Senaste kommentarerna i forumet

Starta en egen tråd och stanna kvar här! Ärlighet och integritet är mina ledord. Att helt naket beskriva sin situation är något som verkligen berör. Både mej som läser och dej som skriver. Du har tagit ett bra beslut som hittat hit! Här kan du både dela dina tankar, läsa våra och få stöd i din förändring! Kramar ?

Har i flera år insett att jag har alkoholproblem men har inte orkat ta tag i det. Skammen är enorm! I lördags blev jag så full på en middag att jag vaknade med minnesluckor och blåmärken över delar av kroppen. Men det var inte det värsta... Det värsta var att min dotter var med på festen och såg mig i detta tillstånd. Det var då jag bestämde mig. Nu får det vara nog! Min förhoppning är att jag i framtiden kan avnjuta ETT glas vin till en god köttbit. Har läst några inlägg här och tycker att den här platsen är den plats jag behöver. Håll tummarna för mig att jag har varit redlöst berusad för sista gången i mitt liv!

Vad skönt att höra att du kan koppla av mitt i det svåra!
Konflikträdda är vi nog lite till mans(och kvinns) även om en del döljer det bakom en fasad av aggressivitet..
Den som är beroende är ju ofta "känslomänniska" och både bedövar och förstärker sina känslor med alkohol..
Jag läste nyss "Berras" fina betraktelse i en annan av forumdelarna och den säger mycket..
Realistiskt sett, så kommer det ändå att vara lite av en berg och dalbana, men det brukar det vara även när ingen alkohol är inblandad.
Jag önskar dig stort Lycka till i den här processen!
kram / e

Ja, visst är livet en berg och dalbana.. Djupa andetag och spänn fast säkerhetsbältet, så du inte tappar ditt mål ur sikte :-)
Du har goda chanser att klara det här också!
Se bara vad du gått igenom hittills? Och här är du, egentligen fast besluten att lyckas..
Ja på "elitnivå" gör det ont många gånger.. Liksom det gör ont att föda barn.. Likväl tycker vi ändå att det var mödan värt, när vi står där på andra sidan!
Gå ut och andas och bryt ner ditt "arbete" i små steg!
Skaffa sopsäckar och plocka ner allt "löst" som tillhör honom, så du slipper ha det flyta runt. Ställ det i förrådet om du kan!
Ja, han tror fortfarande att bara du "lugnat ner dig" så kan han komma tillbaks.. (kanske förväntar han sig tom att du ska tigga och be honom att återvända?)

Och JA, det lägger sig så småningom! Glöm inte djupandas och ta en promenad.. Var snäll mor dig själv!

Stor påse styrkekramar! / e

Ha en fin dag själv!
Ja, jag har fått en egen "bubbla" att vara i, där orosmoment inte längre kommer åt mig på samma sätt.. Jodå jag hör att krafsar på skalet ibland, men det blir allt lättare att föra tillbaks ansvaret där det hör hemma (gäller inte bara min "alkoholist")
Det är lättare att inte gå i taket när bilen inte startar, utan ta bussen istället.
Livet är gott! <3

Tack Berra! Du är en sån där riktig Forum-pärla.
Jag brukar inte heller kommentera så ofta, men jag ser fram mot dina inlägg och målande beskrivningar!

Den texten ska jag skriva ut ☺

Det är verkligen ingen förväntan från oss andra att du ska skriva eller kommentera i våra trådar.
Att klicka på gillaknappen när man läst är en fin hälsning tycker jag ?

Vad du är modig! Att möta sej själv och omvärlden med ärlighet är det tuffaste och bästa du kan göra! Du vinner i längden. Sträck på dej och var stolt! Nu väntar nya möjligheter för dej. ?

