Senaste kommentarerna i forumet

jag är här, sitter med min plan att sluta....tänker vilken dag som är bäst :-) före eller efter jul.....detta år eller nästa....ja ni vet....

Jag grubblar så jag blir blå, men ändå har ju ingen aning om vad som är rätt och fel om mig själv. Jag går till en psykologtherapeut. Hon är riktigt bra. Anledningen, i grund och botten, är att jag känner mig förvirrad, tom, rädd och ja, jag vet liksom inte vem jag är. I hela mitt liv, eller från tidiga tonår rättare sagt, har jag bara kört på. Impulsiv. Skapat dramatik. Dåliga förhållanden. Flyttat runt. Sökt äventyr. Jag försöker stilla något! Jag försöker att slippa känna! Med handling och dramatik omkring mig blir mitt inre tillfredsställt. Det kryper liksom i mig. Jag har inte märkt eller sett alla mina mönster förrän för ca två år sen. Men jag ska säga att sen jag upptäckte dem har jag mått så himla mycket sämre. Jag försöker hålla emot mina impulser, mina känslosvängningar......men istället bildas ångest. Fruktansvärd ångest. Jag antar att jag började dricka för att slippa känna så mycket. Therapeuten söker med ljus och lykta efter någonting som har fått mig att bli såhär. Föräldrar, händelser.....men jag vet att det inte finns. Jag önskar på något sätt att jag hade haft något att peka på, men det gör inte det. Jag bara är såhär. Men hur tusan ska man kunna göra förändringar då?? Håller jag emot mår jag dåligt. Följer jag mina impulser förstör jag mitt liv. Är det någon som kan känna igen sig i det här eller som bara kan ge tips?

Bellabus, då du tar upp frågan kan vi meddela att vi under december kommer publicera ett faktablad där du och andra kommer kunna finna information som kan bli er behjälpliga. Roligt att du så tydligt vill förbereda dig på eventuella svårigheter då det ofta är en nyckel för att lyckas. Klokt.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Nu är jag inne på chatten och läser svaren som kommer in. Man lär sig en hel del. Jag tycker att ni alla som har frågor om ert beroende eller om ni har någon närstående som har ett beroende, gå in och ställ era frågor! Det är inte alltid man får chansen att skriva med någon som kan detta.

Vad bra att du vill skriva om det du är med om. Du har sannolikt provat flertalet vägar för att förändra din situation. Kanske kan vi bidra med ytterligare möjligeter för dig och andra i liknande situation en chans att komma i kontakt med instanser som har fokus på det du beskriver i ditt inlägg. Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå. Du är klok som tänker mycket på hur detta påverkar dina barn. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare. En instans som har stor kunskap och erfarenhet av detta är Kvinnofridslinjen. http://kvinnofridslinjen.se/. En annan möjlighet är att anonymt kontakta socialtjänsten för att resonera kring din situation. Ytterligare en tanke är att kontakta socialtjänsten på nätet med tanke på hur tydligt du kan beskriva din situation i text för att höra på vilket sätt de kan hjälp er. socialradgivningen@stockholm.se.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ebba, denna gång ska jag prova dina råd, för de har jag aldrig prövat förut. Kanske därför jag också avbrutit två behandlingar tidigare. Jag har helt enkelt inte lagt upp alla korten på bordet, för då har jag kunnat ta bakdörren ut när jag velat och snackat mig ur det.

Tänker inte berätta detalj för alla, men absolut de jag står närmast. Jag får inte smita den hår gången, så nu garderar jag ett skyddsnät medan jag fortfarande är vid mina sinnes fulla bruk <3 Kram!!

Stigsdotter, jag känner igen mig så enormt mycket. Jag är i samma läge nu. Deprimerad och ångestpåslag så jag inte klarar av att jobba. Men trots det väljer jag att dricka och försätta mig i skiten. Om och om igen. Ursäkter hit och dit om att jag klarar det. Och omgivningen köper mina ursäkter. Varje gång.

