Senaste kommentarerna i forumet

Efter snart 8 månader som vit kan jag bara konstatera att man ifrågasätter nykterheten mer än en brakfylla.
Stå på dig, vill du inte berätta så säg att du kör mot mål....som du sedan hela tiden ökar på.

Ha det - Kämpa på!

Jag håller alla tummar och tår för dig!
Kram

Hej Lillper!

Har läst din tråd och känner med dig. Hoppas att antabus hjälper dig och att det nu kommer att fungera.

Känner att det verkar handla mycket om prestation och vara duktig i din värld när man läser det du skriver. Att inte känna att man räcker till och duger. Det kanske är något som du skulle kunna försöka att jobba med? Om du mådde bättre med dig själv, kanske du inte behöver alkoholen för att kunna slappna av? Sedan är det nog också det omvända förhållandet. Om du inte dricker alkohol kanske du känner dig med tillfreds och nöjd med dig själv. Alltså lättar ångesten. Eller har jag fel? Är själv naturligtvis "expert" på området efter 13 dagars nykterhet... ha ha ha

Du skriver att så mycket i samhället är uppbyggt kring alkohol. Det är något som jag också verkligen har funderat på! Så fort man ska göra något roligt ska det drickas! Men det är kanske för att människor med alkoholproblem hittar på spännande aktiviteter för oss andra med alkoholproblem...? Eller så är det ett bra sätt att dra in pengar. Tänk bara:

* Restauranger - all dricka till maten
* Konsert, opera, teater - bubbel före och efter och i pausen
* After work ... say no more
* Avslutningar, jubileum, kick-off, konferens, avtackningar, julpresenter, påskpresenter, kundbesök osv. - ja, allt festligt i jobbsammanhang
* Tjejkväll, grabbkväll, parmiddag, fest ...

OSV. OSV. OSV. OSV. OSV. Listan kan göras hur lång som helst...

Tänker på dig! Kram

Hej Fisken,

Det är lurigt med anhöriga... Jag känner lika inför min man till exempel. Jag har inte sagt rakt ut till honom att mitt beslut "att inte dricka på ett tag" sannolikt måste bli för alltid. Har varit nykter i 13 dagar nu och han tror nog att jag håller upp tills semestern.

Jag tror att omgivningen är svår för oss, eftersom en person som väljer att vara nykter, automatiskt får andra att tänka på sitt eget drickande. De börjar så att säga syna sitt eget drickande i sömmarna. Därtill:

1. Obehagligt om någon slutar - då kanske jag också borde det.
2. Missriktad välvilja - ja, men så farligt är det väl inte?

Tror också att omgivningens förlåtande och medgivande inställning medfört att vi utnyttjat situationen och druckit ännu mer. Hade omgivningen vågat/velat prata med oss, så hade man kanske börjat fundera tidigare.

Försök att strunta i omgivningen. Alla får bära sina egna beslut själva. Det gäller även dig. Låt inte omgivningen bli en anledning till hur du väljer att leva ditt liv.

Styrkekramar till dig!

Det värmer.

Ser inte fram emot Spanien-matchen ikväll (han håller på Spanien). Det enda positiva är att den går så sent att barnen redan sover (förhoppningsvis!). Men jag lovar att om matchen går emot Spanien eller domaren gör bort sig som igår så blir det livat i stugan... Och som vanligt är det jag som får ta skiten.

Kan säga att äldste sonen missade sin första skolavslutning idag. Inte för att han ville gå, men det minskar inte mina skuldkänslor.

En bra beskrivning av hur man kan uppleva det, samtidigt så kan det finnas många som inte känner igen sig i allt du beskriver men som ändå har mycket problem eller som skulle kunna få diagnosen alkoholberoende enligt de system används ICD eller DSM.

