Senaste kommentarerna i forumet

Tack och detsamma till dig lycka till varje timme du inte tar det där glas vinet. Har varit inne på din tråd och läst. Så fantastiskt att du klarade dig igenom konferensen utan att dricka! Det ska bli en bra sommar, vi ska vakna upp pigga och glada och inte ha bakis och ångest. Nej ett glas= dricka tills det inte finns något kvar längre... Vi får skriva här och peppa varandra.

Ha en skön kväll! KRAM

Grattis till modet att du ringde!! Kanonbra!! Jag ska också försöka kravla fram under stenen...

Romantisera är väl bara förnamnet. Klart man ska ha ett glas vin! Det finns ingen orsak/anledning som är för liten/stor för att inte "firas" med ett glas vin! Tja, om det vore ETT så vore det väl gott och väl. Men det blir ju aldrig ett... Det är bara att inse fakta - jag ska inte dricka.

Lycka till så länge! KRAM - tänker på dig

Muränan, jag tog modet till mig och ringde. Har tänkt på den sen september. Har varit rädd för att lyfta luren då jag inte vill tänka på att jag aldrig mer ska dricka vin... Men nu tänker jag en dag i taget. Det blir för stort att tänka på något annat sätt.. Jag vill ju inte göra bort mig mer.. Jag undviker att gå på personalfester och liknande för jag VET hur det slutar.. Så då väljer jag att inte gå dit istället för att gå dit och inte dricka för det vet jag att jag inte klarar, patetiskt.. Det måste väl vara jag som bestämmer. Iaf så skulle en terapeut ringa upp mig inom några dagar. Jag tycker du ska ringa dit om du nu ska flytta till en ny stad och allt. Ja tv och godis är bra. Jag behöver låsa in mig nu och tänka. Försöker att inte ha ångest för sjukskrivningen. utan måste bara tänka framåt.

SuzyQ precis varför gör man det när man vet hur det slutar...Det är helt sjukt. Jag har haft det så här sen tonåren. Min pappa är alkoholist och det är ju ärtligt samtidigt så är det ju jag själv som väljer att dricka så det kan jag ju inte skylla på. Jag har romantiserat vinet såå... God mat måste man ju ha ett glas vin till, är det sommar ja då måste man ju dricka rose. Jävligt romantiskt att vakna upp på en soffa kl 7 och inte veta var man är, sjuksriva sig, sen ta 4 sömntabletter under dagen så man bara kan sova bort all ångest!!

Kram till er

när man, trots att man tänker det, inte kan sluta i tid? Varför fortsätter man dricka tills man är stupfull och sen alltid må skit dan efter, det är så jävla jobbigt.
Jag ska försöka nu. Släppa det här skitet och få vakna pigg och glad dagen efter. Men svårt utan det där vinglaset till maten. Fan.

för att man tror att barnen har det bättre så för det har de inte. De känner i hela kroppen att det inte finns kärlek mellan föräldrarna utan bara tomma skal. Det är direkt dåligt för barnens framtida liv. Vad ger man för signaler? Att kärleken inte är det viktigaste, vilket det är. Barnen mår däremot bra av att han två lyckliga föräldrar på varsitt håll. Att få se sina föräldrar glada och nöjda och till slut hitta någon de kan älska. Det är det finaste som finns, kärleken.
Däremot tycker jag inte att du ska inleda något med honom förrän han har valt att flytta till eget. Det blir bara så komplicerat annars. Men jag säger lycka till med livet! Om det inte blir han så blir det någon annan, nu är du dig själv igen!
Kram

Kanske inte en så dum idé att ringa den där vården i alla fall? Eller kanske terapeuten igen? Du kanske är mottaglig för lite hjälp för första gången?

Själv har jag inte kontaktat någon, men har börjat undersöka möjligheterna att besöka aa-möte. Ska flytta nästa vecka till ny stad, så kanske, kanske vågar jag mig dit... Bara genom att läsa och skriva på det här forumet så lär man sig massor + att man får ögonöppnare hela tiden + härlig peppning. Problemet är detsamma, lite olika vägar dit, men ungefär samma väg ut...

