Senaste kommentarerna i forumet

Hade en måttlig och trevlig helg med goda vänner. Det blev t o m A kvar i kylskåpet. På måndagen upptäckte jag att min luttrade särbo hade tagit bort burkar och flaskor och gömt dem, helt enkelt. Jag klandrar honom verkligen inte utan inser att han gjorde detta för att hjälpa mig. Men jag blev så ledsen ! Kände mig som det omyndigförklarade fyllo jag är, suck... Är så fruktansvärt nervös inför veckoslutets jobbevent som börjar redan på torsdag em. Jag kan inte undgå att dricka A och får inte bli full. Känner mig helkass. Sitter med mina 3,5:or ikväll.

On line. Tänkte att jag hade skrivit färdigt för idag när mannen på ostadiga ben gick och lade sig vid tiotiden. Så jag ägnade mig åt lite plock och tv och egna funderingar.
Men för en stund sen kom han ner i köket och rafsade runt i kylen tills han hittade några pannkakor som han ställde in i micron. Korven och äggen och osten var slut.
Jag höll mig tyst och satt på helspänn inför pytsen från ölburken. Nu har han gått och lagt sig igen så kanske är jouren slut snart.
Jag längtar efter att vara ensam och få en tyst och ostörd natt.
Och det behöver nog han också. Vi kommer inte att ses förrän nästa vecka och det blir ju mer och mer uppenbart för alla att något är fel.

Man kan leda en häst till vatten, men man kan aldrig tvinga den att dricka.. Du kan leda alkoholisten till litteratur, terapier, behandling, you name it.. Men är hen inte mottaglig, så finns det ingenting i hela världen som kan ändra på den saken!
Jag tror att du måste inse, att det inte finns NÅGONTING, som du kan göra, om han inte själv inser att han är alkoholist/har missbruksproblematik, eller vill ha hjälp!
Att för hundrade gången försöka lösa ett problem med samma metoder som hitintills misslyckats, ökar inte chanserna.. snarare blir det en sorts kamp om vem som är envisast.. (jag lovar du inte vinner den, tyvärr!)
Nu, när han får sköta om sig själv ett tag, så tycker jag att du ska ta en funderare på hur du vill att DITT fortsatta liv ska se ut..
För just DET, kan bara DU göra någonting åt!
Vill du fortsätta som förut (för chansen är nog 100% att din man fortsätter som förut) så är det upp till dig och du gör ett val! (honom kan du inte förändra..
Vill du undersöka sakta men säkert vad du vill göra resten av ditt liv, så ta de första små myrstegen.. Du behöver inte göra allt på en gång..
Och vem vet, i och med att du förändras så förändras din situation.. Din man kommer att tvingas ta ställning till om han vill ha kvar dig i sitt liv och DÅ, är det dax för skarpa förhandlingar..
Det är DÅ du kan ställa vissa villkor..
Min gubbe kunde/orkade inte gå med på mina villkor.. (inte än i alla fall..) Så han sitter kvar i sitt hus med sina flaskor.. Kanske måste han känna hur det känns att få lov att dricka så mycket han vill, utan att nån tjatar eller försöker övertala honom att sluta?

Ingen ångest, inga skuldkänslor och desillusion på sig själv.
Själv har jag varit nykter 7 veckor.
Inte varit så vit på 20 år, (började som tonåring).
Börjat på crossfit och tänker mer på vad jag stoppar i mig.
Nu banne mig ska ölfläsket bort.
från toppiga öltuttar till uppkäftiga,
från ölmage till tvättbräda,
från fylla och ångestfyllda måndagar till en kåt tjur som ska ut på kosläpp.

Kämpa på T88 och ni andra..

Ja du har inte funderat på antabus? Även om du inte kanske är missbrukare så verkar du ha ett kemiskt beroende. Fast jag tänker mer på att du mår psykiskt dåligt av att dricka och kanske behöver stöd att inte dricka

när jag ser att någon har skrivit!

Skäms att jag inte är inne o kommenteras andra inlägg mer....
Det kommer nog nu när jag orkar lyfta blicken lite.

