Senaste kommentarerna i forumet

Min lokala vårdcentral. tappat lusten att försöka där något mer. Jag gör det här själv nu. Har många närstående som stöttar mig. Hade jag haft alkohol hemma nu så hade det vart kört. Men jag sitter fast här och har inget val. Så jag får vara nykter. Jag har hopp. Jag försöker blicka framåt och sedan försöker jag tänka hur jag kommer sluta om jag fortsätter. Jag vill inte hamna i den världen.

Låter som du ska köra på så.
Har just klämt ett par Norrlands na till FA-cup-finalen. Fotboll på tv är en öl-trigger för mig och på det här sättet kan jag slappna av, behöver inte kämpa emot utan bejaka ölsuget. Typ.

Har du sökt hjälp men inte blivit tagen på allvar? Vad säger du?! Den ångest du beskriver rent generellt ska du absolut få hjälp för. Vet inte var du vänt dig för att få hjälp, men mitt råd är att genast göra ett nytt försök. Hjälpen finns där.

Riktigt bra att du klarat av en vecka nu dock och det tolkar jag också som att du rider ut denna helg nykter. Då har du styrkan i dig, det är jobbigt, men tvivla inte på din förmåga. Du kan mer än du tror.

Idag är det en vecka sedan jag söp, jobbigt som satan. Skulle gärna vara onykter nu, det hade varit så mycket lättare. Kunna slappna av och kunna släppa allt skit. Sen att få somna (däcka). Istället för att ligga och vrida på sig hela nätterna

Så tråkigt för er alla tre att livet ser ut så här nu! Jag vill ge dig rådet att lämna relationen snarast om hon inte slutar dricka. Ge henne ett sista ultimatum....en sista chans att sluta dricka, men klarar hon inte det så måste du lämna för er allas skull. Jag är fd missbrukare och själv barn till en alkoholist. Usch så många minnen jag har med klumpar i magen, ångest....då jag på väg hem från skolan undrar hur det är hemma idag då? Bespara er dotter detta.
Det är hårt men jag tror att det är den bästa chansen för att så snabbt som möjligt få henne att avsluta missbruket, och den bästa chansen för er att bli en familj igen. Det man tillåter kommer att fortsätta. Och jag menar att man på ett sätt tillåter ett missbruk genom att stanna kvar i relationen.
Jag själv missbrukade alkohol genom ett sjuårigt äktenskap och jag önskar att min man lämnat mig redan efter några månader! Då hade vi varit många som sluppit en massa tråkigheter......och jag hade blivit frisk och nykter tidigare.
Jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt för er dotters skull!

Håller med om det med beteendet. Därför sitter jag andra kvällen på raken nu med ett vinglas i handen. Med alkoholfritt vin. Iskallt. Faktiskt rätt trevlig känsla ändå, vilket jag inte trodde. Jag gör precis det jag brukar, men får inte i mig alkoholen, men intar ändå samma avslappnande fas som jag trodde att alkoholen krävdes för att jag skulle nå.

Kanske blir så att jag blir beroende av detta istället. Att ha alkoholfria viner om helgerna. Å andra sidan, vad skadar det? De är ju rentav halva priset mot för riktiga viner med. Håller jag mig nykter så är det ju ett rätt billigt pris för nykterheten.

Jättesvårt att sätta sig in exakt i hur ni har det, vilken grad av kommunikation ni har och hur relation är med föräldrar, dig osv.

Spontant så tänker jag att jag tror du satte huvudet på spiken i en mening där. Hon tror att hon kan återgå till ett normalt bruk av alkohol. Bevisligen fungerar det inte, inte nu i varje fall. Eftersom hon ändå höll uppe så pass länge (ur en missbrukares synvinkel), så kom hon nog till ett läge att hon tänkte "ah, nu går det nog bra, nu är jag nog redo" och släppte lillfingret till alkoholen som ännu en gång slukade hela armen.

Jag skulle utifrån din historia inte råda till att tänka på att lämna osv, inte ännu. Mera kamp först, baserat på att relationen ändå är bra som det verkar när sambon är nykter.

Jag funderar på om jag i samma sits inte hade kört med en konfrontation igen. Kallat dit föräldrar, kanske närmaste vänner och allihopa satt sig ner ihop med henne. Inte för att peka finger eller straffa, utan för att markera att det är allvar nu. Kanske rentav ha med kontaktpersonen från Previa. Du kan också prova helt själv, men det gäller att verkligen markera och skapa insikt. Jag skulle också ha målat upp en bild av det som har hänt, backa bandet och återberätta för henne vad som hände förra sommaren. Efter nyår. Rattfyllan. Beskriva hur det var att se henne ligga i sängen med ytterkläder på och vinluktande. Som missbrukare är det lätt att förtränga det som hänt historiskt, men får man hela kartbilden på sina fadäser uppritad framför sig så är det en duktig psykisk käftsmäll.

