Senaste kommentarerna i forumet

Jag är vanligtvis rädd att trampa någon på tårna här på Forumet och mina inlägg brukar därför vara ganska "diskreta" eller hur man ska säga. Men nu måste jag bara skriva rakt av vad jag tänker. Du är en av dem jag följt mest här inne. Sista jag var sjuk läste jag varken böcker eller kollade teven, jag satt på balkongen invirad i en filt och läste din tråd, sida efter sida. Inspirerades, imponerades. Du är duktig på att förmedla dina tankar och känslor, det blir varken präktigt eller predikande, utan genuint och ärligt.

Av dina senaste inlägg får jag känslan av att du tröttnat på nykterheten och allt jobb den kräver? Din nykterhet är naturligtvis din och ingen annans, du behöver inte bevisa något för någon, framförallt inte här. Men när jag läser din tråd verkar det snarare vara ditt jobb som stjäl din livsglädje än ickedrickandet? Du verkar omges av en hel hög energitjuvar? Är det inte där ditt fokus bör vara nu, det är ju för jäkligt att behöva spendera så mycket tid på ett ställe där man vantrivs så? Har inte riktigt greppat vad du gör, branchen kanske är smal. Vill som sagt inte skriva dig på näsan eller säga något du redan vet. Men jag var bara tvungen att reagera. Jag hoppas att du hittar gnistan igen. Ta hand om dig!

Tycker du låter lite som Holknekt nu. Om du ursäktar. Blir du mer lekfull och spontan då du dricker alkohol? Vill inte provocera, utan uppmana till ännu ett varv med tankeapparaten.

Sista chansen till vila för mig...
Min sista semestervecka är gången till hälften, och jag donar som vanligt...
Denna gång är det grabbens tur att få ordning på sitt rum i stugan, det blir målning av tak, fönsterbågar, tapetsering och lägga nytt golv.
Våningsängen åker ut och det blir plats för en hångel-låda, en bred säng som han kan gosa med sin framtida flickvän med.
Syrran fick sitt nya rum i början på semestern där hon får plats för sig och sin boyfriend, det funkar inte att ligga tre i en våningssäng, det blir nog lite väl intimt med brorsan på ovanslafen...
Kidsen är inga småttingar längre, utan behöver sitt vuxenutrymmen.
Och rummen med sina småblommiga babyblå tapeter känns långt ifrån tonårs-fashion, det var de tidigare ägarna som valde dessa,
Så länge tar det för mig att få röven ur sitt trängda läge, mer än 20 år sedan...

Nu sitter jag ute under paviljongen, solen lyser in från sidan och de mörka molnen med åskknallar kommer ifrån de andra hållet, jag sitter mitt i smeten alltså...
De vita färgfläckarna på min kropp färgar av sig på dynor stolar och trall, frugan kommer att skälla skiten ur mig, men å andra sidan ha hon ju fått fart i mig, så hon kommer nog att bita ihop, det medför vissa uppoffringar att få det i ordningsställt här hemma..

Den här sommaren känns annorlunda precis som de andra senaste åren, jag har inte haft en enda berusning på hela semestern.
Jag har varit närvarande hela tiden, och det är verkligen annorlunda, sena kvällar utan att somna full...
Igårkväll satt vi sent med svågern och svägerskans familj ute och matade myggen tills klockan var halv tre, jag var länge osäker om min GT var verkligen en "virgin" som de heter när man beställer de ute på serveringarna, men reaktionen uteblev...

Jag har sedan länge funderat på om jag ska utmana min nykterhet, kanske det fungerar den är gången?
Men jag vågar inte, skulle det bli en "olyckshändelse" så får det väl bli så då, jag orkar inte vara så kontrollerande länge till...
Mitt liv som dominant över mig själv känns rätt uttjatad, jag vill inte vara så förbannat präktig hela tiden.
Det som tidigare gav mig en sorts erkänsla känns idag inte lika viktig för mig längre, det får gå som det går, vill inte styra hela tiden..

Min lekfullhet och spontanitet är som bortblåst och jag saknar verkligen den, jag har blivit en förbannat tråkig själ!
Jag gör bara det jag måste, och det går som på rutin, gubbvarning?

Nu dundrar åskan allt närmare,och solen försvann bakom några mörka moln, kaffet är kallt och allt fågelkvitter försvann.
Dags att gå in och känna om färgen tillåter ett lager till, ikväll blir det en bastu med grova rotborsten, det finns mycket färg som sitter där den inte borde,
I mitt hår bland annat, under mina fotsulor....

