Senaste kommentarerna i forumet

Sådär var det också för mig den första veckan jag grät för precis allt, det var som en fördämning som öppnats, jag grät för allt möjligt. Tills lut grät jag för att jag inte kunde sluta gråta.
Du är väl ledsen och trött förmodligen, jag kan får såna där lavinras när jag tänker på 15 år av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka. Det är vårt att svälja. 15 år är åndå lång tid att sörja.

FataMorgana, Lena och PP, tack för fina stöttande ord.

Idag var en jobbig dag, min omplaceringshund var tvungen att åka in akut till sjukhuset och kostnaderna för vård blev helt astronomiska på grund av att den ursprunglige ägaren underlåtit att försäkra hunden. I vilken annan tidigare situation som helst hade jag supit mig full efteråt. Nu köpte jag bara en påse yoghurtöverdragna nötter, vätskeersättning till hunden som kräkts som ett såll på grund av tarmvred och en flaska Herrljunga cider.

Jag vet att (H)ALT är en rätt stor bermudatriangel. Jag lyckades undvika återfall, trots att jag var både trött, arg, hungrig och kände mig ensammast i världen, men tack vare att jag höll lugnet så njuter jag nu av en trött men relativt välmående kräkfri hund som snusar sött bredvid mig. SÅ värt ännu en dags nykterhet<3

Tack för peppen:)

Jag skriver ju inte här så ofta längre - men jag följer speciellt er ändå! Är så glad att ni lämnat era destruktiva relationer (kanske finns det en väg tillbaka, kanske inte, men ni har visat att det inte är okej att bli behandlad så, att ni beslutar er för vad som är viktigt för er).
Jag känner så väl igen mig i era tankar och känslor - innan jag lämnade sa alla, precis alla som jag pratade med, att han inte skulle orka ta hand om barnen, att hans liv skulle fortsätta som innan osv, men vad hände? Jo, han ville inget hellre än att ha barnen, han ordnade upp många saker, styrde upp många delar av sitt liv, och jag kände en enorm bitterhet - varför gjorde han inte detta innan? Men hade jag inte lämnat så hade han nog aldrig gjort det. Och idag vet jag att han styrt upp många saker, jobbat på att förändra många saker, men väldigt många saker kvarstår och jag vet med säkerhet att jag hade inte velat leva med honom i vilket fall.
Jag har det också ensamt på många sätt - men jag var ensam innan också, med den skillnaden att vi var två ensamma som satt under samma tak. Det var inte bra, men jag var inte ensam... Låter lite knäppt, men ni förstår säkert vad jag menar?! Nu sitter jag ensam, en ensam, under ett tak. MEN det är mitt tak, jag har ingen oro för allt han kan säga, göra, hota med. Och jag läste i veckan att blondinbella rekommenderat kompisdejting på sin blogg, och när allt lagt sig med mina barn så kanske jag ska ta och kompisdejting. Men jag är också väldigt tillfreds med ensamheten, det har tagit tid att vänja sig, och tid att hitta lugnet i mig själv. Men Gud, vad tacksam jag är att jag lämnade! Mitt ex hade aldrig bättrat sig om jag stannat, och jag ser fortfarande alldeles för många tecken och situationer med barnen där samma beteende kvarstår. Jag vill inte vara bitter, hemsk och cynisk, men jag tror säkert att ni också kommer att känna av dessa tankar och känslor...
Varma kramar till er, är så tacksam över att få följa era resor, följa er glädje, sorg, ensamhet, tankar, känslor och styrkor!! Blir påmind och stärkt om min egen resa, tack från mitt allra innersta!

Jag håller med dig! Jag hoppas aldrig mer köpa någon box, man har ingen koll på hur mycket man druckit och resten vet ni ju....

Grattis till dina fem veckor:). Idag har jag verkligen kunnat agera direkt på negativa känslor känner jag. Grr! Måste jobba på det.
En oförberedd inbjudan till fest skapar stress och då är ju det en negativ känsla. Jag skulle förmodligen reagerat likadant. Klokt av dig att tacka nej. Varför utsätta sig i onödan? Kram/ fm

Sen när stavas ledsen med z??? Måste kolla lite bättre innan jag skickar.

