Senaste kommentarerna i forumet

men jag är på rätt väg åtminstone, det känner jag! Dels har jag sett till att inte ha vin hemma, nu har jag dock det eftersom jag drack vin i helgen och det blev kvar i flaskan. Absolut inga baginbox. Jag har sedan varit inne och läst mycket här, vilket hjälpt mig massor, att man inte är ensam. Jag har även tänkt på morgondagen, hur förbannat dumt det är att vara bakis på jobbet och att jag vill ha kvar mitt jobb och hur mycket bättre det blir att inte dricka. Trött är man ju ändå utan att vara bakis.

förlåt mig. Liksom jag förlåter andra. Och utsätt mig inte för prövning. Har sovit gott. Känner mig redo för gymet. Och skall till terapeuten i eftermiddag. 1:a gången. Men jag vet ju att det, som gäller är, att inte ta 1:a glaset a. Dock vill jag ha ett bra liv. Mitt liv blir inte bra, om jag inte får träffa barn och barnbarn. Kan man vänja sig vid det? Får jag inte fler chanser? Ja, frågorna surrar i huvudet, hur mycket jag än försöker slå bort dem...

Jag vaknade i natt av att regnet piskade mot rutorna. Jag kunde inte somna om. Diverse jobbproblem malde i huvudet. Tyvärr är det inget jag kan göra åt det mitt i natten. Ibland kan jag jobba istället för att sova. Härom natten stormade det vilket också rubbade sömnen och jag hoppades att inget allvarligt skulle blåsa sönder. Det gjorde det inte heller - bara en vindskiva som hade bräckts. Förutom min sömnlösa natt med whisky så har jag haft ett par ytterligare utan alkohol. Även det här forumet skaver en del. Det är nog bäst att inte skriva om alkohol här. Jag förstår att det provocerar och stör de som har är medberoende och de som kämpar med att inte dricka alls. Man borde kanske byta rubrik på Förändra sitt drickande.

22/10-8/11 (17 dgr): 3 nyktra dagar inkl idag, semester 4 dgr med 1-2 glas öl/vin per dag, 3 dgr med för stort intag, men inga bib -dock huvudvärk. Resterande 7 kvällar lite slentrianmässigt intag, men jag har kunnat stoppa. För mig är resultatet väldigt mycket bättre än före 18 september. Men inte helt tillfredsställande, så nu tar vi rond två, jag och min värsta fiende!

Har läst på detta forum i flera år, följt er alla. Vet att jag har ett riskbruk, dricker vin dagligen. Gör några försök att begränsa mig men....det går några dagar sedan sitter jag där med mitt djäkla glas med vin.Kanske jag denna gång lyckas, vill göra ett seriöst försök. I morgon blir min första dag. Ja kära nån hur kunde jag låta detta gå så långt. Skrev ett inlägg just här i din tråd eftersom du "leverjag" var den ända som var inloggad, har dessutom tidigare följt dig.

Du klarar det här!
Du är bra, du är du och du är fantastiskt duktig som har kommit så här långt!?

Hej Jessie
Ja, jag är mer harmonisk nu.. Dock är det ingen quick fix.. Man får jobba lite för det. Jag har sysselsatt mig, träffar mina vänner (som jag höll på att förlora när jag isolerade mig pga att jag skämdes att bjuda hem nån)
Jodå, visst kommer fjärilarna i magen och visst funderar man ibland, när man tänker tillbaks på den fina tiden.. För alkoholisten har ofta en väldigt fin person inuti.. som är kidnappad av alkoholen..
Problemet är att alkoholisten inte vill bli räddad.. Min gubbe anser inte själv att han har några som helst alkoholproblem..
Vi är inte osams, även om det givetvis var en del hårda ord och en mycket tryckt stämning när jag flyttade.. Kanske för att han någonstans inbillade sig att jag varken vågade eller klarade av det..
Ett "hotfullt beteende" som att stå och blåstirra, samtidigt som han skällde.. Jag svarade bara knapphändigt ja och nej och undvek dispyter överhuvudtaget så gott det gick (en som är berusad går för övrigt inte att resonera med..) Men aldrig handgripligheter.. mera förtäckta hot att om jag inte gjorde eller om jag gjorde vissa saker så kunde han "bli arg".. Sedan hände inte så mycket.
Andra gånger grät han och hade världens ångest.. Inte heller ovanligt, fick jag höra av sådana som själv varit både medberoende och beroende (ett sätt att försöka "kontrollera" genom att ge dåligt samvete.
Idag "umgås" vi bara när jag vet att han är någotsånär nykter (och då räknar jag inte heller lättöl och folkölskonsumtion) Fysiskt är han i sämre skick.. Han har magrat, har sämre minne och händerna darrar rejält.. Fast han verkar ha accepterat att vi separerar och han vill fortfarande inte sluta med alkohol..
Det enda som blir jobbigt, är när han får för sig att ringa i fyllan.. Numera så brukar jag stänga av telefonen vissa kvällar (skyller faktiskt på kurs..) Nej, samtalen varar sällan mer än 5 - 10 minuter, men jag får en klump i magen trots att han egentligen inte är otrevlig utan bara saggig.. Fast det finns en poäng, jag blir definitivt påmind om varför jag valde att flytta!
Så på det stora hela mår jag bra! Det finns "medberoendebitar" jag kommer att få titta närmare på, men just nu så tar jag det med ro och försöker landa..

