Senaste kommentarerna i forumet

Så ser jag det inte viktoria, dina ord tar jag som uppmuntran och stöd. Tack!

Du skriver så kloka saker! Jag passar på och kopierar in det inlägg jag skrev i berras tråd, i delen förändra sitt drickande.. Hoppas du inte har något emot det.

Lycka.. hmm.. Varför tror vi

Lycka.. hmm.. Varför tror vi alltid att "lycka", ska vara så stort och himlastormande..?
För mig är lycka att vara TILLFREDS!

Tillfreds med livet och mig själv.. En sorts inre lugn, oavsett vad det är för väder eller om det är ostädat runt omkring mig..

Yttre omständigheter garanterar varken lycka eller olycka, de är bara omständigheter!
Ungefär som att känslor i sig bara är just känslor.. Vissa tycker vi bättre om och vissa sämre.

Men den enda som kan välja, är vi själva.. Det finns ingen annan människa som kan välja dina känslor!

Att vi försöker skylla på det, beror på att vi själva inte riktigt tror oss vara kapabla att styra våra känslor..
Det är ju så himla mycket enklare att skylla på utanförliggande saker, människor och "omständigheter"..

Betyder det då att man aldrig få ha "negativa" känslor? aldrig bli upprörd? Alltid "sväva på moln"?
Nej, men som Tilde säger, vi kan betrakta känlorna som "känslor" utan att ge dem för stor betydelse..

Om jag t.ex. är arg, så har jag valt att vara arg! Jag kan välja om efter bara en kort stund.. Kanske för att det inte förändrar situationen att vara "arg".
Jag kan välja en mer neutral känsla, för jag "måste" inte välja känslan: "jublande glad"..

Sedan kan jag gå vidare och se om det finns något i situationen att förändra, fråga mig vill jag? måste jag? kan jag?(rentav, behöver jag?)

Här kan man lära sig en hel del av sinnesro-bönen.. Förändra det man k a n förändra.. Lämna det man inte kan (och förhoppningsvis ha förstånd att inse skillnaden ;-D )
Kram /trollis

Bra, vill inte uppfattas som pompös allvetare :-)kramkram

Det du håller på med kallas empati och engagemang från hjärtat! ;-D
Kram vännen! /trollis

Hej rosen! Jag tror jag ser hur låg du känner dig? Vet precis hur det känns. Jag dör snart heter min "muntra" presentation. Kände mig verkligen helt under isen när jag började strosa här. Vill väldigt gärna läsa mer om dig. Välkommen tillbaka! Och kram!

Eller gud! varför håller jag på och talar om...förlåt mig, det där fattar ni ju såklart. Menade inte så...ville bara säga att jag känner igen mig! Kram

Morron Sorgsen!
Läser lite om hur du haft/har det...

Min käre gubbe har minskat ner r e j ä l t (för stunden) men jag känner igen lite av beteendet (när han inser att han gjort bort sig)

Det blir nämligen lite av "tagelskjortan på"..
Sist, för några månader sedan, blev det ett "krypande" som inte kändes bekvämt för mig, så jag tog faktiskt upp det med honom.

För i botten finns lite av en härskarteknik som jag kallar "känslomässig utpressning".
Den går ut på att man visserligen vet att man gjort något dumt, men för att flytta över skammen, så förstorar man alla sina fel och brister (en del bokstavligen "utplånar sig själv") för att den andre ska få dåligt samvete och "ge med sig"..

Har haft god träning av min egen mor, som var en mästare i martyrskap.. Om hon hade varit orättvis, eller felaktigt bestraffat mig för något jag inte gjort, så kunde hon inte bara be om ursäkt (det slår mig, att jag aldrig hört henne uttala det lilla ordet "förlåt"..)utan hon gjorde en stor affär av att själv vara "offer"..
T.ex. kunde hon säga: Ja, jag vet att du hatar mig nu..
varpå jag försökte säga att jag var arg för att hon slagit mig..
Och då kom det ett Ja, DÄR hör du. Du hatar mig visst..annars skulle du förlåta mig.. (och vips, så var JAG den "skyldige istället, som inte kunde "förlåta" henne..)