Få henne att förstå att dricker hon en gång till så sätter hon jobb, familj, vårdnaden och sin dotter och inte minst sin egen hälsa på spel. På riktigt.

Skäll inte på henne, men stötta och visa att du/ni verkligen vill lösa detta ihop med henne. Först av allt så måste hon förstå och hon måste erkänna sitt problem. I det här fallet låter det som att hon också måste erkänna och ställa sig in på att hon kan glömma ALL alkohol kanske resten av sitt liv. Inte bara några månader och sedan prova igen. Hon måste komma till insikten att det här inte är hållbart och hon måste bygga upp viljan.

All medicin, rådgivning och hjälp i världen är lönlöst om inte missbrukaren själv är redo att kämpa.

Stort lycka till, hoppas ni grejjar det.

Jag tror också det är olika och det att det speglar hur komplex beroendeproblematiken är.
Traditioner och firande är så förknippat med ritualer där alkohol ingår att vi ofta inte reflekterar. Lägg till det alla andra situationer där vi alkoholister har lärt oss att dricka.
Efter jobbet, löprundan... När man är ledsen, glad...

För mig funkar det bäst om jag har något i glaset och det finns riktigt god alkoholfri dricka.
Staropramens na-öl tex är gott. a-fritt vin är lite svårare att hitta men vadå: oftast klart bättre än allt skit man druckit för effekten.
Det viktiga är att man kan skåla eller vad det nu finns för anledning till att dricka.

FataMorgana, jag hinkar också! Var på 60-årskalas nyligen och tömde värdens alkoholfria förråd:-)
Jag har haft ett återfall på tio månader, annars helnykter.

Så kom den äntligen. Sugvågen. Har undrat när den skulle dyka upp. I dag, visade det sig. Och det är ju inga märkvärdigheter. Man frustar lite extra, slår med framhovarna och gnäggar av sig i kontrollerad trav. Inget sparka bakut och skena iväg i tokgalopp dock. Lugn och fin.

Kom av nån anledning att tänka på några kloka ord av Sören Kierkegaard medan sugvågen drog in, över och sen vidare. "Till eftertanke" - and it goes like this:

Om jag vill lyckas att
föra en människa
mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne
där hon är
och börja just där.
Den som inte kan det, lurar sig själv
när hon tror, att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste
jag visserligen förstå mer,
än vad hon gör,
men först och främst förstå
vad hon förstår.
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte, att jag kan och vet mer.

Vill jag ändå visa, hur mycket jag kan,
beror det på att jag är fåfäng och högmodig
och egentligen vill bli beundrad av den andre
istället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet
inför den jag vill hjälpa
och därför måste jag förstå,
att detta med att hjälpa
inte är att vilja härska
utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa någon.

Som sagt, kloka ord, tillämpbara närhelst man har med människosläktet att göra. Ha det gott nu, alla, denna lördag kväll i sena maj.

Det trodde jag att jag var när jag konfronterade en medarbetare (jag är chef) som jag var högst övertygad hade alkoholproblem. Det var även den personens kollegor. Dålig hygien, konstant snuvig/hostig, alltid trött (somnade på jobbet några gånger), ofta blodsprängda och/eller vätskefyllda ögon, ofta rödflammig näsa och såg svullen, trött och sliten ut. Det var inte ofta jag såg människan pigg, det såg ut som om det var en bakfylla varje dag.

Så jag tog ett förtroendesamtal med medarbetaren och ställde lite frågor, inte riktat mot alkohol men runt hälsa och välmående i sig, men personen i fråga förstod vad jag fiskade efter och flög ut ursinnig. Senare samma arbetsvecka dundrade medarbetaren in och slängde upp ett nytt läkarintyg + CDT och ALAT/ASAT-prover med normala värden och inte ett spår av alkoholmissbruk.

Det framgick inget om den dåliga hygienen, däremot stod det i läkarintyget att medarbetaren utvecklat en allergi (minns inte idag mot vad). Tröttheten på jobbet berodde på att personen börjat ta antihistamin. Även om det var för personens bästa som vi tog samtalet, så var det ändå rätt pinsamt. Sådant där kan vara otroligt känsligt.

