Senaste kommentarerna i forumet

Tack för stöd och uppmuntran och råd i min tråd Lenan! <3

Var också vaken samtidigt som du i natt. Läste ditt inlägg, men var inte inloggad. Kan inte mer än att instämma i det där med att fylla hålet i bröstet. Det där jävla ekande tomrummet.

Hopppas att du får en lugn dag och att du sover gott i natt

Kram till dig

Tack för stöd i min tråd. <3

Det är visst lite mörkt både hos dig och mig just nu. Vi får ta varandra i hand och hoppas att det vänder snart.

Tänker på dig vännen

...undrade hon och tryckte in en kola till i truten. Om några dagar har jag varit alkoholfri i 1 år och nio månader. För många år sedan slutade jag röka men tyckte dumt nog att det var en bra idé att testa rökning igen - efter att jag slutat dricka. Rökte en semester vecka, inte mer. Men sen gav jag mig på det igen under en annan resa och så sakteliga var jag därefter tillbaka i heltidsrökarträsket där jag befunnit mig det senaste året ungefär. Jag insåg ganska snabbt att nikotinberoende för mig är, på samma sätt som alkoholberoendet, en progressiv sjukdom som bara blir sämre aldrig bättre.

Jag var ju på vägen tillbaka till mig själv men på något sätt har jag stoppat och klivit fel. Sedan ett år tillbaka är jag varannanveckasmamma, har skiljt mig och flyttat. Det liv som skulle påbörjas stoppades på något sätt upp och jag har låtit mig hindras av ett beroende som hindrar mig från att vara den jag vill vara. Vågar jag inte vara den där fria människan? har jag tänkt.

Nu har jag inte rökt sedan i söndags, jag står där i diket och ser upp mot vägen. Tänker att en kola kommer ju i alla fall inte ge mig känslor av skam och skuld på samma sätt som alkohol och nikotin gör....

eftersom han ju inte ens börjat försöka hålla sig nykter.Han har ju heller inte sökt hjälp vad jag vet.Det bästa i det här är att han är så hemlig.Om han skulle ha tagit nått sorts beslut eller ska börja knapra på antabus eller eller,så kommer han antagligen inte att säga ett knyst till mig.Och det ger mig ro.Jag får ju inte veta alltså kan jag inte hoppas på att NU ska förändring ske.

Jag är faktiskt alldeles nöjd i nuet med läget.Kanske att jag bäddat in mig i nån sorts låtsasbubbla.Eller att jag lyckats ta mig ur en del av medberoendet och ändå gjort ett aktivt val att han är värd det.Jag slipper ju konfronteras då han alltid super i ensamhet och under annat tak än mitt i nuläget.Vi träffas bara en gång i veckan vilket ger luft under vingarna åt mig i mitt tillfrisknande.Till slut är jag då antingen så stark att jag kan leva i detta trots att han dricker.Eller att jag faktiskt lämnar om det är det jag vill göra.
Ni därute som tycker att jag lurar mig själv och hindrar honom att trilla djupare kanske har rätt.
Jag kommer att fortsätta skriva här om min egen resa och mina egna upplevelser av denna minirelation då jag behöver vara ärlig med mig själv både då jag mår bra och när jag mår dåligt i detta.Just nu mår jag bra.

Som mt skriver - du finns och vi finns här!!

Är så ledsen att du måste utstå allt det där. Jag vet alla gånger du skrivit till mig att jag ska hålla mitt mål och det är inte alltid lätt, men försök att hålla målet, det kommer bli lättare även om det dröjer!

Kram

Min #351 i Lenas tråd, hade tydligen passat bättre här.

För säkerhets skull, alla led-lampor är ju verkligen inte röda.

Ett litet tips för alla som lider av sömnlöshet, är att läsa med rött ljus. T. ex. en sån där led-pannlampa, som Clas Olson säljer. Det röda ljuset gör att man inte vaknar upp lika mycket, som om man läser med vanlig lampa och det stör inte den som kanske ligger bredvid alls lika mycket. Inget undermedel, men kan vara en liten hjälp för den som är ljuskänslig.

