Senaste kommentarerna i forumet

Det är en släng av förnekelse, men med en klump
i magen medans jag läste Dompas kommentar.
Kan jag bara konstatera att ingen skulle kunna
säga att jag har problem.
Inte genom att se på mig utifrån.
Tränar regelbundet, sköter mig utåt.
Kan föra mig, sköter mitt arbete.
Men oj vad jag gillar att bara "socialdricka"
Är riktigt om mig och till mig med viner, är med i celebra whiskysällskap där vi köper upp egna fat runt om i världen och tappar och buteljerar själva.
Aldrig att jag skulle visa mig halvbakis med rödsprängda ögon i mataffären.
Men jag älskar att ta en öl, ta ett glas vin.........
Det blir två,tre........
Jag har ett fel i huvudet som gör att jag fyller på.

Men idag vill jag inte, idag skall jag inte!
/A

Var inne och snurrade runt på denna tråd ni är så starka och fårmig att känna mig stark ska inte dricka idag. Råkade dock av misstag komma åt anmäl inlägg på någon jävla klantigt av mig sorry. Ibland är det inte lätt att komma överens med paddan,

Hej!

Dompa - idag såg jag en annons om en kommande julmarknad här i vårt lilla hörn av världen. I annonsen stod det att man kommer kunna köpa "unika fågelholkar" i en av bodarna.

Gissa vad jag tänkte på?

Kram!
/H.

Hej!
Vad skönt att höra att du har träffat en bra terapeut, Medardus! Härligt!

Jag tror att det är bra att du och frun inte träffar terapeuten tillsammans. Man måste få lov att vara arg på sin partner, att testa olika tankar, att gråta... och allt sånt där - utan att partnern hör och ser det.

Mitt i sorgen är det skönt att läsa att du mår (relativt) bra. Kram!
/H.

Hej!

Jag känner igen det där med att släktingarna ställer krav. Men, vet du.... de har inte kommit lika långt som du. Du, som har levt längst in i det här trasslet, är den som också har tagit flest steg därifrån. Släktingarna står längre ifrån, och det innebär också att de inte har samma insikter om vad som funkar och vad som inte gör det.

När jag kämpade som mest med att släppa taget och låta min man ta eget ansvar, så fick jag en del förslag från hans pappa om "lösningar". Han hade funderat ut sätt som vi skulle kunna hindra maken från att dricka. Till slut fick jag säga ifrån och påtala att det inte är varken mitt eller någon annans ansvar, att alla de där lösningarna faktiskt inte är lösningar, att allt redan är provat.

Det absolut bästa sättet som du kan motivera din alkoholist att bli nykter är att låta honom falla och ta smällen själv, oavsett vad släkten har för andra förslag. Eller hur?

Kram!
/H.

Jag tycker du är så rolig massor med humor mitt i allt
kämpande.
Jag vet inte om jag lyckats bryta nacken av gojan för han har
varit helt tyst idag. Hur ska jag tolka detta kanske är han bara
bortrest några dagar och kommer tillbaka. Men för mig får han gärna
hålla sig borta.
Ja, du gröna skylten har lockat och pockat många gånger men inte
just idag. Idag har varit en bra dag och jag är så tacksam för det.
Visst har gjort jobbet själv men utan er hade jag nog inte klarat 18
dagar i morgon. Förresten har börjat dricka te på kvällen i stället
för rödtjut som varit min favoritdryck.
Du skrev någon gång att det är inte svårt att vara nykter, det svåra är
att inte ta det där första glaset. Instämmer till hundra procent.
Må underbart
Kram
Anel

Dagarna går och det känns nog lite lättare nu. Trodde att han var på väg hit häromdagen, (fick ett SMS att han skulle hämta sina grejor) men han stannar nog utomlands ett tag till. Märkte då att jag var på helspänn och var okoncentrerad hela dagen.

