Senaste kommentarerna i forumet

med Izzy. Läs runt här i olika trådar så kommer du att känna igen både ditt och din mans beteende OCH se åt vilket håll det är på väg. Och nej, det är inte ok att dricka som han gör, varken mängden eller smygandet. Han har antagligen utvecklat tolerans och "tål" hög promillehalt, inget att gratulera till. Du har växt in i medberoende. Fortsätt läsa och skriva här och läs gärna Carina Bångs utmärkta blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Bra tt du hittat hit! Ett första steg mot förändring! / mt

Ja, våra situationer låter onekligen lika. Jag jobbar oxså för sinnesro, och det funkar bra nu.
Vara här och nu du vet, inga direkta planer utan just denna dagen.
Tror inte jag skuldbelade min man, däremot skrev jag 18 dagars drickan plus en veckas återhämtning
vad är det för liv. Alltså går det bort 25 dagar på en månad, och kvar finns ynka 6 dagar.
Han vet så väl vad det handlar om och hur sjuk han har blivit denna gången. Visst gråter hjärtat, men
jag skuldbelägger inte honom längre. Vet däremot inte hur det ska gå denna gång med abstinens och allt.
Ändå stänger jag av i detta tragiska. Måste det om jag själv ska överleva detta inferno som A-jävulen.
Jag har däremot blivit starkare i mitt eget beslut att inte dricka, jag blir rent ut sagt äcklad.
Hoppas dina fina blommor kommer att växa. Själv har jag två tomatplantor på balkongen som håller på
att explodera bara växer och växer. Och jag har verkligen inga gröna fingrar.
Konstnären

Grattis till dig oxså. Skönt att höra ifrån dig. Skönt att det fungerade i dom där alkomiljöerna.
Ja, nu har man passerat 9 månaders strecket och det känns bara bra. Det blir en lugn midsommar hos
min kära storasyster, han tar max 2 snapsar och min syster ett par glas vin. Då kan man ju snacka och
verkligen umgås. Lite avis är jag nog att inte jag fungerar så. Men nu är det som det är.
Botten börjar närma sig här hemma. Vet inte om han klarar abstinensen denna gång, har ju gått innan
men denna gång är jag tveksam. Faktiskt engagerar det mig inte lika mycket som innan. Men långt ifrån
kul. Ser inte sommaren som en prövning längre men det gjorde jag i vintras, tänkte hur ska det gå.
Börjar verkligen komma till ro i min nykterhet.
Nu långrunda med vovven
Ha det fint
Konstnären

Hej vänner!
Konstnären det verkar nästan som att vi gör samma resa just nu. Jag skrev också ett brev till min man förra helgen, innehållet var dock lite annorlunda men det togs väl emot.
Jag berörde inte så mycket hur hans drickande påverkar mig, tänker att det vet han redan..., däremot skrev jag en hel del runt hur jag uppfattar hans mående, mina egna insikter och om min kärlek för honom. Jag skrev också nåt i stil med att jag nu släpper taget om hans missbruk och att jag har insett förändringen måste komma från honom och bara honom samt att jag finns här om och när han vill ha stöd i det.
Jag orkar inte bråka mera, på ett sätt är det som att jag gett upp och då började livet komma åter. Underligt men så är det.
Jag skulle med lätthet kunna diskutera och ifrågasätta honom varje dag men jag ids inte, jag låter det bara rinna av mig istället...
Ibland lyckas jag inte och då väljer jag verkligen att vara tyst. Diskussioner och kommentarer i irriterat tillstånd är lika med att starta gräl, och igen jag ids inte...
Jag jobbar för sinnesro och då finns det inget utrymme för små eller stora tjafs!
Jag känner mig mycket stabilare men inser också att tillvaron är både ny och skör så jag jobbar för att det ska vara långsiktigt stabilt.
Jag ser på det som min egen självutveckling, mitt val, på mina villkor och förhoppningsvis inte anpassning till alkoholisten...
Just nu rullar det iallafall på. Det är oftast trevligt hemma, mycket på jobbet för närvarande och snart sommar ledig!
Jag ska vara ledig i drygt 8 veckor i sommar och det SKA bli ljuvligt!!
Idag har vi köpt blommor till altanen så nu återstår bara att plantera dom, och att komma ihåg att vattna dom...
Sov gott och vakna pigg! Kram

Hej.

