Senaste kommentarerna i forumet

en länk till Jellineks kurva som nämns :- ) Ifall nya funderar på vad det är :-)

http://www.frialankarna.m.se/jellinek.htm

Själv var jag nästan längst ner.

Hej Sorgsen! Jag har tänkt mycket på dig (Av någon anledning fastnade ju du och några till i den smet som är forum ) Har absolut inget vettigt att tillägga när det gäller din relation till fyllot/mannen men jag är glad över att du hörs av, tar dig ton.

Fia

...tack för din omtanke.
Jag gläds med dig och din styrka och envishet.
En sak i taget, det viktigaste först. Det går inte se helheter i en kris men de små besluten lägger var gång en liten pusselbit på plats.
Du är värd allt gott!!!

Jo, jag äter vad jag vill, sover när jag vill, och lever ett skapligt liv.
Min innersta önskan är att det dessutom skulle fyllas med värme och samhörighet med mannen.
Där är det däremot katastrof!

Han har gett sig själv ensamrätt att få vräka ur sig!
Om jag någon gång gjort detsamma så får jag det tydligt tillbakakastat vid var möjlighet.
Jag går inte in i det där. Sluta prata och vänta ut har varit ett dåligt alternativ med honom däremot.
Han vräker ur sig det mest otrevliga han kan hitta, gärna personligt och kränkande.

Han har gått för långt för längesen, med spriten involverad var det lätt ta till som ursäkt för mig.
Utan gör det ont! Djävulskt ont!

Jag har vänt, får fortfarande skit, men vänt.
Saker som att personliga ting är smutskastat i hans utbrott. Då tar jag bort det för honom så det inte kan användas om och om igen.
Det är ju inte bra i hans ögon såklart men vi är nära punkten där hans utbrott är tydlig grund i hans egen stress.
När det slutar i "jävla kärring" så tycker jag det är urvattnat och substanslöst.

Jag accepterar det inte och kommer inte acceptera varken gapandet eller kränkningarna.
Vad jag måste ge mig själv är nog tid för en stabil, genomtänkt handling som inte har sin grund i de uttömmande kränkningarna och elakheterna. De tror jag hör till sjukdomsförloppet. Jag har ju upplevt det gudomligt goda med samme man. Att skriva de sista orden och inte känna kontakt med hjärtat känns sorgligt men just nu finns jag inte på plats och någon skilsmässa per sms är inte tal om.

Kanske det finns en mening med det?
Tid! Tack för tiden...!

Kram på er

...så vill jag inte leva och har aldrig velat. Det är däremot förutsättningarna som de ser ut här och nu.
Det betyder inte att jag kuvats. Min person är densamma men jag går inte in i diskussioner till mitt försvar eller dementerar felaktiga påståenden. Det gräver bara fallgropar!
Jag lever i det men samtidigt inte.

Jag är så oerhört trött men är i en process. Det blir bättre! Långsamt bättre...
Jag dök och kunde inte själv se vad som stod för vad i höstas. Jag dyker fortfarande ibland men krälar inte runt i cirklar och min botten höjs var vecka.
Helgen var ytterligare en språngbräda i rätt riktning.

Jag har gett upp, kapitulerat, och ger mig inte in i förklaringar. Det är lönlöst.
När jag fick klart höra att mannens AA och efterbehandling berört huruvida jag är bra för honom eller inte, att min process ifrågasatts, då brast det mesta.
Att det berörs är jag fullt medveten om. Hur har jag ingen aning om och det har ingen betydelse för mig. Vad som är "sant", om det finns en sanning, spelar heller ingen roll. Det är inte konstruktivt, sanningar! Vems? För vem?

Jag vägrar konsekvent gå in i det där. Jag håller min linje och behåller min värdighet.
Exakt hur detaljer och generella riktningar ser ut, och kommer se ut, växer fram långsamt.
Jag har varit igenom kriser tidigare, det ser ju oftast ut så när man är förbi halvvägsstrecket i livet.
Vad jag inte vill ge mig själv är känslan att alla mina prioriteringar fram till nu har varit bortkastade.
Jag ifrågasätter inte mig själv men varför jag inte bara lämnat. Det finns egentligen inget som "tvingat" mig vara kvar.
Är det stolthet som har grepp om mig?
Är det i grunden kärlek?

Kärleken, den där omsorgsfulla, den har runnit ut.
Nu återstår att se om det kan fyllas på igen.

..tänker jag, ingen anledning till någonting, så fucking booring!

