Senaste kommentarerna i forumet

Det är detta som forumet är bäst för - att sno andras bra idéer! ;-)

Kram!

Jag hajjade också till lite men tänkte sedan att det är väl inte så konstigt egentligen. Även män kan ju vara intresserade av färg och form och kvinnokläder är ju egentligen mycket mer utsvävande, eller kanske tillåtande, i sitt uttryckssätt än vad till exempel den traditionella manliga västerländska kostymen är. Små pojkar tycker ju ofta om "tjejiga" kläder - de är gärna färggranna och glittriga, vem gillar inte det? Att vi sedan lär oss vad som är manligt och kvinnligt, det är ju något som vi får utifrån inte sitter det i våra gener.

Håller vidare med om funderingen kring att det kanske inte är VAD vi gör istället, utan HUR och VARFÖR vi gör det, för att dämpa ångest, få kickar, belöna oss, söka tröst osv. Jag tror ju att man faktiskt kan missbruka, eller "felanvända" om man så vill, i princip vad som helst. Oavsett vad det är är det skadligt om det leder till skam, skuld, eller ångest; om det tar över annat i livet osv.

Sedan kan jag ju sitta här och rent intellektuellt tycka och tänka saker men jag vill ändå vara ärlig nog och säga att jag faktiskt inte VET hur jag skulle reagera om jag "kom på" min karl i kvinnokläder. I slutändan skulle det möjligtvis landa i en upplevelse av "förtroendesvek" eftersom han inte vågat tala med mig om det, å andra sidan måste man ju få ha sina hemligheter.

Säkert är i alla fall att jag skulle bli riktigt ilsk om du använde MINA underkläder och strumpbyxor får du köpa egna ;-)

tack för peppet tjejer! Har duschat och målat på lite ansikte. Nu ska jag ut. Denna sjukdom ska inte få hindra mig. På vägen ut tar jag med mig vindunken och en korgstol upp på vinden. Kan ju inte hindra mannens drickande men tänker att han kan dricka där. Lite inspirerad av Villervalle som ett tag satt i ett förråd och drack. I köket kan inte vindunken stå och alla sätt är väl bra? Imorgon ska bli dag 2.

Fia

Du, skam hör inte hemma här. Skamkänslor leder ingen vart, det vet du nog likväl som jag själv gör. Ändå är det så lätt att fastna i dem. Men, det är bara att tugga i sig, gjort är gjort, nu tar vi nya tag. Det bästa vi kan göra är att försöka lära oss av misstagen (hur skulle vi annars kunna lära oss något, om vi aldrig gjorde de där misstagen??). Jag har sagt det förr, det är en lång process. Ta nu den här tiden utan din make till att skapa dig det liv du vill ha. Det är bara du som bestämmer!!!

Kram från mig

och jag blev glad när jag såg att du är tillbaka!

Med risk för att låta hurtfrisk, klämkäck och allmänt jobbig, så kan jag bara säga att det är bara att ta nya tag. Det tar ett tag att lära sej släppa taget om vinet. Del ett för MEJ var att se det som det faktiskt är - roten till allt det onda man är med om, baksmälla, ångest etc. Det är ju inte människan som orsakar det här, det är ju faktiskt vinet. Bli förbannad på det för all skit det ställer till. Byt ut ordet vin mot öl för mej i och för sej... ;-)

Idag ska jag vara nykter.
Kram Fia! /MB

att du var inne och hälsade på i min tråd Trollis. Jag satt och läste "faktadelarna" här på forumet och såg att jag fått "post".

Jag önskar dig också en riktigt god fortsättning på det nya året!
Kram från Tildesystern...

både här och därute i det "riktiga" livet - "nu hörde jag det här, var det så du menade?". Men, högt i tak är viktigt för mig som gärna talar först och tänker sen. Ibland tror jag att man mår så att man "vill" missförstå allt och alla, det ger mig en liten ursäkt att dricka ibland till exempel.

Nå, vill bara önska dig välkommen till din egen tråd, kul att du är med oss här. Precis som Trollis skriver så kommer din första dag att följas av flera nyktra dagar. Det är en process som kan vara mer eller mindre lång. För mig har det tagit i princip två år mellan det insikten om att jag har problem med alkohlen och idag då jag uppriktigt kan säga att jag inte vill dricka mer.

