Senaste kommentarerna i forumet

Nu har det gått en och en halv vecka med en mycket väl godkänd kost. Jag har sedan några månader tagit bort rött kött och fågel ur min kost och märker hur mycket behagligare det känns efter att jag ätit. Kallar mig inte på något sätt veg. Igår var jag på konferens och åt vad som bjöds på (kött, kött och åter kött) och kände direkt hur tung jag blir av det. Så jag kör på i samma takt och äter veggies och fisk. Gott och nyttigt. Har inte haft någon hetsätningsepisod på ett tag nu vilket känns väldigt skönt. DESSUTOM har jag börjat promenera allt bättre varje dag. Kanske är det dags att sätta gång med löpningen igen, kanske.

Någon som känner igen sej? :/

Jag är precis som dig. När jag fått i mig något glas vin känns de som att jag skulle kunna springa en mil medans jag är halvt apatisk tiden jag inte är påverkad. När jag druckit vill jag göra saker, och får framför allt energi till att göra dom. Blir som en Duracellkanin!

Blev dock lite kall inombords när jag läste att soc hört av sig till dig. Jag var på mitt första möte på beroeendecentrumet i veckan och har själv tagit steget att ringa dit för att få hjälp. Jag har dock inte barn och kanske bara i sånna fall soc kopplas in?

Jag har fått ta blodprover som ska utvärderas nästa vecka. Är de något du fått göra? Om du har de får man fråga vad dom visade?

All styrka till dig!

säger jag också. Så hemskt att bli övergiven av en förälder och berövad sin bror. Klart att sånt sätter spår. Alltid skönt att höra dom som blivit nyktra. Jag känner sån samhörighet, när han sa att det blir fem år i maj så tänkte jag stolt på mina tre!

alla sådana emottages varmt :) håller med mycket intressant...
mod60

Tack för orden Blomman och Meridith. Också väldigt förvånad. Här hade jag gått länge och höll på att skämmas ihjäl när jag skulle boka tiden. Så möts man av dom orden när man väl är där. Aja.

Varit och tagit proverna nu iaf. Kändes också väldigt genant då de på pappret stod att de var beroeendekliniken som begärt dom. Men nu är de gjort får vi se vad de visar..

På lördag ska jag ut ovh flyga. Innan en flygtur har jag Alltid på senaste druckit en hel del vin för att lugna nerverna. Får grov ångest av att flyga och har åkt på en och annan panikattack under flyturer. Detta har dock vinet hållit borta sen jag började dricka innan en flygning.
Nu måste jag klara av dehär nykter och har sen jag bokade biljetterna i förrgår haft värre ångest än vanligt. Hur ska jag klara de utan vinet?? Dock har jag medvetet bokat flygningen till kl 8 på morgonen. Känns inte lika accepterat att dricka vin innan och på planet den tiden så "kan" ändå inte ta de där lugnande glasen.. Finns väl iofs ändå en stor risk att jag hinkar i mig lite om ångesten blir allt för stor. Men ska verkligen försöka hålla mig från iaf.. Hade känts skönt att kliva av planet och klarat de nykter..
Hoppas de är bra med alla andra, kram

Jag förstår att det måste kännas väldigt tufft att soc. har blivit indragna - det finns ju inte i ens tankar just när man står där på akuten och skriker efter hjälp. Jag förstår dock tanken bakom det hela - då det finns gott om stackars barn som lever i fruktansvärda hemmasituationer där kanske båda föräldrarna har grava alkoholproblem! Det är ju ett sätt att värna, och försöka finna/hjälpa dessa barn som ligger till grund för rutinen att man kontaktar soc. om det finns barn med i bilden. Förstår din ångest och uppgivenhet. Kunde det inte räcka med ångesten och skammen man känner över att ha "checkat in" på St. Göran....

Antar att ditt/erat möte kommer att gå bra - och någonstans så kanske du (kanske inte just idag) kan lägga till den pusselbiten som något "positivt" i dina funderingar kring din situation och ditt förhållande till alkoholen. Du har ju själv kommit väldigt långt till insikt om din situation. För mycket jobb, sömnproblem, och att du inser att avslappning med hjälp av alkohol inte funkar i längden. Bra jobbat - du har kommit långt tycker jag.

