Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner precis samma som du.. Min mamma är periodare och jag har nog aldrig mått såhär... Känns nästan som i början av en graviditet... Yr och illamående /: hoppas det blir bättre för dig

Förstår din ekonomiska tanke med bil, pengar och resa. Din man har allvarliga problem och behöver få hjälp. Jag tycker att du ska ge honom ett ultimatum om du nu vill. Sluta dricka och ta hjälp eller förlora mig. Det låter hårt men är flaskan värd mer varför ska du då satsa? Tänk på dig och din hälsa. Du är värd ett värdigt liv och att bli älskad.

Den där resan är inget för dig. Kontakta en läkare för sjukskrivning, eller kanske resebyrån om pengarna är viktiga. Annars släpp dom bara. Priset för att åka kan bli högre... Håller helt med Ebba.
Vad är det som skrämmer dig mer att leva själv än att leva som du gör nu?
Kanske finns någon annan grupp med al-anon som passar bättre. Jag har förstått att många fått stor hjälp där. Jag blev tipsad om:
http://namndemansgarden.se/vara-enheter/ronneholm/anhorigcenter

Starkt av dig att tagit tag i dig och din hälsa, samla kraft till nästa steg.
Lycka till!

Jag har just läst hela din tråd, den är himla fin och lärorik. Har du läst hela? Så mycket man redan har glömt och så jag då, som skrev hos dig som om det var min dagbok... Hehe, nynykter och spirande.

Kram Ebba / Nykter och rekorderlig (cider, nä)

Tre dagar brukar det ta tills man avgiftat det värsta. Ångest och skuld får du också på köpet tyvärr. Detta släpper efter några dagar. Drick mycket vatten, sug dämpas med choklad och cola för min del. Hur ser ditt drickande ut annars? Kämpa på

..lite avslaget, mulet t.om. ute.
Klockan har hunnit bliva sex på kvällen, ordningen är återställd, alla gäster är utflugna.
Frukosten var rejäl med massor av gäster, det känns som om de vill se förödelsen, gotta sig i sin egna ångest.
När soporna ligger i drivor, tomflaskorna ligger överallt, smutsiga vinglas på fläckiga dukar, det hjälper dem att driva ut deras egna ångest,
Ungefär som att det finns de som har det värre, som måste ta hand om all den hör skiten också.
Men sådana är inte vi, vi hann skyffla undan det värsta, så det fanns inget slagfält att skåda ut över, suck!

Det blev några stolar som pajjade, ett par glas, två stora sopsäckar med matsopor, fyra kassar med returglas och pant.
Inget roligt att tömma matsoporna med äckliga papperstallrikar med gammal surnad potatissallad blandat med panten,
Burkar som pantmaskinen inte tar emot för att de inte är av aluminium, burkar med streckkod men fel landskod ( ej 73-),
Och burkar som man får pant på, returglas med pant, färgat glas och ofärgat glas, och en massa j-vla getingar gömda i flaskorna.
Rev tälten som hunnit torka under morgonen, torkade bort rödvinsfläckarna på trallen, diskmaskinen som gått nonstop sedan förmiddagen igår.

Känner mig ändå lite som dagen efter, ingen är så där fantastiskt glad utan det ligger en liten irritation i luften hos alla.
Grannarna som festade loss som mest igår hade trädgårdsskötsel med rufsigt hår och kraftiga kråksparkar under de hålögda ögonen.
Jo det var inte direkt ovanligt hos mig heller, förr, kände igen suckarna och de ihoptrycka rynkorna mellan ögonbrynen, inget kul idag alls...

Men..men, det är fortfarande deras problem, jag är hyfsat fräsch trots den uttömda energidepån och sömnbristen.
Aktiviteterna har varit på topp under en lång tid och vi kommer att behöva en enorm konvalescens i soffan i många dagar.
Man klarar av att spänna bågen under en viss tid, men inte för länge, sedan måste man fylla på batterierna igen.
Alla har gjort sitt yttersta, det blev ändå bra för väldigt många personer, specielt frugan som var oerhört nöjd med veckan.
Klarade av pressen att sköta spakarna utan hennes regi, det var svårt att inte glömma bort att saker och ting var hemliga,
Och på ren rutin var jag på väg att fråga henne om saker som hade röjt våra planer, det var svårt och jag kände mig ensammen i mina beslut.

