skrev Vändningen i Alkoholfritt vin - bra eller dåligt?

Så jag får göra ett experiment och se hur jag själv stämmer mig till det. Jag märker att på jobbet så vill jag alltid ha med mig kaffe in på möten. Det är inte för att jag är koffeinberoende. Snarare för att det är så inprogrammerat att ha den där varma drycken nära till hands och småsippa ur den under mötet. Jag tänker lite samma sak vad gäller helger osv. Det kanske känns lättare att avstå alkoholen om man ändå kan ha något att sippa på, som inte ger en berusning, men som ändå "sysselsätter en" på samma sätt eller hur man nu ska beskriva.

Får prova och se hur jag reagerar på det och vad hjärnan säger.


skrev Vändningen i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Jag tycker iofs att personalfester är sjukt tråkiga och vill också bara dricka vatten och dra efter två timmar ;) .. tyvärr brukar jag få sitta och härda ut eländet hela vägen. Oftast nykter eller med bara något mindre drucket. Tycker det är såååååååå tråkigt, vill bara hem och i just det avseendet inte till etanolen.

Håller med om ljuset. Är det någon gång man ska bryta dåliga vanor så är det nu och inte när mörkret mer eller mindre är konstant.


skrev FataMorgana i Alkoholfritt vin - bra eller dåligt?

Jag ser ju att när jag dricker a- fritt vin så dricker jag lika fort som som jag gör med "riktigt" vin. Så beteendet är ju kvar men samtidigt har jag blivit mycket mer medveten om hur snabbt jag faktiskt dricker. Alltid -oavsett dryck. Fördelen är att jag inte blir full utan kan träna på att sakta ner farten och samtidigt njuta av något festligare än bubbelvatten. Jag är rätt nöjd efter en flaska och kan gå över på vatten:). En dag kanske jag föredrar vattnet. Who knows? Tror man får testa sig fram beroende på vad man är ute efter. Dricka lagom eller inte alls? Mitt mål är att alkoholen ska vara en ickefråga i mitt liv. Den dagen den inte upptar någon av mina tankar då har jag nått mitt mål.


skrev Kvaddad i återfall

Och du manana.....det är inte DU som är idiot!!
Stor kram till dej


skrev FataMorgana i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Inte helt lätt. Det är inte en jättenära arbetskamrat men jag känner att hen tyr sig lite till mig. Jag har nån gång sagt att jag försökt dra ner på rödvinet för att jag använt det som stressdämpare. Lite så där svävande. Då kom det en liten igenkännande nick. Längre än så har jag inte tagit det. Drar mig för att gå till chefen...har känt lukten av alkoandedräkt nån gång. Men hen håller sig gärna en bit i från. På personalfest dricker hen vatten och drar efter två timmar, typ. Också det säger en del. Önskar man hann med lite djupare diskussioner. Då kanske det skulle hända grejer.
Tack Vändningen och Valeria för era synpunkter. Uppskattar det verkligen:). Önskar er båda en skön helg.
Just nu njuter jag i alla fall av våren trots utebliven värme. För mig är ljuset viktigare. "Man borde inte sova..." Inte den här tiden.


skrev Stingo i Alkoholfritt vin - bra eller dåligt?

Att afritt vin eller öl kan fungera på det sättet är helt klart, men det är väldigt individuellt. Åsikterna går isär. En del anser att afritt vin/öl inte är bra, medan det för andra är liten del i att hitta ett bra liv utan alkoholen.


skrev Tulla i återfall

Klart du fixat detta med din man vid din sida!! Allt är ju som värst innan... Du kommer lägga dig trött av fysisk aktivitet och fina upplevelser om kvällarna!
Vakna pigg på mornarna och känna att du tagit tillvara på tiden.
En dag i taget!!! Ta hand om dig /Tulla


skrev Kvaddad i återfall

Ja det skall bli grymt skönt att komma iväg. Om jag nu gör det.
Klarar inte ens att packa av ren stress. Och vips infinner sej bilden av ett glas " avstressande" vin i soffan för att coola ner.


skrev Kvaddad i återfall

Packar för resan.
Packar ner, packar upp, packar om. Kan inte tänka. Vilja skor måste med? Får jag plats med tjocktröjan?
Packar upp igen.Byter resväska.
Faaaan sån stress för en resa.
Hetsdricker kaffe som jag bara blir ännu mer stressad av. Börjar undra om alkoholen gjort mej helt kajko.
Inser nu att jag måste en tur till apoteket innan vi åker. Har tre apotek i närheten, samtliga ligger granne med ett systembolag.
Wish me luck!


skrev Blomman i Borttappat blomma. Hittelön garanteras.

