Senaste kommentarerna i forumet

jag tror vi menar samma sak.Men om man känner att man inte har styrkan att gå så kan man göra saker under tiden medan man samlar kraft.Alla de förändringarna leder så småningom till något bättre oavsett avslut eller inte.Jag personligen hade så svårt att se detta lämnande och därför gjorde jag heller inte förändringarna som jag nu sitter och gör när jag redan är i fullbordat faktum.Jag hade mått så mycket bättre om jag haft styrkan att göra det redan medan relationen pågick.Så det blir en win win situation om man lyckas med en del av arbetet under tiden i väntan på vad som ligger i framtiden.Men å andra sidan så sätts ju processen igång per automatik om man faktiskt fysiskt lämnar varandra.Så det kanske är att föredra?

I vilket fall så måste man nog lyssna inåt och inte låta sig stressas i sitt beslut.

Det kan bara du svara på.

Själv tyckte jag inte att jag var alkoholist - jag satt ju inte på parkbänken. Nej, jag hade jobb, familj, villa & volvo. Hel, ren och välutbildad. Alkoholister, det var sådana som ägnade en stor del av sin tid åt att planera hur och när de skulle dricka. En stor del av tiden går för dem också åt till återställare och återhämtning dagen efter. Sådant höll ju inte jag på med. Eller...? Att jag sen mådde pyton det berodde ju på andra, yttre omständigheter, gärna på att andra människor betedde sig som idioter. För att inte tala om min man som inte såg mig och inte betedde sig som man borde i en relation... Jag hade inte problem med en massa saker, men alkohlen den var ett problem för mig. Jag drack för att jag var deprimerad, men sen blir man deprimerad för att man dricker - det blir en ond cirkel som är väldigt svår att ta sig ur.

Det tog ett tag innan jag sa något på AA, men som du fått veta tidigare, det behöver man inte. Tvärtom är det bra att i början bara lyssna, till slut inser man att en alkoholist kan se ut precis hur som helst (som du och jag t.ex) och att den där parkbänken, den kan stå hemma i mitt vardagsrum.

att du har rätt.Men precis som vill veta skriver så har jag inte förmågan.Sprida medberoende kunskap gör jag så gärna och lyser upp andra medberoendes förvirring med mina förståndiga :) formuleringar.Men rikta dom mot mig själv och använda mig av det jag lärt på mitt eget liv,där går jag bet.Kanske det som kallas medberoende.

Det som i mina alldeles egna ögon är lika starkt som själva beroendet.Fick idag av alkoholmottagningen exakt samma formulering som av dig Magnus.Vi i hans närhet som tidigare varit så viktiga är nu endast objekt då han ramlat så långt nedför kurvan och bara ser alkoholen.Men det hjälper inte mig som fortfarande ser honom-mannen i mitt liv.
Jag ska tydligen trampas på några varv till innan jag är beredd att släppa taget.
Men fortsätt trycka till oss ibland Magnus.
Varje gång ruckas man lite på och måste svara med åtminstone lite sunt förnuft.Det skulle ju inte se bra ut om jag la ut alla mina fantastiska framtidsplaner som jag har för honom och mig.

Allt som vi tillsammans ska skapa när(inte om) han inser att här står hon ju-gudinnan som ska hjälpa mig ur detta helvete.Bara jag tar henne i handen och låter henne milt föra mig nedför altargången till vårt nya nyktra giftemål då ska allt bli så bra.
Moahahahaha..jag lurar ingen annan än mig själv och inte ens mig själv nå vidare heller.

