Senaste kommentarerna i forumet

Radd att jag håller på att bli beroende av alkohol,min pappa var på gränsen alltså tror han var periodare ,rädd för att jag själv ska hamna där ,tar gärna alkhol för att lugna ner mej tycker att det börjar blir för mycket ggr inte kanske för mycket åt gången men för många ggr i streck orolig

Oh, man tackar, flygcert! :)

Det finns ett talesätt som poppar upp i mitt huvud: "Ett vedträ kan inte brinna, och en käring kan inte träta."

Båda två har ansvar för relationen och de konflikter som finns i den. Både alkoholisten och den medberoende. Om relationen skall ha minsta chans att överleva en sådan här prövning, så måste båda två inse att h*n har del i det som hänt. Och ibland tror jag faktiskt att det är svårare för oss medberoende än för alkoholisten. Det är ju inte vi som har missbrukat!

Flygcert - jag förstår precis hur du menar. Jag har känt likadant. Många gånger kunde jag känna mig väldigt provocerad när någon påstod att jag också hade skuld i det som hänt. Det petade verkligen i öppna sår.

Medardus - det är faktiskt väldigt vanligt att den medberoende reagerar som din fru gör. Det är en ofattbart stor identitetskris att inte längre vara den som har kontrollen, den som är behövd, den som håller samman........ Lite bakvänt, eftersom man har lagt all sin energi på att alkoholisten skall sluta dricka. Kvinnan som leder anhörigträffarna som jag gick på i ett år berättar ibland om kvinnor som har övertalat sina män att börja dricka igen eftersom de inte klarade förändringen.

Godnattkram, båda två och alla ni andra!
/H.

Det kanske vore mer i sin ordning att hösttrollet eller Lelas svarade på detta, de brukar ge fantastiska råd och synvinklar på saker och ting, men jag kan inte hålla mig...! Och som vill.sluta skriver: var inte föör duktig. Du är jätteduktig som slutat dricka, men det har förändrat saker på många sätt.

När jag läser följande:
"när hon börjat förstå att hon själv hela tiden har haft ett ansvar för sina handlingar, men som hon valt att projicera på mig för att slippa ta itu med sitt eget beteende"
blir jag väldigt upprörd!!!! Kanske mest för att jag och min sambo står någonstans mitt i kaos och han påtalar alltid för mig att "det är minsann mitt beteende som gjort att han mått dåligt, tagit till alkohol" osv. Han menar också att han "minsann försökt jobba på sina sämre sidor, men det har sannerligen inte jag gjort, utan bara låtit mina dåliga sidor löpa på". Detta är lite det jag anar i ditt inlägg.
Jag kan direkt säga att jag har konstiga, dåliga och jobbiga sidor (jag är kontrollmänniska, jag är envis och bestämd och säker på saker jag vill, jag är lite av en pessimist osv) MEN- alla dessa sidor har förstärkts av att leva med en alkoholist (jag har kontrollerat allt från hur mycket som finns kvar i flaskor till om han ställt klockan, jag har fått ta ett stort ansvar för att bestämma om vad barnen ska ha på sig eller när de ska äta osv för min sambo har levt i sin luftbubbla och inte gjort någonting osv), men jag kommer aldrig att gå med på att dessa saker är orsaker, förklaringar till att min sambo svikit mig, kallat mig saker osv.
Jag kan sträcka mig till att säga att min sambo och jag inte är kompatibla - våra dåliga sidor har förstärkts av varandra.

Ha en bra helg.

får rysningar. Tänker på hur jobbigt det måste vara för er som är så nära. men tänker också på hur kämpigt det känns när jag tänker på mitt egna liv... Sorg, smärta och bedrövelse.

Kram till dig, din man och er vän.

Men akta dig för att vara fööör duktig.
Jag menarkämpa är bra, men kom ihåg att du kan bara leda en häst till vattnet.
Du kan aldrig tvinga den att dricka.

Det jag menar, du kanske kan få den underbara att stanna upp, reflektera över vad som sker.
Stanna i förhållandet what so ever.
Men du! Kan aldrig få fram känslorna om att det skall vara ni två.
Hur mycket du än ändar på dig själv, ställer saker till sin spets.

