Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att jag kan få stöd i detta av min man, men för honom är det så lätt. Det är ju bara att bestämma sig för att sluta liksom. Sedan säger han att jag förvirrar honom men att ena dagen inte dricka något och sitta på forumet hela dagen för att nästa strunta helt i det och dricka till minnesluckor, som här om kvällen när vi skulle träffa kompisar vi inte sett på två månader. Jättekul och så härligt i början med vin och snacks i solen, men jag minns inte hur vi kom i säng och vad vi gjörde på slutet av kvällen. Jag har haft minneslucka i stort sett varje gång jag druckit sista tiden. Har ju även läst lite noggrannare på bipacksedeln på min SSRI medicin och där står att man ej bör dricka alkohol när man tar medicinen. Men det har jag helt bara struntat i. Just nu vet jag liksom inte vem jag är om inte jag är den där partytjejen som alltid är med på vin och mat? Vad ska jag göra då? Nu den här veckan är vi på semester och mannen och jag har en tyst överänskommelse om att inte dricka. Han dricker en folköl om dan, men inget annars. Och utan vin så vill jag liksom bara läsa, sticka fula små grytlappar, titta på tv, gå promenad och sova. Känner mig som en gammal trist kärring, är detta min framtid??

Tack Dompa!
Det stämmer det låter riktigt Fantastiskt:-)

Tänk vilken kraft det finns på denna sidan, i dag blir jag extra stark av Dompa och Santorini som gör att jag är stark i min nykterhet i dag.

Att få följa alla er under med och motgång är min räddning till ett bra liv, så många kramar till er alla där ute//Kalla

Har tänkt så mycket på dig och hur det gick för dig. I dag har du gjort min dag och jag går med mycket lätta steg till jobbet. Många kramar Kalla

Här på forumet skrivs många kloka ord men ibland sticker en och annan mening ut mer än andra.

Det du skrev MissH:

”Men det handlar inte om att inte få dricka nu, det handlar om att få må bra”.

Vad bra formulerat. Istället för att fokusera på att jag inte får dricka så vänd det till tanken att jag mår bra av att inte dricka.

Tack/Leo

Hej gamla och nya. Det är ett bra tag sen jag var in här. Tänkte berätta hur jag har det nu, för er som minns mej, Maria, Kalla m.fl. Om ni läser här.

Jag har haft den stora förmånen att vara ledig hela sommaren, otroligt nog, och bott i stugan på landet. Jag beslöt när jag gick på ledigt i början av juni att göra nånting vettigt av den här sommaren. Min lediga tid. Så jag läste in mej i förväg på LCHF-kost och tvingade ut mej på långa promenader och simning. Bra mat, motion, ingen alkohol.

Nu har snart 9 veckor gått och jag mår bättre än på många år. 9 kg lättare, piggare med betydligt bättre flås och framför allt - nykter. Inte en droppe vin på hela sommaren och inte ens ett sug, förutom första helgen då det flimrade till ett ögonblick att det skulla vara trevligt (jo säkert).
Jag har fått en riktig nystart som jag inte kommer att släppa. Det enda jobbiga är tankarna som ibland kommer på hur det var förut, hur jag kunde dra i mej en hel flaska eller mer en vanlig vardagskväll, all ångest som jag hade. Men jag väljer aktivt att se framåt, inte bakåt. När tankarna kommer motar jag bort dom och njuter av den förändring jag gjort. Jag ser fram emot hösten och vardagen med tillförsikt och nya vanor. Jag önskar lycka till åt er andra som kämpar.

Tänk vilka vändningar livet kan ta och så bra det kan bli om man bara vågar//Kramar Kalla

Steg ett: Nyktra till. Söka hjälp och ta emot den. Detta kommer jag att behöva fortsätta jobba med i antagligen...resten av mitt liv.

Nu är det dags för steg två: Förändra resten i livet som inte kändes helt ok. Så nu är jag snart skild. Nytt jobb, ny bostad, ny omgivning. Snart blir vi med katt...

Vem sa att det inte kunde bli en spännande resa att försöka nyktra till? Nu sticker vi: Hunden, Strawberry och jag. Lite vemodigt...men ännu mera kul. Detta projekt hade inte fylleDompa i TV-soffan orkat ta itu med... Fan vad glad jag är för varje dag jag lyckas hålla mig undan flaskan.

