Senaste kommentarerna i forumet

... och jag förstod inte min vilja, känsla då. Men jag tror att det är bra att göra det - då kan du formulera dig i ro.

Du var så säker igår, och det är helt naturligt att du vacklar! Du måste inte ha bestämt dig idag för hur du ska göra, vill göra, vill ha det osv.
Jag bestämde mig för saker jag skulle göra, säga, tycka, ta upp osv osv så oändligt många gånger, men så backade jag, av olika skäl: ibland trodde jag att jag kanske hade fel, ibland tänkte jag att det inte var så illa som det kändes då, jag var rädd att säga fel sak och få skäll eller att han vände orden mot mig, jag tänkte att det var jag som överreagerade osv osv.
Men det var ett litet frö som hade börjat gro i mig - och en dag växte det upp till en stor stark buske som inte gav med sig, en ihärdig, envis och lite stormtåligare buske. Jag tror att du har samma frö i dig. Du har börjat din resa och du måste inte staka ut hela vägen idag!
En dag i taget - och en dag är du säker, helt säker, på vad som är viktigast för dig och barnen och då kommer du ha styrkan och tron på att du gör det du måste göra, det bästa för dig och barnen.

Jag tror att du kommer må gott av Al-Anon, det är en viktig del!!
När jag kom dit första gången så trodde jag att de skulle ge mig svaret/lösningen - "nu går du hem och så säger du så här till din sambo och då blir det så här", typ att de skulle ha lösningen om jag skulle stanna eller lämna, vad jag skulle säga eller göra för att vi skulle få det bra igen osv. Och jag blev först väldigt frustrerad av att de inte gav mig handfasta råd om vårt förhållande, men nu känner jag ron de ger mig där, känner hur viktigt det är för mig att jag faktiskt fick och har styrkan att själv besluta om mitt liv.

Det löser sig, en dag i taget!!
Kramar

Tänker på dig, du fina människa!
Idag har jag träffat ytterligare några fina människor, och framför allt så har jag fått bästa, bästa samtalet från min goda vän som jag trodde att jag hade förlorat (men mina hjärnspöken spelade mig ett spratt...) - en bättre dag idag än igår för mig, och för dig också verkar det som!

Kramar!

Jag känner igen det du skriver om känslor som saknar ord, diffusa bilder och overklighetskänslor. Det låter som posttraumatisk stress, tycker jag.

Har du fått någon professionell hjälp att bearbeta detta? Om inte så tycker jag att du ska söka den. Jag har gått i en massa olika terapier men det som jag tycker hjälpt mest har varit kbt med en konkret plan och ett konkret mål. Där har jag verkligen övat på att möta mina demoner och se dem i ögonen tills min rädsla minskat avsevärt. De diffusa bilderna är oftast de mest skrämmande men de blir ofta, tvärtemot vad många tror, mindre skrämmande när de blir skarpare i konturerna.

Ta hand om dig vännen!

i Göteborg

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013lminbpro.pdf

Jag ska genast kika närmare på både bliggen och om giraffspråket. Tack för stödet

får vänta på pensionen. Att betala resa och vara tjänstledig (som i sig kan vara svårt att få) blir för mycket.

Vet du nåt sommarmöte som du kan rekommendera? Inom ramarna 15.6 - 10.8 eller så...

Ha det bra Adde, hoppas våren har kommit till dig! / mt

Micke och Ulrika skriver på fb om resan till ett nyktert liv under Alkoholist, jag? och Medberoende, jag? Läsvärt!

Ett inlägg i Mickes blogg från 22.12.2012 kanske kan vara till nytta för dig http://alcoholicknow.wordpress.com/2012/12/22/196/

Han räknar upp många "smygvägar" att dricka och avslutar: Till sist, allt detta har min fru sagt till mig senaste 2 åren men jag har kategoriskt förnekat!!!

Kram igen / mt

svårare än man kan tro att säga vad man menar och vill. Att skriva, som Miss K föreslår är en bra väg, inte minst för att då får man jobba sig fram till det man verkligen vill säga.

