Senaste kommentarerna i forumet

Kändes lite som huvet på spiken, när du skrev att en alkoholist alltid förväntar sig att saker ska "sopas under mattan", glömmas och förlåtas..
Just nu får gubben min faktiskt ta konsekvenserna av sitt drickande.. Om han sedan inser att det är konsekvenser, någonsin, återstår att se..
Jag har klart och tydligt talat om att mitt skäl att separera ÄR hans alkoholvanor och att jag tycker att han ska ta hjälp. Han har svarat med att detta inte är möjligt.. (det måste ligga någonting annat bakom, t.ex. otrohet från min sida) För han har inga som helst alkoholproblem..
För mitt vidkommande ligger bollen hos honom. Jag tänker inte kontrollera, tjata eller söka onödig kontakt (för att se hur han mår etc)
Kanske kan vi umgås som vänner (kanske inte..) För jag har svårt att se att vi ska kunna få till något nytt förhållande igen..
Han är såpass manipulativ och lurig, att jag inte orkar vara på min vakt för fler lögner om att han inte dricker, bara för att konstatera, att han smygsuper (och i större mängder, än man tror)
När jag sist var över för att hämta lite saker, så "vaktade" han källaren väldigt noga.. Överallt i huset kunde jag röra mig fritt, men så fort jag gick nerför källartrappen så var han mig i hälarna och började fråga vad jag skulle ha, och om han kunde rota fram det senare.. För just nu var det ju lite rörigt.. (Jodå, alkoholdoften var tung från alla tomburkar och flaskor) Så jag gick upp och sa att han kunde börja med att köra bort tomglasen, så skulle det nog ordna sig..( såg minst 3 sopsäckar med ölburkar..)

Att "anpassa sig" följer den kokta grodans princip.. Sakta, mycket sakta, börjar man att blunda för saker. Man slutar argumentera eller svara emot, eftersom det oftast resulterar i vredesutbrott (som man enligt alkoholisten, själv är orsaken till)
Man undviker till slut allt som skulle vara ens en antydan till provokation, fast en tillsägelse i normala fall hade varit motiverad..
Ja, den som fått sin hjärna kidnappad av A, är ofta ett stort ego.. Det är alltid "jag" som går i första hand, som har "rätt" och som "bestämmer. Både vad som ska göras och vad som får sägas.. (fenomenet kallas också "flodhästen" i rummet.. Alla ser den, men ingen låtsas om att den existerar)
Det finns familjer som tillsammans blivit mästare på att bortförklara alkoholistens olika beteenden och humörsvängningar. Alltifrån barnen som stillsamt drar sig tillbaks på sina rum för att inte vara i vägen, till partners som tassar på tå för att uppfylla minsta önskan, hur underlig den än är.. Allt för att helvetet inte ska braka lös..
Jodå, de vibbar som alkoholisten sänder, känns lång väg och de som lever med en vet precis när det är dax att passa sig..
Jag hoppas att din gubbe får hjälp med att inse både sin alkoholism och sitt beteende.. Min skyller bara på att han ständigt blir "provocerad" av alla i sin omgivning.. Om folk bara "uppförde sig" hyfsat så skulle han ju inte behöva vare sig bli arg, eller "lugna ner sig" med några glas..
Det sista säger ju allt! Är man "törstig" och saknar anledning att korka upp en flaska, är det ju ett utomordentligt tillfälle att starta ett mindre "gräl" med någon om någon skitsak.. Så man blir tvungen att "lugna nerverna" Jodå.. hihi.. Att han för länge sedan är genomskådad verkar han inte ha förstått ens idag..
Fast nu behöver han ju inte bli provocerad.. nu kan han ju dricka hur mycket han vill.. Och jag tror inte det finns någon som bryr sig..
För sakens skull gjorde jag en orosanmälan till soc innan jag flyttade.. Den jag pratade med, när jag beskrev läget, sa att så länge han inte störde eller skadade andra eller sig själv, så var det svårt att göra något, om han själv inte ville ha hjälp.. Så mycket för den "hjälpen" då.. Det kändes lite som Tack för ingenting!
Nej, jag tror att det för hans del är väldigt lågt till ett ärligt förlåt.. I så fall rasar ju hela hans självbild och han blir tvungen att erkänna att han är beroende.

