Senaste kommentarerna i forumet

Fint att du får stöd av din man. Du kommer förmodligen att känna sug och sova sämre i ett par veckor, sedan brukar det bara bli bättre och bättre. Speciellt jobbigt bör det vara de första dagarna och nätterna, sedan lättar det efter hand. Så kämpa på, håll ut och lycka till.

det är skönt att vakna nykter. Även om jag är trött och sömnig så har jag inte trycket i huvudet och kan se folk i ögonen. Jag fungerar och ingenting är egentligen besvärligt. När jag är bakfull eller har druckit så är allt så jobbigt. Jag förstår inte varför jag har gjort och fortfarande gör det så besvärligt för mig. Som om det inte är svårt nog att leva livet ändå. Behöver jag fler utmaningar?

Jag trappar successivt upp mitt drickande. Nu är jag tillbaka på ungefär hälften av min gamla alkoholkonsumtion. Jag måste vända det nu. Det är ingen bra trend. Men varför tycker jag inte att det positiva med att inte dricka inte räcker? Jag lurar mig förstås och tänker: Bara ett glas vin till maten. Vips så är den flaskan slut och så måste jag ha en fortsättning. Ofta har jag kunnat bryta drickandet och övergå till vatten men det blir svårare och svårare.

Jag är kanske bara ännu ett exempel på att det är total nykterhet som gäller. Vi får se. Fortsättning följer.

En förstående familj är en stor hjälp till förbättring. Själv har jag aldrig haft problem med att sluta dricka. Tvärtom har jag sovit som en stock hela natten och vaknat pigg och utsövd. För mig kommer problemen lite senare, som nu, när jag mår bättre fysiskt och psykiskt och jag börjar tänka att det det egentligen inte är något problem med att dricka. Ta stöd av din familj och gå vidare.

Det går inte så bra för mig heller. Även om jag inte dricker så värst mycket och är klar i skallen när jag vaknar - vilket verkligen är helt underbart, så dricker jag. Jag känner att jag måste kämpa för att hålla emot så att jag inte tippar tillbaka till gamla ovanor. Jag vet ju vad jag måste göra men det är så skönt att inte bry sig, att inte vara så kontrollerad hela tiden... "Skärpning!" tänker jag, men vad hjälper det när jag bara skulle vilja ta några glas till. Fast det blir det inte idag, bara vatten och ett surt grönt äpple. Det känns som en ökenvandring men det är inte vatten jag suktar efter. Vi gör ett nytt försök imorgon.

Suck

Planera för en ny bostad och flytt (det är ju inte bara att rusa ut med en väska i näven..) Se till att ha en reträttplats, kanske hos en god vän eller släkting (syskon.. föräldrar..?) ifall det skulle bli riktigt besvärligt.. Prata med soc och gör en orosanmälan.. Då kan han inte ljuga angående barnen i alla fall..
Man klarar ofta mer än man tror och om du ser efter i backspegeln så har du klarat mer, hittills, än vad många står ut med.. Hitta någon att prata med, så att du har en plan och skriv..

Ha inte för bråttom med att flytta ihop.. Den som har alkoholproblem, är ofta jättetrevlig, charmig och uppvaktande i början.. Små "romantiska middagar" (där vin givetvis ingår..) Så småningom tenderar mängderna att öka, oavsett om man (i början) försiktigt antyder att man inte behöver dricka vin så ofta..
Det kommer väldigt många, fantasifulla förklaringar till varför det är så gott med just ett speciellt vin till en speciell sorts mat.. givetvis som en liten "guldkant" på tillvaron (för att man vill sin hjärtans älskade så väl..)
Och det är ett utdraget förlopp.. För mig tog det mer än 7 år, innan jag insåg att jag fastnat i "den kokta grodans princip" och att mängden öl och vin mer än fördubblats..
Nej, han är ingen "elak" människa innerst inne.. Ja, det har varit många fina och goa stunder också.. Men sammantaget har det varit en nedåtgående spiral och han vägrar konsekvent att tro att han har alkoholproblem..

att jag gärna återupplever miljöer där jag tidigare drack och gör det nykter. Mycket trevligt, att äta en god bit mat som tidigare men utan A. Snacka med människor som man tidigare mest drack med, är också givande. Var till och med i annan stad och övernattade, denna gång utan A och det var stärkande för nykterheten. Blev en annorlunda upplevelse, och på morgonen en lång promenad när jag tidigare skulle legat med ångest och släpat mig upp till en så sen frukost som möjligt. Samlar nya minnen helt enkelt.

