Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen känslan och känslan av att vilja försvinna in i a-världen istället för att faktiskt stå rakryggad och ta det som en man tänkte jag säga... ta det som en kvinna! ;)
Det ÄR ett fantastiskt verktyg att få feedback och även om man inte håller med om det, så ska man kanske ändå vara tacksam över personer i ens omgivning som törs säga vad de tycker och inte håller inne på det. Det ger ju också dig en möjlighet att om du vill och om det är något relevant, också utveckla dig själv. Det gör ont ibland och det är inte kul, inte minst för oss människor som alltid vill vara "bror eller fru duktig". Där gör det ännu ondare om något inte är bra nog och jag undrar om sådana personligheter inte har lättare att ta till flaskan (och svårare att ta till sig misslyckanden eller påpekanden).

Du gjorde helt rätt iaf, jag blir stolt av att bara läsa ditt inlägg!

Starkt gjort, det ar inte enkelt i loungerna med den fria drycken. Dar har jag ramlat igenom manga ganger. Lycka till resten av din resa.

... och gör idiotiska saker under berusning, så har man i varje fall något slags problem och bör definitivt råda bot på det. Välkommen till forumet och bra att du har insikten om att måste få ett slut. För din egen skull, men inte minst för dina barns skull och din relation.

Det du kanske gjort under alkoholpåverkan kan du inte få ogjort, men du kan vinna tillbaka enormt mycket respekt om du tar tag i problemet på riktigt och söker en lösning. Ta den hjälp som vården har att erbjuda! Den finns där. Instämmer med Drycker och Fruhoppfulls råd ovan. Lycka till nu Herrn och ta tjuren vid hornen!

Svart-vitt* ;)

Min allra käraste kollega uttryckte som besvikelse och ilska över mitt agerande under ett samtal häromdagen.

Skönt att jag INTE gick förbi systemet och köpte en flarra vin för att dränka mina sorger! Jag valde att möta skammen, ha ångesten och sorgen i magen och utvärderade mitt eget agerande. Jag kan se vad hon menade. Jag har förståelse över hennes besvikelse och jag tar ansvar. Men jag håller inte med i det hon sa till 100 %.

Vanligtvis hade jag mer eller mindre utplånat mig själv mha skam och skuld. Jag står knappt ut med att människor jag värdesätter och håller kära är besvikna på mig. Men idag håller jag huvudet högt och vilar tryggt i att jag är jag och att livet inte är, och aldrig kommer att bli, svart-vit.

Måste säga upp mig som bollplank!
Måste återgå till "vad jag mår bra av"

Var på mitt första Al anon möte igår.
Å jag överlevde :)

Händer mycket å allt på en gång....både bra å jobbigt men hoppas jag under vägens gång nu kan sortera tankar å få mer lugn i kroppen.
Var år sen kroppen var så uppstressad så....backa backa å sortera!!

Har valt nu mera att öppet säga det jag tänker till han. Alltså menar det jag känner här å nu.
Har varit riktigt dålig på det då man aldrig fått respons för känslorna.....
Ser en förbättring från hans sida. Om än det varat i få dagar....så finns det.

Sa jag det....Men de ska tydligen kolla om han har ADHD....om det kan vara självmedicinering han håller på med.??
Känner i kroppen att jag hoppas han har det....känns som en bättre orsak till allt. Konstigt men så känner jag.
Om utgången blir bättre vet jag inte men....

Gå till VC och be att få Antabus. Även om du inte dricker ofta så är det ETT av de sätt du kan visa din sambo och dina barn att du tar det här på allvar.

Jag vet inte i vilken stad du bor, men här i stan har vi "råd och behandling" dit en kan gå för att få samtalsstöd med en behandlare med kunskap om alkohol och problem som kommer i alkoholens kölvatten. Där finns även stöd för anhöriga.
Om du har varit våldsam i samband med alkoholintag behöver du och din sambo hjälp. Det brukar finnas mansmottagningar dit du kan söka dig så att du får hjälp och verktyg att bearbeta det som hänt och lär dig hantera detta. Barnen, har de varit hemma när du har blivit aggressiv? Som förälder är det lätt att tro att barn inte märker (de kanske sover under tiden osv), men jag kan utifrån min yrkeserfarenhet säga att de med största sannolikhet märkt av mycket. Oro, sorg, frustration osv.

