Senaste kommentarerna i forumet

Hamnar vi i diskution så säger han att jag bara reagerar såhär för att jag aldrig är iväg och gör något osv.
Å varför jag ej är iväg är för att jag ej litar på han ensam med vårt barn. När jag vart iväg på Tjej kväll vid två tillfällen som han tog barnet så har de slutat med att han vart full när jag kommit hem. Fastän de va jag som skulle få roa mig.

Hej, Pärlan. Nu har jag mitt återfall och jag dricker folköl. Öl som öl, det är inte bra och jag skäms efter all uppmuntran jag har fått av er här på alkoholhjälpen. Det är säkert nyttigt för mig att skämmas lite dessutom. Angående yttre stöd så har jag tid för ett så kallat livsstilssamtal på måndag så förhoppningsvis kan det bli fortsatt hjälp där. Men imorgon när alkoholen har avtagit så tar jag nya tag och avstår alkoholen.

Tack för era ord, det värmer!!!!

Okej, jag känner mig som en AA-tjatare här i forumet men..en av de absolut finaste bitarna med det är att man är bland människor som förstår precis vad man går igenom. De som tar återfall möts med omtanke, stöd och pepp..och finns ingen känsla eller tanke som är konstig eller fel.. Har du funderat på någon typ av yttre stöd?

Känner igen ditt resonemang och framför allt din oro.
Tror att man överdriver kanske....
Idag har jag lämnat min man som jag trodde var mitt livs kärlek innan alkoholen och otrohet fick mig att få nog efter flera års helvete.
Men det enda jag kan råda dig till att gå på din magkänsla.
Om det inte känns bra för dig,då är det inte ok.
Sen kan man aldrig få en annan människa att sluta dricka om den inte själv inser problemet och vill själv.
Hoppas han inser vad han kan förlora och tar tag i problemet.

De värsta är väl att ja alltid tillåtit han och dragit iväg med grabbarna och druckit. Fixat barnvakt till oss så jag med kan gå ut å roa mig. Men detta räcker tydligen inte.

DryMartini, tack för att du skrev. Blev en skum kväll ikväll. Tjejen hade med en kompis hem som är en gemensam vän sedan många år tillbaka och berättade allt för henne med. Kändes bra först men sen kändes det som om dom bara dömde mig för mitt bakslag. Förstår du? Kändes som att jag är anledningen till allt ont i omgivningen. Blev så förbannad att jag fick lämna rummet. Men jag är säker på att deras ärlighet är viktig detta avseende. Det måste ju bero på att dom bryr sig. Nu har min sambo åkt iväg under kvällen. Tror inte vi är ovänner men hon orkade inte med mitt dåliga humör.

Hej igen. Jag äter antabus så jag kan inte dricka. Har provat två gånger varav den sista höll på att ta kål på mig. Man blir röd som en kräfta, dunkande huvudvärk, hjärtklappning mm om man dricker. Jag tar tre tabletter i veckan måndag, onsdag och fredag. Har inga biverkningar och om jag får ett sug så försvinner detta snabbt för jag KAN ju inte dricka. Då kan man koncentrera sig på att stärka sig själv. Så min bild av antabus är bara positiv.

Jäkligt bra gjort, starkt. Heja dig

Tack för era svar..
Jag vill verkligen förändra det här sjuka beteendet. som ni också skriver, det är så sjukt att man gör så här mot sig själv!!
Jag vill inte ge upp, men det känns så oerhört tungt när man hela tiden gör sig själv besviken. Vad ska till för att man ska rycka upp sig!!
Drycker - Byt inte ut din drog mot en annan, det är missbruket vi måste ta oss ur!
Sommarkatt - Det ska vi!!! jag tycker om din idé att gå igenom vad man kan göra för att bryta sig ur spiralen. Vad ska man tänka eller göra just i den sekunden som suget kommer och då det bara finns det där enda målet i sikte, att dricka alkohol! Något måste man ju kunna göra för att låta bli. Hur stålsätter man sig!?
Jag ska börja med att skriva ned all jävla skit som alkoholen bidrar med.. kanske kan man påminna sig själv om detta i morgon innan man går från jobbet, idag är det tyvärr försent.
Jag delar med mig här när jag fått ihop det! Vi hjälps åt!
Aeromagnus - Har du erfarenhet av de mediciner som finns mot alkoholism? jag är tacksam för alla tips..

Kärlek!
//Filosofen

Enormt insiktsfullt och klokt skrivit! Jag tycker du är fantastisk och så modig som ber om hjälp! Stor kram

..har inte klarat det ännu. Sitter på hotellrummet och laddar med en kopp nypon-te och ett äppel:)
Ganska trött faktiskt, hade kunnat tänka mig att hoppa över middagen och slappa framför tv:n istället. Är det arbetsvägran!?