Berra

Jag läste att 500 000 svenskar äter antideppressiva medel idag. Om siffran stämmer eller inte vet jag inte, men jag vet att det är vanligt. Men som kloke Persson skriver är det kanske vanskligt om det skapar kryphål? Det där med att säga nej och komma på vad man ska skylla på är skitjobbigt i början men inte nu längre tycker jag. Tror det blir lättare ju mer det får sjunka in i en själv. Fast problemet verkar snarare vara att du borde tacka nej men inte vill?

Jag tycker att du är för hård mot dig själv, du är varken misslyckad eller idiot. Du har ju lärt dig en del om dig själv istället för att nå de där målen. (Och du, att gå ner i vikt under semestern, hur fasen tänkte du där?? :-)) Jag tycker du gör rätt i att ge dig själv lite andrum. Jag gissar att du hör till samma kategori människor som jag, som gärna ställer höga krav på sig själv och sätter upp alldeles för höga mål? Då är det jätteviktigt att bara få vara, utan prestationskrav. Svårt men viktigt. Och härligt när man väl klurar ut hur man gör, för det där blir ju gärna en prestation det också. Om du ska ta ett beslut eller inte vet bara du. Jag tog ett slags halvbeslut först, rädd att misslyckas. Nu är jag säker. Men jag har skitsvårt att säga att jag aldrig kommer dricka, ibland får jag panik. Och då är en dag i taget skönt att tänka. Jag mår ju bra idag så då dricker jag inte.

Ja, jag håller med. Andemeningen måste vara att beslutet är förankrat i nuet. Det behöver inte skvallra om något ur det förgångna. "Bättre" kan ju tolkas som en jämförelse med förut, när man egentligen menar en jämförelse mellan att dricka och att inte dricka.

Jag mår bra av att inte dricka. Räcker så. :)

Om anti-depp? Kan du inte formulera någon form av "jag mår så mycket bättre utan alkohol" eller "jag har inte lust/tid att vara bakis i två dagar"? Jag har märkt att ingen egentligen bryr sig bara du lägger anledningen hos dig själv. Där vill folk oftast inte lägga sig i. Det är värre om man förlägger anledningen till något externt, då vill folk hålla på och argumentera och hitta kryphål i en annan utsträckning har jag märkt. Om du säger att du ska köra bil så erbjuds du sängplats eller taxinummer exempelvis.

Min nykterhet blev så mycket mer bekväm sedan jag sade rakt ut att jag mår bättre utan alkohol, än när jag alltid fick komma på sätt att ha med mig bilen.

Det ÄR svårt att förhålla sig till det nya. Ibland känner jag mig som en flykting i ett nytt land som vet att det inte går att återvända, men som saknar aspekter av det gamla landet. Man måste sakta men säkert anpassa sig och bygga upp en ny tillvaro i det nya. Skaffa sig nya vanor, nya vänner. Man vet att det aldrig blir som förut, men att det å andra sidan kan bli mycket bättre.

är det om man istället säger "jag mår bra av att inte dricka". "jag mår bättre" indikerar att man mådde dåligt förut, det kanske blir följdfrågor, det blir mer fokus på alkoholen på något sätt. Tycker jag, detta är min känsla bara. För mig känns det lite mindre som en ursäkt på något sätt också, om jag säger så istället. Att inte dricka blir då en del i något slags "må-bra-ta hand om mig själv-projekt" som ingen kan ifrågasätta!

och att du kommer tilbaks där du var för några månader sedan. Tanken jag skulle tänka klart idag ska jag låta ta sin tid. Det är lättar här nere i huset vid havet, här känner jag att jag kan vara som jag är, jag får ta min tid och jag kan andas! Men om några dagar är jag hemma igen och ska börja jobba efter sju veckors ledighet. I början av sommaren hade jag storstilade planer, jag skulle inte dricka och gå ner massa i vikt. Har inte gått ner ett gram, druckit vid färre tillfällen, stolt över 10 dagar solsemester med mineralvatten, men de gånger jag har druckit har jag vid första klunken fastnat och druckit till minneslucka. Så summan av kardemumman är att för mig spelar det ingen roll om jag minskar ner på tillfällena för då finns ett uppdömt behov som gör att jag dricker ännu mer när jag väl får dricka. Så nu med sommarens facit i hand så känner jag mig besviken på mig själv för att jag inte nått de mål jag satte upp, men jag har kommit så mycket närmare mig själv och mitt problem. Mycket tack vare er här på forumet! För några dagar sedan tänkte jag med sorg på att sommaren var slut och jobbet, hösten och alla måsten tar vid. Men idag känner jag det nästan som en befrielse, jag måste inte gå förbi uteserveringar med härliga rosé-människor och det finns ingen härlig grillmiddag som borde avnjutas med vin utan det är jobba, skjutsa ungar, äta, titta tv, sova och börja om från början igen som gäller. Jag dricker aldrig innan jobb-dag så det vet jag att jag klarar. Har funderat mycket och länge på det här med hur jag ska göra på fester i höst... Borde ju ta mej i kragen och säga nej tack jag äter medicin som inte kan kombineras med alkohol, då kan ju ingen truga. Men A-hjärnan skyller på att en fest då och då är väl ingen fara och vill jag verkligen berätta för folk att jag äter anti-depp? Tror att jag har ett beslut att fatta eller ska jag ta en dag i taget? Nä nu går jag ner till havet och låter vinden blåsa bort grubbleriet så att jag bara kan vara idag så kan jag ju tänka efter ikväll, vem var jag?

