Senaste kommentarerna i forumet

Ja så var dagen över och den har varit ok. Blivit fint firad av familj och barn men har haft en melankoli hela dagen. Var tvungen att gå en runda mitt på dagen. Satt i solen och tårarna rann. Vet inte riktigt varför men det är mycket känslor i omlopp. Pratat med min man och han är fin på att lyssna även om jag inte alltid är säker på att han fattar ett dugg av det jag pratar om. :)

Tänkte på att jag tidigare dövat mig med alkohol och inte tillåtit mig att känna. Locket på hela tiden för att orka. Jobba mån-fre och sedan alkohol fre-sön. Fast i slutet alkohol mån-mån!!!!
Nu känner jag allt och framförallt en ENORM glädje över att vara nykter. Förstår inte att jag orkade tidigare.
Nu dags för mys i soffan med man, film och godis!!!!

Mellan raderna så låter det som om du saknar ditt gamla jag lite. Där du hade en bättre kontroll på kosten, du tränade och du hade mindre ångest. Jag vet hur det är också när man har /har haft en mamma med problem och är rädd för att bli likadan själv. Du är dock lite ute på hal is låter det som, åtminstone om du fortsätter som nu och inte minst det du skriver om att du varit bakis på jobbet osv. Det om något är faktiskt ett tecken på att du kommit en bra bit på vägen i ett beroende och missbruk. Tycker det är toppen att du har fått den första insikten iaf och det är toppen att du både skriver och läser här!

Gör ett tappert försök att återta din hälsa och ditt liv! Sätt ner foten och se till att samla nyktra vardagar först och främst åtminstone, om du inte är villig att ta helgfyllorna också i samma veva. Börja träna igen och styr upp kosten. Precis som du själv skrev, du kommer känna igen dig efter bara några helnyktra dagar! Ännu mer belöning när endorfinerna från träningen slår in och än mer när du ser att din kropp börjar återgå till ditt forna jag. Du har en guldchans att stoppa den där onda spiralen här och nu. Kör hårt och kämpa på!

Bra att du reflekterar över ditt umgänge. Själv blev jag positivt överraskad igår över hur trevliga alla var, har inte riktigt hängt med förr om åren.....

Jag har levt med beroenden större delen av mitt liv. Fick anorexia som 15- åring, som övergick i bulimi. Sedan ortorexi ovanpå det. Hade några " friska" år när barnen var små. Därefter kom alkoholen in. Nu vill jag bli fri på riktigt. Har inte sett hela bilden förrän nu, hur jag gått från ett beroende/ missbruk till ett annat. Levde många år i destruktivt förhållande med verbal misshandel. Tror att ett viktigt steg för mig även är att förlåta mig själv, se på mig själv med empati.

Socialt arv påverkar, dvs vilken miljö man själv växte upp i och vad man blev exponerad för och när. Sedan hävdar forskare att flera gener i samspel kan göra att vissa personer har lättare att bli beroende. En typisk beroendeperson är någon som kan bli fixerad vid något. Arbetsnarkoman, träningsnarkoman, cocacolamissburkare, det finns alla möjliga saker som folk blir fixerade vid och kör på frenetiskt med.

Jag tränar på en seriös nivå, men det påverkar bara mitt alkoholmissbruk nämnvärt. Klart, hade jag inte tränat alls, så är jag övertygad om att jag hade druckit MER. Så träningen i sig räddar ju upp tillvaron lite. I mitt fall behöver jag dock ta itu med det som skapar den största ångesten en gång för alla och då med andra metoder än att dämpa tillfälligt med alkohol.

Har väl alltid använt mig av dämpande när jag haft ångest. Har funderat på det! Hamnar lätt i beroenden men har lyckats ta mig ur dom. Tex rökning för att ersätta med nikotintuggummin . Har vissa lättare att hamna i beroenden? Alkoholen har ersatt det andra!

Har varit i ett långt återfall nu ca 1månad dricker ett par gånger i veckan klarade att vara nyckter i ett halvår går på behandling mår för övrigt bra utan när jag dricker men nu är det jätte tufft tvivlar på mej skälv

...att det är först efter 3-4 dagar nykter som jag känner mig som mig själv och tänker: "åh, det här är jag!" Det har som sagt inte hänt så ofta detta året så inte konstigt att man mår dåligt. Igår drack jag inget men känner fortfarande av det från i fredags.

