Senaste kommentarerna i forumet

Undrade också över dom här timantalen. Men hade nog fasen aldrig listat ut att det var tumvantar det var frågan om.
:D

fint inlägg, värt så mkt får oss som inte kommit dit än!!!!
Tack!

Fattade först inte vad du menade, misstänkte autocorrect. Men så i dag så kom jag på vad jag antog att du menade. Jo jag håller faktiskt på och lär mig just tumvantar as we speak. Klurigt med tummen och att sticka runt. Men det ska gå! :)

den listan kan jag skriva under på i stort sett allt, och fråga nr 2 blir då har jag på ngt sätt kul när jag dricker? I dag måste blir min sista dag med detta gift, och jag är så glad att sajten är uppe igen så man kan läsa om alla kloka människor som är i samma situation!
Kram
Fenix

Det som är bra i det hela, är att du kommer kunna använda alla de här oturliga händelserna och tänka tillbaka på.
Tänka att du kom igenom allt det här utan att dricka.
Då finns det mycket man kan klara i framtiden.
Eller hur?

Kram

Igen - tack för delning. Det är starkt av dig och bra för andra, typ mig.

Det kan nog gå på två sätt. Antingen ganska lugnt drickande och, som du säger, man smyger igång det. Eller så är det ka-boom allt på en gång. Tror att den första är livsfarlig för oss. "Åh, vi klarar ju av det här nu." Som sagt, bättre med ka-boom! Du vet att det inte är något som du kan gå tillbaka till. Detta återfall kan, med lite rätt tänk, göra dig starkare.

Ja, det skrämmer - "att ändå sker det". Det är det vi aldrig får glömma. Det är också det som skrämmer mig mest. Att jag en dag bara liksom skiter i det och dricker, trots all min klokskap och all nykter tid. Man får väl helt enkelt försöka eliminera så många riskfaktorer som man kan. Du bekräftar det jag misstänker för egen del - att risken är störst när man är själv. Jag brukade inte dricka själv egentligen tidigare, men jag inser att det numera är en stor riskfaktor.

Kram till dig - imorgon är du hemma igen

Käre Aeromagnus,
Det kommer lösa sig. Det känns så tycker jag.
Din otur har du haft, men snart, mycket snart vänder det.
Håll ut och ta det lugnt.
Styrka till dig.
LillPer

Muränan, du är väl aldrig skitjobbig? Det är helt enkelt skönt att du undrar för det ger mig bekräftelse och anledning att berätta och samtidigt för en stund att reflektera över mitt beslut jag gjorde. För jag upplever på sätt o vis att det bara hände.
Hur det kändes......Jag svepte ganska raskt en öl och en relativt stor whisky. Hände ingenting, men snart kände jag ju ruset sprida sig men jag måste i ärlighetens namn erkänna att det var helt utan sensation eller någon ångest just då . Ingenting, det kändes varken bra eller dåligt. Tomhet ganska omgående och sedan snabb påfyllning. Absolut ingenting speciellt som jag minns det nu. Den här överväldigande känslan av lugn och harmoni som aldrig infann sig. Effekten var totalt överskattad och det jag förväntade mig kom aldrig förrän dagen därpå. För det sa jag till mig själv i affären och den känslan framkallade jag med kraft i affären! Känslan av grym förlust och ångest i morgon bitti!
ÄNDÅ sker det!
Jag är otroligt överraskad över detta faktum.
Det är det som gör mig mest förundrad och rädd. Hur kunde det ske och hur kunde jag dricka så mycket på kort tid efter 5 månaders uppehåll?
De flesta verkar ju smyga igång långsamt och tro att de är normala, botade Svensson drinkare för att sedan öka succesivt och hamna i den onda spiralen igen.
Men inte jag.
Allt eller inget.
Speglar min personlighet ganska mycket.
Tack för frågor och härlig stöttning, ni är suveräna!
LP