Nu har jag identifierat några av känslorna som får mig att vilja dra i mig några glas vin, dom jag nämnde i rubriken. Sitter och dividerar med mig själv om jag ska göra det. Tur det är söndag och jobbdag i morgon. Det bromsar mig lite grann i alla fall. Bra att skriva av sig när det känns som man ska sprängas invärtes. Vill lägga mig ner som en treåring och slå på nåt och storgråta. Men det gör jag ju inte förstås...Känner mig gammal, astråkig och passé. En fysisk skada gör att jag inte kan springa annars har jag gjort det tills jag stupat tror jag. Nu ska jag stanna kvar och andas och inte ta det första glaset... Tror och hoppas jag. Amen / FM

Lena, du är verkligen så otroligt inspirerande och stark!
Jag vill åxå nå dit du har gjort. Just nu är det en timme i taget. Timmar blir förhoppningsvis till dagar och dagar blir veckor.
Jag kämpar tillsammans med dig och alla andra på forumet.
Det här måste fungera!
Kram /Lillgrodan

Tack aeromagnus för peppen!
Sitter på tåget från mina föräldrar tillbaka hem.
Jag erkänner att jag inte har skött mig i helgen. Jag har druckit vin både i fredags och igår.
Jag var nykter igår på släktkalaset. Men när jag hade kört hem så blev det flera glas vin. Mamma och pappa ville prata mer och fråga om mitt drogmissbruk, så för att fixa att prata om det så drack jag. Ångrar mig såklart. Men med det stödet jag äntligen har fått så hoppas och tror jag att det kommer lösa sig! Alkohol är en räv. Som lurar i buskarna och bara väntar på att hoppa på en. Men räven ska bort och jag ska börja om.
Den här helgen var den sista...

Lena - darling du är on a roll! Grattis till dina fem veckor även om det är helt oväsentligt att räkna dagar. Varje nyktert ögonblick är en seger.

Fattar vad du menar med de spontana händelserna. Det är som att de tar en off guard. Och om jag ska se till mig själv så handlar den känslan om att jag dels har en rädsla för att göra de som bjuder in mig och övriga deltagare besviken/obekväma och dels för att jag ska lockas att ta det första glaset. Jag upplever dock att ju mer man har berättat (utan att gå in på detaljer, men säga att man inte dricker a) så blir man inbjuden på samma premisser som man tackar ja.Då kan människor som inte vill ha en a-fri gäst välja bort att bjuda in och såldes inte bli besviken när man tackar nej till drinken. Och då slipper man uppleva att man måste förklara sig. Vilket man alltid iofs måste göra för det finns alltid frågvisa töntar som inte har vett nog att bara hålla klaffen

Tack för dom fina peppande orden.
Du har rätt i mycket av vad du skriver. Senaste åren har mitt liv gått på sparlåga pga en sjukskrivning och sen depression på de. Ligger hela dagarna och glor på serier utan att ha någon lust till något. Sen kommer helgen och då är de ju så skönt att döva känslorna med alkohol och få lite energi till att göra något. (Iaf under berusningen dagen efter är de inte många knop)

Nu ligger jag iaf här med jordens ångest, hjärtklappning och tankar på om man håller på att dö. Jag är så leds på dehär men klarar verkligen inte av att sluta dricka. Jag vill ju inte, jag tänker att jag inte ska. Men sen plötsligt sitter man där med flaskan igen och har ingen aning hur de gick till. Usch vad jag skäms.

"Obakis" igen.

I går kväll var det jobbigt. Fick en inbjudan till en hastigt arrangerad fest med många sköna människor. Skyllde på begynnande förkylning och tackade nej. Tycker nästan det är jobbigast såna här gånger, när det ramlar in nåt spontant. Man hinner inte förbereda sig mentalt, plötsligt hänger den där stora lockelsen där på ett spö precis framför en och frestar.