Jag tror inte att det måste vara över för att man lämnar, men att lämna är en viktig del i att sätta ner foten - man har redan antagligen hotat, gråtit, bönat, bett, skällt, gråtit, skrikit, hotat osv, och en alkoholist lär sig att det är tomma hot och då kanske lämnandet är det som visar att man faktiskt menar allvar. Därefter tror jag att det är jätteviktigt att få hjälp - att båda hittar sitt jag, att först när man vet vem man själv är och den andre vet vem hen är, så kan man känna vem hen är och därefter kan man se om det kanske finns en möjlighet att försöka igen. Men för vissa finns det inte möjligheten - alkholen har kilat in sig och ord, löften, händelser, situationer etc kanske har förstört - men man kan inte stanna för att man kanske mår dåligt om man går, för man mår ju redan dåligt i stannandet.
Svamligt kanske...?

Va nykter !!!!!
Avstå !!!!
Jag får ont i magen bara att tänka att min särbo som planerar att klara sig nykter till Nyår och sedan börja dricka igen ...........:(
Lägg ner SL !!!

Sitter på tåget mot Stockholm men skakiga händer och skakiga ben. Känner mig tom. Känner mig otillräcklig och ledsen. Känner kärlek till alla runt omkring mig, och sorg för att det känns som att jag vill ge mer. Vill älska någon, trots det var det vara några veckor sedan jag och min pojkvän sedan ett år tillbaka separerade.

Jag skrev till ett annat ex igår och han frågade varför. Jag vet inte. Vi pratade och allt kändes bra, men nu känns det bara som att mitt liv gått in i en loop. Som att jag erkänner mig besegrad att accepterar att jag är på botten igen. Går till honom för att jag vet att han har varit där, och för att vi gjort det här förr. Om vi följer samma mönster så väntar en tid av längtan, kärlek och krossade hjärtan. I den ordningen. Vi är inte bra för varandra. Känns som att jag är i ett limbo och en stadig väg utför i alla fall är en riktning. Även om den är i fel håll.

Tar ett djupt antag och till och med andningen är skakig. Lyssnar på Asha Ali. Fryser. Slår hårt på tangenterna. Pulsen smattrar i halsen.

När tåget kommer fram måste jag prestera. Och jag måste göra det utan att dricka alkohol. Jag ett litet torrt höstlöv som darrar på ett naket novemberträd. Snart måste jag släppa och det känns inte som att jag kommer att klara av det.

Jag är en helt vanlig tjej. jag är varken rockstjärna eller nåt annat kreddigt. Jag är väl i en ålder och i en bransch (media) där det är mycket utgång, mycket nätverkande och mycket alkohol. Jag vet inte hur jag har råd, men jag har inte så mycket utgifter, och det enda jag gör när jag inte jobbar (vilket jag gör ganska mycket) är att jag går ut. Det är det jag lägger pengar på.

Jag tror att första steget måste bli att berätta för de närmsta. Jag har inget problem med stolthet och jag är rätt säker på att de har jag omkring mig kommer att tycka att det är bra, utan att döma mig. Men om jag berättar finns ingen väg tillbaka, då kommer de att hålla koll på mig.

Aeromagnus, jag förstår ju att alkoholen är en väldigt kortsiktig lösning, men det är likväl en lösning, för stunden. Och jag vet inte om jag pallar att deala med allt. Men det är ingen ursäkt, jag vet.

Sedan jag blev medlem här har jag tänkt varje dag att nu, nu räcker det, men jag har uppenbarligen svårt att stå emot när det kommer till kritan.

Tack för era svar.

Nu ringde han och hade ångest o bad om utsäkt för i söndags... Finns mycket han skyller på varför han drack, men han bedyrar sin kärlek till mig och säger att han är livrädd för att förlora mig! Och det enda jag kan tänka är att jag inte litar på honom.. Eller jo det gör jag när det gäller hans kärlek till mig, den har jag aldrig tvivlat på, men den här förbenade alkoholen, ja hatar den! Hur ska jag förhålla mig till detta? Känner mig kall, men jag vet inte hur jag ska bete mig...? Hur hittar man tillbaka till ett förtroende som brutits ner så många gånger o hur ska vi hitta tillbaka till varandra, om han nu väljer att vara nykter vill säga!! Vill jag det? Skulle helst av allt vilja åka bort ett tag o va själv, men det känns inte rätt mot någon... Velmaja!! Nån som kan ge mig nåt bra råd??
Kram

Bryta kontakten vill inte några av oss .........
Men kanske är det en bra lösning iallafall ( säger den som är desperat och " skriker " efter kontakten själv ).

