Senaste kommentarerna i forumet

hurra!
hurra!
hurra!
hurra!

Hoppas på att kunna fira ettårsdag när du firar tvåårsdag.:-)

att det räcker att vara ärlig mot sej själv. Det är faktiskt det enda som räknas i det här fallet. Det är när man lurar sej själv som det blir farligt. Om man tänker att jag kan ta ett glas för ingen ser eller jag kan dricka när jag är ensam hemma för ingen märker det. Då lurar man sej själv. Men det vet vi ju. Du behöver inte "erkänna" nåt. Så tycker jag. For what it's worth...

Jag känner mig väldigt redo att hoppa in i det vita året tillsammans med er. Jag har insett att det inte kommer att gå helt av sig själv, med jag tänker göra allt för att lyckas. Tack för stöttande ord när jag fallit... Gott nytt år

Lycka till med fortsatt nykterhet! / mt

precis vad du vill A:) och jag delger (en del av) mina reflektioner. Fint att du är på det klara med dig själv och att du tar ansvaret som förälder. Ser fram emot att få följa dig och din resa under 2013!
Allt gott, lev väl! / mt

Och jag förstår dina tankar och även att du tog det där glaset. Inget är förstört för det, Rom byggdes inte på en dag så vi ska inte slå på oss själva för att vi inte alltid är starka. Tänk på hur många dagar vi varit starka istället, vilken skillnad mot förut.
Din man reagerar rätt likt min förra man gjorde, vi hade det inte bra men han gjorde inget eller sa inget om det. Han inväntade att jag tog beslutet, och när jag tog det så visade det sig att han också ville det. En del är nog sådana.

Tyvärr så är det nog du som måste agera här eftersom han inte verkar göra det, det vill säga om du verkligen önskar en förändring.
Vill ge dig en Styrkekram och ring om du vill prata.
Kram!

Jag tycker att du är ärlig, du är ärlig mot dig själv och här mot oss, vill du inte säga nåt på AA så gör du inte det. Huvudsaken är att du vet.

Innan jag sparade
Vet din inställning till att ta bort inlägg, så för att du Dompa inte skall bli förbannad på mig låter jag det stå kvar, surgubbe :-) där.
Kan bara hålla med, tur ALLTID tur att Maria finns i våra liv!
/A

Tankarna fick jag ju i morse när jag åkte till jobbet, när jag åkte förbi de ställen vi gått på tillsammans. Sedan kom jag hit och läste om din tur till Rom, att du också gått längs "memory lane".

Man måste tillåta sig att vara ledsen jag vet. Men det är så dumt och sorgligt och känns frustreraden att jag inte kan eller ids göra något.

Ärlig är jag mot mig själv. Och jag har berättat för er. Jag vet att ärlighet innebär att berätta och inte låtsas som om ingenting hänt, därför berättar jag här. Men ska jag gå på ett möte idag vill jag nog bara sitta där och lyssna, inte säga någonting alls, det var så jag tänkte.

Illa vid dig Dompa, varför då?
Jag tycker Stigsdotter är super duktig!
Mänsklig, och Adde svarade bara kort och gott
vad som gäller på en rak fråga.
Men frågan är varför du blev så upprörd Dompa?
Menar du att hon skall fila på sanningen för sig själv och säga att nyårsaftonen varit NOLL.
Då är man inte ärlig mot sig själv, det låter bra.
Men det är ju inte sant.
Eller hur menar du, är det okej att fila på sanningen ibland, när det passar?
Eller hur tänker du kompis?
/A

Jag har också baksmälla... Tur att helgerna är slut nu, vi KAN INTE ha någon form av alkohol hemma om jag ska lyckas. De som lyckas sluta dricka med barskåpet fullt - hur gör de???

Med hopp och vilja om ett snövitt 2013!
Kramar till dej!