Dag 4 nykter! Faaan vad jag är bra! Känns som jag aldrig har haft problem....
Har inte vågat smaka nått. Har fullt upp i min nya lokal vilket hjälper jätte mycket, nya saker o nya rutiner. Så lycklig! Känner mig inte lullig utan klarsynt och allert!
Bakslag kommer nog men nu njuter jag!
Kraaaaaaaaaaaaam

Du har verkligen kommit långt på din alkoholfria livsväg! Att du stannade vid ett glas vin är väldigt sunt! Fortsätt att styra tankar och handling -låt inte alkoholspöket få en chans.
Sommarkatt15

Hoppas du mår bra. Tänker på dig. Tag en dag I taget.

Jag lever :)

Nu har jag inte druckit alkohol alls i drygt 14 månader. Det har blivit en vana. Jag tänker inte så mycket på det. Mina vänner har vant sig. Livet rullar på, i nya former, med nya vanor och nya intressen. Det nya, det som var så svårt och skräckinjagande förra sommaren, det jag var rädd för, det omfamnar jag nu. Med glädje går jag upp tidigt på morgnarna, klar i huvud och, oftast, utvilad. Jag mediterar nästan varje morgon och finner en närvaro och en betydligt bättre förmåga att hantera vardagens små och stora problem. Jag är en mer närvarande man och pappa och jag känner mig mer säker på vilka val jag vill göra i de flesta situationer.

Förra sommaren var jag i en situation när när den korta belöningen prioriterades framför den som kan fås på länge sikt. Jag var så fast i det kortsiktiga att jag inte ens visste hur det andra såg ut. Jag anade att det fanns människor som kunde styra sin tillvaro, som kunde planera och hålla sig till planen, som kunde avstå mycket för stunden för att vinna ännu mer längre fram. Mitt dåligt samvete för att tydligt prioritera mig själv - när jag drack, dvs nästa varje kväll - framför mina barn, fick mig till sist att fatta beslutet att sluta. Då var varje dag en kamp, jag slet för att inte ta det första glaset, det som jag visste skulle vara starten på flera. Och jag lyckades, och jag har inte druckit sedan dess.

Numera dricker jag ganska mycket a-fri öl. Jag gillar ölsmaken och det fungerar bra som substitut för mig de få gånger jag är på krogen. Häromdagen kom jag hem, öppnade kylen och slet upp en Mariestad. Halsade hela (33 cl) flaskan, och när den var slut kom smaken i kapp. Den smakar illa. Den smakar alkohol. Jag tittar på flaskan, och mycket riktigt, jag har druckit en 3,5:a. Nu kan man reagera med ilska på det: varför har Mariestad 0,5 och 3,5 samma flaska och väldigt lika etiketter, så att ICAs personal eller någon kund ställt 3,5-flaskan på fel hylla och varför tittade jag inte på etiketten innan jag drack. Man jag är glad i stället. Det smakade verkligen illa, jag vill inte dricka alkohol-öl för det smakar illa, ge mig däremot en alkoholfri och jag mår som en prins.

Känns bra tagit något slags tag i öldrickandet. Idag är den tredje dagen, dvs söndag, måndag och nu tisdag jag inte druckit något. Hoppas hålla strecket tills fredag i alla fall. Eller längre. Vill slipp börs ut tomflaskor i omgångar, slippa smyggå till olika systembolag för att inte bli upptäckt, slippa somna halvfull så ofta :)

Det är det här med tidsandan också. Vi ska alltid gilla läget och ha ett eget förhållningssätt till allting. Blir man upprörd över någonting kan man trycka på en mindfulapp. Hjälper inte det så har man väl gjort fel.
Det där med flodhästen tog jag upp med mannen för något år sedan men ack så många gånger jag fick äta upp det! Du kallade mig FLODSVIN!
När det gäller alkohol är han inte kapabel att förstå några analyser. Så många gånger jag har visat honom litteratur och sajter och tänkt att nu kanske han ser att han inte är ensam och att det finns hjälp. Men en förändring börjar inte där.
Just nu vet jag inte hur det ska gå till.

jag är faktiskt ingen ångest över det, det ingår i min nedtrappning att dricka lite granna här och där, jag ska ju inte tvärt sluta.

