Senaste kommentarerna i forumet

...en förfärlig vecka och helg med upp och nedturer av så stora mått att jag egentligen inte känner något! Allt ihopblandat! Fått bekräftelse på allt jag känt och det var både befriande och smärtsamt. Inget kommer någonsin ändra sig så länge han inte tar till sig behandling!!!! Jag önskar för hans skull någon av de äldre spritfria OCH nyktra kommer pressa honom så hårt att det ruskar om honom. Han har bytt ut supandet mot kvinnor! Han var grå i huden och mager som när han drack så det handlandet har väl börjat tära! Någonstans önskar jag han tar till drickandet så han slår i den där botten...den för två år sen var tydligen inte tillräcklig. Vilken patetisk och destruktiv människa!!!!!

Jag går på AA och jag förstår inte hur du menar? Har du dåliga erfarenheter av Soc för hur du känner att du har blivit behandlad? Läkaren jag berättade för om mitt problem med alkohol kontaktade knappast soc. Skräm ingen i onödan från att våga söka och be om hjälp. En människa som ber om hjälp och är ärlig har ingenting att dölja. Soc tar ju tyvärr knappt ens barn som faktiskt skulle behöva få det bättre på riktigt. Jag har gått på Soc och har väldigt blandade erfarenheter av bemötande och hjälp till mig själv och den ekonomiska biten men när det kommer till mitt föräldraskap och att jag är alkoholist och mamma upplever jag inte Soc som ett hot. Det gör man bara om man döljer något i 99 fall av 100. Skulle jag säga.

Började tänka hur en klunk ren vodka skulle smaka. Fy fanken vad vidrigt. Det uppstår på riktigt knotter på min kropp när jag tänker på det. Inte för att jag någonsin gillat det men en shot kunde gå ner med lite vilje. Det skulle inte gå nu.

över saker som jag inte saknar med att dricka inte nödvändigtvis i ordning:

1. Minnesluckorna
2. Fylleångesten
3. Illamående
4. Huvudvärk
5. Svagt psyke
6. Trötthet
7. Dyrt
8. Smaken
9. Alkohollukt
10. Skammen
11. Olustiga situationer
12. Mitt provocerande humör
13. Mitt dåliga omdöme
14. Sena nätter
15. Skakighet
16. Osäkerhet
17. Ovisshet
18. Ännu sämre självkänsla
19. Skitsnacket som kan dyka upp
20. Oseriös bild av mig
21. Orkeslöshet
22. Mörka tankar
23. Deppression

Här har du en till som känner igen sig. När jag drack så kände jag mig ganska vilsen och det var så skönt att ta ett glas vin för att varva ner och umgås. Sen insåg att det var alkoholen jag var tvungen att sluta med för att få ordning på mig själv i jobbet och privat. Jag började på antideppressiva i våras och till en början så drack jag alkohol samtidigt. För mig var det en vidrig kombo. Även om jag lyckades alldeles utmärkt att supa mig redlös även utan antidepp så tyckte jag att det blev ännu värre efter att jag började min medicinering. Jag insåg att det skulle sluta fruktansvärt om jag fortsätta. Att det ännu inte hade hänt kan jag bara tacka min lyckliga stjärna. Det låter som att du har all anledning att tacka din :)

Jag håller på dig, nu kör vi det här. Här är du långt ifrån ensam, välkommen!

det är underbart att vara nykter.
Helt underbart.
Allt blir plötsligt på riktigt och sant.

Det gamla äckliga befrias man från och kliver ur det liksom REN.

Jag tror på dig Tobias.

Tack för pepp! Kram

Käraste du. Min situation påminner lite om din. Ta tag i det här nu!!! Ring alkohollinjen imorgon! Jag ringde idag :-)

Tack för era svar. Jag har tänkt väldigt mycket på detta sedan jag skrev mitt inlägg, har redan blivit bjuden på alkohol två gånger idag (dock inte sökt upp det (men tackat ja)). Fan den är överallt.

Blev helt tårögd när du skrev "om du vore min lillasyster", Meredith11, så sjukt. Hade jag varit min lillasyster, hade jag gjort det samma, men man tänker inte så när det handlar om en själv.

Ebba tack för dina ord. Har också varit nära att trilla dit, slog nästan sönder skallen när jag var full när jag var 17, men det fick bra (efter två veckor på sjukhus :/) Nu är det mer att jag somnar i trappuppgångar, ställer till scener sov osv.

Ja, jag ska hänga kvar här. Läsa, skriva, tänka.

