Senaste kommentarerna i forumet

är på rätt spår!!!
Fenix

...i relationen kommer ur balans blir de mest banala saker gigantiska. Det är ju inte alls strumporna, blommorna eller gurkan alla reaktioner bottnar i.

Jag lär mig hela tiden av livet och tar inget för givet. Jag vet vilka människor som vill mig väl. Jag gör mitt bästa och försöker leva som jag önskar efter mina förutsättningar. Det är det enda jag kan göra. Förutsättningarna ändras utifrån och långt ifrån allt kan jag eller bör jag påverka men jag tar mina reaktioner på allvar och styr efter förmåga. Av erfarenhet och kunskap blir jag starkare. Den tiden, i min historia, när jag förstod att jag inte kan förstå sammanhang, att det inte finns sammanhang, befriades själen från mångt.
Det hjälper mig i det jag hamnat i nu. Jag ser tiden an, sköter det jag kan och de som tillhör mig. Jag vill betydligt mer men det får vänta. En dag står jag med facit, den dagen var inte idag men jag mår bra, känner mig lugn och utan stress.

Svammel?
Kan så vara men ville bara beskriva hur jag känner mitt i min "kris" . Jag försöker fokusera på det jag kan påverka. Ibland gråter jag, ibland känner jag mig vilsen och uppgiven. Men livet har hittills gett mig mycket och det ger mig en inre trygghet. Det håller mig från förhastade beslut och slutsatser.

Fokusera på det som känns viktigast för dig. Sörj det du förlorar, det som är sanning och det som var drömmar och förhoppningar, men gläds åt att du har förmåga förändra och se framåt. Det som hänt har hänt, det enda du kan göra är att undvika det händer igen.

Varma kramar

åtminstone i skidbackarna där jag är. Lite jobbigt på kvällarna, svärfar och sambo hinkar vin och öl, jag hinkar Fanta Zero. Hade jag inte haft antabus hade det garanterat gått åt pipsvängen... Men skidåkningen går oerhört mycket bättre utan bedövad hjärna! ;-)

till alla som mår bra eller dåligt i kampen mot A. Här kommer några rader som jag hittade på nätet så här i påsktider, alltid kan något litet smilband dras på kanske.

Det var påsk. Barnen hade målat en massa ägg och lagt i en korg. Tuppen råkade komma förbi och såg alla färgglada äggen, varpå han ilsket rusade iväg från bondgården och till djurparken där påfågeln fick sig en rejäl omgång.

Hmm...
Fenix

för vänliga ord. Jag är inte så genomsnäll som du kanske föeställer dig - alla vi mänskor har många sidor ooch många bottnar. Men jag övar mig hela tiden och vill lära mera om mig.

Det är väldigt stilla här på forumet nu.

Jag funderar just nu på vad jag vill säga till dig när du är på besök här i min tråd. Jag har funderat många gånger tidigare över vad som händer runt dig här på forumet. Jag ser och "hör" att du ger uppskattning. Jag ser också att det blir riktigt fel emellanåt - och så ber du om ursäkt... Alla gör vi misstag och det är rätt och bra att be om ursäkt men det är också viktigt att visa att man lär sig av sina misstag.

Jag skulle önska att du ägnar mer energi åt att försöka se dig själv. Rikta blicken inåt. Du skriver ganska ofta att du fått insikt, din tråd börjar med det. Det skulle vara fint om du ville dela något av dina insikter - lyfta fram dem i ljuset. Jag tror att det skulle föra dig framåt i din process att skriva mer om dig - om det är så att du verkligen vill det som ditt nick och dina första inlägg säger. Jag tror också att du skulle vinna respekt av andra forumdeltagare om du skulle visa lite mer av dig själv, den du verkligen är och vill vara.

