Senaste kommentarerna i forumet

Vill bara skicka en sommarhälsning till dig MB. Jag läser vad du skriver och gapskrattar. Sjuk humor! Kramar från Fia

Hej Anli! Min sommar är fylld av jobb just nu och jag är tacksam för det eftersom jag tvingas att sköta mig. Min motivation är faktisk ganska på topp men mitt svaga sinne sviker gång på gång. Alltså inte en helvit sommar. Men ett tappert försök och liksom du har/hade så har jag minskat drastiskt. Jag tror att sommaren är en fälla för sånna som oss. Eller så är det ännu en ursäkt? Hösten är ju minst lika jobbig. Men jag tycker inte vi ska ge oss. Andra har klarat det innan. Så vi kanske kan? Myrsteg i början. Jag är nog lika trött som du. Pratat med maken? Haha, jo, jag har försökt men hävdar envist att varken han eller jag har några problem. Så jag sover kvar i kolonistugan och vet att det blir ohållbart senare i höst. Att jag måste ta konflikten förr eller senare. Ställa krav på alkoholfritt hem eller söka mig en annan bostad. Har kollat lite på andrahandsuthyrningsmarknaden. Vilka priser!!! Vet faktiskt inte vart jag ska ta vägen. Just nu står hoppet till att jag kanske är viktigare för honom än alkoholen. Den som lever får se. Hur går det för dig själv då? Med A? Mannen? Har ni pratat? Barnen? Tröttheten? Många frågor som sagt.

En stor sommarkram från Fia

Jag tänker som Mt - vad är bättre idag...?
Och vad fint tänkt av Mt om att faktiskt inse att man har ett val - det är inte helt enkelt.

Idag tänkte jag av en händelse på när ett par grannar till mig och exsambon plötsligt skilde sig för tre år sedan. Då förstod jag någonstans innerst inne att jag skulle kunna lämna min sambo. Sedan malde det i mitt huvud tills det blev akut. Men inte ens då kunde jag ta beslutet, inte förrän flera månader senare, av full ångest och tankeverksamhet, flykt och förnekelse och ännu mera ångest.
Men en dag finns inget annat än just ett val, ett aktivt val att stanna eller att lämna.

Var rädd om dig - du har bara ett liv.

Hej igen! Inte blev jag stött av Markattas ord. Jag är ju inte dum, ser exakt vad som händer med mannen. Han dricker som aldrig förr. Som om mitt val att försöka vara nykter har provocerat honom. Men det är hans val att bli provocerad. Själv jobbar jag på både arbete och nykterhet. Jättemycket att göra på jobbet (så glad att jag har det) i semestertider. Och vem tar extrapassen? Jo FinaFia tackar ja. FylleFia då? Jo, hon slänger ut sitt otäcka ansikte direkt det vankas en ledig dag för dagen efter. Sitter ensam i kolonistugan och suger på vinet. Men det går framåt. Ofta blir det inte mer än tre (låter ju galet mycket i en normalkonsuments ögon) glas och sen sover jag. Men jag är ändå nöjd. Med tanke på att min läkare har semester och jag har lämnat hemmet så tycker jag att jag fixar det någorlunda. Har inte ens blivit arbetslös. Någon skrev om att man måste nå sin personliga botten. Tror jag har varit där. Pontus om att det ej finns något bäst-före-datum. Det tar jag till mig. Men ibland är det så svårt att låta bli vinet. Nej inte ofta, max en kväll i veckan. Inte mycket för en alkoholist men helt klart ett rubbat beteende för en normal person. Att sitta ensam i kolonistugan och dricka. Jag tröstar mig med att jag åtminstone inte har stulit på en hel månad. Ja kanske några plasthandskar på jobbet då. Men de ligger ju i min rock efter avslutat pass. Lättare att stoppa i handväskan än i sopkorgen? Lättare att stoppa i handväskan än i skåpet? Jag vet inte. Vet bara att jag måste sluta med även detta. Ikväll ska jag ändå vara nykter. Efter jobbet gick jag inte in på systembolaget och handlade och nu är det stängt. Men det är lätt att vara kaxig när jag vet att maken har hemma och tar emot mig med öppna armar. Jag vet varken ut eller in? Bara att något måste ske. Detta koloniboende blir ohållbart när vintern kommer. Tänker mycket på Markatta som tältade!!! Hur konstigt är inte det som vi kvinnor utsats för? Nej, jag avskyr inte män, men jag har svårt att se den man som frivilligt backar från sitt revir för att kvinnan ska så chans att leva ut sina drömmar. I detta fall drömmar om sol, sommar och alkohol. Hör ihop för min make. Nu blev det långt och inte direkt sammanhängande. Lite fult också. FaktaFia

av en händelse (osannolik sådan) och i ett helt annat sammanhang stötte jag idag på en mening:

Det svåra är inte att välja - det svåra är att förstå att man faktiskt har ett val.