Jag har inte vägt mig nu på flera dagar. Jag har 1 gång loggat in på facebook via datorn. Mest för att kolla om jag fick en liten grej såld på en sida där. Jag har inte varit på instagram.

Jag har druckit 2 dl öl i gårkväll. Jag var inte så sugen egentligen men sambon var sugen och tog en öl sen hällde han upp i glas och gav mig. Han anser jo inte att jag har något stort problem med alkoholen. Jag kunde sagt nej tack.

Har jag fallit? Knappast. Jag vrider mig inte i ångest i alla fall.

Jag har skrivit här att jag aldrig vill dricka mer. Det skrev jag i måndags. Egentligen vill jag inte bli berusad igen. Men det vore skönt om jag kunde bara ha kontrollen. Alltid.

Ja ni hör/ser ju hur hjärna leker med alla möjliga tankar.

Kommer jag dricka något ikväll? Vet inte. Troligen inte. Jag har inga pengar för skiten. Blir jag bjuden på nått? Ingen aning.

Det jag vet just nu är att jag inte är jätte sugen. Att jag infinner ett visst lugn i själen. Och att jag slutat försöka så förbaskat mycket som innan.

Jag tror och hoppas att livet utan hormonerna börja landa för jag känner ett helt annorlunda lugn i min själ.

Ha en underbar fredag. Nyktra för de som väljer det och kontrollerade för de som väljer det.

Kram


skrev PP i Att komma vidare

Det är nog väldigt svårt att svara på. Det beror ju helt på hur hon ser på sitt beslut att flytta ut.
Men jag tror generellt efter det jag läst på anhörigsidorna att det tyvärr har gått en hel del av tid
innan hon fattat detta beslutet. Det brukar inte vara så att något direkt lämnar utan att ha en tanke.
Så vad göra?

Det enkla svaret är väl att sluta dricka?!

Det är vidare ett beslut som man bara kan fatta för sin egen skull. Har vi en gång utvecklat alkoholproblem, så är nog lösningen att sluta för andra anledningar än oss själva i och för sig bra, men inte det som leder till långvarig nykterhet. Det är mina personliga funderingar.
Kanske behöver du ta hjälp? Finns ju en massa att få. Via läkare, medicin, AA, forumet.
På vilket sätt man kan lyckas är olika, men har man missbrukat länge så krävs flera saker samtidigt. Det viktigaste är den egna insikten, eller vilja att se sanningen i vitögat. Innan man slutar finns det en oändligt lång lista med ursäkter på att det inte går. Förövrigt såg jag inte heller att det var mitt eget fel.
Och så krävs det en enorm beslutsamhet. Rösterna kommer att höjas att det inte var så farligt, att det nog går att dricka lite igen. För vissa kan det vara så, men den väg som för en alkoholist garanterat funkar är att inte dricka.
Tar vi det beslutet varje dag då "knastankarna" dyker upp så förblir vi nyktra.

Och här kan du läsa dig till erfarenheter från andra. En viktig men jobbig del är att läsa om vad vårt drickande ställer till med för våra anhöriga. Din fru har flyttat, och hur det blir med den saken visar framtiden. Nu kan du bara fokusera på dig själv och se till att unna dig att ta en rejäl fajt mot drickat.

Lycka till med det beslut du fattar

//PP


skrev Valeria i Mitt måttliga liv

4 glas vitt vin märker jag inte på annat sätt än att suget kommer igång men det lyckades jag ju bemästra. 4 glas rödvin hade varit sämre, då hade jag varit seg idag. Ikväll blir det antingen vitt vin och räkor eller 3,5:or och tacos. Högst en flaska eller ett sexpack.


skrev Flärpen i En början

Köp flera a-fri öl det är gott och lite godis. Jag dricker ofta a-fri öl det hjälper. Du fixar det!


