Senaste kommentarerna i forumet

Varför kan vi inte få slå oss för bröstet och säga -det här gjorde jag bra!? Jag klarade av hela dagen igår, det är bra!! Bra gjort Prickis!
Nästa helg ska det vara fest både lördag och söndag. Jag håller mentalt på att förbereda mig och njuter av framgången igår.
Det kommer att bli lite märkligt att inte dricka något, jag har ju inte precis gått ut med att jag är alkis.
Tar jag inget blir mina vänner fundersamma, kanske jag kan skylla på penicillin? ;)
Men nu ska vi klara helgen först och sen tar vi en dag i taget.

Hur tankarna hela tiden glider över till den som missbrukar.Om si och så och hit och dit.
Och så fort man lyckas hålla kvar tanken på sig själv ett tag så går det bara en liten stund så glider den iväg åt fel håll igen.
Jag tror att det är för tungt för hjärnan att fokusera på rätt person. Den är så van att lägga fokus åt annat håll.
Och tungt för själen att börja jobba med alla små och stora saker som man försummat.

är vi allihopa, allihopa, allihopa - som dricker alkohol!

GRATTIS till din månad:)

Tålamod ja ....något så viktigt för oss och samtidigt så svårt för en lite impulsiv personlighet( som jag) MEN man försöker och man har ju definitivt mer tålamod nykter!!
Man kan tåla mer och har mer mod :)

Min man dricker gärna sig ordentligt berusad när vi är borta eller har gäster men aldrig däremellan. Jag var precis som du drack ok med andra men når jag var SJÄLV, då hällde jag i mig. ALLT. Men jag tycker att mannen har lugnat ner sig lite med sitt drickande sedan jag blev nykter. Han har tom. tillstått att han "kanske dricker lite mycket ibland" och det var ett stort framsteg. Vi har pratat mycket om det som hände förra helgen, läs gärna i min tråd om du vill veta, och det har varit bra för oss.

PS gillar ditt namn!
Mitt handlar om att ha modet att leva nykter :) Med allt var det innebär!!!!!!!!

hälsningar från en " allt eller inget person" till//mod60

Ingen alkohol för maken ikväll och det är lite nytt. Jag känner mig glad för det. Tror helgen var ett riktigt wake up call för oss båda.
Önskar alla en härlig helg i vårsolen. Jag fortsätter njuta med mitt a-fria bubbel i fina vinglas :)

Hej
Du har hittat hit och det är ju jättebra, här finns många bra tips och mycket stöd att få. Värmen och omtanken är stor men... det är bara du som kan förändra något på riktigt. Viljan är jätteviktig och den har du ju :)

Man får ta en dag eller tom. en timma i taget första tiden sedan går det lättare och lättare. Jag har inte mål utan bara kör på en dag till, en vecka till och nu 4 månader senare mår jag bättre än på länge:)
mod60

Vi stöttar varandra och det är därför jag tycker om att läsa och skriva här, det finns så mycket positiv energi trots våra stora svårigheter ibland.

Jag håller med muränan om att terapi inte är så dumt. Har gått i det själv en period då livet varit för jäkla tufft och ett av mina barn fick en livslång svår sjukdom. Då trodde jag att jag skulle gå under och kanske att mitt behov av flykt och avkoppling med alkohol, från den enorma stressen, började då. Vet inte men det kan ha varit en bidragande orsak. Döva ångesten för att hen inte ska leva imorgon. Men den ångesten börjar jag att kunna hantera utan alkohol, den finns nämligen kvar som en mantel över mina axlar. Usch nu blev jag lite tungsint. Sorry men det skulle liksom ut!
Önskar alla en härlig natts sömn och en skön helg:)

Jag drack mängder med a-fri bubbeldricka första tiden. Tänkte en dag, en timme i taget och det har varit tills stor hjälp.Kändes som ett big måste att dricka något och jag drack väldigt mycket diet cola, tonic water och ingefärsjuice. Drack i fina vinglas på fre-lör för att få lite feststämning och det har gått bra så här lång. Hade alltid något gott kolsyrat hemma. Nu dricker jag ingen läsk längre. Läs gärna i min tråd, där jag fick jättebra tips från andra kloka människor här på forumet.
Nykter i snart 4 månader nu och jag tycker att det bara bli bättre och bättre. Känner hur orken och LIVET kommer tillbaka. Mår bättre för varje nykter dag som går och känner hur min självkänsla sakta börjar komma tillbaka.

Jag vill avsluta med att hälsa er välkomna hit. Jag hade själv inte kommit så här långt utan detta forum, det vet jag. Ni har tagit första viktiga steget och jag önskar er verkligen kraft och styrka att stå emot a-djävulen. Suget minska efter ett tag, lovar. Läs olika trådar och skriv om ni orkar och vill. Det är som världens bästa terapi att "ösa" ur sig tankarna kring alkohol i sin egen tråd.//mod60

Ändå så gör du som andra medberoende eller vad vi nu än kallar oss och tänker på honom och hans val.
Jag ser det som att vår kärlek går djupare och att vi så innerligt önskar att det vore annorlunda för personen vi älskar/älskat är ju så fin i nykterheten.....el tänker jag fel där?