Glad påsk till dig också! / mt

Så klok, så god och helt otroligt genomsnäll.
Jag har läst och förstått vilken resa du har i bagaget.
Fått själv höra och veta dina råd och åsikter.
Läst på anhörigdelen och kommit med din hjälp till ännu mera insikt.
Tack för att du finns.!
Önskar dig en fortsatt trevlig påsk!
Ät inte för mycket ägg........
Kramar/A

på för alla medberoende: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/169708?programid=3765

Stina Wollter om offer.

denna med dig http://medberoendeinfo.blogspot.com/2013/03/ovning-skapa-riktlinjer-for…

Påsk-kram! / mt

en timme senare att nu har jag gått igenom fjolårets valborgschock med mullegubben - han som är den det närmast berör... Tänk om jag är färdig med det i och med det? Tänk om jag inte behöver vrida, vända, älta här... Det visar sig. / mt

skrev för några dar sen och tackade för att jag fortsätter dela hur jag tänker nu när allt har blivit bra i vårt liv... Det kan jag göra länge... livet fortsätter och är i ständig rörelse - som bilderna förändras i ett kalejdoskop. Jag tror inte att jag vill ha det annorlunda. Inte stiltje, nej. Det för ingenstans. Jag vill ha rörelse och viloplatser. Det vet jag Tilde, att du vet - men just dina ord gav mig lusten att skriva denna vackra Långfredagsmorgon. Tack för din input!

Vi, jag och mullegubben, möter nya utmaningar längs vägen. Det är sättet att ta sig an dem som är annorlunda. Nykterheten och icke-möjligheten att att "skylla på" alkoholen gör att jag tvingas se sanningar i vitögat ur en ny vinkel. "En dag såg hon sanningen i vitögat" är en rad ur Lisa Ekdahls CD - en CD som är så betydelseladdad för mig. En glädjekälla. Jag kan jag höra den inom mig och spelar den ofta. Den hör ihop med victoria & vana & sommaren 2011 då jag delade mycket och fick långt mer här på forumet.

Idag ser jag med beundran hur Jan & Pia Johansen delar med sig av sina och sitt gemensamma liv, Jag-Du-Vi, erfarenheter och kamp.

I onsdagskväll fick jag höra några sanningar av mullegubben ur hans perspektiv. Hans upplevelse av livsrum (mitt ord, min tolkning) i vårt gemensamma hem. Jag både visste och inte-visste vad han talade om. Jag blev obeskrivligt ledsen. Sjönk som en sten. Tyngden satt kvar i går morse.

Innehållet i vår konfrontation är inget nytt men vi har inte mött detta tidigare under det jag skulle kalla den stabila nykterheten. Det handlar om att lyfta upp olika synsätt, olika sätt att förhålla sig. Och att rida ut stormarna i full medvetenhet och med fokus på vad det handlar om. Det gick inte då akoholen var med som en del från båda håll. Och på flera sätt faktiskt. Mångdimensionell alkoholpåverkan och -inverkan. Jag kan inte låta bli att le trots att det är svåra minnen.

Igår var han olycklig - tyckte att han inte borde sagt, inte borde gjort mig ledsen... men när jag sa att det var "rätt" höll han med. Visst ska både han och jag ha rätt och plats att säga fritt. Visst ska vi båda ha rätten att vara ledsna. Jag är nyfiken på vad som gör att jag sjunker. Om denna min djupa ledsenhet brukar han säga att jag är långsint - det är fel ord, det har jag alltid vetat. Nu är jag närmare känslans rot än nånsin... jag har vittring på känslans ursprung... var den har sina rötter.

***

Mannen har vaknat, vi har ätit frukost och talat om svåra saker... om förra årets valborgshelg och mitt behov att bearbeta "årsdagen". Behovet att bearbeta minnen, årsdagar, har jag upplevt återkommande och tillgodosett här... Ältat, ältat - och sen har det svåra faktiskt upplösts och jag konstaterar med viss förvåning att det är borta.

Vi har också talat om Jan Johansen i Go´kväll... Mannen har fäst sig vid en väns och forumdeltagares uttryck att inte låta sig "förminskas till en före detta alkoholist" - han tyckte att Jan J i viss mån drabbades av det. Jag håller med - i de två TV-program jag sett honom har han framstått lite... lätt besvärad. Däremot i samtalet med Lotta Bromé kändes de mer som två jämbördiga.