Lägger världen precis så som hon alltid velat.

Så är det endå HON i slutänden som måste göra valet.

Tvekar hon och hoppar endå så kommer du alltid att få leva med hennes åsikt om att de var faktisk du som fick henne att stanna i relationen.

Sug på den.

Så även om ni får till det och en helt fantastisk relation så kommer det vara en tagg som vrids i kroppen(hjärtat) på henne varje gång ni blir oense och bråkar. Detta kommer hon kanske påpeka för dig, om inte så finns tankarna där i huvudet. Och då börjar hon att utvekla en avsky för dig med all sqannolikhet.

Bråka kommer ni göra, om och om igen.
Och då få leva med den vetskapen om att hon anklagar dig för att det var du som fick henne att stanna kvar kommer göra att BÅDE du och hon kvävs av respektives åsyn.

Kanske har jag fel, ni lever som lyckliga resten av livet och aldrig har några problem eller bekymmer.
Men det är inte en sund relation, det skall vara som en djävla bergochdalbana imellanåt.

MEN,om hon då har hon själv valt att stanna i relationen.
Då kommer sqaken i ett annat läge, nu är det inte du som är the bad gay.
Hon har Inte fått hjälp att se sina brister och vad diverse saker beror på.

Hon vill lämna, du försöker på alla sätt få henne att inse vilket misstag hon håller på att göra.
För du älskar henne.

javisst, men har hon inte själv valt att leva med dig utan du har fått henne att stanna genom diverse olika terapeuter eller liknande .

Då kommer det heta att det är du som fått henne att stanna.
För hon ville inte det från början.

Mitt råd, släpp henne fri. Vill hon komma tillbaka så får du se om du vill/kan. Men det skall vara hennes beslut SJÄLV.
Känner med dig, men släpp fågeln fri.
Ta vara på det ni haft.

Bli bra vänner, inte mer för barnens skull.
Thats the shit //A

Leta fel hos andra och lägg energin där, istället.
Se vilken otroligt bra peppare morsan är.

Sammanfatta 99% av de flesta spontana kommentarerna som ges till morsan så är det uteslutande bra possetivt (possetiva) kommentarer om hur glada folk blir.

När var det senast du fick en sådan där riktigt allvarlig tack för peppetkommentaren?
Eller vänta, du peppar inte....... du letar fel hos andra och berättar sedan hur pass bra och duktig du är som faktiskt kan dricka med måtta, ibland.

Men merparten av de flesta härinne på forumet är inte lika bra och duktiga som du.
Men dom försöker och strävar efter att bli som du..... eller nä.

Det gör dom väl inte, dricka måttligt och finna fel hos andra och påpeka det?

-Nä, det vill dom kanske inte.

Vad vill dom då, ta reda på det och kom tillbaka när du ätit lite pepparkakor och blivit snäll.
Så får du sätta dig på golvet i filosofiska rummet och leka med din playmobil som du inte fick som barn.
Vi förstår hur du måste känna dig, vi förstår och förlåter.

Inte alltid lätt. Men du kämpar och det är bra.
Glöm inte att andas oxå................

Sorry om jag gick på som en toking, men mitt troll rackar man inte ned på.
Det är ju hon som är Morsan härinne
//A

Possetivt och självkänslastärkande.
För det var det du fick, starkare självkänsla och vetskapen om att DU är en helt fantastiskt underbar person som själv sätter upp "hindren" ang det du skall ta för dig.

Ser du, du hade ju nojjat dig lite ang sakerna som skulle göras?
Men vad fantastiskt bra det gick endå, och ALLT tack vare dig. Det var du som fixade biffen så att säga.

Sträck på dig!

Ut med brösten och ta dig fram i cowboysarstil............. Njae, men du fattar!

Ytterligare en liten sten har du lagt på din självkänslamur. Och den blir bara större och större.
Ju större och stadigare den blir desto mer TILDE kommer det bli.