Nu ser jag alkohol överallt! Tv, tidningar, barer, annonser, folk som dricker - känns som jag börjar blir knäpp!? Börjar inse nu hur mycket tankeverksamhet alkoholen faktiskt upptagit. När jag kom upp hit igår va min första tanke att jag kunde sätta mig ner i lugn och ro, läsa och ta ett glas vin. Det kom per automatik! Dock hade jag ju förberett mig så det blev ingen a igår. Cola istället. Det kändes väldigt konstigt, men ändå bra på nåt vis. Längre fram på kvällen tackade jag nej till vin & glögg, sa att jag mår bättre utan a. Fick svaret: "Men ETT glas kan man ju ta!". Sa till mig själv inombords: NEJ, i längden slutar det inte med ett...

Inser att jag tänker på alkohol också otroligt långt i förväg! Sambon och jag åker utomlands över jul och nyår. Även där hade jag i mitt huvud redan planerat ut att jag ska dricka på Arlanda, sambon får köra hyrbilen utomlands OCH gjort reseplanerna kring alkohol och uteställen. Usch, vad sjukt det blir när man tänker på det! När man vänder på det inser man endel..

liksom vill ha hans tillåtelse och acceptans innan du kan förmå dig att gå.Det kommer du aldrig att få.Han kommer kanske precis som du befarar att försöka kontrollera och stoppa dig från detta.Kan du göra upp någon sorts flyktplan som håller hela vägen och som garanterar dig och barnen säkerhet?

Din tanke att flytta in i gårdshuset kanske var aktuellt innan det blev verklighet om du förstår hur jag menar.Jag har levt i en relation som liknar den du beskriver.Det var inget våld,men mycket hot och förtryck vilket gjorde att jag liksom väntade in hans ok för brytning.Men efter brytningen så började trakasserierna och hoten.Se till att det boende du skaffar garanterar att han inte kommer åt er,gärna i ett flerbostadshus så att grannar kan höra och larma om han är och bråkar med er.
Kolla med kvinnojour om någon sådan finns tillgänglig,eller socialkontor eller polis.Något borde finnas som kan föra er i säkerhet om det är det du vill.Akuthem finns i de flesta städer även om jag förstår att du helst skulle vilja att det gick lugnt och städat till och med hans tillåtelse.Det kanske inte blir så.Det kanske blir en riktigt jobbig jul för dig och barnen om du väljer att gå nu,men du kanske har släkt och vänner som kan skapa en alternativ jul som ni kan kliva in i?

så verkar ni båda ha trillat dit på eventuellt missbruk och medberoende på väldigt kort tid.Jag förstår din oro med den bakgrund han har.Men att dricka 4-5 glas några gånger per år är nog något som får betecknas som relativt normal konsumtion om man då överhuvudtaget väljer att dricka.Om han däremot kryper in genom dörren och spyr så är man ju förstås på fel sida om vad som är ok.Att du går igång så på en gång och ska styra upp mängden och tillfällena säger ju också nånting om dig.Vad har du varit med om?
Varför är det så viktigt för dig hur mycket eller lite han häller i sig?

Du är på helt rätt väg om du säger att du ska sluta kontrollera.Det kan du ändå inte,valet är hans.Om du inte reda gjort det så läs trådar som tilltalar dig och ta till dig det du orkar med.

Välkommen hit!

Åh, jag vill skicka så mycket styrka och kraft till dig så att du klarar att inte brytas ner och dras in i hans sjuka beteendes dans. Det blir som att det är enklast att stryka den "sjuka" medhårs för att undvika utbrott, irritation, ännu sämre atmosfär och det är en hemsk och liksom "låst" situation att befinna sig i som suger all must, energi och glädje ur en.
Det är inte lätt och du beskriver det exakt som det är och det får det att värka i min kropp. Jag håller nästan andan när jag läser dina ord för jag slungas tillbaka till när jag själv hade det som du beskriver.

Önskar att jag kunde trolla och på så sätt på en sekund ordna allt till lugn, ro och harmoni för er.