Idag fick jag nyheter från hans släktingar. Oftast är det lättare att prata via någon annan. Han har tydligen druckit ganska mycket där, så föräldrarna orkar inte mer. Lägenhet har varit på tal, men ett ännu bättre alternativ finns också. Behandlingshem/sjukhus i 2-3 veckor, antagligen gratis. Husdoktorn kom hem och skickade honom till psykiatriker. Så smidigt är det inte här.

Kruxet är att han antagligen inte vill, verkar ha gett upp. Nu känns det som att allt hänger på mig. Släktingarna har bett mig att försöka motivera honom. Jag ska göra ett försök, men tvivlar på att det ska gå. Vill ju att han ska göra det för sin egen skull.

Hoppas...
K

Lägg ner, chocka kroppen åt andra hållet.
Chocka och må bra, lätt som
en plätt för dig "kingen".
/A

Ditt riktigt braiga jobb har du klarat av helt själv alena. Vi står bara och ser hur superduktig DU är.
Det är du som är så djävla bäst!
Jobba lungt pärlan.
Kram/A

Själv lägger jag mig i sängen nu, tar papegojfaaaan med mig och skall rycka stjärtfjädrarna av helvetesfågeln.
Var såååå sugen att åka till gröna skylten idag....
Men NEJ,Z HEM äta och gå och lägga sig........
/A

:-)

Som sagt var hoppas du har det bra.
Kram
Anel

Det du gjorde på Coop var starkt jobbat. Älskar argumentet "Jag har fel i huvudet" :-). Inte mkt man kan säga emot på en sån kommentar. Det är tufft att alltid stå för sina val...så visst var stunden på Coop en vattendelare. Och en tanke till...den halvbakis Andreas som kanske stått där tidigare. Hade han haft styrka nog att med rödflammiga/vattniga ögon se upp på bekantingen och förklara varför ett sexpack folköl ska inhandlas en onsdagseftermiddag/kväll. Jag tror inte det! Det var väl allt; Snyggt jobbat! /R

...tack. Kommer alldeles av mig här framför skärmen, vill gå och lägga mig i en hängmatta någonstans där det är soligt och varmt.

Kramar på dig, hoppas öronvärken ger med sig!

...tack. Kommer alldeles av mig här framför skärmen, vill gå och lägga mig i en hängmatta någonstans där det är soligt och varmt.

Kramar på dig, hoppas öronvärken ger med sig!

Nä, inget problem faktiskt. Jag tog vid ett tillfälle fram och tittade på dem, när jag hade ett riktigt sug, men det dök i huvudet liksom inte upp en enda anledning till varför jag borde dricka dem, däremot en massa som talar för att jag INTE ska göra det!

Nej, i detta sammanhang tror jag faktiskt att min ensamresa en vecka var riktigt bra: jag kan säga till mig själv att kunde jag sitta därnere på Sicilien ensam en hel vecka utan att ens lukta på en vinkork så ska jag väl inte behöva smyga till mig makens gömda öl här hemma (och där dök sen den lille, nu något kuvade, alkoholdjävulen upp och sa "ja dessutom är det ju bara två varav en, en liten flaska, det duger ju inte mycket till!".)

Jag har också bestämt att vara riktigt ärlig mot mig själv så jag räknar numera nykter OBRUTEN tid. Istället för ett halvår snart så är det bara 3 månader snart. Hm, det känns lite lite. Känns som om jag har varit nykter längre tid faktiskt. Den 11 augusti drack jag senast.

Nästan varje morgon när jag vaknar så tänker jag på vad skönt det är att inte vara bakis! Vad är grejen med alkohol liksom?

Igår begravde en kollega sin son. Han blev bara strax över 20 år gammal och föll offer för missbruket trots att han hade tagit sig ur det. Det känns så sorgligt och onödigt och dumt på alla sätt och vis. Jag kan inte föreställa mig hur det känns att begrava sitt lilla barn, det måste vara bland det värsta man kan vara med om. Samtidigt blir händelsen en påminnelse om vad illa vi människor gör oss själva!! Jag hoppas att hans kompisar som riskerar att hamna snett och som nu dök upp på hans begravning, får sig en ordentlig tankeställare...