Då tänkte jag på dig. Kramar / mt

..skiten..

tjugo år sedan upptäckte Försäkringskassan att en tredjedel av alla sjukbidrag och förtidspensioneringar hade missbruk som grund. För tjugo år sedan..............

Vad har hänt under dessa 20 år när man blir sjukskriven ? Får man några frågor om ev missbruk eller hur kollar man rutinmässigt efter alkohol/droger i kroppen ? Om det nu är så att man är öppen om att man har problem....hur ser hjälpen ut ? Erbjuds man behandling ? Knappast. Receptblocket ? Jajamen.

Hur är det möjligt att inget har hänt under dessa 20 år ? Hur kan man bara ignorera vår absolut största folksjukdom ?

För 19 år sedan sökte jag för att en gammal skada i foten gjorde sig påmind och läkaren kollade och tyckte inte det var så mycket att orda om. I sista minuten, med en enorm kraftansträngning, talade jag om att mitt recept på Antabus hade gått ut och jag ville ha ett nytt. Läkaren hade inte susning om hur han skulle hantera frågan utan blev enbart generad och skrev ut ett recept på direkten. Ingen undersökning, inga prover och, framförallt : Ingen som helst uppföljning om hur det gick sen.

Jag hade ju inte då kunskapen om hur jag skulle ändra mitt liv och ingen annan brydde sig heller. Så det gick ju några år till, bra år med "kontrollerat" drickande, dåliga år med hembränt och all möjlig sörja som gick att få tag i, tidvis spritfri i ren ilska över livet som sådant men hela tiden med den gemensamma nämnaren att det gick stadigt neråt i misären. Ett antal försök hos beroendecentrum med KBT utan Campral, Campral med KBT, psykologer (vilka spöken !!!!) hela tiden utan att nån hade kunskap om hur en alkis fungerar vilket ju blev parodiskt efter ett tag när jag fann att jag, helt enl sjukdomens schema, lärde mig att manipulera dessa amatörer. Javisst, jag hade inte en ärlig önskan om att bli nykter utan ville nog bara "kontrollera" drickandet utan att släppa det helt. Och det fungerade inte för mig heller. Men om jag hade träffat en alkis som jobbade som terapeut hade jag inte haft en chans i helvete att slingra mig utan blivit satt på plats. Men då som nu så skyr den offentliga vården oss alkisar som terapeuter....vi har ju gu'bevars ingen fiiiiiiin utbildning.

Jag märker att jag med åren blir mer och mer hatisk till dessa socionomer som sitter för att ta emot oss i vår skamfyllda sjukdom och vi inte blir tagna riktigt på allvar. Så var det för 20 år sedan och så är det idag och jag skäms för att vi inte kommit längre. Jag vet att ett sånt här forum på riktigt sparar liv i flera bemärkelser både hos oss alkisar och våra anhöriga/arbetskamrater/ vänner i det "riktiga" livet. Det är flera nya nu som hittat hit och jag önskar alla de en framgångsrik väg till nykterheten. Att inte glömma vem jag är är en förutsättning för mitt fortsatta liv i nykterheten, min historia ÄR min framtid.

Jag hoppas att ni som har möjlighet utnyttjar att Landsmötet är i Göteborg nästa helg. Skäms inte för att besöka och gå på möten och kolla gärna in hur äkta alkisar ser ut :-)) Ni kommer inte att se skillnad på dem ni ser på Hvidtfeldska än de ni möter på stan !! Vi är helt vanliga människor med samma sjukdom.

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013lminbprorevny0…

Ha en bra helg !

blogginlägget läste jag 7 februari 2011 http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html Jag läste Carina Bång varje dag då och det har hjälpt mig mycket. Liksom forumet - jag minns faktiskt inte om jag hade börjat skriva på forumet då ännu men åtminstone läste jag många gånger dagligen. Då var forumet min livlina. Verkligen.