Vi är alla väldigt olika här på forumet - men samtidigt väldigt lika. Om du vill så fortsätter du skriva av dig här, eller läsa vidare. Det avgör du ju själv - men jag vet att varje historia här, eller varje kommentar som någon skriver, faktiskt hjälper någon någonstans att få sina "pusselbitar" att falla på plats?!

Jag hoppas verkligen att mötet går/har gått bra! Önskar dig styrka och kraft när du som minst tycker att du har den. Men jag är säker på att den finns där!

I morgon är det fyra veckor sedan sista alkoholdroppen. Ett par gånger har jag känt ett litet "sug" - eller snarare en önskan om att få lindra lite ångest med hjälp av alkohol. Är väl ofta samma sak antar jag - en normal ingrediens i "suget". Har inte varit tal om att följa suget - utan har helt enkel tänkt: "Nä, men det går ju inte - funkar ju inte....!".

Varit ute och ätit med kollegor vid ett par tillfällen, och druckit alkofri öl. Första gången så var det ingen som frågade eller ifrågasatte varför? Andra gången så frågade en kollega först: "Dricker du inte alkohol?". Jag svarade: "Nä, inte just nu.". Lite senare frågade samma kollega varför jag inte dricker alkohol? Tror att hon insåg sitt övertramp ganska snabbt, och lade ganska snabbt till: "...fast det har ju inte jag med att göra!". Jag blev ärligt talat rätt störd över frågan - men tänkte att hon kanske själv har funderingar kring sin egen alkoholkonsumtion? Lite senare så gick vi till en bar - där hon glatt beställde in en stoooor gin&tonic - när jag beställde ytterligare en alkofri öl. I vanliga fall när jag träffar kollegor för att äta middag så är det ingen som ens reflekterar över vem som dricker/inte dricker alkohol, vilket är väldigt skönt. Kanske var det därför jag blev så störd över hennes fråga/övertramp?

Har haft det lite stökigt med nära anhörig som är sjuk - och jag kan inte nog glädja mig över att jag har kunnat finnas där de senaste veckorna - både fysiskt och mentalt. Kan bara föreställa mig den skuld och ångest jag hade suttit med i nuläget, om jag istället hade fyllnat till och inte varit tillgänglig. Detta ger mig en stor tillfredställelse - och anledning nog att inte lyssna på "suget" när det nu må dyka upp?!

Önskar styrka till alla er som kämpar därute. Försök att inte titta för mycket bakåt, på skammen och skulden - utan försök att sikta framåt, mot ljuset!

Hej LuckyMI! Du berättar att din pappa nu vill ha hjälp för sitt alkoholproblem och att han verkligen behöver hjälp. Du har funderingar på vart han kan vända sig.

Det finns flera vägar att gå, beroende på också vad din pappa vill. Ett första steg kan vara att gå till sin vårdcentral och prata med sin husläkare, andra vänder sig till de stöd som finns inom kommunen, om man söker under exempelvis omsorg/missbruk eller liknande brukar det finnas preciserat vad det finns för hjälp. Ibland är det landstinget och kommunen som samarbetar, det ser lite olika ut i olika kommuner, du kan gärna titta här under vår flik "Fakta" och sen under annan hjälp.

Han kan också, eller du ringa till alkohollinjen 020 84 44 48 som ett första steg och få hjälp att komma vidare därifrån. Hoppas något av detta blir hjälpsamt för dig. Läs gärna runt och fortsätt skriva här på forumet också.

Vänligen Rosette /Alkoholhjälpen

Att känna sig själf som luft känner jag väl igen. Har känt det så ofta.

Lycka till och kram

I din tråd. Du ger oss andra mycket i dina berättelser.

Jag önskar dig all lycka i världen

Kram

Nu gissar jag bara,men jag hade ofta såna.Om jag lämnar,om vi bryter så kommer allt ont att hända.Varför skulle jag få ett bättre liv utan medberoende och fylla.Varför skulle jag vara värd lite lugn och ro,
Nejdå.snart kommer något att hända som straffar mig hårt och skoningslöst.Han super ihjäl sig,det händer någon olycka i fyllan osvosv.
Men det finns tekniker att få dessa katastroftankar att vända och bli mer realistiska.
De går i stort sett ut på att man försöker tänka sig in i varje liten otrolig detalj om vad som ska drabba en/alkoholisten.
Lägg all den ångesten i en handflata.
Sen försöker man se det hela utifrån och försöker få till en procentsats på hur rimligt det är att det är sant.
Lägg det i den andra handflatan.
Sen försöker man också få till en tanke om vad man egentligen kan göra åt saken.

