Senaste kommentarerna i forumet

Vill ge dig en stor varm kram!!
Jag hoppas och tror att det ordnar sig för dig!
Du är stark!!

God morgon! Jag har sovit gott men drömt att jag fick återfall. Att jag totalt glömde bort att jag inte vill dricka längre. Drack som en galning och kände redan i drömmen att ångesten kom.
Har läst i andra trådar något liknande.
Det är väl kanske inte så konstigt att man drömmer om något på natten som man hela dagen oroar sig för. Hjärnan har inte hunnit ställa om än heller. Aha, hon vill inte dricka nu. Oj, det var konstigt för det var ju det ända hon ville nyss. Kortslutning.
Skönt att det bara var en dröm iallafall.
Känner mig alltid lite bakis även dessa nyktra mornar när jag vaknar. Minus ångesten förstås.
Att man är lite bakis efter en knapp veckas uppehåll är kanske inte konstigt det heller. Hela jag är ju totalt marinerad i vin efter månader och år av ständigt drickande. Hörde av någon här att det börjar släppa efter någon vecka. Hoppas det. Är ju förstås individuellt men det vore skönt att få vakna lite mer pigg.

Vilka intressanta iakttagelser du har gjort. Tack för att du delar med dig. Visst är det intressant och lärorikt att beskåda det hela med nyktra ögon? Det du skriver får mig att tänka på mig själv och mitt beteende. Jag har så oerhört hårt dolt mitt alkoholberoende och var långt ifrån den som betedde mig sämst och fullsatt på fester och dylikt. Det hände kanske en gång på trettio att jag spårade ur framför ögonen på folk. Däremot drack jag innan festen för att väl där spela teater och framställa mig som en som har kontroll för att väl hemma dricka hejdlöst eller dagen efter festen dricka som bara den för att jag stod emot på festen... Tack för att du delar dina tankar, tack alla som bidrar till att jag inser sanningen och kan bli fri från alkohol med hjälp av insikt och vilja!

Underbart att höra att du mår så bra och att du inte rids av några abstinensbekymmer.

Räkna ut hur mycket pengar som skulle gått till alkohol de senaste dagarna och använd dem under shoppingturen.. :-)

Ha en skön dag!

/ I

Dag 28, fyra veckor idag.

Inga större problem ännu. Satt hos grannen igår, som verkligen vill bjuda på öl och whiskey, men jag har sagt nej till dom så många gånger förut att det krävdes nog bara tio nej innan hann gav upp. :)

Jag såg en bra bild på facebook här om dagen, en trött människa, med texten "Alkohol är bara lycka lånad från morgondagen". Vilket jag tänkte är väldigt sant. Och med hög ockerränta dessutom.

Hos dina vänner?

/ I

...det var inte bara kollegor dom var apfulla.
Jag noterade också många kollegor som var väldigt måttfulla. Drack ett par glas och verkade nöjda med det. Och i min sjuka hjärna tänker jag att : -vad är det för mening att dricka så lite?

Ja, det är den förmågan jag saknar.

/ I

Ja, jag är stolt och glad. Och du skall veta att det är bland annat dina inlägg och din historia som ger mig kraft och motivation.

Ha en underbar dag!

Tack så mycket!
Tråkigt att med din fru. Ja, det är klart att det är annorlunda och förknippat med mer känslor än mina kollegor som jag kan skita i.
Hon vill inte hänga på din nykterhet?

Lycka till med löpningen idag!

/ I

kära du... Du frågar varför du inte orkar? Hur skulle du orka? Du är också bara människa och du har kämpat, orkat, hållit ihop så länge nu. Ta emot all hjälp du kan få! Tillåt dig att vara liten, åtminstone ibland. Den minsta ryska gumman finns ju där längst inuti. Hos oss alla. Ta hand om dig och låt dig tas hand om. Kram / mt

för kramen i min tråd. Värmer... Jag följer dig även om jag inte skrivit. Du finns i mina tankar och mitt hjärta. Du kommer att ta dig igenom det här med värdigheten i behåll! Kram. kram / mt

Ja, jag förstår att det måste vara frustrerande med mannen. Förstår verkligen att du blir misstänksam för att han inte vill prata om A. Det kan visserligen finnas flera anledningar till det:

1. Han är inte mogen för det än. Kämpar för mycket fortfarande.
2. Han skäms för hur han betedde sig mot dig nu när du blivit nykter och han bara fortsatte.
3. Han bara återhämtar sig och har inte alls tagit något beslut.

Eller inget av ovanstående. Vad det nu än är, så är det nog tyvärr som du själv skriver, det finns inget du kan göra. Det måste komma från honom själv. Men det måste vara så frustrerande och tärande att gå omkring och vänta på att något ska hända. Bra eller dåligt. Det äter upp dig inifrån. Håller dig på on-hold i livet. Men du måste försöka leva ditt liv ändå. Kommer han med dig på vägen är det fantastiskt, om inte, så får han i vart fall inte dra med dig ner i fallet. Men du är stark och klarar det här.