Nana, det finns bara en person du kan styra vilken väg den ska gå och det är du. Din väg!
Jag tycker mig se, som hösttrollet, att den här mannen fortfarande har en makt över dig och du kan faktiskt välja om han ska få ha det eller inte. Det handlar egentligen inte om kärlek, tror jag, utan om att man själv behöver komma fram till hur man vill att ens liv ska se ut.

Vem är du? Vem vill du vara? Du kan inte ändra på honom men däremot på hur du själv försöker utöva makt och kontroll, t.ex. att läsa hans sms på hans mobil, kolla hans facebook o.s.v. Det verkar som att du "letar fel" hos honom och det måste vara jättestressande. Det är så lätt att skylla sina egna beteenden på någon annan; "men han dricker ju", "men han ljuger ju" osv men tänk efter, vill du verkligen vara i en relation där du själv beter dig på ett sätt som kränker den andres integritet?

Jag kanske låter hård, men jag dömer dig inte, jag känner igen mig i dig och jag vet hur det kan bryta ner en att ständigt gå och "leta fel". Prova kanske med bara en veckas nollkontakt i alla fall. För mig var det iaf befriande att "bara vara jag".

Kram!

Ibland behöver vi tycka synd om oss själva.. men stann inte kvar för länge i offerkoftan.
Jag tror inte att du ska titta så mycket bakåt i ert förhållande.. Det kan du ju inte ta med dig i alla fall eller åberopa i framtiden.
Just nu, är det bara NU som räknas..
En del tror att de vet "allt" om en annan person, bara för att de känt personen sedan barnsben..
Och visst vore det till viss del bekvämt, om vi inte förändrades.. Då skulle vi knappt behöva prata med varandra.. Men då funnes det heller ingen mån för utveckling.
Även om du hoppas, så kan du inte "göra om" din fru efter dina önskemål och det kan ta lång tid att "hitta sitt jag" (tro mig, jag har letat i över 50 år, och jag är inte säker på att hela sökandet är slut;-D )
Till syvende och sist, så är det ju varken du eller hennes väninnor, som bestämmer, vilken väg hon tar. Lyssnar hon för mycket på dem, så är hon en vindflöjel, som inte hittat sig själv..
/trollis/

Nej, jag låter nog bli imorgon. Känns dumt att riskera något. :) tack för era peppande ord!!

Du har så rätt, höst trollet!
Naturligtvis har min fru rätt till sin egen utveckling. Jag vet dock vem jag blev kär i och vem jag, trots alla bedrövelser, ändå älskat genom alla år. Jag räknar med att hon blir en ny och förbättrad människa, precis som jag börjar bli, och jag hoppas förstås att hon kan få lite perspektiv på alla besvikelser. Först därefter tror jag att det kan vara möjligt för hennes känslor att åter blomstra, och då allra helst för mig...;) Det jag är rädd för är att hon gått för långt i tanken redan, och att hennes väninnor påverkat henne negativt. Just här känner jag mig så ensam, för det är ingen kring min fru eller hon själv som förstår hur och varför jag kämpar för vår döende kärlek. De ser tyvärr bara alkisen och besvikelserna, inte mig. Så, nu har jag fått vara självömkande också, men fan så jag behöver det just nu...

Tänkte bara titta in en liten stund innan jag börjar jobba.
Jag är så oehört glad för alla mina vänner om ni bara visst
vad ni hjälpt mig jag skulle vilja krama er alla.
Jag har blivit beroende av er så jag går in i stort sett varje
dag och vaccinerar mig som du skriver hösttrollet.
Känner mig väldigt ödmjuk idag
Kram alla
Anel

