Senaste kommentarerna i forumet

Hej Linn! Hur har det gått för dig i helgen? Hoppas att det har gått bra och om inte, är det bara att ta nya tag direkt igen. Som jag har märkt och som så många andra skriver här, tar det inte så lång tid innan det värsta suget, ångesten, sömnproblemen, svettningar etc. upphör efter man har slutat dricka. Max en vecka och oftare kortare tid för de flesta, skulle jag vilja säga. Sedan blir det bara bättre och bättre. I det finns även en risk i att man då lurar sig själv med att "det gick ju bra att sluta, jag har nog inga alkoholproblem" och sedan dricker man igen. Jag har gjort så flera gånger och då är det lätt att fortsätta och eskalera drickandet, tills nästa gång man tar nya tag, med allt vad det innebär. Lycka till och skriv och läs här. Det kan hjälpa.

Tänkte samma sak, att om man har ett bra förhållande till alkohol så borde man nog avstå alkohol en lördagkväll om den andra är nykter. Vi bor långt ifrån varandra så blir nog ganska naturligt att det inte blir mer av det men trevligt var det och som sagt en lärdom....

Helt klart varningsflagga att man måste dricka upp fast man egentligen inte är sugen, och det inte smakar gott. Märkte ju själv att jag inte borde ha druckit men samtidigt så kändes det bra att testa för är mer besluten om att alkohol inte är nåt för mig längre. Samtidigt var ju rädslan att om jag dricker skulle jag falla tillbaka i samma mönster direkt och bli mer och mer sugen på att dricka. Tur att det blev bara ett större motstånd. Är kanske lite besviken på att jag bröt nykterheten men samtidigt är ju allt en process, att lära sig vad som är rätt för just mig.

Då har du hållit uppe med alkoholen i två månader om jag räknar rätt. Bra gjort! Du skrev att du förr övertalade din fru med att "nu är det lugnt att ta ett glas". Det har jag själv märkt att det är lätt att göra, när man inte längre känner det akuta suget, när man tycker att man har varit duktig en tid osv. Det är varning på det, förstås! För mig har det varit en signal om att fortsätta att dricka. Sedan får man göra om proceduren igen, med allt vad det innebär. Bättre att sluta helt, även om jag inte gjort det än. Efter alla gånger jag har hållit uppe och druckit igen efter en tid med motiveringen "att nu är det lugnt", verkar jag till slut förstå hur jag fungerar. Jag vet att när jag dricker igen på exempelvis en fest, är det nolltolerans en tid efter att festen är över. Det fungerar ganska bra för mig, fast egentligen kunde jag lika tära avstå vid sådana tillfällen. Det vore enklare och säkrare.

Kul med dejt :-). Men jag skulle nog tänka efter innan jag gick vidare med honom. Tror inte att nån jag känner som har ett normalt drickande skulle dricka sig lite "full" på en första dejt med någon som drack a-fritt.
En stor varningsflagga på det beteendet tycker jag.
Och ett annat beteende med varningsflagga är ju att att vara "tvungen" att dricka. Inte gott, inte särskilt sugen... Men där står man och dricker och sen måste det ta slut. Även skvätten som skulle vara till sås. Oj vad ofta jag har gjort så. Bra att du inte ser det som ett misslyckande utan som en lärdom. Och starkt att dricka a-fritt på daten. Väldigt imponerande faktiskt!

precis så är det.Vi är då den råtta som lämnar skeppet.
Fast vi varit där och gnott och gnetat och ställt upp och räckt till.
Någonstans har vi väl fått vår betalning, lön för mödan eller vad man nu vill kalla det.
Att man varit livsnödvändig både för att alkoholen ska få fortsätta flöda och att de känslomässigt ska orka med sin egen alkoholism.
Och den rollen kliver man då ur och lämnar den som dricker att möta sin egen verklighet utan skyddande omsorg från oss.
Kanske han vaknar, kanske inte men känn inte denna skuld.
Jag vet att den kan vara monumental men du har gjort tillräckligt och det vet du.
Och framför allt, det hjälpte inte..

Vi har inte haft helg tillsammans på nästan en månad. Det har inte varit planerat men oj så skönt det varit. Det är klart att vissa saker varit jobbiga men har haft ett lugn i mig som jag annars inte har.
Men jag är såå ofantligt trött hela tiden. Försöker sova när lilla sover.
Är det normalt?
Skulle behöva träna för att få energi men än så orkar jag inte.

Tror absolut att fredag, vin, avkoppling blir någon slags reflex och känslan av välbefinnande infinner sig. Nu måste man hitta något annat att belöna sig, eller så kanske man inte måste det. Än så lönge kanske det räcker med att tänka att man inte dricker och att det ger en kick. Det är nog viktigt att tänka på att alkohol aldrig ska vara en belöning.

