Senaste kommentarerna i forumet

På resa igen, fick ge mig av mitt under farsdagen. Före det hade vi en del jobbiga diskussioner med Sophie, riktigt gamla mönster, som bara upprepar sig gång på gång. Hoppas vår terapeut kan hjälpa oss att reda ut dem, bara vi nu lyckas komma dit nån gång. Det hela hann tyvärr inte bli uppklarat, i alla fall för min del, före jag for, så på flyget blev jag riktigt deppig. Jag skrev tidigare om att det ofta käns svårt för mig att resa bort. Till det kommer en del riktigt jobbigt bagage mellan mej och Sophie, som är relaterat till mina resor, så kanske inte så underligt om det kändes extra svårt att åka så här. När jag kom till hotellet funderade jag på allvar (och inte helt omotiverat, är jag rädd) om Sophie skulle bli irriterad om jag ringde och berättade att jag kommit tryggt fram (i stället för att texta). Till all lycka ringde jag i alla fall och hon blev inte alls irriterad, tvärtom lät hon riktigt positiv i telefon, det var i alla fall en verklig lättnad för mig.

Till det här kommer naturligtvis att jag hade behövt en hel del tid under veckoslutet att förbereda veckan som kommer. Lördagen förlorade jag till en dörr som gick sönder och behövde repareras och nu sedan en sån här dag, phuuuii... Nå, nu har jag i alla fall klart för mig hur morgondagen skall se ut, får väl göra långa kvällar resten av veckan och köra dag för dag.

Tack för att jag fick använda er som klagomur.

Du får göra som vi andra. Läs skriv och du kommer att få en massa svar.
Känner du att det är tid för en förändring så är det säkert så.
Här är vi en massa andra med samma problem, och ångesten flödar
så här blir du inte ensam.

//PP

Det är söndag och så kommer ett par rader ändå :-)
Även om det inte handlar så mycket om det du
vanligtvis skriver om så är det väl ok.

Det blir väl inte mindre sant om du avstår att skriva om det?

Du hittar din väg på fötter igen, det tror jag starkt på.

//PP

Men det är ju faktiskt först imorgon. Men jag tackar ändå ;-)
Ja, visst är det märkligt hur mycket vi lär oss av varandra
och hur nära vi lyckas komma varandra när vi delar våra
tankar. Det är ju riktiga vänner på något märkligt sätt
Du ska för övrigt få en 6 månaders medalj av mig.
Och så ska du få en extra. En speciell fin till Mu!
För allt fint du gjort för så många här inne sedan du kom
fram bakom stenen. Du är världsklass, glöm inte det!

Hoppas du känner dig lite bättre ;-)

Storkramen

//PP

När jag tittade på Babel. Undrar om Lenis tittar nu, tänkte jag. Det har jag gjort de senaste gångerna faktiskt.

Är du fortfarande förbannad?

.

Bra Tjalle. Analysera gärna här, om du orkar och vill. Det kan nog vara bra och plocka ner det i småbitar. Vad som hände, vad som var den utlösande faktorn osv. Men också hur det faktiskt kändes att dricka, vara bakis, ha fylleångest osv. Det kanske är välgörande för dig?

Visserligen är det patetiskt att just jag, just nu, skriver om vad som är välgörande och inte. Men nu handlade det inte om mig...

Styrkekram

Fina Lena,

Hur var det nu en klok kvinna skrev till mig? Jo, andas och "be there and observe". Pröva också din avslappningsövningar.

Nä, jag jäklas inte med dig eller drygar mig. Jag menar vad jag skriver - för det hjälpte faktiskt mig...!

Puss på arga pannan

Kärlek och styrka till dig Berra. <3

Grattis till ditt helt nyktra år! Det är en helt fantastisk prestation! Jag önskar dig många nyktra år till. Dessutom kan du nog räkna med att leva längre, eftersom du inte förgiftar dig länge
;-)

Tycker inte alls att du är egoistisk i det du skriver om forumet. Jag själv känner att jag har svårt att engagera mig i alla fina nykomlingar. Det känns illa, för varje rop på hjälp, varje individ, är så viktig i sig. Men jag har inte ork att möta alla. Det förväntas inte av mig heller. Men jag insåg för ett tag sedan att jag kände dåligt samvete för det. Det gör jag dock inte längre. Det är liksom inte därför man ska hänga på forumet.