Eftersom jag har en altruistisk inställning till livet så tror jag att händer av en anledning!
Det kan ju faktiskt vara så att hon behövde den här "smällen" för att på allvar ta till sig att hon behövde hjälp? Det har varit någonting som har varit alldeles för smärtsamt för henne att hantera i "nyktert" tillstånd. Det har gjort för ont helt enkelt.
Även om du i nuläget tycker att din smärta är större eftersom hon ännu inte har förmågan att känslomässigt inse att det här kanske var den enda vägen för henne...
Min alkoholist har också ett trauma i ryggsäcken och trots att han på sitt sätt ät medveten om att det finns post traumatisk stress, så vägrar han att söka hjälp!
Han fortsätter att hantera det med hjälp av alkohol! Detta trots att han supit bort flera förhållanden och två äktenskap. Han står inte ut med tanken på att kanske bli tvungen att släppa flaskan..
Tyvärr gör alkoholen, att hans tankar kring saker som hänt, också förstoras och förvrids. När han är nykter, kan han mycket väl förstå, men så fort han tagit ett glas, så tar alkoholen över.
Många är vi som försökt förmå honom att söka hjälp, men ingen har lyckats vilket är oerhört tragiskt! Det har slutat med att han själv sagt upp bekantskapen och brutit med delar av släkten.
Och jag brukar säga, att det finns en historia bakom varje människa, alkoholist eller ej!
Tyvärr krävs nykterhet eller i varje fall mer måttligt intag om eventuell terapi ska vara möjlig i många fall.
För i berusat tillstånd, tror jag inte att någon KBT i världen hjälper, eftersom tankarna rusar runt såpass att det är det sista alkoholisten tänker på..
I hans fall erkänner han inte att han ens har alkoholproblem och kommer troligen att dö som alkoholist.
Så se det som så, att du i alla fall har räddat livet på en medmänniska! Och ibland får vi inte tacksamhet vi förväntar oss i gengäld..
Och jag tror inte att hon ens kunnat inse tidigare att hennes alkoholintag hade med hennes PTSD att göra. Vi som är anhöriga/medberoende letar ofta förklaringar och frågar dessa "om", för att lindra vår egen smärta. Vi vill försäkra oss om att VI gjort allt vi kunnat.
Nej, som läget är, så hade ingenting kunnat förändras, eftersom vi inte kan gå tillbaks och få saker ogjorda hur mycket vi än ältar.. Så jag föreslår att du sörjer, det som inte blev, men att du istället blickar framåt i ditt eget liv.
Det kan istället lika gärna ha varit så, att om hon fått insikten tidigare, så hade ni kanske aldrig träffats? Hennes liv kanske hade sett så annorlunda ut att era vägar överhuvudtaget inte hade korsats?
Det är ju inte hennes liv du ska leva, utan ditt eget.
Tack för länken, alltid intressant med nya lärdomar/tankar
kram / e

Att återvända kräver mod och generositet! Svansen högt! Tack för att du väljer att dela dina erfarenheter med oss.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

....Ska jag läsa många gånger! Kram

Toppen att du hittat hit. För mig är det en viktig och ovärderlig hjälp att gå in och läsa här. Och skriva av sig om man behöver. Jag har själv ätit en medicin som heter Naltrexon som ska ta udden av det roliga med att dricka så att säga. Märkte i början ingen större skillnad mer än att jag mådde lite illa. Jag drack ändå på som vanligt och blev ibland lika packad som innan. Har några kartor kvar och har börjat ta dem igen och nu känner jag enorm skillnad. Suget minskar radikalt! Var på fest nyligen och jag glömde liksom bort att dricka! Har aldrig hänt förut för då är/var man ju helt besatt av att dricka. Liksom en fixering över att ha nåt i glaset, få påfyllning, kolla hur mkt andra drack osv. Nu var det helt annorlunda och något nytt. Vill inte ropa hej än men jag var inte alls lika sugen. Hade kul ändå och drack kanske totalt två glas vin. Tidigare har jag aldrig kunna stoppa där utan förmodligen druckit tills jag inte mindes mer. Min slutsats är att jag den här gången hade tagit BESLUTET. Medicinen och viljan är rätta kombinationen.
Så, mitt råd är alltså. Ta till alla hjälpmedel du kan för att underlätta att avstå. Det är inte farligt att dricka samtidigt som man äter Naltrexon så det kan vara värt ett försök iallafall. Lycka till!

,,, i form av en riktig störtdykning. Men långt ifrån landat.
Tack för uppmuntrande läsning Stina och Etanolen. Hoppas att tiden gör sitt så jag kan känna vad ni känner.
Jag trodde ändå att jag skulle känna mig lite handlingskraftig när jag kom hem. Men är helt apatisk och blir helt slut minsta lilla jag gör.
Hans "flytt" bestod av att han tagit med sig lite kläder.... allt annat är kvar. Han ska hämta resten "senare".
Smutsigt och rörigt överallt.
Inser att detta blr en lång och smärtsam process.
Han skickar sina fina små sms och jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på.
Försöker krampaktigt hålla fast vid det som inte fungerade och hur illa jag tog åt mig av hans drickande. Men det är minsann inte lätt.
Har mått så dåligt med panikattacker, hjärtklappning och ständig ångest.
Hoppas innerligt att detta lägger sig så småningom nu.

Kram på er mina kämpande medsystrar.

Berra, brukar i princip aldrig kommentera dina inlägg, men jag gillar dem verkligen. Gillar dina beskrivningar av livet utan a. I goda stunder och mindre bra. Och dina beskrivningar av livet med a... Inte så svårt val att göra egentligen om man hade haft alternativen klara för sig från början.