Ta hand om er mina vänner. Drick med förstånd! Vi hörs/ R

mesta på forumet. Nu vill jag bara bli fri igen från tvånget och olusten av att dricka, och hoppas det ske inom någon dag.
Stigsdotter och många andra okända jag träffat på forumet, ska bli kul att vara här igen helt nykter snart. Livet är vad det är, en knagglig väg rätt ofta men det är bara att hoppas på bra väder under färden:-)
Kram till er alla kända och okända,
Fenix

"Tiden gick och till slut fick jag bara lite lyckokänslor timmarna innan jag öppnade vinflaskan och vid första glaset."
Så skriver KvinnaMamma46 som jag haft så stort utbyte av under åren för att bli nykter. Blir så himla glad över att se dig på forumet igen och kan inte fatta att jag återigen sitter här och ska sluta dricka igen. Jag slutade för sju månader sedan och var då helt övertygad om att det var slut. Men nu i sommar har jag varit där igen, lyckan innan första glaset och sedan bara skit. Tack för dessa rader, det säger allt, det är vad det handlar om!!
Och inte minst, att du uppkallat din katt Fenix efter mig gör mig så himla glad och lägger en tung sten av motivation när jag nu ska sluta med detta vansinne med alkohol igen.
Kram,
Fenix

Det gör ont jag vet, som ett slag i magen. "Du drack ju kopiösa mängder" sa en vän till mig, den visste var den satt kan jag säga. Det gör ont, för man vet att det är sant. Jag var också arg och frustrerad, och rädd. Grät hysteriskt. Men till slut sjunker det in och känns inte lika farligt längre. Jag känner igen känslan, man vill spola tillbaka tiden, men problemet fanns ju förmodligen där även innan du var medveten om det?

Du ska veta att du inte är ensam om det här, det är ett vanligt problem även om det inte känns så nu. Kan du få stöd av din man i det här tror du?

Kramar

Jag önskar att jag hade ett bra svar, att jag visste precis hur man gör. Då hade jag skrivit en bok och blivit rik :-) Men jag kan liksom bara ana hur jag själv gjort, hur det funkat för mig, hittills. Om jag klarar ett helt nyktert liv vet jag ju först när jag dör, eller om jag dricker igen. Men jag vet att jag varken bör, kan eller vill dricka nu. Den här gången handlar det inte om en prestation, eller ett löfte som inte får brytas utan det handlar om mitt liv. Lite flummigt. Många kan dricka mycket och vara bakfulla och det funkar ändå, det är bara lite bökigt att vara bakis. För mig förstör det allt, hur jag mår, mina relationer, mitt egenvärde. Och så var mitt drickande ett symptom på hur jag levt, jag var tvungen att ändra det. Jag kom till en punkt där jag var skiträdd för att sluta men förmodligen ännu mer rädd för att fortsätta.

Jag har varit ganska hård mot mig själv, ställt alldeles för höga krav och behövt alkoholen som ventil (bland annat, det är svårt att själv se varför det blir som det blir när man dricker på ett destruktivt sätt tycker jag). Och hela tiden har jag känt att jag bara förstör, att jag aldrig når upp till min fulla potential, och då menar jag inte rena, mätbara prestationer, utan självkänsla, eller lycka. Och jag blev bara så jäkla trött på allt. Trött på att springa runt, runt och aldrig komma nånvart.

Jag läste här på Forumet (låter som om Alkoholhjälpen sponsrar mig nu) och såg att människor innan mig slutat dricka och verkade ha uppnått lycka. Och för en gångs skull tänkte jag att kan dom så kan jag, jag kan iallafall ge det en chans. Och än så länge funkar det. Men det handlar inte om att inte få dricka nu, det handlar om att få må bra. Jag kan faktiskt ärligt säga att jag är lycklig, nöjd med mitt liv. Inte alltid, jag skuttar inte omkring och är själaglad jämt, men jag mår som man ska. Som man förtjänar att må. I början var det mycket fokus på att jag inte "fick" dricka, och kämpar man med det hela tiden förstår jag att man tröttnar, det måste gå över i ett "vill inte". får höra ibland att jag är stark eller duktig, men det känns inte så. Hade jag haft en stark önskan om att få dricka men inte fått hade jag ju fått kämpa, DET hade varit starkt att stå emot.