Hemma nu...plockade upp Lusekatten och hundar på vägen. Sömnen blev inte helt ok i Rom. Kan ha med minnena att göra...eller bara men den usla utdragssoffan. Så jag ska krypa i säng med min katt. Lyxa lite tänker jag...för imorgon är det full fart igen. Trött men ok...jag tror jag mötte R under dessa dagar. Sur kille...men ganska bra ändå. Joho säger Lusekatten - Nu har jag varit vaken i timmar...vi katter gör inte så! /R

Tror du inte att du kan låta bli spriten, häll ut den.
Den fysiska abstinensen sitter i ca 8 veckor.
Sedan har st den psykiska, den släpper aldrig.
Men st fixar detta!
/A

Skönt och vad great av dig!
/A

En alkolist!
Häll ut spriten om du tror att du kanske KAN dricka upp den.
Stanna här och läs läs läs
Skriv av dig också.
Starta en ny rubrik.
Det blir din "tråd"
Min tråd ligger under den klickbara
Länken med namnet
"förändra dit drickande"
Den heter "Nu djur det faaaan vara slut!!!!!"
Välkommen som sagt, chi vet vad du pratar om, vi har alla gjort samma resa. Jag kör själ ett stopp hela 2013. Häng med på f den resan vettja.
Det är en guppig färd och men kan/får falla ur sadeln.
Lycka till!
/A

Nu blev jag arg/pissed off. Jag ser dock mönstret...surgubben.

Vad jag ville skriva var att jag är så glad över Maria finns i ditt liv på riktigt. Att hon kan uppdatera ifall det "värsta" skulle hända...så vi vet att du lever.

Ledsen om jag drog ner dig... Startade de dumma tankarna. Men jag tror att de måste tänkas; Allt har sin tid...även sorg. Att titta ut över villaområdet dit ni inte kommer att flytta. Att höra svägerskan tala om allt annat än din ledsnad. Man blir ledsen...ibland blir man helt nere...och ensam. Folk är rädda...rädlsa förlamar.. Är man inte själv rädd så kan en vinflaska på diskbänken kan då te sig som ett helt ok alternativ.

AA? Ta bara upp vinglaset ifall du känner dig trygg. Om gruppen känns bra...inte om det finns visa gamlingar där som kommer att servera dig det du redan vet ;-). Så tänker jag. Flumkram/R

Du är en klämkäck man Adde! Svaren finns alltid där och levereras men en sjujävla övertygelse. Det är bra...jag är redo att dö för din rättighet att yttra dig...verkligen! Men tänker du aldrig någonsin själv? Tänker du aldrig någonsin efter?

Jag är helt på det klara med att Stigsdotter kanske köper din kommentar? Men jag gör det inte. Jag förstår den inte. "Ärlighet mot dig själv" ???

Om det är ngt Stigsdotter är så är det väl ärlig...jag (personligen) tror att hennes stora sorg ligger där. Att inte kunna lura sig själv. Att våga faila (fail) och våga ifrågasätta.

Jag har någorlunda respekt för dig Adde. Jag är redo att diskutera din "tro" även om jag personligen finner den snålt tillskuren. Det mantra som gång på gång repeteras; Join AA...skicka ovilliga släktingar på anhörigvecka. Jag var redo att kliva av forum när jag inte fick bemöta Maligns (?) påhopp på dig eftersom ngn feg skit anmält det .

Mina ord må verka hårda...men de måste fram. 2013 ska bli mitt sanna år... Jag förstår inte din kommentar. Har du lust/mod att utveckla? /R

...om det lika gärna hade kunnat vara du:
http://vlt.se/nyheter/vasteras/1.1932031-ville-ta-taxi-till-vasteras-fr…

Jag har definitivt vaknat upp i andra städer utan att veta hur jag kommit dit, varpå jag tagit taxi hem för X antal tusen kr. Men jag har aldrig hamnat i ett annat land. Man var/är väl ingen alkis! ;)

mot dig själv.

till din ett-årsdag :-)) Det är stort !!

Hej!
Hoppas att alla hade en bra nyårsafton. Det hade jag hummer och alkoholfri skumpa. Det kändes bra. Men tyvärr så tog jag igen det i går i stället. I dag har jag ont i huvudet och är sur på mg själv. Dumt! Men nu tänker jag ta mig själv i kragen. Nu blir det inte mer vin. Jag kan ju inte säga stopp efter det första glaset. Mitt nyårs löfte blir ett helnyktert år. Jag brukar inte avge nyårslöften, men nu måste det bli ett sånt. Ingen alkohol under 2013! Jag ska verkligen försöka.Jag vet ju att det blir ett mycket bättre år utan alkohol. Det ska gå!