Vi ältar saker som vi vet att vi ändå inte kan styra över för alla är vi individer som gör våra egna val!
Vi väljer när vi ska sova, äta, duscha, umgås eller att ta första glaset.....vi alla vet att VI gör ett val utifrån oss själva men att vissa sv oss låter det gå till en extrem kan bero på så många andra saker och det är oftast dem vi som närmast aldrig kan förstå el får någon insyn i!

Tänk på honom men vet oxå att DU kan inte påverka honom för att han gör sitt val och du vet säkert vilka valen blir under helgen!

Tänk positivt, tänk på dig själv och gör något för dig själv :)

.....man vet vad man bör göra men fan vad man hattar fram och tillbaka!!
Det är ju sååååå svårt att fokusera på sig och sitt bara.....

Någon som har tips att ge då suget är som värst??

Det var länge sen ordet fest väckte positiva känslor hos mig. Fest har i många år varit förknippat med ett obehag redan innan för att jag vetat hur det slutar. Inte jag som är aspackad utan min kära. Bortom all kontroll minst 8 av 10 ggr. Och jag själv har knappt kommit i form då är det dags att gå hem. Eller gå var ju lite att ta i ...en lealös går inte. Så min tröst och min fest blev att dricka vin, dansa för mig själv och spela musik hemma på högsta volym. Känns patetiskt när jag skriver det men jag älskar ju att dansa.
Vem av oss har problem? Han som dricker som en normaldrickare hemma tillsammans med mig och som absolut inte behöver ta nåt glas mitt i veckan, men som varje fest blir så jävulskt packad och personlighetsförändrad? Eller jag som minst dricker 3-5 (?)glas varje gång och varje helg och gärna nåt glas mitt i veckan? Skillnaden är att jag känner att jag inte mår bra psykiskt och fysiskt. Dagen efter minns han ingenting av vad han sagt och gjort men det är glömt till nästa fest. Det är så sorgligt att man inte ska kunna ha kul på fest tillsammans. Men man kan ju bara förändra sig själv...

Lena, Muris, Mod och FataMorgana, TACK! Precis som man önskar att det vore jämt så dök ni upp precis när jag behövdes som bäst. <3

Du är strong.

Jag är imponerad.

♥

/Lena

Drygt en månad har nu passerat sen den där minst sagt snöpliga incidenten på Systembolaget den 21 mars. Inga svårhanterliga sug än så länge. Däremot gör jag på samma sätt som förra gången; tackar nej till fester och går inte ut på krogen. Men å andra sidan fikar och lunchar jag med vänner som aldrig förr.

Tycker livet känns bra just nu. Mellanmjölk är gott.

;)

/Lättmjölksvägraren Lena

ibland.Läs i min tråd.Kaxig ena dan mjuk som smör andra dagen.Jobba på din cirkel du.Jag hade inget innehåll alls i min när jag började,så illa var det.

Tänkte på det du skrev ang cirkeln och ska börja tänka på vad jag vill ha i den cirkeln och skriva ner saker!
Dem jag vill ha i den och det jag ska hålla utanför men även det jag skulle vilja ha i den i takt med att jag bearbetar mig själv!

Tyvärr är det väl oxå som så att någon som är sjuk och skall bli frisk inte kan ta kritik och även får lära sig att bli egoistiska i sitt tillfrisknande?
Det ser jag lite hos mitt X men sen är det nog den Borderline/bipolära delen som gör att det passar henne lite som handen i handsken!
Iaf så vet jag vad jag kommer sätta för gränser för min egen del och passar det inte då finns det inget att bygga på långsikt!

Du är bra UB men vi alla har lätt att falla tillbaka i ett gammalt mönster.....

Nej det är du inte, bara gammal vana. Inte fjärrstyrd. Men vad fantastiskt att du slutade efter ett glas, har jag aldrig lyckats med. Imorgon har det gått en vecka. Helt ok faktiskt, men lite tråkigt att inte få ett glas vin i morgon kväll. Det är tråkigt men jag känner mig duktig och mogen (hur kul är det?). Hela familjen är dessutom dunder förkylda så här är det ingefärste för hela slanten.

Hej på dig!

Välkommen till forumet! Med risk för att verka ironisk - vilket jag faktiskt inte är (just nu) - så tror jag att ALLA på det här forumet har sökt efter detta svar. Svaret på hur man gör för att dricka "lagom" och att inte dricka mer än man tänkt sig. Problemet är nog att när man väl har börjat dricka lite för mycket, så är det inte så himla enkelt att inte fortsätta med det. Om du hittar detta svar, så får du mer än gärna dela med dig av dina kunskaper!

Hälsningar

Tack Vilsen76!
Jag hoppas att styrkan håller sig kvar!
Sitter just nu på ett tåg till min gamla hemstad och mina föräldrar. Suget att gå till bistron och köpa vin är extremt stort. Har inte åkt tåg nykter så länge jag kan minnas.. Rädslan att komma fram är också överhängande, då min mamma har alkoholproblem. Min lösning tidigare har alltid varit att själv bli full när mamma blir det. Måste klara mig den här helgen.
Sippar lugnt på min läsk och andas.