Giraffspråk är ett sätt som fungerar att prata utifrån sig själv utan att anklaga nån annan. Du kan googla på det om du är intresserad. I korthet går det ut på att tala om vad jag ser, hör och känner, vilka känslor som väcks i mig av detta, vad jag behöver och vad jag önskar och vad jag vill. Att göra klart för sig själv vad jag faktiskt känner - att hitta och benämna rätt känsla (arg? irriterad? ledsen? förtvivlad? maktlös?) är inte lätt. Inte alltid att klargöra vad man hör och ser heller... Jag har haft mycket hjälp av att "tala giraff" i olika sammanhang och vet att många andra upplevt detsamma.

Fortsätt skriva, vi är många här som vet vad du går igenom och delar din erfarenhet.

Kram / mt

Jag är tacksam för att du " lägger dig i". Jag har tänkt på det där med att skriva brev, men antagligen vet jag inte vad jag vill för det kommer liksom inga tankar. Det är tomt på nåt sätt. Jag är också så förtvivlat rädd att inte bli tagen på allvar för då vet jag ju att det måste bli konsekvenser för så här kan vi inte ha det. Då blir det som om jag avväger vad som är viktigast. MITT välmående eller att jag bara kör på och håller masken så att inte hela familjen slits upp. Nu förstår jag ju att det kan hända ändå till slut, men det känns ändå som om det är en väg att gå.. Men idag har jag tagit kontakt med en diakon inom svenska kyrkan. Om inte annat så vill jag veta NÄR alanon- mötena är. Kanske hon också kan förmå mig att gå dit.
Med risk för att be någon att bli för privat men hur kan ett sånt brev formuleras?
Kram till er alla!

med händerna. Planterar pelargonskott (som har långa rötter) och ska putsa fönster. Jag behöver öva mig att vara i min kropp. Vara hemmastadd i den. I min Enneagrambok står det om femman (som är mest i huvudet och tanken:) "En femma måste odla sin inre värld för att finna modet att vända sig utåt, mot yttervärlden." Författaren beskriver "en genial väg" att utvecklas som femma - att arbeta som massör för att "befria sig från självupptagenhetens och isoleringens bur och öppna sig för sin egen och andras kroppslighet". Det skulle passa mig, som ett komplement till mitt intellektuella yrke. När jag jobbade inom vården använde jag alla tillfällen till fotvård och massage - gjorde gott åt mig och var alltid uppskattat. En av mina favoritpatienter - som är en ängel sen långt tillbaka - sade att jag har "healing hands" - henne glömmer jag inte. Alla patienter ska mötas med respekt och medmänsklighet - men en del av dem får en särskild plats i hjärtat.

Det är fint här på forumet - när man/jag mår bra får man/jag ha sina/mina skriverier i lugn och ro (på ett gott sätt) men så fort livet är svårt får jag värme, kärlek, kramar och stöd. Så fint! Tänk vad rik jag är som har er, mina vänner här, mina skyddsänglar och min Mullegubbe. / mt

- nykter och närvarande i kropp och sinnen ÄR guld värt... Liksom du Tilde och mina andra vänner här.

Vi tänker på varandra med värme ♥

Varm kram / mt

Nu vill jag också lägga mig i. Bra att du verkligen vill göra något åt din situation nu.
Att föra en diskussion med en aktiv alkoholist är inte det lättaste. En sak som jag och andra på forumet har gjort är att skriva ett brev. Då har du gott om tid att tänka över vad du vill säga. Han kan också precis när han vill ta in hur du tänker. Jag tänker att det samtidigt visar att -det här är viktigt!

Kanske du ändå ska börja med att gå ett par gånger på Alanon för att prata och lyssna?
Vad du än gör så önskar jag dig lycka till.

Kramar
Miss K

det gav sig ju själv det där.

Jag blir aldrig klok på hur turisttrafiken till den där ön fungerar ???? Färjetider som är helt uppåt väggarna (i den mån det finns några avgångar kvar) och flygtrafik nästan enbart från Stockholm ??? Är nog alldeles för många politiker inblandade i skötseln där.