Ingen anledning till att fira något, ingen anledning till att sörja något, ingen anledning till att ens tycka synd om mig själv.
Jobbet går bra, familjen har det bra, relationen med frugan helt optimalt, lönen kom den här månaden också, shit!

Det finns ingen anledning till att dricka något och skapa sig ett fylletillfälle, jag är helt blank...

Så hade det låtit för många år sedan, men så är det inte idag...
Har ingen anledning till någonting alls, så förbaskat skönt.
Ni vet...ingen anledning till att känna ens den minsta lilla rastlösheten växa upp inom mig.
Jo, jag känner mig lugn, en sorts inre harmoni jag har lärt mig att bli kompis med, inre självsäkerhet.

När ingenting händer, då är det bra, och när det händer, så händer det, inget att oroa sig för just nu.
Och när det händer, så vet jag att jag har kapacitet kvar att kunna ta hand om det, så var det inte förut.
Då var irritationen mycket högre och tröskeln mycket lägre, hade inte tid för mina problem, jag hade ju fullt upp med att dricka.

Men så slog det mig, det är ingen vanlig (jävla) tisdag, det är ju en "fredag" imorgon med en tredagarsvecka.
Har massor av nya utmaningar i helgen som jag faktiskt ser fram emot, delar av dem har jag redan testat mig fram med,
Och jag vet att jag kommer att klara av dem för jag har en bättre koncentration och uthållighet samt ett välbehövligt lugn.
Alkoholen stressade mig förut, fast jag vågade påstå motsatsen, den gör mig ju så lugn, jomentjena!
Att behöva jaga och planera dryckestillfällen, springa på bolaget och finna nya orsaker, det har givit mig tid till annat.

Pysslandes med att lappa ihop gamla plastekan har givit mig en ny sorts stimulans och huvudbry,
Det gör hyfsat bra och jag vill inget annat än att få fortsätta utmana mina färdigheter, tiden räcker inte till och huvudet är fullt av nya angreppspunkter.
Konstigt nog så gör det mig mer effektiv med andra grejor, jag håller hjärnan igång med nya inputs och det känns bra.

Tänk att sluta dricka alkoholen för med sig så mycket mer i sitt kölvatten, av de positiva grejorna.
Jag har lärt mig att prioritera saker, och min stimulans ligger högst på listan,
För man ska ju orka leva också, inte bara försöka överleva.

Alkoholen tog tiden ifrån mig, tankarna och viljan, nu har jag fått dem tillbaka.

Hoppas att det är fler av er andra på forumet som möjligheten att prova på det också, det är skillnad.

Berra

Fantastiskt konstnären så stark du är! Du är så fokuserad på din nykterhet och du gör ett otroligt jobb, trots maken!
Det är tråkigt att läsa att maken åter igen fallit för frestelsen, jag hoppas att han snart kommer till insikt och hittar sin motivation. Tyvärr är det ju endast upp till honom, ligger helt i hans egen hand att rädda sig själv. Frustrerande att stå vid sidan om och se på, jag vet, men inget man kan göra...
Har du visat honom Jellineks kurva? Jag tycker den är så talande och tydlig, svart på vitt! Fortsätt på den inslagna alkohol banan så går du en säker död tillmötes. Men innan det kommer livet att rämna alltmer och bli ett enda stort lidande... Låter kanske melodramatiskt men det är ju faktiskt så.
Jag håller tummarna för att det löser sig för er båda och att du orkar må bra i din nuvarande tillvaro! Jag tycker du är fantastiskt stark och väldigt duktig som fortsätter att vara nykter! Kram

Hoppas att du har det okej idag!
Jag hoppas att du bestämt dig för att ta lägenheten...! Jag förstår att det är ett jobbigt beslut - när jag fick tag i mitt nya boende så var det en sorg och lite glädje, mycket tveksamhet och oro, osäkerhet och många tårar; plötsligt blev det ju så definitivt att jag faktiskt flyttat från exet och inte tänkte flytta tillbaka, att barnen inte skulle växa upp i en kärnfamilj, oro att jag inte skulle klara ekonomin osv, men det löser sig!!
Mitt boende är kanske inte optimalt för mina barn, men saker och ting fungerar - och faktiskt mycket bättre än tidigare! Din dotter kommer kanske inte ha ett optimalt boende, men hon kommer ha en förebild i sin mamma: en mamma som inte accepterar att bli trampad på, en mamma som fixar och gör det bästa hon kan i situationen som råder, en mamma som står upp för sig själv och lär sitt barn att förändra det som inte är bra!!!
Hoppas att du gör något för dig idag, och att du njuter!

