Senaste kommentarerna i forumet

...jobbat :) Skönt att det börjar rulla på i rätt riktning & att du får den hjälp du behöver. Trevlig helg :)

Det var ingen anmälan. Exet vill veta vad som händer efter en rattfylla. Han ringde soc & frågade. De i sin tur har kallat honom till ett möte. Känner mig lugnare idag. Har pratat med min behandlare. Hon trodde att det är info & att de vill höra hur han ser på saken. Barnen sätts i fokus som sig bör. Jag får se längre fram när jag fått veta promille mm om det blir någon utredning från soc sida.

Jag som blev lovade att få veta promillen denna vecka. Har inte hört nått!

Nä nu är det helg & här ska det grillas :) Barnen har beställt mammas barbeque Fläskytterfile & potatisgratäng m fräch sallad. & självklart ingen alkohol här hemma :) Det tuffar på som tåget, inget sug! Det är så skönt att vara nykter. Trevlig fredag alla kämpar kram :)

Det värsta ska väl vara över nu när du vet vad det handlar om och att det är överkomliga och helt förståeliga missar. Jag har haft jobb som på det sättet är lika att jag helt säkert missat en och annan regel. Gör man inga misstag, aldrig fel, gör man inte just nånting. Hoppas du kan lyfta av dig skuld och andra obehagskänslor och njuta av frugan, grabben, husvagnen, bion och helgen. När det värsta sjunker undan vet du nog vilken strategi som är den rätta för dig. Du är en klok man med hjärtat på rätta stället. Det vet vi som följt dig här. Allt det bästa / mt

välbehövlig vila och avkoppling i helgen!
Kram

Det är mitt dåliga samvete och den skuld man har. Jag måste vara snäll mot mig och vara stark för min familj. Jag kommer ta mig igenom detta på något sätt. Ha en bra helg alla, jag ska till husvagnen sedan imorgon lördag blir det bio med grabben och frugan.

Härligt jobbat. Ofta kan det lätta mycket att bara vara ärlig. Hoppas nu du får bra stöttning.

Men du... Även om det känns pissigt, så kanske det vore en god idé att söka upp den där läkarkontakten igen? Du skulle kunna pröva antabus eller liknande? Du skulle kunna söka en samtalskontakt? Du skulle kunna uppsöka AA? Det finns möjligheter Fenix. Ge inte upp, för det är möjligt att ha ett annat liv.

Skickar styrka i stora lass

Jag sa precis som det var med mitt drickande till min läkare. Det var inte så farligt som jag trodde det skulle vara. Mycket blev bestämt. Remiss om terapi, han ska försöka ordna så jag får sjukersättning istället för soc samt särskild hjälp med alkohol problemen.

Första gången jag berättar utförligt utan att ljuga om mitt drickande ansikte mot ansikte.
Känns bra.

för att du orkar fortsätta kämpa! Du är ju en av dem som fanns här när jag skrev mina första trevande inlägg och startade min första tråd. Så många som passerat här under åren som gått. Jag fick för mig att kolla ditt första inlägg där du nämner Adde och Berra, som ännu syns till här, och Pia. Så många förhoppningar, så mycket lidande och liv vi delat här. Jag har också ett specifikt minne av hur jag gjorde bort mig i din tråd en gång i början av min forumkarriär... sånt som händer och hettar till här nu och då. Jag fick mig några skrapor och lärde mig nånting:) Många gånger har jag ju konstaterat att mest, eller det viktigaste jag lärt mig här, har jag lärt mig av er som kämpar. Kämpar emot! Jag skulle önska att jag kunde ge dig kraft till det avgörande du längtat efter och kämpat för så länge ... men jag vet att det måste du hitta inom dig själv. Jag önskar dig en vilsam och god helg med sinnesro! / mt

att ny bryr er! Usch, det går inte bra. Börjar kännas hopplöst. Var hos länkarna för en tid sedan, och klarade mig drygt en vecka sedan blev det bara ett infall och nu är det mest varje dag, eller snarare natt som jag dricker. Smyger förstås så det märks inte så mkt utåt, utom att jag aldrig går ner i vikt som jag vill. Skulle kunna ha ett bra liv, har alla förutsättningar. Men den djävla alkoholen står hela tiden i vägen, vad faan ska jag göra?

Du behöver inte svara eller så - jag vill bara passa på och skicka styrkekramar till dig. Ta väl hand om dig min kära syster.
Tänker på dig! <3

Jag läste dig också, som Sisyfos. Hur går det för dig och hur mår du? Får du något stöd och hjälp i din kamp?
Kram

Ska inte ge dig fler råd... du har fått så många goda här ovan. Jag hoppas att du känner att du har vårt stöd och att vi tänker på dig. Fel kan alla göra och om jag förstått omständigheterna och omfattningen rätt, så är det inget som är tillräckligt för att väcka åtal.

Håller helt Mimmla om det här med skuld. Det var precis det jag menade med mitt inlägg ovan om "grundskuld" som gärna vi alkisar går omkring och bär på. Jag märker också att den här grundskulden gärna växer hos personer som har det största och renaste samvetet...

