Senaste kommentarerna i forumet

Ja känns bra att ha vågat starta min egen tråd och skönt att få läsa och höra peppande ord. tack Anders 43 och Sisyfos! Håller med dig Sisyfos, reagerade oxå på alla mammor man läser om här och jag känner igen mig. Och nog är det så, att man har så mycket att hålla i luften, man ska göra karriär men har dåligt samvete att lämna barnen på dagis hela dagen. men just nu har jag mest dåligt samvete att jag varit i det tillstånd jag varit i de senaste månaderna som jag är säker har påverkat mina barn mycket.

En stund kvar på jobbet nu och alla kollegor pratar om hur skönt det ska bli med helg och ta ett glas vin eller öl ikväll och bara njuta. Själv känner jag lite panik, vill också kunna njuta av ett gott glas vin. Men vet att jag inte är redo än men blir en tuff kväll.

Ha en skön fredagskväll och förhoppningsvis alkoholfri.

Puh. Senaste beskedet allvarligt men stabilt. Fortfarande inget som helst sug att "lugna" mig med alkohol. Tror även min bättre hälft övergett Whisky tanken. :) Hoppas läget stabiliseras undan för undan och blir bättre dag för dag. Du har så rätt i det du skriver etanoldrift. A löser absolut ingenting i detta läget.

grejer nör man inte varit inloggad på ett tag:). Vad roligt med så många kommentarer! Angående mitt beslut att dricka just tre glas vin var att där brukar gränsen gå för att jag tappar omdömet och börjar "krana" ( som Shyman sa) ur BiBen. Sen har jag ingen koll längre på mängden. Tror jag ville testa och se. Jag tror också att mitt "andliga" sökande med mycken mindfulness gjorde att jag var extra medveten när jag drack. Vinet fick ingen positiv effekt och jag har ingen längtan efter mer. Det känns bara som "Varför ska jag dricka? Det är inte ens kul för en liten stund." Det är kanske som nån guru inom mindfulness sa att medvetenhet kan vara slutet på beroendet. Innan du tänder cigaretten ska du varje gång fråga dig: "Vill mina lungor ha det hör nu?". Sen kan du röka. Kanske gjorde jag det omedvetet för varje glas jag tog. Och sen var det bara stopp. Who knows :)?

Nej A är inget stöd, löser inga problem och kan inte användas att "dränka sorger" i..
Alkohol har en förmåga att förstärka och förstora ens känslotillstånd.. Så istället för lättnad, när man har ångest, så får man ångest, gånger en djävla massa.. dessutom i förvriden form!
Klokt beslut att vara utan och jag hoppas att du klarar dig igenom detta!

Jag ser att historien börjar lite på samma sätt.. En människa som i början, när vi tagit ett par glas vin, kunde sitta och berätta om sina känslor och vi kunde verkligen "prata", kändes det som..
Efterhand upptäckte jag att det mest var han som "pratade" och berättade om alla "hemskheter" han blivit utsatt för och hur sårad och ledsen han var.. Varje gång jag tog upp något, så hade han varit med om något som var tio resor djävligare.. Och i takt med att alkoholintaget ökade (med åren) så insåg jag att hans fyllesentimentalitet inte blev bättre av att han fick "prata av sig".. snarare tvärtom.. Och det var alltid samma gamla historier som kom upp.. i lite annorlunda tappningar.. Kontentan var i alla fall att han ville att någon skulle bekräfat och tycka synd om honom.. Så han fick anledning att ta ännu ett glas.. (ja till slut blev det ju bara fyllesvammel..)
Och orkade man inte lyssna längre, när hans ångest var på topp klockan två på natten.. ja då var man elak och hjärtlös.. SUCK!
Ja, jag har flyttat ifrån honom.. För det blev aldrig bättre.. bara sämre.. För min egen skull så tog jag mig ifrån situationen, för honom kan jag inte ändra på!
Jag hoppas att du får mod, kraft och hjälp att göra detsamma!

... Och se hur fint forumet fungerar!!

Ja, när man är helt slutkörd på alla plan å plötsligt får en möjlighet att slappna av så bryter allt ut...
Men njut av att du slipper passa, stötta, vakta, oroa dig som annars...!