Det är en kommentar få kan opponera sig mot. Men gör någon det så har man trumf på hand i form av 'jag tänker inte dricka för någon annans skull'. Men det är ändå svårt att komma ut och motivera för andra varför man plötsligt inte dricker. Bara det gör ju att fokus på A ökar.

Maria,
Så skönt att läsa din senaste kommentar "...kan även se att sådana som jag tyckt haft ett normalt drickande kanske inte har det, de är rätt fixerade vid A".
Sedan jag gick med med mål att helt förändra mitt drickande (vilket jag inte lyckats med till fullo än) har den tanken farit förbi i min hjärna de flesta ggr jag varit bland folk som dricker (dvs nästan precis varje gång jag träffat någon jag känner). Samtidigt har jag tänkt att jag bara är förvirrad och avundsjuk på att de kan dricka och inte jag.
Din reflektion hjälper mig, ger mig stöd i min tanke att jag faktiskt inte har fel, att det är i en alkoholfixerad värld vi lever och att..., kanske, gränsen för vad var och en tål bara är en tidsfråga (men att min gräns är nådd)

Grattis till att taggen har gått över, själv har jag inte ens vågat komma ut ännu och hoppas fortfarande att jag ska kunna hitta "den perfekta kommentaren" till varför jag inte dricker den dagen jag lyckats sluta helt.

Kram!

Vill bara säga att jag läst din blogg och följer med spänning.

Allt gott!

/My

Min andra semester pågår och dagarna rullar på, vi har gäster hela tiden så det blir mkt matlagning. Längtar nu till lördag då vi åker till London. Känns som jag gått in i ett nytt stadium, jag talar nu rätt öppet med vänner och maken om mitt alkoholproblem och det känns inte jobbigt. Förut kände jag alltid en tagg i hjärtat när maken pratade om det men det har släppt, kan även se att sådana som jag tyckt haft ett "normalt" drickande kanske inte har det, de är rätt fixerade vid A. Känner mig inte alls sugen och har varit på fler fester och gladeligen gått hem vid 12 när jag blivit trött och de andra onyktra. Så skönt att vakna pigg, skulle inte vilja vakna med ångest och skuld/skamkänslor igen.
Santorini är tillbaka igen, det var med henne och Kalla jag slutade 1 januari, så glad att det går bra för er!. Kram!

Har läst igenom din resa under ett par dagar,
grattis till ditt "normaldrickande".
Jag önskar att jag också kunde hantera alkoholen så, på det vis du gör.
Jag unrar hur du tänker/känner de kvällar du väljer att vara vit?
Jag vill själv (och behöver) hamna på ett liv på 0 i alkohol.
Hittills har jag många gånger tänkt att nu, ja nu börjar jag... och så klart haft återfall, tankar och funderingar.
När jag går till mig själv, (då det så klart finns en liten del utav mig som fortfarande hoppas och önskar jag kunde hoppa på tåget av att dricka ibland) så känns tanken på att ha en helvit kväll med vetskap om att få dricka i morgon svår. Jag skulle sitta och sukta hela kvällen och fundera på om jag inte kunde omprioritera dvs dricka denna kväll och avstå nästa istället.
Hur känner du / går dina tankar de kvällar du är nykter bland dem som inte är det?
Kanske rörig text men hoppas du förstår.

