Senaste kommentarerna i forumet

Kanske inga ursäkter, men en förklaring. Tror att det är bra att analysera lite vad som händer och varför. Jag har så många gånger gett upp och gått in i drickandet igen. Tvingade mig verkligen att skriva här den här gången och då var jag plötsligt tvungen att analysera och förklara varför jag drack och också tvungen att hantera "misslyckandet" - dvs inte som tidigare bara fortsätta dricka när jag misslyckats. Och till sist så verkar det ha haft effekt! Det finns hopp alltså!

Så fint att du tagit klivet in och hängt av dig kappan i tamburen. Slå dig ner. Här finns många att lyssna på, tala med och få samt ge stöd. Du har svårt att se att du kan klara av den förändring som du nu påbörjat ensam. Hur har tankarna gått kring eventuellt ytterligare stöd utöver detta forum? Vad skulle vara rimligt för dig?

Som sagt sagt välkommen in du framtida sunda pensionär!
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det går faktiskt på egen hand men det krävs stark vilja, envishet och framför allt -efter ett par månader- uthållighet. Jag önskar dig allt det. Så får barnbarnet möta en farmor som har ork för allt det roliga som kommer. Att vara pensionär och sitta hemma och supa om dagarna är väl det sista någon önskar?!
//PP

Jag vet inte riktigt vad jag vill. Ena stunden tänker jag att jag aldrig ska dricka mer, andra stunden tänker jag att det inte är ett problem nu. ibland tycker jag att jag faktiskt inte dricker mycket nu. Boxen maken köpte hem i tisdag är ju förvisso slut, men det är ju inte bara jag som druckit av den, maken har säkert druckit 3-4 glas..
Pratade iallafall med maken om att det är en dålig idé att köpa hem en Box. på det hela taget går det väl framåt. Snart är utvärderingstiden slut och jag dricker iallafall betydligt mindre än tidigare. Kanske en helt vit period från nu till jul är rimlig. Julen är automatiskt vit eftersom den i vår familj alltid varit det. Det är ju barnens högtid och då passar det bäst med julmust...

Det är såå pinsamt när man ska träffa släktingar och så är han inte nykter. Jag tyckte halv full . Ni vet när de har en viss hållning och svajar lite när de ska stå stilla. Varför är det pinsamt för mig? Vet inte, det ör väll så att andra kanske tycker att jag skulle förbjudit honom ellrr så.

Ny dag,, ångest och kroppen värker,, skall göra ett nytt försök,, måste verkligen ta tag i mig,, har ingen ork..

Nähä 2 nov var det visst redan

Jag vet inte varför, en kombination av den sociala situationen dvs den enkla tillgången, att jag var sugen och hade hade haft ett par skitdagar med väldigt dåligt humör och mycket framtidsångest. Mest det att jag inte mådde bra och ville må bra en stund. Inga ursäkter, jag vet. Men så var det.

Tack för era kommentarer. Återgår till dag för dag-tänkande. 1 nov - dag 1.

Någonstans låter det som du i princip redan bestämt dig?! Du vill inte ha "alkoholisten" (nej, det ville inte jag heller..) Men sedan går det ibland inte att få bara det man vill...
Nej, det finns inga garantier, att en alkoholist ska förbli nykter (och dessutom alltid vara sitt trevliga jag) efter en behandling.. Jag tycker att du ska försöka hitta någon att prata med, en kurator eller liknande som har erfarenheter från missbruksvård ( ev någon från kommunens familjeenhet)
Jag tycker inte att du i dessa samtal ska sticka under stol med dina ambivalenta känslor Annars kanske omgivningen uppfattar det som att du vill "göra allt" för att ha honom kvar (och så är det ju inte riktigt, handen på hjärtat)
Är det så att du egentligen söker en anledning för att få ta en time out från förhållandet, så är det inget fel.. Jag tror att du behöver tid (och lugnt och ro) för att både hitta dig själv och komma underfund med vad DU vill!
Med andra människor, är det som så att vi kan ALDRIG få dem att vara exakt som vi önskar, vi kan inte göra om dem.. Och det innebär ibland, att man inte kan leva ihop med en människa, även om det finns bitar hos människan som man tycker väldigt mycket om..