Kändes lite som huvet på spiken, när du skrev att en alkoholist alltid förväntar sig att saker ska "sopas under mattan", glömmas och förlåtas..
Just nu får gubben min faktiskt ta konsekvenserna av sitt drickande.. Om han sedan inser att det är konsekvenser, någonsin, återstår att se..
Jag har klart och tydligt talat om att mitt skäl att separera ÄR hans alkoholvanor och att jag tycker att han ska ta hjälp. Han har svarat med att detta inte är möjligt.. (det måste ligga någonting annat bakom, t.ex. otrohet från min sida) För han har inga som helst alkoholproblem..
För mitt vidkommande ligger bollen hos honom. Jag tänker inte kontrollera, tjata eller söka onödig kontakt (för att se hur han mår etc)
Kanske kan vi umgås som vänner (kanske inte..) För jag har svårt att se att vi ska kunna få till något nytt förhållande igen..
Han är såpass manipulativ och lurig, att jag inte orkar vara på min vakt för fler lögner om att han inte dricker, bara för att konstatera, att han smygsuper (och i större mängder, än man tror)
När jag sist var över för att hämta lite saker, så "vaktade" han källaren väldigt noga.. Överallt i huset kunde jag röra mig fritt, men så fort jag gick nerför källartrappen så var han mig i hälarna och började fråga vad jag skulle ha, och om han kunde rota fram det senare.. För just nu var det ju lite rörigt.. (Jodå, alkoholdoften var tung från alla tomburkar och flaskor) Så jag gick upp och sa att han kunde börja med att köra bort tomglasen, så skulle det nog ordna sig..( såg minst 3 sopsäckar med ölburkar..)

Att "anpassa sig" följer den kokta grodans princip.. Sakta, mycket sakta, börjar man att blunda för saker. Man slutar argumentera eller svara emot, eftersom det oftast resulterar i vredesutbrott (som man enligt alkoholisten, själv är orsaken till)
Man undviker till slut allt som skulle vara ens en antydan till provokation, fast en tillsägelse i normala fall hade varit motiverad..
Ja, den som fått sin hjärna kidnappad av A, är ofta ett stort ego.. Det är alltid "jag" som går i första hand, som har "rätt" och som "bestämmer. Både vad som ska göras och vad som får sägas.. (fenomenet kallas också "flodhästen" i rummet.. Alla ser den, men ingen låtsas om att den existerar)
Det finns familjer som tillsammans blivit mästare på att bortförklara alkoholistens olika beteenden och humörsvängningar. Alltifrån barnen som stillsamt drar sig tillbaks på sina rum för att inte vara i vägen, till partners som tassar på tå för att uppfylla minsta önskan, hur underlig den än är.. Allt för att helvetet inte ska braka lös..
Jodå, de vibbar som alkoholisten sänder, känns lång väg och de som lever med en vet precis när det är dax att passa sig..
Jag hoppas att din gubbe får hjälp med att inse både sin alkoholism och sitt beteende.. Min skyller bara på att han ständigt blir "provocerad" av alla i sin omgivning.. Om folk bara "uppförde sig" hyfsat så skulle han ju inte behöva vare sig bli arg, eller "lugna ner sig" med några glas..
Det sista säger ju allt! Är man "törstig" och saknar anledning att korka upp en flaska, är det ju ett utomordentligt tillfälle att starta ett mindre "gräl" med någon om någon skitsak.. Så man blir tvungen att "lugna nerverna" Jodå.. hihi.. Att han för länge sedan är genomskådad verkar han inte ha förstått ens idag..
Fast nu behöver han ju inte bli provocerad.. nu kan han ju dricka hur mycket han vill.. Och jag tror inte det finns någon som bryr sig..
För sakens skull gjorde jag en orosanmälan till soc innan jag flyttade.. Den jag pratade med, när jag beskrev läget, sa att så länge han inte störde eller skadade andra eller sig själv, så var det svårt att göra något, om han själv inte ville ha hjälp.. Så mycket för den "hjälpen" då.. Det kändes lite som Tack för ingenting!
Nej, jag tror att det för hans del är väldigt lågt till ett ärligt förlåt.. I så fall rasar ju hela hans självbild och han blir tvungen att erkänna att han är beroende.

att tabletterna funkar för dig! Det gjorde dom för mig, tror jag kommer ihåg att man fick lite krångel med magen i början, men det gav sig. kÄnns kusligt på ett sätt att man inte vill ha mer om man druckit ett glas, men jättebra om man är rädd för att inte kunna säga nej i olika sammanhang. In med en tablett och suget är borta. Tre dagar är den bästa start man kan ha efter tre dagar...