Allt gott till dig!
/My

Vad glad jag blir av att höra av dig, har tänkt på dig ofta och undrat hur du har det. Så kul att höra om din sommar, fantastiskt bra gjort!!. Hösten kommer att gå bra, vi tar en dag i taget. Stor kram!

har jag sett det så bra sammanfattat, vårt problem. Jag klipper in det du skrev ovan:
"att det kanske inte är mitt innersta jag utan att det är A som tar över min hjärna, men å andra sidan vad är jag då för vekling som inte kan stå emot? "
Tack, för det var precis vad jag lärde mig för drygt ett halvår sedan: har man arv, miljö och sedan lång praktik av att dricka så är det kört. Det handlar inte ett ögonblick om att vara vekling, det handlar om ren kemi. Fördärvad signalsubstans och skadade kopplingar i hjärnan. Vi är chanslösa, faktiskt chanslösa när det gått över en gräns. Tack för att du satte mig på rätt spår igen. Hade varit nykter i mer än sju månader och i början av juli tog kemin över och drog igång karusellen i hjärnan igen. Nu är det tufft igen, för det är så djävla svårt att komma till ett avbrott igen. Önskar varje kväll och varje morgon att jag ska få må bra och vara nöjd med livet igen. A ser till att kvällarna blir fylleskit och morgonen självförakt och depression igen. Men hur faan kan jag välja det, när jag vet att någon dags kasst mående snabbt förbyts i glädje över att leva igen. Starka saker som pågår i hjärnan som vi inte har kontroll över, det har jag lärt mig. Så nu tänker jag dricka upp det som finns och sedan får min sommarfylla vara slut. Jag är inte ung längre, och sitta och fyllna till varje kväll som jag gjort i minst 20 år är inte längre ett alternativ om jag vill leva bra resten av mitt liv. Snurrar runt rejält i huvet nu, starköl, vin och gin och tonic skvalpar omkring och jag vill aldrig hit igen. Det är inte roligt, mysigt, glädjande eller avslappnande. Det är bara stress för hela min kropp och hjärna att känna mig så här, och varför jag skriver det är för att kunna gå tillbaks och se vad som är sanning när det gäller att dricka.
Från och med i morgon vill jag åter igen vara nykter och möta livet som en sund människa!
Kram till er alla som kämpar,
Fenix

Du har många bra frågor och så tycker jag ofta det är här på forumet, att man skriver en vända först och sedan får man feedback av någon annan med en massa bra frågor som gör att man tänker tankarna ett varv till. Ja, det där med att vara tråkig är nog egentligen oro inför vad andra tänker om mig. Att jag som va så kul och ute och reste, träffade nya människor har blivit tråkig och värst av allt misslyckad. Men egentligen det borde ju inte vara hela världen att inte kunna dricka. Det är väl egentligen inte att misslyckas, jag har ju för sjutton man, barn och jobb. Nu blir jag liksom lite arg på mig själv och tycker att jag borde sluta gnälla och vara nöjd med det jag har och inte göra det här med A så stort och som att det definierar hela jag. Det där låter flummigt, men tanken är ny och jag ska tänka den vidare i morgon. Festandet som sagt, allt det jag gjorde med vännerna innan jag tappade huvudet hade jag absolut kunna gjort nykter.... Vi hade jättekul innan när vi var på skogstur med barnen, men så fort vi kom hem så tog alla en drink och sedan var det kört, minns att jag fyllde på första glaset innan det ens var halvtomt så att det liksom inte skulle räknas.... Det har blivit tydligare och tydligare för varje gång att jag känner jakten på nästa glas redan vid första klunken. Jag är så arg och less på mig själv och kallar mig själv för en idiot om och om igen för att jag tänker så, men hoppas längst in att det kanske inte är mitt innersta jag utan att det är A som tar över min hjärna, men å andra sidan vad är jag då för vekling som inte kan stå emot? Oj vad svamligt detta blir, men det är så många nya tankar som poppar upp under dessa lugna dagar vid havet.

och lägger lite styrkekramar här. Det är inte ditt fel såklart att dottern är sjuk vi får hålla tummarna att hon friskar på sig tills ni skall åka. Om inte, får ni vara hemma och sköta om er så gott det går.

Tänk inte på att du känner att du inte är ett stort stöd för oss andra, tänk på att det hjälper oss (i alla fall mig!) att få stödja dig när det behövs. Ibland är vi starka och ibland är vi små och svaga, det gäller oss alla. Kram /A

Lätt är det definitivt inte. Dels har man sig själv, det finns ju troligtvis en anledning till varför man dricker som man gör, knutar som måste lösas upp. Och sen har man hela världen runtomkring som dricker i tid och otid, iallafall ser det ut så när man är inne i det själv. Har man inga alkoholproblem kan man nog inte riktigt förstå tyvärr...men han kanske kan förstå att du tycker det är svårt?