Två månader har passerat och jag är nu inne på sista veckan innan jag återigen ska fatta ett beslut om hur jag går vidare i min nykterhet.Andra månaden har gått mycket snabbare än första, och det känns som att det var precis nyligen som jag fattade beslut om att avstå helt. Jag vet ju vad som är rätt, vad jag borde göra. Är det nu jag säger att jag ska hålla mig nykter till årsskiftet? Det är ju inte mer än en och en halv månad dit. Men det låter så stort. Vara nykter till årsskiftet. Ja så får det bli. Läskigt som fan.

Fast vad är det som är läskigt?! Att jag inte får dricka champs på nyår? Lägg ner SL!

Förstår att det måste vara tufft i ett medberoende. Jag kan ju inte sätta mig in i den känslan eftersom jag varit på andra sidan. Jag kan ju bara uttala mig från den missbrukande mannens sida att han tyvärr inte bryr sig om varken sig självt eller dig. Inte för att han inte vill eller inte har känslor eller annat utan för att han är alkoholist och beroende av drogen A. Jag vet inte men kanske är det bästa att kanske helt bryta kontakten ett tag och fokusera helt på dig själv, dina känslor och ditt mående. Hur som helst verkar ju han såra dig oavsett. Lider med dig för hoppet är det sista som överger oss. Man hoppas OM OM OM TÄNK OM det blir en ändring. Tyvärr så sker det ingen ändring eftersom ditt ex är i förnekelse. Hoppas du får en bra dag.

Det här låter inte så bra. Du har ett klart beroende och en tydlig abstinens. Att de du umgås med också gillar alkohol gör ju inte saken bättre. Sedan är det som Ebba säger att man kan bara vara tyst och lyssna på ett AA-möte men just det här med att inte kunna prata kan användas som ett svepskäl till att just inte gå. All behandling av missbruk går ut på att prata om sina bekymmer. Tänk om de kommer på att du är lite dragen på ditt jobb. Vad händer då? Vågar du ta den risken? Om jag vore i dina kläder skulle jag ta kontakt med en läkare och få ut ett recept på typ Antabus så du inte kan dricka. Sedan skulle jag antingen försöka få öppenvårdsbehandling eller gå på AA. Det är vad jag skulle försöka göra med facit i hand.

Min första tanke var, hur har du råd???? Skit i pengar egentligen men du har ju ett beroende det kan vi nog slå fast. Det finns en enda positiv biverkning med alkohol och det är en flykt från nuet och det är vad du skriver om avslappning, inte tänka på bekymmer. Detta är en kortvarig positiv del med alkoholen. Kan du ge några långsiktiga positiva saker med att dricka???................................................................................................................................................................................................................... Ser och känner hur du tänker. Kommit fram till något?????????????????????????????????????????????????????????? Nej tänkte väl det :) det finns inga långsiktiga fördelar, bara nackdelar. Taskig häls, taskig ekonomi, dina kompisar överger dig till slut, förlora jobbet, ångest, depression, skuld, skam, din partner drar tja jag kan hålla på ett tag till. Du är inte ensam min vän, många av oss resonerar precis som du gör. En hel del som dricker kan sluta med anti-depp medicin pga alkohol ger ångest, den skjuter bara upp ångesten tills man slutar sedan blir ångesten värre. Du har en klar abstinens också eftersom du känner att du måste dricka varje dag nästan. Om jag vore i dina kläder så skulle jag försöka att hålla upp en vecka och inte dricka alls. De första dagarna är värst men sedan blir det lättare. När det gått en vecka och du lyckats håll upp en vecka till, ta sedan två veckor. Du kommer ganska snabbt att inse alla fördelar med nykterhet. Skulle det inte gå bra så finns det hjälp. AA är en suverän mötesplats där ,man kan prata om sitt problem utan att få moralpredikningar. Det är helt vanliga människor som du och jag men som fallit offer för sjukdomen. Du har ju faktiskt klarat av det svåraste, att inse att du har problem och det är den svåraste nöten att knäcka. Ojdå mitt inlägg blev lite långt och kanske innehåller lite pekpinnar, men jag är ju lärare i mitt yrke.

