Senaste kommentarerna i forumet

Hur kom glaset dit??? Och så rasande fort det går...

Men jag var inne på Fass.se igår och läste om Antabus, biverkningarna verkade stämma för att de har varit triangelmärkta förut, vet inte om de varit det, men jag bör undvika sådana mediciner pga mitt arbete. Hoppas innerligt att jag har fel!

Livet är så skört och sorligt

som har tagit som sin uppgift att hjälpa och stödja alkisar, drogberoende, kåkfarare etc, och hon har tyvärr mer än en gång noterat att soc definitivt gör skillnad på folk och folk. Om en av hennes "pojkar" går till soc ensamma kan de bli fullständigt uruselt behandlade, gången efter är hon med, och då blir det HELT annat ljud i skällan. Fruktansvärt att det får gå till så.

Vad det gäller droger och alkohol, så är det ju så oerhört viktigt att man tsr vara på de kortare perioder man mår hyfsat för att på frivillig väg få bättre ordning på livet. Om soc då sparkar ner folk när man äntligen lyckats kravla sej upp en bit... Usch jag blir så arg!!!

Framtidsdrömmar! Hur har du det? / mt

flygcert! Hur har du det? / mt

jag jobbar med mitt vanliga ännu men med fokus på att samla ihop, formulera och överlämna.

Slängde nyss iväg en egen-erfarenhets-boll till dig... det är en livsgåva att få barn (och barnbarnbarn!), att de är så tåliga (de flesta), att vi får ha dom att öva på (jo), att lära oss med och av under den tid vi har dem till låns i våra liv. / mt

dina rader i tankar och hjärta. Vet hur det ser ut omkring er, miljön och situationen... hoppas och innefattar er i mina böner ... Livet är en skör tråd. / mt

Lusekatten med dig. Det gör dom - mer eller mindre högljutt. När du skriver att din lillasyster pekar med hela handen och pekar på felen tänker jag - helt ärligt - att det kunde (vara) varit jag... Det är en sida jag jobbar med hos mig... jag har lätt att se det som är fel (i mina ögon) och svårt att låta bli att peka på det när det gäller mannen och (usch) har även varit så med barnen alltför många gånger:( Ändå vet jag att jag inte är/varit det minsta perfekt själv... Och visst får man skörda det man sått... men har också möjlighet att rätta till, stå för sin brister och säga förlåt. Det ÄR så - det är min erfarenhet. Mullegubben och jag har många gånger pratat om att vi är mycket bättre på våra jobb än hemma... (vi har båda med människor att göra) Nu när jag skriver vill jag formulera det så att våra bästa sidor kommer till uttryck på jobbet och familjen har fått det som blev över:( ... Nåja inte har det varit så illa - men ditåt.

Annars är jag synnerligen medveten om att vi är långt bättre som mor- och farföräldrar än vi varit som föräldrar. Det finner jag idag ganska naturligt - vi lägre stress, livet omkring kräver mindre, vi har mer tid och mindre ansvar. Och jag tror vi blivit klokare med åren (denna mening ett tillägg för att vara ärlig:) Visst behöver vi alla våra barnfria tider! Jag var väldigt mycket med min mormor som barn och hon betydde oerhört mycket för mig. Jag förstod som vuxen att hon inte hade samma tålamod och ork när min mamma var liten - lätt att förstå och en vetskap jag har med mig nu.

Det här var morgonens reflektioner - skickas oredigerat till dig! / mt

Förr eller senare kommer polletten att trilla ner. När man som du har börjat räkna timmar för att kunna köra...då har man börjat fundera. Låt det ta sin tid. Att hastigt och olustigt bestämma sig brukar inte hålla mer än ett par veckor max. Insikt tar tid. Så traggla vidare och tjata gärna...vi har alla varit där. /R

Tänker på flickan. Läser Berras ord och hoppas att det stämmer om läkkraften hos de unga. Bra att du orkar finnas där för din syster. Hoppas så att det blir bra. Att ni får behålla henne. Kramar/R

Bara det...ja...och så önskar jag dig en bra dag! Du har väl trappat ner nu? Bytt arbetsuppgifter? Du skrev efter nyår... Hur känns det?

Tack för att du bollar med mig...i min osäkra papparoll. Skaffa aldrig barn!!! Det rådet kom liiite försent va? Kram/R

...och jag har talat med den som känner mig bäst. Min lillasyster...fast bara till åren är hon lillasyster. Hon kan verkligen peka med hela handen och då pekar hon på felen ;-). Dom finns där....jag ser dom. Försöker förändras. Tar dock till mig vad ni skriver...kanske är jag inte världens största skit...men osäker är jag...som förälder. Det är ett sånt oerhört ansvar att odla sin avkomma. Ibland tänker jag att jag kanske har gjort fel...som lämnade deras mamma. Att jag borde ha kämpat mer för henne...för deras skull. Tvingat in J på behandling...trots att jag vet att det inte funkar så. Och jag ville/orkade inte bry mig.

Ja, J ja. Enligt svågern var hon inte packad över helgerna...snarare salong. Men det stör mig, störde svågern och hur det landade hos ongar vågar jag inte tänka på. Men vi får ta den diskussionen senare...kanske ikväll. När jag en än gång förklarar att mamma älskar er men hon är sjuk. Aldrig elak...bara trasig. Min yngste mår så skit av det...mammas pojke. De andra två tycks klara det bättre. Kanske en åldersfråga? Där kommer osäkerheten igen. Vad är normalt? Jag har bara min egen barn/ungdom att jämföra med. Hur tänkte jag? Minns ju inte!

