Senaste kommentarerna i forumet

Äntligen kan du få SOVA,strutta runt i kallingar och göra max noll.
Ta hand om din lilla förkylning och gör noll.
För det är du värd, du är en hyvens kille som gjort för mycket, lite för snabbt.
Sov ikapp nu, julafton hos dig är på tisdag.
Ta seden dit du kommer, sov tills på tisdag!
/A
P.s. Jag har sakta blivit bättre, snart helt fit for fight. Gick och lade mig 21:00 hos svärisarna igår.
Nu har jag sovit mig iform. Vi åker efter frukost.
Skönt, D.s

Har lyssnat på råden och prioriterar mig själv just nu. Försöker verkligen släppa alla tankar på skuld. Jag kan inte ändra det som varit men jag finns här hemma varje kväll nykter och tillgänglig. Mer kan jag inte göra, att hon inte vill prata om hur dåligt hon mår är upp till henne nu. Jag är här om hon vill.
Just nu verkar hon förresten må bättre, idag har vi julpysslat hela dagen, gjort julgodis, knäck, 3:e satsen lussekatter, griljerat skinkan och lyssnat på julmusik samtidigt.
Det har varit lugnt, skönt och mysigt och de har varit glada.
Tror nog att de mår bättre när inte jag går omkring och är skuldfylld.
Sent ska syndaren vakna, fast tur att jag vaknat åtminstone.
Kram!

Om du vill byta rubrik på en diskussion som du har startat så kan du skicka mig ett meddelande så fixar jag.

/magnus

Att de körde hem bilen åt dig, hoppas du fått tillfälle att njuta av lugnet som lagt sig hemma eller känns det tomt?
Hoppas din förkylning vänder snart och du börjar känna dig bättre snart.
Kram!

Gumman, var inte så hård mot dig själv! Det är inte ditt fel att det har blivit så här! Tro inte på honom när han försöker lägga skulden på dig!

Du skriver att du tror att han kanske kommer tillbaka. Vad kan du göra för att hindra honom? Byta lås? Be någon komma och bo hos er så att ni inte är själva? Ringa polisen? Bo någon annanstans ett tag?

Jag tror att du behöver vara konkret i dina tankar kring det här, så att du inte står handfallen om han faktiskt kommer tillbaka.

Du finns i mina tankar, och jag hoppas att det kan ge dig den styrka du ber om.

Var rädd om dig.
/H.

Smärta, sorg, ilska, jaa...
Allt är kaos. Kaos och kris och ångest och katastrof.

Min sambo måste ha någon personlighetsstörning, det kan inte vara alkohol som gjort allt detta. Allt jag blivit kallad, hotad med, fått utstå, allt pga att jag inte stoppat det redan från början. Total förnedring och total känsla av misslyckande.

Vi kan inte ens kommunicera: han tycker fortfarande bara att allt är mitt fel, att det är jag som får honom att kalla mig saker, att det är mitt beteende som gör att han får säga vad som faller honom in, och han tar inte på sig någonting - det är alltid mitt beteende som gör att han gör som han gör... Nej, denna lkoholistne vet itne vad han gjort, det är den personlighetsstörde som förnekar allt.

Och nu har han lämnat mig och flickan igen, för alltid hoppas jag... Men det är väl en tidsfråga innnan han komemr itllbaka och säger att jag ska ut. Ge mig styrka, ge mig ork.

Med att vara social och spontan.
Skall bli kul att ses den andra.
Mitt problem är att när jag är så eller har
slå lätt för att prata och ta kontakt.
St folk tror man ÄR på lyset.
Men då är det inte jag som äger problemet.
Spännande med jul..........
Kramar i natten!
/A

Jag har lite dåligt samvete för att jag har fått så fina kommentarer och blivit stöttad av flera av er och... att jag inte har skrivit något tillbaka i er tråd. Får man vara lite egoistisk så här i början? När jag känner mig stadigare på benen ska jag "skärpa till mig"... Tack för all underbar hjälp och kram på er.

Det låter som en bra ide. Man behöver all hjälp som man kan få. Försöka pränta in i min skalle INTE DET FÖRSTA GLASET! Jag har ju haft en del längre (allt är relativt)vita perider och mår ju så gått då. Lever liksom hela tiden. Det här ska vi klara. Vi vill ju ha ett bra, värdigt och närvarande liv. Jag tror att jag ska införa någon slags morgonritual där jag påminner mig om vad jag inte ska dricka... Ja vi får kämpa på. Lycka till du med.