Det har gått tre timmar sen jag började skriva. Under tiden har mannen blivit delaktig i skrivandet & samtalet. Solen har stigit, jag har gråtit och skrattat... Nu börjar dagen.

Långfredagsfrid önskar jag er alla som läser! / mt

och kör och flyg försiktigt ♥

...ja, nu känner jag den, glädjen. Tidigare gladdes jag åt livet och har alltid så mycket vara tacksam över men igår, och idag, har jag känt den. Glädjen och lugnet har tagit överhand 2 hela dagar i rad! Innan hade jag detsamma men nu, äntligen, sjönk känslan in och ner i magen och inget stötte bort det. Det ligger kvar där inuti och får mig må bra. Ger mig tårar nu när jag skriver.

Tack för du fick mig sätta ord på det, hade nog inte känt efter som nu efter jag läste dina ord. Tack för hjälpen ;)

Glad påsk till dig och din familj och alla andra

Sätter en stor skål fylld med påskgodis att ha till alla påskkärringar!
Nallar lite godis innan jag ger mig av.
/A

klara i huvud och lätta i benen en fin påskhelg önskar jag er alla!

Tilde

och friheten att inte behöva se till att man har tillräckligt med vin hemma så det inte tar slut innan systemet öppnar igen. Det finns så mycket att glädjas åt, så mycket frihet i nykterheten.

Jag är inte frestad att köpa hem EN flaska vin, jag har ingen tro alls på att det skulle räcka. I så fall vill jag bli berusad och det "kostar" för mycket så det går inte. Och tanken på fylla flimrar tack och lov snabbt förbi. Glad nykter påsk önskar jag er.

om Holknekt, jag sökte upp det. Jag är fascinerad av honom och hans leverne så det var intressant. Vi har varit nyktra lika länge, kanske därför. Eller jag två veckor längre då, jag följde intresserat med hans affärer i media i somras. Men jag tyckte han var ganska intetsägande, fick inte riktigt fram nåt budskap som gav mej nåt. Men lycka till önskar jag honom. Han försöker inte skylla ifrån sej, otroheten eller vad det nu var, det hedrar honom.

Berra !!!

Till er allihopa!

Berra

facit i handen så kan jag se att alla dessa "proffs" som jag gått till under min aktiva tid hade en sak gemensam : De hade inte en enda djävla susning om hur min sjukdom fungerar !

Jag kan idag se hur de missade att ställa de där frågorna som jag absolut inte ville ha men som hade varit så välgörande för mitt tillfrisknande. De visste helt enkelt inte hur jag fungerade.

Och jag kan fylla på med att de familjeterapeuter som vi gick till i våra försök att rädda äktenskapet var lika sanslöst usla och då är jag ändå inte aktiv i min sjukdom nu. Mellan min (snart fd) hustru och mig finns ju fortfarande både kunskapen och rollen kvar hos en beroende och en medberoende som borde synas så väl för en kunnig person men icke att nån av dem såg det.
Det fick vi tala om varvid de satt med gapande munnar och fattade inget. De hade ingen som helst möjlighet att se sambandet, det var helt utanför deras kunskapssfär.

Idag vet jag att jag har inte en enda möjlighet att ljuga för en annan alkis, det går bara inte. Alla lögner är redan använda och prövade av den andre och skulle jag hitta på en variant så känns det genast i maggropen hos de som kan det här.

Därför är en annan alkis min bästa väg till nykterhet.

Berra! / mt

att du kan känna dig trygg i att barnen ska ha en glad påskhelg!

Jag förstår så väl att du är avundsjuk på de kvinnor som har män som söker hjälp och jobbar för förändring. Jag tror att jag också varit det nån gång... fast det känns länge sen nu.

Att det kan vara så otroligt svårt att släppa taget... det verkar vara så långt - för så många - att komma fram till den punkt där man kan överlämna till missbrukaren att själv ta ansvar för sitt liv. Vi tror att vi vet vad som är det bästa och det rätta... men sanningen är ju att missbrukaren själv måste komme till den insikten. Så svårt att fånga kärnan i den processen, jag tror inte jag skulle förstå om jag inte gått igenom det där själv. Och... det var verkligen så att jag trodde det var slut. Någon enstaka gång, särskilt när jag hittar nåt jag skrivit för länge sen, tänker jag att jag borde ha gett upp tidigare - men jag kunde inte då och jag trodde verkligen att jag kunde påverka.