Andas, mycket, länge å djupt! Nu är din tid!!
Kram

Tråkigt med förkylningen.. (jag blir själv lätt förkyld, när jag flyger..) Jag tror att din kropp, sas jobbat övertid, så länge med att få ihop ditt liv, att den drabbats av utmattning, nu när du äntligen slappnar av och känner att du är lite ledig..
Att jämföra med stressade människor som alltid får "helgmigrän" eller blir tokförkylda/sjuka till alla storhelger..
Den inre stressen tär skitmycket på vårt immunsystem och kroppens eget försvar..
Försök ändå att bara vila och ha så roligt du orkar.. Du behöver ju inte ägna dig åt nattklubbar och barhäng hehe..
Se det som en varningssignal.. (dina inre varningslampor har lyst röda ett bra tag..) Tar du iinte hand om dig nu, så går du bokstavligt i väggen om bara en liten tid.. (inte frågan om ifall, utan när!)
Var du bitter en stund! Du har massor du behöver släppa ut.. (när det är gjort kommer det ändå att kännas liiiite bättre)
Kram! <3

En person i den närmsta familjen har varit sjuk och legat på sjukhuset ett litet tag nu. Fick besked nu på morgonen att läget under natten blivit mycket allvarligt. Personen i fråga är åt helskotta för ung för att i värsta fall tas ifrån oss. Det är inget barn det handlar om men otroligt tragiskt ändå såklart. Är så pass jobbigt så att frun som levt i många år med mitt missbruk av alkohol rent spontant sa att nu är det så tufft att hon ville ha en stor Whisky att värma sig med och att för stunden komma bort från alla tankarna. Det konstiga i allt detta är att bedöva sig med A är det sista jag tänker på. Det känns faktiskt skönt i all denna osäkerhet och sorg att jag iaf inte vill dricka utan att vara ett stöd för både frun, mig själv och alla runt omkring. Ta hand om er kära forumvänner.

Jag bestämde mig efter många års brukande som den sista tiden övergått till ett, vad jag nog egentligen vetat ganska länge, missbruk. Jag har sagt till mig själv varje morgon, "Nu får det vara nog, ikväll ska jag vara nykter, och klarar jag inte det borde jag faktiskt söka hjälp". Alla dom morgnarna blev snart till veckor, månader och år. Sista halvåret har det eskalerat, jag kunde dricka en flaska utan att knappt känna mig berusad. Jag älskar när det första glaset kickade in, en skön känsla och där det egentligen kunnat stanna eftersom glas 2,3,4 inte gör någon nämnvärd skillnad mer än att jag blir trött. Glas 5,6 och kanske tom 7,8, ja då var jag så trött att jag sluddrade, fick anstränga mig för att tro att jag skulle kunna lura min man att jag faktiskt va rätt nykter...

Sen somnade jag på soffan, i stort sett varenda helg, men även vardagar. Vid det här laget hade jag inte varit nykter på ett drygt år, jag drack varje kväll och hade möjlighet till det eftersom jag sedan flera är är förtidspensionär pga svår smärtproblematik. Det var lite så det började, jag hade ont och började självmedicinera. Dessutom har jag alltid varit en väldigt aktiv person, så detta hjälpte mig att komma ner i varv.

Idag har jag varit helt nykter sedan i onsdags, det har egentligen inte varit så svårt, inga direkta abstinens mer än lite skakig, inte så konstig efter en 5 dagar lång utlandsresa med ganska mycket alkohol även dagtid, vilket det aldrig blir hemma i Sverige. Nu är det helg igen.... Jag vill kunna dricka normalt, det var mitt mål, men nu är jag osäker efter att ha läst runt bland alla era trådar. Mitt mål när jag klev in här var att bara dricka helger, och då på en normal nivå, men nu idag fredag sitter jag här och undrar om jag och många andra bara är naiva som tror att det ens är möjligt?

Jag har en missbrukar personlighet, det vet jag och vi har missbruk i släkten. Om jag inte varit beroende av cigaretter , så har det varit droger, och nu alkohol. Jag har inte haft problem att sluta, för om jag ger mig fan så är jag envis som en åsna, men de gångerna har jag ju faktiskt slutat helt och inte rört skiten igen. Nu står jag inför samma dilemma men denna gång har jag av någon konstig anledning förhandlat med mig själv om att jag ska kunna hålla det på en normal nivå igen..... Jag vet inte? Ska jag prova och se? Jag tar en dag i taget, men det är fredag idag och tankarna börjar göra sig påminda med stormsteg...