Precis sådär känner jag idag. Har supit två dagar, däckat på soffan och visste inte om det var morgon, natt eller kväll när jag vaknade och trodde att jag låg i sängen. Steg upp och hällde ut resten av vinet, nu får det vara nog! Jag förstör mitt liv som jag håller på!! Har klarat att vara nykter förut men drack igen efter mer än ett halvårs total nykterhet. Det är nu ett år sedan. Återfall som kommer tätare och tätare och tillslut så är det fler dagar med drickande än utan.. Gick till läkare och fick Campral utskriven men jag dricker ändå.. MEN nu är det slut på det! Hittade detta forum och ska ta mig igenom en dag i taget, en timma i taget och en minut i taget om det så ska behövas.

Härligt att du inte är sugen! Och vad f-n gör det dig nu om du tar en kaka för mycket. DET är faktiskt inte hela världen! ;-)

Man borde ju faktiskt spara en del pengar på att inte springa på systemet. Kanske så illa att bolagets ekonomi kommer i svajning nu när jag inte springer där längre! ;-)

Kan nog vara en bra idé att satsa på endorfiner istället. Jag tror att vi med beroendepersonlighet reagerar starkt på olika rus/lyckomedel. Det borde innebära att vi kan bli beroende av endorfiner - härliga tanke. Beroende av något som är bra...! Själv springer jag sedan en tid tillbaka. Kan ju säga att tiderna har blivit bättre när man inte springer bakis och skakis och hoppas att man inte ska på hjärtinfarkt!

KRAM

Jag blir så själaglad och varm i hjärtat när jag läser vad du skriver! Heja dig! Stor kram

Är riktigt goda efter ett par veckor!
Clausthaler , en kall god törstsläckare
Maristad lite fylligare mat öl
Nanny State (bolaget) Mörk super god mat öl.

Kämpa på - Ha det!

Har inte haft något alkosug denna vecka. Däremot har jag varit lite rebell vad beträffar att tillåta mig slarv med godsaker. Jag skiter i om jag tar en kaka eller två, eller äter godis vardagar. Om det är bra eller inte vet jag inte men det verkar stämma att summan av alla laster är KONSTANT! Jag funderar också på att unna mig en dyr cykel. Godis är inte lika dyrt som alkohol och jag sparar nog in ett par hundra i månaden för att ha råd med cykeln. Jag är frälst av motion så om jag kan byta ut alkohol mot endorfiner så vore det ju bra.

Hej
Vad kul att mitt skrivande kan vara till Er fördel.
Problemet med alkoholproblem är att förstå när firande och festande är en ursäkt att bli full.
När är det ett problem? Helgfylla... rätt normalt. Alltid dela en flaska rött till kvällsmaten....normalt i vissa kretsar.
Det är väl så att när man själv sätter ett mål om att inte dricka ett glas och det misslyckas å det grövsta.
DÅ är det dags att verkligen ta tag i det. Efter den punkten eskalerar supandet till smygande och en konstant längtan efter alkohol.
Ångest, svettningar, hjärtklappning, ljugande. HEMSKT!
Men, det är din man som måste inse problemet och vilja ha en förändring.

Ha det - kämpa på

...tack för du finns!
Kram

Efter en lång natt vaknar jag utvilad och ångesten har släppt. Nu är jag inte sjukskriven utan det är mina lediga dagar den här veckan. Vaknar upp med den skönaste känslan att jag äntligen har bestämt mig för att sluta med vinet. Har varit deppig för allt i mitt liv dessa dágar och inser att det beror på alkoholen. A ger mig ångest därför tål jag inte det och kan inte dricka. Jag är social och trevlig person utan och ska inte behöva det i mitt liv. Jag kommer heller aldrig träffa någon om jag ständig är aspackad när jag är ute. Det är en ond cirkel! Denna morgon känns härlig, vilket coolt beslut jag har tagit. Det är mitt liv och det är jag som bestämmer över det. Idag ska jag fixa i min lägenhet, städa och få det fint. Pepp pepp till alla er därute! Det är så skönt att ha denna sidan och få läsa om alla era historier och få skriva av sig själv. Skönt att veta att man inte är ensam.