Hur sover du nu, jämfört med tiden då du ännu drack?

förstår så väl att du funderar. Jag gör detsamma med ojämna mellanrum. Oberoende hur du gör vill jag just nu tacka dig för att du fanns här då 2011-2012 och säkert 2013 också... Då i min käraste forumfamilj... Du Stigsdotter, Adde, Viktoria och andra stammisar - ni är för evigt inristade i mitt hjärta. Hoppas vi ses här ibland.
Kram och allt det bästa / mt

vet du.... Jag blir glad att du har kvar din längtan... At han inte lyckats ta död på den. Hoppas du snart möter en klok och fin man som du kan dela din längtan, dina tankar, din kärlek och kanske ditt liv med. Låt det ta den tid det behöver. Kramar /mt

och vi finns här ❤️❤️❤️

Tankarna snurrar. En näst intill sömnlös natt. Jobb och resor. Krav och otydlighet. Upp och ner, fram o tillbaka. Hemma, borta omvartannat. Märklig känsla att komma hem, samtidigt väldigt skön. Tar tid att landa på mina olika bostadsorter i olika länder.
Ibland önskar jag mig bara ett vanligt jobb. Inget konstigt alls.
Just nu känns det som jag är på väg in i en depression eller att bli utmattad psykiskt. Tänker mycket på hur meningslöst det är.
Jag kan inte sova. Jag orkar inte ha en hjärna som går på högvarv hela tiden.
Vem kan hjälpa mig? Orkar inte just nu.
Alkohol är inte ett alternativ.
Varför blir mina tankar så svarta och svåra?
Kram LP

Det var väl på tiden kanske att nånting fick gå din väg, Mange. Stort, stort grattis.

Jag skulle verkligen älska att få sova fyra timmar i sträck. Eller tre. Oftast vaknar jag efter nån timme bara. Rätt tärande.

Tänker på allt vi människor har för oss för att fylla våra hål, döva våra smärtor, mildra vår ångest. Hur jävla dåligt det går. Och ändå kör vi på med samma saker igen och igen och igen. Tog nyss en stor nattmacka. Inte för att jag var speciellt hungrig utan bara för att. Bara för att fylla mig med nåt. Fylladämpadövamildra.

Jag tror att jag kan bli en harmonisk människa. Och ibland får jag för mig att det alls inte behöver ta så lång tid eller kosta sån möda att nå dit. Jag tror heller inte att jag behöver "nå" nånstans överhuvudtaget. Jag har det redan inom mig. Tjoff säger det bara en dag när jag slutat krångla till allting så förbannat och vips är jag så där. I harmoni. Ja, på nåt plan tror jag faktiskt att det kan vara så överlöjligt enkelt. Men sen har vi ju alla andra plan vid sidan av det här magiska kvantplanet som ställer till det...

Fy fan, nu ska jag upp om drygt tre timmar, hålögd, rödögd å trött. Tur att det är fredag. Klockan 22.49 i kväll skriver jag sju veckor a-fri. Man skulle kanske fira det med ett stort stycke rotselleri. Ja, eller nåt. Nattinatti så länge.

...inte berätta...är gränslöst ledsen..kom hem till ett nytt uppsving och totalt sammanbrott under ca 48 timmar
Vet bara jag kan ändra men samma jag orkar inte ens andas in in nu i gråtens ulkande....
Att man kan vara så här ledsen....orkar inte andas...
Vänder mig hit så vet jag jag finns

Med stor portion respekt och ömhet från båda håll.Jag pratade en del om mina insikter i sommar.Inte så mycket kring hans drickande utan mer om mina irrvägar som jag inte kunnat komma bort ifrån.Hur gör man när man känner att livet inte är bra längre och man inte kan sätta fingret på vad.Jo man stannar upp och försöker se.Men se vad? Men i sommar har jag tvingats och yckats till en del insikter i alla fall som faktiskt bara gäller mig och inte honom.Det kändes bra att få dela det ikväll.En dag i taget..

Jag kan längta efter det mysiga och underbara som jag och exet hade - i början vägde det fina upp allt det hemska. I början var han den mest fantastiska människa jag någonsin träffat. När han blev arg på mig så önskade jag att jag aldrig träffat honom och jag ville bara fly, men ßedan var han så snäll, så omtänksam, så ledsen och kom med presenter osv och då lindrades ju det dåliga och det bra övervägde det andra... Och jag kan längta tillbaka till det fina - jag önskar ju att vi hade kunnat ha det så. Vi pratades vid i telefonen ikväll, om barnen, och en del av mig vill bara be honom komma hit, vill bara vara nära - men jag vet att det inte är en bra idé. Jag vet ju att han inte ändrats, han vill fortfarande rätta till mig, styra upp mig och jag vet ju att vi skulle säkerligen falla in i gamla mönster om vi hade försökt igen, men när kar ensam så längtar jag lite efter närhet, någon att komma hem till, någon att dela glädje och sorg med, någon att finnas där för och som finns där för mig...
Jag hörde på omvägar att han träffar någon ibland, och det känns okej. Men jag vill också ha någon att dela saker med...

Säljaren har löst lånet och vi kan flytta in på riktigt.

Att du fått livsgnistan tillbaka. Alkoholister sviker alla oavsett det är frun, barnen, bröder eller kusiner. Det är klart att er son saknar pappa. Beroende på ålder får man ju prata med honom om hans pappa. Förklara att det är en sjukdom, att er grabb inte kan påverka detta och att det inte är hans fel.