Jag läste någonstans att de tre mest stressande händelserna som vi kan råka ut för är: skiljsmässa, flytta och att byta jobb (kanske inte i den ordningen). Du har gjort allt detta samtidigt. Det är inte konstigt om marken gungar. Jag har läst din tråd och tycker att du har gjort en fantastisk resa.

cirkeln fortsätter för mitt stackars ex men utan mig.
Han lät stark glad och hoppfull.
Många saker som behövde avslutas eller bytas ut skulle göra det.
Livet väntade runt hörnet på honom och han skulle börja leva det.
Jag peppade och hejade på från mitt håll av världen.
Han uttryckte mycket tacksamhet att jag stått vid hans sida denna vår även om vi inte levt samman.

Nu var jag tvungen att ringa igår för praktisk sak i huset.
Inget svar *3.Inte heller något retursamtal idag vilket betyder att han troligen sitter igen.
Denna gång efter tre veckors uppehåll och täta möten på AA som han verkligen har uppskattat.

Vad vad vad är det som gör att en människa kan bli så totalt uppslukad av något som förgör en?
Vad kan få en människa som med all kunskap vet var det ska bära ändå väljer att dricka igen?
Jag kommer aldrig någonsin att förstå det.

Själv mår jag bra trots ovanstående.
Jag har hittat ett skyddande skjul i min nya relation och kan ändå finnas där som en liten sidekick åt exet.
Jag ska se till att det inte byggs på och att jag närmar mig honom.
Just nu och här känns alldeles tillräckligt nära,
Det gör mig förstås ändå ont att han valt och väljer detta trots omgivningens fortsatta stöd.

Idag hade jag mitt andra möte på alkohol- och drogmottagningen.. Lite annorlunda från första gången när jag var känslosam och uppriven över allt som hänt.. Kände mig stark och positiv.. Dock, i takt med att humöret återvänder, jag är glad och mår bra så börjar sakteliga känslorna, precis som förväntat, om att "är det verkligen så allvarligt" smyga sig på.. farligt.. Tänker inte dricka men jag måste förankra problemet i mig själv för annars kommer jag nog till slut börja undra varför jag inte tycker jag kan dricka när jag ju "mår så bra".. Och det finns ju en anledning till att jag mår bättre och blir gladare för varje dag: att jag inte dricker! Den är viktig att komma ihåg..

Läste den här artikeln idag: http://www.expressen.se/halsoliv/camilla-45jag-hallde-alkohol-pa-all-so…

Det blev extremt igenkännande angående medberoende och relationsmönster samt hur man är som person om man är medberoende-typen.. Det är ju mig de skrev om kändes det som! Det jag tycker är jobbigt är att jag inte kan förklara varifrån det kommer.. Att det finns något skumt i relationen till mina föräldrar, det har jag vetat länge.. Jag har alltid varit rädd för att misslyckas inför dem..medge när något gått fel.. Knappt vågat berätta när det tagit slut med en pojkvän etc. Dolt att jag snusat eller rökt (på den tiden jag gjorde det) eftersom de inte tycker om det. Inte pratat känslor och mående med dem för att det känns obekvämt. Men ingen av dem har ju missbrukat, snarare tvärtom. De är dysfunktionella i sin relation till varandra..mamma är dominant och pappa undergiven.. Kanske inte kände mig sedd som liten då mamma var på jobbet på kvällarna.. Hon är dock kontrollmänniska och vill gärna veta allt..är ganska snokade av sig och jag undviker att berätta saker för henne för att det känns som att hon då klampar in i mitt privatliv..

Ja, en herrans massa funderingar jag har nu för det här vill jag komma underfund med! Något är det iaf som har skapat det här enormabehovet i mig att vara behövd..och jag har inte haft en enda relation där killen i fråga inte varit trasig, trasslig, sysslat rejält med droger eller brott i ungdomen.. T.o.m min ex-man som under hela vår relation varit skötsam och "vanlug" har det förflutna.. Jag dras till de här skadeskjutna och tänker att min kärlek ska få dem att bli hela och må bra..skulle offra min högra hand för att ställa upp osv.. Känns lite chockartat nu när jag insett att jag inte haft en ENDA relation som varit balanserad och hälsosam i hela mitt liv..

Några folköl har ingen dött av. Så skulle man kunna uttrycka det, men jag förstår att du känner det som ett stort bakslag. Nå, bakslag har de flesta av oss varit med om, ofta flera gånger. Ingen större skada skedd. Ingenting har egentligen förändrats, så hoppa upp på hästen igen och ta nya tag. Du kommer kanske få flera bakslag under din kamp mot alkoholen. Men, so what? Huvudsaken är att ambition och vilja finns där och att du faktiskt känner att du gör framsteg. Seså, skippa ölen nu och fortsätt ditt nyktra liv. Varje dag utan alkohol är en vinst och ett steg i rätt riktning.

Du verkar klara det dar med mattligt drickande galant, hoppas du kan fortsatta med det pa ett satt du ar glad med. Starkt jobbat.