En annan sak som är jobbig är när folk försvinner, som du också nämner. Man undrar, funderar, försöker dra tillbaka. Men det får inte heller bli för mycket. Medberoende på alkoholhjälpen... Fattas bara... Däremot kan man så klart känna sorg och medkänsla över att det inte alltid går så bra för alla.

Det märkliga med forumet är ändå att, trots att man inte ser varandra, pratar med varandra eller träffas, så känns det som om det handlar om riktiga och nära vänner. Det bottnar säkerligen i att man kommer till saken direkt här. Man "pratar" om sådant man inte delar med andra i vanliga fall. Det finns inte utrymme eller behov av några krusiduller. "Hej jag heter M och är (nog antagligen) alkoholist", liksom.

Tycker nu att du ska ta och fira ditt härliga år lite extra. Det är du väl värd.

Bamsekram till dig <3

Vet att jag inte borde skriva något mer, men vill heller inte vara ofin och inte tacka för era inlägg, så än en gång tack!

Har svårt att inte läsa flera gånger om dagen på forumet, märker hur det innehållsmässigt går både upp och ner...
Min inriktning på forumet har hela tiden haft hur alkoholen har påverkat mig mentalt, inte bara hur den gör rent fysiskt med kroppen både under och efter fyllan.
Har känt hur beroendet har pressat mig till det yttersta, både före, under och efter min nykterhetsstart.
Livet är inte lätt...att göra rätt, men att dricka mer, gjorde problemen fler.
Nykterheten blev till att nysta upp alla mentala trassel jag hade i mitt huvud, kanske det lämnade fler frågetecken än svar, vad vet jag?
Varför drack jag?, och inte förlita mig på andras klyschor, utan vad var mina behov, just då?
Och hur gör jag idag för att inte återfalla till dem?
Svaren kanske finns om man läser tillbaka i min egna tråd, kanske inte orden säger allt, utan känslan bakom dem...

Men nu....är all min energi dränerad, ingen tvekan längre om att jag svänger in i en ny svacka.
Borde inte skriva detta, eftersom det blir min sanning när jag läser det igen.

Skillnaden är att det går i vågor under en dag, en vecka, kanske har det att göra med att jag har tidigare fått mina verktyg att försöka motverka dem.
Ömsom motstrider jag dem, ömsom förlorar jag, en sorts bipolär/manodeppressivt läge i expressfart.
Tar lite för tillfället för stora risker och utsätter mig för faror, livet är inte alltid livsviktigt för mig, å andra minuten så är livet översvallande fantastiskt att leva.
En känslomänniska?, javisst.
Nattens mardrömmar tömmer mig på energi, och en annan anledning att "skylla" på är som tidigare mitt arbete, de har tagit bort fikarasterna för oss nu bl.a.
Trodde de att vi då skulle bli ännu mer sociala på jobbet, när vi inte ens kan surra lite privata saker över en kopp kaffe?
En anledning, men kanske inte en orsak, mer rätt hade varit att fråga sig varför det ens skulle trigga mig att må dåligt, rättvisetänket?
Min mamma säger att jag kommer ifrån en tjurig och bångstyrig släkt på pappas sida, har inte alltid varit så lätta att tampas med.
Så länge de var bönder och fick styra över sig själva fungerade det, ser hur det har slagit igenom på mina syskon i ett modernt samhälle.
Så jag brottas med ett arv också, aggressionerna blixtrar till som en stroke internt i mitt inre, jag svartnar i synen men blir istället handlingsförlamad.
Det är som en en säkerhetspryl går in och låser mig, aldrig aldrig bli våldsam, aldrig ens hota om våld, min kroppsstorlek förbjuder detta.