Stor kram

Det är svårt att se någon man älskar ha svårigheter. Här inne finns många som delar den upplevelsen och som du kan dela dina tankar med. Skriv gärna igen om det är så att du vill ha kontakt med andra som skriver här, det kan ta ett tag innan man får svar. För många är det också hjälpsamt att skriva bara för sig själva, lite som en dagbok.

Du är varmt välkommen åter hur du än vill använda forumet!

Karin
Alkoholhjälpen

vid den här tiden bestod mitt liv enbart av alkohol. Det var planeringar till ve och förbannelse.
Var på bolaget var och varannan dag. Just idag inga tankar på alkohol. Känns så himla skönt.
Min mamma dog för ett år sedan och allt var kaos, sorg och smärta gick hand i hand. Sorg över mamma,
sorg över mitt liv för jag visst ju att jag gjorde fel som levde ett så destruktivt liv.
Var inte hos henne i dödsögonblicket låg och rullade i sängen på fyllan. Hoppas hon har förlåtit mig
i sin himmel. Hon blev 90 år men var kristallklar i huvudet, så gammal än ändå begrep att jag drack för mycket.
Jag bara viftade bort hennes kommentarer. Ångrar det bittert idag, men till mitt försvar jag var så sjuk av
alkohol så det var bara jag och mitt förhållande till alkohol som gällde. Dom där tråkiga minnena har jag tagit
fram i nyktert tillstånd och det gör ont. Men det rätta.
Just idag vet jag inget hur det ska gå för oss här hemma. Efter 22 dagars, dagligt intag av A, är han en bruten man.
Önskar så att han fann Gud eller vad faan som helst som skulle kunna hjälpa honom att bli nykter.
Denna dagen ska bli en fin dag har jag bestämt.
Kan inte tacka nog för att ni finns.
Konstnären

himla stark kastellen. Sitta ute med vänner och äta och dricka vatten. Fasen alltså vad starkt.
Nej inte ids man ta flera diskussioner under påverkan av A. Mannen skulle börja någon form av samtal
sent i går kväll. Orkade inte lyssna stängde av all ilska och tog en bok och försvann in i sovrummet.
Hörde hur han suckade i köket. Men jag har bannlyst diskussioner när han är full.
Men jag saknar så den han egentligen är, min goda snälla generösa man som är borta just nu. Han går på
nedtrappning nu och det innebär 3 liter rosevin i går. Anser att då är man inte klar i huvudet för reda i problem.
Gud eller vem det än är, jag är atetist har jag ingen hjälp av. Man får göra jobbet själv med sig själv.
Men jag är så himla glad över min egen nykterhet den är guld värd.
Bra ord du skrivit, nej han får inte min energi idag heller för han har inte förtjänat det.
Idag blir det lite jobb
Kram till dig Konstnären

Jag kan oxså börja gråta när jag tänker på att sitta och handskriva ett brev till min man. Men jag måste
vara stark. I går ville han prata om det och sa att han inte hade nått sin botten. Jag förstod ingenting
för jag anser att den är passerad för länge sedan. Jag var nog själv, eller jag var så förljugen i mitt missbruk.
Det där starka går upp och ner men ingen ska få knäcka mitt beslut att inte dricka A. I går kväll höll jag på
att bli sinnes, då min s.k. väninna idkade telefonterror mot mig på fyllan. Ville bara försvinna bort från allt
som handlar om A. A står i centrum både hemma och överallt där man ska umgås. Nej nu låter jag så negativ. Upp-
ryckning konstnären. Mannen går på nedtrappning som han kallar det är rädd för att bryta tvärt med abstinens och
andra farligheter.
Roligt att det går så bra för dig, man kan väl säga att jag har gått från heltid och mer där till, till att jobba
halvtid med Alkoholen. Och det gör jag dag för dag för det är det värt.
Fin fredag önskar jag dig
Konstnären

Hej Fjällfina! Vill bara kolla hur du mår och hur det går för dig? Skickar kramar till dig och önskar dig en härlig fredag

Heja dig! Heja starka, fina, du! Härligt att kunna gå ut och äta middag och känna sig bra och fin - nykter. Önskar dig nu en lugn och härligt nykter fredag!