att tabletterna funkar för dig! Det gjorde dom för mig, tror jag kommer ihåg att man fick lite krångel med magen i början, men det gav sig. kÄnns kusligt på ett sätt att man inte vill ha mer om man druckit ett glas, men jättebra om man är rädd för att inte kunna säga nej i olika sammanhang. In med en tablett och suget är borta. Tre dagar är den bästa start man kan ha efter tre dagar...

Du skriver, etanoldrift att din gubbe aldrig har bett om ursäkt för någonting som han har sagt eller gjort på fyllan. Inte min heller, aldrig att han skulle "krypa till korset". Ingen ska tvinga honom till någonting. Och en framtvingad ursäkt kan ju kvitta.
Nu kommer vi att vara ifrån varandra en del och vi får tid att tänka. Vi får se om medicinen verkar. Jag är skeptisk men vill gärna tro. Men så känner jag också att för att vi ska fortsätta leva tillsammans måste han på riktigt inse vad han/alkoholen har ställt till med och hur illa jag och hans barn har farit. Inte bara då det har skett s k incidenter utan hur jag lever i ständig oro och måste anpassa mig till hans humör och hans tider.
Det måste han själv komma till insikt om och be om förlåtelse på riktigt.
Sen kanske vi kan vända blad.

Vilja, inte vilka..

Läser fortfarande mycket men ofta korta stunder och känner inte att jag har tid att sitta ner och skriva, känner att jag vill ändra på det. Det får bli lite kortare inlägg istället. Jag har inte druckit, men är inne i en fas där lite romantiserade tankar återvänder. Det känns fortfarande avlägset, som om jag tittar på dem genom ett skyltfönster, men jag måste ändå dra upp dem och påminna mig själv att det inte är för mig. Ibland när jag läser om andra som försöker dricka måttfullt tänker jag att då borde väl jag också klara det. Nej, det gör jag inte. Ett tag, ibland men inte jämt. Jag kan och vill inte utsätta de runt mig för det, dessutom märker jag hur mycket a styrde mitt liv även när jag inte drack, hur rastlösheten kickade in och jag ringde runt för att bjuda någon på middag så det blev legitimt att dricka.... Den känslan hade kag inte riktigt fattat eller erkänt för mig själv, vad den hängde ihop med och vad den stod för. Jag läste att Vilka var lite i samma fas, det betyder inte att vi ska dricka men det känns viktigt att skriva det.

Ladda inte på ett dött lopp, har du inte känslor kvar för honom?
Låt honom i sådana fall få gå, och låt honom få falla.

Tankar på att skydda och värna om familjen kan vara precis tvärtom.
Man vet vad man har men inte vad man får, det kan ingen svara på.
En alkis töjer alltid på gränserna så långt det bara går, värre än en 3 åring.
För att sedan vara älskvärd under sin nyktra period.

Väg för och nackdelar på en våg, vad kan du acceptera?
Orkar du försvara din alkoholist beteende offentligt?
Det tär otroligt mycket på psyket på att alltid vara misstänksam och beredd på det värsta, lyssna på ljuget som du vet är inte sant...

Väg allt detta mot att leva själv ett tag och få återkoppla till dina egna känslor, vilka behov har jag?

Jag vill inte styra dig men allvarligt. ..ställ inga hot som du inte tänker genomföra.
En alkis förväntar sig alltid att det ska slätas över, glömmas bort och förlåtas, att få ta en konsekvens av sitt handlande gör faktiskt skillnad.

Beslutet ligger alltid hos alkoholisten att få göra skillnad och det finns kryckor att ta till hjälp men först måste de ju inse att de är alkisar.
Innan dess finns ingen hjälp.