Inte dricka helt utan SLUTA dricka helt, så klart! Skrev för fort..

Har inte varit inne några dagar här tyvärr, ursäkta sent svar!
Förstår det knappt själv längre. Började dricka igen för två år sen lite drygt. Det började med att jag spårade ur totalt och min sambo hittade mig hemma halvt borta. Och jag försökte neka att jag hade druckit. Det slutade inte så bra.. Och dagen efter insåg jag hur mycket jag skämdes och hur dåligt jag mådde över vad jag hade gjort. Och det motiverade mig. Bara en vecka efter så insåg jag att min äldsta vän hade dumpat mig, då den personen inte hade pratat med mig på flera månader och det blev helt klart. Och jag bara grät och ville köpa a. Men sa till mig själv att 'fan heller, det gör ont men du ska inte sjunka så lågt!'. Och på något sätt lärde jag mig. Jag var med på hemmafester och hade kul ändå. Var uppe sent med vänner och bakade. Men sen kom sommaren och vänner ville ha med mig ut och då sa jag till min sambo att 'jag har ju skött mig bra i ett år så ett eller två glas klarar jag'. Vilket jag gjorde. Första gången. Andra gången mer men utan att spåra. Sen gick det utför igen.
Hur långt har det gått för dig och hur mycket har din sambo märkt/hjälpt dig med pga a? Jag har också mycket stolthet/vill inte skada honom i onödan. Så därför vill jag inte berätta hur illa det har varit. Men berättade för honom i torsdags att jag har bestämt mig för att dricka helt. Åtminstone som det är nu. Och inte ett glas bara, heller. För jag känner alltid att jag vill ha mer om jag tar ett glas så då är det bättre att inte ta något glas alls.
Nej jag har också märkt att det inte verkar gå att skicka meddelanden privat här. Synd :/

Du har en fantastisk styrka! Fantastiskt bra att du lyckades slänga ut Göran igår för han kan vara riktigt enerverande och slug?

Upplever inte heller det som att du klampade på. Du uttrycker dig nyanserat, diplomatiskt och med en nypa finfin ödmjukhet. Skulle jag träffa dig i verkliga livet skulle jag med största sannolikhet tycka att du även där är en sympatisk person. :)

Gah, nu tänkte jag komma med en liten utläggning om detta med avhållsamhet och förtjänsterna med det men blev så sabla tvärtrött. Det man kanske kan ha i åtanke är att såna råd har att göra med vad som faktiskt fungerar och vad som ökar chanserna till ett gott liv.

Himmel, kan knappt hålla ögonen öppna. Natti-natti nu och kram på dig, Pelle P.

Helgen har gått över förväntan bra?
Inget vin.

Nu har det gått 8 dagar sedan jag bestämde mig för att bryta mitt destruktiva beteende att dricka vin på kvällarna.
Ett beteende som smugit sig på till att bli till en vana och ett slags beroende.
Vanan och tankemönstret är svårast att hantera även om suget sköljer över mig lite då och då.
Men varje gång en tanke på ett glas vin dyker upp så försöker jag att bryta den direkt genom att säga "nej" till mig själv och direkt göra något som distraherar mig. Det är inte lätt men det fungerar faktiskt.?
Jag kan inte tillåta att tankarna flödar fritt för då hamnar jag snart i en diskution med mig själv där jag romantiserar vinets "betydelse" och övertygar mig själv om att "ett glas vin är nog inte så farligt ändå" och det kan jag väl "unna" mig själv- och "koppla av" med?
Nej! Jag ska inte dricka något vin!

Kommer hem efter en späckad helg . Jag och barnen var bortresta. Vi ska fira farsdag. Han är bakis och stinker. Det märks på hela hans sätt att vara. Får fina presenter och blomma. Han känns inte särskilt tacksam. Visst han tackar, men inget mer. Känner mig ensam i mitt förhållande. Vi vill inte samma saker längre.

