Senaste kommentarerna i forumet

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

Egentligen vet jag precis det du skriver, så jag kan bara tacka för "sparken i arschlet".. Letar boende, vilket inte är det lättaste i en medelstor stad..
Jag vill ju inte fly hals över huvud, men känner också att jag behöver pepp för att inte falla till föga och bli kvar där jag är.

Fantastiskt att se att man inte är ensam med vad man själv tycker är ett "skämmigt" beteende. Blev för några veckor sedan jättearg då min fru släng den för henne tomma BIB. Jag visste ju att jag kunde krama ut iaf ett halvt glas till.. Helt otroligt vilken slav man blir. Har vid flera tillfällen köpt A och druckit på vägen hem (kör inte själv vid de tillfällena utan en vän), så ser jag extra duktig ut att jag bara köpt lite. I själva verket har jag klämt i mig hälften på vägen hem..
Men det gamla för vi glömma! Kämpa på!!

Har vaknat en lördagmorgon utan att vara bakis. Igår var dessutom fantastiskt roligt och avslappnat vilket var min största rädsla att det inte skulle vara. Åt en god middag med min fru utan att behöva något annat än Ramlösa att dricka. Känner mig faktiskt stolt, och skriver mycket dessa inläggen för att i svaga stunder kunna gå tillbaka och läsa.
Har fått en otrolig energi att kämpa framåt.
Tack för allt stöd!

Min tanke är att man hela tiden söker något för att stilla någon typ av begär. Nu talar jag bara om vad jag personligen känner.
När jag rökte kände jag inget behov av att dricka. Jag kunde ta ett glas vin, men sen var det nog. När jag slutade röka ökade alkoholkonsumtionen rätt stadigt,
I perioder då jag inte drack, så åt jag väldigt mycket sötsaker och drack läsk mm.
Så för min del så försöker jag antagligen bara fylla något "hål" som jag sett att även andra i forumet har beskrivit gällande alkohol.

är (ofta) smärtsamma men (ofta) nödvändiga för att komma vidare. Kram på dej Ullabulla / mt

Äh nu såg jag att du skrev nu på morgonen också. Idag alltså dag 1. Nu börjar vi (igen).

Jag med, ordentligt också. Det kanske är så det är, upp och ner tills man hittat en balans och ett förhållningssätt som fungerar. Jag har jättesvårt när min sambo köper vin att inte dricka. Det har inte alls gått bra. Nu startar jag om, en ny början och jag skall vara mer aktiv här för att ge stöd till mig själv och andra :). Jag tänker på ett sätt att det var bra att jag trilla dit (blev snorpackad i går kväll). För jag har liksom tänkt att ett lugnare drickande går bra, du vet 2 glas vin på fredag och lördag. Det har gått några gånger med glans men så fort jag släpper gardet trillar jag dit. Ett längre uppehåll är nödvändigt. Jag tänker inte hata mig själv idag utan istället vara glad att jag fick en påminnelse varför jag inte skall dricka A och varför jag behöver skriva här.
Bra med bilsemester! Jag skall i väg på jobbresa nästa helg så det kommer funka fint utan A denna och nästa vecka. Det jobbigaste är här hemma när sambon köper hem. Vi kämpar tillsammans, gick det bra i går kväll?

Jag har också testat en del naturläkemedel. Det som faktiskt hjälpte för mig var johannesört. Nackdelen att iaf jag blev ganska trött av den och kunde ta mindre doser än föreskrivet. Men ändå en liten krycka då oron och suget var som värst. Tar dock ett tag innan den börjar verka som den ska.

som vanligt efter tunga dagar.Det finns inga genvägar och inga snuttefiltar att hålla i när det blir sådär tungt som igår.
Terapeuten prickade ju precis vad jag håller på med.
En väninna också.
Men du,sa hon du lever ju fortfarande inte ensam trots att det är ett år sen ni bröt?
Du har ju antingen exet eller flirten som du växlar mellan att tänka på.
Precis så är det.
Och ju sämre jag mår, ju mer grottar jag i de relationer jag egentligen inte ens har.

