Senaste kommentarerna i forumet

♡

Tack för fina inlägget i min tråd! Du är som vanligt klok och omtänksam. Härliga du!

Kram på dig

Dricker jag på som aldrig förr, i verkliga livet är jag inne på dag 5 nykter. Ingen särskild bedrivt för mig egentligen. Är ofta nykter så många dagar emellan ölen hälsar på igen av gammal vana. Eller kanske ska vara ärlig att det är nog en kombination av vana och alkoholsug. För när suget väl slår till är jag lika sårbar som alla andra här inne och när gett vika för suget är det ännu starkare dagen efter.

Men, de här dagarna har gått väldigt lätt och smärtfritt och jag är motiverat från topp till tå att gå den nyktra vägen framöver.

Det konstiga är att jag aldrig drömt om alkohol förut.. Någon som varit i den här sitsen? Att under vakna timmar finns just nu inget sug (det kommer, jag vet) men alla drömmar kretsar kring alkohol?

Förstår inte vad det betyder. Är jag är sugen egentligen eller är det så att alkoholjävulen försöker övertala mig i sömnen? ? Hursom var det en lättnad när jag vaknade och insåg att allt var en dröm.

Klokt att börja hänga här. Många som självmedicinerat här och förvärrat sitt tillstånd med alkohol. Du har rätt mycket att hantera som många av oss. Tror verkligen det skulle bra m du kontaktade en beroendemottagning eller VC, får hjälp med samtal, mediciner och annat du behöver samtidigt som du är här.
Du kan möte hantera något av det andra så länge du dricker, du spär på ångest och negativa känslor än mer. Så först bli av med missbruket. Du behöver det! Du kan hitta tillbaka till dig. Det går, utan alkohol/nervgift i kroppen!

Har du förberett dig på att sluta och vet vad du ska igenom? De första 3-4 dagarna är skitjobbiga, sedan går någon månad innan det lugnar ner sig i systemet. Hur minimerar du risken att dricka första tiden?

Läs, läs och skriv här. Lycka till!

Men hallåååå

Vad hände med Antabus och AA? Skriv gärna igen när du är sober.

Det ar riktigt imponerande med 3 manaders nykterhet. Bra att du klarade av suget som kom, nu kan du enkelt ta 3 manader till!

Kul att se att du fortfarande hanger har, det verkar som du gor fina framsteg. Sjalv ar jag tveksam till att skara ner, det gar ett tag sen ar jag tillbaks pa samma konsumption igen. Jag maste ta bort alkoholen helt, vet inte hur lange men kanske for alltid. Just nu tar jag en dag i taget, det funkar bra for mig. Hang pa i nykterheten, det ar harligt att vakna utan baksmalla.

Härligt!

Det brukar ta ung tre dagar med värsta suget. Sedan fortsätter en fixering med tankar, sug och rastlöst beteende i ung tre veckor. Därefter brukar det bli betydligt lugnare. :-)

Du kan komma att känna trötthet, irritation och lite sorg. Det är i sin ordning och brukar gå över. Belöningssystemet är i obalans och det tar tid att återställa

Tänk lite på hur du kan bryta vanor nu. Dricka A-fritt istället, gå och träna eller göra något som upptar dina tankar en stund när du brukade dricka. Läs om de som klarat en längre period. Skriv hur du tänker också. Det brukar hjälpa.

Lycka till och kram!

Vi har alla de där hemligheterna som av någon anledning är så svåra att erkänna. Det är så skönt att avslöja sig själv, tycker jag!

Hoppas verkligen du ger dig gåvan att sluta. Det är så skönt att vara utan en längre tid!

Kram

Ja, det finns ju mycket att tolka in i den...? tex att det är du, din själ som är kattungen som du gjort så mot men inte riktigt kan acceptera att det är du? Måste vara någon annan. :o. Ja att skylla på andra, hindrar oss verkligen från att leva och utvecklas med ansvar för vårt liv och vårt välmående!