Berra, jag kan inte säga mer än att jag håller med dig på varje punkt i allt det du skriver. Jag önskar att jag kommit lika långt som dig, men som alla andra, måste jag göra min egen resa. Den kommer att ta tid.

Det var väldigt skönt att läsa att man kan komma fram till att man inte kan dricka och förlika sig med det, vilket du förefaller ha gjort. Jag är inte där än. För mig är det "tillsvidare" som funkar. Blir ohanterligt att tänka "för alltid". Någonstans inbillar jag mig att jag kommer kunna dricka i framtiden. Typ, man kan väl pröva om ett tag. När man hållit upp och rensat kroppen. Men jag fattar samtidigt att det inte kommer hålla. Att det är dumheter. Jag ser ju hur "bra" det har gått för alla här på forumet när det velat testa igen. Varför skulle jag vara annorlunda?

Det hade varit så skönt att kunna säga att jag aldrig mer ska dricka. Inget tjafs med det, utan inse fakta. Men - en dag i taget.

I natt drömde jag att jag drack. Läst på forumet att det verkar ganska vanligt. Jag drömde att jag glömde att jag inte dricker och så drack jag vin. När jag väl börjat insåg jag vad jag gjort och fick sådan fruktansvärd ångest. Vaknade med hjärtklappning för några timmar sedan och det har fortfarande inte släppt. Alldeles darrig i hela kroppen. Det har i alla fall gått 13 dagar sedan jag drack sist.

Trots det jag skriver, så har jag en stor prövning framför mig. Vi ska på semester. Alkisarnas paradis - utomlands, två veckor med all-inclusive. Det är tre veckor dit, så jag kan bara hoppas att jag har kommit längre i mitt arbete då än vad jag har nu...

Tack för att du finns och ha en härlig, nykter, fredag Berra!

..och alla andra som uppskattar mina rader, det värmer att höra att mitt "tjat" kanske gör skillnad.
Jo jag har haft en lång tid i nykterheten nu, dryga 6,5 år, men glömmer det aldrig.
Det är viktig för mig att komma ihåg vilken sorts beroendepersonlighet jag är, jag kommer att vara densamma oavsett tidpunkt i livet.
Börjar jag att dricka igen kommer jag obönhörligen att fortsätta på samma punkt där jag slutade, i ett enda stort kaos.
Kanske inte till en början, men det kommer att gå fort, jag har ett fel sorts förhållande till alkoholen.

Att acceptera mitt läge tog lång tid, och förståndet att det bara fanns en utväg trots alla försök, nederlag och envisa bortförklaringar.
Ja jag är en alkoholist, en personlighet med ett alkoholistiskt beteende, vet inte mina begränsningar och den socialt och personliga acceptansen för när det är tillräckligt mycket, eller rättare sagt alltid för mycket.

Alkoholromantiken är fel i Sverige, man hängs ut när man inte vill dricka längre, istället för att varje person borde mer ifrågasätta sitt egna drickande.
Det är precis som om det alltid är rätt att kunna finna ett tillfälle att kunna dricka, omständigheter med att man t.ex tog bilen till festen går alltid att lösa med de andras inrådan, men vad sjutton du kan väl ta en taxi hem och gå och hämta bilen imorgon.
Ett glas kan du alltid ta, en öl, en drink, det blir ju alltid så mycket trevligare då...
Men sedan för vem, när det första glaset är urdrucket, hur kul är det sedan.

Alkoholen är en trigger till att fortsätta dricka mera, tills det inte finns något mer att dricka, eller när man inte kan dricka mer för att man är för full.
Tiden brukar inte spela någon roll, natten är ung och efterfesten finns det alltid tid för, då ja...