Det är du och bara du som kan ta makten över ditt liv!

Visst - kanske det blir bättre morgon (idag). Vad är det som är bättre då? Vad har egentligen förändrats? Är det dina tankar om den situation du sitter fast i nu eller är det situationen? Det finns förändringar på ytan och dom som rubbar grunden - och det där vet du ju förstås. De är inte ovetskap det handlar om. Det vet jag. Och hur svårt det är.

Det väcker känslor och gör ont i en bredvid-vandrare att se hur en annan väljer att sitta kvar i en fångenskap som egentligen är ens egen. Här på forumet är vi verkligen maktlösa inför andras liv och val. Vi kan bara berätta om oss själva och ta tillvara andras speglingar.

(Om jag minns rätt så skrev vi om julsakerna julen 2012. Hur tänker du fira jul och nyår de här året? Det är mindre än ett halvår dit.)

Hur är det med dina samtalskontakter?

* * * * *

Såg nu ditt inlägg till flygcert och kom ihåg en text som jag läst ibland där det passat sig. Delar med den till dig:

Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan
kan tyckas vara dårskap men är i själva verket vishet
Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas
De är inte en främmande del av oss utan återspeglar en del av vår identitet

Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss
vilka vi i framtiden kommer att vara

Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar börjar de förverkligas
Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om

Ur Drömmarnas budskap av Tommy Hellsten

Kram, kram / mt

jag blir i mitt hjärta när jag läser! Din analytiska och organiserade sida har hela vägen lyst igenom i dina svar och nu arbetar du med dina styrkor för dig och ditt och barnens liv!

Jag känner så väl igen tankarna runt dem som lämnar/lämnat forumet utan att sätta punkt... Som bara är borta. Ibland visar det sig att människor fortsätter läsa utan att skriva och så kommer det en hälsning mitt i allt. Ett par gånger har nån tittat in och berättat att en supande sambo dött. Några bloggar också och några blir vänner på facebook, under nick eller som de personer man är. Men lite är vi som skepp som möts i natten... och vi lämnar spår i varandras liv.

Jag är glad att jag mötte dig och ännu mer glad över hur du tag steget och förändrade ditt liv!

* * * * *

Efter att jag skrivit detta ovan lästa jag Framtidsdrömmars inlägg i din tråd och då kom jag ihåg en liten text som jag läst ibland när det passat sig. Sällan har den känts så rätt som när det gäller dig. Den handlar om dig!!!

Att på allvar lyssna till sina drömmar och sin innersta längtan
kan tyckas vara dårskap men är i själva verket vishet
Våra drömmar och vår längtan är det inom oss som vill födas
De är inte en främmande del av oss utan återspeglar en del av vår identitet

Drömmarna och vår inre längtan berättar för oss
vilka vi i framtiden kommer att vara

Då jag tar mina drömmar på tillräckligt stort allvar börjar de förverkligas
Plötsligt märker jag att jag lever mitt i det jag en gång drömde om

Ur Drömmarnas budskap av Tommy Hellsten

Kram, kram, kram! Sommarglädje! / mt

Jag försöker göra det jag vill, stå för det jag vill, den jag är osv. Sambon lyckades återigen igår få mig att känna att jag "känner fel".
-Det är fel av mig att träffa mina vänner och gå på dans och ha roligt när vi har det så dåligt.
-Jag träffar andra och bjuder ut mig när jag är på dans.
-Jag gör ingenting hemma- har inte lagat mat på flera veckor enl. honom.
-Jag kan då minsann inte må dåligt, jag som sover som en stock varje natt.
-Jag måste vara ute bland folk för att visa upp mig och få uppmärksamhet (det är det han säger när jag vill att vi ska tex. ta en promenad och gå ner till samhället när det är div tillställningar)

Det blev så mycket sagt igen mot mig igår så idag är jag helt tom, återigen. Jag är en social och glad tjej som älskar livet- han ska banne mig inte få ta ifrån mig livsglädjen och viljan att träffa folk.
Idag är ingen bra dag- kanske blir det bättre i morgon.