Det är ju på sätt och vis ett luftslott man bygger om man inbillar sig att man nån gång kan bli en normaldrickare då man är en allt- eller inget person som jag är. Ska jag ha i minnet:).
Här har du en till besserwisser så det är lugnt :D. Kram

Ja vet inte riktigt vad jag ska säga dig. Kan inte riktigt komma med några goda råd.
För jag försöker fortfarande klura ut allt själv. Lever själv mitt i det.

Men jag vet, att det känns bättre att skriva här. Att läsa det andra skrivit, deras sanningar.
Din sanning är du den enda som vet svaret på, någonstans. Du kanske inte vill se det ännu. Inte jag heller kanske. Jag vet inte.
Det är jobbigt när det som verkar som att livet förvandlats till ett stort frågetecken.
Det är jobbigt att inse att det var "enklare" att leva innan man själv förstod hur skit man egentligen mådde/mår av att leva så. Ibland, tänker jag, att det vore så skönt, att bara återigen dra ett streck över det hela. Låtsas som ingenting har hänt.

Jag har iaf lovat mig själv, att ingenting ska bli som "vanligt", inget mer mörkande. Det klarar jag inte av.
Jag börjar där. Sen, om ett tag, när jag känner mig redo, och när jag känner att forumet, kanske inte riktigt räcker till. Ska jag söka mig vidare, få hitta någon/några att prata med på riktigt.
Har du någon du kan prata med? Någon i din närhet?

Nu är det andra veckan vi varit tillsammans sen i påskas.
Ska strax åka iväg, för en intensivkurs, körkort. Det känns bra. Att göra något för mig själv, och för mina barn, för att säkra min framtid på något sätt..

Dagarna har gått bra, nätterna har varit jobbigare.. Nästan ingen närhet. Vi sover i skilda rum, för tillfället.
Gjorde det stundtals innan också, han har börjat "leva ut" sina drömmar, prata, mumla, snarkar högre (?) rör sig, sparkas (i luften). Så haha, jag fick nog en natt när jag inte kunde sova pga hans skrattande i sömnen som varvades med gnälliggråt och en hel del sparkandes ifrån magen..
Det känns mer påtagligt nu, än innan. Ensamheten. Visst, det är skönt att få sova, att inte behöva vakna utav hans väckarklocka osv. Men den här, tomheten, ensamheten. Jag blir inte av med den.

Han säger ofta att han vill att vi ska vara lyckliga, leva i glädje. Men det är svårt, den sista veckan har han dragit sig undan. Säger att han också behöver fundera. Inte har lust att umgås. Att han inte vill ha ett psykologförhållande där vi bara pratar om negativa saker hela tiden.

Jag vet att det tar tid, men just nu. ibland iaf, är jag negativt. Och jag tycker att jag borde få vara det.
I det senaste samtalet vi haft, så framgick han att han inte tycker om att andra (mina släktningar antar jag) klassar honom som en "alkoholist".
Då blir jag orolig, och tankarna började snurra. Snurrar fortfarande. Just det dära, att han kanske inte inser det.
Att han har problem med det, och även om den nu så mot förmoda inte skulle vara tvättäkta alkoholism, så är det ju ändå ett beteende, ett problem han kommer behöva ta tag i.

Ibland, vet jag inte vad jag vill. Ibland, blir jag så osäker på om jag har känslor kvar för honom.
Men när vi väl är, när vi umgås, med andra eller vandra, då är ju allting så bra, jag vill ju krama och hålla om honom. Och gör det, eller, börjar bli bättre på det iaf. Försöker.
Men det känns som jag inte får någonting utav det tillbaka.. Får inte riktigt, känslan av att han vill. På riktigt.

Jag menar, då hade han väl handlat annorlunda? Då hade han väl, förstått, att jag behöver prata om det?

Han blir förbannad så fort jag nämner personer som var med i påskas, då folk för första gången riktigt såg hur det egentligen är/var. Och hur han egentligen kan bli när han dricker. Dom som var där, var min närmaste släkt. Jag kan ju inte tvinga han att ringa, eller ta kontakt för att be om ursäkt, eller för att prata om det överhuvudtaget. Det ligger ju liksom på honom, om dom ska ha någon kontakt eller inte.

Han är mer upprörd över att mina släktingar inte ringt honom, för att höra hur han mår.. Säger att dom har hans nummer om dom vill han något. Att han inte har något att säga dom.

Är det konstigt av mig att ta illa upp när han pratar så? Att det känns som han indirekt ber mig att välja mellan dom och han?
Förstår inte.. Varför inte bara svälja sin stolthet. Varför blir HAN arg på DOM för att dom inte ringt honom? Jag fattar verkligen inte..

Saker som just hänt nu som gör att jag vill bara dränka känslorna. Allt känns bara skit. Och det är så löjligt egentligen att jag tar in detta i själen så djupt. Det är ju bara löjlig materiel sak. Men jag får panik ändå.