Senaste kommentarerna i forumet

härligt att se dina rader
jag blir såå glad
lilla vän
bara att börja om igen
idag år den första dagen på resten av ditt
liv
en ny dag
en ny möjlighet
jag känner en vördnad inför varje ny dag
bara så långt
som nykter idag
en ny dag
åter ett nytt löfte
annars blir det mig övermäktigt
kan inte tänka
aldrig mer
oövergripbart (kan man skriva så!?)
ja du,,så mycket elände man ytsätter sig för
drogen är så stark
drogpersonen tar över
knäcker en totalt

varit nykter nu i snart fem månader
men tid är inget att haka upp sig på
bara ett glas från avgrunden
ständigt
en dag i taget

jag går på eftervård en gång i veckan
o möten ett par ggr
skönt
samlar mig
påminner mig
lär mig leva med min sjukdom
ödmjukhet
tacksamhet
försöker leva här o nu
stress förgör mig
så jag försöker andas
o varva ner
reflektera
o känna efter
jobbar på att möta mina känslor
hantera dem vartefter de dyker upp
äter antabus,o är glad över att inte
behöva strida
en stund
just nu
kul att du skriver
vi peppar varann
stoor kram
carpe diem Måne

Hej vännen!

Visst är det härligt när man märker sådana där framsteg hos sig själv?

Härligt! :-)
/H.

...mig själv! Jag har länge funderat på att åka iväg med endast mig själv som sällskap. Inte riktigt vågat eller varit för deppig för att ta tag i det trots att jag vet flera som sagt att det är en bra upplevelse att åka iväg och klara sig själv.

Och nu blir det av! I oktober åker jag en vecka till Sicilien. Det bidde inget större äventyr, valde en bekväm all-inclusive charter. Men, tanken är ju ändå att jag bara ska umgås med mig själv, läsa en massa böcker, kanske skriva lite dagbok, filosofera över livet i största allmänhet.

Det första jag ska göra när jag kommer dit blir att rusa fram till kylen och hälla ut spriten där och sedan sätta en stor lapp "no refill please!"

Idag är en bra dag. I och med detta beslut känns det som om jag fick lite styrka inför morgondagens fest som jag ska på fest igen, måste ha strategier för detta... (låter som om jag kutar på fester hela tiden, men det är många i min släkt som fyller jämt i år tydligen!)

Sköt om er allihopa!!

Men vad gör det, jag älskar september som brukar bjuda på kanonväder för skogstroll som mig :D Skall på och jobba helgen och det känns rätt bra.

Är inne i en behaglig fas när det gäller alkoholen, dvs tänker inte på den vilket är väldigt skönt. Men låter mig inte invaggas i någon falsk säkerhet utan fortsätter att ta mitt stöd här och även av de närmaste. Har faktiskt hittat en grupp med kvinnor med lite olika problem, där vi kan prata om det mesta kanske lite AA light. Men det passar mig väldigt bra och det känns väldigt skönt att ha det stödet.

Till R kan jag bara säga, vad du växer i mina ögon och jag hoppas att du själv kan se vilken resa du gjort//Kram Kalla

Visst är det så Kalla. Detta forum är guld. Hjälper mig oerhört i min nykterhet. Vare sig jag läser om andras framsteg (då blir jag styrkt...detta SKA gå!) eller om ngns fall (då blir jag påmind om hur jag hela tiden balanserar vid ett stup...förhoppningsvis tar jag ett steg bakåt).

Så forum är guld och du är en viktig beståndsdel i den alkemin. Ha en bra dag. En ny nykter dag. Kramar /R

Tack Fenix! Nej, dumhet är det inte som gör att vi dricker. Alkoholister är sällan lågbegåvade. Tvärtom...och jag tror att det är en av anledningarna till att vi dricker. Den "vanliga" vardagen räcker liksom inte till. Den har blivit för banal, för futtig. Känslan av "var/blev det inte mer än så här" skaver. Så man börjar lite smått med att piffa upp, toppa känsloregistret. Och i början fungerar det ju. Att vi sedan fortsätter även när vi fattat att drogen inte längre verkar...det är inte dumhet. Det är betingning...liksom en hund återvänder till sina spyor.