Jag vet var han vill ha mig; på en pidestal, hemma, vid spisen, på affären för att handla mat, i tvättstugan för att tvätta. Jag ska se till att hemmet är städat och att barnen har det bra och sköts samt finnas till hands i sängen.
Allt utöver det är inget som är viktigt; att jag vill äta sunt, umgås som ett par, motionera, träffa mina vänner och göra roliga saker. Han tar ifrån mig glädjen- mår inte han bra ska ingen annan heller få må bra.

Kära Flygcert, jag avundas ditt mod och beslutsamhet. Önskar att jag kommit lika långt som du. Jag är glad för din skull. Det du beskriver i punktform är precis så som jag, i mina drömmar, har det.
Kram på dig och njut av livet.

kanske det var natten till tisdagen. Satt uppe alldeles för länge vid datorn, skulle bli min sista öldag hade jag bestämt. Och då måste man ju dricka upp allt som finns förstås. Satt där och drack och drack starköl efter starköl och klockan gick, tappade rätt mkt kontrollen. När jag äntligen skulle lägga mig, reste jag mig och kanske var det ett somnat ben, men också all alkohol, jag tappade helt balansen och flög rakt in i ett sängbord med huvudet före. Vaknade till sans av att stå med händerna i en stor blodpöl, skärvor från ett krossat glas och blodet droppade rätt häftigt från ett stort jack ovanför ena ögat. Lyckades gå på autopilot och ta mig till badrummet för att tvätta bort allt blod i ansiktet. Såg hemsk ut, men lyckades med hjälp av en handduk få stopp på blodflödet. Mitt rum och hela vägen till badrummet kantades av blod, liksom badrummet. Kom in i ett fylletillstånd där saker faktiskt kan fungera trots tung berusning. Hämtade hink och mopp och började städa undan det värsta, innan jag stupade i säng. Frun helt skräckslagen på morgonen. Hade förstås kunnat sluta riktigt illa. Nu sitter jag här sent på fredag kväll, skorpan över jacket ser hemskt ut, men det har läkt bra. Det blev en rejäl fläskläpp också som börjar lägga sig. Fick gå till läkaren dagen efter och bli ordentligt undersökt, men tack och lov verkar inget vara allvarligt skadat i ansiktet. Dagen efter blev tanken att nu har du fått kanske sista varningen Fenix, och den tanken har bitit sig fast. Aldrig mer alkohol för min del, det gå helt enkelt åt helvete och jag har ingen som helst glädje av det längre.
Jag har känt hela veckan att jag måste skriva ned vad som hänt, så att missbrukaren i mig inte ska kunna förvränga och förtränga sanningen när ärren bleknat. Men även om det mesta läker, så kommer jag att ha ett nytt ärr ovanför ögat som varje gång jag ser mig i spegeln kan berätta för mig hur illa det var på väg att gå. Och vilken sjukdom jag lider av.
Puh, nu var det gjort.
Ha en bra sommar alla kämpar, i kväll lägger jag mig nykter och i morgon vaknar jag nykter.
Fenix

som vanligt Berra!
Fenix

Ja, kroppen borde vara innerligt tacksam när man slutar hälla i den grejer som inte hör dit. Själv blir jag påmind om mina sex månader nykter varje gång jag tittar i spegeln, mina påsar under ögonen behöver ingen BH längre, hihi!
Snyggt jobbat med snuset!
/MB

... är nu!

Ibland känns det ensamt, ibland är jag ledsen över att mitt förhållande med barnens pappa inte höll, ibland är jag orolig över att jag inte ska kunna ge barnen lika bra saker/goda förutsättningar som andra...

Men jag har just idag återigen slagits av tanken att jag har det ganska bra, och mycket bättre än tidigare! Jag njuter så av
- att göra saker som jag vill och inte ens behöva tänka tanken om någon kommer bli arg på mig för att jag är sen, pratar fel eller säger fel sak eller pratar med fel person osv.
- ha sparat ihop en buffert - det är första gången på flera år som jag har en buffert (sambon shoppade upp alla våra pengar och mer därtill, och jag är kontrollfreak och vill ha en summa för oförutsedda utgifter, nu har jag det!!)
- ha ett eget boende som jag tar hand om, jag behöver inte ansvara för en sambo som alltid var för trött för att hjälpa till med matlagning, handla, tvätta, städa, plocka undan osv. Nu blir det så lite att fixa eftersom jag aldrig låter det bli en jättehög! Skönt!
- ha tid att försöka jobba med att styra mina tankar! Jag har inte på flera år haft någon som helst tid att kunna tänka en egen tanke - allt handlade om hur jag skulle göra sambon nöjd, hur jag skulle hinna med att ta hand om hemmet och barnen och hinna jobba...