I stället firar jag fem veckor idag och uppskattade mycket känslan av att kliva upp i morse och må bra.

/Länge leve Lena! :)

Jo, det är vanligt att man vaknar sliten i början, speciellt om man har problem med sömnen. Problemet är nog störst i början, men det kan nog vara en del av ett helt normalt liv också. Åtminstone jag vaknar lätt "dagen efter" om jag sovit för litet, helt oberoende om jag druckit eller inte.

Jag är oftast emot allt vad förbud och kontrollsamhälle heter, men efter att ha varit med aktivt här i 9 månader skulle jag verkligen villa förbjuda vinboxarna. Nyttan av dem är inte stor och de ställer till med en hal massa helvete.

Tack, men jag skulle inte kalla det en framgångssaga ännu. Jag är fortfarande i allra högsta grad "på resa" och håller en hög medvetenhet visavi min relation till alkoholen. Kanske det är där nyckeln ligger till att det tillsvidare gått så bra.

Min resa kan du läsa mera om i två trådar här på forumet. Den ena hittar du högt uppe i "vidare livet" och i första meddelandet där finns en länk till min äldre tråd. Liknande och annorlunda resor kan du läsa om om du söker efter äldre texter av andra (steglitsan, LenaNyman, m, PP, santorini, akvariet, mulletant... bara för att nämna några som varit inspirerande för mig, det finns många andra också). Mycket att läsa, javisst, men jag tror du får en väldigt mycket bättre bild av de trådarna. än vad jag skulle kunna ge så här i efterskott.

Några direkta svar på dina frågor:

- Jag tänker fortfarande mycket på alkohol, men det är inte mera i form av "sug", "vill ha", "saknad", utan mera en form av konstaterande introspektion. "Jaha, nu hade jag druckit vin", "skönt att inte behöva det där glaset"...

- 1. Ingen alkohol hemma - ingen alls. Den regeln följer vi fortfarande tillsammans med min fru. I början betydde det att inget fick finnas ens i skåpen, numera står där väl en vinflaska, men det är underförstått att den inte öppnas om vi inte har middagsgäster.
2. Inte för törstig, för hungrig eller för trött. Törst och hunger förväxlar man väldigt lätt med alkoholsug i början.
3. Förse dig med annat gott att dricka - Om du är van att dricka när du lagar maten, så fixa till en god (gärna speciell) a-fri drink före du börjar. Om du brukar dricka framför TVn så förse dig med a-fri dryck. Mina favoriter är 0-öl och tonic (som jag blandar med bubbelvatten för att få ner kalorierna).
4. Starka smaker hjälper mig. Om du läser mina trådar, så nämns där chili titt som tätt :). Mintpastiller, salmiak (saltlakrits), sockrad ingefära... Mörk choklad har också många andra tyckt fungerar bra mot sockersuget.
5. Kicks - vad ger dig kicks utan att vara farligt eller ohälsosamt? Bejaka dina behov av kicks.

- Enormt mycket förbättringar, läs min tråd. Jag är så mycket friskare, 10 kg lättare, kondisen är massor bättre och jag mår mentalt väldigt mycket bättre. Dessutom har jag mitt äktenskap kvar ;). Det mentala går i vågor och äktenskapet likaså, men grundriktningen är tydligt uppåt. Läste i en annan tråd om dina tankar att koppla ihop nykterhet med att också annars satsa på stärka dig mentalt. Där är du definitivt inne på rätt väg, jag skulle nästan våga säga att det är den enda rätta vägen.

- Vet inte riktigt. Den viktigaste grejen för mig tror jag var då jag började tro på att jag kan trivas med ett liv utan (daglig) alkohol. Då jag ännu drack och ännu en lång tid efter det kändes det som en väldigt främmande tanke. M skrev alldeles nyss om hur tänket ändras från att "man är fri om man kan dricka" till "man är fri om man inte behöver dricka". Det ligger väldigt mycket i det. En annan sak är att alkoholen inte ger mera mig samma känsla. Den där omedelbara avslappningen som jag fick av en öl, den verkar inte finnas där nuförtiden.