Men å andra sidan sparade jag ju pengar på att inte åka dit !

sugen ??? JAAAAA !!!!!

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013gotlandkonvent…

Har jag pengar ??

Njaaa......:-((

Det var ett nytt sätt för mig att se på sina demoner och nu tänker jag inte på alkohol. Demonerna som är lättare att handskas med i en nykter tillvaro men som ändå lever kvar och som ibland kanske är orsaken till varför iallafall jag föll för vin. Jag kände genast igen mig i din beskrivning i att falla tillbaka i det förskrämda barnet och reagera därefter. Känner igen det hos mig själv. Jag har vänt och vridit på detta en stund och att inte vika undan utan gå rakt fram i dessa situationer som du skriver är bra. Själv måste jag vara väldigt uppmärksam på de här demonerna, jag är ofta inte beredd. Nu ska jag försöka tänka på dig nästa gång och tänka att vi reagerar utifrån våra gamla demoner och måste skrämma bort dem och våga se dem i ögonen.

Att ha en kär man vid din sida som förstår måste vara guld värt. Lycka till med dagen, Mulletant och en varm kram från Tilde.

I mose talade vi om demonen, Mullegubben och jag. Om hur den är som alkoholsuget - kan dyka upp där man minst väntar det... Om att då är jag inte den vuxna kvinnan utan blir ett förskrämt barn... Om att inte vika undan med blicken...

Och så kan man hoppa fram och ropa "Buh!"

Tack Mullegubben, också för sången som kom på radion just då http://www.youtube.com/watch?v=k9y-MrVsqFg

Faktiskt... den här versionen är bättre:) http://www.youtube.com/watch?v=dl8j0PKeGFI

det är precis det jag menar :-)

Du använder det du har gått igenom för att hjälpa dig själv framåt och samtidigt "spiller" det över på oss som får läsa om dina framsteg. Just dina ord "...himla massa saker i mitt liv och rört mig i ganska "ovanliga" miljöer..." ger tyngd åt det du skriver. Egen erfarenhet är ju den bästa skolan och det är svårt att argumentera bort sån lärdom. Och jag som lärt mig att lyssna på andra som berättar om sina liv är extra lyhörd när du skriver (och ibland INTE skriver) för du har nåt som jag gärna vill lära mig av.

Jag tror att du får mycket bra kontakt med "dina" ungdomar just bara för ditt sätt att vara. Och jag törs skriva det utan att ha träffat dig :-))

Sköt om dig vännen !

..men nu vacklar jag. Jag orkade inte prata igår, jag tog inget initiativ till det. Jag är livrädd för att han inte har förstått någonting. Att samtalet kommer handla om allt utom hans drickande och hur han blir när han dricker. Att han ska tala om för mig igen att problemet ligger hos mig. Att det är jag som överreagerar och att en normal familj har alkohol hemma. ( vi har aldrig haft alkohol hemma- bara tomma burkar och flaskor)
Jag vet liksom inte hur jag ska börja. Ibland känns det som om jag bara ska säga att vi går vidare- det löser sig. Men någonting är annorlunda nu- med mig alltså. Jag kan inte ta mer. Jag måste ju säga det, han måste ju få en chans, att veta vad jag vill.
Vad vill jag? Vad vill jag? Aaaaaaaaa jag blir knäpp. Kan inte formulera mig.
Det märktes i morse att han var reserverad. Han är nog sur över att jag igår inte besvarade hans " jag älskar dig"
Så klart jag älskar honom- men inte hur han blir med alkohol.
Jag måste för min egen skull prata med någon, måste till alanon. Men det tar emot...

varma tankar, kramar, hjärtan och goda ord.

Jag bär med mig, inom mig, mörka, svarta stråk från min barndom och ungdom - hotfulla situationer, psykiskt våld och övergrepp som man (ingen?) på den tiden hade ord och kunskap att benämna för vad det var. Jag berättade aldrig för någon vuxen - förresten vissa saker var uppenbara eftersom min fars alkoholism var fullt synlig... men det var som det var... bara.

