Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på din fru i det du skriver. Det är så vanligt hos medberoende att känna skam inför drickandet och sitt eget beteende att skammen liksom kan sitta i även när alkoholisten slutar att dricka och fasaden rämnar, även om man egentligen borde känna sig stolt. Det tog jättelång tid för mig att kunna säga med stolthet att min pappa är nykter alkoholist. I början så skämdes jag också, om vi var på middag någon gång och han tackade nej till ett glas vin.

Tipsa henne om al-anon eller om det finns något anhörigstöd på det beroendecentrum som du har kontakt med. Då kan du släppa det och fokusera på din nykterhet. Så får hon ta ansvar för sina känslor kring det hela. Förhoppningsvis kan hon i slutändan säga; "min man är nykter!" och känna glädje och stolthet över det.

Starkt av dig att kämpa på även om du möter motstånd!

Kram

Ta nu och tänk igenom hela händelseförloppet. Stanna inte vid hur det kommer att kännas när du tar första klunken, eller första glaset. För det stannar inte där, det vet både du och jag. Och även om det skulle stanna där just idag, så kommer det inte att göra det nästa gång eller gången efter.

Kasta nu inte bort allt det du lyckats bygga upp under flera månader. Tänk långsiktigt.

Ha en nykter helg!

/H

Det han gör mot dig är brottsligt, inte bara ur ett mänskligt och moraliskt perspektiv men också ur ett rättsligt. Misshandel(psykisk), olaga tvång, olaga hot, förtal, förolämpning, allt detta är olagligt och straffbart. Jag är ingen jurist, bara en medmänniska som har följt flera vänner genom liknade processer. Prata med din advokat. Det finns en poäng i att polisanmäla, som Lelas skriver. Dels för dokumentering inför en eventuellt kommande vårdnadstvist, men också för din egen skull att du kan markera att han får faktiskt inte göra såhär! Det är inte du som överdriver eller slår på stora trumman, han bryter inte bara ner dig, han bryter också mot lagen och det måste få konsekvenser.

Kontakta en kvinnojour. De har mycket erfarenheter av sådana här processer och kan ge råd och stöd. Du ska inte behöva vara rädd!

Ta hand om dig och den lilla!
Kram

Tack för ditt svar så sant som du skriver, jag
har redan spelat upp en liten film i mitt huvud.
Nu känns det bättre och det är bara att vänta ut
suget för det försvinner. Vill ju inte sabotera
det man byggt upp, bara för att vara social för
en kväll. Vem vet jag kommer kanske att ha riktigt
kul med mitt bubbelvatten. Tack snälla det betyder
mycket för mig att du och ni alla finns här.
Tänk att man kan gå in här och hämta styrka.
Fint tycker jag
Kram Kram
USKA

Hej igen Miss K!

Jag fastnar för en sak du skriver: "Om han nu väljer alkoholen, vad gör jag då?"

Det är precis det du måste bestämma dig för. Du behöver ha en konkret plan, detaljerad. Jag förstår det som att det är din sambo som får flytta om det blir nödvändigt och inte du. Eller? Hur skall du göra för att verkställa det? Byta lås (hur? När? Vem?), sortera ut hans saker (var gör du av dem?).... Sånt behöver du tänka igenom, väldigt noga. Annars är risken stor att du backat från ditt ultimatum när det blir dags att göra allvar av det.

Dessutom behöver du tänka igenom exakt vad det är som du räknar som att han bryter mot villkoren i ditt ultimatum. Handlar det om en enda droppe alkohol? Är det för evigt, eller hur länge i tiden gäller ditt ultimatum? När kommer du till punkten då du "aktiverar" din plan?

Kort sagt, du behöver vara konkret i dina tankar kring det här.

Kram!
/H.