Mitt problem är de gånger det går för fort med de första glasen, jag tappar kontrollen, det är då det eskalerar och spårar ur, gränsen försvinner, gränsen när jag känner att jag faktiskt är full, och inte förrän jag är just packad och knappt kan prata inser jag att det blivit för mycket. Som sagt fredag ikväll, kan jag ta det lugnt nog för att inte tappa min kontroll.... vågar jag prova eller ska jag vänta?

Dunderförkyld blev jag när jag kom iväg. Detta är inte rättvist! Bajs och piss och faaan!
Jag är bitter!

Jag vet att det känns lite ovant och att man nästan får dåligt samvete, för att man tillåter sig att "slappna av" och ha kul, utan att behöva "passa upp"..
Det är nästan som när barnen flyttade hemifrån, och man helt plötsligt fick tid att läsa tidningen på morgonen, utan att kaffet blev kallt, medan man letade efter borttappade nycklar, vantar, busskort etc..
Ja, låt honom ta fullt ansvar för sig själv ett tag.. Om han inte vågar berätta själv hur det är fatt, så kryper det fram så småningom ändå.. Folk är inte dumma.. De förstår och ser en hel del, även om de inte säger nåt..
Passa på nu att riktigt känna efter hur härligt det är att göra som man själv vill, utan att behöva förklara, lirka eller kompromissa.. Göm känslan i själen och plocka fram den, när du undrar varför du ska ha ett eget liv.. Det hjälper dig, när du tvekar eller fastnar i ditt gamla medberoende igen (för det gör vi då och då.. ;-) )

Hej, tack så mycket. Jag har inte druckit sedan den 12 september. Det har vart en intensiv tid minst sagt. De första veckorna var jättejobbiga. Det som är svårt nu är att jag måste hålla mig på vägen. Har fått inbjudningar till både det ena och andra men jag känner att jag inte kan i nuläget. Det är för tidigt. Jag söker mig till de och det som ger mig kraft, tyvärr har det lett till ett större avstånd mellan mig och min sambo. Han frågade mig om jag ska bli helnykterist? Jag sa inte att jag aldrig mer ska dricka, jag sa att jag inte vill mer bara. Det är ju det där med löften till sig själv.. jag förstår att han blir provocerad av det. Så jag håller mig till Cola som du tipsade om, det har blivit en hel del (+ godis hehe). Mycket sömnrubbningar och känslostormar än men det känns ändå okej.

Jag bestämde mig efter många års brukande som den sista tiden övergått till ett, vad jag nog egentligen vetat ganska länge, missbruk. Jag har sagt till mig själv varje morgon, "Nu får det vara nog, ikväll ska jag vara nykter, och klarar jag inte det borde jag faktiskt söka hjälp". Alla dom morgnarna blev snart till veckor, månader och år. Sista halvåret har det eskalerat, jag kunde dricka en flaska utan att knappt känna mig berusad. Jag kände in när det första glaset kickade in, en skön känsla, men glas 2,3,4 var ingen nämnvärd skillnad mer än att jag blev trött. Glas 5,6 och kanske tom 7,8, ja då var jag så trött att jag sluddrade, fick anstränga mig för att tro att jag skulle kunna lura min man att jag faktiskt va rätt nykter...

Sen somnade jag på soffan, i stort sett varenda helg, men även vardagar. Vid det här laget hade jag inte varit nykter på ett drygt år, jag drack varje dag och hade möjlighet till det eftersom jag sedan flera är är förtidspensionär pga svår smärtproblematik. Det var lite så det började, jag hade ont och började självmedicinera. Dessutom har jag alltid varit en väldigt aktiv person, så detta hjälpte mig att komma ner i varv.

Idag har jag varit helt nykter sedan i onsdags, det har egentligen inte varit så svårt, inga direkta abstinens mer än lite skakig, inte så konstig efter en 5 dagar lång utlandsresa med ganska mycket alkohol även dagtid, vilket det aldrig blir hemma i Sverige. Nu är det helg igen.... Jag vill kunna dricka normalt, det var mitt mål, men nu är jag osäker efter att ha läst runt bland alla era trådar. Mitt mål när jag klev in här var att bara dricka helger, och då på en normal nivå, men nu idag fredag sitter jag här och undrar om jag och många andra bara är naiva som tror att det ens är möjligt?