Sammantaget försöker man få kontroll på verkligheten i dessa tankar vilket oftast inte är speciellt nära sanningen.Det står säkert en del att läsa om dessa tekniker.Och när det varit riktigt djävligt har det hjälpt mig,lite grann i alla fall.

Hehe, ja, här ser du en som kanske ger upp i första taget men kommer åter i andra andningen. Tack för påhälsning, härliga du. :D

Stingo är klok, han. :)

Nu ska här inte drickas denna kommande helg, men det är första gången på ett tag jag har varit sugen. Vi ska iväg och gratta en jubilar på lördag och ... ja, du vet; god mat, god dryck, allt kommer att stå uppradat. Men icke. Visst skulle jag kunna smutta på ett glas vin, det skulle göra vare sig till eller från, tror jag. Å andra sidan, varför bryta denna fina svit på snart fyra veckor?

Ha en skön fortsatt vecka du med, mod!

Jag vill också önska dig välkommen.
Blir både förvånad o lite förskräckt över att du mer eller mindre ska behöva intyga med olika prover att du behöver hjälp mot en problematisk alkoholkonsumtion.
Det måste finnas fördelar med att mota Olle i grind så tidigt som möjligt.
Hoppas att du inte låter dig nedslås alltför mycket av dessa bemötanden från vården, utan att du kan stå stark i din egen övertygelse om att så här kan du inte ha det.
Kram!
M

Jag "lovar" att jag inte skall till St Göran igen. Måste berätta lite varför.
Har under tre dagar driftsatt ett stort system vilket inneburit väldigt lite sömn. Haft ångest för att jag inte varit hemma och hjälpt till och vid 01 varje natt som nu varvat ner med ett glas rött eller två.
Idag fick jag ett SMS från min fru att Soc ringt henne. Då jag för två veckor sedan varit på St Göran hade en anmälan inkommit till dom. Eftersom jag ett par veckor innan gick och pratade med Beroendecentrum hade det kommit en anmälan även därifrån. Mao är vi kallade till möte nu. När man inte sovit på nästan tre dygn. Är frustrerad över att man inte är hemma och tar hand om sina barn samt att man skall hantera alla problem som uppstår i jobbet. Att då få detta SMS gör att man nästan ramlar ihop. Pratade med min fru som har full insyn i att jag vill trappa ner på mitt drickande. Blev lite bättre men känslan under resten av dagen går mellan ångest och uppgivenhet. Att man kan gå ifrån att vara så speedad till att nästan ge upp på en sekund är en märklig känsla.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är inte alkoholen det enda bekymret. Inser mer och mer att jag använder alkoholen för att orka jobba alla dessa timmar. Till skillnad från vissa andra får jag en enorm energi av något glas vin. Tröttheten försvinner och ser jag bara till att inte dricka för mycket kan jag dra ut extremt många timmar per dygn. Förstå att det inte låter klokt. Det som heller inte är klokt är att jag när det är kvällspass jobbar med väldigt kvalificerade människor och ingen har en aning om att jag tagit ett glas här och där. Detta "Skådespeleri" är inte Ok. Det enda jag egentligen behöver är att sova.

Blev ett rörigt inlägg men jag hoppas att det finns någon med liknande problem.

God natt

Jag vill inget hellre än att hitta ett inre lugn. Nu har vi bott isär några dagar och dessa dagar har varit till största delen fyllda av ångest. Ja, Flygcert, jag försöker hela tiden tänka på hur livet sett ut när han drack i alla år och känslan jag hade förra sommaren när jag var helt säker på att jag skulle lämna. Men när ångesten har sitt grepp om mig så kan jag inte känna den känslan som jag hade då. Jag kan ta fram minnen, men jag kan inte komma i kontakt med själva känslan. De få stunder då ångesten släpper, då kan jag känna den känslan jag hade då. Jag grubblar så mycket och har så dåligt samvete och målar upp hemska scenarior om allt möjligt. Då kan jag få för mig att mina barn skulle vända mig ryggen och det är det värsta som skulle kunna hända. Egentligen tror jag ju inte att de skulle göra det, men när jag är fylld av ångest kan mina grubblerier kännas möjliga eller rent av troliga. 7
Tack alla ni som svarar mig. Det stärker mig, åtminstone för stunden då jag läser detta.