Stopp USKA!
Hur är det? Det är inget av HALT?
Känslan av "jag är utanför" annars..?
Eller måhända det vanligaste.. Ja, men så, har det ju gått så bra...?
Nej, jag tror att du redan har spelat filmen i ditt huvud och stoppat.. Ja, ja, "suget" kommer att finnas en liten stund..
Men jag VET att du klarar det eller hur?
HUr som helst, vi FINNS här OAVSETT!!
Styrkekram / trollis

Hej alla vänner
Det är så här att maken och jag ska på en fest ikväll,och
nu har papegojan tagit över hela min dag och säger att lite
vin kan du unna dig så här på fredagen. Jag vill och får inte
dricka för jag vet hur det går. Nu är kl. 14 och jag är precis
slut av allt ältande fram och tillbaka. Jag vill bara ha lite pepping.
Vet ju hur bra jag mår utan. För jag har varit nere i svarta hålet
förut. Tror jag behöver bara någon som skriver ta inte första glaset
så kommer jag att låta bli. Vet egentligen inte varför jag har sånt
sug idag har ju varit nykter sedan slutet på juli men tog ett återfall
i oktober. Idag känns det som en svår resa man påbörjat.
Känns redan lite bättre när jag skrivit några rader.
Vilken makt A har över mig.
Kramar
USKA

Successivt ökande av intaget vilket gjorde det svårt att urskilja exakt när gränsen passerades.

Varningsklockorna har nog alltid funnits där, mitt drickande har som jag skrev tidigare alltid kantats av incidenter.

Länge såg jag dessa incidenter som det perifera i mitt drickande, kärnan ansåg jag var av godo. Det skulle bara vara önskvärt om jag kunde skaka av mig de negativa händelserna och konsekvenserna, inte mer. Kanske hoppades jag att det skulle ge sig med ålder och mognad. Jag bettade på fel häst där...

På senaste tiden har jag svängt i hur jag känner när jag tänker på alkohol. Incidenterna och de negativa konsekvenserna har rört sig mot mitten, erövrat centrum och knuffat ut de positiva aspekterna mot utkanterna.

Rollerna är således ombytta nu och jag tycker inte längre att det är lika jobbigt att tänka mig ett liv utan alkohol. Tvärtom börjar det kännas som en befrielse.

Bjussa på lite uppdateringar, vi vill veta hur det går för dig.

Jag tycker dina inlägg varit korta, koncisa och kärnfulla. Funkar för mig och jag kommer läsa det du skriver.

Nykter helg!

Torsdagen avlöpte bra och jag fick en mysig kväll med min dotter då min man var iväg på affärsresa.
Något stöd från mannen kan jag nog inte räkna med i helgen. Han går fortfarande och är förbannad över helgen för två veckor sedan som jag förstörde. Han går i sin egen värld och jag får väl bara bita ihop och ta det. Han har ju all rätt att vara arg. Jag kan dock inte säga om han riktigt har förstått vad jag går igenom med alkoholen. Han tror nog att det är hur lätt som helst att bara sluta. Han tror nog inte att jag har problem med att sluta. Som han ser det så har jag "bara" problem när jag dricker så att jag får minnesluckor och flippar ut och blir vansinnig. Jag tror helt ärligt inte att han inser helheten. Eller så vill han inte se helheten. Sen är jag inte redo att ta dem diskussionerna med honom just nu när han går och är arg.

Tack vare att han är så förbannad och frånvarande nu så känner jag inte för att dricka i helgen för då tappar jag kontrollen och kommer inte kunna diskutera om han känner för det. Måste vara klar i knoppen då. Något positivt med hela den här jäkla härvan.

Önskar alla därute en trevlig helg!
Kramar N

Nej jag har inte fått någon kallelse till samtal än men jag klarar mig ändå rätt så bra. Bara det att jag vet att jag ska få en tid snart gör att det inte känns lika hopplöst.

Jobbar med mig själv på många olika plan just nu. Tror till och med det var du Trollis som frågade mig om mina kontrollbehov inte fanns där långt innan den här mannen, de orden vände runt mycket i mig ska du veta. Först blev jag nog lite stött, "men vaddå, det är ju hans fel att jag mår skit!". Men nej, han har gjort mig illa men mest illa har jag gjort mig själv, även före jag träffade honom.

Går på al-anon möten och har kontakt med en kvinnojour. Jag har också släppt in mina vänner mer i mitt liv, har slutat vara den som bara lyssnar och kommer med goda råd, nu får de också lyssna lite på mig:) Förut trodde jag att det skulle stjälpa vänskapsrelationerna, det där med att sätta gränser är svårt i alla relationer, kärlek, vänskap, familj, arbete. Men nu har jag upptäckt att det faktiskt har blivit tvärtom, de har stärkts och jag känner att jag börjar komma närmre människor i min närhet som jag tidigare hållit lite distans till. Det har liksom legat hos mig och det är så jävla skönt att inse att när man sänker garden lite så kommer inte alltid en smäll, utan en kram!