Summa summarum: Jag slutade tidigt tala om att "återgå till normaldrickande". Ett normaldrickande har jag aldrig haft, eller om jag haft det så är normaldrickande inte hälsosamt. Det jag talar om nu är att kanske övergå till ett kontrollerat måttlighetsdrickande. Vet inte vad det här kan betyda i framtiden, just nu betyder det: ingen alkohol hemma eller på vardagen och stor måttlighet vid sociala tillfällen.

Visserligen nu, efter en till stor del sömnlös natt… Men även andra morgnar har jag vaknat och känt mig sliten. Så som om jag vinat kvällen innan. För mycket. Och långt in på natten. Somnat halvt om halvt med glaset i hand. Inte borstat tänderna. Inte klätt av mig.
Jag undrar varför. Varför vaknar jag och känner mig sliten? Känslan går ju visserligen över snabbare än om jag faktiskt druckit, och ovan beskrivet scenario utspelat sig. Men den initiala frågan när jag vaknar är fortfarande "Vad hände igår? Och hur mycket blev det?"
Är det bara ett gammalt vanemönster, en rutin som fortfarande sitter i? Eller är det vanligt att vakna och må såhär när man nyss slutat dricka? Är det någon form av abstinens? Abstinens till bakfylla och bakfylleångest? Det vore just grant…

Fredag gick strålande utan A men i går drack jag vin, jajaja ett fel steg. Men 8 dagar utan och jag bestämde mig redan på morgonen att jag inte orkade. Besök hemma och trevlig middag, det blev för mycket. Men vi köpte bara 2 flaskor. Ingen BIB, den boxen är farlig, så farlig. Nu finns det inget hemma så de känns faktiskt helt ok ändå.
Jag är inte bakis alls men jäklar vad dåligt jag sov, vaknade kl 04 och kunde inte somna om. Förra veckan sov jag som ett litet barn.... A är verkligen inget bra sömnpiller.

Hallo och välkommen.

Det är så många som beskriver liknande tillstånd under den första tiden av nykterhet. Har själv upplevt samma sak och trots att det nu gått nästan 1,5 år, upplever jag det inte som en cirkel som slutits. För mig ser jag det inte heller som en cirkel med tydlig start och mål.

Jag trodde nog att det skulle vara så i början. Jag börjar idag och dag x är det klart ;-) Nopp! Stämmer inte på mig i alla fall.

Ser det i så fall mer som en utåtgående spiral. Det blir lättare även om det går upp och ner. Det blir mer och mer självklart, men vaksamheten är viktig. Centrum i spiralen (startpositionen) är magnetiskt laddad och risken att dras in kommer för alltid att finnas där. Inte lika hotande som i början, men många har vittnat om att det tyvärr händer allt för ofta. Även efter lång nykterhet.

Men just att det är lite oförutsägbart vad framtiden har att erbjuda gör det även lite spännande. Takten på förändringen har avtagit med tiden, men den fortsätter ändå.

Så mitt råd blir - skippa cirkeltänket, med start och mål.

Välkommen att resa i spiralen ut från sitt svarta magnetiska centrum.

//PP

Gomorron från sängen:). Säger som Lena: Välkommen i gänget :)' Jag har också inte druckit a på en månad.
Tänker på att det är precis samma fenomen som händer många som slutar röka och snabbt ökar i vikt för att man äter mer kolhydrater Uppenbarligen måste det hända grejer i hjärnan när man slutar med ett missbruk. Svårt att säga vad- man har ju nött in samma spår i flera år och så plötsligt ändras det. Nåt för forskningen att svara på
En del i det hela kan ju vara rastlösheten och oron som sätter in när inte kroppen får a. Hålet som ska fyllas med nåt. "The hungry ghosts" som Gabor Mate kallar det ( se mitt senaste inlägg i min länk).
Kan du döva suget med t ex mörk choklad som inte innehållet så mycket socker? Och samtidigt sysselsätta hjärnan med nåt annat? Göra nåt tills suget har lagt sig?
Ha en fin söndag ! / FM

