Senaste kommentarerna i forumet

Detta är mitt första inlägg. Poletten trillade ner höromdagen för mig, att min mamma dricker på kvällarna. Jag tror att det inte gått superlångt än, men är helt klart mer än vad som är hälsosamt och normalt. Sitter nu och försöker läsa mig till vad jag ska för förhållningssätt i detta. Jag är orolig, vill reagera men inte gå på för hårt och riskera avståndstagande. I min situation just nu skulle jag önska mer artiklar där det resoneras kring detta. Hur kan man hantera det som anhörig/vuxen dotter till någon i början av ett missbruk. Hur kan man ta upp det med personen ifråga? Finns det något man inte bör göra/säga? Förstår att alla är olika, men tips på olika ingångsvinklar/förhållningssätt så kanske man kan läsa och se vad som skulle kunna funka för en själv.

Klarade fredagen nu är det lördag och jag har återigen bestämt mig för att inte falla ikväll. Inte det minsta! Jag har druckit nog med vin för en livstid och mer därtill. Tänker ibland på hur mina organ set ut inuti och det skrämmer mig. Har aldrig druckit veckor i sträck men på helger och hela semestrarna typ. Mer eller mindre. Tänkte motivera mig med att man kommer se fräschare ut och friskare om man inte dricker som en bonus till det bättre måendet... Trevlig lördag!

Svårt att somna igår kväll.
Blev väckt tidigt imorse av dottern. Hade trott jag skulle känna mig pigg, glad, fylld av energi. Istället en oemotståndlig trötthet som inte vill ge med sig och en sorg som får tårarna att rinna blandat med vredesutbrott för minsta lilla. Arg på allt och alla även fast jag vet att det i grund och botten det är mig jag är arg på.
Någon som vet om allt detta: trötthet, ilska, sorg är vanligt efter några dygns uppehåll (dag 4 nu)? Det är alla dessa känslor som jag använt A till att döva.
Fin lördag!

Klarade fredagskvällen utan problem!! Känns jättebra

En liten seger är också en seger.

Ännu en morgon jag vaknar och försöker komma ihåg vad jag gjorde igår kväll. Som vanligt slås jag av tanken av hur meningslöst det är att tappa en hel kväll. Sekunden efter förstår jag att jag var helt klar igår. Kommer ihåg allt. Inser även att jag utgår ifrån att jag är bakfull i onödan. Hjärnspöken! Kan helt klart vänja mig vid att vakna och känna att jag orkar göra något av dagen!

Nä vet du, Akvariet. Nu har du nog verkligen vävt alkoholen i ett rosa skymmer.

Grattis till 7 mån. Jag känner nog igen mycket av det du skriver.

Du har så rätt Ullabulla! Precis så är det.
Jag gjorde oxå det du sa är borta hela helgen. Första halvan har varit jättebra. Sovit enormt bra. Känner mig utvilad på första gången på länge.
Sedan om jag struntat i honom, ja nästan iallafall.
Men ska bara försöka njuta denna helg. Tack Ub :-)

Nu är det 7 månader sedan jag drack (i går) och relationen till alkohol är tämligen okomplicerad. Jag gillar verkligen mitt nya liv, framför allt att jag inte behöver lägga en massa kraft på att komma i gång igen efter att ha druckit. Det mesta flyter på mycket enklare än tidigare: jag kommer lättare upp på mornarna och kan med gott mod ta tag i dagens uppgifter, eftersom jag dagen innan firat segrarna och dränkt sorgerna med andra medel... Jag har helt enkelt mer tid att göra saker jag vill. Jag styr mitt liv, inte ett beroende, inte en vana.