Hoppas att du kan få ut något från mitt svammel..
många styrkekramar/trollis

Oj vad jag sov första nyktra tiden! Trodde det var något allvarligt fel på mig till slut och spang till läkaren titt som tätt för olika konstiga symptom. Välkomna tröttheten, det är kroppen som släpper spänningarna efter att under lång tid haft högsta beredskap för att ta hand om det vi överöser den med. Var snäll mot din kropp och ge den det den ber om - vila♥

Kvinnor, just nu fyller det mycket av min tankeverksamhet, detta att vara kvinna. Vi lever i välfärdsland, vi äter oss mätta, är varma och våra små svälter inte i våra maktlösa famnar, jämnställdheten är mycket hög förhållandevis. Ändå verkar vi många gånger hamna i en fälla vi inte tar oss ur. Fällan står inte alltid i direkt relation till en man som håller i osten, utan fällan vi går rakt in i, i tron om att vi går mot lycka "utan att passera gå" är det polerade hemmet, de fina barnen, utlandsresorna, det "bra" jobbet och massa andra yttre omständigheter. Sedan får vi skuldkänslor för att vi trots alla vinster i livets lotteri inte är lyckliga/nöjda och mår bra.

Läste i en artikel om en grupp som forskat på det här med lycka, enligt forskningsrapporten blir vi (bla) inte lyckligare av att vi har våra barn. Hepp! Provocerande? De menade att den ackumulerade lyckoprodukten visat sig bli +/-0 efter att man räknat bort olyckskänslorna familjebildandet för med sig i form av oro, ilska, tjat och gnat, påfrestningar i relationen och stress bla. Fråga mig inte om seriositeten eller hur urvalsgruppen studierna gjorts på ser ut, men jag finner ändå tanken intressant och mig ger det en viss lättnadskänsla att annama resultatet. Jag behöver inte känna skuld över att jag inte varit lycklig trots barnen (verkar vara en stor källa till skam och skuld) Inte heller lägger jag då bördan av att vara de som ska fylla mitt liv med lycka på mina barn. Kanske luddigt beskrivet, men kan inte utveckla bättre än så just nu. Vi kvinnor har ofta skrivit om detta att vi dricker och inte mår bra TROTS att vi har "allt". Men vi har ju inte allt, vi må ha skaffat oss allt utanför vår fysiska kropp, de yttre attributen, men kärnan som sakta skrumpnar där inne i oss om vi inte vårdar den, ger den näring, får bara mindre och mindre syre och utrymme att växa. Det är den kärnan som är själva fröet till välmående, att leva i sin sanna natur, oavsett vad som drabbar oss, så tror jag (men det behöver inte alls vara sannt) Mitt missbruk har gått hand i hand med denna problematik av obalans i fokuset på det yttre och det inre, skuld och skam. Vad som är hönan och ägget kan nog variera. Jag blir glad och stärkt av att läsa här på forumet om hur starka kloka kvinnor kämpar och visar sådan kraft att förändra, för sig själva i första hand, vilket i förlängningen också kommer att innebära en helt annan plattform för våra barn, som får finnas för sin egen skull, som får växa upp med föräldrar som tar ansvar för sitt eget välmående och sin egen utveckling och därmed lämnar utrymme för barnen att växa sig starka och friska i sinnet. Möjligen kommer våra hem damma igen något oftare ju längre in i tillfrisknandet/utvecklingen vi kommer.

Dagens boktips från mig: "Konsten att vara kvinna" av Caitlin Moran

Dagens Lisa Ekdal: http://www.youtube.com/watch?v=gBzb8G0AZG8

Trötthet ja! Känner mig faktiskt alldeles slut i hela mig. Kan sova hur mycket som helst. Det är som du säger, duracellkaninen är borta och man känner äntligen det man verkligen känner. Jag har svårt att ta till mig att jag är trött, jag vill ju alltid orka! Orka med allt och alla, det är jag det.