KRAM

Sitter här på min 11 nyktra dag......med samma tankar som dig.
Sugen på vin klockan 6 på morgonen........!?
Gick ut o hämtade ved o tände en brasa i stället.......suget blev kanske inte mindre för det, men det är svårt att bära ved o dricka samtidigt.
Mitt recept på allt just nu är att vara sysselsatt ..........har inte någonsin varit så aktiv som jag varit de sista 11 dagarna.
Trodde jag hade muskelvärk pga abstinens ......tror mer att det är träningsvärk nu.
Du , vi alla klarar det idag också!

Igår på kvällen, och även nu på morgonen känner jag sug efter vin.
Det blir inget vin idag, sug, du får drunkna i distraktionen av mitt jobb.

Det är dag sex och risken för krampanfall har väl ebbat ut...

Kommer klara helgen, men tror inte att jag klarar mig särskilt länge utan mer hjälp.

Vet inte vad jag ska säga men skickar en styrkrkram

M

Tog ännu ett litet steg igår, jag berättade för en arbets kollega om läget.........
Den första utanför forumet jag öppnat upp inför,.........sååå djävla jobbigt ......men vilken befrielse!
Kollegan har varit/ är i samma läge, - jag är också alkolist, vi fixar detta tillsamman, sa han......
Att se någon i ögonen o bara berätta om något jag nyss erkänt för mig själv.......

Så.......dag 11 idag, mår bra , det går bra........är fortfarande helt uppslukad av processen o kämpar med konstiga nätter o tankar om att kunna dricka igen.........suget som kommer o går.

Tack för att ni finns o kämpar!

inta säga så mkt, AnnaPanna. "Jag behöver vila mig från att dricka ett tag, mår så bra av det och vill testa en period så att jag inte hamnar i problem". Så kan man säga ungefär till att börja med.
Kram
Fenix

Ikväll fick jag åter uppleva hur otrevlig och jobbig han är när han är påverkad. Han har nämligen en svår infektion,så inte bara är han hemma från jobbet, han får också en massa dundermediciner som gör honom... well, full. Så här bra har han säkert inte mått på länge! Inte heller har han varit så otrevlig mot mig eller skrikit så mycket på barnen. Härligt.

Jag inser att jag kommer att behöva hjälp att komma bort ifrån honom. Han accepterar helt enkelt inte att jag vill separera och jag tror att det kommer att komma ännu fler hot om drickande, elakheter och upprörda diskussioner när det börjar bli allvar. Jag vet inte hur jag ska skydda barnen! Det är det som är det värsta. Jag ser framför mig hur han trakasserar mig/oss vid ett eventuellt annat boende. Jag får ju redan höra att jag har någon annan och mycket värre än så.

Mellankillen har blött näsblod nästan hela dagen tydligen. Som jag ser det är det ännu ett tecken på stress.Gud bevare oss!

Kära Ebba!
Jag blir rörd att du "ser" mig.
Inte varit inne här på länge.
Allt är lugnt och jag mår fint. Skriver mer en annan dag .
Nu är jag trött och hoppar i korgen.
Sköt om dig fina Ebba.

Det finns så många diken på vägen som man ramlar i, det går jättebra flera dagar men sen är det kört igen. Tänk om det fanns något att köpa på apoteket etc. som tog bort suget. Det finns så många saker för de som vill sluta röka.
När man läser här på forumet så ser man att det är så många som trillar dit igen efter x antal dagar, veckor och månader. Jag saknar info från Alkoholhjälpen här där vi kan läsa och få reda på när vi bör vara extra försiktiga och vad som väntar oss på vår resa. Många försöker på egen hand och vill inte söka hjälp på vårdcentraler mm. Man är rädd för att hamna i rullarna, kanske bor på en liten ort mm mm.

Säg pip tack.