Hej! Din man måste själv inse sina problem. Gör han det? Det är vanligt med förnekelse för man tror att varje gång man dricker så kommer man kunna hantera detta. Tja varje gång går det åt helvete. Man börjar så sakteliga ljuga om att dricka, gömma sprit, dricka i smyg, ta ut pengar i bankomaten istället för att betala med kort på systembolaget. Man kanske börjar med återställare på söndagen som blir två och tre stycken några veckor senare. Måndagen på jobbet blir en pina och man längtar till fredagen så man gå in i ruset. En alkoholist är en stor egoist, inte av illvilja utan färgad av sin sjukdom. Tyvärr drabbar inte sjukdomen bara en utan även de närmaste såsom barn, partner mm. Man måste kapitulera inför alkoholen för att kunna bli symtomfri. Gömmer din man sprit? Dricker han i smyg? Dricker han flera dagar i sträck?

Jag tror inte du har något att förlora (mer än lite stolthet kanske) på att berätta för familj och vänner om din situation. Vad som ibland kan ske då är att de försöker släta över och vips är man där igen. Varför det sker tror jag beror mycket på att de upplever att man överdriver eller vill vara "snäll". Samtidigt kan ingen annan utomstående förstå eller veta hela bilden så som du gör.
Det verkar som du lever i sus o dus med folk som vill bjuda på alkohol dagligen. Är du rockstjärna, månne?
Om man berättar gör man det samtidigt svårare för sig själv att dricka och det är ju oftast bra.
Kan du på något vis komma ifrån drinkmiljöerna? Ingår det i jobbet?
Ta hand om dig.
LP

att man ofta ser skilsmässan eller avslutet som den enda rätta vägen för att förändra situationen man lever i.Men det är just det som är kruxet.Så länge man sätter det som ett enda mål så slipper man ju aktivt jobba med allt det andra som också måste förändras innan man blir hel igen.Dvs om du går rakt ut genom dörren nu och tar dina barn med dig.Vad händer då?Du och han och barnen mår förmodligen skit ett bra tag framöver.Kan du ha små delmål istället som du kan stå fast vid och förändra fast du lever kvar i relationen?
Dvs stärka dig själv på olika sätt som gör att framtiden sakta ljusnar.Så kommer till slut den dagen då du antingen har en friskare relation tillsammans med honom eller att du faktiskt lämnat?
Delmål som gör det möjligt för dig att inte fastna i dessa klistriga tankar som håller fast dig längst ned på botten.

Det är bara tack vare att det var han som tog beslutet att gå som vi är i denna situation.Jag hade inte bett honom gå trots att situationen emellan oss var körd.Jag minns hur jag gick där och svamlade på om att trots att han gjort mig och en anhörig riktigt riktigt illa pga alkoholen så älskade jag honom och ville leva med honom.Tänk att kärleken är så stark..:)
Tänk att medberoendet är så starkt är ju den sanna versionen.Du kanske inte är kapabel att fatta beslut just nu.Acceptera det och jobba på medberoendet så kommer småskärvor att lossna och lägga sig på rätt platser i ditt nya tillfrisknade jag som kommer som ett brev på posten till slut.Till slut vill säga,det kan ta lång tid det kan ta kort tid och du kommer att falla tillbaka i gammalt tänk.men en dag i taget..

Tror att jag ska berätta för min familj och mina vänner hur det ligger till, så att jag inte utsätts för det här vardagsdrickandet i samma utsträckning. Blir på riktigt bjuden på alkohol nästan dagligen som det är just nu.