För feedback. Definition av vad vi är och vad vi vill kalla oss är naturligtvis redan dryftat i många trådar. Jag tror att stämpeln alkoholist är mycket ovanligt att använda sig av. Varför skriver jag så om mig själv? Först och främst för att understryka allvaret som har präglat den tid som gått sedan senaste gången jag drack alkohol. Inte heller jag har använt mig av etiketten inför andra i min vardag. Men för er kära vänner är det en helt annan sak. Här vill jag vara helt ärlig. Både mot mig själv och mot er. Och i det ögonblick som tankarna kanske kommer " så farligt var det var inte" så gör det gott att påminna sig om att - just så illa var det faktiskt.

Men vem vill inte slippa att förknippa sig med en så dålig bild som vi har av en alkoholist? Jag är helt säker att det beror på att vi anser att vi själva försatt oss i vår situation. Det är vårt eget agerande som har gjort oss till alkoholister, sjukdom hit eller dit.

Läste i början mycket för att försöka hitta min plats och var jag stod i mitt problem med drickat. Kunde vara allt från Vårdguiden till AA listor och svaren var obehagligt. Varför då? Jo för att allt faktiskt tyder på att Pellepennan inte bara haft "lite problem med drickat".
Jag gör gott i att inte glömma bort hur det var. Därför är det kanske tid att påminna sig hur det var, nu när det första helnyktra året snart lider mot sitt slut. Tar en lista på nätet och minns hur det det var förra hösten.

Blir ditt familjeliv olyckligt av att du använder alkohol? Ja, det fanns ju synpunkter och oro.
Har ditt drickande skapat problem i hemmet? Tyvärr har det ju faktiskt gjort det.
Dricker du för att du är blyg och tystlåten när du är tillsammans med andra? Nja inte direkt, men det är lättare att snacka.
Pratar andra människor om dina dryckesvanor? Visst har jag haft ett rykte av att vara minst sagt "festglad"
Tar du illa upp när andra försöker påverka dig att sluta dricka? Ja, När min tidigare sambo gjorde det.
Har du någonsin ångrat att du druckit alkohol? Skojar ni?
Söker du dig till sämre sällskap och sjaskigare omgivning när du använder alkohol? Nej inte direkt, men visst har jag hamnat på en och annan sylta i världen.
Gör alkoholen dig likgiltig för hur din familj och andra har det? Misstänkte att det började bli så.
Har du slagit av på dina ambitioner sedan du började använda alkohol? Verkligen, dom var nästan borta
Måste du ha någon alkohol att dricka vid en bestämd tid eller tillfälle varje dag? Måste behövde jag nog inte, men det blev nog så.
Försöker du skaffa dig extra drinkar på bjudningar? Har verkligen hänt! Eller tagit ett par innan....
Har du någonsin försökt att sluta dricka en vecka, eller längre, utan att lyckas med det? Japp självklart
Har du försökt att kontrollera ditt drickande genom att övergå från en spritsort till en annan? Ja
Har du tagit en återställare under det sista året? Ja, om man räknar en tidig lunchöl så hade jag det.
Avundas du folk som kan dricka, utan att råka ut för svårigheter? Hade jag nog inte direkt funderat på.
Har dina alkoholproblem gradvis blivit värre under det sista året? Ja verkligen
Har du svårt att sova av att du använder alkohol? Ja, vaknade ofta och låg och vred mig. Ångest och obehag
Har du blivit mindre effektiv sedan du började använda alkohol? Ja mycket mindre, fick inget gjort
Har du under det senaste året varit borta från ditt arbete därför att du druckit? Ja, försakat massor av åtaganden
Är det risk för att du ska mista arbetet, inte kunna sköta dina affärer på grund av alkoholen? Ja, jag misskötte mina affärer
Använder du alkohol för att komma ifrån bekymmer eller svårigheter? Så var det verkligen
Dricker alkohol när du är ensam? Ja, nästan dagligen
Har du vid något tillfälle totalt tappat minnet av vad du druckit, sagt eller gjort? Ja tyvärr
Har läkare nånsin behandlat dig för alkoholens biverkningar? Ja, skador jag ådragit mig i berusat tillstånd
Dricker du för att få självförtroende? Nej det tror jag inte jag gjorde
Har du någonsin varit på sjukhus eller vårdinstitution för att du druckit för mycket alkohol? Nej
Hävdar du fortfarande, trots motsatsen, att du kan sluta dricka av dig själv, närhelst du önskar? Ja
Har haft en känsla av att du skulle kunna göra mera av ditt liv om du slutade dricka? Ja ofta