Nu är ordningen återställd, frugan är åter vid makten som beslutsfattare och jag kan kliva ner ifrån tronen som ställföreträdare.
Kan sitta lugnt och bara nicka när frågorna kommer om vad vi ska ha till middag och så vidare, känns bra...
Är jag en drönare, ja kanske, men på mitt sätt.

Tittar på travarna av iskalla ölburkar som står i garaget kvar efter festen, vem ska dricka upp alla dessa?
Skulle nog räcka ett par veckor för min del, om jag började igen...
Men vem skulle vilja påbörja ett livslångt drickande igen, det där är bara en promille av vad jag skulle behöva resten av året.
Det vore som att tända på en nyårsraket, det gnistrar en stund, flyger iväg med en enorm fart för att slutligen explodera i ett eldhav av konvulsioner av ångest.
Vem skulle vilja ha det så?, inte jag...
En mänsklig råttfälla, man vet aldrig när det smäller till, och har det hänt är det redan försent...

Andas in....andas ut, tänk efter...och se framåt, vad är mina planer för framtiden...?
Att ha kollen förstås, hur får jag den?
Genom att inte fundera på det första glaset, råttefällan smäller till när du minst anar det.

Berra

Bra beslut!
Vi är många som vet hur de där svettningarna, ångesten och värken känns.
Håll ut, det blir bättre om man lyckas hålla sig från att försöka bota det kortsiktigt med öl.

Vänliga hälsningar/
Ebba

Jag planterar om blommor i slutet av augusti. Rätt idiotiskt, men det får tiden att gå.

Det går över och det blir bättre. Det säger alla som tagit sig förbi de första dagarna. Man får ägna sig åt något och låta tiden gå, är de råd jag får. Du har klarat en dag mer än jag. Det är ett steg närmare friheten!

Min kille och jag bestämde oss för att skaffa barn efter att han varit nykter ett tag och vi hade ett stabilt förhållande. Han har vart jätte duktig med alkoholen under graviditeten, köpte en större lgh, började träna och plugga körkort igen.
Idag tänkte jag ge honom lite ensam tid och åkte in till stan. Så slutar han svarar i telefon, den bekanta orolighets känsla börjar komma eftersom han alltid brukar svara i telefon. När jag kommer hem har han däckad i soffan, stinker sprit. Han försöker ta sig till toan men han är så full att han knappt lyckas. Nu är det två månader kvar innan vår dotter är beräknad att komma och jag känner mig jätte orolig och sviken. Vill inte att vårt barn ska växa upp såhär. Känns som att jag gett honom så många chanser redan. Vill ju vara med honom och känner mig väldigt maktlös.

Jag har läst i dintråd många gånger och vet att du har gått igenom ett rent helvete. Jag kan tyvärr inte skita i att hamna i rullarna. Tack för ditt stöd. Det är verkligen stort för mig att så många bryr sig så mycket. Det känns så innerligt på något vis.
Hur som helst är timmen slagen när jag tillåter mig ta mitt första glas. Det är jobbigt som fan!! Inte för att det skulle smaka bra, utan för att det tar bort det som pågår i min kropp och hjärna. Nu blir det inget i alla fall, utan jag får hitta på något annat.