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Är i samma ålder och har nog ganska stora problem. En livsavgörande händelse fick mig att nästan gå under för ungefär 2 år sedan. Jag tog mig upp igen enbart för att nu sitta och dricka folköl så fort jag är ledig. Jag älskar alkohol, har gjort sedan första gången jag provade det. Jag vågar prata med folk, känns som att det är det enda sättet att träffa någon tjej osv osv. För att försvara mitt eget beteende så är det ju ändå "bara folköl" men när man byter närbutik varje dag enbart för att det känns pinsamt att köpa öl samt att man efter det första sexpacket cyklar en lång bit i natten för att kunna köpa ett till så är det inte okej längre. Jag är även ute med kompisar, lyckas hålla det på en rätt okej nivå förutom några gånger då det är totalt svart. Nu känns det som att folk dock börjar märka det. Ringarna under ögonen blir mörkare och plånboken tunnare. Har världens bästa jobb, underbara vänner men ändå håller jag på såhär. Jag har inget bra svar till dig, min vän. Det sägs att man mår bättre och bättre när man "kommer ifrån det" Det gäller väl bara att hålla ut. Jag har ikväll fått nog. Kommer nog inte sluta helt, men det här beteendet får mig att riskera att sjunka lika djupt som jag har varit. Någon gång i månaden kan det vara okej att gå ut, men då bara några öl och sen får det vara nog. En stor önskan för mig är att ibland kunna gå ut nykter och ha lika kul. Känns väldigt långt borta men alkoholen är fruktansvärt destruktiv och vi måste klara det här.

Jag önskar dig all lycka till min vän.

MVH

Jag känner så väl igen det där med att dricka i garaget och att gömma tomburkar!
Det verkar som att det är ganska vanligt att hålla till där.
Konstigt att det inte märks på honom om han dricker sådana mängder!
Men det är verkligen inte ok att dricka så mycket!
Välkommen hit förresten!
Kram

Hej Konstnären!
Tack allt bara bra. Har haft lite mycket att stå i så jag har varken läst eller skrivit. glömde nästan till och med att vi haft månadsdag. helt otroligt ! men jag grattar dig gärna i efterskott. Har vistats mycket i ute miljöer, nära till alkohol, men det har fungerat över förväntan. ska verkligen läsa ifatt lite när jag kommer hem.
/PP

det här programmet på Kunskapskanalen. Och jag skräms återigen över läkemedelsindustrin och dess köpta läkare som intalar folk att lösningen är ett piller.

http://urplay.se/Produkter/175404-Russell-Brand-fran-missbruk-till-drog…

Kan man gratulera till en insikt att man är alkoholist? Nja, det kanske man inte kan ;-) Men vad bra för dig att du kan erkänna dina problem. För egen del har det gått 11 dagar och jag kan inte erkänna att jag är alkoholist. Men jag har definitivt alkoholproblem. Det är alltid ett steg på vägen i alla fall... Jag tycker att du är stark och modig som vågar skriva det rakt ut och med versaler! Heja dig lilla Anna!

Tror att man kanske får räkna med att snubbla på vägen. Tack för du delar med dig. Det du skriver får mig att dra mig själv i kragen. Varför skulle jag klara av att "ta ett glas vin", utan att det flera? Som du förstår pågår det förhandling med mig själv. Men när jag läser din tråd blir jag omruskad. Tack för det.

Kämpa på! Stor kram

Hej Yogin!

Roligt att du klarat 2,5 veckor! Bra jobbat! Själv är jag inne på dag 11.