Du är inte helt fel på det. Jag har varit iväg med jobb och GIVETVIS passade jag på att ladda upp med ett par garnnystan. Nu åter hemma och det känns skönt. Längtar efter helg. Hur är det med dig? Long time no see!

Jag hade utan tvivel mer än dubbelt upp kunnat vara utan den där fyllan. Jag är på ett vis tacksam att fyllan bekräftade min alkoholism så rejält. Samtidigt så är jag lite oglad och skraj att det var så okontrollerat, jag trodde att det skulle vara en skön känsla med några kalla pilsner att filosofera över.
Själva fyllan var otroligt överskattad men jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till underordnad, förstår nog inte riktigt.
Det fanns liksom inte en längtan över att bli full. Det var nog mest en längtan över lugn och harmoni, reflektion, analys på nåt vis.

Troligen så har kanske det undermedvetna i veckan planerat i smyg. Vi har varit på restauranger varje kväll där det varit normal måttligt intag från alla. Jag noll intag.
Inga problem överhuvud taget.
Jag vet inte om jag svarar på din fråga?
Nu trippar jag vidare på lätta fötter.
Söndag den 2 nov. är bara några dagar bort. Så otroligt sjuk jag var då!
Idag har jag varit ute i skogen och sprungit i de brantaste backar och djupaste lerpölar i den svenska myllan.
Bättre än så kan det ju inte bli?
Som jag mår nu skulle jag alltid vilja må. Nöjd av prestationen, luften, energin. Tolerant och förstående, ingen stress inombords (bara lite kanske)
Det är mitt verktyg för att må bra. Önskar även att jag kunde må så här utan den fysiska ansträngningen. Kanske det går om jag börjar meditera.
Det blir mitt nästa mål.
Sköt om er alla därute!

LP

Du var inte tvungen att resa ända till Uzbekistan för nåt garn eller så?

KRAM!

fina Flygcert för att du skänker mig en tanke ♥

Jodå allt är nog hyfsat ok men jag börjar känna av pressen iom kylan och mörkret. Och jag är ju ingen ungdom längre så allt måste få ta sin tid utan att jag sätter min hälsa på spel. Och jag är innerligt tacksam för att jag har en stabil nykterhet med bra verktyg och bra kontakter att stötta mig mot.
Jag är ibland förundrad över hur jag klarat de sista kaosartade åren utan tanke på alkohol, tidigare hade jag avgjort gått in i dimman och bedövat mig helt och mitt usla mående som var tidigare så hade jag inte överlevt en fylla.
Idag börjar Loy Krathong i Thailand och jag önskar så att jag kunde vara där och njuta av blommor, ljus och fest. De kan konsten att festa dessa thailändare :-)) https://www.youtube.com/watch?v=P8dFE7sMsHE Men jag njuter på avstånd !
Jag tog ledigt en dag häromsistens och var på en föreläsning av experten, kunnaren, halvguden (!!) Craig Nakken. Förmodligen hans sista framträdanden i Sverige pga ålder. En mycket givande föreläsning och som av en händelse sammanfallande i kölvattnet av Djävulsdansen. Många behandlingshem har föreläsningar som är gratis och som är väl värda att vara med på. Ha lite koll på dem !!
http://www.valbo.nu/forelasningar/vad-hander-i-familjer-nar-missbruk-fo…

Jag har inte hängt med på forumet sista tiden mest beroende på att jag inte kom in öht :-(( Annars brukar jag läsa valda delar och, numera sällan, kommentera när jag känner att jag kan tillföra något. Aktiviteten går upp och ner men det viktiga är för mig att inte släppa kontakten. För hur det än är så måste jag påminna mig och inte glömma att jag är en alkis. Just det är min största fara. Jag har ett par vänner som fick för sig att de var friska och båda har ett satans jobb att komma tillbaka till livet igen. Och jag vill inte tillbaka till misären igen. Nu ska jag läsa lite i din tråd flygcert och tack igen för att du tänker på mig ♥

... men vafan - 83 år! Fast det var kanske jobbigt bara den första hälften eller nåt och så blev det ett magiskt äventyr sen. Hoppas så.

Pusspuss!

... ord och formuleringar på anhörigsidan, Ullabulla. Dom kunde lika väl vara hämtade från beroendesidan. Same-same, but different, liksom. Tycker det är en av forumets storheter. Man ser likheterna i stället för motsatsen och på så vis blir det också lättare till förståelse. Tack för dina rader, Ulla. Vi får fortsätta tänka, reflektera, formulera, våndas och hoppas, inte sant?

:)

/L