I går var i går. En dag i taget, mer går inte. Så är det för mig alkoholist. Gör det bästa av dagen. Det viktigaste först. Kram

Jag känner igen mig i det du skriver om att vara tillknäppt nykter. Jag tror att det sitter i skallen, man förknippar alkohol med den där avslappnade bomullstillvaron, så därför blir man avslappnad och oblyg efter första klunken. Sen dricker man mer och är förmodligen inte så avslappnad och trevlig efter ett tag, snarare seg och ofokuserad. Jag tror det är en vanesak, vänjer man sig vid att vara nykter så är ju inte den fulla personligheten ett alternativ, utan man får hålla tillgodo med sig själv! Förhoppningsvis ger nykterheten så många fördelar att det inte längre känns som en uppoffring/sorg. Men frågan är hur lång tid det tar...

tack.

Det värmer! Idag smakade kaffet gott. Och jag är på väg till gymet. Sedan lite båtskötsel. Åter en nykter dag.

Ja, in här och läs när suget kommer. Det ÄR svårt särskilt i början, men det går att stå emot. In här på em o läs!

idag. Det ska väl inte vara så svårt? Och går jag inte dit, ja då finns det ju inget att dricka. jag har lite sprit hemma men sprit klarar jag av att stå emot.

Bra att du skriver tycker jag. Men var lite tydligare med varför du valde att dricka. Att du druckit en gång och känner dig värdelös är faktiskt ingen ursäkt att dra igång igen. Man hinner komma en bra bit på väg med en nykter vecka, så du börjar inte om på noll. Känn dig stolt över din kamp här, skriv lite mer om varför du drack och använd det du lärt dig till nästa gång. Det kommer att gå gå bra om du inte använder detta som en ursäkt för framtida fyllor. Du är i gott sällskap. De flesta av oss har gjort som du. Vi vill ju dricka igen. Det gäller att hitta situationerna som ställer till det och hantera dem.

Otroligt kloka ord som alltid. Tänkte också på intervjun med Reuter. Modig människa!

Hej Harald2.. Inte för att vara taskig, för det är inte min mening, när du varit modig nog att ta dig hit till forumet.
Men är du verkligen säker på att du är så mycket roligare och spirituellare när du dricker?
Vem är du när du inte dricker? Och varför måste du "spela rolig och spirituell"?
Jag är vad man kallar medberoende (och erkänner villigt att jag också har haft svårt att ställa flaskan ifrån mig, när den väl var öppnad)
Min fd man, tyckte själv att han var "festens medelpunkt" och trodde att alla ville höra hans dåliga skämt, gamla ungdomshistorier (som alla hört hundra gånger förut) eller att han var den som skulle "underhålla" på en fest..
Sanningen var den, att en liten kort stund var det kul (för dem som inte varit med om det förut), men ganska snabbt så blev han ganska plakat och "saggig" istället.. Dessutom hart när omöjlig att få hejd på! (då kunde han bli väldigt arrogant och bitsk istället..) Vi som kände honom väl, tyckte faktiskt att han var mycket trevligare nykter (dessutom talbar..)
Så kanske är det en skev självbild du har av hur DU tror att folk förväntar sig att du ska uppträda.. ?
Som sagt mina funderingar och ta inte illa upp..

En sak har jag blivit klar med när det gäller alkoholen, den slutar aldrig att förvåna en.
Vid något tillfälle kunde man dricka hur mycket som helst, kände sig inte speciellt packad, och mådde bra dagen efter.
Nästa tillfälle drack man två burkar öl och hängde sedan över toaringen resten av kvällen.
Drack samma mängd gången innan blev skitfull, och mådde bra dagen efter, det fanns ingen logik i det alls.
Polarna sa att det hade med maten att göra, fet mat gjorde att fyllan kom långsammare.
Hade en kompis som var smal som en sticka, han svepte en trea vispgrädde innan vi drog ut för att han skulle palla kvällen.
Gjorde han det?, ibland, ibland inte, inte tillräckligt vetenskapligt att han skulle vara övertygad att fortsätta med det.

Såg på tv ikväll om Susanne Reuter, hon hade varit alkis och gick ut med detta helt öppet, stort av henne att vara så rakt fram, respekt!
Hon berättade så mycket igenkännande att man nästan rodnade, hade faktiskt hunnit glömma en hel del.

Själv så fyller jag åtta år här i veckorna som nykterist, herregud vad tiden går, stolt?, jojomän.
Idag så känns det som en självklarhet att inte dricka alkoholen, det var inte menat för mig, jag klarade inte av den.
Det enda som känns konstigt är att det aldrig finns något av min alkoholfria dryck hemma, den är alltid slut.
Frugan som rensade lite i förråden idag sa att det fanns ju massor av min öl i garaget, glad blev ju jag.
Men när det var middagsdags och jag stod därute och rotade, vad var det då?, jo Svärsonens öl, bara fyraochenhalvor överallt.
Lite moloken fick jag ta en sötslibbig fruktsoda till oxfilén, nja det var väl inte tipptopp prelexis, men sju resor bättre än något med alkohol i...