Att be om hjälp vid missbruk är en styrka och då ska man inte hamna i en utredning. Tänk så många som har barn som inte vågar be om hjälp pga att det öppnas en utredning gällande barnen. När jag blev lobbad av polisen skickas man till soc och de kollar bara hur man har det och om det föreligger fara. Jag tycker ändock att det är fel väg att gå. Bra att du tar tag i situationen. Jag hade samna problem som du. När jag drack så drack jag med råge. Detta i sig att inte kunna stoppa i tid bygger på någon form av beroende. Jag tycker att du ska kontakta aa i första hand för dör får man mycket stöd och råd samt du får träffa en massa trevluga människor som inte dömmer dig och diba val.

Idag var dagen då jag på allvar tog tag i mitt missbruk. Tårar har trillat. Händer har skakat. Ångest har ridit i galopp. Men ikväll.. Jag tänder ett ljus.. Jag äter en god middag - NOTERA - dricker VATTEN- som måltidsdryck och hör glada tillrop från badrummet! Min man badar våra små underbara barn. OCH jag njuter av en liten bit av min själs lugn. Vägen kommer vara så svår. Jag vet, den har bara börjat. Men jag har valt rätt väg. Och jag är redan så tacksam för den här fina sajten. Där jag vet att jag aldrig är ensam. Var rädda om er där ute. Det verkar som att jag just börjat vara lite rädd om själv.. :-)

Jag hoppas också att du inte ljuger för mycket ;-)
Det hade ju varit spännande!!!!

Du sammanfattar min senaste månad ganska väl. Strömmen av beroenden som bara döljer/dämpar den verkliga problematiken. Bort med beroendena/kryckorna och fram kommer problemen.

Ibland ställer jag mig tveksam till att använda begreppet grattis, som att du skulle ha vunnit på nykterhetslotteriet. Det har inte varit annat än ett slitigt, hårt och gediget arbete. Så bra jobbat PP. Du är ett föredöme!

14 månader. För mig helt otroligt fortfarande. I morgon är det åtta veckor för egen del.

Konstnären, din man kan skatta sig mycket lycklig över att han en Lady som ger honom vackra löv och uppmärksammar honom på viktiga datum. Genom att påminna honom om hans två månader så visar du hur mycket det betyder för dig och hur viktig hans nykterhet är för er.

Hoppas du fick en fin dag.
Kram!

Lycka till i det vidare livet och tack för din närvaro här.

Och grattis till dag 4 halvvägs genom veckan nu!

Du kan nog vänta dig en liten berg och dalbana av tankar och känslor. För är det något nykterheten bjuder in till så är det grubbleri. Men det är värt det. Hur kasst man mår över gamla synder, avhållsamhet eller sorg så är det ingenting mot fylleångesten. Ingenting.

Jag mår fint, jag hade en ganska lång startsträcka i morse. Men jag fick igång mig själv och nu rullar det på. Slog mig precis hur annorlunda jag känner inför möten idag jämfört med för två månader sedan. Varje möte var superjobbigt och jag var ganska oförberedd och all energi gick åt till att glida, skjuta upp saker och verka påläst Nu bara gör jag dem och därmed ÄR jag påläst. Och fan vad mycket enklare livet blir. Det har ju gått bra för mig tidigare, när jag gjort det med vänsterhanden. Fatta hur grym jag kommer bli när jag gör allt med mer energi. Det ska jag testa gänget. Jag ska vara Super-SL i en månad, Hey, jag kanske är vd vid årsskiftet?! Hahahah nä men jag testar: att vara ett riktigt jävla ess på jobbet! Ursäkta svordomarna, jag gillar att svära ibland.

En väldigt omtumlande dag. När jag slår upp ögonlocken kan jag höra hur regnet piskar mot fönsterrutan och motivationen för att änns kliva upp ur sängen är lika med noll. Måste träffa och prata med människor, jag orkar inte. Istället för att som vanligt ta bilen till jobbet väljer jag att vandra. det som normalt tar mig 7 minuter i bil blir till 40 minuter till fots. Jag stoppar i hörlurarna och kliver ut i regnet. första 100 - 500 meterna går jag med blicken nerborrad i backen och vill absolut inte möta blicken med någon. Köper den dagliga dosan snus och pratar lite snabbt med handlaren som avslutar med ett léende och önskar mig en bra dag. Kliver ut i regnet igen och surar ner mig. En bra låt i hörlurarna och något händer. Jag börjar gå snabbare och huvudet lyfter sig av någon outgrundlig anledning. Jag symboliserar gången till jobbet med den vägen jag måste ta nu med alkoholen. kan möta människors blickar och jag vill bara öka tempot. Känslorna i min kropp löper Amok. Som ett jäkla inferno av både sorg och lycka. Kan inte minnas att jag kännt något liknande någonsin förut. Vet absolut inte vilket som är starkast men jag kommer ihåg att jag vid ett tillfälle bara ville gråta. Vet faktiskt inte varför. Allt lugnar ned sig och jag känner mig bara varm inombords. På nått sätt glad. Ångesten har precis lämnat mig, jag mår bra igen.