Sitter och läser ikapp lite i trådarna..
Suget ja.. Vi ska kanske komma ihåg att vi inte b a r a drack för att vi var arga, ledsna, trötta, hungriga eller stressade..

väldigt många gånger drack vi när vi mådde bra och var glada. Där var ju onekligen alkoholen en "stämningshöjare" (de gångerna det inte gick över styr..)

Faran med alkohol, är nog större, när man dricker för att man M Å R bra!
Inte för ATT må bra..(hoppas ni ser/förstår skillnaden?!)

Det blir nämligen svårare att se det problematiska beteendet hos sig själv..(åtminstonde i tid..)

Nåja, bara mina funderingar.. Kram/ trollis

Längtar tillbaka till mitt jobb! Ja, verkligen! Går hemma och tänker för mycket. Jag träffar även för lite folk, inte för att jag saknar vänner men alla jobbar. På kvällstid har jag hellre druckit vin än åkt och hälsat på någon.
Mammy! Vad underbart att det har gått bra dina lediga dagar:) ja, jag vet du är ju ledig idag oxå, men jag är säker på att du klarar den här dagen oxå!!
Viktoria, ja min yngsta är 7 månader, så han måste ju få en liten promenad. Och mamma passar på att samla endorfiner!

Helt rätt att ta en paus ibland!
Ta hand om dig i Kina!
Kram /trolis

Rosen, fint att se dig igen! Vad bra att du hittat tillbaka hit. En dag i taget. Kram V

Även jag önskar dig allt gott på din resa, även om det är mestadels jobb? Jag har vid flera tillfällen tagit paus från forumet, ibland av naturliga skäl, för att livet utantör fyllt dagarna, ibland för att jag behövt distansera mig till visst. Men det har också alltid kännts fint att kunna öppna dörren och komma tillbaka "hem" till mitt lilla hörn här på siten.

Godmorgon Morla, promenadplan kan vara alldeles tillräcklig aktivitet, tycker det låter fint och "hakar på" här hos mig:-) Våra små verkar vara i samma ålder (6 mån?) och jag är också hemma om dagarna, fast jag börjat smita till på jobbet då och då.
Precis som för dig ska det här bli en nykter dag! Gillar din definition av PMS, ger ju samma symptom som den andra PMSn!

här hos oss. Egentligen bättre:) / mt

kloka - att leva en dag i taget nu. Så skönt för dig att komma till en plats där det finns kunskap och erfarenhet att möta dig med det du behöver just nu - och mannen när det blir hans tid. Det är så att var och en måste ta ansvar för sig själv och sitt mående (i huvudsak) - man kan inte vara så att det blir "rätt" för den andre. Så självklart och så svårt att förändra när man fastnat i medberoendeträsket. Snart får du hjälp att göra dig fri - hoppas innerligt att också han kan ta till sig hjälpen denna gång. Minns nu P-O Enqvists bok som jag läste nyligen, han var också på flera resultatlösa behandlingar innan han kom rätt. Varm hälsning, känns bra att vi är fler som följer lessenfrun och ber när det inte finns annat man kan göra. Varm kram / mt

att bara vänta... I ovisshet. Söker de "rätta" orden som inte finns.
Kram och varmaste tankar! / mt

som det är i Kina - så bra du kan. Ta hand om dig så bra det går. Jag har märkt att AA´s deviser är bra att ha med i tanken - hämtar från nätet och rabblar i rad: Ta det lugnt; Gör det enkelt; En sak i sänder; Det viktigaste först; Lev och låt leva; (Endast genom Guds försyn)

Blir fint att höra av dig igen! / mt

Så rätt så rätt, sömnen är väl det som är mest påtaglit.
Själv gick jag och lade mig 20:30 och sovit som en stick ä
Kramar/A

skickar jag till dej. Mer har jag inte att ge, jag befinner mej på "fel sida" än så länge eftersom jag är alkis själv.

Kram! /MB

bra med paus, förstår dig, sköt om dig.
Kram

Tänka på annat, livet utanför forum, titta på dem man möter i verkliga livet...
lätt att missa en massa annars.

Varm kram Tilde

Mm, det har du rätt i.