Bra att du kom ut hel på andra sidan. Läste om din yrkeskår och att det könns outhärdligt att ha a-problem bland dem för att det inte förväntas och man nog är ensam. Tänker att det nog är många här inne på forumet som känner likadant. Och att vi kanske dessutom träffar varandra i jobbet utan att veta om det. Problem med a är nog vanligare än vi tror även bland folk som inte "förväntas" ha problem. Så det är dags att sluta skämmas och förstå att det är ett stort problem bland alla sorters människor.

Skönt att höra. Både att läget stabiliserat sig och att du står fast i din nykterhet i det här läget. A gör ju bara allt mer förvirrat och ångestfyllt.

Kan inte sova, vilket är lite ovanligt för mig. Tänker på att jag fått ett annat sätt att se på alkohol. Ordet fredag frammanar inte längre bilden av en dunk eller den gröna skylten. Snacka om Pavlovs hundar. Är jag avbetingad nu? Kanske lite i alla fall. På rätt väg när jag känner att det finns andra och viktigare sätt att avsluta veckan på. Och att avsaknaden av alkohol i mitt skafferi fast det är helg, inte framkallar panik. Jag är tacksam för det. Kram till er alla - oavsett var ni befinner er på stigen.

så har jag ju redan testat så nån halvårsmedalj blir det inte för mig;). Det känns gott att du har hittat en väg som passar dig. Jag känner mig ganska lugn nu efter mitt "misslyckade" test. Det var inte ens gott.. Men man ska aldrig söga aldrig har man ju lärt sig med åren. Det skulle verkligen varit kul att träffas IRL. Vad vi skulle ha surrat :D.
Önskar dig all lycka. P o K ❤️

Du kommer att fixa det. Bra att du fortsätter skriva här. Kram <3

Har vaknat nästan varje morgon den här veckan med minneslucka. Rätt ångestladdat när man ligger & försöker komma ihåg hur kvällen slutade.Så jag har tänkt göra ett avbryt. Eller jag tänkte det på f.m, innan abstinens symptomen började komma. Vid 7 tiden letade jag fram en del slattar från spritflaskor + skaffade ngra folköl. men nu är alkoholen Slut, & det känns allmänt jobbigt, eller det blir bara värre. Att det ska vara så svårt..men jag skriver ner en del för att bli mer motiverad.

Hej igen! Längesen jag skrev. Allt rullar på och går bra. Ville bara in och skriva att jag drömde att jag drack alkohol. Drack vin i drömmen och hade roligt. Tidigare har jag drömt om alkohol i samband med ångest och fylla. Vad tyder detta på? Börjar kroppen slappna av "för mycket"? En väns 30-årsfest äger rum i helgen. Kanske det spökar?

över att jag inte heller förväntades ha alkoholproblem, vilket jagade mig att dricka mer för att glömma för stunden, suck. Jag följer dig Valeria och kanske du kan finna din lösning. Jag tror att jag vände, då jag insåg att jag faktiskt inte ville vara alkoholist längre-jag ville äntligen vara något annat för att kunna möta min egen blick i spegeln och se att jag är en människa som valt att vara nykter och som vågar ta ansvar för mitt liv, mina handlingar även om jag ibland misslyckas. Men det är mänskligt! Precis som mitt misslyckande att inte kunna hantera alkohol. Det är mänskligt. Du är stark som ser din svaghet, nu bestämmer du vad du ska göra med den insikten.

30 dagar utan alkohol och en med. Jag hade bestämt att jag ville dela en vinflaska med min man för att smaka om det var så gott som jag tyckt. Det var starkt och surt. Drygt två små glas och sedan inget mer trots att mannen gått och lagt sig och jag hade all möjlighet att hälla i mig som i gamla tider. Men jag ska inte tillbaka till vraknivå. Vaknade med huvudvärk som satt i flera timmar-varsågod. Risken för att jag skulle "mysa på" med vin ikväll med var stor, så direkt i morse tog jag Antabus. Flera gånger idag har jag känt glädje över att jag kommer att vara alkoholfri igen. Men utan medicinen och er här på forumet, hade jag haft det problematiskt.

Jag kan rekommendera att gå på gym. Började med det för 1,5 år sedan, i samband med att min fru lämnade mig. Jag drack alldeles för mycket några år innan det och någon månad efter. Gymmet har betytt mycket för att jag ska kunna hantera alkoholen, så det har blivit som en liten hobby och ett naturligt inslag i vardagen. Går dit kanske tre gånger i veckan och går även i skogen ibland. Visserligen dricker jag då och då numera också, men bara vid speciella tillfällen och aldrig i min ensamhet. Det går bra, men jag får vara på min vakt.
Lycka till!

tycker inte heller att jag får några fysiska hälsovinster av att inte dricka utan för mig ligger det helt på det psykiska planet, dvs att slippa ångest. Och det är såååå mycket värt, eller hur? Tack för din omtanke på min tråd!

var ditt uttalande på min tråd om ansvarslösa arbetsgivare. Problemet är att jag tillhör en högt aktad yrkeskår som inte förväntas ha problem med A utan tvärtom behöver en push för att släppa loss. Det känns outhärdligt att inte leva upp till dessa krav. Tack för att du finns för mig.