Ja du Dompa! I många år trodde jag att min "gåva", var en förbannelse. Sedan inser jag att även gåvor (precis som de berömda medaljerna) har en baksida..
Sedan får man vackert välja vilken sida man ska titta på..
Att "känna" vare sig det gäller psykiskt eller på annat sätt, är sådant som andra förundras över och ibland är avundssjuka på..
Då tittar de oftast på "medaljens framsida"..
Tänk, säger många, om jag bara vetat, haft en aning (kunnat kika in i framtiden) så hade det varit sååå mycket enklare..
Hade det verkligen det?
Jag är en sån där människa som får "premonitions" (föraningar).. Jag "vet" ibland vad som kommer att hända, MEN, jag kan inte påverka själva skeendet..
I just DET avseendet, önskar man ibland att man inte "visste" så mycket...
På senare tid, har jag lärt mig, att om jag tar till vara på min intuition, mitt "vetande", så är jag mer förberedd, även om jag anar att något "negativt" är i faggorna.. Jag blir inte lika överrumplad..
Däremot hindrar det inte att känslorna blir intensiva vid t.ex. förluster..
Dem måste man bearbeta i alla fall. Och hur man gör det, tror jag är individuellt..
Kram /trollis

Tänker på Villervalles ord och inser att så måste det bli. Precis som även Maria beskrev...tankarna kommer att poppa upp i framtiden. J kommer att finnas kvar i resten av mitt liv...i tankarna och i verkligheten pga. barnen. Det "läskiga" är att min dotter Strawberry är en kopia av J utseendemässigt . Det är iofs. bra för J är ju så mycket snyggare än jag...men ändå lite störande.

Störande tänker ni? Nu har gubbfan verkligen tappat det! Nej, så illa är det inte...bara tankar. Har tittat mkt på min lilla tjej de senaste dagarna och undrat över hennes framtid. Har förstått att vara vacker är inte bara en välsignelse. Tänk om hon träffar en "Dompa" en dag? Vad gör jag då? På sätt och vis kan jag förstå tänket i vissa klansamhällen; Jag VILL ju välja ut en bra karl till min prinsessa :-).

Att ragga på krogen och bekräfta sin manlighet...jag tror att det är mkt vanligt/klassiskt vid skilsmässa. En slags ventil som inte är mig förunnad då jag är alldeles för självmedveten och blyg på nykter kaluv. Inte fan vågar jag ragga...tänk om man får nej? Hur kasserad skulle jag inte känna mig då? Nej, jag får ta mig igenom detta själv. Bearbeta chocken. För det där papperet blev faktisk en chock...trots att jag visste. Fan vad underlig man är...tacka fan för att man söp. Att leva med detta koko som är man själv varje dag är inte så lätt.

GÅVA kallar Tilde det...förmågan att känna och analysera. Jag är inte så säker på att det är en gåva... Det finns stunder när jag önskar att jag bara kunde köra på. Vara så där underbart korkad som vissa människor tycks vara...det verkar lättare rent mentalt. Med det vill jag inte säga att jag är smart...bara att jag kanske tänker/känner för mkt.

Nåja...det är bättre idag. Tack för era tankar om uppbrott och skilsmässor. Som vanligt räddades mitt förstånd av att logga in här och läsa en smula. /R

Hej JyO! Om du läser i forum-delen "förändra ditt drickande", så ser du att mängden av oss "alkies" som KAN hantera alkohol, efter uppehåll är mikroskåpiskt liten..
För de flesta (det finns ett par undantag)av oss, gäller allt eller inget! De som tar sig ett återfall, brukar komma på, att de efter en kort tid är tillbaks, precis där de slutade!
/trollis/

Hej Medardus!
Det är nog tyvärr inte alls ovanligt, att livet inte blir "en dans på rosor", när alkoholisten blir nykter..
Det förändrar ju den medberoendes identitet, precis som du beskrivit..

Många gånger, lovar vi oss själva att vi minsann a l d r i g ska bli som våra föräldrar.. Och så en vacker dag, inser vi att vi ÄR precis som våra föräldrar..
ja, antingen gör man något åt det, eller så förnekar man det också i fortsättningen..

I ditt fall, gör du helt rätt i att "lämna in en kupong".
Men tänk på att "högsta vinsten", kanske inte längre är den du tror!
För i och med att DU har förändrats, så tvingas hon att förändras.. Kanske visar det sig, när hon hittat sig själv, att det inte är kvinnan du egentligen drömde om..?
/ trollis/