Jag har en missbrukar personlighet, det vet jag och vi har missbruk i släkten. Om jag inte varit beroende av cigaretter , så har det varit droger, och nu alkohol. Jag har inte haft problem att sluta, för om jag ger mig fan så är jag envis som en åsna, men de gångerna har jag ju faktiskt slutat helt och inte rört skiten igen. Nu står jag inför samma dilemma men denna gång har jag av någon konstig anledning förhandlat med mig själv om att jag ska kunna hålla det på en normal nivå igen..... Jag vet inte? Ska jag prova och se? Jag tar en dag i taget, men det är fredag idag och tankarna börjar göra sig påminda med stormsteg...

Sisyfos så är det. Jag vill inte sluta helt, jag vill kunna njuta av ett glas vin eller två då o då men jag vill inte vara beroende som gör att jag tänker vin.
Om det behövs att jag måste vara utan en längre period så måste jag hålla upp. Det kan vara naivt tänkt och det är jag orolig för men hoppet finns.
Tabletterna har verkligen hjälp! Tankarna är borta o jag är som vanligt, känns det som. Sedan är det svårt att bryta gamla vanor. Som när jag slutade röka, vad skulle man göra av händerna? Sprang o letade efter ciggen innan jag svarade i telefonen. Sånna vanor sitter i länge. Vissa kan feströka och vissa trillar dit igen efter att ha testat 1. Hur det är med mig o vin vet jag inte. Kan jag festa med nått glas eller trillar jag dit direkt, framtiden får utvisa.

Blir jätteglad över era svar, det får mig att tänka till och vända på myntet som har många sidor.

Kram

Det går att bryta. För mig tog det dock ett antal försök. Och efter ett tag känns de där glasen inte lika viktiga längre och det är nog egentligen dit man bör komma innan man ens tänker på att börja dricka igen. Nu efter 5 mån kan jag njuta av ett riktigt gott glas vin utan att hamna i måstedricka-stressen. Lugnet kommer på andra sätt än med alkohol. Jag tar ofta a-fritt för att njuta med det du beskriver. Det funkar. Det är ju ofta känslan man vill åt. Känslan av njutning och avkoppling. Och när drickandet urartat som det gjort behöver man nog bryta en längre period för att uppleva allt positivt som försvinner med drickandet. Så mitt råd är att ge det en längre period. Det är långt till sommaren och då kanske det inte känns lika viktigt längre. Jag drack ett riktigt gott glas vin för ett par helger sen och kunde äntligen njuta av det igen. Inte hetsdricka. Sen vågar jag inte ha a hemma. Kanske aldrig mer. Men där får man kanske testa sig fram till vad som kan fungera. För det är så mycket som är positivt med nykterhet. Lycka till och du har en fantastisk man till stöd!

Och grattis till din fortsatta (hemma?) - nykterhet! / mt

Jag befinner mig långt bort från mannen. Vår planerade bröllopsresa för fyra blev bara tre. Vi var överens om att han i detta tillstånd inte ska utsätta sig för några risker. Han stannar hemma, jag åker. Det känns konstigt och tomt på sätt och vis men det är också skönt att slippa oroa sig för om det finns en toalett i närheten och om han ska försvinna för att ta en extra öl nånstans. Att slippa det dåliga morgonhumöret och kraven på närhet vid helt fel tillfällen. Utbrotten : kan man inte få ta sig en öl när man kommer hem (typ kl 01:30 ). Vad är det med dig, har du kontrollbehov?
Men det är klart att det här får folk att undra vad det är som händer.
Varför åkte hon och inte du? Är du sjuk? Hur då?
Face fact! Stå för det! Gör någonting! Nu!

Fundera lite över vad du vill med tabletterna. Är målet att sluta dricka en period, eller att fortsätta. Titeln på din tråd är "vill jag sluta?" Och om du svarar så är det nog "nej". Jag tänker alltid "ja, det vill du" när jag ser din tråd. Jag tror att du behöver ett längre uppehåll, sen kan du testdricka... När drickandet inte är så viktigt löngre... Men vi måste alla hitta vad som fungerar för oss och vi är olika, så fortsätt kampen på ditt sätt. Du kommer att hitta nåt som funkar.

