Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att se dig här som nytt forumsyskon!(du har just fått en ny familj..)
Vi är väldigt olika, så också våra historier, men vi har en sak gemensamt, vår Allergi mot alkohol..
Vi tacklar det på olika sätt (och alla sätt är bra, utom de tråkiga)

En del skriver mer, andra mindre. Och så finns det de som bara går in och läser, för att "vaccinera sig". Som en sorts påminnelse kanske, till sig själv, varför man inte ska dricka "just idag"..

Din "sorg" och ledsenhet, är nog, som hos så många av oss, kopplat till skam ( been there, done that osv..)och när du lärt dig att släppa den, blir det lite lättare..

Ha en fin dag! kram / trollis

Ha, ha.. Här ser man, att det visst går att lära gamnla hundar sitta.. (tar lte längre tid bara, men om motivationen är den rätta så...)

Vi ska kanske inte sörja våra "förlorade år" för mycket.. Utan dem, vore vi något annat..
Tufft att säga, utan dem, skulle vi inte puffa andra nynyktra och alkies här på forumet..
Glad att du är en av många som finns!
Och jätteglad att det går bra för dig, efter hela fem år!
morronkram /trollis

Vad härligt att se din beslutsamhet ;-)
Jag tror att det kommer att gå bra..
Och att humöret svänger, gör det hos "vanliga" människor också..(ingen är på topp jämt)

Kanske är det något vi Alkies förbiser.. Vi tror, att så fort humöret dippar, så har det med vårt "beroende" att göra Ha, ha..
Har kommit underfund med (vad gäller mig själv) att jag faktiskt kunde vara riktigt vrång, i livet före A..
Ha en underbar dag och helg!
Kram /trollis

Åh ni underbara människor!

Sitter på tåget till jobbet och skriver nu, kan inte låta bli att tänka att kanske just ngn av alla här inne sitter i samma vagn ;) "Vi" kan ju vara vemsomhelst. Kanske den prydlige mannen som läser DI, eller kvinnan som just nu sitter mitt emot mig och knappar på mobilen sitter och besvarar ngn tråd härinne....den man minst anar ;)

Snart framme, vill önska er en underbar helg! Jag SKA klara min! Går och lägger mig samtidigt som barnen. Ska hålla i gång på dagarna (det blir jobbigt, älskar att slöa på helgerna ;). Än så länge har jag inte tyckt synd om mig själv denna gång, i vanliga fall är det sååååå synd om mig som inte längre får dricka t middagen fre/lör o vid andra tillfällen. Varför kan stackars lilla jag inte klara det? Men nu, just nu, känner jag mer beslutsamhet. JAG lät det gå för långt, JAG mår dåligt av min konsumtion, JAG ÄR inte "alla andra" som kan lyxa till det med ETT glas framför tvn någongång ibland....JAG har nu själv beslutat att det är nog nu! Det är inte synd om mig...och den känslan är härlig :)

Måste sluta!

Kram Anli

Till dina fem år, fantastiskt bra. Du visar att det går, är en trogen följare av din tråd.
:)

Fredag i dag men nu struntar vi i fredsgsvinet/ölen och låter barnen se oss dricka Fanta!

Kom igen, nu tar vi oss igenom den här helgen, vaknar nyktra lör/sön, och även om vi kanske inte är på det bästa humöret ;) så vet vi åtminstone själva varför och vilken prestation det är.

Jag tror vi grejar det!

/Anli dag 5, på väg t jobbet

Riktigt pushad av ALLA glada lyckönskningar!
Whey to go babe!
/A

Lite vintertankar. Jag var killen som i barndomen gick i långkalsonger i augusti. Inte för att en överbeskyddande mamma valt dem...utan för jag frös! Men detta rummet är ok. Med eld, varghund (vad hindrar dig NyMan...mer än de jättestora hundkacken du kommer att få plocka upp?) och en och annan katt. Här finns värme...ska bära med mig den ut IRL. Men det gör inget...för här finns värme kvar...att knapra av för alla. Gillar mina rumskamrater! /R

om att, det är när man ser vad man VINNER på att vara nykter, inte vad man förlorar på att inte dricka, för det är i ärlighetens namn inte särskilt mycket...

KAPITULATIONEN är så viktig, att man ger upp kampen för att hitta möjligheter att fortsätta dricka, för det drar bara ut på processen och man stannar kvar i förnekelsen längre än vad man behöver.

När man har ACCEPTERAT kommer man (givetvis utgår jag hela tiden ifrån mig själv och ifrån vad jag har lärt mig av mina människor härinne...) ganska snart över krönet och känner en tacksamhet över att man SLIPPER dricka.

