Senaste kommentarerna i forumet

när jag läste Mulletants båda inlägg att jag hört eller läst någonstans att en nybliven änka/ änkling behöver ett helt år för att bearbeta sorgen. Man behöver ha gått igenom alla helger, födelsedagar, årsdagar etc för att sörja färdigt.

Kanske är så för oss också?

precis nu pratar Mia Törnblom om det här jag försökte säga i morgon-TV (i ettan med Pekka Heino). / mt

tanke till dig vill.sluta A. Du skriver ofta ”idag VILL jag inte dricka”. Jag har fått för mig att du kanske läst om stadierna/ processen: jag får inte – jag kan inte – jag vill inte – jag behöver inte dricka alkohol. Jag får också känslan (OBS min känsla när jag läser vad du skriver - kan vara helt fel) att du skriver VILL inte för att övertyga dig själv. Min försiktiga fundering är om du egentligen skulle vilja kunna dricka (vill dricka) fast du insett att du inte kan… I så fall kanske det skulle vara en byggsten i din grund att erkänna för dig själv att det är så: jag vill men jag kan inte – och bejaka sorgen över det. Förluster behöver sin sorg. En tanke bara – pröva den om du vill, annars lägger du den åt sidan bara.
Heja dig inför resan 2013! / mt

Är ledsen för dina tråkiga nyheter :(, hoppas det är något som kan ordna upp sig. Men väldigt bra jobbat, du tog inte till vinet som tröst!

Kram Anli

Förstår dig, själv varit SÅ bestämd många ggr men sen ändå suttit med ett glas i handen...nästan förvånad över hur det kom dit!

Deppa inte ihop! Börja om i dag!! Och vad gäller antabus så tycker jag det kan vara värt ett försök. Jag har en burk sedan mitt besök hos Husläkarmottagninge. Knappt använt dem, de har legat väl gömda (ingen vet att sökte "hjälp" för detta) i garderoben som ett dåligt samvete. Men trots att jag var bestämd denna gång, SKA ej dricka mer, så tog jag 2 tabletter i går. Känns bra, nu KAN jag verkligen inte!

Så nya tag i dag! Och behöver du extra skjuts på vägen i början så tror jag visst antabus kan funka.

Kram Anli

på filmen When love is not enough... Just de där scenerna berörde mig i den filmen.
Hoppas mannen kom hem nykter som en glad överraskning (?) och att du nu är lättad... Om inte så är behandlingshemmet nära nu och du får ta alla fall som en lärdom och ytterligare en bit i insikten om missbrukets makt... Förhoppningsvis han också när han kommit så långt at han blir mottaglig.
Kram! - och kraft till dig inför arbetsdagen ifall det behövs! / mt

Stå upp för att du är förälder och bestämmer att halv två = hur länge ni vill:) Det ÄR klokt att vända tillbaka dygnet långsamt och stegvis. Jag skojar lite, men bara lite. Sov gott alla!
Sign: erfaren mor, mormor, farmor (som i efterhand ser att jag är i en annan tråd:)

till dig Berra! Jag känner igen känslan du beskriver runt nyåret. Vi pratade vidare om det igår och mannen hade pratat om känslan, hans känsla av att vara ett hinder (min tolkning och mina ord) för andras festande...

Jag tänker ofta på ordspråk och förundras över hur träffande de är. "Som man sår får man skörda" passar som tillägg till dem du skrev inatt. Att liten tuva kan stjälpa stort lass har jag upplevt i arbetslivet (kanske du också?) och även privat när jag tänker efter. Vet inte om ordspråken i sig behöver vara fördömande? Det är väl oftast så att de tas fram i de situationerna... eller?

