Senaste kommentarerna i forumet

Ja berätta gärna hur du känner! Förstår att det inte är lätt. Var
sj på en svensexa ett par månader sen för en av mina bästa vänner.
Ja tänkte ok blir konstigt om jag inte är med i gänget. Två andra i gänget var
nyktra utan att någon brydde sig och jag tänkte Fan att jag inte var en av dom.
Höll mig imponerande bra i skinnet den kvällen men skit samma. Jag är också i 30
Års åldern och ingen bryr sig som när man var yngre och grupptryck var oundvikligt.
Jävligt att den tar såmkt plats men du fixar de!
Ha en bra helg!

Ja berätta gärna hur du känner! Förstår att det inte är lätt. Var
sj på en svensexa ett par månader sen för en av mina bästa vänner.
Ja tänkte ok blir konstigt om jag inte är med i gänget. Två andra i gänget var
nyktra utan att någon brydde sig och jag tänkte Fan att jag inte var en av dom.
Höll mig imponerande bra i skinnet den kvällen men skit samma. Jag är också i 30
Års åldern och ingen bryr sig som när man var yngre och grupptryck var oundvikligt.
Jävligt att den tar såmkt plats men du fixar de!
Ha en bra helg!

Ok! Ska kolla upp dem, ljudbok är nog bra alt för mig. Har lite svårt med koncetration.
Ja Full kontroll läser jag nu och den är bra. Väcker tankar!

Känner att jag mer o mer i min väg hittar tillbaxs till den jag varit. Musik har alltid varit
en stor del i mitt liv men senaste tunga år bara lyssnat mest berusad. Härligt att hitta den
del av mig. Hittat några riktigt sköna nya album med text som ger mig kraft:-) nu är min
lista laddad o klar för tidig träning i morgon.
Ha en bra helg alla kämpande!

...du kloka kvinna.
För mig känns det någonstans skönt att jag inte vet allt om mig. Trots att jag närmar mig 50 så hoppas jag livet har mycket kvar att lära mig. Jag känner mig trygg och behöver inte jaga något men är alltid vaken och nyfiken. Jakten och sökandet efter lycka i olika former finns nog hos alla men att stanna upp och ta in "här och nu" finns det nog många som missar. Det är ju det som är livet, enligt mig. Sätta saker i andra perspektiv, se det lilla och kunna vara stolt över den man är. Allt är minsann inte lika roligt men sånt brukar ha lätt för ta sin tid och plats. Självklart strävar jag också efter lyckan, envist och bångstyrigt men idag har jag andats vårluft och sett små knoppar brista ut ur sina vinterskal.
Bilden jag fått av dig här är mycket positiv och trots att du inte alltid tror dig veta om du är du så ser jag en hel, mogen, kvinna med ett levande och öppet intellekt.

Jag önskar dig allt gott.

Ja, inga barn här idag... Och inga vänner som kunde hitta på något - alla har ju sin familj, alla utom jag...
Å ena sidan känns det gott - jag gör det jag vill; tittar på en serie som sambon alltid, alltid klankade ner på (skönt - nu tittar jag och ingen kommenterar, klagar osv!!), jag äter lite godis och dricker lite zingo, mysigt! Men samtidigt - jag ville ju ha familjen, myset med att sitta här MED någon som jag vill vara med, nu kanske det aldrig kommer finnas någon som jag vill sitta med, eller som vill sitta med mig...
Och, inte minst - jag önskar att jag hade min fina, fina katt här, men jag måste gå vidare, jag måste försöka se det bra - jag har flyttat, jag kan vara jag, jag kan vara mig själv, men faaaaan, jag är ju inte nöjd... eller, jag är ju nöjd för jag hade inte velat ha det som det varit, men jag önskar kanske att han hade varit snäll och go' (som han var ibland) och att jag hade kunnat få leva drömmen... Åh. Ont.

...också en kram.
Tänker på dig.

...har tänkt mig dit också. Vikt öron i kalendern ;)
Ser fram emot detta redan nu.
Fredagskram

...jo, det är skönt vi har varandra men idag är det lite gnissel. Om jag inte haft mitt tålamod hade det gått sämre. Han vet inte vad han vill men säger gärna vad han inte vill, om ni förstår. Han har dessutom fått ont av cyklandet, inte cyklat på 10 år tydligen ;) Jag som älskar cykla! Nu är han på engelskspråkigt AA, det stressade nog honom lite. Helt ok, vet ju hur det var för mig första gången. Var öppet möte men jag valde låta bli gå dit.

Vill sluta. Tack för lyckönskningen. Jag räknar med få en härlig vår, tyvärr är inget stabilt i relationen, men jag hoppas ju såklart att det fortsätter gå sakta framåt. Jag vet att han med stolthet kommer återberätta dessa dygnen för sina nyvunna vänner trots att han är lite sur mot mig emellanåt. Jag säger det inte är ok men undviker bråk, han också, men kan inte låta bli vräka ur sig. Jag är glad han håller sig från alkoholen så här långt, tillfällen har funnits men han håller sig från det. Gissar det tar på energin, tror det är nästan 11 veckor nu. Lång tid för alkoholisten men jättekort för tillfrisknandet i kropp och själ.