En fantastisk härlig Tilde som lever här och nu.
Me like, tänk tillbaka hur det var när flaskan drog?

Även fast du kanske var framåt och på då, så var det det kanske mycket pga A.

Men hur var det Tilde mådde och kände sig?
Inte som idag kan jag tro?
kramar i natten!
Youre the one!
//A

Hej vänner!

Idag fick jag och min pianoman en påminnelse om hur det kan gå.

En vän till oss lever ihop med en nykter alkoholist. Han har varit nykter i ca 4 år. Och idag har han talat om för sin fru, vår vän, att ha tänker gå på krogen och dricka ikväll.

Hon har svarat att om han gör det så kan han vända i dörren när han kommer hem.

I ungefär ett halvår har vi märkt att de inte har haft det så bra, och redan för flera månader sedan sa min man att han funderade på om den där killen är på väg mot ett återfall. Och nu detta.

Det visar, igen, att nykterheten är en färskvara och att ett återfall inte kommer ur tomma intet.

Mina tankar är hos vår vän ikväll.

/H.

Tack för peppen båda. Jag vet faktiskt inte vad jag ska hoppas på av framtiden. Jag inser bara att jag vore en riktig pajas till man om jag inte tog mitt ansvar och ställde upp för frun i det här läget, trots att det är hon som sagt att hon inte har några känslor, och trots att jag ändå i slutändan riskerar att bli lämnad. Igen. Som jag har förstått det är det troligtvis så att hennes flykt från mig, och vilja att lämna precis allt i vårt gemensamma liv, beror på att jag ger allt det som varit svårt under åren, allt det hon inte tagit tag i och bearbetat, ett ansikte. Alltså det hon vill fly bort från. Men på ett djupare plan är det inte mig hon flyr ifrån utan det är flyktbeteendet i sig som är var skon klämmer, och det är det här hon inte förstår. Varför vill hon fly? Vad är det som får henne till det?

Jag har förstått att hon under den kommande terapin, när knutar löses upp, och hon bryts ner till att vara helt avskalad av de tunga insikterna, kommer att bygga upp sig med de stenar hon vill ha kvar. Och där finns kanske min chans när hon börjat förstå att hon själv hela tiden har haft ett ansvar för sina handlingar, men som hon valt att projicera på mig för att slippa ta itu med sitt eget beteende. Jag kommer att finnas där för min fru, för det är henne jag vill ha. Jag hoppas att hon låter mig vara med bara. Om inte, så kämpade jag och förlorade, och med den insikten tar jag mig lättare vidare.

Tack för peppen båda. Jag vet faktiskt inte vad jag ska hoppas på av framtiden. Jag inser bara att jag vore en riktig pajas till man om jag inte tog mitt ansvar och ställde upp för frun i det här läget, trots att det är hon som sagt att hon inte har några känslor, och trots att jag ändå i slutändan riskerar att bli lämnad. Igen. Som jag har förstått det är det troligtvis så att hennes flykt från mig, och vilja att lämna precis allt i vårt gemensamma liv, beror på att jag ger allt det som varit svårt under åren, allt det hon inte tagit tag i och bearbetat, ett ansikte. Alltså det hon vill fly bort från. Men på ett djupare plan är det inte mig hon flyr ifrån utan det är flyktbeteendet i sig som är var skon klämmer, och det är det här hon inte förstår. Varför vill hon fly? Vad är det som får henne till det?

Jag har förstått att hon under den kommande terapin, när knutar löses upp, och hon bryts ner till att vara helt avskalad av de tunga insikterna, kommer att bygga upp sig med de stenar hon vill ha kvar. Och där finns kanske min chans när hon börjat förstå att hon själv hela tiden har haft ett ansvar för sina handlingar, men som hon valt att projicera på mig för att slippa ta itu med sitt eget beteende. Jag kommer att finnas där för min fru, för det är henne jag vill ha. Jag hoppas att hon låter mig vara med bara. Om inte, så kämpade jag och förlorade, och med den insikten tar jag mig lättare vidare.

Det är en bra idé tror jag, att ta reda på vad som finns för behandlingshem. Det blir nog enklare att vara konkret i dina krav om du själv vet vilka alternativen är.