Berra

Vad skönt att du barnsbörd bekräftad i att du inta ska dricka när du testade, FM.
Vilja, det var "skönt" att fa läsa dina tankar, det var som om jag hade skrivit dem själv. Jag har kommit in i en fas av romantiserande igen, det betyder inte att jag tänker dricka men behöver nog ventilera dem här (ska skriva i min tråd sen). Tack för att ni alla delar med er, det hjälper att höra andra säga det som man själv tänker/känner. Jag tror det är bättre att prata om det än att stänga in, då blir nog steget till att testa lite längre. Kram

Vin är himla gott, men inte dagen efter!

Att slippa tänka på a hela tiden! Intressant reflektion att ha eller vara. Heja dig Lena72 mot din dag fyra i rimlighet i intag eller inte alls!

NYKTER! Dag tre.... Stolt!
Vilka bra tabletter! Tänker inte ens på vin.
Natti
Kram

Och så mycket bättre stöd för din små fiskar- nykter!

Den dan man blir hotad med att få en yxa i huvudet finns väl inte
ETT argument för att stanna kvar.
Du måste lämna honom!!
Har vuxit upp med alkoholiserade föräldrar och den där dödsdansen.kan bara sluta på ett sätt - någon går under.
Låt det inte bli du eller barnen.
Lämna och få ro!

Vilja, det gör mig lite rädd att läsa att du svajar. Du kändes så självklar på nåt sätt. Och det finns ju några till som efter långa nyktra perioder återkommer och har trillat dit igen och har svårt att ta sig ur träsket. Jag är rädd att slappna av och glömma. Rädd att vilja belöna mig och koppla av med alkohol igen. Rädd att hamna där jag var. Tror nu att jag har en strategi som fungerar, men skulle behöva nån slags varningssignal som skulle börja ljuda om jag börjar dricka hemma.
Och FM, min kropp protesterar också högt mot a. Kanske tänker man då lättare efter. Får hoppas att jag känner som du om jag klämmer i mig tre glas. Varför blev det tre förresten, tre glas är ju eg rätt mycket. Drygt 1/2 flaska. Skönt i alla fall att du inte fick mersmak utan tvärtom, men det skrämmer mig lite, suget och besluten som verkar dyka upp när MSN minst anar.

1. Häll ut spriten du har hemma.
2. Gå till VC och berätta så kan du få B vitaminspruta och antabus
3. Ta antabus en så du inte kan dricka. Du ger dig då en chans att tillfriskna.
4. Fundera lite över AA himla bra stöd.

Välkommen hit och bra att du insett allvaret.

Att du låter honom ta både ansvar för sig själv och konsekvenserna av sitt drickande.. När vi var på resa så höll sig min gubbe i skinnet under själva resan.. Drack bara några öl (kanske för att jag lät honom köra..) Men på hemvägen, så "tjatade" han sig till att köpa 2 boxar vin.. Han hade en massa argument för att handla dem.. Vi skulle ha folk på middag och han ville bjuda.. Det var ju mycket billigare än på systemet och det som serverades till maten var gott och till extrapris..
Mina kommentarer om att dessa boxar sällan räckte mer än en vecka när de väl var öppnade viftades bort.. Dessutom lovade han på heder och samvete att inte öppna båda samtidigt (.. jodå har man två sorter så måste man ju "smaka" av båda och jämföra..)
Synd att säga så fick jag rätt.. Samtidigt, så var jag väldigt tydlig, när de inköptes att om det var så att det skulle bli dunderfylla av detta vin så låg han risigt till.. (och precis som en treåring, så var han tvungen att testa gränserna..) Och efteråt tyckte han att jag skulle ha mer "tålamod".. Men kära nån, jag har haft "tålamod" i flera år, vi har "pratat allvar" om hans dryckesvanor, massor med gånger..
Dock har jag aldrig hotat med något jag inte varit beredd att genomföra, så han kan inte skylla på att jag hotat och sedan fallit till föga efteråt.. (snack utan verkstad, har aldrig varit min melodi ens i andra sammanhang)
Han har flera gånger frågat om jag inte har ångrat mig.. varpå det korta och koncisa svaret varit ett Nej!
Han har aldrig någonsin bett om ursäkt för sitt beteende.. Inte för vad han hävt ur sig i fyllan, eller för att han slagit sönder saker.. Ordet förlåt, i dom sammanhangen existerar inte.. Troligen för att han inte tycker att han gjort något fel..
Försök nu att faktiskt njuta av den här resan själv!
Han kommer att klara sig, var så säker.. Om inte annat lär han sig att inte ta vissa saker för givna. Han är ju faktiskt en vuxen människa. Och vill han bli betraktad som en sådan, så får han lov att uppföra sig som en också!

