Senaste kommentarerna i forumet

Hej Framtid och MarianneM - tack för era kommentarer och ja, jag lever :) Framtid - jag gillar också Doug.. Sjukt inspirerande!

Igår fick jag genomgå min första "stora prövning".. Min chef hade middag hemma hos sig för mig och mina kollegor och jag har seriöst gått runt och haft ångest för den här middagen i flera veckor. Allra först när inbjudan kom så tänkte jag att jag bara skulle tacka nej och låsa in mig själv och kasta bort nyckeln den här kvällen (det är alltid obegränsat med alkohol på chefens middagar)..
Men eftersom jag är en social varelse som hatar att "missa allt skoj" och får dåligt samvete om jag säger nej så vågade/klarade jag inte att tacka nej när chefen bjöd in oss alla.
Så sista veckorna har jag tänkt att jag ska fejka akut influensa på fredagen... Det här funkade givetvis inte heller för jag har NOLL teatertalang.. I onsdags så började jag inse att jag helt enkelt måste gå på middagen och att jag bara får acceptera att jag mest troligt kommer få ett återfall. MEN (!) så kom jag på att jag kanske kunde dricka alkoholfritt och skylla på att jag skulle göra något aktivt på lördagen.
Sagt och gjort, jag anmälde mig till ett skidlopp (som var idag kl.08.30). (OBS! Jag har åkt skidor 3 gånger de sista 2 åren och är absolut ingen Charlotte Kalla så det var rent vansinne att anmäla mig på ett 30km skidlopp..).
Anyway, jag sa till chefen att jag vill ha alkoholfritt på middagen men att jag inte vill att han ska säga detta till mina kollegor (då börjar de spekulera). Sagt och gjort, chefen var med på min plan (jag misstänker att han fattat att jag har problem, hans mamma är aktiv alkis och han har sett mig dyngrak 10000ggr).. Jag drack alkoholfritt HELA kvällen igår!!! Ingen av de andra kollegorna anade ingenting!!! Efter att jag gick hem så fick jag massa sms där dom sa att jag var en tråkig människa som valde att sticka och att festen dog efter att jag gått (hehehehhe älskar att festen blev dålig efter att den nyktra människan gick hem hehehe).. Men herreguuuuuud så skönt det var att gå hem NYKTER från en middag utan att ha fallit dit för alkoholen!!! Jag var så stark igår!!!!! Så sjukt nöjd med mig själv!!!

Så idag har jag åkt 30 kilometer längdskidor, jag blev omåkt av barn på 10 år och kom säkert bland de sista i hela loppet.. Men det gör inget! Trots skavsår och att jag fick motsatsen till pallplacering så är jag bara så glad! Jag har klarat att gå på fest utan att bli full(ast)! Jag har inte haft ett återfall! Jag har haft trevligt med andra människor nykter och jag har klarat att vistas bland andra människor som dricker..

Alkoholist Javisst vs. Alkohol: 1-0

Hoppas ni alla får en fin Alla hjärtansdag och firar dagen nyktra med de ni tycker om :)

Idag så ställde jag upp i ett skidlopp (jag har åkt skidor 2 gånger på 2 år så jag är absolut ingen Charlotte Kalla)..

Hoppas er fredag blev nykter och fin! Själv var jag på bolaget som vanligt. Men istället för en flaska vin, två öl till min man och en dunk att "smyga" med till mig själv (javisst-vem blir aspackad av att dela en flaska vin och det på hela helgen??? Självbedrägeri..), så köpte jag en god flaska alkoholfri bubbel till mig själv och mannen behåller alkoholvarorna själv! Önskar ni kan fokusera på hur bra ni kommer att må efter denna helg då ni vaknar upp på måndag morgon Maggis och MariannM och alla andra!!!

27 dagar. Sol ute. Tröttnar aldrig på den simpla känslan att inte vakna bakis. SÅ skönt.
Jag har ett problem. Om två-tre veckor ska jag på dejt. Jätteroligt, ju. OCH ett jävla tillfälle att "unna" sig några öl. Fasar redan för tanken. Vi ska ses kvällstid. En FREDAG. Ni hör. Alla varningsklockor tjuter. Antingen får jag lägga korten på bordet eller så får vi het enkelt ses lördag dag då alko-pressen inte är lika hög.
Någon som känner igen sig?
Ha en fin lördag i solen!

Ps. Är ju inte dummare än att jag förstår att det kommer fler fredagar.......

Jag klarade det!!!
Är så sjukt stolt.
Ingen alkohol igår och vaknade normal idag.