Har så många skelett i min mentala garderob, upptäckte att det fanns både en vindstrappa och en källartrapp, och det verkar aldrig ta slut, någonsin...
Där kommer ett kranium rullandes på golvet, håller ett lårben i ena handen och en ryggrad i den andra, får aldrig ihop detta livspussel, vem var detta?
När allt blir övermäktigt vill jag bara sätta mig ner och gräva ner mitt ansikte i mina solkiga händer, detta händer inte, jag orkar inte längre...

Det enda jag vet är att ......det hade inte blivit bättre om jag hade druckigt...

/Berra

Tack fina LP för dina ord i min tråd. De värmer verkligen.

Tror tyvärr att det är många här som mår ganska dåligt psykiskt. Det är svarta hål, tomhet, ensamhet, utanförskap, trauman, sjukdomar m.m. som satt sina spår. Många av oss tar till olika beroenden/kryckor för att orka, dämpa, lugna, glömma. I väldigt många fall finns det nog en bakomliggande problematik till att man dricker. Det är kanske tyvärr som Tor skrev för ett tag sedan - att Alkoholhjälpen liknade väntrummet på psykaktuen. Jag blev så ledsen och förbannad när jag läste det. Ganska onödigt - för han har ju rätt till sin upplevelse. Men jag reagerade väl också för att han till viss del har rätt.

En sak som jag börjar inse allt mer, är att det faktiskt inte är så himla svårt att låta bli och dricka när jag är glad, mår bra och det är fest osv. Det svåra är när man mår dåligt och livet (hjärnan...) jävlas. Det är då det verkligen blir tufft. Men jag tror fullt och fast på att det inte finns någon återvändo till ett liv med alkohol. Ingenting kommer bli bättre av det. Det enda jag kommer göra är att förtränga mina problem ytterligare. Sedan ploppar de upp ändå och i förnyad styrka.

OM man någonsin skulle kunna dricka igen, så skulle det krävas att all skit är utvädrad, alla problem lösta och att man har fullständiga och eviga verktyg som kan lösa alla problem som uppkommer. Kommer det hända? Not in this life.

Hoppas på ljusning för oss båda. Kram till dig <3

Och kanske lite choklad...

Nu finns jag på Fb: Flyg Cert!

... utan att fira med barnen...
Och det är en märklig känsla - lättare än förra gången, men ändå sorgligt. Banalt, som du skriver, men ändå så sorgligt.

Jag har haft en dag som du kan man säga - känner en sorg i att det blivit som det blivit. Möter exet ibland, och det är en märklig känsla av "det kommer aldrig bli vi igen - vad skönt - vad sorgligt"- det är rörigt inom mig, men jag måste ändå säga: det blir bättre...! Jag läser ibland igen i min tråd numera (otänkbart bara för ett par månader sedan) och jag påminns om att det blir bättre!!!! Men du, låt det ta tid!!!! Tillåt dig att vara ledsen! När jag insåg att det är okej att vara ledsen, och att det känns bra att få vara det så kändes det mycket lättare.

Framtidsdrömmar - det är inte lätt varje dag, och jag har försökt att välja: jag kommer aldrig kunna vara med exet igen, för då kommer mitt liv gå åt skogen, och därför försöker jag att inte bry mig om han träffar någon annan - men det kommer nog vara helt annat den dagen det är officiellt att han träffar någon...

Kram!!!

Hade en helt ok dag igår trots allt och denna dag har också flutit på fram till nu. Mår uselt och kämpar med den här äckliga dova ångesten. Måste komma ihåg att det är helt ok att saker och ting går upp och ned och hitta ett sätt att slappna av på. Andas in, andas ut!

Vad skönt att läsa det ,Ullabulla . !!!!
Ja ,jag är rena rama sanningen och det vet han .Han ska aldrig mer närma sig mig för han vet , att jag kan avslöja honom direkt.
Alltså har vi ett bra exempel hur en missbrukare tänker.
Spriten är starkare än några känslor till mig.
Antabus ? Ja man kan äta den för jag ville , men efter några månader sitter han där på soffan igen med ölen i handen och tittar på sin älskade hockey. Varför skulle han vilja ha mig som rycker till och stör hans livsstill. Han ska sitta där , dricka lite , sedan på morgonen ska han till jobbet och ingen märker nåt. " Aj , vad duktig du är . Tänk , att du har menad allvar med , att vilja vara frisk "-ska andra säga , men ingen ska veta vad han gör hemma.
Att köra bil med alkoholen i kroppen har han gjort redan och jag önskar mig inte att han gör det igen , Eller ?
Ja...det är tidsfråga hur den fina människa i sin kostym hamnar där han är på väg redan nu .