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

inte ha en relation med mitt fortfarande sjuka ex.
Kanske vill mitt sjuka jag ha en relation med mitt sjuka ex.
Kanske vill mitt friska jag ha en relation med mitt så småningom friska ex.
Inte konstigt man blir förvirrad..


skrev Vändningen i Rastlöshet och svartvitt tänkande

Jag är kluven där faktiskt. Jag har väl själv fått någon gliring på jobbet och det har jag ju bara viftat bort och skämtat bort. En helt annan sak var det när polisen frågade mig i polisbussen i måndags och ställde mig mot väggen. Det beror lite på vad man har för relation till sin kollega känner jag. Är det en kollega som står mig väldigt nära, som jag ser också som en vän, då hade jag kunnat ta det med den personen direkt kanske. En mer "vanlig" kollega tror jag bara att det blir det klassiska förnekandet som de flesta av oss missbrukare kör med om man blir konfronterad. I det fallet är det bättre om en chef tar det och gör det med både auktoritet och som kan erbjuda hjälp/stöd. Det sistnämnda tycker jag är viktigt, att det inte blir som kritik mot en missbrukare, utan snarare att man bemöter det med ett förslag om hjälp. Sedan är det upp till brukaren att vilja det.
Mycket handlar om hur man lägger fram saker och ting också. Känsligt är det i varje fall.

Intressanta inlägg och reflektioner du har om ångest mm. Följer din resa och önskar dig världens bästa helg!


skrev Blomman i Mitt måttliga liv

Av 4 glas blir jag seg dagen efter. Det är ju nästan en hel flaska.

Tråkigt att du missade mötet trots din kontroll.


skrev Valeria i Mitt måttliga liv

Missade jag i alla fall trots att jag skötte mig igår, men det är ingen fara. Har sovit riktigt dåligt sedan jag drog ner på A, men har insett efter att ha läst på forumet att både sömnbesvär och annat liknande är rätt vanligt. Men, hade jag varit full igår och lämnat bland de sista hade jag haft värdens j-a ÅNGEST !!!! Då hade jag varit helt knäckt för att ha försovit mig och slitit ut skallen på att fundera ut undanflykter till förklaring. Nu kan jag lugnt strunta i att förklara mig och säga att jag beklagar att jag missade men vaknade för sent.


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

Förstått det här med de två personligheter han besitter.
Han är en snäll man och behandlar mig inte illa varken i fyllan eller nykter.
Därför har jag haft svårt att se min bitvisa besatthet som periodvis legat väldigt stilla och bara rullat på som i vilket vanligt förhållande som helst.
Dvs han har i långa perioder haft kontrollen (nästan) över spriten.
Men att se hur jag som du skriver ovan uppslukas av tankar om att hjälpa styra och kontrollera när han är sjuk och sen kan sjunka tillbaka,det mönstret är solklart nu och jag kunde bara skönja det tidigare.
Jag förstod inte hur jag kunde växla mellan dessa känslostillstånd och att allt blev intensivare och verkligare under hans drickarperioder,dvs jag fick min dos av kaos och känslomässig förtvivlan som nånstans ger min sjuka(medberoende) själ näring.

Detta som terapeuten sa,känsla tanke handling.
Känslan kring detta mönster har jag haft länge,tanken också.
Kanske jag är framme vid handling nu?


skrev Vändningen i Mitt måttliga liv

Blir alldeles nervös av att läsa och följa din progress :) ... det är precis som om du står och balanserar lite på vågskålarna, men skönt att det föll åt rätt håll igår. Tänk vad gott att du fixar morgonmötet idag och kan vara produktiv på jobbet som folk. Jobbet ska man vara rädd om. Hoppas du får en bra fredag nu och en go helg!


skrev anonyMu i Jaha och nu då?