Jag avslutar med att springa till jobbet (rädd att komma försent).

Väl på jobbet sätter jag mig ner och en kollega kommer fram och erbjuder mig att hänga med på fest i helgen. "vi tänkte bara ta ett par bira och umgås lite". Första tanken är att han måste fan skämta. haha, kan inte folk bara låta mig vara ett tag. Resten av dagen är bra och jag känner att jag är påväg tillbaka igen. Så i sin helhet har dagen varit bra. Jävla skum morgon med ovanligare känslostormar än vad jag är van vid.

Hej Ebba ! Tackar som frågar. Jo det funkar. En väldigt omtumlande dag men helt klart givande. Hur mår du ? Hoppas att allt är bra och att du är stark =) Håller på att läsa din tråd och som du säger. den är väldigt lång och väldigt inspirerande. Kommer absolut vara med och kommentera i den så fort jag har läst klart den.

Med hjärnspöken, små djävlar etc menar jag det inte så flummigt som det låter, jag är så pass vetenskapligt utbildad att jag vet att det rör sig om belöninggssystem, synapser och limbiska system osv alltså kemiska förändringar som leder till att vi tänker och tror saker som är direkt felaktiga eller skadliga för oss. Bara så att ni inte tror att jag har tomtar på loftet :-)

Först vill jag säga till Stingo - 20 år är mycket. Jag var rökfri ca 12. Testa inte, det är bara skräp, finns ingenting i cigaretten som du vill ha, det är bara hjärnspöken. Dröm på nätterna att du röker men strunta i det dagtid!

Till Santorini: du skriver att man inte blir personlighetsförändrad av rökningen. Men, jag har funderat mycket på det här och jag tror faktiskt att man kan bli det, åtminstone blir jag nog det. Du som kämpar med socker, har du läst hon vad hon nu heter, Bitten nånting, som skrivit Sockerbomben i din hjärna eller något (ja, jag äter kolor den här veckan med, hjärnan är utbombad idag ;-) Hon är i alla fall specialist på beroenden och jag vill minnas att hon drar paralleller till flera olika typer av beroenden - att de ställer till saker i hjärnan.

Jag fastnade just för en av dina meningar också: "står jag där med en chokladkaka och vet inte hur det kom sig" - så har jag ju gjort med flaskan också. Och cigaretterna! Man säger till sig själv att "nej, jag ska inte" och likförbannat står man där med klunken på tungan eller betalar ciggpaketet i kassan. Eller chokladkakan halvt uppäten.

När det gäller personlighetsförändring så har det för mig blivit så, och det är därför jag pratar om frihet i mitt tidigare inlägg, att jag inte är fri att bete mig och vara som jag borde. Med cigaretterna smyger jag på samma sätt som med alkoholen ibland. Mina barn visste inte (?) att jag röker, jag förnekar hur mycket jag rökt (för mig själv och om någon undrar), jag försöker dölja att jag rökt, jag vill sluta men plötsligt står jag där igen, mycket tid går åt till att fundera över rökningen, till att planera rökningen och till att dölja den. Jag känner skam och skuld för att jag röker eller röker mer än jag borde. Allt det där är samma känslor som när det gällde alkoholen. Jag ser samma slags mentala besatthet som AA talar om när det gäller alkoholen. "Första glaset" skulle lika gärna kunna vara "första cigaretten" - den är den eller det vi inte ska ta, för då går det bara utför, även om det i början tar lång tid - vi kanske klarar av att feströka (dricka när det är helg) men snart röker vi (dricker vi) varje dag.

Och jag tror faktiskt att det är lite samma-samma med sockret. För mig är det så att om jag börjar veckan med att köpa godis på tråkigt-på-jobbet-eftermiddagen, då kommer jag helt säkert känna samma behov på tisdagen. hela veckan kommer jag trycka i mig godis på eftermiddagen. Men, om jag har haft semester kanske jag inte ätit så mycket godis (d.v.s. inte haft tråkigt på jobbet!). Då är jag heller inte sugen på godis. Jag tror att det är samma typ av djävular oavsett. Jag tror att det fysiska beroendet yttrar sig på många olika sätt beroende på vilken "drog" det handlar om. Men, när det gäller det psykiska beroendet så är det nog i princip samma krafter det handlar om - det är våra egna hjärnspöken (djävular).