Är också tillbaka (på dag 4) efter senaste fyllan. Jag vet vilket helvete du har gått igenom. Även jag börjar komma tillbaka till verkligheten. Låt oss hjälpas åt.

Tjalle

tillbaka ! Och använd alla oss som är här som stöd och vägvisare på din nya väg, vi gillar att hjälpa :-))

Forumet byggs om just nu så det är inte säkert att du kan starta nytt annars kan du väl vänta tills den nya sidan är sjösatt ?

Ha en bra kväll och ta ett nytt beslut om nykterhet i morgon !

sa mannen
- Jag är så glad att jag har dig
- Jag är också glad, jag - och berättade vad jag tänkte och skrev igår kväll
- Du skulle haft det bra, sa han
- Tja, men också ensamt och trist... och det här som vi har nu vill jag aldrig byta bort
- Jag är så glad att jag är nykter... gladare för varje dag
- Jag också
- Jag förstår det

Han har frågat på AA om det är ok att fira ½ år med ½ tårta - det tyckte dom:)

I min värld har han varit nykter 24+53+15+173+60+179(- - -)+236 dagar. Sammanlagt 740 nyktra dagar - eller jag ska dra bort 3 som han sa att han druckit ("kanske tre") utan att bli upptäckt. Kanske något fler? Jag kan räkna 735 nyktra dagar och 10 där han druckit... under drygt 2 år. Jag gillar att göra den här matematiska tillbakablicken nu och då - första året var den ofta förknippad med viss oro. Men ramsan har varit bra för mig, den ger perspektiv.

Huset är fyllt av juldofter, skinka, kålrotslåda, nejlika-pomerans-saffran... Inte särskilt städat, inga julgardiner (imorgon kanske), många ljus. Choklad, äpplen, mandariner. Jag är lugn och lycklig. / mt

Det är dag fyra och jag börjar så sakta må bättre efter min kraschdykning. Jag tänker inte älta det som är gjort utan väljer att se det som en viktig del i det självklara val jag måste göra. Idag känns det skönt att jag inte behöver fundera på om jag ska dricka, jag vet att jag inte kan. Jag vill inte hamna där jag precis har varit... jag ha nog gråtit pga mitt misslyckande och pga av nu är det över... På riktigt. Och jag har ju varit en partypingla som gillat att festa och dansa på borden... Förmodligen kanske det är så för fler av oss här och att det är pga det som vi faktiskt är här. Känner ett otroligt stöd av att gå in här på forumet och läsa annars skulle jag nog tro att jag var helt värdelös och det känner jag att jag inte är. Jag inser ju att det kommer att komma många svåra dagar framöver och att jag kommer att behöva all hjälp när funderingarna börjar. Något viktigt som förändrats den här gången är ju att mina bästa vänner har fått veta hur det är och det underlättar ju otroligt, ja det är nog en förutsättning för att jag ska lyckas. Jag vet att det inte kommer att bli en dans på rosor, men idag känner jag mig redo att möta livet på riktigt. Jag vill gärna byta min rubrik eller ska jag starta en ny tråd, är det någon som kan hjälpa mig med hur jag ska göra det? Kan bara inte ha kvar det som det är som ni förstår. Kramar

Nej, det är inte lätt att veta hur...

Hur ser det ut nu? Har du någon samtalskontakt? Annars är det nog det första steget du behöver ta. Vänd dig till vårdcentralens kurator, till kommunens familje-/beroendeenhet, till kyrkan (till någon diakon, det kan finnas specialiserade sådana) eller någonstans där du känner dig trygg och välkommen.

Börja med att säga: Jag är anhörig till en alkoholist och jag har just sparkat ut honom ur mitt liv. Sedan kommer det att lösa sig. Mer än så behöver du inte förbereda dig, utan lämna resten till den du samtalar med.

Sedan tror jag också på att göra saker som får dig att slappna av. Umgås med vänner som ger dig lugn och trygghet. Boka in dig på en ansiktsbehandling eller en massage någonstans. Köp nya kläder. Tillåt dig själv att må bra och att satsa på dig själv.

