Senaste kommentarerna i forumet

... ord och formuleringar på anhörigsidan, Ullabulla. Dom kunde lika väl vara hämtade från beroendesidan. Same-same, but different, liksom. Tycker det är en av forumets storheter. Man ser likheterna i stället för motsatsen och på så vis blir det också lättare till förståelse. Tack för dina rader, Ulla. Vi får fortsätta tänka, reflektera, formulera, våndas och hoppas, inte sant?

:)

/L

Känns som så.
:)

Kram.

/L

Precis just i dag, just nu, undrar jag. Kram på dig!

/L

... hur det gått för dig den här senaste veckan. Oavsett hur, lämna gärna ett litet livstecken om hur du mår. Stor, varm kram!

/Lena

... träning och annat i ditt liv, Pontus? Skriv gärna en rad.

Kram på dig!

/Lena

Hur går det för dig?

Kram!

/Lena

Ett litet livstecken, kanske?

... hur går det med huset i höstmörkret?

Tänker på dig och hoppas allt är okej?!

Kram!

Tack Ullabulla.
På flera sätt är han snäll och fin mot barnen, men det är också allt de där manipulerandet, de hotfulla sakerna - både sådant som jag hör barnen berätta, det jag ibland ser vid överlämning, det soc konstaterat i samtal med barnen och även med pappan...
Önskar att jag kunde se in i framtiden...

Barnens pappa alltså inte mitt drickande ex. var dålig mot mig i relationen på många sätt.Elak kontrollerande och hotfull.Men aldrig mot barnen.Där var han kärleksfull och varm.Allt blev liksom riktat mot mig.
Sen brast han en del praktiskt med mat och annat men i det viktigaste,dvs bekräftandet och närheten var han bra.Jag har framför allt de första åren slitits mellan att kräva enskild vårdnad och inte men alltid fått rådet att inte göra det.Just för att barnen behöver båda föräldrarna osv.Och för att man orkar bättre som frånskild förälder om man är två att dela på ansvaret.Men om du vet att han kränker barnen på samma sätt som han kränker dig då har du ju svaret.Inget barn ska behöva bli kränkt eller ifrågasatt under sin uppväxt.

Att skriva på alkoholhjälpens forum kommer med stor sannolikhet inte att vara tillräcklig hjälp för dig. Har du sökt någon annan hjälp? Vad tror du att du skulle behöva för hjälp?
/magnus

... och jag vet inte om jag har helt fel...
Barnen är alldeles lyckliga, den store är rätt arg emellanåt men ändå på ett helt annat sätt och mycket lugnare. Har jag fel?? De kanske inte alls är så påverkade av allt som jag tror...? Och samtidigt så tänker jag på min samtalskontakts ord: "ett barn som kränks av en förälder slutar inte älska den föräldern, barnet slutar älska sig själv" - pappan älskar sina barn, och han gör många fina, bra saker för dem - men han gör också många saker som sätter tvivel och oro i huvudet på dem. Ska det behöva vara så?

God morgon,

Fortsätter det åt rätt håll?

Kram

God morgon Moan,

Läget?

Kram

God morgon vännen,

måste instämma med Lena. Syresatt var ett bra ord.

Idag var det kyla i min del av världen. Ganska kallt - men vad 17 - det är ju november, så vad tror man. Fick leta fram barnens vinterjackor. Kurar nu på kontoret med stor, bylsig kofta och en balja med rykande hett te. Jag har faktiskt inget emot hösten, slasket och mörkret. Det är mysigt fram till jul, tycker jag. Däremot fullkomligt tvärdör jag i februari. Alla är sjuka, energin är slut för länge sedan, inga helgdagar att se fram emot och oändligt långt till våren. Men nu är det helt ok för min del. Blir lite styrkt av att höststormarna tar i så takpannorna skallrar. Skulle vilja låna Kia som fotvärmare. :-)

Önskar dig en riktigt fin dag vännen!

men inte på samma sätt.Fick tag på småberusad x igår.Jodå han ville gärna komma ,läs idag och jag ska bjuda på middag.Ser ändå fram emot kvällen och han måste ju vara körbar dvs nykter för att komma hit.Säkert också planerat från hans sida för att kunna gå på arbete i morgon.
Dvs han använder mig som en nykter språngbräda till i morgon.Men det må vara hänt och känns ändå positivt.
Vi får se om kvällen blir av och jag tror minsann att det blir bio för ullabulla om han inte kommer.För att ha ett alternativ istället för att slippa sitta och känna mig så övergiven som jag ju då faktiskt är.