Rekommenderar meditation och yoga på vägen för ett lugn och självnärvaro. Det ger lite bättre förutsättningar att se och våga ta ansvar! ;-) för mig fungerar det bra och håller undan stress, ångest och destruktiva tankar. Jag tycker om resan. Utan alkohol kan vi förändras som vi kanske länge önskat.

Ja, att vara ärlig mot sig själv här är en riktigt bra träning och stöd i utvecklingen som farmor skriver. Kram!

Ja, jag känner mej lite stolt. Nu gäller det att spinna vidare på tråden mot ärlighet. Jag är lite PÅ eller AV. Mest AV nuförtiden sedan utmattningssyndromet.
Jag tränar Pilates dagligen vilket är bra. Tröttheten beror mycket på sömnstörningar och smärta. Jag lever med det sedan många år. Alkoholen har blivit en slags sjävmedicinering. Inte för att varva ner utan för att bli piggare.
Stresshantering, mindfullness, kroppskännedom, KBT, listan är lång...
Det som jag har hållit fast vid under hela livet är träningen om än i olika former. Nu i huvudsak funktionell styrka och pilates.
Jag ska verkligen göra ett seriöst försök till alkoholstopp Nu! Jag har sagt det många gånger, men kanske inte ens trott på det själv.
Det är första gången som jag öppet berättar om det här, även dåliga dagar. Det är första gången som jag läser och lyssnar på andra och faktiskt tar till mej. Lite lugnare är jag nog inombords eftersom jag tar mej den tiden, att reflektera.
Jag ser med tillförsikt fram emot dagen...
Tack för stödet!

Vilket fint år du lagt bakom dig, jag gläds verkligen med dig. Trist att det finns problem i ditt liv men jag tror att ditt nya sätt till alkoholen gör dig starkare att hantera det jobbiga som finns runt omkring.

Kram

Här är farmor som inte heller klarat julledigheten nykter. Jag hade inte ens ambitionen att klara det. Lurade mej själv än en gång, att måttlighetsdrickande visst ska gå. Men nej, de nyktra strödagarna var mycket enklare än de dagar som jag skulle dricka måttligt. Måttlighetsdrickare är man inte om man dricker minst en flaska vin. Klart att kroppen tar stryk även om toleransen är skyhög.
Det sker ändå något inom en när man / jag gång på gång säger och skriver att jag är alkoholberoende! Insikten landar lite nu och då. De bästa dagarna är då man är ärlig mot sej själv och sina nära. Jag tror också att det är viktigt med stöd på resan mot förändring. Själv har jag precis släppt fram sanningen till maken. Det är första gången som jag ärligt har egen motivation till nykterhet. Jag orkar helt enkelt inte längre! Det är väl den där botten som vi når förr eller senare. Ta ditt återfall som ett argument för att söka stöd. Ta ditt återfall som en erfarenhet som du inte vill uppleva igen. Stanna kvar här och skriv rakt och ärligt hur du har det. Som du sett så är vi flera som har liknande erfarenheter och här finns full tolerans. Vi tar steget nu mot en nykter dag. En dag i taget. Det finns ingen bortre gräns.

Den nakna sanningen... Starkt farmor att berätta för maken. Tror det är en ovärderlig början. Min sambo hittade ju min gömma. Den nakna sanningen vet han ff inte, förstår heller inte. Som jag har skrivit så har jag svårt att erkänna allt både gör andra och för mig själv. Hoppas du lyckas bättre med just det.
Fundera också på Etanoldrifts fundering om vilan. Alkoholen stressar min kropp nåt oerhört. Nu när jag dricker så sällan så kan jag könna av det i kroppen efteråt som ett stresspåslag.

Vet inte hur mycket du vilar. Det låter som du håller full fart. Jag har varit hos en sjukgymnast som skulle lära mig stresshantering. Hon påpekade hur jag satt (lite som på nålar) och jag fick öva på att sitta på båda skinkorna. Fick öva på att vila i min kropp, andas och känna efter. Håller du på med yoga el nåt sånt?