Igen !! Bara att börja om, igen !!!
Skönt att det går bra för dig. Vi kämpar på.
Vi ska på bilsemester i 3 veckor och då finns ingen möjlighet att dricka. Ska bli så jäkla skönt. Jag ska kämpa på fram tills dess.
Kramar

Fördelen med att bli lite till åren är ju att man inser hur jäkla utbytbar man är på jobbet. Därmed inte sagt att man inte blir irriterad när det inte funkar där. Det är hemma man inte är utbytbar och det är ju där man borde lägga största delen av sin kraft. Det behövs bara en sjukdomsperiod för att inse det. Det är inte arbetskompisarna som kommer och håller handen när det svajar. Jag är djupt imponerad av den resa du gjort och hoppas få ta del av dina tankar även framgent. Jag har inte kommit så långt på väg än (2 mån ca) men har fått uppleva hur det känns att vakna av mig själv halv sju en lördagmorgon :). Pigg och utan att hjärtat skenade. Länge sen det hände.:). Min äkta hälft ligger kvar, däckad av alltför många glas rödvin. Ja man kan bara förändra sig själv och det är ju ett hästjobb i sig. Ha en bra helg, Berra, och alla andra som läser här. /FM

Blev så tagen av dina ord, är inte så duktig att uttrycka mig i skrift men kände mig ändå mana att kommentera. Det går över .. men när? Frågat mig själv samma sak om och om igen, men vet att även detta går över. Så vackert och sorgligt du uttrycker det som jag själv känner. Skickar en styrkekram vad det nu kan vara värt <3

Hade skrivit ett inlägg länge och väl och så slutade mitt internet att fungera, suck. Nåväl gör ett nytt försök. Har haft en riktigt skitdag på jobbet, ska inte plåga er med för mycket detaljer. Kan bara konstatera att våra kära politiker inte förstår det vi andra förstår..att dra ner på personal i vård och omsorg inte sparar pengar, tvärtom. Jaja, kvällen känns lite trevligare, skulle dock vara trevligt med lite sällskap. Tv lockar inte och faktiskt inte ett glas vin heller, får bli Netflix istället och en klapp på axeln av mig själv att jag klarat denna dag och kväll riktigt bra. Alldeles själv! Ha en fortsatt trevlig fredag

Och tänk efter hur mycket tid du läggerpå att kontrollera honom, tänka på ur mycket han dricker, vara arg på honom, tänka på vad han ska handla mer än alkohol osv osv.
Jag har varitdär du är - lagt i princip all mi tid på honom, att tycka synd om, vara arg, misstro, bitter, ledsen osv.

Det finns inte så mycket du kan göra om han inte vill ha hjälp själv. Du kan vara tydligen vad du accepterar, och om han inte kan ta det så har du egentligen bara ett val - att lämna. Jag vet hur svårt det är att bestämma sig och framför allt att genomföra det, men annars omger du spendera ditt liv med att kontrollera, vara arg, ledsen och besviken, och glömma av att du är den viktigaste personen i ditt liv!

Nu är han hemma själv. Jag vet att han dricker när jag inte är hemma. Men har bestämt mig för att jag inte ska bry mig. Jag ska iväg å träffa en vän ska bli jätteroligt. Har fixat barnvakt så att jag kan slapna av.
Ta hand om er därute kram

Markerade var du står.
Så har han nått att fundera över.Om han nu gör det.
Bra gjort.Sluta skuldbelägga dig själv,skulden är hans och enbart hans
Att han fortsätter höra av sig är ju att han såklart har känslor kvar.
Fortsätt markera och säga var du står så växer respekten mot dig själv och kanske också hans mot dig.