Bara kämpa på, det vänder snart! Lycka till!/NM

Här doftar det inte...här stinker det Ajax och allsköns kemikalier. Slutade med att barnflickan och jag körde städning till läggdags. Vi får nog erkänna för Rivjärnet...att så här brukar vi inte ha det. Detta är enkom för hennes skull :-). En komplimang så god som ngn annan???

Ni är goa mina människor...men snöbollarna? Kasta inte! Eller jag säger; Den som är utan synd...släng iväg. Räknar iskallt att inget kommer nu ;-).

Spännande dag idag. VV har inte helt fel...mitt Rivjärn är/ser skrämmande ut. Hoppas det stämmer...här behövs nog både ongar, djur och gammelgubbe (jag...43 men känns som 70) styras upp.

Stigsdotter; Precis så som du skriver om...så var kontoret i Gävle. Hela tiden....fira minsta lilla delseger...med alkoholl. Nu är det inte riktigt likadant här nere... Allt firas inte...kanske bra, kanske dåligt. Vi förväntas att göra ett gott jobb...men de där svenska nallebjörnarna dyker inte upp. De som vi är så vana vid sen ungdom; Att fröken nästan gick i taket för att ngn onge skrivit nästintill felfritt! De finns ej.

Gott för mig...som vill undvika alkohol. Kanske sämre för andra...att inte få ett Tack. Tänker på Trollis "innanför"...självklart ska det inte vara så. En stor del av mig vill aktivera mig politiskt...men en annan lika stor del...hinner/orkar inte med.

uska; Välkommen, hittade inte din tråd igår...kanske är jag dum. Eller så spelar du som VV...över hela planen?

Delmål; Idag ska jag kolla att varje onge flossar! Här finns varken tid eller ork för tandläkare!

Idag...bara idag...kommer jag att välja bort sponken. Hur tänker ni? /R

du beskriver så bra hur det är. Skriv för din egen skull och fundera inte på hur det ser ut. Vi läser gärna och förstår nog. Så många kloka människor härinne, jag blir förundrad varje gång. Vilken samlad kunskap och medkänsla. Fortsätt att läsa och skriva. Det är värt att kämpa för din familj. Din fru vågar nog inte lita på dej i början så du får visa att det går. Lycka till!

Jag tyckte att det blev lättare redan när jag klarat första helgen. Fredan har trots allt varit den stora belöningskvällen, då kunde jag dricka ÖPPET! Efter den första nyktra helgen var jag stolt, sen blev det lättare därför att fördelarna med nykterheten blev tydligare. Ju längre tid man klarar, desto mer har man att förlora på att börja igen så det sporrade mej. Plus att man märker hur mycket av ens trötthet, dåligt humör. huvudvärk osv som faktiskt berodde på alkoholkonsumtionen fast man tyckte att det gick bra, att man inte fick nån baksmälla längre.
Håll ut, skaffa piller mot suget om de hjälper, och ganska snart får du uppleva en annan klarare verklighet. Det är otroligt så mycket bättre allt ändå känns med ett nyktert huvud. Även problemen, istället för att försöka döva eller dränka dom så får man nu ta dom och försöka lösa dom istället. Lycka till! Du kan!

Du låter som min tvilling. Har alltid varit en "missbrukspersonlighet". Sökt kickar. Jagat upplevelser.

Mitt problem eskalerade i samband med första barnet samtidigt som vi flyttade till hus, renoverade och ett ständigt pockande företag. Där nånstans, för sex år sen, började mina problem på riktigt. Med vin om nätterna för att slappna av. Med mer stress. mindre tid.

Nu står jag här med gömda flaskor, en behandlingsperiod med campral som gick sådär.

Väldigt medveten. Men samtidigt svag.

Nog nu.

Alla mina tankar till dej. Tror vi är starkare än vi tror, men samtidigt svaga. Jag försöker bita mej fast vid vackra, nyktra morgonpromenader. Friheten, starka steg. Friska, trygga barn. Mycket beror på mej. Jág kan fördärva så mycket genom att vara självisk och dricka.

Haha! Här finns redan allt! Återkom när du orkar/vill som vad du orkar/vill. Här finns som du säkert har läst redan allt...och alla är välkomna.

Skriver väl...? Ja, vi gör inte det heller! Skönt att du fick sova...nu kör du denna dag också. Sen helgen...kanske nykter? Se det som "bara som omväxling". /R

med dig flygcert!
Hör gärna av dig. Vi tänker på dig!