Att läsa och sticka fula grytlappar låter jätteskönt tycker jag, det är väl sånt man ska göra på sin semester? Samla kraft och vila. Men är det du själv som tycker att du är tråkig eller någon annan? Eller vad du tror någon annan tycker? Jag tänker också så ibland, tänk om folk tycker jag är trist nu? Sen tänker jag att va fasen, jag är väl ingen jäkla tomteparad heller, vars syfte är att roa andra? Jag är nog lite mer allvarsam nu men det beror ju på att jag grubblar mycket och så får det vara, det lättar nog när jag grubblat klart. Samtidigt tycker pojkvännen att jag är gladare, livsgnistan har liksom vaknat. Vi gör mycket mer nu och jag är mer...närvarande är nog rätt ord.

Det är klart att det blir en slags identitetskris när du ser dig själv som en partyprinsessa som inte längre får festa. Men har du verkligen roligt? Minnesluckor är ju halvkul. Det där som var innan du blev riktigt full, hade du kunnat göra det nykter?

Meckigt att surfa på telefonen, lyckas anmäla inlägg helt oavsiktligt! Hoppas Alkoholhjälpen, vem det nu är, har överseende:-)

Tack för fina kommentarer. Att jag vänder tanken ja...det har nog snarare vänt sig själv, inget jag gör med tankekraft direkt...det liksom blev bättre utan och nu vill jag inte sabba det. Men jag anstränger mig att känna inåt mycket mer nu än innan, det är nog det som hjälper. Är vaksam på vad jag inte mår bra av och hur tankarna går, försöker att inte hänga upp mig på ilskna tankar utan bara släppa. Inte helt enkelt alltid, invanda mönster sitter hårt!

Blir glad av dina rader Persson, vad skönt att du kommit till insikt! Har för mig att du varit nykter ganska länge? Hur går det sen, kan man slappna av eller tänker du som jag på alkohol ofta? Inte som att man vill dricka, men som det där laddade, farliga?

att läsa Santorini! Lite avundsjuk blir jag också, det där var ju planer jag hade inför sommaren. I stället har det blivit den gamla beprövade lösningen och det är inge roligt alls. Men jag känner mig jättemotiverad att sluta igen, och din resa i sommar känns oerhört inspirerande!
/Fenix

I lördags kväll då jag lade mig tänkte jag att om jag vaknar tidigt söndag morgon så smyger jag mig upp och sticker ut med båten och fiskar. Mycket riktigt. Klockan 06:30 samlade jag ihop mina fiskeprylar och gav mig av ut på en spegelblank tjärn med roddbåten. Rodde drag i tre timmar innan jag gav upp och gick upp till stugan igen. Där satt de, de rödögda vapendragarna som supit rätt hårt två kvällar i rad. De hade inte haft samma harmoniska morgonstund som jag. De ville bara hem till stan och lägga sig i sina respektive soffor och lida sig igenom söndagsångesten innan väckarklockan ringde på måndagsmorgonen. Den ångesten saknar jag inte det minsta!

Jag föll för denna formulering:
"Många kan dricka mycket och vara bakfulla och det funkar ändå, det är bara lite bökigt att vara bakis. För mig förstör det allt, hur jag mår, mina relationer, mitt egenvärde."

Det är inte den fulla Persson som är ett problem. Det är den abstinenta, ångestfyllda Persson som inte fungerar. Jag skulle kunna dricka alkohol, men då fick det nog bli dagligen. Annars måste jag avstå helt, vilket jag är fullt nöjd med idag.

hjäper andra genom att "bara" finnas till :-))

Jag tror att jag kan få stöd i detta av min man, men för honom är det så lätt. Det är ju bara att bestämma sig för att sluta liksom. Sedan säger han att jag förvirrar honom men att ena dagen inte dricka något och sitta på forumet hela dagen för att nästa strunta helt i det och dricka till minnesluckor, som här om kvällen när vi skulle träffa kompisar vi inte sett på två månader. Jättekul och så härligt i början med vin och snacks i solen, men jag minns inte hur vi kom i säng och vad vi gjörde på slutet av kvällen. Jag har haft minneslucka i stort sett varje gång jag druckit sista tiden. Har ju även läst lite noggrannare på bipacksedeln på min SSRI medicin och där står att man ej bör dricka alkohol när man tar medicinen. Men det har jag helt bara struntat i. Just nu vet jag liksom inte vem jag är om inte jag är den där partytjejen som alltid är med på vin och mat? Vad ska jag göra då? Nu den här veckan är vi på semester och mannen och jag har en tyst överänskommelse om att inte dricka. Han dricker en folköl om dan, men inget annars. Och utan vin så vill jag liksom bara läsa, sticka fula små grytlappar, titta på tv, gå promenad och sova. Känner mig som en gammal trist kärring, är detta min framtid??

Tack Dompa!
Det stämmer det låter riktigt Fantastiskt:-)