Heja er, Prickis, Flärpen och Valeria! Jag försöker mig på samma grej, att lära mig ett ok drickande. Var helt vit i typ två månader. Sen har jag haft "planerade återfall"; alltså jag har bestämt att "på lördag får jag dricka två glas vin för då är det födelsedag" eller "på måndag är det AW, då får jag dricka en cider". Det har funkat, peppar peppar. Men big no-no är att köpa hem och sitta och slentriandricka. Förmodligen kommer det nåt bakslag, men det gör det ju även när man är helvit.
Så jag hoppas och tror att det ska gå att programmera om sig till ett sunt drickande.
Den där ångesten som ni beskriver, man vill ju inte tillbaka dit!! Jag svullar i mackor med för mycket smör, eller godis när jag vill tröst-missbruka. Och har nästan alltid alkofri öl el cider hemma.
Men hade maken velat ha vin hemma, då hade jag inte klarat det. Undrar om det någonsin kommer att gå?

Ja, tänk att man kan se fram emot ett glas på fredagen som INTE är alkohol.. Trodde jag aldrig! En ny favorit är en "gingerbeer" (alkoholfri) som finns på min lokala Coop. Grattis till alla dina månader!

Blev ett återfall. Raka vägen till systemet efter jobbet. Jag skäms när jag kommer in där. Bor in ett mindre samhälle, så man är ju inte anonym precis. Fast det är kanske bra för då drar jag mig lite för att gå dit. Lungn lördag.

Tror också att man känner igen "de sina" snabbt. Så var det när jag träffade min sambo. Men jag valde att ignorera. Vilket har inneburit att mitt eget alkoholintag har varit högre sedan vi flyttade ihop. Tills nu, då jag satt stopp för egen del. Vi får se vart förhållandet leder...
Men oavsett, jag kan bara hålla med om att det nog är bra att prata med kollegan. Även om hen inte vill erkänna något kommer du vara en förebild...

Ja, sådär har jag det också. Min sambo dricker vin varje dag. Han är inte beredd att dra ner. Men det är hans liv. Jag har fullt upp med mitt...

I fredags var mina kollegor lätt bakfulla och en av dem sade lite surt till mig "att det var väldigt vad du var föredömlig igår" Jag kände mig jättestolt med tanke på alla gånger jag har stannat kvar till sist och blivit fullast av alla!!

Det gäller bara för mig om jag befinner mig på sociala tillställningar där jag inte vill göra bort mig, inför chefer mfl. Hellre torr och tråkig än redlös framför dem iaf. Den viljan att inte göra bort mig, gör att jag tappar suget för att dricka där och då. Hemma däremot när ingen ser om jag super så jag ramlar ur stolen är en annan femma. Hade mina chefer gjort hembesök helt slumpmässigt hemma hos mig på min fritid så hade jag varit nykterist sedan evigheters evigheter.... märkligt fenomen.

Kul med triathlon! Gjorde min debut förra året och det var helt klart skoj, även om jag är sämst på att simma. Var roligt att prova på dock!

FataMorgana - it takes one to know one :)
Lika barn leka bäst. Vi med alkoholproblem kan se en annan person med alkoholproblem på mils avstånd. Samma sak med en anorektiker.. Dom kan se en anorektiker och genomskåda denne på två röda. Antar att de är så i de flesta "missbruk". Man känner igen "de sina".
Jag har en tjejkompis som har problem... Jag har länge funderat på att snacka med henne, men samtidigt så har jag mer än nog att brottas med själv. Men så tänkte jag på AAs program och att allt där handlar om att hjälpa sig själv genom att hjälpa andra... Därför tog jag ett snack till min tjejkompis. Inledde med "it takes one to know one, jag ser hur du dricker och varningslampor tänds.. Är jag helt ute och cyklar så ber jag om ursäkt och då måste du be mig vara tyst här och nu. Men om jag har sett rätt så låter du mig fortsätta".
Hon lät mig fortsätta.. Stackaren är ju nästan lika sjuk som mig visade det sig.

Prata med kollegan! Du kan bli hens räddning.

Ebba och Vändningen! Tack för era svar.

Ebba jag jobbar - precis som Vändningen är inne på - i ett företag där alkohol är mer eller mindre en del av kutymen. Dessvärre.
Dock är det mitt drömjobb och därför så har jag inga planer på att leta nytt. Har inte pluggat i 100 år och jobbat dygnet runt i flera år för att sedan ge upp drömjobbet bara pga alkoholkulturen.
Jag kan inte säga att jag är nykter alkoholist i mitt jobb pga att jag jobbar i en bransch som är stenhård med sylvassa armbågar - visar du ett svaghetstecken på något område så vänds det svaghetstecknet emot dig direkt. Till och med min sponsor i AA har sagt till mig att "för guds skull, i din bransch, säg inget om din alkoholism".
Men du har nog en poäng i att det ligger mycket i min inställning.. Jag är inte helt nykter mentalt ännu. Dock så försöker jag inte ursäkta mitt problem och skylla ifrån mig, jag har aldrig gett ngn annan skulden för mitt beteende, jag tar 100% eget ansvar, det enda jag säger är att jag känner mig utanför i vissa sociala settings nu när jag inte dricker längre.
Alkohol är överallt hela tiden! Det är så accepterat i samhället att det är sjukt!
Du är stark, Ebba, som är öppen och ärlig inte bara med dig själv, men även din omgivning! :)