Det brukar bli samma sak, man dricker för mycket och alldeles för ofta, man skäms för alla dumheter man hittade på på fyllan i dagar efteråt.
Ett bra sätt att minska ångesten är att börja dricka igen, och med tiden har man ökat sin toleranströskel till höga värden i jämförelse med vad man hade ifrån allra första början, och ändå accepterar man det, vadå jag dricker väl inte mer än någon annan?

Hela tiden fyller man på med nya lögner, allt döljs i ett skimmer av lögner, tills slut blir lögnen det enda substantiella och bärkraftiga i resten av de andra lögnerna.
Den nya lögnen bygger på en annan lögn, t.ex jag dricker för att komma ner i varv.
Då kanske man skulle titta på vad det är som stressar en i första handen, istället för att koncentrera sig på motåtgärden.
Troligen så är stressen uppbyggd på en sorts alkoholstress, man kan inte varva ner utan alkoholen.
Man stressar fram tills dess att man kan slappna av med alkoholen, och den typen av stress är väldigt självdrivande.
Du stressar fram för att till slut kunna stressa av, lika dumt som att köra för fort med bilen till sommarstugan för att hinna kunna slappna av.
Är det ett samhällsproblem, ja troligen, det krävs mer av oss idag än tidigare, vi ska vara alerta och på hugget mer i vårat yrke,
Koncentrationen ska vara på topp hela tiden och när vi slutligen får tillfälle att varva ner så gör vi det med vårat raketbränsle alkoholen.
Farligt ja, för många av oss är det inte lämpligt eftersom vi är av en beroendetyp, vi är inte som andra, och har svårt att acceptera detta.
Kan hon eller han dricka så mycket och ofta så kan väl jag, ja ibland om vi är lika personligheter, men vi är olika.

Vi är som om vi vore nötallergiker, jo jag har tjatat om detta tidigare men det är det närmaste parallell jag kan komma på.
Många kan äta nötter, andra kan dö av det, bara vara i samma rum kan vara farligt för dem.
Så vissa kan, andra inte, men inte försöker en nötallergiker gång på gång att försöka vänja sig vid att äta nötter?

Vår undergång är att inte inse att alkoholen inte fungerar för oss, vi är alkoholallergiker helt enkelt.
Vi kan även vi ha svårt att vistas i samma rum som de som dricker alkoholen, det kan trigga vårat beronde.
Vi kan sätta oss i bilen på fyllan och köra ihjäl oss, eller få ett plötsligt infall och bli självmordsbenägna, så det är livsfarligt för oss med.
För att inte tala om vad vi utsätter oss och alla andra i vår närhet med risker som vi tar på fyllan, hur många gånger har vi inte gjort oss illa då?

Den förnuftige skulle säga att alkoholen inte är till för oss, kanske funkar för andra som vet sina begränsningar, men inte oss.

Det är den tiden det tar för oss att få den insikten som är som besvärligast, när vi befinner oss i ovissheten eller försöker acceptera vår begränsning.

Många klarar av alkoholen, men inte du och jag, det är väl därför forumet fyller en sådan viktig funktion, vi har någon att prata med i samma livssituation.

Skönast är när alla tvivel är borta och jag kan koncentrera mig på att leva ett fortsatt gott liv utan inslag av alkoholromantiken.

Den är inte till för mig, jag är ju allergisk, javisstja.., och så rullar resten av livet på som det borde utan att vara en aktiv alkis.
Ryggsäcken är släppt och det blir mycket enklare att leva utan en massa tvivel att släpa på.

