Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till segern mot systemets lockande skylt. Mitt drickande såg ut som ditt, avkoppling från stress var målet. Och min sluta period såg också ut som din... Nyktra dagar, misslyckande, seger osv. Så har det sett ut tidigare för mig också och då har jag fallit djupt till sist. Skillnaden den här gången tror jag har varit att jag inte använt misslyckandena som en ursäkt att dricka igen. Så nu är jag här 5 mån senare. Det har inte varit helt vitt. Men nu känns det som att jag har drickandet under kontroll. Dvs jag dricker bara enstaka glas i sociala sammanhang. Inget slappna av med vin o tv. Eller jo, det gör jag. Med a-fritt och det funkar faktiskt. Tror att alla nyktra dagar man kan skramla ihop är bra i långa loppet. Och nu vill jag inte längre dricka vin i soffan och bli lullig. Nu vill jag njuta av livet nykter. Så mycket bättre. Jag har också en liten kille som mår bra med en närvarande mamma. Lycka till i din kamp och gör ett försök med a-fritt. Funkar för några, men inte för alla. Man vänjer sig vid smaken...

Drack vin i går, alldeles förmycket. Tabletterna har nog inte hunnit verka. Idag däremot blev det cola och film mys! Däremot har jag jätteont i magen! Riktiga kramper! Bara detta går över för så här kan jag inte ha det... Orolig!
Kram

ös på för din nykterhet!

Tycker att det är strongt gjort av dig att våga titta på dina egna mönster! Stor styrkekram för det!
Du kan ju inte göra nåt åt det så länge du blundar.. Och jag tror att du är på rätt väg.
Låt det ta den tid det tar.. Rom byggdes ju faktiskt inte på en dag.. Och du har ingenting att skämmas över, tvärtom..
Hejar på dig! <3

Det är tyvärr oerhört vanligt att alkoholister blåljuger om hur mycket och att de druckit!
Till och med om de är klapp kanon.. Min man som har grava alkoholproblem säger att han "känner" sig nykter. Han tycker inte att han är annorlunda oavsett hur mycket han fått i sig..
För honom är alkoholister såna som sitter på parkbänkar, har kraftigt sug, baksmälla och spyr.. Han är tyvärr av typen som inte lider av att han dricker.. Blir i princip aldrig bakfull, spyr aldrig och har alltid gått till jobbet..
Inte ens om han ramlar på fyllan är han "full".. möjligen lite lullig och glad.. och har nåt fysiskt problem med kroppen.. (säkert nån sjukdom som han inte törs söka vård för..)
Nej, alkoholister är INTE logiska.. I alla fall inte i berusat tillstånd.. Och jag misstänker att de, när de är nyktra skäms, så de förnekar det hela för sig själv..
Till dig som har småbarn, kan jag bara ge rådet att du gör en oros-anmälan.. för barnens skull! Barn märker mycket, mycket mer än man tror.. De mår definitivt inte bra, även om de inte säger nåt för barn är oerhört lojala..