Annars är det i princip kört.. Jag har en man som vägrar inse att han är alkoholist! (jodå, han har åkt dit för rattfylla för 8 år sedan) Trots rattfyllodomen så vägrar han konsekvent att förstå att det hänger ihop med hans alkoholvanor!
Han skäms, och sätter sig inte i bilen om han tagit en lättöl ens.. Men att få honom att minska sitt drickande.. Nejdå, han är inte vare sig beroende eller alkis.. (dom sitter ju på parkbänken och har "sug") Nejdå, han har inget "sug".. tycker bara att det är så gott med vin och öl och vill unna sig en "guldkant på tillvaron..
Jag har gett upp! Han blir inte elak.. men säkerligen väldigt "skämmig" när han druckit sin ranson..
Inse att det du gjort, är väldigt mycket!
Ha inte dåligt samvete! Det är definitivt inte ditt fel.. Och det är SKITJOBBIGT när en person som man tycker jättemycket om, inte vill se själv vart det är på väg!
Önskar dig all lycka med ditt eget liv! För det är just det du måste lägga din energi på nu <3

Det känns som om omgivningen antingen tycker att man ska "ta hand om" sin alkis eller lämna honom.. Något mellanting tycks inte finnas..?
När jag talar om att jag är gift med en alkoholist (det gör jag för övrigt väldigt sällan..) Så tittar folk förebrående på mig och nästintill kräver att jag ska lämna honom omedelbart (precis som om DET skulle få honom att sluta dricka!)
De förstår inte att man faktiskt måste planera en separation, och inte bara rusa iväg med ett par plastpåsar i nävarna, utan att veta vart man ska ta vägen.
Eftersom han inte är våldsam eller elak, så kommer heller inget "kvinnohus" på fråga.. Utan den biten får jag vackert ta itu med själv!
Det man inte har förståelse för, är att alla alkoholister INTE blir elaka när de dricker.. Bara "tjatiga" och saggiga (kallas ibland fyllesentimentala)..
Och när man beskriver det, så får de det nästan till att han dricker för att jag är "elak".. Och det kan jag väl "stå ut med".. (alla tar sig ju en bläcka då och då..?)
Men problemet är att han dricker 6 dagar i veckan Eller rättare sagt 7, men blir egentligen bara full 6 av dom.. Hans dagsranson för närvarande är minst 5 stycken halvliters 7,2%iga starköl. två och en halv liter öl, motsvarande hans "vin-ranson", ca 1 ½ flaska om dan. Vilket var minimum.. Ofta blev det en flaska vin + 2 - 4 starköl på det..

Idag åkte han iväg till "affären" straxt före kl 10.. Han skulle "köpa tidning".. Och frågade givetvis om det var nåt mer han skulle handla, när han ändå var i farten?
Egentligen vet jag att det betyder att han ska in på systemet när dom öppnar vid 10.. Fast DET säger han aldrig ens i förbifarten..
Idag ska det användas motorsåg.. Så jag är inte helt förtjust.. Han har redan fått i sig första ölen, medan allt som behövs plockas fram ( kanske har han sinnesnärvaro att vänta med de andra fyra, tills han sågat klart?)
Igår var det ju stängt i hans godisbutik, så han köpte ett antal "folköl" istället (3,5:or.. Aldrig 2,8:or..) Dagen innan påstod han att han "bara" hade 3 öl.. som han deklarerade att han köpte när vi var och handlade.. ("bara så du vet" och vad du än säger. Ja vad finns att säga i det läget?..) Däremot blev han lika "full" som om han druckit det dubbla (vilket inte alls är otroligt, om man lämnar de 3 man köpte på dan i kylen.. medan har en backupp på 3 - 4 stycken, som inhandlats tidigare på förmiddan i källaren) Problemet för hans del är att han aldrig kan spara till dan därpå.. När första ölen är öppad.. så försvinner de andra av bara farten, tills det är slut!
Vet att det funkar så.. Antingen är flaskor och burkar tomma innan han somnar, eller så är han så full, att han inte orkar krypa ivag till flaskan för att dricka ur det sista..
Har aldrig sett honom lämna något kvar.. Hade en gång ca 1/4 kvar i en flaska vin av en sort han egentligen inte tycker om. Jag hade tänkt spara det, för att ev ha till mat dan efter.
Han får syn på flaskan och frågar om jag ska ha.. Nej, jag vill inte dricka mer.. Då halsar han ur resten, med motiveringen " Det är så lite, så det är ändå inget att spara på.."
När jag påpekar att det är lite av ett "beroende"/ alkisbeteende, så säger han, att han bara inte ville låta det gå till spillo.. För han var säker på att jag skulle hälla ut det annars.. ?