Jag ska äta lite choklad och ta ett bad!
Stor kram

Grattis till lägenheten!
Jag förstår att det är tungt, att du har så mycket känslor kvar osv, men är det inte också en härlig känsla att slippa oroa dig för alla sakerna du oroade dig för innan?

Vad gott att du kan vara rak och ärlig med dina framtidsplaner!
Kramar

Tänker på dig!

Du är värd att få äta vad du vill, säga vad du vill, tycka vad du vill, känna dig uppskattad för den du är.
Att mannen skyller allt på dig är inte okej. Du behöver inte ta det.
Att han skriker, kallar dig saker, beskyller dig för saker och att du håller dig undan, inte frågar, inte delar, inget förväntar dig - är det så du vill leva?

Du har kämpat... Hur mycket till vill du kämpa?

Vad fint att du haft en fin tid med barn med sambo, det är du väl värd!
Stor kram och mycket omtanke!

Vin och cigg är så gott, brukar alltid ta några glas och några cigg så här på kvällen, mysa i min ensamhet, men på senaste tiden har det eskalerat. Tidigare s´drack jag aldrig så jag blev bakis, typ 1-2 glas, men senaste tiden har det mer varit regel än undantag att jag vaknat bakis. Nu är det slut, eller jag ska inte helt sluta dricka, men börja dra ner på det, jag tar en dag i taget.

Det är en väldig värme här. Jag har alltid druckit mycket, men det har eskalerat på senare år, väldigt mycket. Vissa veckor har det gått bättre, idag är det tredje dagen som jag är helt fri från alkohol. Kändes så skönt att gå upp vid sex i morse, istället för vid halv åtta.

om Alanon http://www.falkopingstidning.se/artikel/74149/ett-liv-vid-sidan-av-alko…

med ett avtryck från dig! Tack för tipset om textfil. Och härligt att du är fortsatt nykter. Många kramar till dig! / mt

Tjena Pettsson
Välkommen hit.Du är precis som flertalet här inne.
Några superknep finns väl egentligen inte. Hälla ut fyllet är ju bra. Fortsätt läsa och skriva på forumet är en väg ut. Skönt att anonymt skriva av sig om ett hemskt hemligt problem!
Inse att du är starkare än alkoholen! Det är bara du som kan vara stark och orka hååla den på avstånd.
De första veckorna är riktigt jobbiga sedan matas tvångstankarna efterhand.

Ha det - Kämpa på!

för dig! Det är svårt att råda, men jag tycker att du måste fokusera på dig och din egen nykterhet. Maken... ja, vad vill han, är han beredd på förändring? Han klarar det ju uppenbart inte på egen hand, det måste väl vara bevisat nu? Varför vill han inte söka hjälp - vårdcentral, beroendeenhet, privat terapi... AA, det finns ju ganska många alternativ som måste vara bättre än nuläget? Men det är ju såklart bara han som kan välja.

Tycker att du är stark som klarar att vara nykter, och klarar att vara kvar att se på det... Tänker på dig!
Kram m

Att du tittat in och avlägger lite statusrapport. Det blir man glader av vill jag mena! 7 månade är fantastiskt, är snart där om jag håller mig i skinnet ;-) Känner mig just nu ganska stark i detta och delar känslan av att man nu oftast tycker det är skönt att slippa allt trixande som drickandet för med sig. Hoppas även du får en fin sommar Buzzz. Det är som man får dubbel energi nu. Först att man lagt några månaders nykterhet bakom sig, och sedan ljuset och värmen. Man får försöka vila i den tanken till och från.

//PP

nja, gråtit har ni väl tillräckligt du och Gagarin så jag råkade faktiskt hinna med att skratta lite. "Gubben spårlöst försvunnen i tre timmar - Hustrun oroade sig för jycken!" Det får bli dagens löpsedel för mig när jag själv ska ta mig igenom en dag av massiva tråkigheter. Tråkigheterna ska nu förberedas i ett par timmar på ett café några steg från lokalen där "tråkigheterna" ska behandlas. Finns ingen vinnare i mötet utan flera förlorare. Oavsett hur det känns efter det så blir det varken firande eller dränkande av känslorna med hjälp av alkohol. Det går fetbort som man numera säger.

Ta trumpeten och spela en morgontruddelutt för gubben från mig ;-)

//PP

Jag hoppas att det ordnar sig till det bästa till slut! Starkt av dig att fortsätta vägen fram.