Jag förstår att du är desperat.. Det är många känslor som rörs runt, när man har ett förhållande med en alkoholist.. Rakt och rentut, du är inte ego, men du är medberoende..
Någonstans förlorar man ju en bit av sig själv när man tvingas dansa med i den här "djävulsdansen"..
Har du någonsin funderat på vad DU vill och hur DU mår innerst inne.. Fortfarande är du inriktad på att det gäller hans "mående".. Men det är ju hans, inte ditt.. De känslor, vare sig det är kärlek eller panikångest eller vad som helst som finns hos honom är inte dina!
Så börja med att känna efter vad du känner där innerst inne.. (och du behöver inte vara "glad"..) Och börja inrikta dig på vad DU vill..

Hej Vinärgott, och alla andra! Hoppas att vi kan peppa varandra, tror att det behövs och är bra från någon i liknande sits. Ha det gott alla som kämpar på olika sätt!

På vilket sätt var det vidrigt? Jag har bara möts av bra personer inom missbruksvård. Du vill inte dricka för då blir det problem. Sedan vill du ändå inte sluta. Det låter som mitt resonemang jag hade. Slutade med två lob på 10 månader. Så mitt råd är att ta antabus. Alkohol ger ångest och när du dricker sätter du din medicin ur spel dubbelt upp.

Inte någon?

känner mig duktig. och ska jag vara ärlig så var det en himla bra tag sen jag hade två helt vita dagar på sträck, kanske i mars sist. men nu är det nya tag.

Och inte bara en gång. Tors-söndag. 2 standardglas per dag blev det. Men inte hemma. Krogen och middagar hos vänner. Jag släppte..
Nu blir det en vit vecka. Jag lovar.

också en dag i taget, jag dricker på veckodagarna och helgerna, men nu ska jag försöka minska det, en dag i taget! Lycka till!

Jag som hatar när andra bara försvinner från forumet och så gör jag det själv? Tror att jag fick en överdos av att tänka på alkohol hela tiden i och med forumet, det var nästan så jag blev deppig av det. Så typiskt mej att så totalt snöa in på saker och sedan blir det tvärstopp..

Med A går det dock ganska bra, jag dricker fortfarande ibland men inte varje helg och inte hela boxar. Egentligen kanske det vore bäst att sluta helt, jag vet att det teots allt är en lek med elden.
Men i stort: Jag mår bra!! Tack för att ni bryr er <3

Bra Dotter 1979, det var starkt och modigt av dig att säga till din pappa! Man vill i det längsta upprätthålla bilden av en fungerande och kärleksfull familj och intalar sig själv att det är nog bara jag som inbillar mig, snart blir det bra igen.
Säkert har din mamma lagt märke till hans smygande och för henne känns det skönt tror jag att hon inte måste hålla masken för dig längre.
Vi är också, eller var, en tajt familj med mycket närhet och gemenskap. Det dröjde länge innan döttrarna och jag kunde prata om vad vi såg. Jag ville inte ge dem extra problem, de har fullt upp med jobb och barn. Men de märkte ju att deras föräldrar inte var sams. Det kändes som en liten framgång att deras far faktiskt för ett par år sen själv sa till dem att han har alkoholproblem. Och periodvis funkar det hyfsat åtminstone på dagarna. Dock inte nu, läget är eländigt för tillfället.
Du gjorde rätt som sa till honom! Att mörka och förtränga det man ser gör det bara värre.