Tänker på dig pion, tror du inte att du ska söka någon slags hjälp. Själv lät jag det gå så långt att jag fick kramper och hörselhallucinationer.
Jag kunde inte sjunka längre. Då först då vaknade jag upp, till min inre kamp. Själv är jag i rullarna och idag bryr jag mig inte. Jag fick hjälp
och jag lever. Jag var så sjuk och förgiftad hade försökt så många ggr att dricka normalt och jag föll varje gång längre och längre ner.
Tog kontakt med alkoholterapefterna i min stad och gick ett tolvstegsprogram ungefär ett år dagligen på förmiddagar. Trodde efter det att
jag kunde dricka normalt igen, helst sjukt. Sista gången var 10 september 2013. Jag hade då druckigt i stort sett dygnet runt, och det
slutade i katastrof. Efter det har jag inte druckigt. Skräcken håller mig miltals ifrån alkohol, och jag tror att jag aldrig mer kommer att gå
tillbaka. Har funnit min styrka i någonting stort, jag vet inte vad.
Varje dag nykter är en gåva för mig.
Ta hand om dig, skriv mycket här om du vill
Många kramar
Konstnären

Klart vi är! Underbara och älskade av alla - hela tiden ;-)

Tack Muränan!
Har sett reklamen och den är klockren! Förbannar lite min svaghet men känner mig ändå lite nöjd att jag baaara drack lite. En dåres försvar, jag vet men vanligtvis brukar det oftast sluta med att det blir "all in". Inte den här gången. Du har helt rätt i det du skriver om att det är lika mycket dom ikring en som tjatar som har problem. Jag har nog också varit på den sidan och sett nyktra människor som läskiga hot dom har koll och registrerar allt tokigt vi fulla gör. Förstår precis vad tjatet bottnar i men det gör det inte lättare att stå ut med. Måste nog morska på mig lite jag också. En dag i taget.. En sak i taget.

För ett gott skratt!! Ni är störtsköna!!

"Att du inte dricker gör att de måste SYNA sitt eget drickande i sömmarna och det är inte alltid roligt." och inget annat.

Tråkigt att du kände dig tvungen att dricka... Bra att du inte passade på och hälla i dig flera liter! Kanske inte ska räknas ens som ett återfall, utan olycksfall i arbetet? Vad vet jag.

Har du sett den här tv-reklamen som gick i våras? Den när Anders inte vill ta en kaka ur kakburken som skickas runt bland kollegorna? Kontentan är att det finns inget vi tjatar så mycket om på andra som alkohol. Va? Ska du inte dricka? Klart du ska dricka! Kom igen för fan! I dessa sammanhang tror jag att man kan vinna på att säga som det är. Det är visserligen inte kul, men något i närheten då? Jag har inte riktigt hamnat där själv än. Det var goda försök till midsommar kan jag säga, men när jag barskar på mig, så är det inte så många som "vågar". Det är inte så många som orkar/vill sätta emot då. De skulle bara veta att i mitt nya nyktra jag är jag inte alls så där hård längre...! Scchh!

Men du kanske till och börja med ska försöka att inte hamna i dessa situationer? Rädda dig själv genom att inte utsätta dig för den typen av sammanhang än? Sedan får du ALDRIG glömma att de som tjatar mest är de som också har problem! Att du inte dricker gör att de måste dricka sitt eget drickande i sömmarna och det är inte alltid roligt. Det är därför enklare för den med problem om alla dricker. Då är det legitimt. Tänk på det.

Stor kram

Drack vin igår. Om än måttligt. ( spelar det någon roll? Nej! ) Tillbaka till ruta ett igen. Ingen ångest idag men är däremot full av beundran för er som lyckas. Är inte den som ger upp i första taget. Det är bara att ta nya tag. Jag har svårt att stå emot trycket från min omgivning. Vill inte skylla på någon annan men trots att jag tackat nej tusen gånger så fick jag ändå vin i glaset. Lyckades sitta och smutta på det ( vet ej var jag fick den viljestyrkan ifrån) för att få tyst på tjatet. Mitt eget beslut naturligtvis men fan vad jobbigt det är med tjatet. Måste nog vara ärlig och säga som det är. Att jag har alkoholproblem för att få tyst på folk. Måste man sitta inne ensam för att klara det här? Verkar så....

Åh vad härlig du är!
Skönt att man inte är ensam och bättre blir det dag för dag. När man lär sig att cykla är det svårt i början, man ramlar, svär och får skrubbsår.