Var på meditationsmöte igår. 20 minuters meditation innan regelrätt möte. Det var skönt, men jag sjunker ned snabbt. Kommer så väl ihåg när jag mediterade hemma och jag "försvann" in i mig själv och plötsligt hade två timmar förflutit utan att jag ens märkt det. Litet jobbigt bara att det var en klocka som ringde när tiden gått ut. Jag brukar alltid haja till. Bli litet skrämd. Kroppen kändes tung och stilla efteråt. All snus- och A-sug var helt borta. Detta är egentligen det jag behöver göra och yoga med förstås. Det hjälper mig att finna ro och komma i kontakt med mig själv.
Den här veckan kommer det inte hinnas med med så många möten. Det är ju helg och vi ska på konsert och sen ska jag åka till föräldrahemmet. Litet oroligt. Så många minnen som hänger som ett ok om halsen när jag kommer dit. Men det är dags att släppa taget. Försöka göra barndomshemmet till en neutral plats igen. Komma ihåg det som var bra.

och bara 13 grader, undrar hur det kan svänga så här. Mitt hjärta är som en sten idag. I går
skulle mannen gå kvällsrundan med hunden, och jag skulle ha lite hemmaspa. Han gick vid sextiden, och
det brukar ta en timme. Ingen kom, då satte min reptilhjärna igång, och jag hade rätt han hade gått till
kvarterskrogen och kom inramlande vid 21 tiden. Jag har ju inte litat på honom, men naturligtvis gapade jag
och bar mig åt som en lejoninna. Det hade gått ner ett antal whiskey och 7,0 öl. Var så orolig för min älskade hund.
Gråt, fyllegråt började direkt när han slängt av sig skorna. Det ska aldrig mer upprepas jag lovar. Känns som jag
kämpar helt ensam nu igen, men jag har ju er mina kära vänner.
P-p jag vet inte om jag någonsin blir flygfärdig att lämna detta bo. Men hyran är ju billig, och det ingår mycket värme.
Så jag stannar. Nu i morse kom det över mig igen, vad håller jag på med, det är ju meningslöst att skälla som en bandhund
på någon som är full. Kan ju räkna ut vad denna dagen har i sitt sköte. Orkar inte skriva om alla ggr. jag blivit besviken.
Varför är han en sådan idiot och tror att han ska klara detta själv. Jag har en plan, jävla rappakalja.
Själv hänger jag kvar på stigen och jag hoppas den blir lite bredare snart.
Idag vad faan som än händer inget vin för mig
Konstnären

svara på sådär omedelbart. Men att dricka i ensamhet för att uppnå lullet är ju ett känt varningstecken. Så startade även min bana.

Jag antar att du själv känner att du är på fel väg eftersom du har funderingar på hur du gör ?

När jag gjorde lumpen så hade jag ibland med mig en liten fickplunta där jag tog en liten "hutt" när jag skulle gå och lägga mig och den lille hutten gjorde mig smått lullig och avslappnad. Nånstans där började min alkisbana så med mina egna erfarenheter som grund så skulle jag nog säga att du ska tänka till några gånger till. Efter lumpen så hade jag ett avspänt förhållande till alkohol i nästan 10 år innan det tog fyr ordentligt.

Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag lagt ner allt dricka redan då.

...tilltalad vänligt, inte behöva tänka på ordval, andas fritt, jobba i ro, känna mig uppskattad för den jag är och det jag gör!
Existentiella grundbehov för leva ett fungerande liv i samvaro och där åsikter och delade meningar är grunden till utveckling och eftertanke.
Dessa saker har jag levt med största delen av mitt liv. Det är ok vara annorlunda, svag och fel! Det är ok! Så länge man inte sätter sig på någon annan eller utnyttjar varandra negativt. Det är ok vara den man är, ändra åsikt och smak. Ok vara spontan och göra bort sig totalt. Tycka bäst om gröt till frukost en dag och nästa nutella på vitt bröd! Det gör ingen skillnad!!!

Nu ikväll hade jag en fullständigt hysterisk karl skrikandes i mitt öra!
Hans stress är jag tydligen orsak till?!
Jag, "jävla kärring", driver honom till återfall som han aldrig varit så nära som nu...

Ja, vad säger man?
Jag sa: ingenting! Han har varit otrevlig, påstår jag är sjuk, nedvärderar...jag säger han har fått mig om bakfoten och att så länge han har negativ inställning kommer jag/vi aldrig få en chans. Går inte in i hans negativa spiral. Säger samma som alltid, innerst inne finns något annat, något äkta och fint.

Jag finns i annat land, håller mig undan, frågar inget, delar inget, pratar sällan, berättar sporadiskt, förväntar inget...aldrig är han nöjd. Aldrig!