Tänker på dig och hoppas att proppen ska lossna hos mannen snart.

Kram vännen

är det en "vanlig" lördag - och jag njuter i morgonrocken med kaffemuggen och radion. Min sommar har varit intensiv - det skrev jag redan tidigare - och nu har jobbet dragit igång med högt tempo... men det lugnar sig snart när alla bitar faller på plats igen efter sommarstiltjen.

Läste Berras inlägg nyss och blev så klar över hur jag känner inför livet idag: Lev och låt leva - för allt som inte skadar mig. Och jag skulle skadas oerhört om mannen min skulle börja dricka igen, det är jag fullständigt klar över. I några olika sammanhang har jag hamnat att samtala och fundera över det - hur skulle jag reagera? Vad skulle hända? Jag - och vi - har ju egentligen inte blivit prövade i det. Under det dryga år han var "sjävvalt men påtvingat" nykter (för att jag skulle gått annars) tog han några återfall som inte hann bli annat än obetydliga eftersom han avbröt när han blev avslöjad. Och det återfall då han blev berusad blev samtidigt hans egen vändpunkt. Sen dess, maj 2012, har han varit nykter. Självvalt nykter "på riktigt". Och under tiden har jag har långsamt växt ifrån oro och behov av kontroll. Det händer fortfarande att jag drabbas av tanken "Tänk om...." ... "Tänk om jag hittar ett litet lager GT, alkoholöl eller en vinbox" - och för en hundradels sekund kan jag påminnas om känslan... men inte mer. Faktiskt inte mer. Och jag letar inte, jag snusar inte, jag räknar inte dagar - nu måste jag skratta för mig själv åt min räkneramsa. Mitt eget påfund - men så viktig den var för mig. Mitt handtag, min synliga förankring som bekräftade mitt sköra, växande hopp.

Nej, jag ägnar inte alkoholen många tankar när det gäller oss. Däremot går jag numera regelbundet på Alanon och möter andra som är där jag var. Som tänker som jag gjorde, dvs har sitt tankefokus på missbrukaren. Som oroar sig och töjer gränser. Sviker sina egna beslut och sig själva. Det är inte mycket kan jag göra... annat än finnas och dela "mina erfarenheter, min styrka och mitt hopp". Fokusera på mig och mitt tillfrisknande. Lyssna, lyssna. Och det kan vara mycket nog. Precis som Berra är jag ett levande bevis på att man kan förändra sitt liv.

Intressant - tanken slår mig här-och-nu - att lika lite som den medberoende ser (kan se/vill se) att den "egna" missbrukaren har gemensamma drag med de flesta missbrukare, att missbruket förvandlar, förvanskar, mänskor på liknande sätt.... lika lite vill/vågar man tro på att "den egna" missbrukaren kan välja att sluta dricka, att hen kunde/kan välja bort alkoholen som mullegubben, Berra, Adde, Viktoria, Stigsdotter, santorini m.fl har gjort. Det här möter jag i levande livet.

Förutom de (få) missbruksdrabbade jag möter på Alanon möter jag (långt fler) i vardagen. De finns överallt, mänskorna som är fångade i alkoholens garn som beroende eller medberoende. Glädjande nog skrivs och talas det alltmer öppet om riskerna med alkohol. Även om de som verkligen borde se väljer att blunda är jag övertygad om att öppenheten betyder mycket. Ett stöd för dem som vågar se och en störning, ett sandkorn i ögat, för dem som vill välja att blunda. Men.... jag tror också att ett fåtal inser, har kunskap om, vad det innebär att leva med ett beroende. Hur det genomsyrar livet och förändrar tanken. Det har varit mig till stor hjälp att få dela missbrukares berättelser här på beroendesidorna och på möten. Att få dela kampen har väckt min sanna respekt. Hur svårt skulle det inte vara för mig att tvingas till beslutet att aldrig mer börja en dag med kaffe-och-mjölk. Aldrig mer... nej, då förstår jag idén med en dag i taget. Eller en timme.

Idag är en vanlig lördag. Jag har skrivit långt och länge. Druckit kaffe med mjölk och låtit tankarna röra sig fritt. Ute faller ett stilla (sen)sommarregn. Som så ofta känner jag stor tacksamhet över livet som det är idag. Känner ett stygn i hjärtat för er som lider och önskar er styrka, mod och sinnesro. Den ovärderliga gåvan sinnesro. Allt det bästa till er alla / mt

Vet du varför, för jag har varit där du är nu och det är vi många som har varit och är.
Jag vet av egen erfarenhet att de som har gett mig bäst råd är de som har befunnit sig i samma situation och tagit sig ur det.
Det går!
Men just nu är du så utmattad av allt som varit och är att ditt huvud liksom är så utmattat skulle jag tro och då blir det ännu svårare att tänka klokt och göra bra val tyvärr.
Att du skriver och läser här är väldigt bra.
Att se vad som pågår svart på vitt.