Jag tror att det är där en del av knepet ligger; Ändra sina djävla vanor! Göra på ett annat sätt. Även om det nya sättet kanske inte är lika bekvämt. Vilket vi borde du kunna fixa då vi inte ÄR dumma trots att vi agerar dumt. Nu blev det lite svamligt men jag vet ju att ni brighta alkies fattar vad jag menar ;-) /R

No more booze! Hoppas jag...

I byhåla hade jag de sju dödssynderna textade med tuschpenna på kylskåpet. (Nej, det hjälpte mig inte, begick de flesta ändå). Nu när vi flyttar in ska jag sätta upp sju livsnöjen, det blir; Sol, hav, mat, kärlek...sen får jag tänka till. Tre till? Förslag? Givetvis hälsa!

Kanske ska jag dänga upp Clintan jag med? Nu är framme jag och min Gingergirl. (Nytt land, ny hårfärg...det är klart hon är en Ginger nu)Jag kände mig faktiskt lycklig på våran resa. Att ensam få rå om min lilla flicka. Inga hästar eller bästisar som "inkräktade" på pappatiden :-).

Sol och bad nu...för mig. För dig och din flicka. Visst fan kunde livet vara värre? Kram tjockis! Var snäll mot grekpojkarna ;-) /R

i det lilla men medvetet. Köpte en kalender enbart för mina dagliga korta anteckningar. Har varit en lugn vecka, kaotisk på jobbet som väntat. Mannen varit på två AA-möten i olika grupper. Ett planerat evenemang på onsdagen (R.S) ställde vi in för att bekvämlighetszonen var starkare. Hmmm... det är ett jobb att ändra sina vanor.
Två befriande upplevelser har jag haft: var till matförrådet och där stod ölburkar som mannen ställt dit efter något sommarkalas. Vi hade pratat om dem i samband med att han kokade kräftor. Jag märkte att kontrollbehovet och ansvaret just då var helt borta. En överraskande och befriande upplevelse. Funderade rätt mycket över det sen och då svängde känslorna en del men förändringen är markant. Den andra händelsen var en middagsambition som misslyckades - för två år sen hade jag inte sagt något utan slätat över .... Vi skulle ha druckit vin, han skulle ha tagit mycket illa vid sig och katastrofen varit ett faktum. Osäker om jag skulle sagt nåt förra sommaren. Nu var det enkelt, jag sa som det var, mannen blev ledsen men ingen katastrof alls. Alkoholen, som när vi inledde helgdagsdrickande- och middagsvinkulturen skapade trevlig stämning och underlättade (?) samtal blev med tiden ett hinder ...
Vill göra rutiner för en förändrad vardag, ett eller några steg till. Inte så enkelt som det låter. Handlar verkligen om "det vidare livet" där alkoholen inte är det centrala i min tankevärld utan förändringar inför ett nytt livsskede där arbetet har en annan plats och prioriteringarna är andra. / mt

Jag har faktiskt ett citat på kylskåpet.
Inget rosafluffigt utan lite, typ, råare.
Clintan,
"Do I feel lucky? Well Do ya Punk?"

Och jo det börjar krypa närmare.
Jag har barnen här, jag klarar mej, jag blir snart lycklig igen..

Och vilken resa ni gör! Dachau. Då känner man säkert någon slags.. respekt antar jag.

