skrev Lelas i Behöver hjälp att vara konsekvent

Hej vänner!

Markatta - det är fantastiskt att få följa med på din väg. Och vilka ofattbart fina samtal som förs i din tråd! :-)

Jag tror att jag skall skriva lite i min egen tråd nu, efter att ha läst ikapp i din. För här fanns några saker som vaknade till liv hos mig. Det är ju så det funkar, vi följs åt och flätar i varandras berättelser. Fint är det att få vara med om.

Kram!
/H, tillbaka från en skön semester


skrev Lelas i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

Oj vad mycket om har hänt här medan jag har varit på semester.

Flygcert, älskade vännen, vilken resa du gör! Vattenytan, ljuset.... :-)

Jag förstår att du kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan, och att mycket är väldigt jobbigt just nu. Men lyssna på Sorgsen: det blir bättre!

Kram, vänner!
/H.


skrev Adde i Div åsikter eller...?

vänner tar återfall, eller snarare fortsätter att dricka efter ett par månaders uppehåll, så gör det så fruktansvärt ont i hjärtat.
Jag ömkar inte men jag känner en väldig sympati, faktiskt så mycket att jag fäller en tår över alkoholens fruktansvärda makt över oss.
Att stå bredvid, helt maktlös, och se livet fly både bokstavligt och bildligt är så fruktansvärt hjärtslitande. Helt klart är att bryts inte den här vändan så blir det begravning framåt sommaren. Kroppen är redan så skadad så det finns inga reserver kvar.

Snälla ni som kan tänkas prova igen....Gör inte det !!

Tänk i alla fall på er familj och era vänner och hur mycket ni skadar dem. Vi bryr oss om er !!!


skrev mulletant i Mitt nya år

ångest när jag ser hur tiden rusar iväg... Har det så bra i livet och vill bara ta vara på varje minut. Ser tillbaka på ett härligt dygn med ett antal praktiska utmaningar... inte minst icke-fungerande P-garage i Stockholms city... allt har vi klarat med bibehållet gott humör ... och njutit av god mat, olika nolldrycker, fantastisk föreställning... hotellnatt och -frukost... Och inte minst att vara hemma igen. / mt


skrev Adde i Div åsikter eller...?

som förr i tiden var ett rent helvete.
Försöka få ner den där första supen som bara inte ville stanna i magen utan åkte expresshiss upp igen och hamnade, i bästa fall i toaletten, i värsta fall..??, tja, lite överallt :-( Kroppen slog bakut med allt den hade för att få lite ro men jag var ju tvungen att ha i mig skiten så jag fick "sinnesro" så på't igen bara. Kom ju på att det gick lättare om jag bottnade med några klunkar starköl först, sen var det bara att häva in. Lugnet och värmen som rann ner i strupen och händerna slutade skaka....så var jag redo att börja en ny dag.

Titta på goaste Timbuktu igår och hörde hur han lite blygt sa att han "är allergisk mot spriten" men att han inte tog nån notis om det när han var yngre. Hans låt The Botton is Nådd är skriven på exakt samma sätt som mitt liv såg ut, vi är så lika. Vem känner inte igen versraden :

"Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar
tills rummet krymper och jag trängs med väggar"

Eller :

"alla ledtrådar säger: förändra dig nu
patetisk och ynklig, fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet, det sitter kvar"

Jag lägger in hela texten nedanför och samtidigt hoppas jag att jag aldrig glömmer vem jag är.

Yaro,
Yaro, hey
Yaro, hey (vi kan hej)
Yaro, hey (vi ska)
Hey, hey, hey, hey
Yaro, hey
Yeah
Högt lågt överallt, ja sa?

Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För det som kändes jobbigt känns nu dubbelt så svårt
Och hur illa betedde jag mig på klubben igår?
Jag var vidrig mot vänner, vad sa jag till tjejen?
Bråka med vakten om galnaste grejen
Ligger kvar i sängen, hoppas känslan ebbar
tills rummet krymper och jag trängs med väggar

Hon e 5 i 11, telefonen den ringer, försöker återfå minnet,
Vill här ifrån, och försvinner
ut i en bakfylla blandad med ångest
jag säger samma sak för 6002:e gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner såhär
Det kvittar vilken fest de är och hur många jag känner där
Jag svär om jag bara kan klara idag
så ska jag ta mig i kragen och vara så glad

För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Tillslut när jag orkar ta mig upp ur min bädd
får jag en chock när jag ser klockan är kvart över 1
jag skulle träffat min syster för typ en timme sen
jag missa telefon-tiden hos kronofogden igen
men jag lär ju mig aldrig av mina misstag
vilket ämne det jag har en brist av
varför går jag alltid över gränsen
min hjärna den står där brevid när det händer
jag måste ringa runt och be om förlåt
känns som jag hellre vill dö men vi får se hur det går
tacka fan för mina polare har tålamod med mig
hade jag vart dom hade jag knappt tåla att se mig
min kyl den är tom, mina pengar är slut
alla ledtrådar säger: förändra dig nu
patetisk och ynklig, fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet, det sitter kvar

För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Deppig som jag är börjar jag tänka på annat
som gör mig ännu ännu ledsnare och jag är nästan förbannad
men det som inte dödar mig blir jag ju starkare av
det är dags stirra upp skiten och göra smartare val
så knasst man kan vara, ja man smäller av
och de ät knappt att man klarar sånna sämre dar
innan det går för långt, nu är jag desperat
jag vill ju se till att göra nåt bättre av
denna korta tid som vi har här på denna planeten
kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten
(Raahhh) äntligen så börjar ångesten släppa
och den bästa medicinen för mig är sånger som denna

Vi tittar upp ner, överallt
Jag sa: Upp ner och överallt
överallt Whooo

För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Vi tittar uppåt uppåt uppåt
Vi tittar uppåt uppåt uppåt
Yaro, yaro

högt lågt överallt...


skrev Lelas i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Hej! Nu har jag läst ikapp här i din tråd efter min semesterfrånvaro från forumet. Jag vill bara skicka en kram och en önskan om att du får sova lugnt inatt.

Framtidsdrömmar... vad är dina drömmar om din framtid? Hur vill du att ditt liv skall se ut? Jag kommer att tänka på orden ur Jonas Gardells bok (den andra i serien om tårarna) som jag just har lyssnat på med honom själv som uppläsare:

"Jag vill, i mitt liv, få älska någon som älskar mig."

Det är en helt rimlig dröm. Sov gott, vännen!
/H.


skrev Jörgen69 i Ja full som fan igen

Hej på er, har haft en mckt bra fredag lördag, AA möte idag ett gott lugn infinner sig i huvudet, jag känner när jag sitter på mötet hur min hjärna varvar ner även pulsen sänks.

Detta är min medicin som jag måste ha en gång i veckan minst och som så smått börjar bli något jag inte vill va utan.
Bio med frun och lite god mat på restaurang efter.

Sköt om er

Hälsningar Jörgen Nykter alkoholist


skrev Lelas i Känner mig så ledsen

Tussliago-vännen! Hej! :)

Vad tråkigt att höra. Det är inte ens möjligt att säga mer än så.

Hur mår du själv?

Kram!
/H.


skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

...den där vändpunkten du, Miss K, kommenterade vill jag gärna lämna en liten kommentar till.

Jag har absolut inte en susning vad som vände hos min man. Att han inte valde lämna förhållandet är just nu uppenbart men om något av det jag sa hade någon inverkan i det beslutet vet jag inte. Min känsla, mina ord, min uppfattning över vad som händer är ju bara min. Han påverkas av sina möten och ensamheten, gott och ont, och jag vet inte vad som föregår inuti honom. Jag ser det jag ser, hör det jag hör, förstår utifrån det jag vet och får berättat. Varken mer eller mindre.