Vad var det som fick dig att bestämma dig i somras?
Vad vill du ha ut av livet?
Om du fick bestämma allt utifrån dig själv, ingen annan har något att säga till om, var skulle du bo nu då? Med vem? Vart?
Varm kram till dig! Jag förstår att du är oerhört olycklig nu, av det du skriver, och jag önskar att du hittar lugn snart!
Att lämna är inte lätt, och om du lämnar så har du en kämpig tid framför dig, men utifrån det du skriver också en lugnare och mer rofylld tid!
Kramar

... Den lilla delen du såg under påsken, det är det som du hade levt i om du hade stannat - precis som du själv skriver!

Jag skriver inte här så ofta längre, men jag tänker ofta på dig izzy - är så oerhört glad och stolt över dig; att du vågade gå! Jag vet att det är tufft med dottern, men jag tror att du på många sätt har det lättare idag?!
Varm kram till dig! Hoppas du får en fin vår!

Sänder dig varma tankar!
Kramar

Bra att du har hittat hit och får skriva av dig. Forumet var det bästa stödet gör mig och många andra.
Hans beteende känner alla vi som levt med en alkoholist igen. Min sambo blev helt personlighetsförändrad av alkohol. Han brydde sig inte om något/någon. Jag tycker därför inte att du ska ta åt dig av hans prat på fyllan om skilsmässa och att inte vilja ha barnen osv. Jag tror det handlar om ett stort självförakt som den som dricker för mycket ofta har.

Jag tycker inte att du ska ringa och skvallra för sjukhus eller liknande. All hjälp som finns att få bygger på att den som dricker själv vill sluta. Även om de väljer att sluta så är det en lång resa..

Som du själv insett så är det bästa att flytta fokus till sig själv, det som går att påverka. Lättare sagt än gjort. Det gav mig en viss ro när jag slutade kontrollera, leta flaskor och tjata.
Sen frågan som vi alla har- när är det dags att gå? Om du läser runt i forumet så är det tydligt att det inte finns något enkelt svar.
Det kan man bara känna själv när om det är dags för dig. Ditt liv är viktigast.
Kraft till dig!

Tack för välkomnandet. De värmer!

Jag tycker verkligen drickandet blivit ett problem för mig. Återhämtningsprocessen har drastiskt ökat, på lördagar dämpar jag ångesten och den brutala hjärtklappen med mer vin men på söndag och måndag mår jag verkligen pyton. Orkar inte göra nånting, samt att jag knappt kan äta dessa dagar.

Blev verkligen bara så paff av att höra att om inte värdena visar förhöjda värden hjälper vi dig inte. Försökt hålla mig någon helg men har aldrig gått. Är inte nog stark så skulle behöva hjälp att tänka rätt ovh döda tankarna om att man måste dricka.. Och jag trodde att de var sån hjälp som erbjöds på beroeendecentrumet.

Vad ledsen jag blir att höra att du också lider av ångest AnnaMia77. Jag som säkert du vet ju att alkohol bara ökar ångesten egentligen. Men så lätt att självmedicinera och känna glädje/lättnad när man får i sig alkohol. Har så svårt att tänka mig att ångesten skulle minska bara för att man slutar dricka. Men de är väl ett knep hjärnan kokat ihop för att få fortsätta kanske. Dom där stundenrna känns iaf så värdefulla då iaf jag kan känna mig normal i Hjärnkontoret. Tror jag lider av GAD då ångesten aldrig lämnar mig förutom under påverkat tillstånd.

Tack min fina SL för hälsning i tråden. Tror att vi skulle bli goda vänner IRL. Stor kram <3

Hello Stingo!

Håller med dig om kickarna. Jag skrev också något om detta för ett tag sedan - att vi behöver nya champagnekorkar i livet. Det som jag nu börjar märka är att kickarna inte är lika nödvändiga längre. Livet är ok i mera mellanmjölksstil. Det är ok. Borta är det högsta topparna, men med dessa försvann även de värsta dalarna också. Tidigare fanns liksom inget mellanläge. Allt var svart eller vitt, på eller av. Ja, du minns säkert den diskussionen också. ;-) Men nu är livet mer utplanat och det känns faktiskt himla skönt. Att kunna luta sig tillbaka och få känna lugn. Det kan man också få mersmak efter.

Kram

Det är så himla gott att se dig här på forumet igen. Hang in there! Det är du värd! :-D