Jag säger inte ovanstående för att strö salt i sår. Det är fruktansvärt att behöva ta in, och ta ansvar för, hur illa en kan ha gjort de en älskar mest. Men det är det enda sättet; ta ansvar, benämna, se till att det inte händer igen, lyssna och finnas till hands.

Mycket går att göra helt igen, bara en hittar modet och kraften att se problemet i vitögat.

Du är verkligen en förebild för oss andra som kämpar på våra olika sätt. Tack för dina inlägg och din uppriktighet. Den hjälper.

Gäsp. Ännu en nykter dag. Tacksam.

men har vänner som fått hjälp av mansjouren. Behandlaren där var en person med erfarenhet av samma problem som du beskriver, men som i sin tur fått hjälp. Han som jag refererar till sökte hjälp i Stockholm. Kolla upp vilken mansjour som finns i närheten av där du bor, du har inget att förlora på det. Önskar dig ett stort lycka till.

Behöver hjälp!! Vill prata med en psykolog eller någon kunnig. Innan jag förlorar min älskade sambo och mina 2 underbara barn

Du är ju grymt stark! Kämpa med allt du har!!! Du har klarat de svåraste dagarna. Nu gäller det att fortsätta i samma stil. Släpp inte garden. Nu är det du som vinner och a- jäveln kan stå där med sina horn och lång näsa :)

Starkt av dig idag! Kan tänka mig att louncher är triggers för dig? Låter som att du är på ett ställe dit många inte åker! JA, ta en promenad & njut av omgivningen på morgonen! Fjordar är ju grymma vyer! Ta tillfället i akt!

Samma för mig, jag mår ju bra som det är nu. Det jag är rädd över är när polarna frågar en fredags kväll om vi ska ses, ta ett glas vin och snacka skit. HA, ett glas? Roligt, det finns inte. Dom borde inse mitt problem men jag ärrädd för att umgås med dom om dom dricker. Kommer falla tillbaka och förlora allt.

Tack för stödet, jag hoppas jag är lika stark som dig.

Köpte idag 8 öl för helgen. Känner att jag har en tendens att tänka att "nu ska ja supa mig redlös för alla dagar ja inte druckit". Men ska försöka hålla mig i schack, några öl max, 3-4 kanske. Ska även försöka att inte dricka själv. Får se hur det går.

Jag hoppas jag orkar hålla mig ifrån alkoholen, det är trots allt därför jag söker stöd härifrån.

Tänker jag tillbaka på mitt festande förstår jag knappt att jag lever idag. Kommer inte ihåg hur jag tagit mig ifrån ställen, vem jag umgåtts med under kvällen, vad jag sagt eller vad jag gjort. Sne fyllor har väl de första haft men jag tar priser i fullast vinner varje jävla gång. Inget vidare att sträva efter va.. :(

Varit två tuffa arbetsveckor för mig. Långa dagar, möten och resor. Ska bli skönt med helg. Ska vara "fyllechaffis" åt min fru och hennes väninna som ska ut på 90-tals fest.

Jag äter just nu antabus så jag kan inte dricka alls. Jag har inte druckit på ett år drygt 13 månader är det väl, snart 14. Jag tänkte som du jaja det går över och jag har ju kunnat dricka normalt innan. Måste ju kunna det igen. Nja varje gång jag försökte blev det mer och värre. Värsta tanken, aldrig mer kunna dricka. Mkitt år i nykterhet har varit det bästa i mitt liv. Frisk, kry, alert, mer pengar, frihet att göra vad jag vill, ta bilen en söndags morgon.