Känner att när jag kommer in i en nykterhetsperiod så ska allting hetsas fram, allt ska göras samtidigt och gärna till extrema mängder. Men försöker tänka om, ibland kanske man behöver göra INGENTING. Bara låta:

"De nyktra dagarna ticka på.. "

För även om jag inte gör nånting så går det ju ändå ytterligare en dag av nykterhet. En dag där jag blir starkare utan någon större ansträngning. Ganska skönt att landa på om man känner sig lat! =)

Allt gott!

Härligt att höra Mic99!! Jag visste att du kunde fixa detta, nu fortsätter vi kämpa så vi får uppleva vad är nykter och bekymmersfri vardag är för något! ;)

Allt gott! :)

Tack till er båda, det värmer och uppmuntrar!! :)

Känner mig lite bitter just nu, vet inte riktigt varför men jag känner att jag själv inte riktigt valt att utnämna mig till alkolist. Gick igenom 2014 och räknade till ca 22 fyllor. Mitt stora problem är ju dock att det är rätt rejäla fyllor och man vet aldrig riktigt vad som kan hända...

Jag vet att jag går på rätt väg gällande nykterheten och överlag känns det riktigt bra men vill ändå vara ärlig och beskriva hur jag känner. Saknar de där stunderna när man påbörjar en fest, sitter och dricker på en kall öl, lyssnar på glad musik och vännerna börjar trilla in. Jag måste dock se helheten, vad är bättre för mig i längden? Jo, leva nyktert. Träna, äta, sova, umgås osv. Alkoholen tar för stor kraft av mig.

Är glad att jag gått behandlingen, jag vill inte svika gruppen/ledarna. Jag har fått verktyg att ta till när jag tvivlar. Jag har lyssnat på öden som jag själv inte vill uppleva.

Jag gör det här för min skull.

Kram till er alla!

vad jag behövde läsa idag! Tack! Nu börjar jag min resa mot en kropp jag kan trivas med.

Vi häller i oss ett beroendeframkallande nervgift som ger oss cancer frivilligt eller ofrivilligt. Är det normalt. Ja även små måttliga mängder a ger ökad risk för cancer. Tyvärr har den studien som kom för två år sedan inte fått bra genomslagskraft. Jag förstår ju vad du menar med normalt drickande. Kan man inte hantera a är man beroende anser jag. Även om man inte behöver dricka varje dag eller mer regelbundet.

Mannen ska åka ändå!
hur är han funktad? Han har sett till att nån ska ta hand om djuret, ja ville bara lägga på när jag hörde det, ja sa jag vill ibte prata med dig
sa att det är idiotiskt att åka iväg när du sagt du vill ta hjälp. Sa sen ja du.... där ser jag hur pass svårt du har att hålla dig ifrån skiten...

själv sitter jag här och alla år bara gräver sig tillbaka, alla samtal, alla gånger jag velat trott, lyssnat blivit besviken osv bara bubblar upp. Känner mig drinerad på energi. .. finns inget i den mannen som talar ärligt o sant

Hur länge orkar jag svälja min stolthet och istället försöker förlåta? Varför ska det bara vara jag som tar steget till försoning? Hur länge ska jag orka förtrycka sig själv? Varför är jag så otroligt kärlekstörstande och hela tiden kräver bekräftelse? Varför ska jag hela tiden vara den som är rädd att förlora?
Hur länge ska jag orka? Hur blir jag stark nog? Hur tar jag hjälp?

nykter och skötsam.Tillsammans med väninna som hade en önskan om att bryta lite vanor och även hitta nyktra alternativ.Så vi gick ut rätt sent. 20 00 hittade en trevlig restaurang med bra atmosfär och käkade en pizza och satt av knappa två timmar.Sen gick vi till hennes favoritställe där många av hennes vänner ar.Jag tror det kändes bra för henne (och för mig) att faktiskt ha en kväll ute bland glada(onyktra) människor och ändå vara en del av gemenskapen.De fattade inte ens att vi var nyktra och det kändes bra att få mingla lite. 2245 for vi hem igen nyktra mätta och nöjda.

Några tankar for förstås till exet som antagligen satt och drack i sin ensamhet.Men jag börjar oftast nu ha en känsla av att han faktiskt alldeles på egen hand skapat sin egen livssituation.Jag vet det ju med förståndet.Men känslan brukar ju sätta käppar i hjulet för allt logiskt resonemang när medberoendet kickar in.Idag blir det nödvändig städning och kanske något litet annat,vi får se :)

Du har kommit så långt och gjort det enda rätta, valt att skapa förutsättningar för det liv du vill ha. Det kommer att bli bättre, det praktiska löser sig. Förstår verkligen din oro för din dotter. Bra att hon får hjälp. Ni behöver alla tid att läka.
Var stolt över dig själv som skaffat ett eget hem där du och din dotter kan få ro framåt.