Kram Ebba

…jo tack. de där ursäkterna har man ju lurat sig själv med… så jag vet precis vad du menar Sjundeseptember2014! Jag har varit nykter i snart fyra veckor. Mår väl ok bortsett från ångest som kommer och går. Men i alla fall - så kan de där tankarna/ursäkterna du beskriver dyka upp i huvudet. Så jag kämpar alltså också för den nakna sanningen. Att alkohol och jag själv är EN FRUKTANSVÄRT DÅLIG KOMBO! Kram o lycka till

I alla fall fick du mig att bläddra litet bakåt i din tråd och jag fastnade för en grej som du skrivit: "Svårt i ett samhälle där "en lyckad människa" alltid syns med ett glas i handen eller en flaska på fina köksbänken, eller en öl i solnedgången...".

Man vill ju tänka att man inte påverkas så mycket av reklam, film, ..., men det stämmer ju inte. Vi påverkas så in i helvete mycket. Och i de värdarna är det ju precis som du säger... Jag har brottats mycket med den tanken du beskriver, men inte tidigare så tydligt gjort kopplingen till den kommersiella kulturen. Tror jag får fundera litet vidare på det där...

Tack och förlåt om det här blev flummigt.

Länge sedan jag var här. Har inte druckit sedan i juni. Sitter och läser tillbaks i min tråd och försöker få ihop det till en längre text. Vet inte vem som ska läsa den och om någon ska läsa den, men vill inte att den ska försvinna.

Nej, inte tror jag det finns några gener, som säger att vi måste vara antingen helnytra, eller trilla dit. Men om vet att man har generna emot sig, så lönar det sig att vara en hel del försiktigare.

Hertan sammanfattar även mitt intryck av AA väldigt bra. Gud och högre krafter förekommer men oftast med tillägget "som jag uppfattar honom" vilket skall tolkas att "gud" kan vara precis vad som helst, bara det är någonting UTANFÖR MIG SJÄLV, för med bara min egen kraft gick det inte så himla bra att kontrollera drickandet det har jag ju sett och säkert du med. Det handlar om att försöka släppa det egna egot, slappna av och be om hjälp. Många säger att AA-gruppen är deras högre kraft, den som hjälper dem att hålla sig nyktra. Den högre kraften kan vara ett träd, din skyddsängel, en stubbe i skogen - vad som helst :-) Någon sa till mig att "gud" det betyder helt enkelt "glad utan dricka" (eller droger kanske).

Att inte våga prova AA för att man är väldigt oreligiös är bara (ytterligare) en dålig undanflykt :-)

längtar och vill mer än vad både han och jag förmår.
Jag skulle inte orka med honom dygnet runt nu som han och jag mår.Jag behöver nästan all min vakna tid till att rehabilitera mig själv och mitt tänk.Ändå fattas han mig på så många sätt.
Trött och utarbetad känner jag mig trots att jag jobbar mindre nu än vad jag gjort på flera år.
Jag förstår ju nånstans att det pågår en process i mig som jag på intet vis vill ska avslutas förrän den är klar.Men den är påtaglig och pågår ofta utan ord.
Och suger musten ur mig gör den.

Kort samtal på morgonen och föreslog en träff på stället jag går.
Nja det går lite för snabbt,jag vill tänka mer innan jag bestämmer mig.
Jag förstår precis vad han menar och naturligtvis måste det här få gå i hans takt.
Men då vaknar den medberoende ullabulla och vill skrika,vänta på vad?
Vad är det du inte förstår?

Men jag höll mig och backade och sa att jomenvisst,de finns ju kvar.
Men nånstans har jag ju rätt att vi snart är i ett vägskäl där han förmodligen tar sig samman och söker hjälp eller fortsätter sin eländiga bana.
Då känner jag stress inför båda de situationerna.
Vad gör jag då?
Om han nu väljer att bli nykter och faktiskt närma sig mig igen.Vill jag det,orkar jag det?

Eller tvärtom om han fortsätter att dricka,vad gör jag då?
Dvs inga givna svar på nåt av alternativen.
Det är ju jag som kan ta mitt beslut oavsett vad han väljer att göra,det vet jag.
Men det är ju i den bästa av världar.I verkligheten så vet jag ju att min framtid också hänger på vad han väljer att göra.