Var rädd om dig!
/H.

Jag har ägnat mej åt det vanliga julstöket idag. Lagat kålrotslådor, senap, lagt in sill. Med mera. Det går så enkelt och bra i år. Inga problem fast jag vet hur jobbigt jag brukar tycka att det är med all disk som blir och sånt. Det slog mej att en orsak till skillnaden är att jag inte har baksmälla, som jag haft tidigare år när jag gått på julledigt. En annan orsak är att jag brukat dricka vin medan jag julstökar och det kanske gör det lättare först men ganska snart spårar det ju ur. Så skönt att slippa det!
Jag har vin hemma för jag har köpt till julbordet och till presenter men det frestar mej inte alls. Däremot har jag fallit ner i godisträsket och äter praliner och choklad, alldeles för mycket. Har faktiskt haft nån sorts sockerbaksmälla av det, huvudvärk på morron. Men det får väl vara ok med det, fram till jul. Sen ska jag avgifta mej igen.

Jag drack nog mer för att kunna prata lättare, sen gick det ju ibland överstyr.
Alkoholen fick min blyghet att blekna bort, kan vara en anledning till att jag gillade det så mycket i början.
Men jag trivs som jag är, har inget behov av att vara mer social. Maken vill att vi ska vara det, han har väldigt lätt för att vara social även där en stor olikhet.

Nu ska det handlas julmat, suck!!

Du har ju redan löst gåtan med det pendlande humöret. Stress! Men ge dig inte...Julen går för övrigt utmärkt att infiras bland dammråttor! Kan tala om att det är fan inte rent hemma hos mig heller. Förstår vad du menar med Restaurangslapp efter en tuff arbetsdag...att få ventiler med andra som var med. Inte lika intressant för familjen att lyssna på. Men du kommer att fixa julen...det tror jag stenhårt. Och jag ser inte Antabusen som fusk...jag ser den som sunt förnuft. Antabus borde för övrigt ingå i dricksvattnet under storhelgerna. Där andra ser glimmrande juleljus så ser jag misshandlade kvinnor och gråtande barn. Jaha...detta blev ju inte det uppiggande/upplyftande inlägg som jag tänkt... Ha det! /R

...ja, du Andreas...det var ju inte jag. Berra har ju erkänt.

Här ekar rummen tomma, bara jag och mina djurflickor kvar. Känns skönt än så länge! Fast det var en jävla resa hem från flygplatsen. Av ngn anledning så verkar plan varken landa eller lyfta från Florens flygplats...varför den finns har jag inte greppat. Handlar kanske om arbetstillfällen? Så det fick bli Bologna...ca en timme bort. Att köra dit gick bra men på hemvägen drabbas jag värsta frossan. Jag bokstavligen skapar som ett asplöv eller kanske en odrucken törstig alkie. Stannar bilen där man inte får...mitt i vägkanten. Efter en stund dyker polisen upp "Hur var det här då?", typ. Förklarar som det är...jag skakar så jag inte VÅGAR köra. Givetvis låter det pucko och jag får blåsa...det var grymt. Första gången i mitt liv jag tvingas blåsa (visste inte ens att det fanns i Italien...har aldrig hört om ngn som blåst) och jag fixar det :-). Polisen blir genast vänligare och den ene kör hem min bil... Det sorgliga är att jag tror att en kvinna hade fixat att köra trots att hon var lite snorig.

Skakar fortfarande...antar att det är sängläge...igen. Men först ska hundar rastas. Fördelarna med Lusekatten är många. En är att hon kan kissa inomhus som normalt "folk"! Tvivlar på att Miss Pudis eller Fisalisa är mina bästa vänner. /R

...finns mannen, nykter, i oasen. Miljöombytet har förändrat hela honom. Här finns inga pubar, systembolag att slinka in på. Inga butiker om hörnet med 3,5or. Sprit i skåpen, ja, men vi umgås aldrig över ett glas vin i vår familj, har aldrig gjort mer än när vi har gäster och kanske en whisky men ingen regelbundenhet. Mannen har aldrig rört flaskorna här, de få som finns.