Ni har säkert alla gjort tester och besvarat frågor. För mig var och är resultatet glasklart. Och det vill jag inte förledas till att bagatellisera. Det är anledningen till att jag tröttar er med att klistra in den i min tråd.
Det finns ingen väg tillbaka för mig, och det är något jag vill minnas när jag går vidare i livet. För att glömma är livsfarligt.Det är då jag riskerar att tro att jag kan vinna över alkoholen, fast det inte går. Därför är det nyttigt att kalla mig alkoholist. Åtminstone inför mig själv ;-)

//PP

... Utan oro över alkohol, ilska och hot. Märkligt, men fantastiskt.
Första natten hemma drömde jag att exet och jag fortfarande levde ihop, men i mitt nya boende... Allt var som innan - han var arg, jag försökte hålla honom lugn genom att säga och göra "rätt" saker osv, och jag hittade hans sexkontakter och konfronterade honom, och precis som innan så lade han allt på mig... Och jag hade en jobbig dag, jag var kvar i känslan... Och det är en lite ful känsla - familjerätten är väldigt tydliga med att de tror att jag förväxlar det han gjort mot mig med vad han gör mot barnen... Och jag försöker vara tydlig, försöker ta upp exempel och så, men det känns som att den lilla bråkdel jag tar upp - de förstår inte, hur ska någon kunna förstå?!
Att exet så ofta kan säga "gör du så, så älskar du inte mig", "du får aldrig mer fråga om när du ska till mamma", "du sa att pappa är dum, jag pratar inte mer med dig", låser in sig och håller på; jag kommer liksom aldrig få fram alla dessa saker till familjerätten, och även när jag rabblar upp alla sådana saker så är de ju tagna ur luften - den där känslan som suttit i mig, och som jag sett på största barnet, när man försöker hålla pappa lugn, försöker säga rätt saker så att han inte ska bli arg osv - hur ska någon som inte levt i närheten av det själv kunna förstå? Jag förstår ju knappt själv - när jag pratar om det så tänker jag ju varje gång att jag kanske överdrivit, varit för känslig osv, och så har jag ändå levt i det själv. Men den som aldrig varit i närheten av att leva så, hur ska den personen kunna förstå när jag slänger ur mig lösryckta grejer? För hur mycket jag än försöker berätta så kommer jag aldrig kunna ge helhetsbilden - aldrig kunna få den personen att känna den oron, rädslan, skräcken, eller faktiskt ibland bara se ett ansiktsdrag som kunde visa mig att "idag är ingen bra dag"; att leva i den ständiga oron och behöva känna efter vad som är möjligt att säga, vad som kan vara okej och vad jag skulle undvika, eller sitta på en middag och bara se hur "den andre" kom fram och veta att "nu har jag sagt något fel", kunna känna på stämningen, kunna nästan känna lukten av ilskan, kunna känna det kalla klinkersgolvet mot mig i tanken genom att bara häraden låt på radion som påminner om något av alla tillfällen... Hur ska någon kunna förstå att så mycket av det som hänt mig händer nu barnen? Hur kan man tro att en person kan göra alla hemska saker mot en person, men att han inte skulle göra det mot barnen...?
Åh... Magkänslan visar mig att barnen kommer fortsätta bo hos oss båda lika mycket, och det gör mig ont - att veta att de ska manipuleras av honom, hotas till tystnad på många sätt...