3 veckor nykter på fredag. Skriver mest för o ha nåt o göra nu, vid nån punkt blir lägenheten som en isoleringscell, blir sugen på o dricka bara för o få tiden o gå o lätta upp läget lite. Så jävla ensammt, hatar det.

:-)

känns så där naturligt att jag inte ska dricka. skönt att inte dricka faktiskt. jg tycker jag är duktig.

Det är dags! Jag vill så gärna! Men jag törs ju inte :( idag måste han känt av nåt för han var så otrevlig när jag hämtade upp han på sitt jobb. Sa elaka saker och försökte trycka ner mig. När jag inte reagerade så gjorde han sig själv till offer och att det jag var så dum och elak.

Jag upptäckte samma saker som du beskriver.... Hade aldrig trott att jag skulle stanna efter det.
Men det tog mig 9 månader! Det tar sin tid, men var inte så hård! Ta nya tag, som ullabulla skriver - det kanske är dags nu?
Kram

och även på beroendesidan.
Jag är rädd att du kommer att få ett nej från båda hållen.
Om du ändå tycker det är en god ide att flytta ihop är det ännu större skäl att avstå.
Då finns risken att du redan fastnat i fällan av kärlek,medberoende och ansvarstagande som inte är ditt att ta.
Ledsen att behöva grusa dina förhoppningar och valet är förstås ditt att ta.

Men om du har möjligheten att ha en relation med varsitt boende ett tag till,så ha det.
Ha ögonen öppna både på dig själv och honom och se hur det utvecklas innan du hastar in i något som kan bli rätt besvärligt.

Hur vi precis som alkoholisten passerar våra egna gränser hela tiden.Om jag inte klarar att hålla tre glas,eller vara nykter en månad eller eller.Då ska jag minsann verkligen och absolut sluta dricka-och menar det.Precis likadant gör vi medberoende.
Sista gränsen är passerad om han... likafullt står vi kvar sen sista gränsen är passerad och kapitulerar inför oss själva och vår egen maktlöshet.men det är ju precis då,när vi ser sanningen i vitögat som också hjälpen är närmast.
Om vi slutar klamra oss fast i absolut ingenting och släpper taget och låter oss falla.
Sen kan kampen börja på riktigt och friheten kommer sakta att flytta in i en.
Lycka till Ärligbesvärlig..det kanske är dags nu?

Samma kväll som jag skrev detta lyckades jag ta snoka mig genom hans telefon när han hade deckare och upptäckte att han varit otrogen. Hjärtat krossades åter igen och jag fick nåt adrenalinpåslag som jag aldrig vart med om. Jag gick upp och packade flera kartonger. Tänkte väcka barnen och åka direkt. Visste bara inte vart. Bestämde för att sova och åka på morgonen istället. Väckte min sambo och berättade att jag visste om allting och att jag flyttar imorgon. Han blev helt förlamad och bara låg där och tittade. Jag somnade efter några timmar och på morgonen var jag igång med att packa lite mera. Efter mycket nekande och försök till att skylla från sig att det var någon som lånat hans telefon osv, så erkände han i minsta laget. Jag är kvar än och jag hatar mig för det :( jag förstör mig själv för varje Dag som går, jag ställer upp på saker som mitt inre skriker nej till.
Men idag ska jag till alkohol/medberoende terapeut och släppa ut allting och förhoppningsvis kommer jag bli starkare framöver.