Gomorron:). Känner mig som jag var på fest igår. Tung i skallen trots ingen a. Kanske förkylning på g?
Brukar ligga och lyssna på intressanta föredrag jag hittar på youtube. Har hittat en man som föreläser mycket om missbruk, en kanadensare, Gabor Mate. I det här föredraget föredraget berättar han om "The hungry ghosts" dvs det svarta hål som alla missbrukare har inom sig och som man försöker fylla. Allt för att må bra. En halvtimmes föredrag. Mycket intressant faktiskt. Här är länken:

http://youtu.be/66cYcSak6nE

Hoppas ni får en fin söndag. Kram / FM

Publicerade inte bara en text utan frammanade känslan av att hålla om en älskad, kärleksnött gammal nallebjörn.

Min första tanke är att det handlar om b-vitaminbrist och förmodligen också järnbrist. Googla på det och fundera om symptomen känns relevanta.

För övrigt; välkommen hit och grattis till den snart kommande cirkelslutningen!

:)

/Lena

Eftersom jag så ny, så trodde jag att det skulle framgå att det var inlägget från den 10 januari jag svarade på ovan.
Men nu vet ni det!

Jag har nu läst alla inläggen sedan dess, och jag tänker så här: När man lever med oro och ångest, så lever man inte sitt eget liv. Man styrs av hur man vuxit upp, hur man tror att andra tycker man skall leva för att vara lyckad, och man styrs av - till sist- allt, allt, allt, utom en själv. Som Brigit Bardo en gång sa: När man har anpassat, anpassat och anpassat sig för att alla ska tycka om en, så är den ende som inte tycker om en - man själv.

Jag började jobba med de här sakerna för 8 år sedan. Jag är en annan människa idag. Först fick jag hjälp av KBT (en praktikant, så det kostade jättelite). Sedan pratade jag lite med psykologen på BVC. Mer uppvaknande. I samband med en utmattningsdepression gick jag mindfulnesskurs och i samtal med psykolog. Jag började träna regelbundet, slutade snusa, och efter långt om länge (typ för 2 år sedan), så skaffade jag mig en hobby (trädgårdsdesign). Det enda jag aldrig ens funderade på var att inte dricka. Sagt och gjort så eskalerade drickandet sakta men säkert under dessa 8 åren.

Nu är jag faktiskt, egentligen, för första gången sedan spädbarnstiden MIG SJÄLV igen. Nu har jag slutat vara till för att behaga andra. Nu har jag hittat mig själv och jag har diametralt motsatta värderingar jämfört med mina föräldrars, har jag upptäckt. Jag tänker att det är jättebra om dessa två saker kan gå hand i hand, för de stöttar varandra;
- personlig utveckling/beteendeterapi
- sluta dricka

De hänger liksom ihop som ler och långhalm.

Jag tror att detta kan vara den gång du faktiskt lyckas!
Du suger ju åt dig av erfarenheterna som en svamp!

Kram
Svea

Tack för att ni ger mig några ord här. Javisst är det på sätt och vis underbart att han tagit tag i sitt liv och gör en förändring. Men jag känner det precis så som Izzy beskriver. Man glömmer nästan bort varför man lämnat och börjar tvivla på sitt beslut. Jag bor på landet i vårt sommarhus nu och det känns väl ganska ok för det mesta. Att jag tog steget var väl att jag kände att vi levt ihop i flera månader utan att vi kunnat närma oss varandra och kände väl att vi var tvungna att komma ifrån varandra, åtminstone för ett . Visst, det är väldigt ensamt stundtals, speciellt på helgerna, men ändå känner jag mig ganska fri. Som jag skrev innan är det värsta när man ska träffa människor som man ska berätta det för. Deras kommentarer ger mig för det mesta ångest. Jag har dock väldigt svårt att tänka mig att gå tillbaka och att allt ska fortsätta där vi slutade och bara leva på som innan. För hur länge är han den han är idag? Om han kunde förändra sig nu när jag lämnade honom efter 20 års drickande, så kan ju inte jag haft någon positiv inverkan på honom.