Tack Rufus! Jag vet att jag inte är ensam men ibland är det svårt att inte tänka på barndomen och allt som gick fel, men ångesten blir bara värre med alkohol! Var ute i fredags med kollegor, såklart blir det ett par drinkar innan jag går ut så annars klarar jag det inte, om det inte är med nära vänner eller min kille. drack ett par gin and tonics ute + en öl + shot och sen hamnade jag hemma hos en av kollegorna och vi rökte på tillsammans vilket låter helt sjukt, jag gillar det inte, och förstår inte varför min alkoholhjärna ALLTID ska "testa" när någon föreslår en drog eller mer alkohol eller vafan som helst. Har i alla fall en minneslucka efter att vi rökte och vaknade upp hemma i soffan med kläderna på, och tror det är kombinationen av de två drogerna tillsammans för jag brukar aldrig få det annars. Sammanfattning av fredagen...

Mitt alkoholintag har verkligen eskalerat det senaste året. När jag började dricka så drack jag kanske en eller två gånger i månaden. Gick ut med vänner. Blev alltid jättefull men allt var nytt och det gjorde inte så mycket eftersom det är så sällan. Sen blev det mer och mer, vid 20 så kan man ju köpa ut så då blev det oftast förfest innan utgång eller bara att köpa vin och hänga med kompisar. Sen flyttade jag hit och det har bara blivit värre. Jag drack aldrig två dagar i rad förut, men det händer ofta nu. Det fanns inte på kartan att jag skulle dricka en dag innan jobbet, men det händer nu. Och nu det senaste... Jag har druckit ett eller två glas innan jobbet bara för att ångesten är så stor. Jag skäms otroligt för det. Aldrig trodde jag att det skulle vara mig. Det känns skönt att skriva ner detta och konstatera att jag mår inte bra när jag håller på såhär. Förra året gick jag till gymmet ofta, men nu är det ohållbart på grund av bakfylla osv. Har gått upp i vikt vilket gör mig osäkrare. Kan inte hålla på såhär!

De är dom rätta orden Ulla Bulla du skriver i början, och det är så jag befinner mig i. Och förstår precis hur du menar med vågen. Kanske är nog så att varje dag växer mitt beslut innerst inne hos mig, men rädslan till vad? ligger ändå trots allt hos mig. Vad är jag rädd för? Är det ensamheten? Att veta att vi aldrig mer kommer ses och ha kontakt? Att jag kommer sakna den nyktra fina mannen? Ena stunden känner jag mig som världens ensammaste medberoende och ingen förstår. Sen nästa stund tänker jag nä, jag är faktiskt inte ensam. Detta forum och några andra bekanta jag vet om är ungefär i samma situation.
Jag har besökt Al-anon två gånger nu och det känns skönt att vara på de möten. Det är kanske de möten och forumet här och min terapeut som jag börjat gå till som gör att jag kanske kommer mer till insikt och finner mitt mod tillräckligt för att kunna släppa och gå vidare.
Kanske behöver jag den hjälpen för att sakta lämna han. Istället för att dra näven i bordet och sen gå.... Har testat det några gånger och det har gått sådär.
Tack för de ord du skriver Ulla Bulla. Det är så känslan är hos mig. Styrkekram

Och jag skapade ny tråd bara.

Jag tränar redan men kan absolut öka på ! Kan lätt bli att hitta ursäkter pga trötthet eller deppighet. Vilket naturligtvis leder till att ta ett glas vin! Vet ju hur bra jag mår av att röra mig! Ska genast ta tag ii ett träningsprogram! Tack!
Har du själv märkt resultat?

Man får väga vad som känns bäst och gå på magkänsla. Ibland blir det klockrent. Ibland bara fel.