Fint med pepp och stöttning Eulalia och farmor! Det är helt ovärderligt att kunna gå in här och skriva och framförallt läsa när det börjar svikta. Bli påmind. Både om hur risigt man mått och bli påmind om beslutet man tagit kanske bara några dagar tidigare och som rätt var det är känns helt oviktigt... vadå sluta dricka? -Du kan ju bara ta några glas och stanna där, viskar någon i ens öra. Jo tjena..
Har ju inte lyckats sluta helt än att dricka men är helt övertygad om att det är forumet som ändå fått mig att hålla ok (nåja) balans. Har ju trillat dit ordentligt många gånger sen jag reggade mig, men är säker på att utan AH hade det varit 1000 ggr värre. Är rätt usel på att skriva framförallt hos andra men bara av att gå in då och då och läsa lite, skakar om och påminner om hur djävligt alkoholen ställer till för en del av oss...
Har nyligen varit på obligatorisk hälsokontroll och fick då göra en hälsodeklaration om mina mat- och dryckesvanor bl.a. Tvekade först med att vara ärlig och fylla i som det är med mina alkoholvanor. Satt länge och tvekade innan pennan kunde sätta krysset i de rutor med många antal glas osv. Fick hjärtklappning när jag skulle fylla i om jag eller någon annan är oroad över min konsumtion... valde att vara ärlig och kryssa i ja i båda rutorna. Min son har nämligen påpekat att han tyckt jag har varit för berusad vid några tillfällen. Det är något jag helst velat förtränga. Gör ont att ens tänka på det...

Tror att man ska vara lite egoistisk här i forumet och skriva när man behöver och orkar. Definitivt också skriva när man dricker även om det inte alltid känns så roligt. Men du är här för din skull och om du skriver så får du lite mer perspektiv. Se det som en process att sluta dricka istället. Lite misstag på vägen gör då bara vägen lite starkare.

Mycket bra skrivet! Får tårar i ögonen och kolsyra i näsan av denna text!
Tack!

Vackert!

Vi kunde sätta oss ner och ha ett bra samtal igår om det praktiska, börja göra en plan för att sälja huset mm. Hade messat på hemvägen om att jag ville att vi skulle sätta oss ner. Och han avbokade faktiskt sina kvällsplaner!

När jag kom hem såg jag det fulla vinglaset och kände tveksamheten. Men det var uppenbart det första och det blev inte heller mer. Inte ens efter att vi pratat och jag hade trott att han skulle "behöva slappna av lite och tänka på annat". Han var klar i huvudet och vi kunde prata som vuxna människor.

Vi är ju överens om uppbrottet, även om det så klart är en pina att gå igenom. Men det känns skönt om han kan hålla ihop så pass att vi kan lösa det praktiska. Ni vet ju själva hur ofta man blir besviken och planer grusas i sista stund när man lever i en missbruksrelation. Det hjälper ju inte direkt till att han är konflikträdd, då blir spriten lätt en utväg. Men jag behöver ljusglimtar i vardagen. Igår var en, när det kändes att det här (skilsmässan) klarar vi av. Ikväll ska jag ut på afterwork med kollegor. Då ska jag tänka på annat.

Varför kan jag inte sudda inlägg som hamnat dubbelt?

Välkommen tillbaka! Tycker det är underbart när folk kommer tillbaka. Lite klokare!
Ja det bästa rådet jag har är att ta bort att alkohol hemma.
Och ha en lång nykter period nu.
Jag klarade helt enkelt inte av att hålla måttligt drickande hemma. För mig eskalerade drickandet efter varje nykter period. Höll bra nivåer ett tag, men sen blev det mer och mer. Nu har jag hittat en väg som kanske fungerar. Alkohol är enbart socialt. Så hemmasippandet är över. Och det är faktiskt underbart att helgen är nykter (och nästan alla andra dagar också).

Och jag har insett allvaret. Så jag tror att jag kan orka hålla i nu. Tack för ert stöd! ?

Inte ett ord om alkohol i helgen. Skönt! Det kommer väl så småningom, men den dagen den sorgen. Och då kommer jag att vara beredd!

Uppenbarligen gillar du att skriva och lika uppenbart skriver du på ett sätt som når fram! Utan tvekan finns det plats för och behov av din bok. Jag ser fram emot att få läsa och dela med mig av den.
Så skönt att du känner lugnet.... ha en fin dag! / mt

har du överträffat dig själv - och det vill inte säga lite! Så bra, så mitt i prick!
Tisdagskramen... bästaste forumbrorsan ? / mt