Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era kloka inlägg! Jag har ätit antidepressiva mediciner i 15 år och har haft A - problem ännu längre så jag har svårt att se något direkt samband. Det jag tar är tabletter som innehåller serotonin, det som kallades lyckopiller i början. Ökar de suget, Platina???

Hon var inte så förvånad för hon vet ju hur jag är, både med min uppväxt och att jag dricker vin varje gång vi ses. Jag har liksom glamouriserat vindrickandet och intalat mig själv att det är normalt att ha ett vinglas i handen när man lagar mat för så är det ju på Nyhetsmorgon till och med ;-)

Läser om andra som är modiga och berättar om sina problem med a... Det är ett stort steg... När man väl erkänt och berättat kan man inte hå tillbaka... Att det tar emot att berätta visar att alkoholdjävulen fortfarande ligger på lur... Som viskar något man knappt hör... Om att inte bränna alla sina broar... Men det är ju egentligen det jag vill!!! Antar att det är en process, det var förra helgen jag bestämde mig och jag måste kamske ta ett steg i taget... Men snart är det dags. Skrämmande samtidigt som det blir en lättnad på ett sätt... Bara att skriva det får något i magen dra ihop sig... Denna olidliga ambivalens som saknar rim och reson... Det visar hur sjuk ens relation med a är.

Vad bra att du berättade för henne (blir nog dessutom ett dråpligt/roligt minne längre fram)! Jag förstår att det sved att hon inte kände att hon kunde bjuda hem dig om hon inte hade vin.. Samtidigt har hon valt dig till tärna och tycker om dig! Hur tog hon det när du berättat? Starkt gjort, måste ha varit skrämmande! Styrkekramar

Jag orkade ta mig iväg på träningspass och efter de känner jag mig mer avslappnad i kroppen, jag hoppas verkligen det håller i sig under kvällen och natten.
Darrningarna inne i kroppen, eller vad jag ska kalla det, finns fortfarande där men psykiskt mår jag bättre. Jag inbillar mig inte att alla som tittar på mig ser vad jag går igenom nu...
Dagen har varit lång och det har varit tufft att rodda i allt hemma samtidigt som jag har mått dåligt men jag har en märklig förmåga att bara köra på, aldrig stanna upp och definitivt inte ge vika när jag känner mig svag eller trött, det kanske är en anledning till mitt alkoholproblem? Alkoholen har kanske varit ett sätt att slappna av samtidigt som jag fortsatt i samma höga tempo som innan? Det är ju bara det att med alkoholen i kroppen går det tillslut inte alls...Idag har det mesta gått väldigt långsamt men jag kom igenom dagen iallafall.

Jag känner inte av något sug på det viset att jag vill dricka , konstigt nog, däremot vill kroppen ha sitt gift antar jag.

Barnen sover och jag ska umgås med min sambo utan att lukta vin och springa ner till köket för att fylla på glaset. Jag slipper möta hans besvikna blick när han ser att de två glasen som jag sa att jag skulle ta snarare blivit fyra. Då går han och lägger sig besviken och jag tänker att jag lika gärna kan dricka mer för nu har jag ju förstört allt iallafall...
Jag har oftast varit uppe först dagen därpå för att typ straffa mig själv och visa att det inte blev så farligt. På senaste tiden har jag knappt orkat upp...

Snart kommer det en natt som jag ska ta mig igenom, de senaste nätterna har varit tuffa.
Efter den natten kommer en ny dag, jag vet inte vad som väntar i morgon.
Jag vet med all säkerhet att jag kommer somna nykter ikväll om och när jag somnar.