Du har kommit långt sen du började skriva här Andreas! Vet inte om jag ska hoppas att du klarar din månad eller om jag ska hoppas att du inte når ända fram så att du fortsätter att försöka. På det sättet blir det fler vita än svarta dagar under en period. Ensamhet är tungt, men det blir inte heller mindre ensamt om man dricker. Nästan än mer ensamt. Jag både hoppas och tror att alla dina vita dagar får en positiv effekt på ditt mående. Kämpa på!

Välkommen! Ibland undrar jag över varför det är så vanligt... Alla heltidsjobbande mammor som finns härinne. Aktiviteter, jobb, hem, planering, kärlek... Dåligt samvete för allt man inte hinner... Å så kopplar man av med ett glas... Som blir fler... Och fler... Vi är så många som har haft det beteendet.

Min flaskgömma blev upptäckt av sambon. Två ggr! Pinsamt! Efter första gången kunde jag fortsätta att "helgdricka" vilket eskalerade sen, så smygdrickandet drog igång igen. Andra gången var för 5 mån sedan och sen dess har jag inte druckit hemma.

Det är egentligen det bästa som kunde hända -att jag blev upptäckt, eftersom det då blev ett stopp på drickandet. Och bra för att jag inte kan få för mig att dricka hemma igen. Eftersom min sambo vet måste jag i så fall smygdricka och steget dit könns långt och det blir för svårt att hålla det hemligt om man inte också kan dricka öppet.
Hoppas du kan göra som jag och lägga av nu ett tag. Jag är så lycklig nu för att jag fått ett stopp på drickandet innan det gick helt åt helvete. Sömnen är bättre, ingen ångest längre, ingen oro för att gömman ska upptäckas... Och mer närvaro med barnen. Och jag har också upptäckt att fredagsvin inte är viktigt alls. Eller jo, jag kör a-fritt. Till en början "missbrukade" jag a-fritt. Drack på samma sätt. Mycket var beteendestyrt för min del. Nu har hetsdrickandet lagt sig. Kopplar ff av med a-fritt på helgen och det funkar bra. Så ta chansen och bestäm dig för att lägga av nu. Livet blir så mycket bättre.

Nyktert så det ryker blir det! :)
Skall fira min mans födelsedag ned god mat, presenter och massor av Ramlösa!
Du satsar också antar jag.
Heja oss!

Liknar min. Välkommen hit till forumet! Jag har alla fina kämpar här, att tacka min idag bib-fria tillvaro, som snart är fem veckor. Jag hade hjälp av Antabus i början eftersom mina tankar och handlingar var "felprogrammerade" pga långvarigt missbruk. Jag har läkt och klarar mig nästan helt utan. Dessutom är jag ofta här inne och tar del av klokheter och erfarenheter.
Kämpa på nu, villvastark och njut av att dina dagar snabbt blir fräscha och dimfria! Mot dag tre!
Sommarkatt15

Japp, så brukade det gå för mig oxå. Bunkra upp... spara till helgen... Men bara ett glas nu ändå... Å så tar det slut. Och jag blev full. Till slut fick jag nog, men det tog några vändor. Du har en underbar insikt i hur det kommer att gå. Börja på nytt och samla vita dagar. Varje dag utan a är nog nyttigt. Jag körde a-fritt. Har du ingen annan öl hemma så slinker det nog ner ska du se.

Jag tror att man ska vara försiktig att mixa Naltrexone med större mängder alkohol. Naltrexone används också vid narkotikamissbruk, så läkemedlet är starkt och nedbrytningstiden är lång. Om man skall opereras och behöver morfin eller liknande så går det inte alls ihop med Naltrexone. Fundera över om det är rimligt för dig att dricka en flaska vin med denna medicin i din kropp, nu när du är på god väg mot ett friskt och friare liv där inte alkoholen bestämmer, utan du! Förlåt, men jag blir orolig. Kanske du kan rådfråga någon som är bra på läkemedlet?
Kram,
Sommarkatt15

Märker att det är en månad sedan jag skrev här senast. På östfronten inget nytt. Mycket på jobbet och idag kom jag hem riktigt trött och samtidigt stressad. Den kombinationen bara ropar på ett glas att varva ned med. Men vi dricker fortfarande inget hemma, så jag mediterade en stund i stället. Fungerar lika bra det med.