Hej där. Nej, det där var vad jag drog i mig själv. Förutom vinflaskan som vi delade. Det känns..... som att det är sån jag är. Jag är för svag för att motstå och har fruktansvärt dålig självdiciplin. Jag vill vända men jag tänker typ "jag har ju tagit tag i det, jag har reflekterat över det, jag slutar i morgon" och så blir det varje gång. har bokat en tid hos en läkare i slutet av månaden. I kväll har jag lovat att gå på ett mingel som min kompis håller i, massa folk man inte känner och massa prestationskrav och bubbel till det - vet ju hur det kommer att sluta. Men det lär väl finnas ett alkoholfritt alternativ, ska försöka hålla mig till det för just nu känns allt skit.

Skönt att höra av dig Fia.
Jag är också väldigt arg och frustrerad emellanåt. Jag går just nu med känslan av att vara verkligt vilsen. Jag vet inte vad jag ska förvänta mig av livet. Varje dag blir förutsägbar och den ena lik den andra.
Kanske man vaknat upp och finner att detta är livet? Ibland hur jävla trist o konstigt som helst.
Rentav Meningslöst.
Men så glimtar det till och allt är skönt igen.
Jag känner ett stort behov av att säga sanningar men är ofta för feg för att göra det och då går den kraften liksom inåt och skadar mig själv istället. Jag vill säga mina sanningar!
Tror du folk runt omkring dig upplever dig som en bitter bitch?
Det är lätt att kränka människor i Sverige.
Kram till dig.
LP

i nuet - jag vet att det säkert ekar i huvudet, och hela kroppen, "stanna-lämna-stanna-lämna-stanna-lämna" och att det känns som att du måste bestämma dig NU, nu på direkten, och att du måste kunna ta ett beslut och vara säker och stå för det och "stress-stress-stress" - jag stod mitt i det, och plötsligt en dag visade mitt äldsta barn att han påverkats mycket mer än jag trott: 3 år gammal sa han "jag tyckte inte om pappa när han blev så arg" - då hade exet som vanligt gapat och skrikit och hotat och gjort sönder saker, slitit saker ur händerna på barnen osv, för jag vet inte vilken gång i ordningen - och plötsligt fattade jag att barnen påverkas - det fick mig att lämna.

Försök att andas, att vara öppen för möjligheter och tänk på vad du vill - hur du vill ha det, vad som är viktigt för dig! Du kommer kunna välja en lösning!!

Tack PP. Tack för att du ser den lilla människan bakom bitchen. För jag har blivit en bitch på något konstigt vänster. Höger? När jag väl nyktrade till tycks sanningarna bara trilla ut. Jag säger saker till mannen och på jobbet. Saker som FylleFia aldrig hade nämnt eftersom hon var orolig att bli genomskådad själv. Nu tycks allt legalt och andras känslor inför mina sanningar egalt. Fast riktigt så är det ju inte. Jag vill inte såra men ändå sårar jag eftersom jag själv har ont. Någon som känner igen sig? Någon annan som blivit mer arg när alkoholen försvann? Missförstå inte. Jag vill aldrig tillbaka till FylleFia men kanske en smula tillbaka till leva-och-låta-leva. Det var skönt att inte bry sig. Nu ger jag de rumänska tiggarna pengar. Varför känner jag mig så skyldig? Någon annan? Så arg?

FiestyFia

Mmm.
Varför slutade du med Antabus?
Jag kan inte så mycket om just Antabus men vet många som tagit det i perioder.

Vilka fina insikter du kommer till, UllaBulla!

Din situation är så långt ifrån min, men samtidigt inte, och det är så inspirerande att läsa dina rader. De ger mig styrka åtminstone för stunden. :-)

Kram

Ja, vi är många som sitter i samma båt. Det är det som är underbart med forumet, att man inser att man inte är ensam.

Hoppas att det kan hjälpa dig.