Tack Trollis!

Dag två utav 365 alltså...

Nyårsafton var väldigt trevlig för mig. Var hos en vän tillsammans med exet. Vi två var de enda nyktra på festen och vi fick höra många kommentarer om det. Mest positivt, om än fyllesvammelpositivt, "åh vad moooodig du är....". Har inte riktigt tänkt på det förut och jag blev faktiskt lite arg över att alla kände att de behövde kommentera mina alkoholvanor medan man tiger om alla andras... Märkligt. Men nu fattar jag i alla fall varför exet önskade att jag skulle vara nykter tillsammans med honom på festen. Hade jag bara druckit ett glas bubbel, eller sagt att visst kan jag smaka lite grand, så hade jag framstått som en person som dricker med måtta, vilket respekteras, men en person som varken ska köra bil, är på tjocken, är alkis, och ändå väljer att inte dricka på nyårsafton måste sättas under lupp. Hursomhelst, så var kvällen ändå trevlig med god mat, extremmycket pommac(jag frågade exet hur många öl han normalt brukade dricka på nyårsafton och han svarade 10st, vilket ger 5liter vätska, så vi hade som skämt att vi skulle dricka 5 liter pommac var, lyckades ej).

Exet då, denna gummiboll som ständigt studsar tillbaka till mig, han som lämnade mig i min ensamhet över jul, han som påverkar mig som ingen annan kan, varför lämnar jag honom inte bara för alltid?
För att jag inte vill lämna. För att jag fattar att vägen jag går måste vara min och vägen han går måste vara hans och ibland, inte alltid, händer det att vi vandrar tillsammans där hand i hand.

Jag har sagt till honom att jag inte klarar av att vara honom nära om han ska fortsätta att dricka. Han har sagt att han inte vet om han kan eller ens vill sluta dricka för alltid. En månad ska han vara nykter nu, längre kan han inte lova säger han. Ok, det var åtminstone ärligt sagt, tänker jag, kanske kan jag inte kräva en livstid? Nej, jag kan inte kräva något, bara förklara hur jag vill ha det.

En vit månad. Vad händer sedan? Jag vet inte.

Som så många andra så slutade jag att röka på nyårsdagen. Det var lätt igår då jag nog fortfarande mådde lite illa av cigarren jag rökte på nyår, lite svårare idag. Jag vill inte vara beroende av något, av någon. 2013, ett år av frihet tack.

Kramar!

Svårt att kliva upp i morse, vänder gärna på dygnet när jag är ledig. På tunnelbanan till jobbet föreställde jag mig vår nästa session hos familjeterapeuten, hur hon ställer frågan hur helgerna har varit. På det svarar jag att det har varit mysigt och trevligt. För första gången på jag vet inte hur många år, har jag varit nykter (fast det säger jag inte till henne, vi har inte dragit upp de bitarna ännu). Det har varit fint för att vi har tillbringat dagarna med andra, vi har inte behövt umgås själva. Det känns som om vi/han väntar på att jag skall agera. Återigen känner jag mig ensam om hela ansvaret. Jag vet inte om det bara är en känsla men eftersom jag alltid vill tala vid fel tidpunkt och jag tycker att jag har varit tydlig med att jag vill en förändring tänker jag att ansvaret inte bara är mitt. Eller? Förstår han inte allvaret? Vill han inte? Skall jag verkligen stå här ensam med ansvaret för och sedan beslutet, att bryta?

Jag blir sur också för att ingen frågar hur det är. Svägerskan talar om att den dryck hon köpt till mig har i princip samma literpris som det fina vin de andra ska dricka till maten men hon frågar inte hur jag känner mig. Hon frågar inte om det är OK att det som blir kvar av det fina vinet står kvar på diskbänken dagen efter så att jag känner doften när jag ska ta ned ett vattenglas ur skåpet. Är det ingen som är det minsta nyfiken eller intresserad? Har min man och hon talat om för de andra gästerna att jag inte dricker och varför?