Idag är en bra dag, hittills utan gnissel ;)
Han sover oerhört mycket men det är ju inget ovanligt i nuläget.
Tänkt mycket på det Adde beskrev, om stress och rutiner. Det gör mig inte så trygg men inget jag kan påverka just nu.
Jag tror på att vi kommer hitta våra möjligheter.
Just nu stapplar vi vidare, en dag i taget.

Kram på er


skrev mulletant i Mitt nya år

in a bad mood på morgonen... trots att vi ser fram emot en helg med trevligheter:) Vet inte riktigt ursprunget, kanske att mannen konstaterade igår i samband med något som sades i radio eller TV att han inte är betjänt av att bli påmind om dåligheter som varit... han vill se framåt... han konstaterade också att jag inte "drar upp" sånt mer... Det beror ju på att jag inte alls känner att jag behöver det - nu "ser" han själv... Kan också vara annat - vi är i ganska stora omställningar på andra sätt. Hur som helst vi konstaterade att vi inte var på topp - talade om det och så lättade det. Förstås. Så enkelt - men ändå inte... men nuförtiden fungerar det nästan jämt... / mt


skrev vill.sluta i Filosofiska rummet

Mitt element är elden, är ett lejon. Starkt sådan som går i eldtecknet, har de karaktäristiska dragen om man läser vad som gäller för stjärntecknen.

Idag blir min äldste lillpojke tonåring, detta är stort!
Kommer bli kalas hela dagen lååååååång.
/A


skrev vill.sluta i Ångesten tar mitt liv...

för din lysande analys och underbara berättelse.
Gör valet än mer enklare.
Har sagt det förut, säger det igen.
Tack!
/A


skrev Adde i Div åsikter eller...?

gillar jag :-))) Det här blir än mer underbarare att vänta på ♥


skrev mulletant i Filosofiska rummet

att du satt här markatta!

Jag dricker tidigt-tidigt kaffe, är lite på resande fot. Jag har också stött på begreppet daimon men inte i djurets gestalt - vilken fin beskrivning, också av mänskans utveckling. Jag är född i tigerns år, för länge sen, och har stark känsla för katter - och inte då främst att ha i famnen utan för deras självständighet, oberoende och djupast deras otämjbarhet.... En katt är alltid sin egen.

Mitt element är definitivt luft medan mannen är jord. Vi är väl medvetna om detta och drar nytta av varandras gåvor och egenskaper. / mt


skrev mulletant i Behöver hjälp att vara konsekvent

som kändes som de precis rätta... också från mig till dig!

Människan är inte ett problem att lösa utan ett mysterium att upptäcka... också jag själv.

Kram, ta hand om dig! / mt


skrev mulletant i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

jag tror du behöver den här tiden att vara med dig själv - även om det känns ensamt ibland. Fortsätt skriva om dig själv, dina tankar, upplevelser och dina drömmar! Du har gått igenom en så svår tid och har varit den ena delen i ett dysfunktionellt mönster - som du fortfarande kämpar med att göra dig fri från.

Jag tror det är viktigt att du blir trygg med att leva med dig innan du bjuder in någon ny i ditt liv.

Ursäkta, nu låter jag säkert tråkig - och det kanske inte gäller dig ... men det är obegripligt vanligt att gå in i något nytt och upprepa sitt mönster.

Ta hand om dig, möt dig själv och alla känslor. Fortsätt skriva och håll dina kontakter här... Du är i trygghet nu! Njut av dagen!

Kram / mt


skrev mulletant i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

att du vet det tog tid i vår relation också... Håller tummarna!
Ta hand om dig! / mt


skrev Berra i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

Förhållande är som gamla bilar...

Vårdar man dem inte, så rostar de sönder...

Dyrt att skaffa sig nytt, ingen skaffar sig en ny rosthög...
Ut och leta på begagnatmarknaden efter något som ser ut att hålla länge till,
om man underhåller det med rätt insatser och uppoffringar.