Var rädd om dig, vännen!
/H.

i snövädret. Mullegubben är på AA med ansvar för lokalen och mötet - han fick nycklar idag. Känns fint, jag är stolt över honom!

Haft en bra dag på jobbet, har kunnat bidra till bra lösningar och fått några goa kramar. Känner att jag får mycket uppskattning och kärlek där - när det finns ett ögonblick för att stanna upp och ta emot.

Nu ska jag öppna nedersta lådan i mormors spegelbyrå och ta fram Lisa Larssons Adventsbarn. Dom hör till - de ingick också i mitt lilla flyttlass då för snart två år sen. Idag är det snö här och när jag pulsade till bilen i morse kom jag ett ögonblick ihåg hur jag pulsade i snön när jag bar ut grejer den där natten mellan 5:te och 6:te december 2010. Det känns oändligt länge sen fast en del minnesbilder är nära. Så mycket har hänt under de här två åren. Tack och lov att vi vågade välja att komma hem igen, adventsbarnen och jag:)
Nu ska de få komma fram och stå på sin rätta plats ända tills året vänt och ljuset kommer tillbaka. / mt

Så var då fredagskvällen här. Har varit ledig idag och åkt till IKEA och köpt badrumsskåp som jag monterat. Bra att skingra tankarna och tiden rinner på. Fredagen är den mest kritiska dagen och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte längtade efter en stor, kall öl just nu. Är både hungrig och törstig och det är farligt. Ska dock äta en tidig middag och då brukar suget minska betydligt.

Vet ju sedan tidigare att de första två till tre veckorna är värst. Ska bara ta mig igenom dessa veckor. Måste bara sedan vara vaksam för det är lätt att drabbas av högmod. Man känner att man "klarar det här" och då är det inte långt borta till första glaset.

Hur som helst är jag i ganska bra fysisk form men känner mig väldigt sliten. Längtar efter sol och värme och mental avkoppling. Det är otroligt vilken svårbesegrad fiende alkoholen är egentligen. Kampen tar liksom aldrig slut. Längtar tills den tid kommer då jag ska slippa tänka på alkohol dagligen och stundligen.

Jag önskar er alla där ute en trevlig fredagskväll
Tjalle

Haha...Villervalle...du är för skön. Dessutom en sann vän som faktiskt verkar bry dig om dina polare. Vill att de ska må bra psykiskt och fysiskt...jag uppskattar det. Men, men lite trög som jag är så måste även denna karamell sugas på ett tag. Men ärligt talat så fick du mig till att bestämma mig för en krogrunda med bästa barndomspolaren ikväll. (Ja...han dricker men på ett sydeuropeiskt sätt, blir nog inget problem för mig där...jag ska ju inte slicka honom i ansiktet!) Nu tror jag ju inte att jag kommer hitta en ny "kompis" redan ikväll. Men jag inser att jag måste ut i vimlet...då risken att ngn bara kommer och ringer på min dörr är obefintlig. Återkommer! Ha det gött VV! Givetvis resten av Forumkavalkaden med! /R

kväll på mötet Stigsdotter. Mullegubben åkte iväg nu med nycklar och ansvar för lokalen och mötet. Stolt var han och stolt är jag. Ska elda brasa och fredagsmysa. Kram fina du! / mt

Är detta verkligen samma karl som skrev sitt första inlägg 8 november? Känns inte så. Var stolt över dig själv...att du vågade ta hjälp. Önskar dig en riktigt bra helg...din smärte fan ;-)! /R

är det underbart med sådana tillfällen när man får aha-upplevelser :-)

Och jag ska gå på ett AA-möte ikväll, det brukar bli trevligt, bara glada tjejer, mycket skratt. Är ju inte meningen att jag ska sitta här och propagera för AA men här är en liten vink om hur det fungerar:

Häromdagen blev jag sur på och fortsatte hela eftermiddagen att gräma mig över min chef. På eftermiddagen bestämde jag mig för att gå på ett möte. Det kändes som att jag behövde det då! Det var nog första gången jag känt detta behov. På mötet hörde jag en delning som fick mig att inse att jag beter mig "alkoholistiskt" även i andra sammanhang än där alkoholen är inblandad!