Kram!

Vad bra att du hittat forumet. Det har varit det bästa stödet för mig och många andra. Den där förnekelsefasen är så svår att förstå. Hur full min sambo än var så sa han alltid nej när jag frågade om han druckit. Däremot var han medveten om problemet när han var nykter.

Jag tror tyvärr inte det finns så mycket du kan göra om han inte vill sluta dricka för sin egen skull. Det finns hjälp att få den dagen han inser att han behöver det. Om den dagen kommer. Min sambo kunde också dricka och bli påverkad trots antabus. Att den som dricker acceptetat att den är sjuk tror jag är en grundförutsättning för att en förändring ska vara möjlig. Jag har lagt mycket energi på att hata alkoholen. När man ser hur många liv och familjer den förstör undrar man hur den kan vara laglig...

Det viktigaste är att till slut flytta fokus till sig själv och fundera över vilket liv du vill leva. Att acceptera att jag inte kunde påverka min sambos drickande gav mig ro. Jag behövde inte leta flaskor, lukta, vakta och kontrollera längre. Inget jag gjorde spelade någon roll..
Han valde själv att söka hjälp och på den vägen är vi nu .

Du är inte ensam även om du känner dig ensam. I forumet finns många i din situation. Vissa har lämnat och andra är kvar.
Ta hand om dig och barnet

Tjena, Berra

Ett väldigt vanligt misstag, som vi gör med alkoholen och med andra beroenden är att fundera på möjliga framtidiga skadeverkningar. Man kan få diabetes, leverfel, hjärtinfarkt, cancer, dö... men vad är risken? Kanske den risken är värd att ta? Det är ju någonting i framtiden, som kanske inte alls händer. Kanske hälsostressen är värre?

Men det vi missar är de skadliga verkningar vi upplever här och nu. Hur mycket av din brist på livslust beror på att du väger för mycket? På att du inte klarar av att röra dig på ett naturligt sätt? på att det känns tungt och inte skönt att gå på en promenad? Hur mycket påverkar allt det där dig, här och nu - inte i morgon?

För mig har en av de mest påtagliga fördelarna med att sluta dricka varit att jag gått ned 10 kg och nu känner att jag igen har en kropp som fungerar ungefär som den skall.

Når jag talar om att inte vara helnykterist, så är det bland annat sådant som igår jag tänker på. Då firade vi slutet av ett väldigt stort projekt på jobbet, med några tal och ett glas skumvin. Den här gången fanns det inte ens ett a-fritt alternativ, vilket naturligtvis var dumt av arrangörerna... Väldigt skönt (och gott) att kunna ta ett glas med alla andra och inte behöva stå där tomhänt, eller smussla och hälla ut, eller kanske avböja att alls vara med... Effekten av ett enda glas blir rätt påtaglig, då man varit länge utan. Jag märker att jag nu börjar analysera mig själv och känna mig socialt osäker med litet a i kroppen. Litet osäker på om rörelser, röstlägen och ord är helt naturliga. Däremot kunde jag nog känna avslappningen då jag var tillbaka på mitt rum och satte mig i min kontorsstol. Å om jag bara hade fått somna där.

Hemma är jag fortfarande helnykter och bra så, men skulle kännas fånigt att avstå från ett glas skumvin, bara för att AA säger att jag inte kan.

Ja de är verkligen svårt. Har läst så många böcker och föreläsningar och sugit åt mig allt om alkoholism men det finns så lite om just den typen min sambo är. Eller hur man kan göra när alkoholisten inte ens erkänner för sig själv... Utan nekar så hårt till allt. Hade känts mycket bättre om han hade kunnat erkänna. Då hade vi haft nöt att jobba med. Som de är nu så ser jag de, bekanta kanske ser de ibland men istället för att ta konflikten "Hur kan jag ens påstå nåt så sjukt. Han druckit? Nä vet du vad! Jag måste va skadad i huvet som påstår de.." Så blundar jag. Han har ett välbetalt jobb , inga skulder, inga spel problem eller så alls. En fin yta alltså och den har han Hållt i många år. De är som sagt vara de närmaste bekanta som fattat att han är berusad och undrar lite varför han förnekar de... Han har gått på antabus. Tre gånger i veckan. Jag tjatade o till slut hotade jag med att lämna om han inte tog antabus då fick han de utskrivet av en läkare fast han tog de bara för att jag tjatade inte för att han har problem sa han. Så blev allt bra en stund o vi slutade med antabus och så brakade de igen och igen och igen och jag hotade igen med att lämna. Då fanns de några tabletter antabus kvar i burken som han tagit nu i nån vecka. Men grejen är den att han tog en tablett i onsdags men är helt hundra på att han var berusad igår. Hur nu de hänger ihop... Han blir berusad på väldigt lite tror jag men man ska ju inte ens kunna dricka en droppe utan att må dåligt när man äter antabus trodde jag.
Iaf så vägrar han få mer antabus utskrivet.
Han är världens bästa och pålitliga när han är nykter. Jag hatar alkoholen! Fy vad den förstör.
Iafman hör så sällan talas om denna typ som förnekar alkoholen till varje pris...