Ja då kör vi sol och bad nu da,
hoppas du och Ginger får det bra ;)

Du är min förebild, jag har sagt det förr, du lever just nu min dröm. Bara börja om i ett annat land, dit ska jag också men det kommer dröja några år till. Lycka till på resan. Kram!

så kul att se dig här igen!! Vi har ju haft ganska mkt kontakt genom åren. Faan, vilken seg sjukdom det här är, jag var nykter i närmare 8 månader innan jag i början av juli fick för mig att dricka. Känner dock stort hopp om att kunna sluta nästa vecka, då jag satt ett slutdatum. Men visst är jag rädd, förstår precis att du kunde hamna i din situation då plötsligt hjärnan tar över totalt, vilket vi tillåtet den göra i så många år genom att föda den med alkohol.
Sluta mata monstret måste bli vårt motto!
Kram Fenix

för detta stycke:
"Ständigt denna lycka man söker efter, vi borde vi det här laget
förstått att lyckan inte finns i flaskan. Som ett trotsigt barn har
jag provat att dricka nu när sönerna varit borta.
Inte på långa vägar de mängderna som jag varit van vid.
Det bästa av allt är att det har inte känts bra alls!
Det har inte smakat gott och inte gjort gott. Så varför har jag då
suttit ensam här hemma och druckit...? Har inget svar på det.
Bara ren jävla dumhet!"

Sitter just här och häller i mig öl och vin, totalt meningslöst och för min del känns det mest som att få sova få fort som möjligt. Skippar vanlig starköl för att köpa starkare saker och tycker det verkar vara en logiskt och klok åtgärd för att få tuppa av så fort som möjligt på kvällen. Har satt slutdatum nu tisdag nästa vecka. Men som du skriver, ren jävla dumhet. Klart det inte är, vi är sjuka i huvet både du och jag och alla andra som har det här problemet. Hjärnan lever sitt eget liv och kemin i huvet är störd som vid alla missbruk. Vi är rätt chanslösa om vi inte fattar att signalsystem som vi inte knappast kan kontrollera tagit över. Men det går, trots allt, det är därför jag hänger kvar här på forumet och får hopp. Allt väl till dig!
/Fenix

pris kommer du till Thailand just nu :-)) De har, liksom vi, ett tvärtomväder och har förbluffande mycket sol och inte så väldigt varmt fast det egentligen är regnperiod. Och inte speciellt mycket folk :-))

..men just nu är jag så less på hela skiten, ingenting händer, ingen förbättring, bara ett enda stiltje...
Eller så är det som så att jag har glömt att uppskatta livet, jag har gjort en massa saker som brukar göra mig mer glad till mods, men det ger ingenting ...
Idag tre och en halv timme i svampskogen, missbelåten för att vi sju personer bara fick ihop 4 liter, så jag tog en och en halv timme till, för en näve!

Vet inte vad det är med mig, jag är ständigt missbelåten med allt jag gör, har satt ribban över molnen och kan inte säga..." det här gjorde du bra Berra".
Bristen på allt elände som man kan gotta sig åt.
Jag vill ha till en förändring, just nu känns jag som om jag var uppfräschad till det yttre mitt skröpliga jag, ställd i en hörna för allmän beskådan.
Ytan är hel, men inuti trasig som en sönderrostad utombordare ifrån sena 60-talet, finns inte ens ett dragsnöre....

Hepp, måste dra...

Berra

..men just nu är jag så less på hela skiten, ingenting händer, ingen förbättring, bara ett enda stiltje...
Eller så är det som så att jag har glömt att uppskatta livet, jag har gjort en massa saker som brukar göra mig mer glad till mods, men det ger ingenting ...
Idag tre och en halv timme i svampskogen, missbelåten för att vi sju personer bara fick ihop 4 liter, så jag tog en och en halv timme till, för en näve!

Vet inte vad det är med mig, jag är ständigt missbelåten med allt jag gör, har satt ribban över molnen och kan inte säga..." det här gjorde du bra Berra".
Bristen på allt elände som man kan gotta sig åt.
Jag vill ha till en förändring, just nu känns jag som om jag var uppfräschad till det yttre mitt skröpliga jag, ställd i en hörna för allmän beskådan.
Ytan är hel, men inuti trasig som en sönderrostad utombordare ifrån sena 60-talet, finns inte ens ett dragsnöre....

Hepp, måste dra...