Du skriver, etanoldrift att din gubbe aldrig har bett om ursäkt för någonting som han har sagt eller gjort på fyllan. Inte min heller, aldrig att han skulle "krypa till korset". Ingen ska tvinga honom till någonting. Och en framtvingad ursäkt kan ju kvitta.
Nu kommer vi att vara ifrån varandra en del och vi får tid att tänka. Vi får se om medicinen verkar. Jag är skeptisk men vill gärna tro. Men så känner jag också att för att vi ska fortsätta leva tillsammans måste han på riktigt inse vad han/alkoholen har ställt till med och hur illa jag och hans barn har farit. Inte bara då det har skett s k incidenter utan hur jag lever i ständig oro och måste anpassa mig till hans humör och hans tider.
Det måste han själv komma till insikt om och be om förlåtelse på riktigt.
Sen kanske vi kan vända blad.

Vilja, inte vilka..

Läser fortfarande mycket men ofta korta stunder och känner inte att jag har tid att sitta ner och skriva, känner att jag vill ändra på det. Det får bli lite kortare inlägg istället. Jag har inte druckit, men är inne i en fas där lite romantiserade tankar återvänder. Det känns fortfarande avlägset, som om jag tittar på dem genom ett skyltfönster, men jag måste ändå dra upp dem och påminna mig själv att det inte är för mig. Ibland när jag läser om andra som försöker dricka måttfullt tänker jag att då borde väl jag också klara det. Nej, det gör jag inte. Ett tag, ibland men inte jämt. Jag kan och vill inte utsätta de runt mig för det, dessutom märker jag hur mycket a styrde mitt liv även när jag inte drack, hur rastlösheten kickade in och jag ringde runt för att bjuda någon på middag så det blev legitimt att dricka.... Den känslan hade kag inte riktigt fattat eller erkänt för mig själv, vad den hängde ihop med och vad den stod för. Jag läste att Vilka var lite i samma fas, det betyder inte att vi ska dricka men det känns viktigt att skriva det.

Ladda inte på ett dött lopp, har du inte känslor kvar för honom?
Låt honom i sådana fall få gå, och låt honom få falla.

Tankar på att skydda och värna om familjen kan vara precis tvärtom.
Man vet vad man har men inte vad man får, det kan ingen svara på.
En alkis töjer alltid på gränserna så långt det bara går, värre än en 3 åring.
För att sedan vara älskvärd under sin nyktra period.

Väg för och nackdelar på en våg, vad kan du acceptera?
Orkar du försvara din alkoholist beteende offentligt?
Det tär otroligt mycket på psyket på att alltid vara misstänksam och beredd på det värsta, lyssna på ljuget som du vet är inte sant...

Väg allt detta mot att leva själv ett tag och få återkoppla till dina egna känslor, vilka behov har jag?

Jag vill inte styra dig men allvarligt. ..ställ inga hot som du inte tänker genomföra.
En alkis förväntar sig alltid att det ska slätas över, glömmas bort och förlåtas, att få ta en konsekvens av sitt handlande gör faktiskt skillnad.

Beslutet ligger alltid hos alkoholisten att få göra skillnad och det finns kryckor att ta till hjälp men först måste de ju inse att de är alkisar.
Innan dess finns ingen hjälp.

Berra

Vad skönt att du barnsbörd bekräftad i att du inta ska dricka när du testade, FM.
Vilja, det var "skönt" att fa läsa dina tankar, det var som om jag hade skrivit dem själv. Jag har kommit in i en fas av romantiserande igen, det betyder inte att jag tänker dricka men behöver nog ventilera dem här (ska skriva i min tråd sen). Tack för att ni alla delar med er, det hjälper att höra andra säga det som man själv tänker/känner. Jag tror det är bättre att prata om det än att stänga in, då blir nog steget till att testa lite längre. Kram

Vin är himla gott, men inte dagen efter!

Att slippa tänka på a hela tiden! Intressant reflektion att ha eller vara. Heja dig Lena72 mot din dag fyra i rimlighet i intag eller inte alls!

NYKTER! Dag tre.... Stolt!
Vilka bra tabletter! Tänker inte ens på vin.
Natti
Kram

Och så mycket bättre stöd för din små fiskar- nykter!