Önskar nu att du kan få koppla av lite under helgen. Ta hand om dig och de dina.

Vilken bra idé att kontakta någon att tala med. Varför inte? Har du något att förlora på det? Om det inte funkar, känns gräsligt eller onödigt eller eller så har du ju i alla fall prövat. Det måste ju inte handla om psykoterapi i flera år, utan det kan helt enkelt vara lite enklare samtal. Men jag ska ju inte sticka under stol med att min terapi verkligen hjälpt mig att förändrat mitt liv och min självbild. Heja dig! :-) Men sedan har terapin naturligtvis sina begränsningar också förstås... Min psykolog nämnde att vi kanske skulle börja avrunda fram emot sommaren. Då undrade jag om jag var "färdig" - är jag perfekt, harmonisk och fulländad då? (Menat som ett skämt). Han förklarade då att man når en nivå och sedan får man lära sig att leva med de fel och brister man har och den SKADADE person som jag är... Skratta eller gråta?! Ha ha ha... men visst har han rätt...

Har gått och funderat lite på det där med partyprissen som försvann. Saknar du verkligen det? Egentligen? Är du inte i själva verket en mycket "bättre" människa idag, om du förstår hur jag menar? Eller är det så att det saknas glädje i livet? Det är en annan sak förstås.

Önskar dig en riktigt fin helg!

Strakt jobbat! Inger mig hopp!
Tack!

Fast du druckit och det fanns tillgång till mer, det hade jag inte fixat.

Det gick okej på det hela taget. Det som var mindre bra var att jag inte höll fast helt vid min strategi. Det blev en starköl för att det inte fanns någon mellanöl. Jag hade ju kunnat ta alkoholfritt men icke. Sen blev det typ tre glas bubbel. Efter det kände jag mig glad och på g men samtidigt kände jag att det drog iväg åt fel håll så då stoppade jag. Blev serverad vin som jag gav bort, drack vatten. Slutade dricka runt 20:30 och kände ett behov av att nyktra till och återta kontrollen. Jag åkte hem i tid, är inte bakis idag men lite trött. Jag är ganska nöjd men skulle ha tagit det lugnare. Jag kunde uppenbarligen inte hålla fast exakt vid det jag bestämt. Så på ett sätt ett misslyckande. Men min man tyckte jag hade skött mig bra. Ikväll är det fest igen men jag är inte särskilt alko-sugen. Strategin är att undvika min favoritdryck -vin.

Jag menar inte att Magnus ska tagga ner i den mening att han ska "lugna ner sig" när det gäller konflikten, utan att han måste sluta ta på sig så mycket ansvar.
Hela situationen är absurd! Som sagt "möte utan fast agenda", detta kan sätta den starkaste människa ur spel. Jag kan få fjärilar i magen bara min chef kommer och säger (helt vänligt), "har du tid att prata med mig ett par minuter?". Jag VET att jag inte gjort något - men ändå går jag i gång.
Jag tror att vi som dricker/har druckit för mycket bär på en känsla av skuld som är svår att få bukt med. Vi känner oss tvungna att vara extra duktiga och extra ansvarsfulla för att kompensera för våra brister fastän vi egentligen redan gör ett jättejobb bara genom att hålla oss nyktra. Vi är dessutom rädda för att bli upptäckta och avslöjade trots att det inte längre finns något att avslöja (inga vingömmor eller tomburkar på konstiga ställen). Jag får fortfarande fjärilar i magen när någon i familjen rör sig kring de ställen där jag hade mina "gömmor".
Jag tror att det är viktigt att göra sig av med dessa känslor, för annars får vi svårt att stå upp för oss själva i situationer som denna.
Magnus du är ju egentligen "den bättre människan" i allt detta - och det VET DU! Du har inte gjort någonting med ont uppsåt och det du blivit anklagad för är sådant som kan hända vem som helst. Du har inte åkt på semester, druckit och ätit gott eller gått på strippklubbar för medlemmarnas pengar - och de människor som gör det - DE har ta mig tusan ingen ångest eller dåligt samvete!
De sätter dit dig därför att de KAN, inget annat!
Var snäll mot dig själv - gjort är gjort och det blir ju sällan så jävligt som vi föreställer oss!
Ta hand om dig själv och ta dig en allvarlig funderare på en tids sjukskrivning. Kör terminen ut om det känns bäst för samvetet, men sen MÅSTE du få ro och vila om du ska inte ska krascha totalt! Jag känner så väl igen alla symtom jag hade när jag gick in i min första utmattningsdepression och tro mig - det är INTE värt det. Hjärnan ÄR lite skör när vi misshandlat den med alkohol (och stress) i några år och den kan behöva lite extra omsorg och en hel del vila. :-)
Kram!