Nuförtiden är det ju ingen som hojtar: Ska du iinte lägga dig snart..? (oavsett om klockan är 7 på kvällen eller 12 på natten..)
Tråkigt med TVn linker, men så småningom kommer du att kunna garva åt det.. Kanske är det dina synkroniciteter som ökar?
När jag kikar i backspegeln, som man säger, konstaterar jag att "ödet" eller vad man nu vill kalla det, hjälpte mig en hel del på traven..
Inte minst med att faktiskt SE, vad jag inte ville ha mer av!
Det började lite smått med en resa, där han tjatade sig till ett par boxar vin, trots att jag lite försynt påminde honom om att han brukade dricka upp dem alldeles för snabbt..(han dricker ju tills det är tomt eller tills han somnar..)
- Nehej då.. dessa skulle vi ha läääänge.. och kunna plocka fram och "bjuda" på.. (jo tjena!) De försvann på ca 1 1/2 vecka .. plus några öl, för att det var varmt och han blev "törstig".. ( samt otrevlig i sitt berusade tillstånd..) Det hjälpte mig att bestämma mig!
Andra gången "ödet" spelade oss ett spratt, var när en bekant plötsligt kommer över med en låda öl från en tysklandsresa två dagar efter att vi haft ett allvarligt samtal om just hans senaste fylla (där jag satte ner foten och sa att om du inte ser till att bli "nykter" så slutar det med att jag flyttar, för JAG kan inte få dig att sluta dricka, men jag kan ta mig "ur vägen"
Kontentan blev en ny fylla.. Ja först blev det smygande i källaren och allmänt vingel.. När jag sen kom hem efter en tjejträff, satt han dyngrak vid köksbordet med ett halvt vinglas framför sig..
Du dricker sa jag.. Än sen blev svaret, ska du bråka om det? Nej, jag gick och satte mig i rummet.. Han skulle göra kaffe och glömde både tratten och att sätta kannan under bryggaren..
Då frågade jag hur mycket han druckit..
Svaret blev Två öl! (och det ville han "skaka hand på".). Tror du mig inte säger den fan.. och blir tvärförbannad när jag säger att han ljuger..
Därifrån var beslutet mycket lätt! Det praktiska var lite tjorvigare.. men det gick och det går att förändra saker för sig själv!
Man behöver inte göra ALLT på en gång!
För mig räckte det att ha beslutat mig och att jag kunde tala med mina vänner om det! Sedan tog jag små steg i taget.. Och jag lät det ta tid!
Jag behövde inte fly hals över huvud i panik.. (inser att det finns dom som tvingas till det också, sorgligt nog..)

det blev bara en lång gäspning av alltihop. Go'natt❤️

Så var det dags igen. Den här gången drog han med sig TV apparaten i fallet.
Skönt att det inte var skottkärran tänker jag.

Var på fest idag, det hävades öl o groggar men ja drack bara cola. När de frågade sa ja bara att ja tar en vit månad, var inget mer me de. Min farsa sa att han var imponerad av mig. Kändes bra, känner att ja faktiskt mår bättre o bättre, känner inget sug heller, än.

Vad härligt det låter, det där sista att vara fri ! Det skulle jag oxå vilja vara.

Det är nog många av oss på den här sidan som kan känna igen oss av det du skriver och det är så himla skönt att lätta på hjärtat bland folk som förstår en, tro mig!! Vidare så tror jag att du skulle få ut mkt av andra just för att se dina problem från andra synvinklar, det kan ge aha-upplevelse många gånger. Tänk gärna också på att det är just alkoholen som får dig att göra dumma saker, inte du som person.

Tack för alla svar :)

Lyckades faktiskt bryta med ölen, känner att kroppen mår så mycket bättre redan efter 10 dagar utan alkohol,

Kunna vakna utan att vara helt blöt i svett, slippa skakningarna och ångest, har börjat gå regelbundet på samtalskontakt hos psykiatrin

Känner att jag på rätt väg nu aldrig mer ta till alkohol som ångest lindring det var det sämsta beslutet jag någonsin tagit i mitt liv!

Så håll tummarna nu, Nu är det slut med att må skit ska försöka vända allt till något positivt leva livet och inte bli en zombie

Hoppas alla hittar sin väg i livet som sober människa!

Ha en trevlig helg!

Jag funderar också vidare. Stolt nykter alkoholist eller oberoende fd alkoholist. Båda är mycket bra alternativ!

Det blir vin, men det är heller inte tanken att jag ska sluta helt utan bara minska alkoholen.

av nykterhet så tog jag ett beslut i kväll att dricka vin. Varför? Ärligt talat mest för att testa mig själv. Jag vet att när jag bestämmer mig för nåt så kör jag - det svartvita tänkandet- antingen eller. Det blir inget fyllerace. Det blir det aldrig. De flesta skulle nog aldrig ens tycka att jag har problem. Det är jag som tycker det. Var det gott? Njae, inte värst. Jag hade bara vitt;). Inte mitt favvo.
Vi får se vad det blir framgent. Kan jag dricka nåt ibland eller...? Just nu tänker jag inte fundera mer på det. Det blir vad det blir.
Ha en fin kväll alla. Kram❤️

Och jag tror att din gräns är närmare än du själv tror.. ;-)
Önskar dig all lycka och kommer nog att titta in här då och då.. Just nu är det fortfarande lite småkaotiskt efter flytten..