Ja, den säger nåt, denna "Till eftertanke". Precis som det här håldramat i fem akter du bjöd på nyligen. :)

Vi ska snart iväg och fira svärmor på Mors dag. Jag firar min mamma i tysthet med tio nyktra veckor. Tror hon gläds med mig i sin himmel i dag. ♥

Så fint du beskriver det. Ja, i kväll samlas vi kring lägerelden och sjunger tillsammans alla de visor som lockar till tårar och skratt, allt om vartannat. Vi sitter där i armkrok, orädda och trygga med varandra, elden gnistrar och sprakar och vi sjunger fel och falskt och korven på spetten spricker i pur glädje. Så gör vi i kväll. Varje kväll. ♥

var på vårträffen på Gården så pratade vi just om den sk "tråkigheten" vid frukosten ! När alla samlas i matsalen blir ljudnivån snabbt så hög så att jag med en liten hörselskada inte hör nåt alls, bara surr :-)) Vi sa just det att detta skulle folk "utifrån" få vara med om !! Inga hämningar alls :-)) Gamla bekanta, nya dito, en del personal som servar oss...alla tjattrar och har så oändligt mycket roligare än i det gamla livet. Supe'erna på exvis Landsmötena, Gotlandskonventet, Gullbranna är lika högljudda och översvallande hjärtliga ! Det är oerhört svårt att inse att det är hundratals nyktra personer som festar loss :-))

Ett underbart fritt och skojigt liv !!

har hela förändringen av mitt liv i nykterhet gjort att jag vant mig av med en massa olika rutiner och vanor. Det var en förutsättning för att jag skulle kunna uppnå en nykterhet utan att vara på min vakt hela tiden. Många situationer som uppstod tidigare "krävde" ju att jag drack mig bort från det. Alla "orsaker" finns ju här på forumet : Glädje, sorg, ilska, avundsjuka, förbiseende, dan efter, måndag, fredag....alla andra dagar också, uppsluppenhet, vädret......alla sätt funkar.

För att jag skulle fungera valde jag bort alla chanser för ett fysiskt återfall, alltså att jag hällde ner alkohol dit det inte skulle. Jag har otaliga vänner som berättat att de började kröka igen just för att de återföll i gamla vanor. Varför ska jag knalla omkring med ett substitut när det är effekten jag egentligen vill åt ?

Jag gillar god mat, vilket tyvärr syns :-) , men idag behöver jag ingen dricka till maten vilket inte alls är en ovanlighet i andra kulturer. Om jag måste skölja ner maten med dricka så är den ju sanslöst torr. Däremot gillar jag ett glas kallt vatten, eller lite fusk med Coke, efteråt. Alltersom nykterheten blev mer naturlig upptäckte jag att mina smaklökar kvicknade till och försåg mig med betydligt mer nöje än någonsin. När jag drack kunde jag ju lika gärna äta junkfood för smaken var inte alls viktig eller för den delen åtråvärd.........det viktiga var att få drickan till maten.

Idag har jag inga problem med att vara den jag är, dvs en stolt nykter alkoholist. Jag har en sjukdom som är kronisk, progressiv och dödlig MEN som är fullt ut behandlingsbar om jag gör valet att inte ta det första glaset.

Grattis!! Önskar att jag kan skriva detsamma om mig själv i augusti :). Kram / FM

att veta vad som är rätt. Det kan ju, som du skrev Vändningen, bli en enorm kränkning. Men i det här fallet VET jag ju att hen varit på behandlingshem förut. Nu skrev hen på FB om sin enorma trötthet och orsaken till detta ( det var inte spriten). Får väl ligga lågt och se om det dyker upp nåt tillfälle till när det känns rätt att ta upp det.

För de orden av Kirkegaard. De kom till hjälp den här morgonen.

Ha en skön söndag.

Hej Etanoldrift!

Jag ser det som att du redan kommit halvvägs!
Du vet vad du måste göra och du har redan vidtagit flera stora och viktiga åtgärder för att lyckas ta dig ur ditt dåliga mående och dysfunktionellaförhållande!

Nr1. Att du håller dig själv helt nykter är enastående och, enligt mig, en förutsättning för att orka se sanningen som den är och med hjälp av den lyckas ta sig ur!

Nr.2 Att du redan börjat söka dig nya intressen och vänner utanför den dimmiga bubblan, du långe levt i, är suvveränt för det ger ditt liv nytt bränsle som du kommer behöva. Du ser där att det finns andra som tycker om dig och det gör att du kommer kunna våga släppa taget om det som är dåligt för dig idag!

Nr. 3 Att du sist men absolut inte minst, börjat skriva och läsa här inne gör att jag förstår att du redan vet vad du måste göra. Sen är frågan bara när. Men det vet bara du!

Det enda du behöver göra nu är att samla tillräckligt mycket mod, kunskap och kraft för att kunna genomföra det du drömmer om, och räds göra.
Du inser säkert, som alla andra som sitter i samma båt som du, att den snart kommer att sjunka och att du, så snabbt du bara kan, måste ta dig till stadig mark- om du inte ska dras ner tillsammans med den svajiga och sjunkande båten.