Vet inte om jag hjälper dig alls, tycker att jag ältar samma saker hela tiden. Men jag önskar så att du gav det en chans och fick känna samma som jag, den här känslan byter jag inte bort! Men du kanske inte är där än? Du skriver att du inte borde dricka, och förbud är ju jäkligt tråkiga :-) Kanske växer det fram ett beslut hos dig?

Hur har du kommit så långt? Jag har liksom fastnat i att jag vet att jag inte borde dricka men gör undantag hela tiden och spårar ur varje gång. Emellanåt plågar jag mig genom dagarna i väntan på nästa tillfällen det är tillåtet att dricka och finns tillräckligt mycket, alltså på fest. Hur går man vidare?

och jag frågade rakt ut vad han tyckte, är jag alkoholist eller vad är jag. Du är någon som missbrukar alkohol, du kan inte behärska ditt drickande. Jag vet ju redan detta men f-n vad ont det gör att höra det. Jag kan inte gå vidare där , jag har liksom fastnat i ilskan över att det är orättvist, att jag inte vill att det är så här och att jag bara vill ha tillbaks tiden där detta inte hade kommit upp till ytan. En annan tanke som jag kom fram till idag när jag ärligt frågade mig själv om vad som skulle hända om jag inte hade man och barn var att då skulle jag dricka varje dag. Det här har varit den värst sommaren någonsin. Vet inte hur jag ska gå vidare.

kan det väl vara OS som dödar allt intresse för nykterheten ??

Underbara dagar på Öland, lyckats med både sol och bad. Har gått riktigt bra, inga hjärnsläpp denna gången, mannen valde även han att avstå utan att vi pratat om det.

Så nöjd och glad tar jag nu tag i vardagen med ny kraft//Kramar Kalla

Blev en bra helg. Fredag helvitt. Lördag på festen var det som vanligt
en störtflod av alkohol. Själv såg jag till att varva med vatten hela
tiden och undvika groggar som serverades i stora ölglas ..
Gick fint. Sen tog vi ett bad på söndagen och åkte hem.
Ha det bra i värmen !

Har fortfarande samtal i huvudet, dock inte lika ofta längre. Men imorse när jag var på väg till jobbet satte det igång.

- Jag hade nog klarat att dricka bara ett glas om året, om jag fick. Bara ett enda.

- Vill du ha det då, bara ett enda glas?

- Nej.

- Och du, hade du klarat att hålla det till bara ett glas? När alkoholen precis sugit tag i dig?

- ...tror inte det, nej.

- Bra.

Härom dagen funderade jag på charterresor, sådär som dom var när man var tjugo. Vad är meningen om man inte får festa, tänkte den delen av hjärnan som fortfarande vill provocera. Jag kan väl dricka bara då, under den veckan isåfall, det blir ju en isolerad händelse liksom. Ja jo. Men vill du det då? Vara full och bakfull om vartannat? Vill du inte uppleva en resa så som du upplever livet nu, trygg och harmonisk, glad och lugn? Jo.

Jag vill inte dricka mer.

Tack..
du är ett stöd och du är smart. <3

Jag känner mej inte alls bra på att stödja er andra men jag läser allt och tänker på er.

Kramar/
E

Jag tycker att Atleten Paron har en trevligare klang än Alkisen Paron ;-) /R

Man vänjer sig vid allt. Detta var din första sommar...nästa sommar vet du hur det går till. Då kanske ingen semester efter semestern behövs. Just nu tror jag dock du gör rätt. Fysisk utmattning kan vara av godo. Man sover iaf.

Nu kommer din första höst och sen de första storhelgerna. Vilket du kommer att fixa. Vilket även jag kommer att fixa. Du har mist din älskade...på sätt och vis har jag också gjort det. Jag gillade mina flaskor.

Men du har också kommit till insikt om det ökade bruket. Där har du ju facit genom att hänga här.
Se på flickan din... Jag tror ärligt talat att det blir bra i slutändan. En dag kommer du att bli omhändertagen igen. Kanske inte av samma gubbe...kan bli en helt annan. Kan bli av dig själv. Vi får helt enkelt bara kämpa på och stötta varandra på resorna vi gör.