Helt underbart.
Man vill inte skada någon.
Borde räcka med att man själv mår dåligt.

Min familj förstår inte heller helt och jag tror det beror på att jag aldrig har varit ärlig mot dom...
Usch.
Det är inte lätt men du, kolla min tråd.
Den är typ 7000 mil lång.
Skriv långt om du känner för det, då behöver du det.

Jag tycker om att läsa det du skriver så tack för att du skriver.

/Ebba

Det är som du skriver i ett tidigare inlägg Ebba. Det är egentligen inte de här dagarna man behöver vara orolig. Det är dom dagarna när självkänslan börjat krypa tillbaka. Dom dagarna man anser sig själv att kunna belöna sig med att dricka. Det är tur att jag har en väldigt stöttande tjej kvar. Och jag anser att det även är ett privilegium att kunna prata av sig här med likasinnade. Jag kan berätta för folk i min närhet men jag vet också att dom aldrig riktigt kommer att förstå. Min flickvän erbjöd sig att sluta dricka tillsammans med mig men jag känner att det är absolut inget jag kan eller kommer att kräva av henne. Även om jag tror att det skulle underlätta. Min pappa hade samma problem som jag har men lyckades sluta. Och det är väl lite så jag känner idag. Fan den som ger sig. Idag har jag allt kvar men imorgon kanske det är för sent. Hur man blir övertalad av sitt "alter ego" till att göra det man egentligen motsätter sig mest. Det är så skrämmande när man tänker på det.

Jag mår så mycket bättre utav att skriva av mig här och jag känner det direkt jag har skickat mitt inlägg. Jag hoppas bara att jag är stark nog att sitta här även de dagar då det känns bra.

Ledsen för lite långt inlägg. Hade tydligen mer jag ville få ur mig.

<3

Vad jag känner igen mig.
Minns tillbaka på min första vecka.
Jag fick till och med klåda på kroppen.
Bra jobbat!

Dag 3, Ångesten har fortfarande inte lämnat mig helt. Vill bara lämna allt. Sätta mig i ett mörkt rum och vänta tills allt känns bra igen. Har folk i min närhet hela tiden och försöker hela tiden bidra med ett leende som jag antar att alla kan se igenom. Känns så oäkta rakt igenom. Var på Middag igår där naturligtvis alkohol fanns med i bilden. Var inte så svårt att hålla sig ifrån den. Svårare att förklara varför man valde att ta bilen.

Nu är det inte så många timmar kvar att hålla ihop. Imorgon blir en bättre dag. En ny dag.

Bjuda in dig till fortsatt dans?Eller skjuta över bördan på dig att ni var tvungen att avsluta relationen?Då kan du ju välja vilken version du ska hålla dig till och se vad han försöker göra med sanningen,nämligen förvanska den.Eller så var dina krav helt enkelt övermäktiga och du som person för mycket för honom att hantera eftersom det du sa förmodligen var rena rama sanningen.

Ja jag gnager mina missbrukarmän in på bara benen för att jag ska bli mätt.Så du har alldeles rätt.Vi brukar på missbrukaren,åtminstone jag.Så just nu går jag hungrig för det mesta och får stilla mig i mina möten med exet för att inte gå igång på alla cylindrar.Mycket,mycket svårt.Jag menar nog mer att vi som redan är tillvanda i ett mer mediokert liv kanske fixar det bättre än ni som sökt er till dessa höjder.Inte att ni är dömda till ett evigt mörker.Utan att livet är som ordspråket säger "oaser av extas i oceaner av leda"

Hej Vickan69. Länge sedan jag såg någon kommentar från dig. Hur har du det?
Allt gott/Tjalle