Under mina första månader, eller kanske mitt första år här fick jag upprepade råd här att söka terapi och/eller behandling... Där gjorde jag mitt eget val utifrån hur jag bedömde min situation. Jag hade en terapikontakt som till 150% stöttade mig att lämna - men då hade mannen bytt väg och jag vill fortsätta. För vår del har AA varit det avgörande, som jag ser det, och dit trodde jag aldrig någonsin att han skulle gå. Sen när han gjorde det hade jag ingen alls del i det.

Du måste gå din egen väg, Framtidsdrömmar, och göra dina egna val i den stunden det är rätt för dig. Ingen annan kan välja åt dig och ingen annan kan heller ta ansvar för hur det blir sedan... och det vet ingen på förhand. Så är det.

Du finns i mina tankar. Kramar och allt gott! Påskglädje! / mt

lugn, hopp och glädje i ditt inlägg - på och mellan raderna.
Glad Påsk - glädjens och hoppets högtid! / mt

...nog inte den rätte att svara egentligen men spontant inuti reagerade jag direkt på din fråga om alkoholist och terapi.
Terapi för hålla sig ifrån alkoholen är säkert bara bra.
Terapi, ensam eller i par, under aktiv alkoholism utan att terapeuten har vetskap om sjukdomen känns dömt att misslyckas.
Min man gick hos terapeut som skulle vara till för alkoholisten och var ändå en stor katastrof! Han hade inte en susning vad sjukdomen innebar och än mindre vilken behandling som skulle vara lämplig.
Detta är min erfarenhet.
Var rädd om dig!
Kram

...arbetsdag slutade först mycket sent. Jag cyklade med eufori till lägenheten där jag befinner mig.
Dagen igår avslutade jag i soffan tillsammans med mina tankar.
Maken messade efter en sinnesromässa tidigare på kvällen, varma ord, han är alltid mer "närvarande" när han varit där eller före AA-möten.
Det känns hoppfullt.
Avslutningen på min dag blev bättre än på väldigt, väldigt länge.
Min tanke i soffan var, "oj, så sjuk jag måste varit i höstas jämfört med nu" , lite otäckt att märka men jämförbart då arbetsuppgiften igår nästan var identisk med den helgen då jag gav upp. Helgen jag kände att jag inte vill/kan/orkar hålla på längre.
Utöver det gjorde det inte ont få ett mysigt tackbrev från den kollegan som fick en skrapa i söndags, varma ord hade hon skrivit plus en stor bukett rosor. Rörande, och allt detta fick jag för några ord jag gav henne. Värmer mycket.

Så, igår var en extra bra dag.
Idag en ny med nya utmaningar, andas och tar in, lever mer och mer, inte bara överlever.

Det ligger fortfarande oöppnat i hans nattygsbord.
Jag har sett "helt sjukt" på tv4 igår och sett klippet från gokväll med Jan Johansen..
Jag blir så avundsjuk på dessa kvinnor som har män som ändå vågar gå i terapi och ta emot hjälp.
Vi har ju börjat i familjerådgivning- gått ett tag- men sen tycker min sambo att det inte ger något. Han har själv börjat gå hos en psykiater- slutar där för att han inte kommer längre...
Men herregud...han har ju aldrig gett det en chans-låtit det få ta tid och låtit det bli jobbigt...

Måste han bli nykter först innan han är mottglig för terapihjälp.
Jag hoppas att min gräns är nådd snart...

Jag ska jobba nätter i helgen- barnen tillbringar sin helg med mormor och morfar och sina kusiner- viket känns helt toppen. Sambon ska väl jobba- antar jag...
Känns lungt att veta att barnen är i goda händer och har en kul tillvaro.

Jag tar åt mig alla kramar jag får, TACK!