Känner mig sorgsen och inte blev det bättre när jag läste Dompas kliv längs minnenas stig i Rom. Imorse åkte tåget förbi en väg som vi gick när vi tittat på hus i området vi sedan hamnade i. Åker förbi varje dag men i morse var första gången jag tänkte tanken: "där gick vi..". Precis som Dompas stigar väckte denna syn minnen av förväntan hos mig, minnen som i sin tur utlöser sorg över det som blev.

Men jag blir arg också, hur kan man bara släppa och vänta som min man gör? Är det ointresse, brist på engagemang? Eller är det rädsla? Jag skiter rent ut sagt i om det är rädsla, eller, det gör jag inte men jag vill i så fall höra det. Säg det till mig! Jag är trött på att försöka hitta förklaringar och skapa ursäkter för någon annan. Dessa är i alla fall bara mina egna konstruktioner och behöver inte ens vara i närheten av sanningen. Jag blir trött på mig själv också som inte heller försöker tala, det är lättare att låtsas som ingenting att sitta där i TV-soffan och tala om programmen istället för om oss.

Vi sov över till nyårsdagen hos svägerskan. Vi skulle åkt hem efter frukost men blev kvar där. Skön slappardag. Det stod en öppnad vinflaska på diskbänken och jag tänker att de får skylla sig själva som lämnar den här, smyger mig till ett glas. Ingenting blir ju varken bättre eller sämre. Skönt att känna att det inte gör något bra för mig men skräms av att det sätter igång alla tankar på var, när, hur nästa glas?!

Jaha. Så då har jag börjat det nya året med att dricka. Orkar inte bry mig om det. Ingen behöver oroa sig på riktigt, jag skulle aldrig kunna göra så mot mina barn, men imorse tänkte jag att vad bra att jag träffat en av er på riktigt för om jag skulle försvinna så kommer hon kunna få reda på det om hon försöker nå mig på min telefon och då kan hon vidarebefordra det till er andra som eventuellt undrar vart jag tog vägen. Bra tänkte jag, då slipper ni undra. Om jag inte tar med mig telefonen vill säga, för då blir det bara inget svar... Nej, usch, inte meningen att göra någon orolig, vill bara fästa mina tankar här. Inte för att ni bryr er på riktigt säger den där lilla alkohol/självkänsle-djävulen. Patetiskt. Tänker också att det kanske var vinet som puffade ner mig hit också. Vill gå i ide, sova tills allting har löst sig. Önskar att jag hade lite mer jävlaranamma i mig istället för att uppleva allt som jobbigt och bara se hinder ("gud, alla grejer som måste göras något med, inte bara slängas!"). Tänk att bara rycka upp allt med rötterna och flytta iväg till ett varmare land! Orka.

Ska ta mig iväg till ett AA-möte idag tror jag. Måste man berätta att man druckit tro, även om det var aldrig så lite.

Inga sorger, inga förluster.
Jag kan om jag vill dricka.
Jag får om jag vill oxå dricka.
Men som läget är nu, så vill jag inte dricka.
Nu har jag bestämt att hela 2013 skall jag köra vitt.
Jag har även i mitt nyårslöfte sagt att jag skall ta tag i träningen på gymmet samt att jag skall spela minst 101 golfrundor i år.
Så därför skrev jag att jag inte VILL.
Jag får, jag kan men jag kommer inte skriva så ngt mer.
Ingen sorg över att jag inte kan, jag kan om jag skärper mig. Men som det är nu så, läs från början av svaret.
Jag blir inte ledsen arg eller stött nu är läget som det är.
Gör nu såhär för att gentemot barnen kunna behålla sin auktoritet.
Därför så tar vi paus ett år i sänder.

Over and out chipp chipp, sova nu!
/A

utan alkohol.
Ska inte förneka att jag känner mig stolt över mig själv.

Men men får inte bli övermodig och glömma:

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Lycka till med er nykterhet

...kände jag mig redan innan jag klev in här och läste om din tripp längs minnenas gator. Inte blev det bättre av det tänkte jag säga, men kanske ändå för en tanke väcks: det är fint att ha dessa vackra minnen även om kärleken i sig inte finns kvar. Minnena berikar en människas själ även om de gör oss ledsna. Tänk om vi inte hade dem, vad skulle vi vara då? Bättre att ha älskat och mist kärleken än att aldrig ha älskat alls... eller något, har för mig någon sagt något liknande (eller så gör jag det nu).