Jag tyckte det var svårt att låta bli alkoholen när det fanns hemma. Till slut fick jag maken att förstå allvaret. Numera har vi ingen sprit hemma. Han dricker när han går ut eller köper hem någon enstaka öl till sig själv. Jag hade INTE klarat det om det fanns hemma, men vi är alla olika. Fundera på hur du vill ha det hemma hos DIG. Tråkigt att du blivit arbetslös, men kanske kan det hjälpa dig att hitta nya vanor. Även om det kan vara ett heltidsjobb att söka arbete kanske du kan få tid att fundera över andra förändringar i ditt liv som kanske måste till för att du skall kunna leva nyktert.

Bara måste komma förbi med en kram ;-D
Tack för nyårshälsningen!
Jag håller fortfarande på och "läser ikapp".. och funderar på vad och om jag ska kommentera ;-D

Behovet av att skriva är inte lika stort längre, men det är alltid kul att gå in och läsa..(lite "kontrollfreak" *skratt*)

Ha en mycket god fortsättning på 2013!/ trollsystern ;-)

Hallå där Fia!
Seså, trampat (eller klampat *s*) i klaveret har vi alla gjort och jag tror att saken är utagerad.

Jag, personligen har högt i tak i min tråd och om något känns konstigt så frågar jag ;-D

Oftast är saker inte så illa menat och det kan se värre ut i skrift, än det kanske skulle ha gjort om man uppfattat resten av det som är kropps-språk mimik, mm..

Sedan har vi nog alla dagar, när vi är mer eller mindre känsliga..

Bra att du stretar på! Så småningom KOMMER dag 1 att förljas av både dag 2, 3 och 4..

kram /trollis

oj vad det blev fel allting. Att jag skulle lägga mig i vill.slutas konflikter med andra. Han blev ledesen och Dompa gillade heller inte att jag lade mig i. Min enda ursäkt är att jag är ny här och har inte byggt några vänskapsband. Så jag tänkte att om ingen annan vågar så ska jag säga till. Men jag måste lära om. Se på mina egna problem istället. Som vinet. Tyvärr drack jag igårkväll när maken kom hem med vinet. Igår var min ursäkt att jag var ledsen för att ha ställt till ännu mera bråk. Men jag har alltid en ursäkt och är så less på mig själv. Jag vill bli fri från vinet. Tänker att jag ska ut och gå. Men svettas och vill inte visa mig. Vin kvar i köket och jag vågar knappt gå in där. Nu på dag 1 igen. Har haft så många dag 1 och så få dag 2. Men jag hoppas! Vill ännu en gång tacka för det varma välkommande jag har fått här.

FylleFia

Mera ett tack. Tack för dina självklara meningar
i marias tråd.
Jag kommer hem till dig istället och säger TACK!
Tack för att du finns och ser.
Lite stjärnglans över dig flickan, kram!
Även du är en aktad hjältinna för mig!
/A

Hälsa Kina.......
/A

Hej Mamma 37

Jag vill gärna att det här får bli vårat år, har nu under hela 2012 svajat fram och tillbaka och vill inget hellre än att slippa detta!
Jag har inga krav på att bli överlycklig, vill bara få lugn och ro, känna mig som en kvinna värd att ta vara på. / Nu kör vi :-) / Kram

Tack för dina snälla kommentarer. Och tänk på att det händer mycket hos dig med, både i kroppen och kroppen. Din inre alkoholdemon kämpar om herraväldet över dina tankar och då blir det gärna lite knas ibland ;-) - jag tror det var den fan som angrep Maria också, känner verkligen igen den där känslan av att vilja röja ur vägen - My Preciousssssss...

Dagen efter sa jag till en bekant: "vad besviken jag blev på alkoholen igår". Sen blev jag återigen påmind av dagen-efter känslan. obehag, oro, trötthet, etc. Usch, verkligen ingenting som jag saknar.

Sköt om dig och ta hand om det du måste. Någon chans att du kan få med dig gitarren? Iallafall har det närmast terapeutisk inverkan på mig att sitta och klia strängar, kanske likadant för dig? Bara en tanke. Ditt eget liv först, alltid! KRAMMAR!/NM

Men tänk om du faktiskt ÄR helt normal? Det "normala" kan väll inte vara att förgifta sin kropp, genom att "kunna" dricka alkohol, även om det är måttligt (luddigt begrepp i sig för vems definition på måttligt ska gälla)? Att det är mer norm än undantag ... kanske? Är det som är norm och att vara normal samma sak? Äsch nu trasslade det till sig här i tankebanorna. Klart är att det iallafall är fullt normalt att bli trött av att gå emot sin kropp och sin själ, att ständigt, som du skriver, svika sig själv. Kram och önskan om en rofylld dag.

Hej Mammy Blue, känner nog mig själv alltför väl...Hur jag tänkte? Ja, jag tänkte väl inte alls. Och visst känner jag igen varningsklockorna, är väl ganska bra på att strunta i dom förmodligen efter som jag faller tillbaka .