Jag kan ju bara tala för mig själv, men när jag väl nådde min gräns, fanns inget i hela värden som kunde får mig att backa.. (numera backar jag bara när jag tar sats!)
Jag hade goda vänner som har erfarenheter från alkoholmissbruk och själva har syskon eller föräldrar som är alkoholister i närheten..
Råd ett var, "Håll en låg profil".. Argumentera inte med en berusad.. (det nyttar inget till och i värsta fall kan det slå över totalt och du blir misshandlad)
Jag slutade att argumentera emot.. Kunde jag inte "hålla med" så förblev jag tyst.. (vilket iofs också retade honom) Vid direkta frågor fick han korta koncisa svar. Ett ja eller ett nej, samt ett Jag vill inte diskutera detta nu! (det tog faktiskt skruv, om jag tog upp frågan igen på morgonen när han var nykter..)
Jodå, han insåg nog, med "förståndet" att jag var på väg att bryta upp, men inte känslomässigt..
Hans alkoholindränkta fantasier, trodde inte att jag varken skulle våga eller kunna flytta.. Inte att jag skulle ha råd heller.. (jodå, ända sedan i vintras, började jag faktiskt att lägga undan en liten buffert åt mig själv, som han inte visste om.. "utifall-om-att") För det kostar att flytta också, och det är inte alltid man får sånt som behövs med sig.. Ibland behöver man extra hjälp också.. hyra bil/kärra etc..
Bara att leta lägenhet var lite av ett företag..Jag hittade en annons på blocket och var supersnabb att maila ett svar (värden berättade senare att det var ca 40stycken till som sökt!)
För min del, så kände jag att det inte spelade någon roll om lägenheten stod i det närmaste tom ett tag. Det var min "reträttplats", med enkel madrass på golvet, kudde, filt, handduk och enklare toalettsaker.. Lite torrskaffning och pulverkaffe, så att jag kunde åka mitt i natten om så var.. (vilket jag också gjorde en gång, trots att det stod en byggtork och gick i lägenheten bredvid..)
Det gav mig en inre styrka, när han själv konstaterade: Så här kan vi inte ha det och om du ska hålla på såhär så vill jag att du flyttar innan årsskiftet.. (mindre listigt av honom, men han hade inte räknat med att jag hade någonstans att ta vägen..)
Efter mycket om och men där jag mer eller mindre bröt ihop för att jag var så fysiskt trött efter en lång tjatnatt, så gick första vändan av flyttlasset, med hjälp av vänner och barn..
Han sprang upp och ner i källartrappan och försökte spela helgon.. Han skulle ju så gärna "hjälpa till" om jag bara tillät.. (här åkte lilla offerkoftan på hehe) Men när bilens kärra var full.. så var han själv så fulltankad att vi tyckte att det var bäst att han stannade hemma..
Jodå han sms:ade och ringde.. aldrig helt nykter och vid det här laget så vet jag bättre än att svara i telefon eftermiddagar och kvällar..
Den biten har lugnat ner sig.. men han anser fortfarande inte att han har några som helst alkoholproblem..
Numera svarar jag: Men JAG har problem med att du dricker, och för att du ska få göra som du vill utan en tjatig, knäpp kärring, så har jag tagit beslutet att gå ur vägen för dig.. (det har han inte kommenterat, mer än att jag nog är lite knäpp..)
Men det finns lite mera och det kommer nog mera också..
Just nu, njuter jag bara av att kunna göra precis som jag vill .. Ensamt? Tja, det beror på hur man tar det..Jag var ensammare förut i ett hus där jag knappt vågade andas hihi.. Jag kan gå ut, komma och gå som jag vill.. Titta på vilka program jag vill (utan zappande och kommentarer om flams & trams) Jag behöver inte ha mat färdig ett visst klockslag.. Jag kan laga och äta det jag vill, utan att nån rynkar på näsan och kommenterar..Prata i telefon i tiiiimmar med mina vänner utan att nån står och trampar och undrar "ska du prata hela dan"? och sen undrar vem var det, vad har ni pratat om? Nej, jag känner mig inte ensam.. Jag känner mig fri..

