Senaste kommentarerna i forumet

och antabus i morse, för säkerhets skull. Planerar att dricka vin på fredag. Kräftskiva på lördag och jag tänker köra bil. Den förra kräftskivan då jag körde bil var jättekul, kan inte minnas när jag senast skrattade så mycket !

Tänk vad stolt du kommer att vara när du har klarat av din måttliga onsdag! Men du, ta det luuuugnt och drick inte för snabbt, försök med varannan vatten. Lycka till!

Tack för din kommentar drycker, de drack kanske mer än jag mindes i Dallas ändå.

Idag

Nyckelpigan: Ledsen för det du varit med om. Men jag måste också skriva att jag tycker att du är fantastisk som tar det här i din tråd och inte i en annan tråd. All min respekt till dig för det och för det du skriver också. Även om det är känslomässigt så är det välformulerat och förklarar väl. Många kramar!

Ta en dag i taget!

...något, äta middag med en speciell person och dricka max 4 glas vin. Inget mer! Kommer att klara det och kommer inte att ramla tillbaka i gamla vanor. Är lite rädd för det men...

Jag har i så många år ägnat mig åt min familj och arbete, har svårt att hitta något för mig själv. Tycker jättemycket om att läsa, men det har jag alltid gjort och tyvärr hindrar det mig inte att dricka. Men jag behöver komma tillbaka till den jag var, var otroligt måttfull med a. Förstår att jag troligtvis aldrig kan återgå till ett måttfull drickande (som så många av oss här vill) men vill tillbaks till ett liv där jag aldrig funderade på om jag skulle ta det första glaset. Förstår du vad jag menar? Känner mig så patetiskt ensam, vet inte riktigt hur jag ska lösa detta.

Var på läkarstationen & sa till på skarpen, ingenting jag brukar göra jag e rätt lugn av mig, fick träffa en ny läkare, som förstår mitt problem. Satt & grät inne hos läkaren när jag berättade om mitt liv & mitt beroende. Jag känner mig inte beroende! Jag kan sluta dricka när som helst! : Varför vill du då träffa mig säger läkaren: jag e tyst en stund, sen svarar jag tyst, jag e sjuk. :Så bra att du kom till mig då: sa hon, *Det du har gjort nu, genom att komma hit & prata med mig i dag, det betyder att du redan kommit långt på vägen. Mycket snack efter deten jag kände mig som en ny man efter detta. Fick recept på, selincro samt på nalrexon. Provade det första nga veckor. funkade inte. Däremot kan jag rekommendera nalrexon. Mår skitbra, lite trött vissa tider & sover oroligt, men tror det blir bättre. Vet inte hur det funkar, men jag tänker inte på alkohol längre, okej ska inte ljuga! Visst hade de suttit fint med en öl kanske? Men jag tänker inte på det, de e som om det blockerat hjärnan, & jag mår skitbra.

Självkänslan börjar komma tillbaka... jag måste inte gå runt och be om ursäkt och ha dåligt samvete hela tiden. Oerhört skönt. Kramar till er alla som kämpar på, vi kommer att fixa det!

Vart kontaktar man en alkoholterapeut?

Har du ingen hobby du kan ägna dig åt istället för att dricka? Alltid bra att ha något att göra. Vet ju inte hur mycket du dricker eller så men kanske så får du intala dig att nu är det 0 som gäller. Du fixar detta med lite envishet

Ja jag har tagit tag i saker, och början är väl ganska lätt när man har väl har bestämt sig. Idag var första dagen som var riktig svår(utöver de första dagarna, som var fulla av ångest och självhat), och det ar dessa dagar jag är livrädd för. Har försökt att sluta tidigare, men det har inte funkat, som mest 3 månader, sedan har jag övertygat mig om att jag visst kunde hantera det. När jag läste några av dina (aeromagnus)trådar ang. vården, insåg jag att jag behövde hjälp, att det kanske då skulle fungera, och jag hoppade ut i det utan att tänka för mycket. Har ju velat förändra mitt drickandet länge, men varit rädd för vården och hur jag skulle bli bemött, har inte så värst bra erfarenhet av vården. Hade jag köpt vin idag vet jag också att jag skulle ha fortsatt. Just nu kan jag inte dricka och säkert kanske aldrig. Jag tänker kanske i framtiden, men inte nu. Och vet väl innerst inne att det nog blir aldrig, men det ger mig lugn just nu att tänka att kanske i framtiden kan jag dricka måttligt, men inte nu. Jag får överleva att jag har förlorat en vän. Helt sjukt faktiskt att betrakta alkohol som en vän, men så är det. Alla tokiga tankar om hur värdelös och dum jag är försvinner med vinet. Samtidigt vet jag också att många fina stunder försvinner och blir förstörda av alkoholen. Och det vill jag inte missa längre. Så ja en vit vecka till!

Tack för ditt tips, ska fundera på det och kika närmare. Tog inte illa vid mig, tvärtom :)

/ E

Jag som ska be om ursäkt för mitt naiva "påhopp", vad söker jag liksom och vad vill jag höra.. Jag har ju anmält mig här eftersom jag inser själv att jag har problem och vill höra från någon som har lite mera erfarenhet än mina vänner vad jag borde göra och hur pass illa det är, egentligen borde jag förstå det själv, men alltid skönt att bolla med någon som vet vad han/hon snackar om och att man förhoppningsvis tar åt sig mera då än att lyssna på sina vänner.
Tack för ditt stöd, har avklarat en vit helg nu och det var det bästa jag gjort på tre månader, även om jag mestadels sov och hade väldigt tråkigt så lyssnade jag för första gången p länge på min kropp.