För det första skriver jag inte att du är misslyckad utan att det är ett misslyckande att det spårar ur om man dricker. Om du tolkade det på annat sätt ber jag dig i så fall om ursäkt om du tog illa vid dig. Om du noga läser ditt första inlägg sakta och där du skriver att när du druckit så har det varit ett under att du inte råkat mer illa ut. Ja vad är definitionen på en missbruksperson? För mig är en missbruksperson som har ett sug efter exempelvis alkohol, tabletter, droger eller annat som påverkar den centrala nervsystemet på något sätt. Om man ofta dricker så mycket att man blir full, gör dumma saker eller kanske försätter sig i farliga situationer. Framförallt när det händer upprepade gånger.
För mig är självmedicinering med alkohol ett missbruk eftersom alkohol inte är en medicin utan ett cancerframkallande nervgift. Har själv missbrukat alkohol, suttit i fyllecell, självmedicinerat med alkohol. Visst alkohol dämpar ångest men när alkoholen lämnar kroppen så får vi än värre ångest och kanske abstinensbesvär. Om du missbrukar alkohol eller inte kan ju bara du svara på och tycker du inte att du missbrukar alkohol så är det ju inget problem.

Tyvärr så är avhållsamhet en nyckel till framgång för ett nyktert liv. Om du tagit illa vid dig av mitt inlägg så ber jag dig uppriktigt om ursäkt. Jag hoppas att du på något sätt får rättsida på ditt mående och önskar dig lycka till.

Hur gör du nu? Du dricker inte alls eller har du "lärt dig dricka"? Kan man ens lära sig dricka med måtta?
Bra fråga, du har nog rätt i det du säger, hur ska jag fixa det nästa gång.. Kommer jag troligtvis inte göra.

Vi skulle kunna vara ett par :) Jag gjorde samma sak som du. Drack tills jag stöp. Ja varför gör man det? Bra fråga, finns inga bra svar. Vissa av oss saknar spärren att sluta i tid för vår hjärna skriker efter mer alkohol. Abstinens eller sug jag välj själv. Ärlig fråga till dig. Om du nu druckit många gånger och det typ nästan alltid spårat ur. Vad är det som säger att du kommer fixa nästa gång du dricker?

Och tack för din story där. Jag fick lite rysningar där om din vingårdsupplevelse, inte den färska då utan den historiska. Jag tror absolut att man kan ta sig ur ett beroende och komma på fötter och ha en relation till A, men på ett helt annat sätt än innan. Det blir inte samma avslappnade attityd, utan en annan medvetenhet. Som du beskrev nu, så såg du ändå till att ha en kontroll och medvetenhet på ett annat sätt. Du är lite på din vakt och du reflekterar, bra! Sedan får man nog bara se upp om hur mycket man öppnar på dörren kanske. Släpper du på kontrollen och medvetenheten så kan det gå snabbt utför igen kanske....

All lycka och tack för ditt inlägg Stigge!

Så är jag då framme i den arktiska byn som jag ska tillbringa två nätter innan jag reser till nästa arktiska by. Isberg, fjordarm, glaciärer - otroligt vackert.
Men här bor knappt 500 personer, ett hotell, en restaurang. Hotellet är urtrist.
Normalt hade det blivit några bärs, vin med kollegan. Men inte i kväll. Flyget hit gick bra trots, flygplatslounger med fri tillgång till alla typer av alkohol.
Kollegan håller igen. Men han är inte alkis och det är inte normalt att dricka dagtid, inte ens om du bara ska resa med flyg. Själv har jag alltid sett det som normalt.
I morgon ser jag fram mot en tidig morgon, ut i gryningen för en långpromenad och se dimman lättar över fjorden.
Men alla mina invanda rutiner skriker ; dags för en bärs!
Men se, det är inte det. Ty jag är alkis och vill jag bli frisk så dricker jag inte basta!

Var disträ och allmänt vimsig igår men vem blir inte det med 2,5 tim sömn?! Det hjälpte med en promenad och att kvällen var uppbokad. Sov såå gott, attans att väckarklockan ringde! Idag har jag både energi OCH huvudvärk. Man vill ju må så himla mycket piggare men inser att jag får ge det tid. Att vakna utan ångest är dock en fröjd! Och en tid framöver att reflektera över sitt beteendemönster och fallgropar.

Håller med, man blir glad av dina rader! Skriv av dig då och då om det hjälper och är möjligt där du är! Lycka till!