Kära UB,

Tror att den här insikten är helt rätt. Är det inte just exets drickande som triggar igång dig? Att ju sämre han mår, desto mer måste du hjälpa honom och finnas där? Jag tänker på hur många äktenskap/förhållanden som slutar i skilsmässa när alkoholisten faktiskt har slutat att dricka. Då kommer den medberoendes all ilska och besvikelse upp. Innan hålls det nere genom kontroll av alkoholisten och oro/försök att hjälpa. När alkoholisten klarar sig själv, så verkar det uppstå ett vakuum. Jaha - vad är den medberoendes roll och mening nu?

I den j-vliga relation jag levde i tidigare, så funkade det på det sättet i alla fall. Ju sjukare han var och ju mer dåligt han mådde OCH ju mer illa han behandlade mig, desto mer uppfylldes min hjärna av honom. När han mådde bättre och var lugnare, då började jag genast fantisera om skilsmässa och separation. Ingen frisk relation fungerar på det sättet. Alltså, ju sämre det var, desto hårdare knöts jag till honom. Det borde vara tvärtom. Det är också därför som det blir så oerhört SVÅRT för att få någon utomstående att förstå. Den normala reaktionen man får är då "men om det är så illa - varför lämnar du inte honom då?" eller "men så illa kan det väl inte vara - då skulle du väl inte vara kvar?". Alltså står man där som en idiot. Antingen blir man misstrodd eller behandlad som en idiot. Till slut håller man tyst. Till slut vet man inte vad som är sant och inte själv, utan det är den andra som dikterar alla villkor.

Jag kan säga att jag fick jobba på mig själv en hel del när jag sedan träffade min nuvarande man (låter som jag äter män till frukost...). Gamla mönster från den tidigare relationen satt kvar. Min nuvarande man är världens snällaste och skulle inte göra en fluga förnär - allra minst mig. Men det vara också väldigt svårt att vänja sig vid. Jag väntade på motreaktioner, hårda ord, förnedring. Det var ju så det skulle vara. Det var så ett förhållande funkade. Och det viktigaste - jag var inte värd mer än så. Jag var inte värd mer än så...

Lite rörigt inlägg, men du kanske förstår hur jag menar?

Kram till dig


skrev Vändningen i Börja sluta?

Visst är det lustigt hur det kan bli så associerat med "fredagsmys" att det alltid ska till dricka? Laga lite god mat ihop med sin partner, date eller något och givetvis ska det korkas upp och så ska man bli lite småmysiga pga uppkorkningen. Det går ju att ha en utmärkt fredagskväll ihop och mysa järnet med god mat och allt utan en droppe. Man får kramas mer istället för att sippa =)


skrev HelenaN i Börja sluta?

Helg igen, den andra. Fredagsmys med älskling utan vin i glasen. Inte i mitt i alla fall. Försöker komma på om vi nånsin varit nyktra tillsammans en fredag kväll... Hm..
Nya erfarenheter, nya vanor. Inser att redan nu är de vita vardagarna inte konstiga alls. Längtar tills även fredagsmys, helger, fester, semestrar, 50-årskalas mm blir helt naturliga och okomplicerade fast jag är vit. Tänk vad lätt livet blir då :)

Ha en torr och fin fredag vänner!


skrev Ullabulla i Jaha och nu då?

Fick en ny insikt nu på morgonen.Första steget både i Alanon och AA är ju just detta att inte att man inte har kontroll över alkoholen,alkoholisten.
I alla fall i mitt fall så handlar det mer om själva alkoholisten,dvs att jag har upparbetat ett sånt fysiskt och psykiskt behov av min alkis att jag har jättesvårt att avstå kontakt.
Men det lustiga är att när han varit nykter, mått bättre så ramlar allt ned på mer normal och rimlig nivå.

Kanske det är just det som är grejen.När han beter sig som alkoholisten så triggas jag och mitt medberoende igång.
När han är nykter och mer i balans så kan jag luta mig tillbaka och bete mig som folk och mitt enorma behov av honom går ned till sunda nivåer.
Märklig insikt och som vanligt egentligen solklart, men det har det inte varit för mig förrän i morse.
Man kan ju tycka att suget efter en person ska öka när den personen beter sig friskt och bra.
Då ska man vilja ha kontakt och närhet,men då kan jag vila.

Jag är så mycket sjukare i relation till exet än vad jag insett.