Men som vanligt, stirra dig inte blind på ytskiktet, det är de bärande delarna som är viktiga.
Fungerar lyktorna och avgaserna inte luktar allt för illa, så är det en bra början.
Många gamla vrak brukar behövas rattas av en handfast kvinna, även om det knorras när man lägger in en nästa växel.
Och ju yngre årsmodell desto mindre törstiga brukar de vara, men det gäller ju inte alla modeller,
men upptäcker du att den behöver tanka ofta så byt genast.
Sätet kan ju bli lite svampiga med åldern, men de är ändå rätt mjuka och komfortabla.
Är de riktigt gamla så dras de ofta med en del läckage, gnällig och ryckig gång och har nog en och annan skruv lös också, de syns väldigt ofta husera i värsta lunchrusningen och trängseln.
Förvänta dig inte så många mil med dessa, en klump i oljepumpen och de är borta på nolltid.
Italienarna lär vara attraktiva, men har lätt att dra blickarna till sig från andra.
Jänkarna är ofta fläskiga och bullriga...
Tyskarna stabila och korrekta men kan nog anses vara tråkiga i längden.
Asiaterna små och snabba, men har dyra andrahandsvanor för de gillar hemlagat.

Ja som du ser, det finns en hel del att välja på, en del väljer ett singelliv med jag-klarar-mig-själv-med-en-cykel, ett väldigt flåsande och man kommer nog lika långt, men inte på samma tid.
Men vem f-n har bråttom, och cyklar rostar inte sönder lika fort, hur man än behandlar dem.

Vill man ha mer fart och fläkt, så rekommenderar jag en motorcykel, då j-vlar går det undan,
men handskas man ovarsamt med dem, ja då tar de livet av en..blixtsnabbt.

Lycka till!

Berra


skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...

I hopp om att denna gång så ska det inte rasa för mig, och då menar jag inläggen på forumet.
Alkoholkonsumtionen är fortsatt noll (0)% mängd, tillfällen, och sug...
Börjar nu känna mig helt ren och färdigtorkad från denna drog.
Men får aldrig lägga ner garden helt, i minnet får man komma ihåg sin historia.
Jag är en berondepersonlighet och kommer mycket snabbt att ta upp en ny eller gammal ovana.

Ikväll var jag ute på pub'en med sonen och svärson för att se ett uppträdande, blev hellyckat.
Kändes inte alls fel att ta med sig en 15-åring på puben, han njöt av sällskapet med ett antal coke's och några flaskor Loka.
På det stället vi var så åt man mest, och hushållade verkligen med drickat.
Ingen fylla alls, det var städat och lugnt, men ändå trevligt och glatt, precis som jag hade önskat det, och precis som det borde vara tycker jag.
Alla borde få vara förunnade att kunna gå på pub'en utan att det är fylla, bråk och ragg.
Barn vuxna och äldre, det är verkligen en fin mötesplats utan en massa premisser, folk kopplar av efter en arbetsvecka och umgås, det ligger ett mysigt sorl över lokalen.
Jag drack ett antal Jever (nolldricka) och rundade av kvällen med en Irish utan Irish,
kaffe med grädde och kanel i ett högt vinglas, ingen kunde se vad jag visste,
alla gjorde ett antagande som förutsatte att jag drack en riktig Irish, jag stack inte ut!
Det är halva nöjet för min del, ingen behöver veta att jag INTE dricker alkohol.
En kollega från jobbet var i samma lokal, hon som vet att jag inte dricker, såg mig rada upp ölglasen på det lilla runda bordet, och dessutom avsluta det med en kaffedrink, hon måste ha tvekat?
Men den som inte frågar, får heller inget veta...