Och det verkar vara precis samma resa vi medberoende gör när vi lämnar/blir lämnad av alkoholisten.Först någon sorts insikt i att det inte funkar,sen en panik,sen en sorg.Sen en vilja att gå tillbaka till drogen/alkoholisten för att det var ju så mycket lättare(not).Allt detta för att slippa gå igenom det du nu är mitt i.Tristess vanmakt en känsla av att sitta fast i bojor och inte komma vidare.Sen ångest av allt som blivit undangömt i vrårna som börjar kika fram osv.Märkligt och oväntat att vi är så lika i våra resor.Drogen är ju iofs densamma dvs alkoholen.Även om vi då fastnar i personen och inte själva alkoholen.Hoppas du spjärnar emot med allt du har.

Oj hahaha kolla Nyman gjordes om, kul va ? Du, det är så här det är vet du. Läs min berättelse om den lilla flickan :) <3

När spriten är slut dricker jag handsprit
fylla ä-lskar jag

Föra julen var bara kaos....
Visste att han skulle flytta på annandagen,men vi hade inget sagt till yngsta sonen på 15-år bara stora sönerna visste.
Det var en fruktansvärt jobbig dag,gick inte att hålla skenet uppe.
Orkade inte ens försöka...han var sur redan när vi kom till syster för att det bara fanns 3,5%öl.
Var arg på mig och trodde jag styrt upp det...precis som om dom inte märkt att han har alkohol problem.....
Ser inte fram emot Julen igår,men samtidigt vet jag att det blir en jul utan oro.....
Allting går sakta men säkert mot en skön tillvaro utan oro,ångest och maktlöshet.
Jag har verkligen insett att jag inte kan påverka eller har någon skuld i hans drickande alls.
Det sim är jobbigt är min ilska gentemot honom för allt han har skadát främst yngsta sonen.ämen jag är så stolt att jag hade kraften o styrkan att lämna tillslut.....det finns ett annat luv fast det känns så läskigt och overkligt efter våra 28-år tillsammans.

<3

Har väl alltid haft svårt att stå ut när det är svårt att stå ut. Men jag fattar ju att det skulle vara idioti att slarvsupa till nu. Att det finns stora vinster att hämta hem även framöver, efter ännu längre tid som a-fri. Kanske är det med nykterheten som med meditation. Man mediterar och mediterar och fan också, det händer ju inte ett skit. Men så plötsligt händer det! Ja, typ så. En annan grej jag tänkte på i dag är följande: När jag dricker för mycket/för länge så öppnar jag dörren till ondskan. Det kan ju låta pompöst och religiöst men det är banne mig så. Jag öppnar dörren till dåliga energier, gör mig mottaglig och sårbar för ickekvalitativa tankar, rädslor, mentala surdegar och onda energier. Det ligger en himla poäng i att hålla sig nykter bara för att inte ha sån skit liggandes precis framför ytterdörren till sitt sinne. Svamlar jag nu så hav överseende. Och ta emot kvällskramen min. Funderar på att dra mig tillbaka till mitt gemak.
;)

/L(ångt ifrån färdig med mig själv)

... att läsa det du skriver. Det känns ... ah, hitta ord ... syresatt, kan man säga så? DU känns mer syresatt. Det tycker jag är bra. Stark, styrkt och syresatt. Så.

/L

Japp. Så är det. När det nynyktra rosa skimret har lagt sig, så kommer vardagen även här.

MEN det är då vi inte får ge upp. För det är DÅ som vi verkligen kan börja jobba med oss själva. Det är då som vi börjar inse varför vi drack, vad vi ville glömma och fly ifrån. Det är obehagligt, trist och inte särskilt kul.

Men jag tror ändå att det är den enda vägen som finns. Att arbeta sig igenom det tunga, trista och svåra. För där emellan, så kan vi äntligen känna glädje och lycka, som vi aldrig gjort förut. Att sluta dricka är vägen mot ett helare liv. Inte glömma det.

Kram

Kolla min #57 (skriven dag 49) och där omkring. Jämför sedan med min senaste. Kanske det kan ge dig hopp

.