Jag hälsar dig God morgon! och önskar att du känner dig just så utsövd och fräsch som du verkligen bäddat för och förtjänar när du satte punkt (och kröp i säng?) före midnatt.
För övrigt har du annat också som tar sin plats i anspråk med tanke på svärfars bortgång.
Önskar dig en bästa möjliga arbetsdag och -vecka! / mt

Jag gillar henne...klok som få vuxna. Ta vara på henne...fast det tror/vet jag att du gör! /R

Lyssnade på "nya" påven igår...han kommer aldrig att bli min vän känner jag. Den förre Johannes Paulus II hade inte heller alla hästar hemma men han var åtminstone älsklig...söt liksom. Den nye känns väldigt tysk...men så skriver man väl inte? Jo i min tråd gör man det.

Sista morgonen på "Memory Lane"....sammanfattas; De har varit skönt, det har varit otäckt, stundtals har det gjort skitont - precis som PP och mt plockade upp. Efter morgonkaffet blir det Firenze/hem igen. Det känns tryggt...där vilar inga spöken i garderoberna. Fattar inte hur tiden passerar...inte bara den då jag var ett med J...utan även nutiden. Imorgon kommer cirkusen tillbaka. Är jag redo? Näääe....låt pappa vila längre tänker jag. Men detta är den bädd som jag själv har bäddat...så nu får jag ligga still. Inga utsvävningar efter i söndags...ingen saknad heller.

Jag är helt på det klara på att ngt saknas mig. Ngt saknas i mitt liv. Det är inte A...ngt annat. Kanske kärlek? Den vuxna kärleken...när man har valt själv. Men det kan man inte pressa fram...den kommer när/om den vill. Läste Jonas Gardell; Han skrev att det var våran förbannade skyldighet att ta emot kärleken...i vilken form den än uppenbarar sig. Smart kille tänkte jag...tills han cyklade över min syster på trottoaren (men vem gör så? Trottoaren?) på Skeppsbron. Inget är svart eller vitt. Allt vänder...hela tiden...i olika takt . Bluddrigt? Yep- alltid. /R

PS: PP; Tack det känns tryggt, att ngn som jag "känner" hojtar till när tokigheterna blir uppenbara...oftast ser man ju inte det själv :-(.

Hade inte förberett mej mentalt tillräckligt mycket igår när jag kom hem från jobbet. Tänkte inte på att det fanns både vin, öl och punch kvar efter nyårsfesten. Hade väl kanske hoppats att sambon skulle gömt undan det...

Sitter nu på bussen till jobbet med världens ångest, alkotest av alla anställda varje morgon...

Antabus rycker närmare.

Barnen har kompisar som sover över och när jag nyss sade åt dom att:
-Klockan är snart halv två, gå och lägg er!
-Men pappa, vi får ju vara uppe hur länge vi vill.
Vi har ju lov.........

Nä inte okej, men ja ja. Vad kan hända?
Men det blir knepigt när dygnet skall vändas.
Men det om ca en vecka!
Godmorgon alla!
/A

Underbar läsning såhär i efterhand.
Förstår att du kan förstår mycket.
Tack gör att du finns!
Kramar/A

Hade mått så bra hela dagen, fick riktigt tråkig information i kväll dock. Har gråtit så att jag har sprängande huvudvärk! Inte på grund av alkohol iaf, alltid något. Mår riktigt, riktigt dåligt nu. Men nykter. Försöker klappa mig på axeln för det. Inte ett dugg sugen heller. Kan inte sova.. Jaja, livet går väl vidare ändå. Hoppas ni sover gott och nyktert kamrater.

santorini, vi kör ihop på våra resor med bilen för att vi kan, bara därför!
Fenix

..på det nya året, 2013!

Imorgon är det arbetsdag för mig, och ja...jag ojar mig inför detta...

Årets nyårsfirande var nog det "sämsta" på väldigt lång tid, för det hände i stort sett ingenting.
Lojt satte vi och snackade ut det gamla året vi vuxna vid matbordet, proppmätta!
Barnen/tonåringarna satt/låg i soffan och embarkerade hela vardagsrummet.
En kvart innan tolvslaget begav vi oss ut i regnet allihopa, sköt av våra raketer.
Sedan stod vi på farstukvisten och skålade i bubbel, blöta & kalla..
Tändarna hade som vanligt packat ihop och det var ett elände att skjuta av det sista.
Första familjen drog runt halvtre och vi gick till sängs runt kvart över...
Inte dåligt tidsmässigt och inte dåligt dryckesmässigt heller, de som brukar dricka mycket, drack också mycket, och hade det mest jobbigt på morgonen, förvånad?, icke!