Bostadsfrågan är alltid ett krux när man ska separera och framförallt i större städer! Har inget bra svar på hur du ska lösa den biten, men tyckte det lät så skönt när du sa att du i alla fall unnar sig att ta in på nått annat boende då och då! Fortsätt med det, så ofta du bara kan, eller sov hos vänner och framförallt; berätta för dina vänner hur du har det på riktigt!
Skydda inte honom mer! Förklara hur du har det, vad du upplever och sist men inte minst; rädda dig själv!!

Å kom i håg en enda sak!

Känns det fel, så är det fel!

Fortsätt skriv och läs!
Det hjälper mer än man kan tro och även om du inte får svar direkt, är det fler som läser och i och med att du skriver om hur du har det så hjälper du samtidigt många andra, som sitter i samma båt!
Win-win!! =)

Stort lycka till kommer från en som just lämat det sjunkande skeppet och precis kravlat sig i land.... !!!

Tillsammans kan vi!!!

Segra

Ett bra tips är att börja träna regelbundet, eller öka träningsdosen om du redan tränar. Jag har märkt att träning kortsiktigt har ungefär samma effekt som alkohol, men den långsiktiga effekten är betydligt bättre. Träning ger en spiral uppåt, medan alkohol (som alla vet) ger en spiral nedåt. Så, gör upp ett träningschema som passar dig och håll fast vid det, oavsett om det känns motigt eller ej. Börja träna bums som ersättning för alkoholen.

Jag känner igen mig där i det du skriver om middagen där, men gjorde kanske den resan när jag flyttade senast och hittade ett nytt umgänge som enbart ger mig positiv energi och där alkoholen inte är orsaken (eller nödvändigt ont) för att umgås. Se det som en god insikt som bara kan leda till något bättre! Ha världens bästa söndag på er turné!

Åh, tack för alla boktipsen! Några av dem tillhör redan mina favoriter, Karin Alvtegen t ex, så jag anar att vi har lite samma smak. Ska bli spännande att läsa Khaled Hosseini som jag aldrig läst tidigare.
Skööön söndag!

Välkommen till forumet och bra att du ställer frågan och funderingen kring ditt bruk! Läser du runt här på forumet så kommer du att se att vi är rätt många som använder alkohol just precis för att dämpa oro, ångest, kanske glömma eller förtränga för stunden något som är jobbigt.

Det finns kanske ingen snabb lösning eller enkelt svar på det du beskriver. För en del finns det något underliggande man behöver få bukt med, en rotorsak i sig som skapar ångesten/oron i grund och botten. För andra kan det vara att man helt enkelt har vant sig att känns något jobbigt i livet, så dövar alkoholen temporärt. Då är det primärt kanske alkoholen man behöver mota i grinden, samt öva sig på att stå ut med känslan att saker och ting inte alltid är guld och gröna skogar. Det finns allt från terapi till medicinering att tillgå, men det är så individuellt för varje person om vad som är bästa lösningen. Det är dock bra att du kommit till insikten och det är en bra början. Läs gärna runt i andras trådar här på forumet, kanske får du inspiration och vägledning till vad ditt nästa steg blir. Lycka till!

Det var inte alls svårt för mig att låta bli alkoholen på middagsbjudningen i går kväll, men som jag förutsåg blev det inte särskilt trevligt. Insåg när jag satt där att egentligen har jag inte tyckt att det varit så roligt i det sällskapet förut heller, men jag har kunnat döva känslorna. Nu var jag tvungen att fejsa att jag faktiskt riktigt ogillar värden och hans dominanta skrävlande sätt. Såg också att hans fru verkade anstränga sig för att försöka dölja sin irritation mot honom och att hon drack för mycket och för fort. Tror jag har hittat en medsyster där...
Vi åkte - på mitt initiativ - hem ganska tidigt så jag såg inte hur kvällen slutade. Det kändes skönt att komma hem nykter, men jag drabbades av lite nedstämdehet och funderade över mitt liv överhuvudtaget. Känns som att jag behöver ta tag i flera saker som jag egentligen inte trivs med.

Idag ska vi åka på Mors dags turne till alla våra närstående mödrar! Det blir roligt :)
Ha en bra dag!