Man har stor nytta av att läsa "den andra sidans" kämpande och sätt att se på sitt missbruk.

Och han kan fortfarande i viss mån påverka min sinnesstämning.. Men numera rusar jag inte åstad och agerar (även om jag reagerar..) Jag tar ett djupt andetag och väntar..

Vadå.. det var ju HAN, och inte jag som hade problem.. Nu när jag tittar i backspegeln så ser jag hur hans "mående" alltid har kommit först.. hur jag till slut drog mig för att bjuda hem vänner och tom barnen, för att han fyllnade till framåt eftermiddan - kvällen..
Hur jag ständigt drog till med "vita lögner" för att ingen skulle se hur illa det var periodvis.. Ja, jag gjorde alla fel man gör som medberoende.. Jag har inte fattat det förän efteråt..
Jodå.. i våra alkoholisters ögon kommer vi nog alltid att vara bitchar.. men mest för att vi faktiskt törs stå upp för rätten att leva ett eget liv!
Vi har RÄTT, att umgås med våra vänner, utan att få tusen frågor efteråt. (och NEJ, de har ingen som helst rätt att ringa och kolla var vi håller hus, om vi är på jobbet eller var det nu är!)
Vi har rätt att säga nej till sex, helt enkelt för att vi inte är det minsta sugna att ha sex med en onykter person som inte bara är tafflig, utan stinker spritfabrik.. (finns inget mer avtändande)
Vi har rätt att få vara i fred, när vi behöver ensamtid (utan att ha någon som kräver "kroppskontakt" inpå oss 24/7)
Så ta dina steg, när du känner dig mogen..
Och skäms inte för ditt medberoende.. Det finns massor av superintelligenta kvinnor(mest) och män som är just medberoende, för att de gett upp sina egna liv och önskemål för att vara alkoholisten till lags..

Att du klarade det ganska ok!
Sommarkatt15

Jag trodde inte att mitt mående handlade om medberoende och hur långt man kan sjunka i det. Jag trodde inte att JAG kunde bli det, att det är det som kallas medberoende.
Sätta hans mående i första rum. Tassa på tå el dölja vissa saker som man vet han bli sur för och då kanske han dricker.
Måste visa att jag älskar honom eftersom han tror inte att jag gör det fast jag kanske bara vill gå undan , vara för mig själv....
Detta är andra helgen med antabus och fasen vilket lugn jag hade när jag körde hem från jobbet i fredag och veta att ikv är han nykter .
Sen som ni sa är det för tidigt att ropa hej och det vet jag verkligen men jag vet oxå att sluta han så har jag bestämt att flytta till 100%
Det var nån som sa att det är bra att ha en plan ifall han börjat igen. Jag har en plats som jag kan åka till men som inte funkar i veckorna att åka till så jag fundera på att redan nu kolla upp den saken.
Vi hat övernattningslägenheter där vi bor och det fundera jag på isf.
Nu känns det som att jag tre det går åt pipan men så är det verköigen inte men som ni alla vet...
Alla löften som dom brutit vågar man inte tro fullt ut innan bevis.
Vilken kamp vi utsätter oss för som vi inte ha nåt för om dom inte vill ta hjälp.
Han skyllde mycket på att det var för att jag inte visade kärlek, vi hade sex så sällan , jag bara utnyttjade honom eftersom han betalade hyran.
Jag skulle vara glad för att jag hade tak över huvet osv....
Allt detta han hållt på med är psykisk misshandel vilket har gått upp för mig nu och jag blir så ledsen att jag tillåtit att någon göra detta mot mig. Jag som alltid haft skinn på näsan och lät aldrig nån göra mig illa.
Vad hände???
Sen är inte jag den snällaste och jag kan vara en bitch men jag kränker aldrig någon medvetet. Kunde inte äns göra det mot honom fast han gjorde det mot mig och mitt utseende el att jag var korkad som inte fatta nånting.....
Skönt att hittat hit och få skriva av sig. Har faktiskt bestämt att gå att prata med en psykolog.

Skönt att vi får höra ifrån dig Valeria. Bra ändå att du är redo för nya tag igen. Kämpa på!

har överlevt trots fylla och ångest. Har inte gjort bort mig utan klarat mig med en hårsmån, suck.... Sitter med mina 3,5:or. I morgon blir det antabus. Ska till min husläkare på måndag och be om naltrexon. Tack alla underbara, jag hade inte överlevt utan er!