Vilja och Sisyfos för ert stöd. Jag tar nya tag och ska lyckas. Men det känns tungt att ha druckit som jag gjorde igår.

när jag läser om blombuketten :-) Ja.. filmer.. min gubbe kunde se varje film 5 - 6 gånger utan att fatta att vi tittat på en förut..
Om han inte zappade runt, tills det bara var reklam överallt, varpå han stängde av och gormade om "flams och trams".. (om han frågade om jag ville fortsätta titta.. nehej då.. han "visste" ju att vi tyckte likadant..)
Dom få gånger jag ville titta på nåt, var han skitsur för att han inte fick sitta och zappa runt.. Men egentligen så tittade han ju inte på någonting.. Bara fördrev tiden.. Och gnällde över att folk tillbringade sin tid med spel och sociala medier istället för att umgås.. Vad kallar man zappande i oändlighet då?*fniss*

Tack, du förstår så bra vad det handlar om! Och ser det hellre som patetiskt än som hotfullt.
Men jävligt tjatigt är det! Respekt! Helt slut med uppställning för fosterlandet för min del.
Om gubsen orkade läsa en enda roman eller se en riktig film skulle de få en lite större repertoar för att nå dit de vill.
Fantasi, medkänsla och enkla förförelsetrick kan man lära sig om man släpper sitt eget superego för en stund.
Och det ät inte en plasförpackad blombukett på toppen av Liedlkassen med 4 sexpack 3,5.

Jätteskönt att slippa planera vilket system man ska gå på och skönt att slippa tomflaskorna.
Kämpa på en dag i taget, du fixar det.

Ja, du kommer förmodligen att få se din man manekänga i hela garderoben av offerkoftor.. De är ensamma, ingen förstår hur svårt de har.. de blir fysisk sjuka (råkar ut för olyckshändelser) och framför allt.. deras fru/sambo/partner förstår dom inte..
Jodå.. jag har gått igenom det också.. (gäller att försöka hålla på gränserna!) När min gubbe fick den ena (inbillade?) åkomman efter den andra, så erbjöd jag mig att antingen ringa och boka en tid på VC åt honom eller skjutsa honom till akuten.. Och se, då var det plötsligt inte så allvarligt.. han kunde ringa själv ifall det behövdes..
Nej, jag fick heller inte sova.. gubben förvandlades till en riktig drama queen och spelade upp nästan hela registret.. Sen när han själv sovit, kunde han för sitt liv inte begripa varför jag var så trött och grinig.. ( men du måste söka för det, sa han.. det kan vara nåt allvarligt..) Snacka om "projektion".. (jodå.. han visste minsann hur jag mådde.. Om det inte var så att han kände att jag var väldigt "kall och psykopatisk", för så kall kunde ingen människa vara och såååå utan medkänsla inför andras lidande..)
Förvänta dig inte annat än samma djävulsdans som förut, fast sättet att bjuda upp har förvridits en smula.. Han provar bara en ny variant att få kontroll och full uppmärksamhet..
Håll huvudet kallt linker! Försök att förhålla dig neutral och se fram mot att du får en veckas vila.. Och försök att hålla dina gränser, vänligt men bestämt.. Önskar dig lycka till och skickar en stor styrkekram.. Jag var ju där för bara ett par månader sen..

jag hade en annan drivkmedtod, inte att jag hällde i mig som jag gjort tidigare utan mer njöt av vinet. det är ju bra

så blev det och idag blir en vit dag.

Kl sex öppnade han dörren till mitt sovrum och ville att jag skulle lägga mig hos honom. Klart och tydligt NEJ från mig.
Men vi ska ju från varann i en vecka så det är väl inte så farligt.
Nu behöver jag SOVA. Jag har inte sovit ordentligt på en månad börja bli sjuk och för allt i världen stoppa förkylningen.
Så hur tänkte han, mannen?
Kärlek, respekt, tillit, omsorg, hänsyn, medkänsla.? Var det ledorden?

Vill du dricka a på eventet? Kan du begränsa till högst 2 glas? Eller ännu hellre högst 1. Finns a-fritt val? Välj det! Du kommer att märka då tror jag att det är trevligt att vara nykter.
Och du, du är inte mer misslyckad än vi andra här inne... Så sluta trösta dig med öl. Det är ingen lösning på misslyckandekönslan o ångesten att börja dricka igen. Jag har varit där du är så många gånger och börjat om. Det är bättre tror jag att fokusera på det som blev bra i helgen och att fortsätta att samla nyktra dagar. Försök se din särbos städning som en signal och som ett stöd. Och du har kommit långt Valeria på så många sätt. Fortsätt så.