Dock är det glesare och glesare mellan mina inlägg.
Får lite dåligt samvete, för jag känner mig ganska självisk. Kommenterar inte så mycket i andras trådar. Har svårt för att hitta ord.

Men, jag antar att det är ok att skriva för sin egen skull också.
Det har i alla fall hjälpt mig på vägen. Detta och att nästan varje dag vara inne och läsa alla andras inlägg.
Tror inte det hade gått så bra som det har gått om inte forumet funnits, särskilt under det första halvåret.

I dagarna blev det 1år sedan jag drack alkohol senast.
Kommer ihåg den sista gången kristallklart, en hela vin som försvann på mindre än 5 minuter! Snacka om att man hade byggt upp en "bra" alkoholtolerans...

Vi har inte tömt hemmet på alkohol alls, och för någon vecka sedan öppnade jag en whiskyflaska av en finare sort som jag hade som favorit.
Tänkte av någon anledning att jag skulle tillåta mig att lukta lite för att se om det fortfarande luktade så gott att det vattnade sig i munnen.
Det kändes ganska skönt att uppleva en rent kemisk lukt! Hur f_n kunde jag stå och shotta i mig detta?

Nu när det gått ett år funderar jag på hur jag ska gå vidare, och det känns inte så svårt att ta beslutet om att det bara får rulla på som det gör nu.
Risken att testa att bli normaldrickare är inte värt priset jag får betala om det går åt skogen, helt enkelt.

Kanske kan ett sådant här inlägg hjälpa någon? Det GÅR att leva utan alkohol!
Livet går så klart upp och ner som vanligt, det är bara att inse.
Men man hanterar problemen så mycket lättare utan, och man njuter av det fina i livet så mycket mer.
Går vidare med tillförsikt (och vaksamhet), men stannar så klart på forumet.

Ha det gott. //Buzzz

Härlig känsla, att vara pigg och alert en måndag.

Vi hyr huset för 0kr så länge tills det är löst. Han ska lösa det på torsdag. Jag är jävligt trött på all otur jag haft under mina två år.

.. mig för att de där alkoholfria bittrarna nog inte så farliga i alla fall och beställde hem några lådor. Sophie gillade dem också, så alla är inte till mig :-)

... här är på forumet, undrar om det beror på att forumet var borta ett tag, på att det var helg, eller bara är ett sammanträffande. Jag har inget djupt att komma med, men några observationer i alla fall.

Kunde under forumbortfallet observera hur mycket tid forumet tar och hur mycket jag fyller min tid med forumet. Fick riktigt svårt att hitta annat att göra för att fylla min tid. Ett tydligt tecken på att jag behöver arbeta mig bort härifrån så småningom.

Har förundrats över hur mycket min fysiska kondis stigit, trots att jag inte motionerat mera än vanligt, jag orkar och klarar bara så mycket mer, rent fysiskt. Här senast under helgen var det en grej, som krävde en del klättrande och fysisk koordination. Efter att jag med lätthet utfört den, kom jag att tänka på att jag undvikit att göra samma sak i somras, för jag kände mig för osäker i kroppen då (ja det exemplet var ju inte om kondis precis, men i alla fall) .

Varit på resa igen och ätit ett par middagar tillsammans med en kollega, som så länge jag känt honom alltid beställt na. Jag kommer ihåg att jag första gången försökte fråga honom varför och undrade om han skulle ge tillbaka nu, men inte ord från honom om den saken. Tvärtom var det den tredje vid bordet, som kom litet i skottgluggen för sitt öldrickande, speciellt när han dessutom köpte en sexpack att ha "som bastuöl" på hotellrummet. Fick faktiskt fast mig själv med att tycka att det var litet suspekt beteende, fast jag definitivt hade gjort precis samma sak bara några månader sedan.