Berra

...men tiden räcker inte till allt, det mesta av min internettid får lov att gå åt till att försöka hitta resa som jag lovat mig själv. Vill till italienska rivieran, det ska vara gångastånd till havet, finnas skog & mark och god mat och lugn & ro. Ska åka bort en vecka och umgås med mig själv. Få se hur det blir, kanske blir det en "vanlig" charter, men jag vill helst inte till hotellghetton!

4 veckors semester är slut.
Har inte druckit en droppe alkohol.
Om jag hade fortsatt att dricka detta året som jag drack tidigare så hade det nog inneburet att jag hällt i mig 28 liter vin under dessa 4 veckors semester.
Så skönt för kroppen och plånboken att jag inte dricker längre.
För första gången på 10-20 år ? kommer jag tillbaka till jobbet i bättre form än jag lämnade det.
Känner mig faktiskt stolt över mig själv.
Men samtidigt är det så lätt att falla tillbaka i gamla spår igen.
Ett två glas vin sen hade jag nog haft svårt att sluta och snabbt varit tillbaka på ruta 1 igen.

Så jag får inte glömma.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Jag tror att ju fler som slutar "mörka" sitt ickedrickande...desto lättare blir det för nästa person som har samma problem. Jag vet att det är skittufft att i en del sammanhang hålla sig till sanningen. Och då ska man heller inte göra det.

Alla behöver inte få veta den...och framför allt inte i början när man fortfarande stapplar. Så mkt fulare man känner sig om man har deklarerat sin nykterhet och sedan faller. Men efter ett tag så tror jag att det är nyttigt. Bara det där "Jag mår bättre om jag inte dricker" så klockrent.

För när vi blir starkare i oss själva så märker jag iaf. på mig själv att jag skiter i vad andra tycker. Visst mår jag bättre om de förstår och applåderar mitt beslut...men om inte så är fallet; Jaha?

Tycker du är en bra förebild Bella för framför allt de nya damer som vi har fått här på forum. Ha det bra och nu var det väl London som gällde? Allt gott! Kram /R

Visst är du ett stöd. Du är den på forum som får mig att skratta och det är bra för mig. Humor. Dessutom tycker jag att du är smart!

Skönt med dottern...att hon är bättre och att ni kommer iväg. Kreta är inte att förakta. Jag älskar Grekland...landet och människorna. Faktiskt min favoritnationalitet (om man nu FÅR ha en)...det är lite "leva och låta leva" över dem. Ngt man kanske även sett på deras ekonomi :-). Men trots det...folk är inte lika skitnödiga som i Sverige och Italien...tycker jag. Så Kreta blir finfint.

Nya utmaningar varje dag: Bilbatterier och middagar utan bakfylla... och du tar dem. Sega, sega som greken skulle säga! Sakta, sakta. För att du kan. Rosa kärleksminnen och dito vin...sega, sega där med. Sega stavas med apostrof över a vilket jag inte hittar på min telefon :(

Själv tillbringade jag gårdagseftermiddagen på koncentrationslägret Dachau. Strawberrys önskan...hon är just nu ganska fixerad vid den delen av vår historia. Mycket nyttigt för mig, när vi gick där slog jag av tanken att "Dessa människor gjorde allt för att överleva, medans jag i mitt eget lidande gjorde allt för att dö i förtid." nu var det lite drastiskt...inte hade jag tänkt supa ihjäl mig...men det var så jag tänkte. Tror det var PiL som skrev att man inte kan jämföra lidande och det är kanske sant. Men en tankeställare fick jag.

Nu fortsätter vår resa. Framme ngn gång i eftermiddag/förkväll. Vi tar det mkt lugnt. Sen ska jag unna mig en vecka sol och bad innan vi påbörjar flytten. Tack gode G för vi hyr möblerat...annars hade jag fått tokbryt...är ju av naturen lite lat. Inte som du som skrapat ett hus.