När min chef sa saker slog jag nämligen dem ifrån mig, kom med bortförklaringar och gjorde allt för att hon skulle känna att hon hade fel. När vi skiljdes åt tänkte jag "undras om hon köpte det där?"...känns detta beteende igen? Jag gjorde i alla fall det när jag hörde mannen på mötet beskriva hur han brukat bemöta omgivningens ifrågasättande av hans drickande! Sen berättade jag själv om den insikt jag nu fått och vips var jag inte längre sur på min chef - felet låg ju faktiskt hos mig själv! Det där sura, griniga, tycka-synd-om-mig-själv-tänket gör ju gärna att jag vill trösta mig med ett glas av något.

Detta var ett litet exempel ur verkligheten :-) Precis som forumet egentligen, man delar med sig till varandra av sina erfarenheter - enda skillnaden är att man ser varandra! Hoppas ni alla får en skön helg. Själv ser jag fram emot en gräsänkas lördagskväll UTAN vinflaskan!

Det är skillnad det från någon knapp månad sedan!
Njut, och sträck på dig...
Det är du som gör det!
...och klart vi läser. Jag suger i mig varje positiv klang i ditt inlägg.
Vi finns här i med- och motgång, ju!

Skön helg önskar
Tilde

Trollet och Andreas!

Så jag samlade på mig mod och energi idag
...beslöt mig för att fixa två saker som jag bara skjutit framför mig, för de kändes besvärliga och svåra. Oron fanns där men NU...Känns det riktigt bra. Det gick galant :)

En klar i knoppen-helg önskar jag er alla!
;)

Jaha, fredag och jag kommer vara nykter i helgen. Lovar antabusen.

Ärligt talat mår jag strålande. Snart fyra veckor och gensvaret från sinnet och kroppen är mer än jag någonsin hoppats på (jag väntar dock på bakslaget).

Det är en ynnest att inte KUNNA dricka, jag slipper bry mej så länge jag ser till att lösa upp det där lilla pillret. Den befarade nyktra ledan och rastlösheten peakade efter en vecka, nu är det mest positiv energi istället. Halvmilen jag släpade mej runt för en månad sen har blivit en enkel mil, och kroppen sex! kilo lättare.

Visst - nyfrälst och med hjälp av antabus - men efter alla bedrövelser jag skrivit tänkte jag dela med mej av något positivt.

I många år har jag funderat på (efter tusen misslyckanden att hålla upp) att testa antabus men hela tiden slagit bort tanken eftersom det kändes som ett slutgiltigt beslut - då är det banne mej finito med drickandet också. Ett framtida liv utan sprit kändes...totalt omöjligt, på många vis.

Men för tillfället känns det självklart att fortsätta utan sprit. Dom positiva effekterna är helt outstanding. Hunnit med mer på jobb än på det senaste halvåret, är pigg, pådrivande och orkar ta initiativ. Gladare och uppskattar min omgivning, alla omkring mej ÄR inte idioter, en pytteliten del låg nog hos mej också:). Och har jag inte ens nämnt familjelivet!

Sen får jag se hur det låter när jul och nyår drar in. Har fortfarande svårt att hantera omgivningen och dess förväntningar på att jag brukar dricka. Men den tiden...

Så brödrar och systrar därute - det finns hopp!

En skön helg på alla som orkar läsa!/Putte

Vad duktg du är. Själv är jag inne på min 18 dag. Det går
upp och ner men must upp nu
Ha det bra
Anel

Min värld, sedd genom dina ögon? ;-D

Live and kicking.
Känns skönt, jag KAN besegra världen.
/A

tack viktoria !!!

Jag gillar din kram jättemycket :-)) Den lyfte mig idag när den kom bara sådär helt oförhappandes !

Det är det som är så fint med kramar, de behöver ingen årstid eller speciella tider, de kan bara vara och leva just idag :-)

Bamsekram tillbaka ♥