Senaste dygnen har ett av mina barn besökt mig tillsammans med sin sambo. Denna helgen känns som vändningen.
Plötsligt var det okej vara, leva som jag varit van att leva: Fråga och bli tillfrågad, berätta och fylla in, förklara och inse, förklara och inte fatta, berätta gamla historier vi hört 100 gånger men ändå skrattar åt, äta gott, sova o låta bli gå upp när alarmet ringer trots det var vår intention när vi la oss. Så här vanligt och okomplicerat som det ska vara...eller???

Insåg idag att det snart är sju månader sedan jag drack någon slags alkohol.
Det är ungefär som när jag lade cigarretterna på hyllan. Tankarna på att "inte få" röka upptog det mesta av ens vakna tid den första perioden.
Så småningom gled också i det fallet tankarna mer och mer över till att vara tacksam att man slapp skiten.
Så känns det nu, tänker mer och mer sällan på alkohol över huvud taget och när jag gör det är det med tacksamhet att slippa ångesten, skammen, huvudvärken, extrakilona, gömmandet, bråken, de närmstas sorg, illamåendet, rädslan för körkort och jobb, inköpen, det igenkännande "hejsan" av personalen på Bolaget, de många sjukdagarna, den dåliga sömnen. Ja, listan på det negativa som skiten förde med sig för mig kan göras lång. Den positiva listan blir skrämmande kort i jämförelse.

Nu går jag in i sommaren frisk och stark, njuter (nästan, allt är inte toppen jämnt) varje morgon av att komma ur sängen, koka kaffe och ta det lugnt en stund ute med en kopp i handen och ta in ögonblicket då allt vaknar. Det behövs inte himlastormande upplevelser, livet i sig självt är fantastiskt nog. Särskilt utan något som dimmar ner tankarna.

Önskar alla er som kämpar där ute en riktigt skön sommar.

//Buzzz

Känns skönt att logga in och fått lite uppmuntring och lite att fundera på - som vanligt :)Klart att vi fortsätter resan tillsammans! Har inga planer på att lägga ner...

Dippen jag har, har mer ursprung i den där självkänslan som dyker i botten så fort det finns en reell (eller inbillad) anledning. Orsaken nu är en jobbsituation, som inte blev som jag tänkt mig. Fick inte ett erbjudande (på mitt befintliga jobb) som jag tänkt mig och hoppats på, utan ett annat. I min värld tolkar jag det som att jag inte dög till, att jag inte är bra nog... osv. Förstår logiskt sett att det inte är så, att det jag blev erbjuden inte alls är så tokigt, och kanske passar mig bättre, men... detta men! Tankekedjorna rasslar iväg snabbt, när det finns en anledning att tro att jag inte duger... i något sammanhang alls. Och när det då nu i dessa dagar är fester och födelsedagar och studenter och Gud vet vad och alkoholtillfällena står som spön i backen så är det lätt, inte att kanske bli så frestad, men mer att känna sig lite kass för att ha hamnat i det läget att jag måste avstå.

Men det är ju då det är så bra att ha vänner på forumet, Konstnären, du har helt klart en poäng i att käftsmällen kanske är bra, en tankeställare om hur man vill leva sitt liv... och ja, jag behöver höra att jag är stark som klarar att vara nykter. Det är vi alla... och jag håller med dig PP, en quick fix hade varit att föredra vissa dagar... men det är kanske resan som är det viktiga, det finns inget färdigdefinierat mål i sikte, och det är kanske det som är poängen. En lång och backig och snårig resa, men ganska lärorik och stundtals ganska trevlig och givande :)Och ja, det är nog bra med fågelholkar, själv ägnar jag mig dock hellre åt en löptur, eller ett pass på gymmet, eller lite stickning av något slag.

Hur som helst så känns det lite bättre ikväll igen. Ha en bra kväll resten av er på forumet också, måndag - ny vecka, nya möjligheter!

/m

Visst kan din berättelse vara andra till nytta! Både den och alla inlägg du gjort i andras trådar. Har just med stor behållning läst Dompas tråd :-)
Och där skrev du ju med till och från. Jag fanns själv här inne innan du startade din tråd, men kom tillbaka först tillbaka efter du loggat ut. Några år "försvann" däremellan. Därför försöker jag nu att hålla mig kvar ett tag. Behöver nog det. Sen får vi se om vingarna växer och blir så kraftiga att man kan ta längre turer från boet. Ta vara på dig. Var verkligen trevligt att du lämnade ett nytt spår här inne!

//PP