Önskar dig så att du ska hitta en annan väg.

I dag vaknar jag och känner en stor tacksamhet. Den fyller hela mig. Jag är så glad att jag kommit till den här punkten. Det har tagit sin tid. Men nu känns det som om jag är på rätt väg. Det som har varit lägger jag åt sidan och går framåt. I den värld som vi lever i nu har jag så otroligt mycket att vara tacksam för. Vi lever i ett land där det är fred, vi har tak över huvudet och mat på bordet. Flyktingkrisen med människor som flyr med livet som insats, krig och galenskap, har fått mig att fundera på hur jag lever mitt eget liv. Förutom det har jag underbara barn som jag är väldigt stolt över. Nu vill jag att de ska vara stolta över sin mamma också.

Under jul och nyår så har jag funderat på mitt liv som en bok (jag ger inte sken av att det är någon ny eller unik liknelse alltså). Att vi samlar på oss kapitel som vi sen funderar över. Vissa kapitel minns man inte lika bra som andra. Men de finns där och ibland glimmar de till genom att man går förbi en plats eller känner en doft. De där kaptilena börjar onekligen bli fler (snart uppe i steglitsans storlek) och i din stora bok avslutades ett kapitel för nio månader sedan. Medans kapitlet hos lucas slutade lite senare. Äh jag vad fan vet inte, nu flummar jag in mig i något hörn. Men du fattar, det är jävla magiskt att han ÄNTLIGEN kunde prata om ditt drickande i imperfekt. Jag fick ståpäls.

PUSS

Bra att du stod emot. Du är stark och jag har all respekt för dig! Du kommer att klara detta. Jag drack ju länge titt som tätt, men på nåt sätt tycker jag att det har blivit en vana nu att hantera livets vedermödor utan alkohol. Dricker inte löngre för att medicinera (bryta ångest, behov, stänga av hjärnan, sova). Och just det suget finns inte längre kvar. Och där kan jag nu könna glädje och tillförsikt i att jag är nykter. Tankarna blir för röriga med alkohol. Och vi vet ju alla härinne vad som kommer efteråt. Än mer ångest...
Kanske, kanske kan du börja fokusera på att hitta de stunder när du verkligen kan glädjas åt att vara nykter. Inte jämt, men jag finner verkligen styrka i att hitta specifika stunder... T.ex. När jag är helt närvarande med barnen (inte på väg att handla el dricka), när jag kan ta bilen vid vilket tillfälle som helst, och faktiskt nu också när en nära anhörig är svårt sjuk. Skulle jag hälla på alkohol också så kan jag ju inte vara till stöd för nån i den processen. Tankarna på det vill jag inte dricka för att hantera, Och när kl blir 15 en lördag och jag ändå kan få tag i min a-fria dricka. Finns helt enkelt så mycket positivt ändå och det är det som gör att jag går tillbaka till nykterhet efter mitt fall för några dagar sen.

underbara ni! Behöver lite snälla ord i mitt usla (självförvållade) tillstånd! ?
Vilja jag menade mer haka på mig i nykterheten men du går ju före mig så jag tar rygg på dig och låter mig inspireras! ?
I dag blir det första mötet. ?
Känns lite bättre nu och i dag tror jag att jag klarar av att vara lite snällare mot mig själv.
Leverjag...ibland tror jag att man förstorar de där kraven som andra har på en, därmed avsäger man sig själv ansvaret för sin situation. Den upplevda utsattheten och alla inbillade krav från omgivningen ger en ju en finfin anledning att dricka! ?
I natt drömde jag all världens tokiga drömmar. Jag och barnen hade flyttat hem till min mamma och jag hade en aldrig sinande ström utav kartonger med barnkläder att sortera. Jag försökte dessutom städa min mammas badrum och förmå henne att gå UT och röka. Hela tiden kom det en massa människor och hälsade på med sina djur - katter och hundar - i en salig blandning. Jag blev av med vår egen hund och plötsligt upptäckte jag att jag hade råkat lägga en liten kattunge mitt i en pöl med rengöringsmedel så att den hade fått ögonen fulla. Blev ilfärd till veterinären men tyvärr kunde jag inte betala för vården. Det fanns inga pengar på kontot - hade druckit upp varenda öre!
Det värsta med kattungen var att jag blev så arg för att någon hade gjort så mot den, samtidigt som jag hela tiden hade en molande känsla av att det var jag som gjort det...men jag klarade bara inte av att ta in den vetskapen....
Fritt fram för tolkning...?