Skitnöjd med helgen, vi har hunnit med massor av grejer, städat, fixat utemöblerna, vinterbonat bilarna, varit på teater, ätit ute, kört sopor osv, känner sig som en värsta adhdunge som inte kan sitta still i en enda minut, gick upp halvåtta i morse för att hinna med allt.
Nu så, fullständig koma i soffan, tar bara en lite stund så börjar antingen jag eller frugan att dra timmerstockar så det bullrar.
...och nu bullrar hon, hon som "aldrig" snarkar, jojo!

Det händer saker hela tiden i mitt liv, så pass mycket att jag sällan hinner känna efter hur jag mår egentligen, därför är just söndagskvällar/nätter ett sådant tillfälle då jag har en möjlighet att känna efter, hur blev veckan, egentligen ?
Tror att vid ett sådant tempo som vi kör just nu kommer man att sakna när man blir äldre och barnen flyttat hemifrån.
Skulle vilja läsa någon bra bok, men hinner aldrig utan somnar på andra lästa sidan för att man är helt slutkörd.
Äh vila det får man göra tids nog i graven, men problemen kommer sällan ensamma, det är bara att ställa in sig på.

Får fortfarande nattliga svettningar och andnöd när jag sover, tror att det speglar lite av det hetsiga livet man lever och de livliga mardrömmarna som tär på mitt psyke.
Men det är väldigt skönt att veta att de inte beror på att jag drack kvällen innan i alla fall.

Det har sina fördelar att fortsätta vara nykter, så länge man inte glömmer bort dem så lever man ändå ett hyggligt liv.

Vem är det som bestämmer här egentligen?, men det är ju jag...brukar jag tänka ibland.
Det medför naturligtvis en hel del ansvar, vet att i samma stund jag för något med alkohol till min mun, så förlorar jag det.
Min röst är min doorkeeper, den behöver bara säga ett vänligt men bestämt ....nej tack!
Man sätter en säker blick i frågeställaren och så är saken biff, jag är fortfarande fri att bestämma själv vad som är bäst för mig, i längden.

Att inte få låta alkoholistens känslor få tala utan överrösta den med det sunda förnuftet.
Det jag mår bra av imorgon borde jag rimligtvis också må bra av i detta nu, alltså dricker jag inte nu.

Det enda man med viss säkerhet kan fastställa är, att man aldrig vet hur en fylla ska bli på förhand, sällan blev den så bra som man hade förväntat sig, så varför göra sig besviken gång efter annan?
Ska en bra fylla få tillåta kanske 30 dåliga fyllor?

Berra

Jag har samma historia som de flesta. Föräldrar som var alkoholister. De flesta vänner man har kvar dricker också för mycket. Det har blivit som en del av en själv och det är ju skrämmande. Det bildas något slags övertryck under en hektisk arbetsdag och då är det som en medicin. Man lindar in tillvaron i bomull för en tid. Det knäppaste är att det känns som det blivit en del av min personlighet. Att jag är så tillknäppt, stel och tråkig i vanliga fall men rolig och spirituell när jag dricker. Att jag blir ”mig själv”. Det måste finnas något bättre sätt att vara sig själv på.

Så roligt att höra att du fick kontakt med din son! Kan tänka mig att det blir en kick för motivationen. Lycka till!! Simma vidare åt rätt håll :)

Hemkommen efter AA-mötet idag, så ringde min son. Det känns bra. Jag vet, att mina barn har kontakt. Det kan rätta till sig igen. Men bara om jag inte dricker a. Jag säger idag, att jag druckit färdigt och inte en droppe a till. Och jag menar det verkligen. Idag har jag varit och simmat. Så nu flyter livet på igen. Hyfsat. Nykter en dag i taget. God natt!

Ja vi är många som nått botten men är på väg upp igen. Ta hjälp, man är inte stark ensam. Var snäll mot dig och säg till dig själv att nu jävlar är jag på g och bra med skiten. AA är ett fantastiskt stöd.

Vill bara lägga idag bakom mig och ta nya tag, men det är ju så att gjort är gjort, jag har tappat det och det går inte att göra ogjort. Jag har tappat humöret mot min familj och betett mig oövertänkt. Just nu känns det som att allt rasar och kommer att fortsätta rasa. Jag tror inte att det finns nåt annat än den här äckliga dova halvfylleångesten när det bara är försent med allting

Ja när man är nykter mår man så mycket bättre. Energin kommer tillbaka jag lovar.