Jag fick till och med ett utbrott på jobbet för några dagar sedan, den plats som jag aldrig tar av masken annars. Det finns en mobbarkaraktär där, en energitjuv som kan sitta hela dagarna och komma med elaka pikar och skämt på andras bekostnad som sårar. Alla är medvetna om detta och påverkas men den tysta överenskommelsen har varit att bara ignorera. Men så en dag brast det för mig, efter att ha försökt att prata lugnt med den här personen och förklara att folk blir illa till mods och jag bara fick ett hånleende tillbaka så kom de mest fula ord ut ur min mun. Jag skrek och stormade ut därifrån, lika förvånad över mitt eget beteende som alla andra tror jag.

Fick värsta ångesten över vad jag sagt och gjort, att jag ställt till en scen inför mina kollegor och chefen till och med. Det visade sig att alla tyckte att det var bra gjort, även chefen. De hade förståelse för mina val av ord i och med att det hade fått gå så långt och vi kom överens om att nästa gång den här personen sätter igång att vi tillsammans ska säga ifrån istället för som tidigare ignorera, som inte funkade.

Så kan det gå, när inte haspen är på!

Kram!

Bara m å s t e ut i en strålande sol idag.. Så länge den skiner..
Känner som så många andra att jag blir oerhört trött av gråväder..
Katt-a-strofen, känner det på sig, så för tillfället har han gjort sig osynlig.. snöbollkrig och snöänglar är inte riktigt hans grej..
Nåja, han kommer nog ut, när matte "hängt upp bete".. Dvs talgbollar till småfåglarna..
Han är ju trots allt katt, och att talgbollar hängs ut enkom för att m a t a fåglar, har han ingen förståelse för.. Möjligen går det att knapra lite på dem, men det finns ju så mycket annat som är godare.. hmm..

Som vanligt, slinker jag nog in och läser lite i trådarna när jag hinner..
Ha en underbar helg och drick med förstånd som Dompa brukar skriva ;-D
Gud vare med er, för nu har jahg verkligen inte tid.. / trollis

Men än så länge vill jag inte lämna svedala.. Hör garanterat av mig, om jag måste sätta plan C i verket..*skratt*(risken är att jag vid det laget, har en gubbe i ett väldigt kort koppel, i släptåg)
/ trollis

Hej Miss K..
Har lite brådis, men vill i alla fall ge dig pep!
Nej, Det är INTE ditt fel.. Många alkoholister försöker ge omgivningen "dåligt samvete" och skulden för allt som händer i deras liv..
Jag tror att du redan har genomskådat den här delen av den känslomässiga utpressningen!
Visst, det KOMMER att bli TUFFT! Men det blir det ju för honom också.. Hur det än blir, för jag tycker mig se att du är trött på hans alkoholistfasoner!
Tala du om, att det finns billiga boenden i form av vandrarhem (jodå, man kan göra upp ett pris, per vecka/månad som är avsevärt billigare än för dygn och under högsäsong. Vet det, då jag gjort det på jobb) lägenhetshotell eller härbärgen..
Det är helt enkelt hans problem! (många kraschar ju på soffan hos vänner under kortare perioder)
Vad du gör, så BACKA INTE! Inte från ditt ultimatum i alla fall, för då fortsätter han bara som förut..
Tyvärr, tror jag att du kommer att få se pjäsen " Det är så himla synd om mig" spelas upp närmaste dagarna, försök att bara lugnt påminna om er överenskommelse!
HANS "fria viljas" yttersta gräns, går nämligen vid DIN fria vilja!
I värsta fall, får du själv ordna ett tillfälligt boende och sedan se till att få honom avhyst om bostaden står på dig!
Stå på dig, (annars gör han det) Ta gärna hjälp av familjerådgivningen (de brukar ha lite hum vid tvister..)
Och Nej, jag tror inte att han tänker göra allvar av sitt hot om att ta livet av sig. Du får helt enkelt tala om, att om han hotar med det, så ringer du Polis, psykiatrin och myndigheter, som i så fall kommer att "ta hand" om honom.. ( det tror jag inte att han vill, men om så är fallet, så finns det ändå inget DU kan göra)

Vad gäller barnen, så ring socialen! Om det inte är dina barn, kan du försöka kontakta mamman..
DE ska INTE befinna sig i detta "kaos" just nu..
Styrkekramar / trollis

Hej igen!
Nu har jag äntligen tagit mod till mig, jag har lämnat ett brev till min sambo. Jag vill att han ska ha det svart på vitt hur jag känner mig nu. Det verkar som att det inte fastnar annars.