Så han förnekar att han dricker alls..
Svåraste typen..jag har aldrig förnekat..
Men känner en som har gjort det...
Det slutar på gatan..
Antabus annars kan du hälsa hem..

Har jag lyckats i perioder ..
Då får man vara glad och positiv..
Och inte mer ä 4 enheter åt gången..
Är man nykter och tränar tex dricket två mina favisar 7.2 så kännet man av vad de gör med en frisk man dagen efter.
Min vanliga portion 6 x 7.2 efter jobbet..gjorde att jag kunde ta mig till jobbet och systemet dan efter..
Sedan kom problem och då drack man för att dämpa..och få spyr man på golvet ur sängen och är borta hela veckan..
Nu är det antabus igen
. Känns bra.. så slutade mina försök med att dricka normalt....
Vill inte ens planera nåt för framtida drickande
svårt att vara utan
Min fru som har ansökt om skillmässa vill ha löften till helnykterist..try self säger jag
Min andra kvinna vill att jag förbli nykter..
men i hennes sällskap känner jag mig avspänd och behöver inte dricka..

En vecka tar det minst
Ta en promenad och banksa huvudet i ett träd
Gå till läkaren o få propavan

Då gäller att skaffa så mycket att göra i helgen att inte kunna dricka..
Jag jobbade över till 1800 tex
Lördag går och träna innan du tänker gå till Sb
Nu tar jag Antabus så man slipper tänka på det

skrivet!

och det känns så bra att klarat en dag till utan A. Nu är det 48 dagar sedan jag drack sist och det går bra. Jag känner inget direkt sug heller och jag har känt mig liiite piggare igår och idag, det kanske vänder nu.

Jag har varit och hälsat på en nära släkting som känt mig hela mitt liv som tyckte att jag gjorde helt rätt i att låta bli A. " Du är mycket trevligare nykter " Det är nog väldigt sant och jag tycker mer och mer om den person jag är just nu. så resan mot ett nyktert liv fortsätter och det känns som att det kommer att bli bra utan alkohol :) mod60

I snart sex år har jag levt med en alkoholist. Vi har nyligen fått ett barn. Nör vi träffades så höll han på att behandlas för sitt missbruk. Naiv som jag var (och är) så tänkte jag att han skulle klara det och att jag kunde hjälpa.
Trodde han blev ren men har nu insett att han aldrig varit den från sitt missbruk. Han har bara lyckta dölja de bra.
Jag vet att han dricker ibland, kan se direkt på hans ögon, tonläge eller rörelser om han druckit. Har hittat ölburkar i garaget. Han har varit full på middagar med bekanta och jag har skämts så mycket för hans beteende. Han har aldrig tidigare varit elak men nu sista gångerna har han börjat säga elaka saker och varit väldigt spydig mot mig. Han har aldrig slagits men gått på fysiskt liksom knuffats lite och Hållt fast mig nån gång.
Det absolut största problemet är att han förnekar att han dricker alls. Han säger att han är nykterist sen flera år tillbaka. Även om han flera gånger varit påtagligt berusad även om även bekanta mörkt detta och även om jag hittat tomma ölburkar gömda så förnekar han helt helt helt. Jag skulle kunna komma på honom med att halsa öl men han skulle förneka det ändå. De är så sjukt för de är så uppenbart ibland att han är berusad ju. Han kan vingla men frågar jag om hn druckit så blir han fruktansvärt sur och arg och beskyller istället mig för en massa saker och skriker arr han minsann inte druckit på flera år.
Alltså Gud vet inte varflr jag skriver här är desperat. Gpr sönder. Jag borde lämna honom. Speciellt eftersom vi nu har ett litet barn och denne ska knte behöva växa upp i detta. Men dum som jag är så tror jag alltid att de car sista gången..eller så blundar jag. Fan vad man är idiot! Han kommer aldrig erkänna att han Dricker trots att det är uppenbart, därför är de så svårt att ens ta upp ämnet med honom utan att starta ett vörldskrig. Älskar honom. Den nyktra mannen han är men hatar honom när han är berusad. Å kan inte första att han kan blåneka så fruktansvärt hårt de är så sjukt. Känner mig ensammast i världen. Nån som varit med om samma och lyckats fp honom att förstå eller som fått lämna?