Du skriver fint om hur svårt det kan vara att tvivla och samtidigt ta ett svårt beslut. Ibland handlar det om att bara bestämma sig och följa det man har bestämt. Vid andra tillfällen kan det vara bra att mer se det mer som ett test, att pröva en period för att sedan utvärdera. Jag kan inte säga hur du ska göra. Det kan vara bra att ha fokus på vad man själv behöver för att må bra. Oavsett om det handlar om att välja att inte vara närvarande när drickandet pågår (men träffas nyktert) eller om det handlar om att vara ifrån varandra längre tid eller inte alls mer. Du har stöttat honom till behandling och det är bra. Han har en chans att ta hand om sig själv och du kan uppmuntra det samtidigt som du väljer att ta hand om dig själv.

/magnus
alkoholhjälpen

För jag har gjort detta val, så fort de negativa tankarna blommar för fullt ändrar jag fokus. Det är inte ett dugg synd om mig. Jag har gjort ett val som jag vill göra.
Detta är tankar för dagen, dag 20

Lista på varför jag valt att helt skippa alkohol
* A är en lurig fan som vill mig illa
Det går åt skogen varenda gång! Nästan det är det som är det luriga!
Jag får ångest, blir trött, seg, orolig, kan inte köra bil, förstör mina barns liv, säger fel saker, bråkar, skriver fel och elaka saker på ex fb, blir egoistisk, orkar inte med vardagen och jobb i längden, får flykt känslor, sårar andra, sover dåligt, skäms...

Vill ha mer av livet, vill ta hand om mig, ge mig vila, få styrka!

Allt bra till alla där ute!

Det ska jag göra!

Vad härligt att höra att du lyckats göra dig fri från drickandet och mår bra. Jag har också funderat på att göra en lista, en för och emot. För emot listan kan göras hur lång som helst och jag kan inte komma på en enda anledning att sätta under för.

Jag är fortfarande kvar på psyket och har tid med min läkare nu kl 10. Är nervös för jag måste nu säga att jag har problem med alkohol och säga precis som det är vilket jag aldrig gjort förut.
Det känns jättejobbigt och skamligt men jag kan inte hålla på och ljuga längre jag vill ju sluta med detta. Behöver terapi för att gå igenom barndomen och jag kan inte låta alkoholen suga all energi ur mig, det kommer bli svårt nog i sig själv. Håll tummarna för att jag ska våga vara ärlig.

Åh, tack för din input admin! Och att du till och med bad en läkare kika på beskrivningen. Det är fantastiskt att här finns så hjälpsamma och stöttande människor! Tänker på det läkaren sa att det kan vara många andra saker än levercancer.,...känns bra. Jag målar ju f-n på väggen och tänker så dystra tankar ibland om att det så solklart ÄR levercancer så en läkare inte ens behöver undersöka mig knappt för att veta....bisarrt men så snurrar tankarna ibland. Nu känns det bättre, både pga responsen här men också för att det är en lite bättre dag fysiskt också...hittills.

Jag har bestämt mig för att vänta en vecka till innan jag ringer läkare. Då kommer jag ringa oavsett om jag har ont eller ej. Tänker säga att jag är (nykter) alkoholist och behöver en hälsoundersökning (det är väl så man ska göra?). Sen behöver jag berätta för min sambo att jag är alkoholist och har smygsupit under flera år...

Jag försöker men de är svårt eftersom barnen är så oroliga. Vaknade i natt och såg att han skickat ett spydigt sms. Låg länge och funderade och blev bara så himla rädd. Rädd att han ska göra mig nåt, ni vet hur känslorna kan köra iväg på natten. Sist han mådde riktigt dåligt slog han mig och de är ju det jag är rädd för. Tur jag har mina vuxna barn runtomkring mig.

Stort tack för era svar och tack PP för att du delger mig dina erfarenheter om att smärtan kan sitta i en tid efteråt. Som du skriver så kan oron inte bara bero på att man druckit men också lite hur man är som person. Kanske jag är sådan som oroar mig extra mycket för sjukdomar...Sjukt nog har det tidigare inte stoppat mig från att dricka.

När jag ser tillbaka på åren av drickande skakar jag bara på huvudet. Jag levde i någon slags bubbla där jag aldrig såg helheten. Tog dag för dag och tänkte aldrig längre till än till nästa spritranson, hur jag skulle få tag i den, var jag skulle gömma flaskan osv. Bisarrt, som ett barn som inte kan tänka på konsekvenser. Och vilken tid det tog innan jag erkände ens för mig själv att jag var alkoholist.

Bara tacksam att det inte hänt något allvarligt socialt under dessa år. Har skött jobbet även om jag fått bedöva bakfyllelukten med tuggummin osv ibland. Men vad hade jag gjort ifall barnen blivit akut sjuka på natten och sambon bett mig köra? Herre....de där sakerna är ännu lite för jobbiga att tänka på. Jag får sådan grym ångest av hur jag levt och vad jag utsatt mig själv och andra för. Jag får minnas lite i taget. Målet nu är att få ordning på kroppen och kanske kontakta läkare. Har dock bestämt mig att vänta en vecka till för då har det gått en månad sedan jag drack. Är det ingen förändring på smärtor el. tryck över bröstet då så ringer jag. Vill få en hälsoundersökning utförd och berätta för läkaren om min alkoholism. Jag vill berätta för min sambo också, få det ur mig, förklara att jag smygsupit i åratal...