Julsnapsen kommer komma fram och jag är lite orolig över hur han kommer tackla julaftonen där släkten kommer erbjuda även honom. Blir dock aldrig några mängder så jag får ta det som det kommer. Det är min plan nu.

Han är varm, go, omtänksam sen två dagar. Nykter och gillar prata med folket och familjen som kommer och går....han är som en annan person, eller den personen jag älskar..Hur sjutton är detta möjligt???

Mot mig har han ett par gånger fått fram det kalla, irriterade, som om det blivit så invant för honom, men han märker det själv och ryggar tillbaka. Jag väljer naturligtvis gå undan eller låta bli kommentera. Särskilt eftersom jag märker att han själv märker och ändrar tonläge och ord.
Hela den andra bostaden är full av negativa kommentarer, som om de sitter fast i väggarna, i oasen är det omvänt. Han vaknar utvilad, sover gott, kollar naturen, umgås, berättar och är glad och positiv...sagolikt!!!

Nu är vi inne på tredje gemensamma dygnet och det blir bara mer och mer normalt...som sagt två liv parallellt och här tillhör mannen det positiva. Jag hade inga förväntningar, bara förhoppningar att det skulle kunna bli så. Han har bara varit omöjlig få med till vårt andningshål sista veckorna. Nu andas han också frisk luft och har friska tankar. Hoppas detta håller i sig tills han hamnar på behandlingshemmet. Inbillar mig han får ut mer av första veckorna där om kroppen slipper koncentrera sig på abstinens. Ingen diagnos utan min alldeles eget ihopsnickrade logik. Den där logiken som inte finns men den som håller mitt hopp igång. :)

God Jul på Er alla kloka människor

Skäms Berra om det var du som påbörjade denna epedemi...som bara tycks drabba män. Hmmm kanske är det Trollis som har lagt en spell på oss? Krya på er gubbar. Vi ska vägra dö! /R

...dina ord om att alkoholisten inte haft baktankar med vår relation har hjälpt mig så mycket de senaste dygnen. Jag har haft så svårt att ta in de få, korta, positiva stunderna jag fått av honom sista halvåret.

Tack för all hjälp i mitt kaos...

Önskar dig allt gott över helgerna.

någon minglare. Känner igen mig i hur du Tilde beskriver dig.
Vi är också bortvalda ur en umgängeskrets där alkoholen var en central del i samvaron. Vi hade säkert del i det själva - det dog liksom ut och nu tillfrågas vi inte fastän vi har kontaktytor. Så får det vara. Kram på er här i livsforum - jag tycker mycket om samvaron här / mt

.det är nog jag som inte tvättat händerna innan jag använde tangentbordet...

Berra

i sociala sammanhang. Har dessutom alltid haft svårt att "mingla"... känner mig obekväm. Det var lättare med ett glas vin i handen. Har inte provat än att "mingla" utan. Undviker nog. Jag gillar "nära-samtal" med de som intresserar mig, nya och gamla vänner. Trivs inte med ytligtsnack så bra. På jobbet roligt med småprat, vi har något gemensamt. Lätt att prata med främlingar på tåg eller utbildningsdagar... vi har något gemensamt en liten stund.

Jag tror jag kommer att välja in människor mera utifrån mitt eget behov nu när allting börjar "klarna"... Jag har ingen lust att dricka alkohol för att klara av att umgås med vissa människor, för att kunna "mingla". Att välja bort... ens rättighet väl?

Kanske kan du börja avveckla de "vänner" som du inte vill umgås med, om mannen fortfarande gärna vill, ja då blir det svårare. Kanske ändras umgänget automatiskt nu när du inte dricker mer... kanske de känner sig lite obekväma när någon är nykter i sällskapet och försvinner av sig själva... ibland är det ju så. Jag förstår så väl känslan "att inte vilja slösa sin tid."

Kan det vara så att vi drack mera än andra för att dölja den här motviljan till ytligt prat som vi inte behärskar så bra? Vill du lära dig gilla det? Jag tror inte att jag vill, trivs bäst med de jag kan prata med och umgås på ett (för mig)givande sätt...
Jag har också funderat mycket på varför jag inte klarar av mingel... varför jag otrivs med det. Jag är ju inte blyg.

Mulletant och Maria... lite tankar från Tilde. Kram på er.

föder ju barn som ingenting:))))