Jag kämpar själv med min nykterhet nu. Var tidigare nykter i två år men föll tillbaka och har nu börjat om nykterheten igen.

Jag kan ärligt säga att jag har varit en vidrig människa pga alkohol mot fina människor och det inser jag nu.
Jag har intalat mig att det är dem som är problemet och inte jag och jag har tyckt så synd om mig som har ett sådant svårt liv och hela tiden var det jag som skapade det hemska livet. Ingen annan än jag.

Du skriver det som EXAKT händer nu i mitt liv.
ska läsa det här flera gånger om

stor Kram

I hans situation är någon som kommer och finns när det passar honom, helt perfekt för då kan han göra som han vill och ändå ha någon han vet finns där - när det passar honom. Väldigt bekvämt. En medberoende är en alkoholists bästa vän men egentligen den sämsta om han vill bli nykter på allvar och nu menar jag inte att du bär skuld till hans drickande. Det gör du absolut inte, det är ALLTID en människas eget ansvar. Se upp! Alkoholister är ofta experter på att lyckas skuldbelägga alla andra och allt annat. Ju längre ner man kommer i sitt medberoende ju svårare blir det att tänka friska och rätta tankar, det är läskigt hur man blir att bete sig. När du är hård mor honom, säger nej och ställer krav känner du nog dels sorg för egentligen vill du ju vara med den här människan samtidigt som du kanske får för dig att DU har varit onödigt hård, Hur mår han nu? Hur ska han klara sig? Vad gör han? Tänk om han hittar en annan famn?

Att tycka om och bry sig om en människa med alkoholberoende och stänga dörren när för många år, minuter och dagar av oro och sömnlöshet gått - är som att sörja en ännu levande människa.

Det tar tid och man måste acceptera det hela hur svårt det än är om man själv vill ha ett bra liv.
Som det är nu lider två människor.
Du och han fast på helt olika sätt.
Till vilken nytta ska du ligga sömnlös och grubbla när han befinner sig i alkoholrus och ändå inte tar in eller ägnar dig en tanke just då.

Åh! Det bästa du kan göra är att stänga dörren. Gråta och sörja och låta tiden ha sin gång. Läka, bli hel, få tillbaka krafter.
Det är ingen myt att alkoholisten då känner förändringen.
Var tog du vägen vem ska nu trösta mig?
DÅ först kanske han på allvar inser vad han gör med sitt liv, sig själv och andra.
Då kan det vara försent för då har du blivit dig själv igen och har inte tid att svara när han ringer på natten eller dagen för du är upptagen med att leva DITT LIV på ett bra sätt.

Jag förstår att du är helt slut nu och att det här inte är lätt.

Kram Ebba

Grattis till 3 veckor, vad fint. Fantastiskt att du varit på fest och druckigt Loka. Mycket modigt gjort. Klapp dig själv på axeln idag.
Konstnären

Hoppas du och hustrun får en underbart rolig fest. Du peppar mig i min nykterhet.
Kram Konstnären

Ebba jag tror det hjälper mig att skriv/ prata med nån som gått ur en sån här situation!
ja vill inget hellre bara sluta bry mig, stänga av öronen..
just nu kämpar jag med små rörelser, det vaggas fram o tillbaka, det va svårt för mig att säga åt han att ja inte kommer till han idag...

Tack!

Hoppas att det snart är dags för en mysig lördagsfrukost !

/Ebba

Vad jobbigt det låter, jag blir alldeles matt bara av att läsa, har själv varit medberoende och jag är innerligt lättad över att slippa det.
Man blir ju galen av att försöka förstå.
Det är som att tala till en vägg och alla kast från hopp till besvikelse, hit och dit.
Åh vad jag vill säga till dig att sluta bry dig och istället för att ägna tid åt att försöka förstå något som ändrar riktning likt ett löv på marken en stormig dag, ägna dig åt sådant och sådana som ger energi istället för att ta.
Men jag vet hur det är.

Stor kram/
Ebba, nykter alkoholist och f.d medberoende.

Härligt! Vakna upp utan bakfylla. Vakna 20 min innan klockan ringer. Ligga och dra sig. Dag 11 idag. Önskar er alla en nykter dag!

läsning Berra. För mig är du "forumbrorsan Berra" - en av mina första och viktigaste representanter för möjligheten att leva ett liv utan alkohol! Just idag när jag läser slås jag av hur klar jag också känner mig över mitt val av liv och levnadssätt - både annorlunda och lika. Tack för att du fortsätter att dela dina tankar! Kram och ha en riktigt underbar fest! / mt

Fint skrivet och bra tänkt LillePer. Önskar dig en fin lördag. Stor kram