Fast det känns som precis tvärtom.Det är nu din abstinens sätter in för högtryck och alla dina celler talar om för dig att du behöver honom i vilken skepnad det än är.Sur arg trött full,spelar ingen roll bara han på något sätt finns att nå höra eller känna.
Jag minns min nattsvarta ångest och sorg och saknad och tomhet.Men första gångerna du står emot och faktiskt klarar att stå emot är värst.
Nästa gång det kommer över dig så kommer det att vara lite lugnare.
Gångerna glesar ut och de tar inte lika mycket kraft.
Däremellan kommer du att få lite frid av det slag du inte haft på åratal.
Dvs om du på minsta sätt påminner om mig och det jag gått igenom.
Det är värt att vänta ut pinan,han försvinner förmodligen ingenstans.

Ventilerar

idag känns det tungt, kunde knappt sova inatt, mycket hårda svarta drömmar, tänker att det är som en utrensning nu.
kunde inte sluta titta på facebook om han va online, la ihop ett o annat, han vart online inatt. Tänkte att han va väl full... säg inget till mig snälla om att du har fortfarande viljan av kontroll, det veeeet jag att det sitter i, men sån skillnad det är. Från att ringa, bli uppringd, ta taxi åka dit, kanske ett gräl, intimt umgänge och ångset dagen efter.till att det är helt tyst, inga handligar görs, men inom mig jobbar jag för fullt, jag kämpar så jag blöder. Men det syns inte, o inget av det här märker han.han uppfattar tystnad bara.
Jag mår riktigt dåligt, nästan så jag vill kräkas av ångest, tankarna finns inpå hela tiden, trots min träning, trots mina umgängen, trots jag försöker göra saker för min skull

För varje gång en sån som du vänder ett nujäklarskajagminsann till nujäklarskajagminsannINTE blir en sån som jag så himla glad.

Det är kanske inte så bra att säga, för beslutet kommer ju inifrån och ska inte pådyvlas utifrån, men ... äh, det hjälps inte. Jag blir ju det, så himla glad. <3

När man kommit just den här biten på väg där den ena nyktra dagen naturligt (hyfsat naturligt, i alla fall) följer på den andra så går det lite av sig själv, lite som på autopilot. Det finns luft under vingarna och den bär. Nu står du där igen med allt jobb framför dig, och du skjuter upp.

Ja, vad ska få dig i take off-läge igen? Under tiden kan du kanske, med varje fiber i ditt väsen, uppleva alkoholens verkningar. På din kropp, ditt sinne, din själ. På din familj, ditt jobb, din tillvaro. På så sätt vet du precis vad du lämnar kvar den dag du skjuter i höjd igen.

It is doable.

Med varje inlägg du skriver här utkristalliseras alltmer vilken slags människa du är.
Modig. Stark. Klok.

Varm kram till dig från mig.

Heja dig!

Just det där med alkohol och ångest är intressant.. Jag har ju druckit när jag känt ångest..men jag har verkligen inte fattat att alkoholen förvärrar ångest och är ångestdämpande.. Märkte bara att jag bara började må mer och mer dåligt och få allt svårare att orka hantera allt som var tungt i livet och då drack jag ju ännu oftare! Och ja, det blev ju en ond spiral..

Att vara rädd för orosanmälan känner jag också igen.. Det är nog därför jag inte varit ärlig tidigare mot min omgivning..Men nu när folk vet så oroar jag mig inte för skulle någon vilja göra en sådan kan jag ju visa att jag faktiskt redan gör något åt mina problem. Jag går på träffar hos alkohol- och drogmottagningen, jag går i AA..Mina arbetsgivare vet och stöttar osv.. Tror nog de skulle se att jag redan har gjort livet bättre för barnen och att jag är på rätt väg nu och det är skönt nu, för nu har jag inte den oron.. Den var värre när jag drack och jag visste att folk märkte att det inte var bra. Då kan jag tänka att någon skulle ha oroat sig för mina barn..och med all rätt där och då..

Så tänk inte på det utan tänk i stället vad BRA när du kan känna gott samvete och stolthet över att du nu lägger ner..

10:e nyktra dagen idag..Mitt första försök att sluta.. Har tänkt tanken förr och gjort nåt halvhjärtat försök till uppehåll men inte med full beslutsamhet.. Ville nog inte sluta då, men nu vill jag och inser också att det är ett måste för mig.. Jag vill känna mig fri, lycklig och bli trygg i mig själv..:)

Och samtidigt; detta forum har sin egen tideräkning. Det här året som jag haft nöjet och glädjen att lära känna dig känns mycket längre. Gick till din trådstart och vem skrev första kommentaren? Jo, Ebba. Sju minuter efter du, SL, postat ditt allra första inlägg.

Ditt varande här har berikat mitt varande här. Jag är så glad över att ha fått tagit del av din resa.

<3

Där var det klippt. Köpte folköl och drack. Blev som en tyngd bara släppte från mina axlar. Jag hatar detta, det är inte normalt. Abstinensen blev olidlig och mitt humör blev riktigt illa. Irriterade mig på minsta lilla sak... Hur ska jag gå vidare? Jag kanske inte klarar att sluta tvärt