Ensamheten är ibland slående: vänner som bara vill umgås parvis finns det många av. Det är lite jobbigt, och inte minst sommartid - nu är ju alla lediga tillsammans och har planer tillsammans, men jag försöker hänga på så gott jag kan. Och imorgon ska jag och en återupptagen bekantskap gå på konsert, bestämt idag!! Åh, jag är nöjd.

Och jag är överraskad - jag känner inte igen mig själv! Innan jag träffade sambon såg jag mig själv som lite osäker, lite rädd för förändring och att jag inte var så drivande. Nu kan jag på vissa sätt se mig som lite osäker men också på många sätt se mig som ganska säker, jag är lite för förändring, eller snarare lite avvaktande inombords, men jag är ganska på och framför allt så är jag väldigt driven och drivande i många situationer och på många sätt. Att det tog mig tid att lämna sambon är en sak, men sättet jag gjorde det på och hur jag gjort med många saker i mitt liv, är att jag undersöker alla möjligheter, planerar och organiserar, vänder på varje sten och blir till slut oerhört säker på mitt beslut. Jag känner mig stark där.

Jag drömmer om ett eget hus, men jag försöker stanna i nuet och vara nöjd i det jag har. Men drömma kan jag alltid göra!

Jag förstår att det är många här som lämnar forumet, eller i alla fall blir mindre aktiva, när livet blir lättare, men jag undrar hur det går för alla - Sorgsen? Och inte minst de som skriver några inlägg här som vittnar om att det är allt annat än lätt eller bra i deras förhållanden/äktenskap, men sedan försvinner de bara... Härdar de ut tills vidare? Överlever de? Jag är så glad att jag vågade ta steget - trots all min rädsla och sorg: jag lämnade och jag har ett mycket lättare liv idag; ett mycket lättare, bättre och härligare liv på så många sätt!! Tack alla ni som hjälpt mig!!

Tack MT :-) Jag blir oförskämt glad att höra att allt går bra! <3

Tack för tipset!

till forumet Panodia !!

Fint att du turistat lite innan du sätter ner foten på allvar, då vet du ju hur det fungerar. Jag känner igen din historia, hur det ökar och även typ gräsklippningsölen :-) Att ändra alla mina rutiner var bland det första jag fick lära mig av "Di Gamle", jag satt mig på en annan plats framför tv'n, läste tidningen annorlunda, körde annan väg till jobb och handling mm mm Alla små förändringar påminde mig om vikten att förändra hela mitt liv.

Klokt beslut att ta det viktigaste först, resten får komma när du känner dig mogen för det.

Häng på nu så får du en fin höst !!

en sponsor du har förtroende för och tassa igång lite med stegarbetet. Ta det sakta och försiktigt och känn dig för, det är inget som kan eller ska forceras fram. Du har ju tagit några år på dig att komma till det här läget i livet och det kanske tar lika lång tid att bli komplett igen om man nu nånsin blir det :-) Vi är ju trots allt bara människor och inga helgon :-)

Med hjälp av beslutet att inte dricka just idag så ramlar dagarna på med en dag i taget !

att det blev klart!
Och så bra att du ser att det inte skulle blivit bättre om du stannat. Ta hand om dig och njut av livet:)
Kram,kram / mt