Han läste brevet i morse. Jag säger att jag inte orkar leva med oro, svikna löften m.m. Han får ta en vit vecka eller sätta sig i aktiv kö för ny lägenhet. Han tyckte jag var elak, det finns inga lägenheter... etc. Han sa också att det skulle var mitt fel om han tog livet av sig. Låter som ett försök att ge mig skuldkänslor, men man vet aldrig. DET KÄNNS HEMSKT ATT TÄNKA PÅ.
Nu går han en runda... det tar lång tid, nu kommer tankarna igen.

Om han nu väljer alkoholen, vad gör jag då? Även om han sätter sig i kö kan det dröja länge. Vi kommer antagligen att sitta tysta i lägenheten och sura. Tycker också det är tråkigt att hans kontakt med sina barn glesas ut. De får väl välja när de vill träffa pappa, eller?... Det har hänt att barnen har kommit hit och han har legat i sängen hela tiden bakfull. Vad gör jag då? Sticker ut och låter dem sköta sig själva? (De är i tonåren) Kan nog inte det.

Miss K

Du gör mig glad :-). Säker att du inte vill lämna gubben för en Cirkus i solen?/R

Kanske kan du finna det här? Mulletanten skriver att detta är ett livsforum. Så sant! Skulle vi släppa dig för att ditt spöke inte längre heter A? Glöm det! Precis som IRL så når människor oss...och det är svårt att haka loss. Speciellt när brorsan är så snygg (haha, men jag är en av de få som har sett ett foto, snygg vill jag poängtera för damerna), empatisk och clever.

Vi finns här. Bautakram...eller vad ni skogens män ger varandra! /R

Bara testa Putte...en fredag utan A. Nu låter jag som världens hälso/know-it-all kille. Det är jag inte. Men jag tänker att det kan vara en spännande utmaning...vi människor (läs: jag) vill ju så ofta ha det "lilla extra".

Att du uppdaterar här när inget särskilt har hänt? Men kompis...för oss är en nykter dag ngt extra särskilt...hur trist den än blev på ytan. Det är där jag tror mkt ligger i....vi lever inga fantastiska liv. Var det detta vi dömde om på flick/pojkrummet? Vardag? Tror inte det! Men nu sitter vi här...och vi utmanar; Nej, jävlar...jag tar denna med...hur beige den än blir. Trollis skriver om ny familj. Visst är det så. Välkommen i gänget! Du kan inte tråka ut oss...igenkännandets skadeglädje ska inte underskattas. Skadeglädje var fel ord...får tänka där. Jag menar ömhet...fast med ett annat ord. /R

Och de är varken smarta eller några helgon...
skickar med en gammal historia..

två män irrade bort sig i alperna..
När de efter flera dagar, utmattade och kalla såg en st Bernadshund med den klassiska kaggen så säger den ena
- Åh, kolla, vi är räddade.. Där kommer människans bäste vän..
Ja, replikerar den andre, och en stor djävla hund...

/trollis/

Din cirkus kanske behöver en liten chock, som ett rivjärn.. (tror inte insidan är lika rivig..men det blir din sak att bedömma..)
Hoppas att du får den struktur du behöver i tillvaron :-)
Själv är jag nog den slarviga typen, som också får göra "brankårsutryckningar"...
Då dånar hårdrock genom högtalarna dammsugaren åker fram och katt-a-strofen försvinner ut, fortare än en avlöning..

Politiskt aktiv.. hmm.. Jag har varit, men det hårdnande klimatet och en massa personliga nackdelar, gjorde att jag gav upp iaf den "fackliga" karriären..(här kan man verkligen snacka om att ta skit från alla håll..)