eg inte sugen på vin, men vad jag ska jag hitta på att göra då?!

Jag har inte förlorat allt än.... jag har fortfarande min familj ... men alla mina vänner har förmodligen lämnat efter min sista föreställning.... när jag dricker så blir jag en helt annan person (jag spelar teater) en vidrig sådan ... jag kommer med dom vidrigast påstående, lögner m.m … försöker förnedra mig själv så mycket jag bara kan … i grunden så handlar det väl om en rädsla för att bli utstött, att inte få vara med, eller att vara hatad …. om jag då se till att bli hatad då behöver jag ju inte vara rädd för det längre. Då slipper jag bära på rädslan då vet jag ju att det är så då blir det lätta att bära … men egentligen så vet jag inte ... det är just det som är problemet ... jag vet inte exakt vad som hänt jag har bara dessa fragment av minnen som jag försöker pussla ihop … jag har ju kunnat dricka med måtta men sen emellanåt kommer dessa djupdyk …. Ibland kan jag få minnesluckor efter ett glass vin….ibland händer det inget även om jag trycker i mig en dunk … jag är förjävla patetisk
Vet inte om jag klara av att prata om detta i grupp...

Tack för funderingarna Valeria. Och ja Ett glas klarar jag UTE. Ute har jag i princip aldrig druckit för mycket... Eller druckit högst 3 glas typ. Men mina försök att kontrollera hemmadrickandet är misslyckande på misslyckande staplat på varandra. Piccoloflaska i början, som blir halvflaskor, som slutar i drygt 1 flaska vin/ kväll. Visst det funkar kanske för mig att begränsa det några veckor men sen är jag där igen. Men vi är alla olika och vårt drickande ser olika ut. Tror att man får hitta sin egen väg i detta. Sen hade jag själv egentligen ingen aning om hur mycket bättre man mår med ett väldigt måttligt drickande. Under de perioder när jag bara helgdruckit måttligt har jag aldrig hunnit koppla av i nykterheten, vilket jag har nu. Och jag kan ärligt talat inte begripa vad det var som kändes så viktigt med fredagsvin... El, jo jag kan förstå för längtan finns där men det är längtan efter avkoppling för min del och det funkar bra med a-fritt. Så jag har förhoppningsvis hittat en fungerande väg, liksom du kanske har gjort Valeria. Huvudsaken är ju att vi inte hamnar där vi en gång var. Där man kände sig maktlös mot alkoholen. Vi har kontroll!

De senaste dagarna har jag tagit flera kontakter. Efter besöket på kliniken blev jag retroaktivt förbannad på den nonchalanta behandlingen och ringde dit. I går blev jag uppringd av en klok kurator som kunde lyssna och bekräfta. Döttrarna och jag träffades härom kvällen och pratade om hur det är. Inte bara om deras far utan också om oss själva. Det är inte ofta småbarnsmammor får en hel kväll utan avbrott. Vi pratade problem men skrattade också mycket.
När jag kom hem satt mannen i sin fåtölj och ville veta vad vi hade pratat om.
Har ni pratat om mig?
Ja, det är klart, men det finns annat att prata om också.
Vad säger dom då?
Det får du prata med dem själva om.
Jag håller mig hemifrån så mycket jag kan. I kväll är vi hemma båda och jag hoppas att vi hinner föra ett vettigt samtal innan han fyllnar till. Han kommer inte att uppskatta att jag har talat med kuratorn men det får han ta. Jag har ingen anledning att försvara mig.
Jag behöver hjälp och stöd också.
Är det mitt fel allting? Kommer han att undra då, i bästa fall. Om han inte reser sig och slår i dörren.
Ja, till 95 % är det alkoholismens fel, ja.
Och i går kväll var hans tidigare arbetslag här och försåg sig ur 4,5 liter whiskey flaskan.
Skrålade, rökte och drängflabbade så det ekade mellan husen. Det är inte så vi brukar umgås. Kändes som en ff fest på 60 talet. Jag kom hem vid elva och hade hoppats att kalaset skulle vara över. Ingen tog någon större notis om mig och när jag bad mannen säga till dem att dämpa sig tyckte han att det kan väl du göra själv. Nu sover han.
Jag skäms.

