Senaste kommentarerna i forumet

Det blir vin, men det är heller inte tanken att jag ska sluta helt utan bara minska alkoholen.

av nykterhet så tog jag ett beslut i kväll att dricka vin. Varför? Ärligt talat mest för att testa mig själv. Jag vet att när jag bestämmer mig för nåt så kör jag - det svartvita tänkandet- antingen eller. Det blir inget fyllerace. Det blir det aldrig. De flesta skulle nog aldrig ens tycka att jag har problem. Det är jag som tycker det. Var det gott? Njae, inte värst. Jag hade bara vitt;). Inte mitt favvo.
Vi får se vad det blir framgent. Kan jag dricka nåt ibland eller...? Just nu tänker jag inte fundera mer på det. Det blir vad det blir.
Ha en fin kväll alla. Kram❤️

Och jag tror att din gräns är närmare än du själv tror.. ;-)
Önskar dig all lycka och kommer nog att titta in här då och då.. Just nu är det fortfarande lite småkaotiskt efter flytten..

Jag kan ju bara tala för mig själv, men när jag väl nådde min gräns, fanns inget i hela värden som kunde får mig att backa.. (numera backar jag bara när jag tar sats!)
Jag hade goda vänner som har erfarenheter från alkoholmissbruk och själva har syskon eller föräldrar som är alkoholister i närheten..
Råd ett var, "Håll en låg profil".. Argumentera inte med en berusad.. (det nyttar inget till och i värsta fall kan det slå över totalt och du blir misshandlad)
Jag slutade att argumentera emot.. Kunde jag inte "hålla med" så förblev jag tyst.. (vilket iofs också retade honom) Vid direkta frågor fick han korta koncisa svar. Ett ja eller ett nej, samt ett Jag vill inte diskutera detta nu! (det tog faktiskt skruv, om jag tog upp frågan igen på morgonen när han var nykter..)
Jodå, han insåg nog, med "förståndet" att jag var på väg att bryta upp, men inte känslomässigt..
Hans alkoholindränkta fantasier, trodde inte att jag varken skulle våga eller kunna flytta.. Inte att jag skulle ha råd heller.. (jodå, ända sedan i vintras, började jag faktiskt att lägga undan en liten buffert åt mig själv, som han inte visste om.. "utifall-om-att") För det kostar att flytta också, och det är inte alltid man får sånt som behövs med sig.. Ibland behöver man extra hjälp också.. hyra bil/kärra etc..
Bara att leta lägenhet var lite av ett företag..Jag hittade en annons på blocket och var supersnabb att maila ett svar (värden berättade senare att det var ca 40stycken till som sökt!)
För min del, så kände jag att det inte spelade någon roll om lägenheten stod i det närmaste tom ett tag. Det var min "reträttplats", med enkel madrass på golvet, kudde, filt, handduk och enklare toalettsaker.. Lite torrskaffning och pulverkaffe, så att jag kunde åka mitt i natten om så var.. (vilket jag också gjorde en gång, trots att det stod en byggtork och gick i lägenheten bredvid..)
Det gav mig en inre styrka, när han själv konstaterade: Så här kan vi inte ha det och om du ska hålla på såhär så vill jag att du flyttar innan årsskiftet.. (mindre listigt av honom, men han hade inte räknat med att jag hade någonstans att ta vägen..)
Efter mycket om och men där jag mer eller mindre bröt ihop för att jag var så fysiskt trött efter en lång tjatnatt, så gick första vändan av flyttlasset, med hjälp av vänner och barn..
Han sprang upp och ner i källartrappan och försökte spela helgon.. Han skulle ju så gärna "hjälpa till" om jag bara tillät.. (här åkte lilla offerkoftan på hehe) Men när bilens kärra var full.. så var han själv så fulltankad att vi tyckte att det var bäst att han stannade hemma..
Jodå han sms:ade och ringde.. aldrig helt nykter och vid det här laget så vet jag bättre än att svara i telefon eftermiddagar och kvällar..
Den biten har lugnat ner sig.. men han anser fortfarande inte att han har några som helst alkoholproblem..
Numera svarar jag: Men JAG har problem med att du dricker, och för att du ska få göra som du vill utan en tjatig, knäpp kärring, så har jag tagit beslutet att gå ur vägen för dig.. (det har han inte kommenterat, mer än att jag nog är lite knäpp..)
Men det finns lite mera och det kommer nog mera också..
Just nu, njuter jag bara av att kunna göra precis som jag vill .. Ensamt? Tja, det beror på hur man tar det..Jag var ensammare förut i ett hus där jag knappt vågade andas hihi.. Jag kan gå ut, komma och gå som jag vill.. Titta på vilka program jag vill (utan zappande och kommentarer om flams & trams) Jag behöver inte ha mat färdig ett visst klockslag.. Jag kan laga och äta det jag vill, utan att nån rynkar på näsan och kommenterar..Prata i telefon i tiiiimmar med mina vänner utan att nån står och trampar och undrar "ska du prata hela dan"? och sen undrar vem var det, vad har ni pratat om? Nej, jag känner mig inte ensam.. Jag känner mig fri..

eg inte sugen på vin, men vad jag ska jag hitta på att göra då?!