Satt hela dagen och försökte analysera varför jag tycker det var det sämsta på väldigt lång tid.
Förväntningarna var kanske låga, och resultatet kanske blev det också, allt på rutin.
Grannarna hade flytt fältet och vi var de enda som var ute på gatan och sköt, tråkigt.
De nyinbjudna gästerna för i år bjöds in för att de brukar kunna snacka, och de gjorde de..
Alldeles för mycket så att våran gamla familj inte fick en syl i vädret.
Det blev mera av en enahanda diskussion, och blandningen fungerande inte...
Det blev en del skratt men inte tillräckligt många.
Barnaskaran fungerade inte heller, för många grabbar, för många tonåringar...

Kanske hade det gått troll i nyårsfirandet, det fanns där men inte tillräckligt bra...
Att allt skulle gå på rutin och man hoppades innerligt att det skulle finnas tillräckligt mycket med improvisation för att göra det hela roligare....
Det går inte alltid att falla tillbaka på det som alltid har varit, inga garantier på att det fungerar från år till år.
Vi ändrade midsommarfirandet drastiskt för 7-8 år sedan och det blev en bättre lösning,
nu skulle vi behöva förändra nyårsfirandet också...
Det finns en hel del att se över alltså, att klura vidare på..

Fanns det något som var bra då?
Jorå, hälften av alla "champagneflaskor" som stod som lik på diskbänken, var precis lika fina som de vanliga men innehöll ingen alkohol, från 1/3 förra året till 1/2 idag, en förbättring.
Genomsnittligt drack vi också mindre än vanligt vilket också är en klar bättring..

Morgonen kändes seg, men berodde hos mig mest pga sömnbrist.
och det kommer att bli ett litet h..te att vända dygnet tillbaka.
Vilket gör att jag avslutar min helgsammanfattning redan nu innan kl 12...

"Må ditt liv levas som du förtjänar", dvs du ansvarar redan idag för hur ditt liv ser ut imorgon.
Eller "som man bäddar får man ligga", ett annat gammalt ordspråk, funderar ofta på deras innebörd.
Men de känns mera som.."var var det jag sa", eller "rätt åt dig"...
Varför finns det inget ordval som pekar mindre fördömmande?

Mors Berra!

...för omtankarna...
Vet inte varför jag är så orolig just nu...
Mannen är fortfarande inte tillbaka och han svarar inte på sms, det behöver inte betyda något men just ikväll kör oron i mig runt på högvarv.
Intuition?
Magkänsla?
Dålig vana?
Kunskap?

Hoppas oron är obefogad.....

Skönt ha Er här inne att vända sig till...

Kram på Er!

Kram från mig också! /A

är det det enda man kan göra. Jag hjälper till på samma sätt inför natten.
Kram / mt

Amen.

Kram!
/H.

...underbara dagar och det känns som jag vunnit på lotteri var timme med maken.

Han vill vara nära, han ler och har matlust, sover gott, är...snäll och varm....
Ibland ser jag att han sjunker in i en annan värld, då blir ögonen rädda, ledsna som på en cocker spaniel. Jag säger inget, bara håller om...

Igår var mannen låg, inte ett dugg oförskämd, men jag såg att han kämpade mer än de tidigare dygnen. Kroppen var tung, blicken långsammare, vi berörde mycket mycket lätt alkoholism hos andra som varit på nämndemansgården. Imorgon ska han prata med damen på soc...

Jag kan inte se om det är suget som drar eller om det är tankar som snurrar, förmodligen ett sammelsurium av allt.
Jag finns intill och är glad att vi har gjort ett miljöombyte. Missbruksrutinerna är brutna och han har haft annat att tänka på sen 21 dec till nu.