Vad gör jag då med med min tid? Jag önskar jag kunde skriva att jag tillbringar mer tid med min fru som jag verkligen älskar, så är det inte för jag har svårt med hennes drickande och hur jag ska förhålla mig till det. Men jag är glad över att jag tränar mer och regelbundet, att jag mediterar en lång stund i stort sett varje morgon, att jag jobbar mer (jag är småföretagare och arbetar just nu intensivt för att företaget ska utvecklas. Jag tycker det är mycket roligt) och att jag är mer aktiv i relationen till och gör mer tillsammans med mina barn (några har hunnit bli unga vuxna).

Men visst saknar jag min vän, den ständigt närvarande och härligt befriande kompisen som alltid fanns till hands. Som aldrig gnällde, uteblev, klagade eller var jobbigt krävande. Bara befriande, gjorde bekymren mindre, tillät att hämningar släppte, gjorde mig avslappnad, glad. Det är som att sörja en kamrat som gått bort. En vän som man av och till tänker på, och saknar. Som senast, från den senaste veckan: Man kanske skulle ta en weekend i London igen, där kan man ju gå på pubar och dricka Ale som inte finns i Sverige? (Eller, hmmmm, vänta nu.....) Åka på konferens till Åre vore trevligt, det finns så mycket bra ställen att gå på i backarna efter skidåkningen och ta en.....I ostdisken: ahh, Roquefort var länge sedan, till det passar ju.....Jag skulle vilja åka till Prag. Det är en vacker stad och tjeckerna gör ju fantastisk .... På tåget väg hem efter ett par dagars arbete på annan ort, hungrig, in i restaurangvagnen, där är det fullt med folk som inmundigar hela SJs utbud av ädla drycker, och jag känner mitt utanförskap och ett lätt sug, saknar min vän......... men köper min mat och mitt mineralvatten och går tillbaka till min plats.

Så, min vän jag saknar dig, vi hade verkligen bra stunder tillsammans (och dåliga i och för sig, men de ha vi nästan glömt, för, som bekant, man minns ju de goda stunderna blott...). Och jag tänker på dig med sorgset vemod, precis som jag tänker på annat ibland, det finns människor jag saknar, saker jag skulle gjort annorlunda, möjligheter jag missat. Men det är som är och nu har jag andra vänner. Som jag trivs med. Någonstans växte vi isär och det är uppriktigt ledsen för och jag kommer alltid att sakna dig. Men det finns ingen väg tillbaka.

Vet inte hur jag ska klara upp det här!' Jag känner mig så otroligt ensam. Det känns som jag är ensammast i världen. När ens barn mår dåligt o man inte har hjälp från pappan så känns det tungt. Ska på samtal på måndag. Det måste finnas nån utväg o hjälp för min dotter. Jag måste kunna hjälpa henne på nåt sätt!!

Vi fortsätter!

att höra!

Go kväll och tack för ditt välkomnande.
Du har gissat helt rätt. Precis så har det varit i princip varenda helg de senaste 3 åren och även vissa vardagskvällar. Jag är evinnerligt trött på det och inser vilken makt jag har givit åt alkoholen med tanke på hur skrämmande det känns att försöka stå emot. Även alla tidigare misslyckade försök talar åt samma håll.
Pigg och fräsch hela helgen, återstoden av livet, tanken är lockande och svindlande. Därav får jag ta en kväll i taget. Denna har blivit och kommer fortsätta vara nykter.
Önskar dig och alla andra en fortsatt trevlig fredagskväll!
/Nilla

Det är en skön känsla att komma förbi en vecka utan A.
Nu väntar alkoholfri middag med hela familjen. Frugan o jag är krassliga efter feber o halsfluss. Mycket bättre med feber än bakrus!
Till o med skönt ibland med hög feber. Man måste liksom varva ner fullständigt, låta imunförsvaret sköta sitt utan att man blandar sig i.
Ha en god helg alla kämpar!
Erik

Tack Fenix,
Det går fint. Precis som för dig just nu.
Lite irriterad o grinig just nu men det beror mest på inaktivitet då jag legat med feber i några dar.
Bättre i morgon.
All lycka till dig.
Erik

Välkommen Nilla! Det är klart att du fixar helgen om du vill men det ligger mkt i det du skriver, vill du verkligen? Jag kan tycka att du skulle kunna tänka typ såhär:

1. Du dricker och helgen blir exakt lika som de tidigare helgerna de senaste åren (gissar).

2. Du dricker inte och påbörjar en ny resa men till att börja med, du är pigg och fräsch hela helgen.

Om du väljer att vara nykter, fokusera på vad du vill göra och tänk inte så mkt på om du ska eller inte ska dricka.