/ Ebba, som lärde sig cykla för 100 år sedan och är svag för liknelser.

Tack för tipset Villmåbra! Det var väldigt intressant att lyssna på. Jag ska definitivt åka och köpa kornkärnor nu och testa.

Vad roligt Ebba att du uppskattar det jag skriver. Det är ju så skönt att kunna skriva helt anonymt här om alla tankar på ditt och datt.

Nu är det söndag förmiddag och vi ska snart dra igång med en försenad helgstädning. Det är varit fullt ös den här helgen med allehanda aktiviteter och även om jag är sliten efter gårdagens motionslopp har jag INTE baksmälla.

Vi blev bjudna till ett par vänner i lördags. Mannen är hopplös drinkare och har svårt att tolerera att man inte dricker alkohol när vi är tillsammans. Så, en vit lögn och en snabbt inkastad aktivitet fick rädda mig den här gången. Orkar inte diskutera med och hantera honom just nu. Skjuter det på framtiden.

Många av oss återkommer till problemen med att vi och våra gamla vänner har svårt att hantera nykterheten vi valt i vårt umgänge.
Och, det är klart att det blir svårt, som i fallet med kompisen jag beskriver. Svårt eftersom vår relation har en stark gemensam nämnare i alkoholen. Finns det inte så mycket mer än det och artigt fyllesladder då kanske det är lika bra att inse att man inte ska umgås med den typen av vänner mer.

Jag och min familj har tidigare haft en stor kärlek till natur och naturupplevelser. Den lusten börjar återkomma nu och i det spåret kommer vi kanske att hitta nya spännande vänner att umgås med och där alkoholen har en underordnad roll. Ja, vi får se.

Lite spridda tankar en söndagsförmiddag!

Nu ska jag åka och handla hela kornkärnor!

Ha en skön nykter söndag vänner!

/ Incognito

Jag kände efter en vecka att jag höll på att krypa ur skinnet. Vet inte om det var ångest eller abstinens. Eller ångest och abstinens. Eller ångest av abstinens. Eller abstinens av ångest. Men det spelar inte så stor roll vilket det än är. Det är jobbigt som det är. MEN det blir bättre! Jag lovar!

/ en som har haft psykbryt större delen av veckan när hon tänkte efter...

Ja du Adde, som jag har funderat över det som skrevs. Var bara glad att du inte läste det. Jag tolkar det som något som skrevs i en psykos. Inläggen togs bort av Alkoholhjälpen efter anmälningar och jag har innerligt önskat att de inte bara lämnade det därhän utan tog ansvar, om de har något ansvar i ett försök att hjälpa personen. Jag tror att personen i fråga faktiskt läser nästan allt som skrivs i forumet, det tyder på det i orden i personens inlägg.
Vill inte skriva mer om det för jag är fortfarande skärrad och rädd.
Om du som skrev det läser det här: be om hjälp innan det är försent. Alla som har skrivit till dig här vill att du ska må bra och inte skada dig själv eller någon annan.

Är vad ni är! Fenix, du har ju hängt här tag. Skam den som ger sig! Det är skönt att veta att det verkligen finns människor som förstår och de som klarat det. Det ger hopp.

till dina två veckor! Jag är på Dag 2 och läser allt på forumet. Känner så mkt igen det du skriver, har också så mkt bättre dialog med barnen när jag är nykter. Nu är de utflugna, men jag vill inte mer vara påverkad och dricka när de kommer hem. Säkert märker de att jag smyger iväg och dricker mer än vad som är normalt. Jag har också berättat för båda att jag har problem med alkoholen, och nu börjar de kännas skamligt att jag inte slutat helt när de vet om detta. En plötsligt insikt jag fick, och ytterliga en motivation att sätta stopp.
Vi hoppas att våra första två, i ditt fall veckor, i mitt fal dagar, ska fortsätta i oändlighet.

Det är skönt att springa i regn tycker jag! Spring bort det jobbiga.

/ Ebba, som inte har sprungit på sex år, kom hon på när hon tänkte efter...