Kram / mt

- tänk att jag fått följa dig två av de åren!
Det är länge sen vi talat om bokskrivandet nu - men din tråd är mycket värdefull. Kanske boken kommer med tiden:)

Önskar dig en fin fredag på jobbet och en härlig helg! / mt

din berättelse är kanske den vanligaste här på forumet. Liksom flygcert har jag hittat hit via anhörigsidan men jag har också själv upphört med ett alkoholintag som kunde ha blivit destruktivt.

För den som lever med en person med eskalerande missbruk tar det ofta länge att inse faktum. Likaså hos arbetskamrater och arbetsgivare. Den dagen ögonen öppnas faller ofta många bitar på plats samtidigt. Alltför många, de flesta kanske, är sen på samma nivå som företagssköterskan (fast hon borde verkligen veta bättre!) och inser inte alls vilken kamp det är att lämna ett beroende.

Att läsa och skriva här har visat sig vara ett enormt stöd. Häng kvar, läs och skriv. Du kan förändra ditt liv!
/ mt

Sprang, fixade middag till familjen och somnade som ett barn framför TVn. Vaknade vid 04. Avslappnad.

Hade tänkt mej en kväll med långa samtal. Istället bara sömn.

Har läst många rapporter här inne. Med glädje, för tröst och för styrka. Och med sorg.

Jag kommer stanna men skriver inte särskilt väl. Känns bara fånigt att uppdatera. Jag är trots allt bara en flugskit på den stora Vägen av misslyckanden.

Men är nykter mitt i natten. Med träningsvärk. Känns bra. Familjen sover. Jag är nykter.

Tack för stöd. Återkommer med smärre rapporter. Mer människa, mindre dramaqueen.

Av de legendariska fanbärarna här på forumet.
Alltid roligt att höra ifrån en av:
-The old boys!

/

Är de mest kritiska, då kommer suget närhelst och du VILL bara ha!!
Efter 2 månader har den faktiska abstinensen försvunnit. Då existerar inget sug i den bemärkelsen att du tänker på alkohol
Som nu dvs jämt. Nä men rätt vad det
är kan suget komma.
Då GÄLLER DET att spela filmen till slutet.
Lycka till!
Kram i natten/A

Ni anar inte hur mycket jag önskar att ni fanns i
mitt liv på "riktigt" om ni förstår hur jag menar!
Jag har aldrig träffat på så mycket hjärta och omtanke i mitt liv innan.

Saknar att prata med er, men känner att min nuvarande kamp inte hör hemma här.
Har inte lämnat er helt, för jag är inne och läser
hur det går för er.

Jag är 40 år och livet bara passerar förbi mig, även att jag är helt nykter nu för tiden. Jag kanske är gnällig men det känns fan inte rättvist! Mitt vuxna liv har bara bestått av kamp efter kamp. Åh givetvis så beror det inte bara på att allt och alla är orättvisa mot mig. Men..jag har alltid gjort så gott jag kan. Även om jag givetvis inte är felfri.
Men just det här med att jag alltid gjort så gott jag kan räcker ju inte till för att slippa sjukdom och annat elände.
Känner ändå inför mig själv att jag levt efter mitt hjärta, och alltid varit en människa som velat göra bra och velat göra rätt...
Men som det är nu så är jag bara så fruktansvärt trött...Vill bara få lugn och ro i mitt liv och få vara frisk och pigg igen!

Hårda kramar till er kämpar!
/TP

..som nykterist, inte klokt egentligen...
Tredje helgen i November tvåtusensju, tog jag mitt livsavgörande beslut, hamnade här på forumet och gick i mål.
En omvälvande resa jag aldrig trodde ens i min vildaste fantasi skulle ta den form den har idag, nykter?

Då hade jag tillåtit alkoholen dränera ut mitt liv till en enda dödslängtan, jag hade inget liv kvar...
Ovetandes om att alkoholen som hade tagit så stor del av mitt liv, att den till slut velat ta hela mitt liv...

"Ångesten tar mitt liv" , ja så döpte jag min tråd till...

Jag visste inte då att ångesten skapades av just alkoholen, jag trodde bara att mitt liv var så eländigt,
Och att alkoholen hade försökt att göra den lite mer uthärdlig, så var det precis tvärsom...
Alkoholen skapade ångesten, japp nu är det satt på pränt, nu ser ni det, här är svaret...

Att sluta dricka medförde en massa andra grejor, att jag fick börja nysta i mitt "riktiga" liv,
Och det gjorde början ännu mer svårare, det hade varit enklare att bara återgå till alkoholen och skjutit fram det ännu en tid,
Med ännu mera ångesten, och dödslängtan, knappast en lösning, eller hur?