Nu ska JAG ta ansvar för MINA fel, brister, önskningar, tankar, drömmar och handlingar...men det kommer att krävas träning...och förmodligen kommer jag att snubbla eller t.o.m. falla ibland men det är ok...så länge jag inte blir liggande!
Kram!

Ett första försök till samtal... Ett kort erkännande. Maken behöver nog smälta informationen innan hela den nakna sanningen om mitt alkoholberoende landar. Resan har börjat!

Just det, tack för det tipset. Gick precis och tog en multivitamin. Har en hel burk hemma så får fortsätta ta dem. Kan säga att det kraftigaste suget är borta idag, satt i ungefär 3 dagar. Nu känns det inte alls som det gjorde då. Dock är det ju morgon, suget brukar såklart bli kraftigare framåt kvällen. Men för nån dag sen var det även på morgonen.

Ja du linker.. Alkohol påverkar, inte bara våra alkoholister utan OSS!
Var du hur ironisk och spydig du vill, för det håller lite av den där ilskan kvar, som gör att man orkar fortsätta att kämpa för sig själv!
För som medberoende, är det ju bara sig själv man kan göra något åt..
Jodå, många gånger lurade jag mig själv med att låtsas acceptera ett visst mått av alkoholintag. Inbillade mig, att jag fick nog stå ut med några "vurpor" från alkoholisten, för sedan var det ju lugnt och bra..
Det blev till någon sorts uthållighetstävling, där jag i slutänden ändå förlorade..
Varje gång jag trodde att jag lyckats få honom att förstå "allvaret" och dra ner, varje gång jag trodde att NU, så förstår han att han är beroende och nu kan vi tillsammans inrikta oss på att få honom "frisk", så slutade det med att flaskan på olika sätt smög sig på och mängden åter ökade..
Kanske såg han det som en "sport" att överlista mig? Kanske trodde han verkligen att det inte märktes? Att jag inte hade en aning om vare sig hur mycket han drack eller hur han planerade sitt drickande..?
Och varje gång så slutade det med att han kunde strunta i det som sagts, för efter ett par veckors surande så var det ju relativt lugnt igen..
I hans fall, tills övermodet (eller om det var alkoholen) tog över och det blev så många ohållbara situationer med så mycket alkohol på raken att jag faktiskt gjorde allvar av mitt ultimatum och flyttade..
Nej, i början trodde han inte riktigt på det.. Någonstans så hörde jag hur hans hjärna försökte få det till vilken orsak som helst UTOM hans drickande.. (för det var ju nästan normalt)
Och nej, han förstår inte heller varför vi vissa perioder undviker hans sällskap (när han är full)
Även om det hänt att han erkänt att det kan ha blivit lite för mycket..
Idag försöker jag vara "åskådaren", som i första hand tar hand om mig själv.. Det blir lättare och lättare i alla fall..
Jag beundrar din envishet linker, men jag tror att du måste vara mer "terrier-aktig" och inte låta honom få de här "viloperioderna" om han ska lyckas..

Kommer inte ihåg vad jag har skrivit. Hoppas jag inte har skrivit i ngn annans tråd. Det är annars bra med lite ångest, sponsrar nykterheten. :)

det där med infon på profilen. Då jag började här angavs åldern i gruppen 1,2,3 där tre är den äldre och man el kvinna är 1 el 2. Varför övergav man det månne? Mer anonymt så.

Lycka till Linfix!

Redigerat.

Redigerat