Ja, vi skulle nog kunna snacka om allt mellan himmel och jord. Det känns så i alla fall. :-)

Är med dig också. Tänker mycket på dig. <3

Fortsätt att samla guldstjärnor, så ska du få se... ;-)

Jag botade också magsymptom med alkohol. Väldigt effektivt var det också, speciellt örtbitters. Men en tid efter att jag slutade dricka försvann det behovet också. Så när det gällde min mage fungerade alkoholen precis som med allt annat. Gav effektiv bot för stunden, men förstörde i längden.

Grattis till första veckan. Låt det bli många till.

Grattis till det kommande året. Läsvärt inlägg. Jag är en sådan som är rädd att sätta etiketten alkoholist på mig. Jag har nog delvis gjort det för mig själv eftersom jag numera inte bara skakar av mig bakfyllan och springer vidare in i ett ny fylla, utan ser och förstår att jag tillhör de som inte kan hantera alkohol och därför inte ska dricka. Men etiketten finns inte och framför allt inte när jag pratar med andra. Undrar varför det är så?
/Akvariet

Hrmpf, tumvantar

för uppmuntrande tillrop.

PP, jag kan verkligen relatera till ditt senaste inlägg i din egen tråd. Själv har jag lite svårt att tala om att jag är alkoholist, både för mig själv och för andra. Att berätta för andra är svårast för mig, då blir det omskrivningar och lite sämre argument från min sida när jag ska förklara varför jag inte dricker. Som nu under höstlovet.
Jag håller verkligen med om att vi i detta forum förstår varandra och är i gott sällskap. Och det är mycket trevligt och bra.

Murre, jag tror att jag i min betraktelse ser andra sidan som grönare än den är. Alla drack långtifrån allt. Det tackades nej och en del blev rejält sömniga, någon annan kanske salongsberusad. Men för mig var det verkligen så att de hade höstmys med goda drycker och jag hade bara höstmys. Då. Nu har jag på något sätt accepterat att det var så då och att jag nu slipper brottas med resterna efter ett återfall. Och det känns skönt. Det är också skönt att få en guldstjärna ;) Finns det något pris när man samlat på sig flera?

Tack för att du delar med dig. Jag är imponerad av din styrka att berätta om snedsteget. Och så snabbt, redan dagen efter. Min tro är att detta kommer att stärka dig på alla möjliga sätt. Kämpa på och lycka till.
/A

Tack LP för att du berättar!

Tack - det betyder så himla mycket. Jag kan, tyvärr, verkligen förstå att du trillade dit. Utomlands, separation från familjen, ensamhet, trötthet... Alla varningsklockor ringer! Det är just precis så där jag ser mig själv - sittandes tittandes på något jag öppnat... F-n får gåshud...

Får jag vara skitjobbig och fråga mer? Du behöver verkligen inte svara, om du inte vill. Men hur kändes det att dricka? Var det fantastiskt från början eller motvilligt med omgående ångest?

Måste därtill ge en eloge till din fru. Tror hon reagerade, för dig, helt rätt.

Kram

Förstår så väl den ångest och allt som du känner när den man lever med plötsligt byter personlighet. Det går inte att leva ett bra liv så. Tack för omtanken! Min förändring kom. Just när jag höll på att planera min flytt och hade släppt greppet så ville han ha hjälp att sluta dricka. Nu har det gått lite mer än fyra månader av nykterhet och förtroende börjar så smått komma tillbaka. Det har också gett mig insikten att inget som jag gjorde påverkade hans drickande. De samtalen med samsyn som jag så önskade kan vi ha nu. Det var inte möjligt när han var inne i sitt missbruk. Jag hoppas så att även du bli fri från detta och att du hittar mod och kraft att välja det liv du vill ha. Nostalgi kan göra det svårare att komma vidare. Kanske är den sista jul som du drömmer om i huset inte ens möjlig eftersom han fortfarande dricker? Vill inte låta hård bara tydlig så att det inte blir en till stor besvikelse. För vems skull? När får du flytta in i din nya lägenhet? Kram!

Lycka till i fortsättningen förresten LP! Det var egentligen det jag ville säga ;-)

//PP