Vad bra att du har hittat hit! Forumet är ett bra första steg.
Usch vilken jobbig sits! Min sambo blir precis som din personlighetsförändrad till det sämre av alkohol. Det verkar vara vanligt när det gått för långt med drickandet...
Det är självklart inte rimligt att ha det så, ingen ska behöva leva med klump i magen och ta elakheter från sin sambo.

Går det att prata med honom om detta när han är nykter? Vet han hur du känner?
Det finns mycket hjälp att få om han vill förändra sitt drickande men det bygger helt på att han själv vill det.

Du kan bara ta ansvar för ditt liv och avgöra om det är i er relation eller någon annanstans som du vill vara.
Fortsätt läsa och skriva här. Du är inte ensam i detta.

Va dags igår kväll igen, kände på mig att han skulle fastna ute.... vill inte bry mig, vill inte ens tänka på det men jag blir besviken och väldigt arg.
han ringde efter 2 på natten, full igen
jag vart arg sa att ja inte ville prata med han så jag la på, han ringde igen o ja sa sluta ja vill inte. Han tyckte jag skulle ge han en chans att prata
ja sa nej.

jag ringde han idag. .. va ville du igår?
han sa han ville bara säga godnatt mm
kl va nästan halv tre på natten o du ville BARA RINGA!!! Ja lät inte speciellt lugn
ja sa han.... jaha du va ju full igen, hoppas du hade trevligt
mm njae jo...
ähh lägg av säg som de är sa ja du hade trevligt...
ja fortsatte... men duuuu va ute om du vill, vi är knte tillsammans o ska INTE bli deg heller, o vill du va full 1 till 2 g i veckan så BLIIIIII det då. Släpp de här med att vi ska ha någe. Du hade inte ens fått beteett dig ens hälften som du gör nu om vi va ett par
lev ditt liv o jag mitt.... ja har inte med de o göra om du går ut, så sluta låt besvärad av att jag ska ta illa upp
han sa inte mycket, skyllde på att han skulle börja jobba så han ville lägga på, det kommenterade jag så klart med om att det va bara en flykt för han e feg....

nu ligger jag här o har ångest... känner mig hård, taskig. Tänker om han e ledsen. Han går väl inte ut eller dricker för att göra mig ledsen, men det har gjort så allt förstörts, trots han vet han förstört så fortsätter han. Ja et han i te tycker om att höra det ja sa... så nu mår jag dåligt o känner att jag kanske gjort någe fel?

Jag hoppas verkligen det.Just nu känns prognosen dyster :(

Du kämpar på och du kommer nå ditt mål

idag.Tyngre än på månader faktiskt.Just att han liksom glimtade till i Tisdags.
Och jag min dumma kvinna skapar ett hopp alldeles av mig själv och för mig själv att äta ur.
Varför gör jag såhär?
När han då far hem,nöjd i hågen med att ha gett både mig och sina döttrar lite tid och kraft,jamen då lutar vi oss tillbaka och dricker igen.
Den som ibland bär på största problemet är ju jag.
Han har ju inte någonstans bett mig vänta och tro på honom.
Det hoppet och den tron skapar jag ju alldeles själv.
För att jag behöver den för att orka en dag till.
Eller för att hålla min nödvändiga egenresa ifrån mig.

Nu får det vara slut på dumheter!
Slut på tro hopp och kärlek åt det håll som gång på gång bara släpper mig i backen.
Tro hopp och kärlek åt mig själv som är värd så mycket bättre än att må såhär, basta