Berra

Jag gillar verkligen tomat plantor men lyckas tyvärr inte så bra med dom heller, kanske ett nytt intresse som jag borde "odla"...
Jag håller med dig om denna alkohol jävel! Trots det egna missbruket så är det svårt att förstå hur man frivilligt kan slänga bort sitt liv på att dricka! Vad är det för innehåll egentligen? Är det det man vill blicka tillbaka på, är det dom minnena man vill äga när och om man blir gammal?
"Vad har du gjort i ditt liv"?
-Jag minns inte, jag har mest varit full...
Nej tack inte för mig, jag vill minnas mina minnen och själv orka vara delaktig i att skapa dom!
Jag får kämpa lite idag för att hålla mig neutral. Har lite svårt att hantera den självcentrerade alkoholisten...
Försöker få mig själv att acceptera att det inte är någon idé att påbörja en diskussion utifrån mitt perspektiv. Det är bortkastad energi när makens perspektiv är whisky till kvällsmackan... Det blir liksom omöjligt att mötas i en diskussion då.
Ikväll har jag varit ut och ätit middag med underbara vänner, riktigt roligt i vanlig ordning! Jag kände mig snygg, pigg och glad över att vara nykter. Drack en n/a öl och massor av vatten och kommer må bra på jobbet imorgon!
Tråkigt att mötas av en drucken make när jag kom hem bara, i och för sig väntat men likväl en besvikelse särskilt eftersom han var hemma med barnen...
Han har övertygat sig själv om att barnen inte mår dåligt eller far illa av hans drickande om han bara visar dom att det är lugnt, att han har kontroll och kan dricka lagom...
Förstår ni mig? Idas ta ytterligare en diskussion med någon som lever sitt liv i så stor lögn inför sig själv!
Nej han får inte min energi idag heller, han har inte förtjänat den!
Blir bara mer och mer övertygad om att problemet är enbart hans att lösa! Det är helt och hållet han som måste inse, vilja och agera!
Jag är maktlös! Gud ge mig sinnesro!
Kram

Hej SuzyQ. Jag känner väl igen mig i din berättelse!
Hemma hos oss har det alltid funnits gott om dricka när det varit fest och det har varit accepterat och tillåtet att bli full på våra fester. Vi har gömt oss bakom att vi inte dömer någon och att är det fest så är det fest...
Flera "normal drickare" har blivit packade på våra fester, egentligen bara ett kamoflage för vårt eget drickande...
Min man är den som sett till att det funnits vin hemma och gärna fyllt på mitt glas trots att det ofta slutat med att jag somnat i soffan. Druckit har jag dock gjort alldeles själv av egen fri vilja!
Jag har för länge sen insett att jag inte klarar av att dricka lagom, jag fixar inte att stoppa när jag väl börjat och därför har alkoholen blivit ett problem för mig. Det tog mig flera år innan jag äntligen tog makten över det beteende som förstörde mig som människa, mitt och mina barns liv.
För fem månader sedan satte jag punkt och jag är så tacksam för att jag äntligen tog tag i det.
Beträffande sorgen att inte kunna njuta av ett glas vin så frågar jag mig hur många av de glas som vi druckit har vi egentligen njutit av? Och hur många av de glas som vi har druckit har vi plågats av?
För mig är det numera ganska lätt att se på mitt drickande med "nyktra ögon" och valet blir då ganska så enkelt!
Det är helt enkelt inte värt det!
Däremot har jag upptäckt att det finns både öl och vin som jag kan just njuta av och det är den alkoholfria varianten.
Jag har ännu inte hittat något alkoholfritt rött vin som jag gillar men det finns jättegoda vita, mousserande, rose' och olika öl sorter.
Fördelen med dessa är att man kan dricka hur mycket man vill och det värsta som kan hända är att du blir kissnödig!
Fördelarna utklassar alkoholen med att du har full koll på läget, minns allt du gjort och sagt och du är bilduglig hela kvällen samt nästa dag!
Väl värt att prova!
Lycka till och kämpa på, du kommer inte att ångra dig!

...välkommen hit. Så bra du valde skriva om din situation.
Som du ju också redan sett här inne så är du inte ensam och i var tråd finns likheter mellan oss alla.

Inte ska du döma dig själv, allt har sin tid och nu är du här bland likasinnade.
Läs, skriv, ta hand om dig och barnen. Mannen behöver hjälp, den finns om han vill ta emot den. Men så länge han dricker blir inget bättre utan, som för alla utan undantag, sämre, bara sämre!

Fortsätt skriv och läs!