Idag ser jag att ALLA vill HA, men ingen vill "betala"... Dessutom blir man som politiskt aktiv ständigt beskylld för att få en massa pengar i onödan.. Tråkigt, eftersom de flesta fritidspolitiker oavsett parti, endast får ett blygsamt sammanträdesarvode på några hundra kronor (ska dessutom beskattas!)och ersättning för förlorad arbetsförtjänst..

Nog om det, eftersom vi har den yngre generation vi förtjänar (bortcurlade!?)så kanske de får ta upp kampen själva om de orkar, när de upptäcker att det inte finns några gratisluncher i livet..

Bra att du väljer bort sponken, det är vi nog många som gör, hela helgen..
Gud vare med dig Dompa, för själv har jag inte tid.. ;-D
kram /trollis

Sen är hon här...min efterlängtade finska tant! Hoppas så in i helv.... att det funkar mellan henne och ongar. Mellan hennes pudel (givtevis finns det ett och...) och våran jycke. Läste om vad Trollis skrev i Filososfiska rummet om varghundars IQ. Skrattade då...pudeln ska tydligen vara en av de "smartaste" i hundfamiljen. Hoppas att att Miss Pudis kan ha överseende med våran Fisalisas (barnvänlig urkorkad labradror) smått tilltagna IQ. Att de ska finna ngt gott hos varandra. Såg en gång i somras på Kefalonia hur en hel mix av delvis konstiga raser bara verkade ha det mysigt tillsammans. Lite som vi alkies slår det mig.

Hoppas kanske för mkt. Men vad fan...jag tror på detta . Även idag väljer jag V.F.S.H efter tio... Loggar ut...Firman går med säkerhet inte omkull för det. Håll fingrarna vänner...jag behöver denna kvinna! /R

Skönt att se dina livstecken TP!
Kanske är vår sjukdom A, en västanfläkt jämfört med vad du har att kämpa mot..

Tänker på dig! kram /trollis

Såg att du varit inne på forum, så jag hoppar in och säger hej!
Hur går det för dig? Har du fått komma på samtal än?

Jag hoppas att det ordnar sig för dig..

Kramar / trollis

Ser att du precis som många av kört "den kokta grodans princip"..
Våra alkohol-o-vanor, har smugit sig på..
Visserligen tror jag att varningsklockorna HAR klämtat (det gjorde de för mig..) men att man bortförklarar , bortser och skjuter upp..

Oftast hittar man någon/något "sämre att jämföra med.. Typ, men jag är ju inte "där" i alla fall.. SÅÅÅ illa kan det ju inte vara..

Själv har jag gått från känslan jag får inte dricka, till, jag behöver inte dricka.. Och det känns inte svårt att avstå..

Idag känns det helt normalt, att ta med en kopp kaffe eller te, framför TVn, en fredagskväll. Helt normalt att hälla upp mineralvatten i vinglaset till maten..
Och jag har insett, att majoriteten av människorna i vårt samhälle faktiskt gör just så!

Jag hoppas att det kommer att gå bra för dig i fortsättningen också/ trollis

Smyger in och tar med en kopp varm choklad och en prickig-korv-macka.. Lägger på ett par extra vedträn på brasan åt dig Dompa..
Minns, att som barn var jag också rätt frusen.. Fast jag gillade nog vintern ändå.
Dock inte de slaskiga grå och mörka vinterdagarna i södra Sverige.. Definitivt inte min melodi..

Jag frös MER än jag någonsin gjort en vinterdag med 6 plusgrader i Göteborg.. Inte ens Jockmock med minus 38 kändes så in i märgen..

Sitter och kikar ut på flocken med rådjur som mumsar äpplen i trädgården.. Visserligen inte läge att plantera tulpaner hos mig, men det känns mysigt ändå..
Enda nackdelen är att de lärt sig öppna trädgårdsgrinden, men de stänger inte efter sig..

Känns fint att få "låna" varghunden en stund.. Mina svärföräldrar hade "Bernhards" (nej, INGEN av dem var något helgon..)
Påstår, att denna hundras knappast hamnar högt upp i intelligenstester.. ;-)
Om det inte vore för så mycket flängande, där man inte kan ta med hunden, så kanske vi skulle ha en.. Nu får det räcka med katt-a-strofen. Han är mer självgående och har accepterat att grannen tar hand om honom när vi åker bort båda två eller tillsammans..

Gillar också rumskamraterna och här finns plats för många fler../ trollis