Det är grymt härligt att vara i form på måndag morgon och redo för en ny vecka!

Lycka till!

Så glad jag blir att se att ni skriver här för min skull, tack! Ikväll sitter jag i soffan med barnen och dricker Cola o äter chips. Hade inte ens suget idag trots fredag och allt. Eller jo, tanken kom ett par ggr att "åh vad mysigt med fredag och lite vin..." Men jag kunde relativt lätt slå bort den. Det är faktiskt pga stödet härifrån jag klarar det. Det är så fantastiskt! Imorgon ska jag vakna pigg och göra massa roliga saker med barnen. Hoppas det går bra för er andra också! Stor kram o trevlig helg!

när jag ger råd åt andra.Gör si och gör så så blir allt så mycket bättre.Och nu sitter jag här igen och är svag,ledsen och behövande.Inte ett dugg stark och livsglad.Jag saknar honom,jag lider med honom.Jag skulle vilja åka ner och bara hålla om honom och säga att nu fixar vi det här.Kom nu så börjar vi vårt nya bättre liv utan alkohol och medberoende.
Och han kliver förstås upp från sin soffa och säger,Jaaa vad har du väntat på.Nu kör vi...

Oroar mig för hur mycket jag förstört kroppen senaste åren. Äntligen kan jag börja fundera/planera vad jag ska göra i mitt nya "vanliga" liv. Finns mycket som behöver förändras. Känner dock av ett starkt abstinens relaterat syndrom; irritation. Till och med reklam pauser på rev kan få mig att se rött. (Kanske dåligt exempel. Det är väll snarare ett sundhetstecken )

Fortfarande över förväntan. Otroligt trött men fungerande. Igår kväll fick jag till och med för mig att gå och träna. Värst idag är träningsvärken. Känner mig fortfarande lätt yr och ont i "njurarna". Efter ett dagligt intag på minst 40cl 40% i flera månader sant månader innan med något mindre så verkar jag haft en otrolig tur.

skulle så gärna vilja veta hur det känns för dig idag, dygn 5. Tänker på dig och förbereder mig själv.

Usch usch usch.
Trillade dit igår så det visslade om det.
27 dagar höll det den här gången.
Faan vad misslyckad jag känner mej.

Hur kan hon lägga.pussel.när hon är så dyngrak som du påstår?
Får inte ihop det.
Hon kanske är " normaldrinkare" och du alkoholfobiker....

The white queen är verkligen kanonbra. Lagom dos galenskap, kärlek, passion och maktkamp. Tror det faktiskt är en svensk/engelsk tjej som spelar drottningen. Jag gillar historiska serier...
Nu ska jag inhandla lite gott bubbel till mig ikväll och imorgon. Utan alkohol såklart :)
Ha en bra helg du med MarianneM och alla som kämpar mot alkoholen....

av valmöjligheter.En del,som jag skrävlar ju på och brer ut mig och kan vara nog så öppen i ett forum.Men andra kanske behöver knyta upp till en av dom som är tex inne på beroendesidan.Ungefär som på fb att man kan både vara offentlig och privat.Sen vore ju rådgivning bra när man är i process så att säga.Nån sorts expertis att bolla med när det är som tyngst och man egentligen kanske vet hur man ska agera,men hjärtat säger nåt helt annat.Ingen regelrätt terapi förstås,men lite kloka sansade expertråd.Vi som är anhöriga vill ju gärna färga av vår egen resa på de råd vi ger.