Ha det bra nu och rapportera gärna hur resan går. Kram vännen!/R

När jag drack, känner så väl igen mig. Just den där jakten på nästa glas vid första klunken, jag kom aldrig ihåg slutet på en kväll, alltid minnesluckor och skammen när man vaknade och inte visste hur kvällen slutat. Var maken sur på morgonen fick jag en stor klump i magen för då förstod jag att det varit värre än vanligt.
Det är så skönt att slippa det där, att alltid vakna utan skam/ ångest och alltid ha full koll på vad man gör. I början sa jag att jag ville gå ner i vikt och att det var därför jag inte drack, det funkar. Men nu säger jag som det är, det känns bra och hjälper mig att fortsätta vara nykter. Hoppas du hittar ngt som funkar för dig. Kram

Att jag ville gå ner i vikt och att det var därför jag inte drack, gjorde det i 6 månader och det accepterades helt och hållet. Alla vet att A inte är bra för vikten. Men nu har jag gått ner rätt rejält i vikt och så tror jag samtidigt att mitt beslut har djupnat, det gör mig inget att berätta att jag har druckit för mycket. Tvärtom så hjälper det mig att fortsätta vara nykter. Det hjälper mig att minnas min alkoholproblematik och att dit vill jag inte igen. Jag vet att ett glas skulle få mig att bara vilja ha mer och mer. För ett halvår sedan hade jag aldrig kunnat prata om det men idag hjälper det mig.
Kram på er alla!

Tack A! Du är så fin i hjärtat.

Dottern mår bättre.. allt känns lugnt.
Bilen pajade häromdagen så nu vet jag hur man köper/byter bilbatteri. Tänk att det visste jag inte att jag kunde :)
Visste inte heller att jag klarade göra middagar för olika konstelationer av vänner och släkt fyra kvällar på raken utan att åtminstone vakna en av dagarna med huvudvärk..
Kanske är det flykt men det är i sånna fall en bra flykt. För saknaden minskar lite hela tiden.
Både av rosa kärleksminnen och dricka.

Toscana, låter så satans vackert bara namnet, men Kreta får duga för nu ;)

Kramar om er och vill ni mår väl!
E

Jag blir så glad för era kommentarer och det ger mig så himla mycket just nu att få höra era tankar. Dagen i dag har varit lugn och skön och mycket vanlig. Känns konstigt på semester utan vin, men det är värt det varenda morgon jag vaknar och känner mig utvilad, frisk och utan ångest. Ja, du har rätt MissH, tillhör duktiga flickan gänget så det här med att inte klara något är jobbigt. Luktade idag på mannens öl och tänkte ta en klunk, men redan där kände jag att lukten drog igång ett sug där jag såg mig själv svepa hela ölen och desperat leta efter mer. Detta skrämde mig verkligen och jag hällde i mig en flaska cola istället. Det är som du säger MissH jag balanserar på gränsen mellan jag borde och jag vill tacka nej. Men som det känns nu så vill jag tacka nej. Hade planerat det innan den här senaste festen och nu med facit i hand önskar jag att jag hade gjort det, då hade jag varit så stolt över mig själv. Sista tanken för idag är att jag är rädd för A och vad den gör med mig. Har i flera år sett vad den gjort med min pappa och känt sådan skam och avsky inför honom och nu gör det så fruktansvärt ont att se att jag är lidadan som det jag hatat i flera år. Har inte förrän nu fått detta hemska erkännade i luften, orden liksom stirrar på mig från skärmen och skriker att detta har du vetat hela tiden men valt att inte se det. Sorgligt...

från Fenixen. Kan bara rapportera innifrån mitt senaste, pågående men i morgon avslutat återfall. Ingen hit, ingen lekfullhet, ingen spontanitet alls, faktiskt bara skit, seghet, självförakt, nedstämdhet, letargi, ja, name it. DET är vad alkoholen förmår skänka till den som en gång gått över gränsen. Tror innerligt och hoppas att jag nu förstått det för evigt. Alkohol är i allt väsentligt negativt och nu vill jag göra resten av mitt liv intressantare. Samtidigt förstår jag vad du menar Berra, men sätt inte ditt hopp till att alkoholen ska fixa den typ av negativa tankar och känslor du har, Lite läskigt, men vi måste lösa det på annat sätt inser jag nu fullt ut.
/Fenix