Funderar på det du skriver. Nu vill jag inte såra dig, men ändå vara ärlig. Jag tror faktiskt att du lättare kommer att träffa en trevlig tjej nu när du är nykter. Det är många gånger som man tror att man bli så social och trevlig av att dricka alkohol. Att man tror att man måste dricka för att bli intressant och våga prata med folk. Men faktum är att i många fall flyger den där sociala förmågan ut genom fönstret så snart man hällt upp första glaset vin... Hellre en trevlig, mjuk, nykter kille som lyssnar och använder intellektet, än en pladdermaja som röjer! ;-)

Lycka till och kämpa på!! Kram till dig

Berra, du skriver så bra... Tack för allt du delar med dig av i din tråd och tack för inspiration. Kram till dig

Läst i din tråd idag och imponeras över dig! Bra jobbat - TVÅ ÅR! Tänk så långt du har kommit! Kram

till 2 år !! Och det blir ännu bättre framöver :-))

Jättestort grattis till dig. Fantastiskt. Själv är jag nu uppei 9 månader och det är så skönt.
Man har en annan frihet nu och själen mår bra. Blev glad att höra ifrån dig.
Ha en underbar kväll
Konstnären

Känner bara att jag måste skriva det. Firar 2-årsjubileum idag, genom att inte fira kan man säga. Det går bra utan att behöva korka upp nåt ens. Det kanske känns jobbigt för er som ännu är i början och kämpar men samtidigt är det väl också bra att få läsa att det går att sluta. Jag har också varit på botten av förnedring och skam och jag har klättrat upp. Det är svårt att tro i början men det är så otroligt skönt att slippa alkoholen helt och hållet. Det är svårt att förklara frihetskänslan, jag är faktiskt nästan dagligen fortfarande tacksam att jag slipper. När jag tar bilen på morron och inte behöver vara rädd för poliskontroll. Jag luktar inte bakfylla, jag behöver inte oroa mej för att nån ska ringa sent och höra att jag sluddrar en vanlig måndagkväll. Jag är fri, det kan inte beskrivas på annat sätt. Välkomna till friheten!

Måste hålla med Konstnären - i att inte begripa att alkoholen skapar ångest. Trodde jag drack en del för att döva ångesten, inte att jag fick ångest av att dricka.

Jag vet inte riktigt när det gick över gränsen för mig. Jag liksom bara gled iväg och drack mer och mer.
Ångesten kom sista två åren, som ett litet brev på posten. Begrep liksom inte att det var A. Drack ännu lite mera.
Till slut kunde jag inte sova mer än ett par timmar sen gick jag upp på natten och drack för att döva ångesten.
När jag nu skriver detta ryser jag. Men det var min verklighet och jag kunde till slut inte ta mig ur det h-vetet.
Blev ju avgiftning 4 dygn på medicin. Där och då bestämde jag mig, det var den 10 september 2013. Fanns liksom
inga val. Jag valde att vara här. Ibörjan hade jag en goja i huvudet hela tiden och värst var det på e.m. Som sa
nu har du varit duktig, lite belöning kanske. Det var det allra jobbigaste att inte ta glas nr. 1 som jag vet skulle
bli 10 glas vin. Nu ser jag bara fördelar. Fått sådan hjälp här inne.
Egentligen har jag det bra mycket bra, bara jag låter bli glas nummer 1.Hade ingen som helst glädje sista tiden i A.
Kämpa på
Konstnären

...din inre röst. Ibland är det många röster samtidigt och då blir det rörigt. Det är inte varken konstigt eller ovanligt för tänkande och känslofyllda människor.
Vid de tillfällena passar tanken "en sak i taget, viktigaste först" bra plocka fram. Kan ju vara så enkelt att en dusch räcker för bryta kakofonin. Själv har jag ställt upp saker till enkla ja eller nej/vill eller vill inte, och därifrån letat vägar.

Du har tagit dig långt och livet fortsätter vara en resa fylld av upp och nedturer.

Tänker på dig vännen och stor tack för din omtanke och värme.

för att ni hjälper mig! Jag ska försöka samla kraft och ta kontakt med något av alltenativen.
Som du skriver Flygcert så behöver man höra att man inte tänker helt fel.
Som det är nu är stämningen hemma hemsk! Han kommer inte hem efter jobbet och talar inte om vart han är.
När han kommer hem så säger han ingenting.
Dottern vill knappt se honom och låtsas som att han inte finns.
Hon kallar honom fula saker för hon tycker att det känns bättre då och hon är egentligen inte sådan.
Konstigt nog så blir han inte så arg på henne som jag trodde,
Ja det är nog så att han inte slutar dricka för än jag lämnar om han ens gör det då.
Jag ska försöka att få dottern att prata med en psykolog men hon är så bestämd och säger att de inte kan hjälpa henne.
Kram

Förstår att du är rädd. Det är jag också. Det är nog vi alla här... Det spelar ingen roll för oss hur mycket "alla andra" dricker. Det är vårt eget drickande som vi måste klara av... Jag är är just nu mest rädd för semester...