Hur är livet idag då, ja inte lubbar jag runt och tycker att det är underbart, men uthärdligt, och förståeligt...
Det är lättare att knyta ihop konsekvenserna ganska så omgående, och en ökad acceptans för livets motigheter har jag också fått.
Livet är inte så mycket bättre, och inte heller sämre...
Mycket bättre än vad den spillra till människa jag var för fem år sedan, det är helt solklart...

I morgon är det begravning igen, en släkting har har lämnat jordelivet, trist ja, men en naturlig del av livet, slutet..
Ska faktiskt bli riktigt trevligt att få träffa sina kusiner igen, har inte sett dem på snart 30 år, idag har man inga stora släktkalas längre,
Utan man får träffa dem på sådana här tillställningar istället...
Jag har idag närmat mig min dödsångest till att se den som ett ett besök i den här världen, vem vet var den fortsätter härnäst...
I helgen besökte jag min pappas grav, och istället för en sorg så kändes det mer som en andlig mötesplats, jag delgav mina tankar åt honom på en fysisk plats.
Bara den känslan gjorde det gott hos mig, sedan var ju kyrkogården en otroligt vacker plats när nästan alla bortgångna själar hedrades med en levandes låga.

Om två veckor har jag varit nykter 10% av mitt liv, 40% om man räknar med tiden innan min alkoholdebut, 60% i ett mellanskikt av osäkerhet...
Mer än halva delen av mitt liv har jag förspillt på något som jag trodde var bra, eller inte trodde skulle skada mig...
Snacka om att känna sig lurad!!!, men bättre sent än för...aldrig...

Mors! Berra

är avklarad! Tjoho!
I dag kändes det motigt men höll igång hela kvällen och nu ska jag sova. Precis som många kloka här inne sagt så hjälper det verkligen att hålla igång, storhandla, städa...vad som helst, så här i början. Något som verkligen hjälp massor dessa dagar är det någon av er skrev om att spela upp "filmen" när man börjar vackla. Å vilket bra tips! Den filmen är varken kul, spännande eller romantisk...hu! Precis som du skrev Alau, så ser jag mig ständigt, i smyg, fixa m flaskor. Fylla på så nivån stämmer i dom jag nallat av och kolla hur mkt som är kvar i gömmorna etc. Som sagt...hu!

Stigsdotter, har läst om Campral. Låter som det kan funka bättre, som jag förstår tar det bort suget mer medan Naltrexon mer tar bort effekt av rus. Och det är suget, spec i början, som är det jobbigaste! Just nu, just i dag, känns det som det faktiskt kan gå! Som att jag fixar det! Otrolig tanke för bara 4 dgr sen!!! Och självklart kommer tankarna, som ett brev på posten, att jag sääääkert klarar ett (ha!) glas vin till helgen. Men nej! Ska inte!! Ska spela upp den förbannade filmen varje ggn jag tänker så.

Kan tro att det blir ännu svårare om ngn vecka eller så, om jag kommer dit. Då börjar minnet av exakt HUR dåligt man mår dagen efter, exakt HUR vidrig ångesten är kl 3 på natten att börja blekna kanske? Just nu är det skrämmande lätt att komma ihåg hur jag mådde senast i helgen...återigen hu!

Kram på er alla!

Oj, vad jag känner igen mig i dig Anli. Bara rubriken var klockrent träffande. "40-årig mamma, dricker i smyg" = jag!! Jag har ljugit så vansinnigt mycket. Vägrat våga dela med mig. Gömt flaskor under kläderna i garderoben, hällt sprit i andra flaskor för att det inte ska synas. Vodka ser ju ut som vatten om man häller upp i en petflaska. Jättebra.

Skrattar lite åt det där med fina vinet på helgen. Men tragiskt är ju att de är så ovetande inom sjukvården. Att vi som alkoholister överhuvud taget vågar yttra att vi "nog dricker lite för mycket" är ett STORT kliv som kräver mod. Sen kommer kanske inte hela sanningen fram på en gång. Att gå från "lite för mycket" till hela sanningen, var för mig milsvidd. Jag drack absolut varje dag. Ofta på morgonen. Speciellt på helgerna. Ingen vacker syn, kan man lugnt säga.

LYCKA TILL!!!! Du kan!!

Även om det känns hopplöst nu så håll ut!
Du har all chans att få vårdnaden själv om du
spelar dina kort väl. Skriv ner och dokumentera hur han beteer sig.
Det skall så fantastisk mycket till innan man
särar på en mamma och hennes barn.
Kan du även påvisa på ett oacceptabelt beteende
från pappan så hae du allt hemma.
Jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta!!!
/A