Jag har inte förlorat allt än.... jag har fortfarande min familj ... men alla mina vänner har förmodligen lämnat efter min sista föreställning.... när jag dricker så blir jag en helt annan person (jag spelar teater) en vidrig sådan ... jag kommer med dom vidrigast påstående, lögner m.m … försöker förnedra mig själv så mycket jag bara kan … i grunden så handlar det väl om en rädsla för att bli utstött, att inte få vara med, eller att vara hatad …. om jag då se till att bli hatad då behöver jag ju inte vara rädd för det längre. Då slipper jag bära på rädslan då vet jag ju att det är så då blir det lätta att bära … men egentligen så vet jag inte ... det är just det som är problemet ... jag vet inte exakt vad som hänt jag har bara dessa fragment av minnen som jag försöker pussla ihop … jag har ju kunnat dricka med måtta men sen emellanåt kommer dessa djupdyk …. Ibland kan jag få minnesluckor efter ett glass vin….ibland händer det inget även om jag trycker i mig en dunk … jag är förjävla patetisk
Vet inte om jag klara av att prata om detta i grupp...

Tack för funderingarna Valeria. Och ja Ett glas klarar jag UTE. Ute har jag i princip aldrig druckit för mycket... Eller druckit högst 3 glas typ. Men mina försök att kontrollera hemmadrickandet är misslyckande på misslyckande staplat på varandra. Piccoloflaska i början, som blir halvflaskor, som slutar i drygt 1 flaska vin/ kväll. Visst det funkar kanske för mig att begränsa det några veckor men sen är jag där igen. Men vi är alla olika och vårt drickande ser olika ut. Tror att man får hitta sin egen väg i detta. Sen hade jag själv egentligen ingen aning om hur mycket bättre man mår med ett väldigt måttligt drickande. Under de perioder när jag bara helgdruckit måttligt har jag aldrig hunnit koppla av i nykterheten, vilket jag har nu. Och jag kan ärligt talat inte begripa vad det var som kändes så viktigt med fredagsvin... El, jo jag kan förstå för längtan finns där men det är längtan efter avkoppling för min del och det funkar bra med a-fritt. Så jag har förhoppningsvis hittat en fungerande väg, liksom du kanske har gjort Valeria. Huvudsaken är ju att vi inte hamnar där vi en gång var. Där man kände sig maktlös mot alkoholen. Vi har kontroll!

De senaste dagarna har jag tagit flera kontakter. Efter besöket på kliniken blev jag retroaktivt förbannad på den nonchalanta behandlingen och ringde dit. I går blev jag uppringd av en klok kurator som kunde lyssna och bekräfta. Döttrarna och jag träffades härom kvällen och pratade om hur det är. Inte bara om deras far utan också om oss själva. Det är inte ofta småbarnsmammor får en hel kväll utan avbrott. Vi pratade problem men skrattade också mycket.
När jag kom hem satt mannen i sin fåtölj och ville veta vad vi hade pratat om.
Har ni pratat om mig?
Ja, det är klart, men det finns annat att prata om också.
Vad säger dom då?
Det får du prata med dem själva om.
Jag håller mig hemifrån så mycket jag kan. I kväll är vi hemma båda och jag hoppas att vi hinner föra ett vettigt samtal innan han fyllnar till. Han kommer inte att uppskatta att jag har talat med kuratorn men det får han ta. Jag har ingen anledning att försvara mig.
Jag behöver hjälp och stöd också.
Är det mitt fel allting? Kommer han att undra då, i bästa fall. Om han inte reser sig och slår i dörren.
Ja, till 95 % är det alkoholismens fel, ja.
Och i går kväll var hans tidigare arbetslag här och försåg sig ur 4,5 liter whiskey flaskan.
Skrålade, rökte och drängflabbade så det ekade mellan husen. Det är inte så vi brukar umgås. Kändes som en ff fest på 60 talet. Jag kom hem vid elva och hade hoppats att kalaset skulle vara över. Ingen tog någon större notis om mig och när jag bad mannen säga till dem att dämpa sig tyckte han att det kan väl du göra själv. Nu sover han.
Jag skäms.