Godmorgonkram! /R

Ofta känns det som jag är klar här. Har inget mer att tillägga. Men jag ska inte falla i den fällan en gång till. Hade ju tänkt mig forumfritt över sommaren...och föll ju ganska snabbt. Nu tror jag ju inte att det var på grund av bristande forum utan det var bristande insikt/vilja. Föll ju jag inte heller...jag tog mig ett återfall. Så för säkerhets skull loggar jag in varje morgon. Läser i alla trådar. Jag har fått en ny rutin. Kaffe och forum. Ja, det får väl funka.

Tror jag är klar med packandet nu. Bilen är full med prylar...när köpte jag allt detta kack? Varje punkt på listjäv....är prickad förutom jobbet. Dit ska jag ta mig nu på förmiddagen. En sista lunch med chefen och en del av boysen. Lite vemodigt det med. Har trots allt haft en del kul med gubbarna...men det var mkt alkoholkul. AW och tjänstresor. Nu går jag vidare. AW på nya kontoret får bli alkoholfri. Det blir bra. Jag är taggad på att börja om. Få nya rutiner...men forum släpper jag inte. Får väl bli en sån där som om sju/åtta år fortfarande hänger kvar och tjatar om min (förhoppningsvis) nykterhet ;-).

Drick med förstånd! /R

erat förhållande från mitt eget. Jag har varit gift i ca tio år och under denna tid så har min fru lyckats vara otrogen åtminstone två gånger. Hon vill också helst göra saker och ting själv eller med sina kompisar, så där är ni ganska lika. Hon heller inte jobbat något under dessa tio år utan levt ett ganska bekvämt liv på min lön. Hon är dessutom duktig på att shoppa. Detta har naturligtvis varit helt fel. Jag borde istället pushat henne mer att odla sina egna intressen istället. Precis som din man så upplever jag också att hon inte älskar mig och att hon inte uppskattar någonting som jag gör och jag litar heller inte på henne för fem öre längre. Jag har otroheterna och sms´s ande bakom min rygg i allt för färskt minne.

Visst jag har druckit en del under vårt förhållande och jag har kanske inte alltid prioriterat min fru som jag kanske borde men jag har jobbat som fan och sett till att vi har kunnat leva ett bra liv utan att behöva vända på varje krona. Jag har dock tröttnat på att försöka hålla ihop vårt äktenskap för jag inser att ingenting kommer att bli bättre. Vi har inga barn så allting är ganska enkelt och det är egentligen bara att separera. Mitt liv kommer att bli enklare och jag vet att jag kommer att dricka mindre alkohol eftersom jag kommer att ha ett bekymmer mindre och hon kan då vara med så många killar och kompisar som hon vill och dessutom får hon ju chansen att prova på arbetslivet en smula.

Man har väl varit en idiot som trott på att kärleken till sist skulle segra och kanske talesättet: "Man saknar inte kon förrän båset är tomt" fortfarande gäller.

(Det är synd att hon inte gillar att ränna på dans, för då hade jag kunnat skilja mig för länge sen)

Ha det Gött

Jag är bara så fruktansvärt slut fysiskt..
Men jag kan inte ta det lugnt för då kommer allt över mej.
Det har nog gått lite för långt där. Behöver vila. Även om jag rest så har det hela tiden varit med en spänning i kroppen.
Vill bli omhändertagen, inte fly längre.

Känns som det där klassiska att behöva "semester efter semestern.."

Nåväl.
Alkosnittet har varit lågt i sommar, gläds åt det.
Men som jag skrev förut så har oron över ett tilltagande bruk smugit på.

Gillar inte hösten i år heller Dompa. Kan va det som börjar spöka.

Just nu känner jag mig arg på A för den finns som sagt överallt!!! Men inte här och nu denna veckan i huset längst ner i Sverige. Som jag längtat hit och så tråkigt det var att komma hit med ångest och skam igår. I dag har det lättat lite och jag börjar långsamt njuta. Tänk att en cykeltur längs havet kan fylla en till bredden av lycka, på riktigt inte i rusets dimmor.