När jag möter händelser som väcker känslor inom mig, känslor som saknar ord och benämning... som bara tar plats som diffusa bilder... Då faller jag... ganska djupt och blir lite overklig.

Men inte helt.

Också i detta är det en avgörande skillnad att leva med en människa som är nykter och konstant vid sina sinnen. Det tillåter mig, ger mig utrymme att falla mera handlöst... kanske djupare... mycket mera möjligheter ligger numera i min hand. En del hinder är inte mer...

Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden...

Det kan vara så att jag ska fokusera mera på modet att förändra... nu när hela livet är så förändrat.

Idag skiner solen... / mt

... mt, Sorgsen och Dompa: kram! <3
/H.

Tack för dina tankar, markatta! Visst är sånt här spännande? :)

En annan grej som Goffman skriver om är hur den stigmatiserade personen förhåller sig till "de normala" och faktiskt tar ansvar för att de inte skall bli obekväma utan känna sig behövda och insiktsfulla. Folk i rullstoll låter andra bära dem uppför trappor fast de egentligen klarar sig själva - för de andras skull, eftersom de blir så obekväma annars.

Hm...

Men nu skall den här analyserande hjärnan sova. ;-) Jag återkommer säkert till Goffman.
/H.

Tack för att du finns! Jag behöver ditt och alla andras stöd så mycket så mycket. Jag valde att gå och lägga mig ikväll - hoppas på att få sova. Känns som om nån kört över mig med en ångvält. Men jag har klarat dagen och kvällen, lagat mat, tvättat och lagt barnen som sig bör. Gud vad jag älskar barnen- de fina små oskyldiga vackra barnen. Det ska bli ändring nu...men precis som du sa: en dag i taget. Jag är osäker på vad han tänker, men en sak är säker- den här gången får han tala om för mig om han tänker göra förändringar. Jag ska göra mina men behöver mer betänketid. Tack alla på forumet- vad hade jag gjort utan er. Idag har mobilen legat i handen som en snuttefilt hela dagen. Ni finns där och ni förstår. TACK❤

Idag har det varit en hemsk dag - känns som hjärtat håller på att brista.

Kombinationen arga mail från sambon, återuppväckta minnen pga Stjärnstoffs återkomst, kanske ren trötthet och kanske ensamhet fick mig att ägna en dag åt gråtande, sorg och ledsenhet.

Tack för att ni funnits här idag igen - min trygghet och mitt stöd!

Tack Sorgsen (alltid, alltid ♥♥♥), tack Adde för kramar (och jag har lånat ditt ♥, därav många hjärtan i detta inlägg ;oP ), tack Stjärnstoff för att du låter mig ta del av din resa och på så sätt bearbeta min egen resa ♥, tack Mulletant ♥♥♥ för att du finns här!

Ja, kanske att jag slappnar av allt mer?! Är fortfarande så oerhört trött, kan inte riktigt förstå hur jag kan vara det när jag inte tycker att jag gör något speciellt...

Kramar♥

Mulletant, go'a, bästa du! Idag får du extra tankar, kärlek och tack från mig ♥♥♥♥♥♥♥

Hoppas att din dag blivit bättre, kanske att du får en bra dag imorgon!

Du är en fin människa, en fantastisk medmänniska och en alldeles underbar mulletant!!!
Stor kram♥

Utan att känna er, utan att ha träffat er så undrar jag - känner han att han passerat en gräns? Känner han att du har andra tankar nu? Är det därför han är annorlunda, eller är det bara så jag tolkar dina ord?

Var stark, härda ut, allt löser sig - En dag i taget!!! Min bästa, bästa Sorgsen har matat mig med dessa ord- En dag i taget, och jag har lärt mig mycket av det, jag kan faktiskt ta en dag i taget ibland, eller som idag - en stund i taget.

Stå på dig - känner du att du vill säga något om alkohol så gör det, men ge dig inte in i diskussioner för det ger inget! Men tänk på vad som är viktigt för dig - du är viktig, barnen är viktiga!!!!!

Stor kram!! Och skriv mer!!!