Av dig Kvaddad. Du verkar verkligen bestämt dig. Ta till vars på lyckan du känner över din nykterhet. Den gör dig starkare att ta itu med andra problem och motgångar. Heja dig.

tack för ditt inlägg på min tråd, det värmde! Vad stark du är som klarar ETT glas, det har jag faktiskt inte ens försökt att testa. Min harmoni fortsätter, är pigg och glad idag efter ett sexpack 3,5:or igår kväll. Ja, jag vet, men det är vad jag drack varje kväll under vardagarna tidigare........Så för mig är det en jätteskillnad. Det känns känns som att jag bestämmer över A och inte tvärtom. Ikväll blir det ett måttligt festande som jag ska klara.

En till nykter morgon läggs till din vecka! Du är stark som bestämt detta. Min första vecka var trött, vilsen och andra - tredje fyllda av tvivel och sug. Skulle jag klara av att avstå alkohol? Därefter har mina tankar vuxit sig starka och friska - inte längre marinerad hjärna- och jag har upptäckt att jag tycker om mitt liv, min vardag, mig själv. Nykterheten känns inte främmande utan jag har bjudit in den att följa mig och förhoppningsvis stannar den länge.
Din första vecka är ovärderlig och unik. Ett bevis på att du själv bestämt att den ska vara utan alkohol, men vara fylld av liv. Var rädda om varandra nu.

Känns som jag mer och mer lämnar alkoholismen bakom mig. Vet att jag måste vara medveten om att den finns där i hälarna och kan hinna ikapp mig igen.
Sept 2 glas vin.
Okt hittills i okt 1 glas vin
Men jag känner mig som att missbruksperioden i mitt liv är över. Är ofta så glad över att vara nykter. Kan hämta barnen när som helst, kan hjälpa dem med läxor utan att vara bladig. Och behöver inte planera mitt liv efter systembolagets öppettider. Och mår så mycket bättre.
Det är verkligen en kidnappad hjärna man har när man dricker för mycket. Undrar ff hur jag kunde hamna i det beroendet. Och hur jag kunde tro att det inte märktes. Om man märker själv så är det nog stor sannolikhet att andra också har märkt. Aldrig mer beroende, det är så det får bli.
Känns som att jag älskar mitt nyktra liv mer än a. Måste vara på min vakt förstås. Om det behövs dricker jag aldrig mer. Just nu känns det som att jag kan köra a-fritt hemma o nåt glas i sociala sammanhang. Magen blev dock lite gnällig över senaste glaset, så det kanske blir så att kroppen säger ifrån.
Och det är väl det där sociala i drickandet som känns lite knepigt att hoppa över ibland. De vänner man har som man träffar över ett glas. Fester skulle jag nog kunna köra a-fritt rakt av, men just när man sitter med en vän eller några stycken. Ja då dricker jag ett glas, men det är lite självreglerande för jag vill absolut inte bli bakis. Men det känns som man blir ett störande moment om man helt väljer a-fritt. Har helt enkelt inte tänkt klart om det är stolt nykter alkoholist jag vill vara eller oberoende fd alkoholist. Funderar vidare på detta.

Hej och välkommen hit! :)

Känner igen mig i dina tankar och min gissning är att det är en konst att vända på skutan innan det går riktigt åt h-vetet. Jag har dock valt att se det som en utmaning! Jag tror dock att en person som har förlorat allt och sedan bestämt sig att sluta och ta tag i sitt liv har ett starkare beslut och risken att denne skall dricka igen är inte alls så stor. Däremot så är vägen därifrån nog väldigt lång och svår många gånger och om folk visste vilka öden det finns enbart på grund av alkohol så skulle nog inte suget vara riktigt lika stort.

AA-möten är bra forum just för att lyssna och ta del av andras erfarenheter, har du funderat på att gå på något sådant? Det är ett gäng människor som upplever samma problem och har därför oftast lätt för att prata och förstå varandra.

Mitt tips till dig är främst och främst, bromsa. Tänk efter före, behöver du gå på just den här festen? Måste du dricka just idag? Osv.. Försök också måla upp en bild om hur du vill vara och leva ditt liv åsså försöker du tänka på den så ofta du kan, speciellt också när du funderar på dricka.

Lycka till!!

Välkommen åter Etanoldrift, du är rolig! Mitt i bedrövelsen finns det en viss komik. Själv sitter jag och ritar nidbilder av min gubbe i smyg och gör samma iakttagelser som du i fråga om kroppsliga förändringar i samband med alkohol.