Mitt "nej" har växt fram, tror jag. Jag har länge känt och förstått att jag måste dra ner. Sedan har jag hela tiden hittat på ursäkter och förklaringar och inte ansett att det är så farligt eller att jag inte vill sluta dricka. Förrförra söndagen vaknade jag med rödvinsångest och kände att jag ORKAR INTE HA DET SÅ HÄR LÄNGRE! Jag vill inte säga & göra en massa dumheter hela tiden. Jag vill inte vakna med ångest. Ångesten gör mig helt knäpp!! Känns som om jag ska sprängas och huvudet flyga i bitar. Tänker att det vore bättre om jag inte fanns. Sedan lättar ångesten fram på dagen och är glömd till eftermiddagen... Here we go again!

Vet inte varför jag bestämde mig den här gången, men det fick liksom vara nog nu. Vägs ände. Men det är bara 11 dagar sedan. Jag är långt ifrån att vara i hamn. Men när jag läser våra kära veteraners trådar på forumet, så inser jag att man nog aldrig kommer i hamn. Tror att Adde skrev att man aldrig är mer än en armslängd från flaskan än en nybörjaren.

Lycka till och skriv av dig! KRAMAR TILL DIG

Hallo Traxxy! Fantastiskt vad bra det går för dig!! Jag är glad för din skull!

Jag prövade också alkoholfri öl i helgen. Det var varmt, vi skulle ha sill-lunch med "tillbehör". Ölen var ju helt ok och jag tycker inte att jag blev triggad av den (tur det - risken finns helt klart). Däremot räckte det ju gott och väl med EN öl. Man blir mätt! Det är som Pellepennan skrev, typ att det kan vara gott med en öl, men man vill ju inte dricka 5 liter av något för att släcka törsten! Helbra, tycker jag ;-)

Jag är inte heller helt tillfreds med vikten. Men en kanonbra sak med att vara nykter - man kan äta mycket mer! :-) Istället för att dricka en massa kalorier, så kan man unna sig lite mer god mat. Men det knasiga är - jag är inte lika hungrig eller godissugen när jag inte har druckit! Alltså, win-win med att låta bli vinet!

Ha en riktigt bra dag! KRAM

Hej m-m,

Har läst i din tråd och tycker du är hur bra som helst! Du har gått från klarhet till klarhet och varit så otroligt stark hela tiden. Det kanske inte är så konstigt att man får en dipp ibland. Men läs i din egen tråd, så kommer du påminna dig om hur mycket du har utvecklats. Glöm inte bort din långa resa!

Skickar kramar i stora lass till dig :-)

Gråter när jag läser om ditt brev till din man. Du är så himla stark Konstnären. Och jag håller med, Kastellen, du verkar så otroligt stabil nu. Jordnära med båda fötterna på jorden. Vi bra ni är båda två! :-)

Vad duktig du är Fjällfina! Tänk på att det kanske är som värst nu - kroppen & knoppen börjar fatta att det inte blir någon mer alkohol. Alltså - det kan bara bli bättre efter det här! Kämpa på! Du både vill & kan!

Tips: stort glas med is och limeskiva + mineralvatten! Ingen dålig törstsläckare och svalkar gått i kroppen utan att sarga själen!

KRAM

Grattis till 2,5 veckor. Skitbra att du kunde styra om tankarna. Det var det värsta för mig i början.
Låter intressant det där med yoga, kunde vara något för mig. Måste man inte vara vig då. Fast lite vig är jag.
Själv jobbar jag meditation och det ger ett inre lugn, svårt ja, men det funkar ibland. Tankarna vill gärna sväva
iväg.
Ta en dag i taget det är det enda. Jag ser inte bakåt längre och inte framåt. Här och nu.
Lycka till
Konstnären