Vi har fortfarande några gemensamma dygn kvar. Idag suckade han lite över att det redan var fredag, att tiden gått fort, ett gott tecken ;)

Önskar er alla en skön helg.

är det bra att kunna få känna igen sig i varandra här och få påminnelser om hur vi fungerar. Jag kan ju inte heller berätta om att jag tex är glad att kunna gå med lätthet förbi bolaget åt någon av mina bekanta därför är forumet ett bra ställe att ventilera sina tankar också =)
Tack Pontus också för peppningen! Det kändes bra med en liten ryggdunk :)
Ska försöka att inte göra så stor sak av det, så ska väl nog gå bra! Är ju egentligen alkoholen jag stör mig på och att den tar så stor plats överallt. Tar det som en utmaning och ska berätta om eventuella reaktioner senare =)

Har nog inte hälsat på dig tidigare, men kliver in med en styrkekram inför Helgen.
Håller med föregående talare! /Pontus

är skriven av Titti Holmer och heter Lycka nu- en praktisk guide i mindfulness. Den är ganska lättläst tycker jag, med olika exempel och även lite om psykologisk forskning och olika teorier. Har dessutom en ljudbok av Johan Bergstad eftersom det är lite svårt att göra övningarna och läsa på samma gång.. =)

Ännu ett boktips är Allen Carrs Äntligen full kontroll ifall du vill ha något konkret angående alkoholberoende och inte läst den. Den var ganska bra för att jaga bort demonen ;)

Ha en fin helg!

Kram kommer här! Tänker på dig!

...sånt där liksom smyger sig på obemärkt och sen står man där och förstår inte hur det hände. Första gångerna gränserna överskrids är reaktionen "normal", var hos mig i alla fall, men sen infinner sig det "normala" i relationen och nästa gånger samma gräns överskrids så blir ju såklart inte hjärnan och kroppen lika överrumplad.
Exakt samma som för missbrukaren. Om det inte stoppas så bär alla involverade samma symptomer i disfunktionella familjer.
Väldigt få tror ju sig dessutom kunna hamna i en "sån" eftersom insikten finns...tjoho säger jag bara, ingen går fri! Alla kan drabbas oavsett kunskap och insikt och någonstans känns ju den vetskapen befriande.

Kära syster,
jag tar naturligtvis dina tacksamhetens ord till mig och lovar bevara dem med ödmjukhet.
Men, du har faktiskt, alldeles av egen maskin, tagit beslutet och genomfört det. Jag har bara berättat om mina upplevelser och erfarenheter.
Win-win :)

Önskar en riktigt trevlig fredagskväll

Hade gärna suttit ner med dig

Det ska jag fundera på...

min favoritplats på höstkanten eller snarare sensommaren :-))
En helg som är helig för mig och som har gett mig så ofantligt mycket genom åren. Bara känslan av att få mingla med alla goa människor, få nya erfarenheter, myset vid elden på fredagskvällen, kaffet med kram eller kaka eller bådeoch, ja, kort sagt allt som händer under den helgen.
Ett och halvt år in i nykterheten när jag letade efter mig själv och min egen identitet, förvirrad och rädd, så var det där på avslutningsmötet som en anhörig, fd medberoende, som sa just det som jag då behövde för att hitta mig själv och mitt nya liv. Hon öppnade den port som jag så länge försökt få upp och jag kunde knalla iväg genom den och känna min riktiga frihet för absolut första gången i livet. Det var mäktigt.

Välkommen i höst till http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2012kalendern/2013hostmotegullb…

Jag har redan bokat hotellrum :-))

Ps Ooops !! Ivrig som jag är länkade jag till AA's sida utan annan hänvisning men tyvärr är det så att Al-anon ännu inte har nån info uppe på sin sida. Men de är med och har en alldelse egen liten Mysstuga att vara i :-)) Ds

vad är Gullbranna med temat "Relationer" som du nämnde för ett tag sedan?

Kram till dig!

Ge inte upp, dina barn kan inte få en annan mamma.
För deras skull och för DIN kämpa!
Kramar igen.
/A

Misses, du stjäl ingenting. Jag delar gärna både ord och trådutrymme med dig. Kanske har du inte en ålderskris utan går snarare igenom en mognadsprocess? Det är ju helt normalt att vara rädd och orolig för att bryta mönster, bra som dåliga. Jag tror att du innerst inne vet att det inte är för sent. Det gäller nog bara att acceptera att ju längre man gått i samma spår desto svårare är det att vika av. Men det går.