Vändningen - du är skön! Tack för upplyftande svar! Du har säkert rätt i att många av dom kollegorna som ville AW:a igår vaknar med ångest idag och ångrar att dom fylleringde AJ 4 gånger igår kväll och sms-bomabade mig.. Dom ligger säkert och roterar i svettiga lakan, många kronor fattigare och har ont i huvudet och vill bara att dagen ska vara över... Men där och då, igår kväll - med Kung Alkohol i blodet - då var dom världsmästare i allt och hade reptilhjärnor och tyckte alla vi som valde att inte dricka var losers, tråkiga och A4. Fyllon blir typ som dumma flockdjur.. Dömer de som tänker på morgondagen och föraktar oss i symbios.. Man blir ju seriöst blåst då man är full... Högljudd, slampig, ljuger, ramlar, pratar osammanhängande, trög, ful (!), ofräsch och jobbigt. Fattar inte att alkohol ens kan vara lagligt.
Jag har i takt med nykterheten blivit mer och mer fokuserad på träning (genomför mitt första triathlon om 3 veckor). Har försökt förklara min nya livsstil med bland annat träning inför triathlon men det har inte helt gått hem hos mina till viss del hjärndöda kollegor.
Duktig du är som klarar att hålla dig till 1 eller 2 öl. Avundas det! Jag kan dessvärre inte begränsa mig.. Allt eller inget. Så har det alltid varit och det blev som regel "allt" då det kom till alkohol.. Därför jag nästan fick skrumplever som 30 åring.

Själv viker jag ned mig för minsta kommentar,vinkling manipulation.Jag kan samla mig efteråt och märka vad som hände,men inte just när det pågår.
Fortsätt sådär,så har du snart gjort bort det värsta jobbet.

Tack :)

Tänk på dig! Och du har. Rätt!

Har en ytlig bekant i min hemtrakt som jag faktiskt ska och dra iväg ett mail till. Han är känd för att ha varit tung missbrukare innan, och då på betydligt starkare saker än alkohol. Idag är han helt ren och hjälper ungdomar och utsatta. En kämpe deluxe och som dig, en slags ambassadör.

Jag ställer mig helt bakom att göra de alkoholfria alternativen lika "festliga" och uppdukade som de med alkohol i. I en vettig bar ska man kunna beställa en paraplydrink - som är alkoholfri, men ändå frisk, kyld, läskande. På en firmafest, servera mousserande alkoholfria viner eller vad som.

Jag ser från mitt perspektiv med stort fokus på träning, hälsa och fitnessvärlden att det börjar bli mer och mer accepterat att avstå från dricka, på samma sätt som lågkolhydrat och lågkalorikost erbjuds mer och mer. För några år sedan fanns det inte ens ett alternativ för LCHF på restauranger, medan många restauranger idag har snabbat upp hälsotrenderna och erbjuder olika alternativ för olika livsstilar. Helt rätt väg att gå.

Hatten av för dina kloka ord Berra!

Jag är som du, har dragit ner betydligt på A sedan jag började skriva här. Drack 3 (eller max 4) glas vin igår, gick och la mig kl 23 och vaknade kl 8 på gott humör :). Trevlig middag och allt funkade fint, nu är den flaskan slut så inget A idag och det känns skönt. Ett vanligt normalt drickande är målet och jag skötte det snyggt igår. Glad för dig och mig!

Känner att jag går i försvarsställning när det gäller mitt A-intag.... Idiotiskt, försvara för vem? Det är ju jag som har bestämt mig! Inser att min måttlighet är mycket dricka för andra, men innan jag började tråden vred jag mig i ångest inför tanken på att inte få mina fyllor. Kände att livet inte var värt att leva utan mina sköna bläckor. Nu har jag ingen längtan efter att bli full, känner inte för det helt enkelt. Orkar dessutom inte med ångesten efter att ha gjort bort mig i sociala sammanhang. För mig har det varit stora framsteg sedan jag började min tråd. Det hjälper mig att skriva en ärlig dagbok. Ska tom vara så ärlig att jag tillstår att dottern inte var nöjd med mig igår.....heller...Får nog ta mig ett hack till när hon är med. Men ikväll gäller det....