Jag hänger gärna på! Att hantera ett nyktert liv är det enda tror jag, därför är det lite skrämmande att avdelningen "förändra sitt drickande" här fått flest inlägg, men så är det ju, det är väl det man egentligen vill...sedan går åren och man inser. Ja stegarbetetm är grunden, jag ska påbörja det nu. Jag vet inte hur det ska gå, att rota i känslor som jag stängt inne. Det blir otroligt svårt...att hitta dem tror jag, men ett givande arbete. Jag tänker så att man måste göra nykterheten till ens livsstil. Nykterheten är det viktigaste som man inte får frångå, grunden till ens liv och välbefinnande, förutom alla andra livsnödvändiga saker, eller tillsammans med alla livsnödvändiga saker. Det blir en härlig och spännande resa, det kommer inte att bli det där lidandet om man gör det med andra som gått samma väg, AA är bra, jag skulle ha mycket svårt att gå vidare utan AA och skulle nog aldrig bli hel utan AA heller...kanske nykter men inte hel. Jag har i många år funderat på att lära mig dricka kontrollerat, det kanske går för en del, kanske för mig med, men ännu har jag inte lyckats eller velat ens då jag satt igång. Bara det är en risk jag inte längre vill ta. Jag har inte heller kunnat se alkoholism som en sjukdom, men idag har jag börjat göra det. Bara det sätt som alkoholen förändrar alla alkoholister, och hur alkoholister tillsammans i nykterhet försöker ta sig tillbaka till ett nyktert liv och tillfriskna vittnar mycket om det. Vad jag vill tala mer med sådana som bestämt sig för att inte dricka mer...

Mvh

Stephen

Tack Mt, för klargörandet! Det var viktigt för mig, för först när jag läste era inlägg så tänkte jag att jag har ju också skrivit om att min exsambo måste ha något annat än "bara" alkoholism... Men alles ok!

Jag har börjat se Flight. Har inte kommit så långt, men den verkar bra!

Tack Eken! Ja, ibland är jag lätt förvirrad, men ibland är allt så solklart... Men jag hade inte kunnat stanna.

Tack Adde. Tack! Jag har nog nästan inte vågat fråga riktigt innan - jag är så rädd att jag gjort fel som lämnat , för att allt skulle kunna bli bra när han slutat dricka, men jag ser/hör och får veta allt mer och det finns inget som tyder på att allt skulle vara bra om jag stannat. Han fortsätter med sina vredesutbrott och de inträffar ju betydligt mer sällan eftersom vi pratar så sällan nu, men det tolkar jag som att de hade fortsatt i vanlig stil om jag stannat.

I år slipper jag hålla mig undan för att vi vill olika saker med våra liv!!
KRAM

Tack för fina ord i Markattas tråd, de värmer, plus att jag känner att jag är på rätt väg i kommenterandet i trådarna. Det här är ju verkligt känsliga ämnen, väldigt viktigt att väga sina ord på guldvåg. Tack för stöttningen!

Ang ditt inlägg om dej, Mullegubben och lögner så känner jag självklart igen mej själv i honom...
Kram!/MB

Jag hade heller inga problem i början. Det kändes perfekt att ta itu med allt på en gång istället för att ersätta vinet med godis och bli tjockare. Det blir man inte gladare av. Men var och en gör som det fungerar bäst. Läste nån teori om att den här kosten minskar alkoholsug och det kan nog stämma,om man är motiverad naturligtvis. Jag har gått ner 20 kg på ett år, 10 de första 10 veckorna och sen resten i sakta mak. Jag fuskar lite i sommar med glass och choklad fast det känns fel för då hålls sockersuget vid liv. Inte sugen på alkohol i alla fall. Och jag håller vikten ändå. Men sockret ska också bort snart

Välkommen hit!

Att känna oro för någon som står en nära är inget litet problem. Visst finns det grader av helvetet men det i sig är ju ingen anledning för att stanna kvar och invänta en ännu värre helvetestrappa. Sedan tänker jag också på att desto tidigare man gör något åt ett problem ju lättare har man att ta sig ur det. Många är vi nog som stod på det där första trappsteget och tänkte att "men det här är väl inte så farligt, ännu" för att sedan knappt märka hur gränserna hela tiden nästan obemärkt skjutits fram till ett "hur fan kunde det gå så här långt". Förminska inte dina egna känslor kring det här. Det finns alltid någon som har det värre. Alltid. Men det betyder inte att det du känner och upplever som problematiskt i ditt liv inte ska tas på allvar.

Vill din pojkvän inte göra något åt sin situation så finns det inget du kan göra. Kanske finns det oavsett en poäng att prata med hans pappa? Dels för pojkvännens skull, att problemet liksom är "out there" och han inte kan ljuga om det (svårare för en alkis att ljuga för en annan alkis) men också för din skull så tänker jag att du säkert kan få goda råd från någon som faktiskt själv har erfarenheterna av att bli fri från alkoholen och som säkert kan förklara mycket kring hur alkisen funkar och få hjälp att undvika de där fällorna som är så vanliga. För det är svårt.

Ta hand om dig!