Adde, jag är inte så säker på att jag är en av dem. Många gånger är jag väldigt osäker på om jag "är mig själv". Visst tycker jag att jag har lugnat ner mig och mitt identitetssökande är långt ifrån så impulsivt som det en gång var men ändå kan jag känna mig stundtals förvirrad kring vem jag är, som om jag inte vet med säkerhet om jag bara spelar en roll eller olika i olika situationer.

15 grader på måndag? Det beror nog på vart man bor... Men jag hoppas.

Kram på er!

Hej Markatta! Jag känner igen så mycket från dig. Tvära kast upp och ner. Tror ibland att jag är inne i en ålderskris. Tycker att jag sitter fast på jobb och i bostad, och är det inte försent? Först på senare år börjar jag fatta att jag måste ta kontrollen och inte bara låta saker hända mig. Oups, nu stjäl jag både dina ord och din tråd.

Jag tycker absolut inte det gör något att få läsa om lite annat också, inte bara om A. Det går ju inte att dela upp människan i olika fack, även om t.ex. sjukvården försöker. Men det är klart att man funderar ibland. Vad hade hänt om....? Vem hade jag varit? Men vad spelar det för roll egentligen, eller som du säger "Det kan jag inte göra något åt idag".

Tycker att du verkar trygg med dig själv och dina val.
Förresten, på måndag blir det 15 grader. Vår på gång?

Kram / K

vad jag behövde läsa idag :
http://www.meditationsguiden.com/inspiration/livet/2013/lyssnaren

stanna upp i livet och bara vara sig själv är en ynnest som är få förunnat. Jag är säker på att du klarar det och går stärkt framåt efter pausen. Njut av att du själv gör valen idag.
Kram ♥

På grund av smittorisken är jag portad både från praktiken och gymmet. Tråkigt. Våren tog paus och jag likaså.

Kanske bäst så. Jag behöver stanna upp och känna efter. Mina tankar och känslor gör så tvära kast, ena stunden superglad, andra stunden nattsvart och hopplöst, som om jag inte kan minnas vad som var jag för bara några timmar sedan. Går tillbaka och läser min tråd här för att se och förstå att det lika gärna kan vända åt det positiva hållet.

Jag försöker förstå vad som är vad. Vilka problem är alkoholrelaterade eller rena relationsproblem och vad är "bara" psykisk ohälsa? När kan jag skriva här på forum om jag inte kan separera de alkoholrelaterade problemen från de andra?

Kanske är det omöjligt att skilja på dem, allt flyter ihop. Livet, en enda stor butterfly effect. Hade inte mamma dött i en missbruksrelaterad olycka då jag var liten hade kanske inte pappa supit ner sig, hade jag kanske varit tryggare i mig själv från start, så hade jag kanske inte valt det destruktiva leverne som ledde till psyk, missbruk, kriminalitet, en massa skulder. Hade jag kanske inte valt att gå in i destruktiva relationer.

Det kanske låter som att jag är bitter men det tror jag inte att jag är. Visst, som barn lämnas man ju åt sitt öde och kan inte styra vad som formar en men nu i vuxen ålder och med de verktyg som krävs så kan jag själv ta kontrollen och inte bara låta saker "hända" mig. Som barn fick andra människors val konsekvenser för mig. Det kan jag inte göra något åt. Idag är det valen jag själv gör som jag också får ta konsekvenserna av. Det känns lite läskigt men det ligger också en trygghet i det.

Ta hand om er!

att jag hittade in här på forumet förra våren, vad det har hjälpt mig när jag varit ledsen, frustrerad, arg och förvirrad. Allt i kombination, som dagboken där det blir svart på vitt hur mycket som intas, allas berättelser och kämpande för ett sannare liv, framsteg och misslyckanden, alla som lyckats och som delar med sig, bra inlägg som jag vill spara och kan ta fram när det känns ensamt i det här.
Skönt att dela detta med er...

ditt inlägg väckte många tankar hos mej, hinner inte gå in på allt för jag måste på jobb. Men jag läser hur du planerade in dagar för dej själv och just då slog det mej hur mycket det har hjälpt mej att läsa här. Mer än jag trott. För varje berättelse jag läser får mej att se att vi är lika och det gör mej på nåt sätt lugn. Har väl hjälpt mej att förstå att jag inte är knäpp utan jag har dragit på mej ett missbruk och när man blivit beroende så gör man på ett visst sätter. Gömmer, planerar, ljuger. Vi är så lika trots våra olikheter. Senare det också slagit mej att jag tycker mej se vilka som också har missbruksproblem. It takes one to know one. Tack för inlägget!

Och tack Fenix för ett alldeles underbart ord på vägen. Jag skrev in det i min anteckningsbok ifall det skulle komma en dag igen nån gång då jag börjar undra varför jag inte kan ta ett glas vin. "Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt ALDRIG NÅGONSIN det beslutet". Jag VET ju att det är det korrekta beslutet jag tagit nu.
Det känns i hela kroppen. Jag önskar er alla en bra dag!