Ursäkta mina felstavningar

Min sambo medger han har problem i nyktert tillstånd. Efter förra helgen så var det slut med drickat inget mer, då han inte klarade vara med på barnens aktiviteter och var tvungen att dricka mer på söndagen för att klara av att köpa vinterkläder till dem. Mitt fel nu kanske men jag ville ta ett glas rose efter en jobbet och han började dricka och ringa folk. Jag råkade somna i soffan, han kommer ner igen vakna barnen ropar på dig. De sov ingen ropade men går upp och sover hos dem. Han går ut och säger dig ha letat efter mig! Sen in och upp och ber för trappen börjar spela musik och jag vet ju exakt vad som ska hända. Det värsta är att äldsta barnet vaknar och frågar vad gör pappa?
Jag har lämnat han en gång vill inte görs det igen för barnens skull :((

Jag känner mej tvärbestämd den här gången.
Just nu väntar jag på att sömnen skall infinna sej och sitter och lyssnar på alla skrålande människor på krogen under.
Är så sjuuukt glad att jag är nykter.
Nattkram till dej.
Tack för all peppning jag får!

Och när jag i mitt hjärta hade valt, så gick saker väldigt fort.. trots en del små missöden..
Lägenheten ordnade sig (trots att jag inte var höginkomsttagare..) och flytten fick skjutas upp på grund av en vattenläcka.. Men ingenstans blev det egentligen något totalt bakslag..
Jag roar mig ibland fortfarande med att betrakta mina medmänniskor och konstaterar att det inte bara är alkohol som är "vanebildande".. En av mina bekanta har "shoppingproblem" och sockerberoende.. Hon vågar inte tala om hur mycket godis hon handlar egentligen (hon förnekar dock inte problemet..)
En annan är "arbetsnarkoman" och håller på att bränna ut sig i sin iver att vara "perfekt".. Där finns samma kontrollbehov och irritation som hos alkoholisten.. Samma förnekelse också, tyvärr.. (Nej, jag jobbar inte för mycket.. Och nån måste ju se till att jobbet blir ordentligt gjort.. hur skulle det annars se ut?)
Jag har slutat att kommentera mina iakttagelser, för jag känner att det inte förändrar den här människans inställning..
Jag tror att vi alla måste komma till någon sorts punkt, där vi själva gör ett aktivt val! Om det så bara är inom oss själva..
Det kan ta dagar, veckor eller månader.. men helt plötsligt så vet man.. Om inte annat så vet man vad man INTE vill. Vad man inte vill ha mer av, fortsätta med, eller inte längre vill ha kvar i sitt liv..
Då blir alla de här iakttagelserna (som man roade sig med eller irriterade sig på) oviktiga..
Oviktiga, såtillvida att man inte "letar" efter dem.. Man kan registrera och gå vidare.. Man känner sig inte längre manad att vare sig bli ledsen, irriterad eller uppgiven.. Inte heller känns det viktigt att försöka "tala folk till rätta"..
Jodå, vill folk ha råd, så pratar jag gärna om mina erfarenheter.. Kan jag vara till någons hjälp så är jag det.. Men inte oombedd ...

Det bästa är att jag gillar mig själv när jag är nykter, jag mår ju bra utan. Och målet med min nedtrappning är att sluta vardagsdricka.

Att jag ska börja konstra - jag har rasat förr och vet ju att jag inte kan dricka återhållsamt. Inte än, om någonsin! Det finns ett uttryck här som säger kidnappad hjärna - det är precis så det fungerar. Men nu har jag ett vapen som verkar hjälpa mig och det är detta forum och alla fina medmänniskor här som liksom jag kämpar för sina liv och människovärden - vi vill ta tillbaka kontrollen! Jag är inte ensam om att vara svag och vilsen.
En stor nykter helgkram till er!

Tror ju att den där lyckokänslan är en del av ett nyktert liv eller ett nyktrare i alla fall. Skönt! Tycker att du har gått så mycket framåt på nåt sätt på sista tiden, Valeria. Tvivla inte på dig själv. Är helt övertygad om att du klarar det du bestämt dig för.

Ja, det är väl det man ska sträva efter att det blir en ickefråga det där med alkohol.
Lycka till med en nykter helg med särbon. Och förresten är jag nykter ikväll.

Oj, blev det inte två vita dagar den här veckan? Akta så att det inte blir en vana :-). Tycker i och för sig att du borde snabba på din nedtrappning. Det är svårare att försöka kontrollera drickandet. Men bra jobbat så här långt.

verkar ha landat på alla fötter! Härligt att läsa.

Känner igen känslan av att man inte vill skylta med "ett misslyckande". Så var det för mig också. Nu känns det inte lika viktigt vad andra tycker längre. Och det är ju trendigt att vara nykter... Lite sund livsstil. Drack ett glas vin igår - fick lite ont i magen. Även magens tolerans är bortA. Djäkla kinkig kropp man fått.