Viktoria tack för välkomnandet just nu är det en dag i taget :-)

Tack Moria, skriver lite men läser mest just nu.

Hej Rosen!
Ja, du är inte ensam min vän! Även jag är tillbaka efter ett katastrof år! Ett år av dimma, ångest fylla osv. Men jag orkar inte mer nu! Förstår att vi måste kämpa hela livet med detta, men kom igen så gör vi det. Låt det bli vårt år! Jag hänger med dig!!!
Kramar

Hej o tack för alla fina underbart kloka ord. Jodå, jag hänger kvar. En veckas nykterhet och mitt hjärta pumpar inte lika fort nu och svettningarna på nätterna börjar avta. Jag börjar sakta men säkert hitta tillbaka till mitt nyktra jag. Av erfarenhet så vet jag att det dock är skört!
Men min kropp är trött! Trött på att ljuga svika mina barn och vänner. Denna galenskapen måste ta slut! För det känns som galenskap! I mitt nyktra jag så undrar jag varför man utsätter sig själv, sina barn och sin omgivning för detta. Mitt sjuka jag tycker ju fortfarande att lite vin kan väl inte skada. Om det ändå kunde stanna vid "lite vin". Det gör ju tyvärr inte det!
Hur många gånger har jag inte önskat att jag bara kunde vara "normal". Vad nu det är? Men jag fortsätter kämpa. Aldrig att jag kan ge upp. Jag har två vackra barn som betyder tusen gånger mer. Men det är en kamp och den tänker jag vinna till slut!
Kram till alla kämpare och dess anhöriga därute!!

Tack Adde, jag hänger i:) det enda jag vill är att hålla mig nykter och må bra! Och forumet är ett stort stöd för mig. Som mammy skrev är det som balsam för själen, tovorna blir lite lättare att trassla ut!

Okej, fast menar du min fråga om att byta ut alkoholen? Under Fenix inlägg? Kram

Sedan ska vi ju inte ändå förringa glädjen av att hitta den "perfekta" blusen, haha. Bara förstå att blusen kommer inte att förändra så värst mycket av vikt.

jag tackar dig för förtroende, det gör mig stolt och glad :-)

Jag försöker hålla mig från diskussionsklubben som blivit här på forumet för det gagnar ingen som önskar sluta med alkohol, det skapar bara irritation vilket några nya nu har uttryckt. Och när nya hellre drar sig tillbaka istället för att utforska nya vägar till en förändring av sitt liv så tynger det ansvaret tungt för de som skapar irritationen. Men frågan är om de inser det ? Och på den frågan vill jag inte ha svar utan bara en stunds eftertänksamhet.

Jag hoppas innerligt att ni nya stannar kvar för ni behövs för att bla jag inte ska glömma var jag kommer ifrån och för att ni för budskapet vidare. Att känna och uppleva sina nya steg mot ett nyktert liv är en underbar historia men den kräver också att blicken vänds inåt och tittar på hur jag mår och hur jag ska göra för att förändra mitt liv. Ni har fina förebilder i bland andra Victoria och Berra som varit med ett tag och som verkligen har förändrat sig själva mot vad jag kommer ihåg från deras första början. Jag har också kontakt med andra som var med från begynnelsen och som har hittat andra vägar för sin utveckling och som verkligen trivs med livet idag. Jag brukar lämna små önskemål om att de ska titta in ibland och peppa lite men jag har full förståelse att det nya livet rycker och drar i dem. Vi har ju trots allt missat en del under vår aktiva tid som vi gärna vill ta igen :-)

Scrolla förbi namn som ni vet bara skapar olust och använd knappen om att "Markera alla ämnen som lästa" överst så får ni bort det värsta, den här knappen har tyvärr blivit flitigt använd de sista månaderna. Det är så viktigt att vi som är beroende ägnar oss åt vår alkoholism, och framförallt i ett forum för alkoholberoende,och för att vi ska kunna få ett bra liv bör vi ta hand om varandra och respektera varandra i vår strävan efter ett nyktert liv.

Första traditionen i AA's Tolv Traditioner lyder :

"Vår gemensamma välfärd bör komma i första hand, personligt tillfrisknade beror på sammanhållningen i AA."

Det finns en anledning till att den står på första platsen.

Häng på nu alla nya så vänder vi på det här !

Läste ditt inlägg hos Berra, och kan bara instämma. Livet har blivit lättare att se på med ljusa ögon sedan jag lärde mig uppskatta frånvaron av olycka.