Senaste kommentarerna i forumet

Hur var helgen Nyman?

Kram

Har firat vintersolstånd med familjen och kastanjer. Prövade för första gången (på mycket länge) på ett a-fritt rödvin. Ingen höjdare precis. Tror de får bli i butiken i framtiden.

Om två timmar börjar vi gå mot ljusare tider igen, önskar alla en riktigt trevlig vår.

Jag tror att den som dricker vet att den har problem men inte kan acceptera det och lever därför i förnekelse med massa ursäkter som följd. Min erfarenhet med min sambo är att inget som jag sa eller gjorde spelade någon roll, han slutade dricka när han druckit klart. Jag försökte allt och lite till. Det enda som fick mig att må bättre var att göra en plan för mig hur jag skulle ta mig ut ur detta. Jag visste hela tiden att ett liv med missbruk aldrig skulle göra mig lycklig. Så när allt var klart, jag hade löst det praktiska för att kunna flytta då slutade han dricka. Kanske är det ingen slump att det hände när jag släppte taget och det blev verkligt att han skulle bli ensam med spriten. Jag hoppas din sambo kommer till insikt för er skull och att du kan hitta ro på vägen dit. Fortsätt skriv och läs i forumet- det har varit mitt bästa stöd.

Jag blev så glad av att läsa dina senaste inlägg. Att du har ett hem där det är lugnt och du inte behöver tassa på tå för att undvika bråk är du så värd. Du har verkligen valt livet, vilken resa du har gjort! Hoppas julen blir lugn och att du trots att det är jobbigt kan njuta av att skapa ditt alldeles egna hem. Kram!

Tack. Är nog ganska allmänt förvirrad just nu...

Ja det känns jätteskönt att jag har kommit så här långt men det har inte varit lätt. Oj vad jag har tvivlat om jag gjort rätt o velat fram o tillbaka. Jag förstår inte att det är jag som har fixat det här även om det är mycket kvar än.
Kram<3

Det verkar ju gå bra för dig! Va kul :) det är ju starkt att våga sig ut på frestande situationer som t.ex fester. Jag vågar inte än! mycket för att jag inte vet vad jag ska svara på varför man är nykter. Vill inte känna mig olustig till mods, få sneda blickar och ha folk som pushar en att ändå dricka. Känner inte att jag vill dela till hela världen varför jag inte dricker..

Nej det har jag nog inte. Men när jag tänker tillbaka så var det inte allt för många som var sugna på helkvällarna ute för ett halvår sedan utan det var en, två personer som var återkommande. De allra flesta av de jag umgås med är ganska mätta på utelivet så jag skulle nog säga att jag kommer mina "ordinarie" vänner allt närmare just nu. Sen är jag ganska öppen med att jag inte dricker alkohol och jag tror inte heller att jag ger människor utrymme att truga eller ifrågasätta det. Om jag säger att jag mår bättre om jag inte dricker så kan man inte svara så mycket mer än "nähe". Jag tror dessutom att de märker av en markant skillnad på mig och mitt lugn nu. Sen om de, som igår, dricker en-två flaskor vin till middagen och jag inte gör det så blir de inte så onyktra att jag inte står ut med dem och jag vill ändå tror att jag kan vara lite festlig även om jag håller mig till julmusten. :)

Sen vad gäller de personer som jag oftast gick ut med så är de fortfarande nära vänner precis som tidigare förutom att jag inte dricker och det blir inte lika mycket barhäng långt in på småtimmarna.

att ens eget elände kan lätta upp någon annans liv lite.Lycka till med allt.

För det första.Ta ditt inlägg här ovan och klistra in i en egen alldeles ny tråd.En nystart på ditt liv där du nu befinner dig,alldeles i djupaste mörker.
Det blir lättare för dig och andra att följa dig och ge dig respons.
Jag kan ju bara säga att ditt liv är mitt liv.Jag känner det du känner och tänker säkert också delvis vad du tänker.
Du är inte ensam även om avgrunden i dig just nu påverkar dig att känna så.
Kanske har du tagit till dig och vågat se problemet och alla dess följder på riktigt nu.Då brukar det kännas svårast.
Kom till forumet och läs,fråga och få stöd.Det finns alltid någon som är i din sits eller har varit där.
Ofta något litet tips eller en enkel mening kan lyfta en några timmar.