Jag kämpar på..

kram E

för din skull Mod60! Jag ska fortsätta min kamp att komma dit där du är nu. Tack för att du delar med dig och på så sätt inspirerar och ger mod till oss som kämpar. Varma kramar

för din skull Mod60! Jag ska fortsätta min kamp att komma dit där du är nu. Tack för att du delar med dig och på så sätt inspirerar och ger mod till oss som kämpar. Varma kramar

som jag skrivit här, och hur har det gått...tja, sådär. Har inte varit helt vit i sommar, men min intention är fortfarande att helt sluta med mitt dj...a vindrickande. Läser dagligen här, blir inspirerad och avundsjuk på er som klarat det. Nu flyttar min yngste son och jag blir för första gången på många år helt ensam, oroligt känns det.Blir orolig för att mitt drickande ska eskalera. Behöver en plan och en djäkla massa stöd.

Vad bra 21 dagar. Suveränt. Ja tanken att inte kunna dricka är svår och kommer man brottas med. Bra att du tagit tag i problemen. Jag gar själv haft ett återfall och man kan nog råkat för ett bakslag men det gäller att hålla sig till en plan. Det gäller att ta hjälp och många är livrädda för sjukvården men jag har bara goda erfarenheter.
Nu kör vi en vit vecka till /Aeromagnus

Ja du kan tyvärr aldrig få din kille att sluta men duhar ju lyft problemet. Det låter ju brutalt MEN som ovan sagt så måste viljan komma från honom. Du måste fundera på vilka val du ska göra för som du är inne på så måste du tänka på dig själv.

Du har utvecklat ett kemiskt beroende och din hjärna kräver a men din kropp inte. Ibland så dricker man för att fly.
1. För det första se till att inte ha något hemma.
2. Försök att ta en dag i taget
De första dagarna är värst med abstinens och ångest.
Jag tycker du ska kontakta vårdcentralen och fråga lite om alkoholmissbruk du kanske kan få samtalsstöd eller annan hjälp.

Plötsligt har min värld blivit så annorlunda. Från att bara bo i samhället och kommunen, arbetar jag nu i kommunen med ett jobb där jag träffar många människor varje dag, o där mitt uppdrag är att hjälpa dem. Plötsligt är jag granne med både min chefbo arbetskamrater. På fritiden träffar jag ibland samma människor, både privat och i form av yogalärare. Så många läskiga situationer jag hamnar i. Känner mig väldigt ny på jobbet. Känner mig trygg i yogalärarrollen, men det är på ett nytt ställe mitt i samhället o har ju liksom inte tidigare haft barnens kompisars föräldrar som elever... All anonymitet både på jobb o fritid är borta. Och detta är läskigt. Men bra. Det tvingar mig att inte hoppa över skaklarna. Min förhoppning är att detta ska hålla mig nykter på riktigt. Jag har förstått att jag måste ha en längre period av fullständig nykterhet innan jag ens kan fundera på nästa steg, för att kunna se klart. Jag har funderat klart nu, det finns ingen annan väg för mig. Jag är en beroendepersonlighet o har varit sedan jag var 14. Nu vill jag gå till botten med mina problem. Första steget är total nykterhet året ut. Så, nu var det sagt...

Det du skriver kunde jag ha skrivit. Jag tror jag skrivit liknande texter. Glädjen, tacksamheten, energin. Jag fick också kommentarer om att jag såg annorlunda ut. Fräschare antagligen för att fylleplufsigheten var borta men också förmodligen för att blicken var säkrare. Skammen var borta. Nu ligger jag lite före dej, i mitt fall blir det tre år och tre månader nykter. Jag kan berätta att jag fortfarande känner tacksamhet och glädje över min nykterhet. Oftast är den numera helt självklar men åtminstone varje vecka tänker jag på hur glad jag är att jag är nykter. Stolt över att man alltid kan räkna med mej, jag är alltid körklar och klar i huvudet också. Alla beslut jag tar är gjorda på nyktert huvud, det kan bli fel ändå men inte lika ofta. Det som blivit lättare ju längre tiden går är att acceptera det förflutna. En annan sak är också att sug efter alkohol har försvunnit helt.
Jag tror inte du kommer att falla igen. Du har hittat vägen. Men man måste nog alltid minnas att man är alkoholist, man får aldrig låta sej tro att man kan ta ett glas. Varför skulle vi det? Ha det fortsatt gott!

Tack Sisyfos och vändningen:)
Hoppas allt går bra för er oxå :)

Vad bra att du själv har insett att ett osunt liv med onyttig mat, film och mycket alkohol inte är något för dig. Här på forumet finns många i samma situation och mycket stöd att få.
Jag tycker att du gör helt rätt som tar upp detta problem med honom. Det är det enda du kan göra - var tydlig med att du inte accepterar hans beteende längre. Sen måste han själv komma till insikt att detta inte håller i längden. Ingen slutar dricka förens de vill själva.
Försök fokusera på dig och ditt liv. Du verkar veta vad du vill ha för att må bra. Håll fast vid det! Lämna de där filmkvällarna som du inte gillar, träffa vänner och gör sånt som du mår bra av.

Ta hand om dig!

Är ny på detta forum o mitt problem är att jag tycker alldeles för mycket om rödvin. För det mesta räcker det med några glas eller inga alls men i gott sällskap o vissa vänner kan jag inte sluta, jag börjar fint men sedan finns det inget stopp. Detta har blivit ett jätteproblem, tappar minnet o styrseln o snart min man! Jag är så trött på mig själv. För det mesta tar jag några glas o sedan är det bra. Hur ska jag kunna dricka normalt?