Promenaden var kort . Mest har jag gått och pratat med mig själv. Det var en monolog i skogen :) .
Idag fick jag ett mejl från mannen....Han tackar mig och är glad ,att jag önskar honom att han blir frisk och ska må bra men samtidigt är han ledsen att jag har en fel bild av honom och att det var inte hans mening att göra mig besviken .Han tycker , att jag har många goda sidor som jag ska bevara, men det lejonet jag har inom mig måste jag behärska för den skrämmer honom.
Ja......lejonet !!!!!
Det är hans missbruk som är rädd för detta lejon!!!! .
Hur ska jag tolka sådant mejl Spel för galleri ? Dåligt samvete eller vill han att jag ska tycka synd om honom? Vill han visa på nåt sätt, att han är bättre än jag ? Ska jag bry mig alls att tolka detta ?

för ditt inlägg, och mitt! Jösses fyra år sedan, bra påminnelse där. Håll i och håll ut, det får bli mitt motto. Stigsdotter skrev om sugsurfning här ovan, och jag hittade en grej på nätet som verkar vara en praktiskt och vettig hantering när känslan av sug kommer. Jag klistrar in den här så jag, och den som vill, kan använda sig och öva på detta. Den handlade om socker, men jag har bytt mot alkohol och det funkar säkert lika bra.
/Fenix

Sugsurfing

Har du hört talas om det? Sugsurfing är en strategi för att hantera suget och jag tänkte använda det för att ge dig några tips när suget sätter in.

Det första du bör veta är att suget har ett slut! Ja faktiskt. Du behöver inte dricka för att det ska gå över. Suget kommer vanligen mer sällan och mindre intensivt efterhand, det gäller att lära sig tampas med känslorna. Problemet är att vi sällan står ut tills det klingar av. De här sugkänslorna är obehagliga och jobbiga, jag vet. MEN, det är värt livet att kunna hantera dem!

Det är bevisat användbart att sugsurfing fungerar vid sug. Det kanske låter skojigt och konstigt, men namnet är för mig klockrent då sug på många sätt liknar stora havsvågor. De är små till en början, växer sig stora och bryts sedan upp och försvinner. Föreställ dig själv som en surfare som ska rida på vågen. Tanken är att du istället för att försöka paddla dig igenom jättevågen, förenar dig med vågens kraft och åker med den tills den bryts upp. Du tar kontrollen genom att ändra riktningen på kraften till din egen fördel- du åker MED vågen. När du sugsurfat flera gånger, kommer du att märka att det faktiskt fungerar.

Grundläggande steg i sugsurfing;

1. Undersök hur du upplever din längtan och ditt sug efter alkohol. Sätt dig så bekvämt som möjligt med båda fötterna på golvet och dina händer i en bekväm ställning. Ta några djupa andetag och fokusera din uppmärksamhet inåt. Låt din uppmärksamhet vandra runt i kroppen. Notera var i kroppen du upplever suget och hur det känns. Notera varje del där du känner sug och tala till dig själv om vad du upplever. T.ex ”… mitt sug känns i munnen och näsan och i min mage”.

2. Fokusera på den del där du känner sug. Lägg märke till den exakta känslan i detta område av kroppen. Känner du dig varm, kall, skakig eller bedövad? Är dina muskler spända eller avslappnade? Hur stor del av kroppen är engagerad? Var uppmärksam på förnimmelserna. Beskriv dem för dig själv. Notera förändringar. ”Ja, min mun känns torr och klistrig. Det känns spänt i läpparna och tungan. Det bildas saliv i munnen och jag tvingas svälja. Jag föreställer mig lukten och smaken av öl och vin”.

3. Gör om proceduren med varje liten del av din kropp, där du upplever sug. Var uppmärksam på förändringar i känslorna. Notera hur suget kommer och går. Många som sugsurfar upptäcker att suget försvinner på ett par minuter.

Tanken med övningen är inte att få suget att försvinna, utan att uppleva suget på ett nytt sätt. Om du övar på sugsurfing kommer du att känna igen dina sugkänslor. Du lär dig att rida ut suget tills det försvinner av sig själv och inte bemästra det genom att dricka bort det. Det kommer bli en ny upplevelse för dig att tvingas stanna kvar i suget. Det gör att du inte behöver fly någonstans. Prova!