Ja festen vill fortsätta, men det är alkoholdjävulen som bjuder till dans. Suck, jag vet precis hur det är. Jag bestämmer när det är nog och motar Olle i grind med Antabus. Det funkar bra nu jämfört med tidigare försök jag gjort "att vara måttlig" och än en gång säger jag att det är tack vare er här på forumet! Ta det lugnt i veckan, Valeria-det ska jag!
Sommarkatt15

Vinärgott, härligt att du fixade måttlighestdrickandet! Var det något speciellt som gjorde att du klarade det tror du?
Jag har tagit mig igenom dagen med varierande sug. Riktigt stolt över att jag även höll mig när pojkvännen tog en öl, ett tillfälle som vanligtvis leder till att jag också dricker. Problemet är ju att han kan nöja sig med en, eller t.o.m. en halv medans jag vill ha mer mer mer... inte varje gång men de flesta gångerna blir det så och då skäms jag för att han kan dricka normalt men jag klarar inte det (oftast).
Just nu är suget rätt jobbigt till och från, förmodligen för att jag är stressad för morgondagens bestyr. Lider av torgskräck (agorafobi) och i viss mån även social fobi så det gör det mesta i vardagen rätt jobbigt (och såklart ger det en anledning till att dricka på kvällen). Men utan alkoholen som besvärar psyket kommer det nog bli lättare att arbeta med dom problem också... *tänker högt*
Hoppas att ni alla haft en bra helg och en bra kväll, nu ska jag försöka sova! :)

Du är värd kärlek och respekt!
Du är inte väderlös !
Men jag känner lite som du...
Har inte fått höra många snälla saker den sista tiden.
Jag har försökt med ord, kram osv men inte fått nåt tillbaka.
När man inte får det och man tycker att man gjort allt för den andre så känner man sig jävligt ensam och liten.
Var på gymmet förra veckan när en kille går förbi och säger hejdå och kämpa på till mig. En som jag inte känner .
Blev så paff och så glad att någon såg mig!!
Sa nåt trevligt till mig!!
Suger åt mig som en gammal torr disktrasa ?

Hur har du det nu?
Blev det som du tänkt dig, blev allt "bättre" när du slapp oroar sig för alkoholen ?
Många frågor ....
Jag hat målat upp en bild att allt kommer bli bra, bara jag slipper undan denna oro...
Sen vet jag att det kommer bli tufft eftersom jag är van vid honom och jag älskar honom på mitt vis. Vi har varit tillsammans i 24 år snart 25.
Många år....

Hoppas du skriver hur det går när du är redo. Du är visst värd att leva och få stöttning! Självklart! Forumet är till för de som hamnat i klorna på A som leder oss in i döden om vi inte får stopp på beroendet.

Hoppas verkligen det går bra för dig och att du tagit all hjälp som går att få från vården!

Idag gnällde hon och var lite otålig när jag mediterade. Kanske lite väl blåsigt och kallt på bryggan.. Men vackert.

Jag övar och tränar och ber om vilja att skapa rutiner som hjälper mig och jag tar hjälp av, även då jag som bäst behöver det.

Hoppas allt är bra m dig nu när helgen snart är över.

Jag såg det där och jag var den som klampade på som någon reagerade över. Tänkte lite lika att nej, nu skriver jag inte i andras trådar men också att jag står för det jag skrev. Den kommentaren som ngn skrev lät jag passera som en del av processen till insikt och släppte den.

Jag tycker också att budskapet är rätt och upplever att en del inte verkar förstå allvaret med sjukdomen de flesta här har. Du är så smidig och klok jämfört med mig och det är viktigt med din klokskap i trådar för de som ännu inte hittat hit, tycker jag.

?

Blir så arg att höra på min mansproblem hela tiden om hans barn å mamman till dom/det är precis vad jag sagt hela tiden bry dej i dom det är dom bästa man har... Det går upp för honom nu. Jag känner mej ensam för jag har fått höra hans ältande i 10 år både med å utan alkohol varför gör man inget medan man har chansen här å nu. Han har aldrig haft förmågan vilket gör att jag har tagit typ alla beslut för att det ska hända nåt/. Själv är man värdelös nu jag känner mej värdelös i det hela har inte fått nått kärleksord sedan åkte in på behandlingshem. Jag behöver också bekräftelse i det jag gör inte idiotförklaring i allt jag gör. Mitt fel att han dricker är så trött liten å förvirrad. Kärlek behöver vi alla. Även jag.

Det var i Höstlövets tråd Göran föddes. ;-D))

Skitbra! Håll i nu. Jobba med motivationen och verktyg att stå emot sug som kommer. För de kommer att komma...

Kram

Vad starkt av dig! Ser fram emot att läsa om hur alla hängslen och livremmar skyddar dig framöver.

Starkt jobbat och välkommen till La familia ?

Villedotter, spännande. Jag vill veta mer. Tror också på att omprogrammeras sitt undermedvetna och att det kan gå fortare med hypnosterapi. Tack för att du delar.

Hur lär du dig själv? Kan du säga vilket företag/terapeut du går till? Betalar du privat eller går det på högkostnadsskydd?

(Inte heller något änglar finns eller hokuspokus fan)