Nu har vi varit här, på okänd mark, sen annandag jul och jag märkte under gårdagen att rastlösheten börjar pocka på, det oroar mig.
För en timme sen smet han ut ensam, jag måste jobba och förbereda inför morgondagen.

Jag ber en stilla bön med gråten i halsgropen:
"Gode Gud, låt min älskade vara stark nog att motstå frestelsen...amen"
Snyft...

Gott Nytt på Er alla goa människor

Det samma önskar jag dig!
Ja, det var ungefär så, bara det att det var en lång relation emellan med en man som inte var missbrukare (men antagligen på gränsen). Det är nog så att vissa män ser att jag är en kvinna som "tar hand om andra" och att jag också har viss vinning av det hela.

Tänker bryta det mönstret nu. Inga nya män innanför tröskeln förrän jag känner mig själv bättre och har skaffat ett eget liv.
Funderar så smått på att flytta för att lättare kunna börja om. Det sitter för mycket minnen i väggarna.

Miss K

två år sen det första + (eg ett minus) på min räkneramsa 24+53+15+173+60+179(- - -)... Nyårsdagen drack han en öl (jag hade räknat förstås) när vi städade. Det andra + är efter personalfesten med "två sociala glas till maten" - de övriga hans helt egna återfall... Nu har han varit helt nykter, vad jag vet och tror, sen 1 maj men räknar själv sin nykterhet från 1.7. I min värld idag 24+53+15+173+60+179(- - -)245 dagar.

Om jag tittar tillbaka som Lelas gjorde är våra första tio år i huvudsak helt nyktra - långt mitt krav då. Från 1985 och ca tjugo år framåt hade vi ett i huvudsak trivsamt och roligt drickande. Första gången jag fattade att han drack i enskildhet var kanske 2005. Annandag jul 2005 hade vi ett drama om alkoholens plats i vårt liv

1975-1985 - nykterhet (i huvudsak), vardagsslit, studier, hus och barn, snapsvisor dock och sporadiska fester. Jag har kontroll...
1985-2005 - eskalerande drickande, i ökande grad vin - jag noterar att jag dricker mer än jag vill där ca 2005. Drar ner.
2006-2010 - kamp, smygande, snokande, tjat, böna-och-be, hot, ångest, resonemanger och brev, bara-detta-först, försök till uppmuntran - följt av besvikelse, allt mer aktiv lägenhetsspaning. Uppbrott och återvändande 6.12.2010.
2011 - vändningen, jobbig vinter-vår, sommar i "avskildhet", vita knogar men också välsignade stunder då kritiska ögonblick upplöser sig till intet...
2012 - den verkliga vändningen, han tar ansvar - jag släpper ansvaret...
2013 -

berör mitt hjärta. Det gör ont när livsbilden går sönder... Kram / mt

städat. Alla har åkt iväg och mannen for på AA-möte. Igår räknade han sitt halvår som nykter så jag har bakat tårta och delat den så att han har ½ tårta med sig. En mycket speciell födelsedagstårta i mitt liv!

Medan vi har städat har vi pratat om våra relationer till barnen och deras familjer, 14 personer, och följaktligen en mängd relationer. Nyårsaftonen var en nästan helt nykter tillställning och det är inte de nu vuxna barnen med respektive vana med - det har heller inte varit några otrevliga incidenter under våra fester så det är inte lätt för alla att förstå vår nuvalda nykterhet för alla.

Jag ser fram emot det här året som inrymmer trevliga möjligheter. Sen vet man ju aldrig hur det blir... men nu i stunden känns ser jag framåt med stor tillförsikt!

Blev berörd av Dompas ord riktade till "J" - mycket liknande språk som vi haft och har gemensamt... jag får tydliga bilder av att "sakna oss" - tror det var så han skrev. Blir en Körberg igen... den här har min man varit berörd av - det vet jag http://www.youtube.com/watch?v=yqQH-omn3Ko