Idag kommer de iaf. hem. Vare sig jag är redo eller inte. Enligt telefonsamtalen så har de haft det mysigt. Träffat gamla kompisar och gjort de gamla grejerna. Ridit, spelat hockey och jag misstänker att den äldste har fått "till det" med sin flickvän. Oj...men han är 14 år. Bara ett barn tänker jag...men så tänker nog inte han. Den biten minns jag...att var 14 år och redo för kärlek :-). Ska bli skönt att se dem igen...samtidigt som jag inte förneka att jag behövde denna egentid. Tid att tänka destruktivt.

Idag ska jag glädja mig åt det. Ongar och Rivis är på ingång! Imorgon kommer barnflickan som har blivit som en bonusdotter. Tänker att hon är bra för balansen. Hon är bra med Strawberry...ser de där tjejgrejerna som jag inte riktigt fattar. Mitt liv ÄR rikt...det ska jag försöka komma ihåg. Joho däger Lusekatten :-). Jag tror på fullt allvar att hon talar med mig! /R

Jag är ju allas bäste vän, har du inte läst vad som felas mig? Men jag kan även bli din värsta ovän.
Men det vill vi inte skall ske.
Denna korta tid med diverse reflektioner och åtankar och hur jag får sätta ord på allt
GER mig så mycket. Läs tillbaks i trådarna av
"Di gamle" så ser du hur folk förändras efter en tid här. Så även jag, till det bättre hopas jag?
Trollmorsan skrev en hygglig analys för en tid sedan om att hjälpa och peppa.
Nu jobba, sovit såååå bra.
Nu kör vi brorsan!
/A

Maria,

Nykterheten har sitt pris. Man ifrågasätter allt. Konstigt vore annat.

Man har alltid varit i skuld. När vågar man ta plats, när vågar man anse sej vara i jämvikt? När nollar man skuldkontot?

Jag inser att jag dragit tyngsta lasset även som fyllo? Kanske. Men alltid gått omkring med dåligt samvete för att jag är ett fyllo. Men jag vet att sambon tagit skit. Visst.

Mitt skuldkonto finns där...men det finns en andra part med skuldkostym. Hur möts man? När väljer man? Hur bryter man?

Jag hade inte räknat med dessa känslor. Därtill kidsen. Jo, man nyktrar till. Dubbelt.

Gott nytt. Tack.

/putte

Jag är med.

Och vill tacka A för peppning. Du bubblar. Gillar. Ibland tror jag du är min förvirrande bästa vän. Som inte fattar att jag fattar att vi båda är fel på det.

Väl. Må. /Putte

Trollet får jag inte glömma!

Du har varit med och rotat upp mej från botten.

Kramar och ett gott nytt / Putte

Tack Dompa!
Börja om är inget svårt har jag märkt!
Skjuta upp och ta nya tag nästa dag eller en annan dag! Detta har visst blivit min specialitet.
Men visst det är bara att traggla på, någon gång kanske det lyckas.
I morse innan jag gick upp ur sängen låg jag som många gånger tidigare och räknade på hur dags jag vågade köra bil. Borde nog tänkt på det kvällen innan kan man tycka.
Dessa tillfällen borde fastna i skallen så att man slapp vara orolig och rädd för att mista sitt körkort, och där med förmodligen mista jobbet.

Mingel låter ganska ofarligt.
Minglet leder ofta till att det skall tas ett par stänkare innan minglet, sen blir det några efter minglet. Sedan är dit ingen mingel längre utan Vingel i dimman också vidare...

Med risk för att bli tjatig så ska jag nu ge detta ytterligare en ärlig chans att bli vitare och vitare. (Kanske helvit, vore häftigt)

// Paron//

Att ge sej in i denna tråd ger mej svindel.

En avgrund. Omöjlig att läsa fatt.

Ville iaf bara tacka dej. För att du funnits. Och tittat in.

Tack!/putte

Tack alla.

Trycket i hennes hjärna ökar och vi,
sitter bara och väntar.
Vi kan inget annat. Inte trolla, inte spola tillbaka tiden, bara denna väntan.

kloka du! Du får kalla mig vad du vill:) Kram / mt

många böner omkring oss - det är gott att veta. / mt

ge dig en varm systerlig kram... här kommer den!
Sov gott! / mt

är det sunt att inte var tvärsäker i vår komplexa, föränderliga värld... Kanske du är burdus (ibland)... då kan du ju säga det till dem som du tror kan fara illa av det - så som du gör här. Om du vill kan du fundera över om du vill ändra på det... och så kan du ju fråga nån som känner dig irl och som du liter på om h*n upplevt dig så. Ifall du funderar. Vi har väl alla våra sidor som vi gillar mer och mindre. I min och Marias värld, så som vi mött dig här - dessutom oredigerad - är du tillräckligt bra... ta till dig det! Det är en konst att ta emot också:) För övrigt tror jag att vi inte kan undvika att påverka våra barn - det är en möjlighet också - inte enbart en risk... De påverkas av många, många andra också. Ge dem det du tror på och tala gärna om att du kan ha helt fel... för så är det - tror jag.
Sov gott med Lusekatten

för min lille pojke, som jag alltid gör varje kväll och ikväll inkluderar jag givetvis din systerdotter i bönen, lessenfru. Ha förtröstan och tilltro till livskraften även om det känns tungt. KRAMMAR!/NM