Jag tror vidare att vi som är beroende av något borde ägna mycket kraft åt den problematik som ligger bakom beroendet istället (eller åtminstone efter att tagit itu med beroendet i sig) - beroendet (sockret, spriten, alkoholen, shoppingen, spelandet, you name it...) är bara ett symptom på underliggande "störningar" i vårt liv, beroendet är bara toppen på isberget så att säga. Det egentliga problemet är något annat som vi kanske inte ser eller inte vågar ta tag i. Jag tror faktiskt att jag var och for efter detta redan där för flera år sedan, när jag startade min tråd och döpte den till "Vägen tillbaka till mig själv". Jag har nog tappat bort mig själv någonstans på vägen: vem är jag, vad vill jag, vart tog den person som jag var förut vägen, vart ska jag osv. Svåra frågor som är jobbiga - ta ett glas vin istället så slipper du fundera på dem...

De olika typerna av missbruk kan naturligtvis graderas i mer eller mindre bra också beroende på hur socialt accepterat bruket är. Det är OK för mig att trycka i mig godis här vid skrivbordet på jobbet men det skulle inte vara OK om jag satt här med en bag-in-box och korkade i mig. Om jag trycker i mig 3 efterrätter på firmafesten eller röker 10 cigaretter på raken så kommer folk möjligtvis att prata lite, men inte så mycket som de skulle göra om jag tömde vinlagret och kräktes i ett hörn, drog en kabbe på toan eller så.

Även om jag kanske känner skam över att jag äter godis (det gör mig tjock, jag trixar med blodsockret, blir trött osv., jag skäms för att jag inte kan låta bli osv osv) så är det ingenting jag kommer att bli inkallad till chefen för. Men, likförbannat kommer detta missbruk göra så att jag mår dåligt och inte är den människa jag skulle kunna vara.

Hoppsan, blev långt det här. Skönt att skriva av sig lite (plus att jag har tråkigt på jobbet och inte borde äta fler kolor nu ;-)

på en bra sida : https://www.facebook.com/relationeribalans?fref=photo
Och jag hoppas jag inte ljuger för mycket när jag skriver att en träff för alkoholhjälpens medlemmar planeras längre fram i vår :-))
F'låt admin men jag kunde inte hålla mig :-)))

Muränan. Jag tycker din tolkning av vad jag skrev tidigare sammanfattas mycket bra i dina fyra punkter. Det kan nog vara ett bra sätt att sätta upp det hela i punktformer som du gjort. Jaa, jag tror att det jag har skrivit kan hjälpa mig. Det var också det viktigaste syftet med att skriva öppet.

Den stora nöten att knäcka nu är varför och vad som leder fram till återfallet. Jag har svar på vad som händer vid återfallet men inte när jag ska vara extra observant och när jag måste dra i bromsen rejält. Förändringen av mitt egna beteende allt eftersom jag håller mig nykter är svårare att exakt återge. Jag antar att jag efter ganska lång tid blir lite "kaxig", släpper forumet under längre tider och lite grandiost tycker att detta fixar väl jag. Det kan gå så bra under långa perioder och jag har utsatt mig själv för många besvärliga situationer med A inblandat men så kan en dag komma (som en blixt från klar himmel) där man upplever att många saker går emot. I kombination med detta lite trötthet, irritation, känslor som att "nu djävlar måste det hända något" etc så är risken uppenbar att jag lätt kan trilla dit. Det är vid sådana "nödsituationer" man skulle behöva en diger telefonbok med andra alkoholister som kan ge akut stöd.

För mig tror jag den springande punkten är att jag måste agera och reagera så mycket tidigare. När rastlösheten sätter in, man ställer sig frågor som om det verkligen betyder något om jag håller mig helt nykter eller inte, kanske inte känner att de positiva sakerna som kommer efter lite längre nykterhet kommer tillräckligt fort. Då är det riktigt kritiskt. Det är ju det där med det berömda tålamodet som är så viktigt. Att inte alltid förvänta sig maximalt positivt resultat på kortast möjliga tid.

Idag har, trots allt, varit en bra dag. Jag mår OK och min resa går vidare, kanske på något mer stabil mark.
Tjalle

Tack fina Ebba :-) Känner mig så ny i allt. Insikten om mig själv och mina problem och så vidare. Det var ett väldigt lugnande och bra svar. Kram till dig