Hej Kaeljo, vad jobbigt du har,. Tänker att du kanske kan skriva ett brev till din son med det du skulle vilja säga till honom? Antingen känns det rätt att lämna över det skrivna brevet eller så behåller du det och gör det till ett sätt att precis som här "skriva av dig" och få ner dina tankar och känslor på papper. Ge allt tid, du har gjort en stor förändring och du ska se allt blir bra på sikt. Håll ut! /Anonymt

Hej Kaeljo, vad jobbigt du har,. Tänker att du kanske kan skriva ett brev till din son med det du skulle vilja säga till honom? Antingen känns det rätt att lämna över det skrivna brevet eller så behåller du det och gör det till ett sätt att precis som här "skriva av dig" och få ner dina tankar och känslor på papper. Ge allt tid, du har gjort en stor förändring och du ska se allt blir bra på sikt. Håll ut! /Anonymt

Min kompis trodde att det var dags för möhippa när jag plingade på med massa vinflaskor i famnen (bar dem som om de vore mina bebisar).

När jag sagt som det var att jag är trött på att dricka så här mycket så började hon skratta och titta ut genom fönstret, när dyker resten upp? Jag föreslog en promenad och då frågade hon vad hon skulle packa med sig. Alltså ärligt, det här är ingen möhippa!!!!

Sen fyllde jag hennes vinställ och förklarade var vinet kom från och när jag köpt det osv.

Efter ett tag förstod hon att jag menade allvar, vi pratade en stund och en sak som jag reagerade på var att hon sa att hon tänkt bjuda över oss i fredags på mat men så hade hon inget vin hemma så då kände hon att det inte gick att bjuda dit mig. :-(

Sir väs var en bra metafor! Jag håller helt med dig, när man varit här inne och läst ett tag inser man hur illa det är och hur mycket man ljugit för sig själv. Att öppna den här dörren är extremt skrämmande... Det går ju inte att gå tillbaka och låtsas som ingenting sen... Enormt skrämmande samtidigt som det är en lättnad. Bra att du klarade suget! Styrkekramar

Tack!

Jag vet det är inte mkt... och jag hoppas just nu det kan få vara på en sån nivå. att jag har nog med vett i kroppen att låta bli gå till systemet. jag försöker se det som en påminnelse över hur lätt det är / var / kommer vara att hamna tillbaka i 500 spänn i veckan på "fina öler" (så ingen tror jag har problem ,utan köper till nån fin middag)

Och 2 folköl är ju inte mycket. Bra jobbat!!

Välkommen tillbaka till rim och reson. När man är under Sir Väs-makt så är man nästintill handlingsförlamad.

PS. Funderade igår på hur man stavar Sir Väs, orkade inte googla men nu vet jag ju.

och! det obehagliga klirret när man slänger två tomma ölflaskor i en soppåse. *fan*

tror jag.

Jag har haft en fantastiskt bra dag, förutom att min utomhusmiddag i skogen blev ett fjasko då jag glömde tändare :-(. Det blir nya tag i morgon, med tändare!

Men, i vilket fall, efter allt bra som hänt så lyckades jag övertyga mig själv om att jag ... var värd ... öl... men lyckades undvika systembolaget, utan hamnade på Coop och köpte ett par folköl (2 st). Hade en tanke att börja dricka i bilen... *skratt*. Var förbi hos en kompis istället, sen nu ett par timmar senare hemma... Första klunken, ja.. mums... men sen... så tog flaskorna slut snabbt. och jag känner mig inte särskilt stolt. Bara glad åt att det inte var fyra fem starköl jag hade köpt, de hade åkt ner, för då hade ruset och dimman från alkoholen varit större.

*suck* en vecka och någon dag. :( känner jag mig själv så kommer jag hitta ursäkter om någon dag eller två eller tre att "avancera".

fast... tror det skulle vara lugnt om jag på en middag drack folköl eller lättöl istället för vanlig öl. om jag inte "kan" undvika. jag är ju inte beroende. *host*

Heja starka duktiga du!

Bara <3 <3 <3

Tänk att ni betyder så mycket, människor jag egentligen inte känner, men ändå känner på något vis :)

Nu känner jag att jag klarat det första riktiga suget. Jag har brottats hela dagen med det, hjärnan har snurrat och resonerat men nu verkar den fatta att det inte blir något. Så skönt!

Någon skrev att det blir lite lättare för varje gång. Jag håller benhårt fast vid den tanken. Sen har jag gett alkoholen en personlighet: Sir Väs:-) Tänker mej att den är en orm som försöker slingra sej in i min hjärna på alla möjliga vis, försöker manipulera mej. Det blir faktiskt lättare att tänka på alkoholsuget så, som ett väsen.