Har du behövt byta ut (delar av) ditt umgänge, eller hur har det gått till?

-nyfiken i en strut

Efter middag och kvällshäng med vänner så tog jag bussen hem. Eftersom jag bor i en annan del av stan fick jag åka genom de krogtäta delarna av city och se hur köerna utanför nattklubbarna bildades, hur folk stog som packade sillar i barerna och några tappra som som envist sög på sina cigaretter i den iskalla kylan. Funderade på om jag saknade det. Det som tidigare varit en sån självklar och naturlig del av mitt liv. Det som jag en gång i tiden kallade mitt vardagsrum och som gav mig skäl till existens. Nu lever jag mer än någonsin efter en kväll med fantastiska samtal med underbara människor, något som jag kommer vakna upp och känna tacksamhet för i morgon. Hur ofta vaknade jag upp och kände tacksamhet efter en fyllekväll? Kanske tar jag mig ut i svängen igen, troligtvis inte. Antagligen kommer jag hänga i en bar inom en snar framtid (antagligen med en a-fri drink då). Men fasen vad jobbigt det är med fulla människor.

Jag vill tacka er som skrivit i min tråd, särskilt Ulla-bulla. Du har varit till otroligt stor hjälp! Med hjälp av din beskrivning av medberoende kom jag ett steg närmre en lösning. Det kommer bli fortsatt kämpande, men nu vet jag hur jag ska förhålla mig.
Tack:)

tänkvärda..
Jag känner också igen mig. Duktig flicka och hyperkänslig. Jag har vuxit upp i en dysfunktionell familj på så vis att känslor inte var tillåtna. Och att jag aldrig fick lära känna mitt känsloliv eller lära mig att navigera efter min inre kompass. Min mamma visste vilka känslor som var de rätta, punkt slut. Detta har aldrig synts på ytan.
Med detta vill jag säga att det inte behöver vara något jättehemskt som har hänt dig såsom våld, övergrepp eller misshandel. Känslomässig stympning kan vara förödande, fast det sker i det fördolda.
Jag vet inte om det har varit så här för dig, förstås.
Lycka till på din resa!

Min man är sjukskriven sedan ett drygt år tillbaka för utmattningssyndrom med deppression. Vägen dit kantad med alkohol- mat- och sömntablettsmissbruk sedan 5-7 år tillbaka. Jag började med att försöka få honom att inse att han behövde jobba och dricka mindre. Fortsatte med att Kontrollera hur mycket det var han drack, For igenom hemmet som en blodhund på jakt efter flaskor. Hällde ut skällde och grät. Alla ni vet att det hjälper föga. Förmodligen har jag förstått nu bara motsatt effekt. Jag har lämnat och tagit tillbaka honom när han sagt att han tar sitt liv om jag gör det. Vi har två barn så det är inte så lätt att stå emot och riskera att de förlorar sin far. Jag trodde och tror fortfarande att den risken var överhängande att han skulle göra det i påverkan av tabletterna och alkoholen. Hoppats på förändring hela tiden. Ljugit för omgivningen och barnen. De har inte vetat något. Så för två veckor sedan kom jag plötsligt till insikt att han kommer inte att förändras så länge jag finns till hands. Jag orkar inte mer nu. En otrolig sorg-allt som jag hoppats för kämpat så hårt för. Fungerar inte. Det känns som jag slits sönder. Jag känner mig så otroligt ensam.