Av dig Kvaddad. Du verkar verkligen bestämt dig. Ta till vars på lyckan du känner över din nykterhet. Den gör dig starkare att ta itu med andra problem och motgångar. Heja dig.

tack för ditt inlägg på min tråd, det värmde! Vad stark du är som klarar ETT glas, det har jag faktiskt inte ens försökt att testa. Min harmoni fortsätter, är pigg och glad idag efter ett sexpack 3,5:or igår kväll. Ja, jag vet, men det är vad jag drack varje kväll under vardagarna tidigare........Så för mig är det en jätteskillnad. Det känns känns som att jag bestämmer över A och inte tvärtom. Ikväll blir det ett måttligt festande som jag ska klara.

En till nykter morgon läggs till din vecka! Du är stark som bestämt detta. Min första vecka var trött, vilsen och andra - tredje fyllda av tvivel och sug. Skulle jag klara av att avstå alkohol? Därefter har mina tankar vuxit sig starka och friska - inte längre marinerad hjärna- och jag har upptäckt att jag tycker om mitt liv, min vardag, mig själv. Nykterheten känns inte främmande utan jag har bjudit in den att följa mig och förhoppningsvis stannar den länge.
Din första vecka är ovärderlig och unik. Ett bevis på att du själv bestämt att den ska vara utan alkohol, men vara fylld av liv. Var rädda om varandra nu.

Känns som jag mer och mer lämnar alkoholismen bakom mig. Vet att jag måste vara medveten om att den finns där i hälarna och kan hinna ikapp mig igen.
Sept 2 glas vin.
Okt hittills i okt 1 glas vin
Men jag känner mig som att missbruksperioden i mitt liv är över. Är ofta så glad över att vara nykter. Kan hämta barnen när som helst, kan hjälpa dem med läxor utan att vara bladig. Och behöver inte planera mitt liv efter systembolagets öppettider. Och mår så mycket bättre.
Det är verkligen en kidnappad hjärna man har när man dricker för mycket. Undrar ff hur jag kunde hamna i det beroendet. Och hur jag kunde tro att det inte märktes. Om man märker själv så är det nog stor sannolikhet att andra också har märkt. Aldrig mer beroende, det är så det får bli.
Känns som att jag älskar mitt nyktra liv mer än a. Måste vara på min vakt förstås. Om det behövs dricker jag aldrig mer. Just nu känns det som att jag kan köra a-fritt hemma o nåt glas i sociala sammanhang. Magen blev dock lite gnällig över senaste glaset, så det kanske blir så att kroppen säger ifrån.
Och det är väl det där sociala i drickandet som känns lite knepigt att hoppa över ibland. De vänner man har som man träffar över ett glas. Fester skulle jag nog kunna köra a-fritt rakt av, men just när man sitter med en vän eller några stycken. Ja då dricker jag ett glas, men det är lite självreglerande för jag vill absolut inte bli bakis. Men det känns som man blir ett störande moment om man helt väljer a-fritt. Har helt enkelt inte tänkt klart om det är stolt nykter alkoholist jag vill vara eller oberoende fd alkoholist. Funderar vidare på detta.