Kopiera det inlägget och radera sen klistra du in det på en ny tråd =)
Du fixar det =)

Jag ha oxå tagit en paus härifrån, vart väldigt tungt å jobbigt nu en tid vet inte riktigt hur jag ska komma förbi allt =(
Hur mår du??

Kram

Ok, ska kolla upp det =)
hoppas allt är bra med dig =)

Det är jättejättebra att du öppnat dörren nu! Och du är jättejättebra som klivit in genom dörren för att se vad som finns på andra sidan. En upptäcktsresa, liksom.

Du klarar den här dagen också. Heja heja dig, världens bästa tjej!

Käraste Valeria, ditt inlägg gav mig verkligen en tankeställare. Har en del mer ångest än andra? Och varför väljer några, t ex vi i detta forum, att dämpa det med alkohol?

Jag tror vi har olika mycket ångest, och mängden ångest vi drar runt på är ett resultat av arv och miljö. Men varför vi väljer alkohol? Jag vet inte. Kanske en slump att det var en strategi vi hittade som funkade? Eller så dämpade det i början, sen när alkohol började föda mer ångest provade vi med mer alkohol och då fick vi mer ångest och då drack vi vidare och så och så och så....

Sen har ju alla olika känslighet för alkohol likväl som för andra droger. Och det finns ett par studier som visar att en del som äter vissa antidepressiva mediciner får ett ökat sug efter alkohol. Hur vet jag detta? Jo, jag har forskat på hjärnan. Och blir själv alkoholberoende. Som sagt, att VETA och att GÖRA är två olika saker.

En sak jag tycker upprepas här på forumet är att vi alla verkar må bättre och orka avstå längre av att tänka på allt bra som sker när vi inte dricker. Det funkar däremot inte alls lika bra att skrämmas med vad som händer om vi skulle fortsätta dricka.

Alla med ångest hittar en strategi att hantera den. Och de är ibland bra (meditation, mindfulness etc) och ibland mindre bra (droger).
Tristess? Samma sak, tror jag. Vi behöver hitta vår egna strategi. Jag själv behöver jobba med att det är ok att vara utled, uttråkad och ha tråkigt. Det är liksom ingen fara. Och jag övar på att tycka att livet inte behöver vara så jäkla kul jämt och att det behöver hända saker ständigt. Ibland kan det liksom bara få lunka på. Och det är ok.

Hänger de kanske ihop? Av tristess får jag ångest? Eller kan jag inte känna skillnad? Jag funderar vidare....

Härligt att det är fortsatt harmoni hos dig Valeria! Blir fint inför din semestertripp :)

Tror inte heller att folk som missbrukar alkohol har mer ångestproblematik än andra egentligen, men visst skapar vi en hel del ångest när vi dricker. Åtmnstone för egen del känns det som att den ångest jag stuntals plågats av nästan alltid handlat om drickandet.
Tristessen jag klagar på känns inte riktigt som ångest och den tror jag är också är betydligt lättare att göra något åt - eller vänta ut. Kanske handlar tristessen om att jag har det lite FÖR bra? Jag känner mig frisk, mina barn verkar mår bra, min man är snäll, jobbet är bra, ekonomin är god. Jag bor bra, äter bra, sover bra, har snälla människor omkring mig och frihet att välja vad jag vill göra med min tid. Att då gnälla på att det är så tråkigt att jag måste ta till flaskan för att döva den verkar ju inte riktigt klokt!

Man får ju inte (och bör inte av flera hälsoskäl) inta alkohol om man går på SSRI + att SSRI i sig kan göra att man både blir kvitt sug och rentav beroendet i sig. Har själv gått på SSRI och inte haft en tanke på alkohol då, men det finns ju olika sorters plåster. Hade jag fortsatt med SSRI och terapi hade jag kanske sluppit missbruket helt.

vilken härlig feelgood historia! Hoppas de smakar!