Hade jobbiga humör svängningar idag. Började med att årets firma fest kom upp och bravader, givetvis ingick jag i vissa o blev lite små retad av kollegorna. Vet att dom inte menade så.. men det förstörde resten av arbetsdagen, ledsen med lite illamående. Har ni några tips på hur ni styr bort dåliga tankar? Har en peppande och tanke väckande text i mobilen som ofta hjälper mig. Jag är en grubblare och fastnar lätt i min egen värld och slukas djupare o djupare. Är i en känslig period, andra helgen att kämpa igenom. Fast nu har helgen gåt bra när jag jobbat, men imorgon kommer prövninen och ledig jul vecka. Men jag försöker förbereda mig. Glad helg på er!

Hej Eureka,

Som du även skrev i min tråd så verkar vi ha väldigt liknande problem, hur går det för dig nu?

Mvh

MåBättre

Lördag, en helt vanlig dag. Avstyra allt som har med fest att göra. Har faktiskt hunnit med en hel del grejer idag så jag hoppas tjejen ska bli lite glad iaf.

Igår var min första träff på en 6 veckors behandling. Kändes helt okej och de var väldigt välkomnande i gruppen så det var skönt. Brottas dock väldigt mkt med tankarna om att aldrig mer dricka öl osv men jag får helt enkelt lägga de tankarna åt sidan och fokusera på detta tillsvidare. Förhoppningsvis får jag bättre insikt vart jag står i livet och hur mkt alkoholen har påverkat mig. Jag vill mer än att tycka synd om mig själv så därför gör jag det här och det känns som den rätta vägen.

Ha en bra lördagskväll och sköt er snyggt så slipper ni allt det där jobbiga som ingen borde behöva dras med!

Kram

Jag har ingen aning om varför men jag har haft en sån fruktansvärd huvudvärk, igår var jag tvungen att åka hem tidigt från en kompis bara för att jag inte stod ut. Idag sov jag från och till fram tills kl. 14 för att sedan stapla utan för lägenheten vid tre och konstatera att så här var livet var och varannan helg när jag var bakis. Hur hela dagar/helger kunde försvinna för att jag låg i sängen och vältrade mig i min bakfylla och ångest. Tittade runt omkring mig och såg hur människor varit på stan, julhandlat och myst. Att inse hur världen fortsätter att fungera och människors liv lunkar på medan man stängt in sig själv är nog en av de vidrigaste känslorna.

Jag lovar att om allt går enligt plan så kommer du på ett eller annat sätt få reda på vad det är... :)

KRAM

Rader. Sköt om dig!

Läser mest i tysthet just nu, men uppskattar din hälsning. Kram!

Är när du inifrån och ut verkligen har fått nog.Nått din botten och inte längre har några reservkrafter eller lösningar kvar.Först då kan man släppa taget om problemet och om den som dricker.Först då fattar han att han står där ensam.Även om du faktiskt väljer att inte gå än.
Men så länge du har plan a bc och d i bakhuvudet så känner han det och rör sig inte nämnvärt ur fläcken.För du står ju där vid hans sida och kommer med ideer och förslag på hur han kan lösa sin situation.
När du sitter där och slår ut med händerna och säger.Jag vet faktiskt inte.Då först har du släppt taget.Jobba på att låta den känslan bo i dig,några minuter i taget.Även om du sen antagligen återgår till-Ja men om han bara..

Jag har tänkt på dina ord hela dagen och det har verkligen varit ett stöd. Jag har så lätt att falla tillbaka på att jag tycker synd om honom och gå på hans ursäkter...att han dricker för att han just nu mår dåligt, trött på sitt jobb, ekonomiska problem etc. Det känns faktiskt äntligen som en lättnad att inse att jag inget kan göra...trots att det är svårt att släppa kontrollen.

Så tack för att du tog dig tid att skriva, trots att du har det tufft.

Hej ......
Kom ihåg , att det är inte lätt och det har du sagt många gånger......Hoppas verkligen att du menar det. I ditt och mitt fall är det inte så enkelt att genomföra det vi vill eller önskar oss.Det gör ont på alla möjliga sätt.
Släpp inte bollen men just idag får du släppa alla de tankarna som äter upp dig snart.
Kram till dig