Efter avslutad kväll, brum hem med bilen, inga konstigheter alls, en fullständigt naturlig del av en kväll ute på byn nuförtiden, snabbt varmt enkelt och billigt och inget planerande.
Svärsonen åkte utan ytterplagg, så kunde han snuva grabben i garderoben på några spänn också.
Kändes helt ok med en enkel grabbkväll, så man kan visst gå ut på puben en vanlig fredagskväll och dricka många öl som nykter alkoholist, men...man får fortfarande välja, en sorts valfrihet under ansvar, jag tar mina beslut under noggrant övervägande vid varje tillfälle, jag väljer nykterheten.
Den är sann, enkel och väldigt spikrak, ingen gris i säcken där inte, man vet vad man får.
Den är inte alls tråkig, utan det hänger fortfarande på vad jag gör den till...
Väljer jag att sitta och sura och sukta, ja då förblir nog kvällen fortsatt likadan...
Om alkoholen inte är ett alternativ, så finns det ingen bakåtsträvande, utan bara framåt,
jag kan sitta still men då händer det ingenting, bjuder jag till som om jag hade druckigt, ja då händer det oftast någonting.
Man behöver inte gapa och hävda sig inför andra, utan det räcker med att man har en sorts kontroll på vad jag mår bra av eller inte, nu och en liten stund framöver, det räcker...

Alla gånger är inte bäst, men det är ju knappast dagarna på jobbet heller...
Det viktigaste för mig, är att jag inte har lurats och trott att det var bra,
beroende på en drog som jag har överlistat numera...

Alkoholen kan få en att tro att man är kung i baren, när man i verkligheten sitter lerig i ett dike.
När man i nykterheten upptäcker att man sitter lerig i ett dike, kan man ju fundera på om man inte borde resa sig och gå därifrån istället, handlingsförlamningen släpper när man ser verkligheten nykter, det har jag sett som den stora förändringen inom mig själv..
Men chocken kommer ju i vilket fall, och där gäller det ju att orka ta sig an förändringen,
och inte falla tillbaka till en låtsasvärld omgärdad av alkoholen och ett beroende.
Barstolarna du har suttit på, bär spår av små lerfläckar ändå...

/Berra


skrev Sorgsen i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

...självklarheten jag kände i mitt första äktenskap, med barnens pappa, har aldrig återvänt.
Det där med barn, huset, bilen, hunden. Allt det där man gör för första gången och formas in i familjelivet, skapar sina rutiner och vidgar gränser.
Jag tyckte det var obehagligt att lämna så mycket av mig själv hos mitt x, kände mig naken och blottad på något sätt. Han behandlade ju mig precis hur han ville, alltså allt det som var kvar hos honom och jag kunde inte skydda mig. Förstår du hur jag menar?

Ju äldre jag blir ju mer har jag att ta hänsyn till i nya relationer, både partnerns dåtid och inte minst min. Det krävs mycket tålamod och vilja få var relation fungera, som ung kanske förväntningarna är högre än när man är äldre. Men när man står mitt i livet är det mycket som måste pusslas ihop, både praktiskt och ibland tidigare besvikelser.

Men flygcert, nya tider=nya möjligheter, tänk på det ;)

Ny katt?
Kanske börja där efter du fixat nya dekorationskuddar (om nu inte exet lät dig få dem) ? ;)


skrev markatta i Filosofiska rummet

så jag sätter mig här inne en stund. För att inte gräva ner mig i tankar så sätter jag på en ljudbok. Kom gärna in om ni vill lyssna.

Eftersom jag gillar en god saga innan jag ska sova så blir det idag Guldkompassen av Philip Pullman. Jag tänker drömma mig bort och fundera på hur min "daimon" ser ut.

I boken är en daimon ett djur som speglar ens personlighet, känslor, tankar, styrkor, rädslor och som fungerar som ett förnuftigt överjag och som följer en hela livet. Som barn skiftar ens daimon form till olika sorts djur för att med åren stabilisera sig till ett och samma djur.

Min daimon skiftar nog fortfarande form mellan surikat och en älgko.

Hur ser era daimons ut?


skrev markatta i Div åsikter eller...?

om jag lyckas ta mig dit så får ni förbereda er på en kramattack!