Heja på med TV & godis! Kram till dig

Har precis lämnat in sms, mail och dagboksanteckningar i till advokaten - å ena sidan så är det ju inte ok med allt han skriver till mig, och han vänder på det jag säger, jag ber honom att itne kalal mig saker osv, men samtidigt - det låter inte så illa som jag kanske tyckt... Men faktum kvarstår, att jag varit så rädd. Han fick mig verkligen att anpassa mig på alla plan - jag skulle säga/tycka/göra på ett visst sätt, han hotade, skrek och kallade mig saker osv osv...
Ja, nu är det i alla fall hos advokaten, får se om hon kan se något som går att använda... Puh.

*Andas djupt*
Hemlis:
Jag har träffat en man som jag är lite småförälskad i... eller är jag kär i kärleken? Att någon är snäll och omtänksam? Någon som säger och gör saker utan att jag måste svara på ett bestämt sätt, någon som får mig att ligga sömnlös, som gör mig glad, som får mig att le bara jag tänker på honom.
Bara det stora problemet: jag har träffat hans sambo också...

Jag träffade sambon först - hon berättade att de varit separerade en tid, men flyttat ihop igen för barnens skulle, men är nära att separera igen, men försöker för barnens skull, trots att ingen av dem riktigt tror på det.
Sedan träffade jag mannen, och föll som en fura - vet inte att jag någonsin träffat en man som jag kan känna mig så naturlig med, som jag är avslappnad med, som försöker göra saker för mig utan att förvänta sig tusen saker tillbaka...?!
Men - min moral tillåter mig inte att inleda något med en man som lever i ett förhållande. Hade jag inte träffat hans sambo först så hade jag trott att han bara lurade mig, men nu har hon ju berättat sin version om dem först, men - han får bestämma sig om han ska stanna eller lämna. Jag vill inte vara en kvinna som pressar honom att lämna sin familj för någon annan, så jag säger "vänligt men bestämt" att han behöver välja först. Och: om han är en sådan som kan göra så mot sin familj - skulle han då kunna göra så mot någon annan (läs: mig) i framtiden?

Ja, ni hör mina tveksamheter - men det finns också lite lycka i att jag trodde att jag aldrig skulle kunna träffa någon ("för det finns ingen som vill leva med någon som är så kall och känslolös" enligt exet, och dessutom trodde jag att jag var för bränd för att överhuvudtaget känna känslor för en man igen...), och himla härligt att få tänka på något mysigt i hela tingsrättscirkusstressen nu... Men - det kan ju mycket väl bli att vi inte hörs mer, och det finns något väldigt fint i om han väljer att försöka med sin familj för sina barns skull (eller ska man inte stanna för att göra barnen lyckliga?)
Åh... jag är ute på hal is...
Kunde bara inte hålla mig från att skriva...

Tack Muränan...

Tack för dina fina ord, det värmer.

Det känns skönt att veta att man inte är ensam därute. Nej det går inte att säga att man aldrig ska dricka mer men som du säger ta en dag i taget. Nu närmar sig midsommar och jag ska jobba dagen efter och har bestämt mig för att inte ta det första glaset. Fick tips av min terapeut att ringa en beroende öppenvård i stan, alltså inte aa och prata med dem. Hon sa det i sept jag har fortfarande inte ringt. Funderar på att göra det idag och fortsätta skriva här. Jag har skrapsår på knäna och ont i nästan sen jag ramlade i tisdags. ångesten äter upp mig för att jag har sjukskrivit mig. Men har nu frisktmält mig och har tre lediga dagar framför mig som jag ska försöka ta tag i. Men idag blir det fördragna gardiner och serier...

Kram

Hej kära du och välkommen i klubben! Tror att mer eller mindre samtliga på detta forum kan känna igen sig i din berättelse. Det blir alltid för mycket och man tänker att det var sista gången, att man ska begränsa sig osv. Men så blir det likadant igen och igen.

Själv försöker jag ta en dag i taget och tänker att jag inte ska dricka tillsvidare. Jag är inte redo och säga att det är för alltid, men "tillsvidare" känns acceptabelt. Sedan gäller det att se allt det positiva i att vara nykter. Allt bra som kommer ur det. :-)

En sak som hjälper mig är att tänka att man aldrig ångrar en nykter dag. Man kan ju ta igen det ;-) men det är svårt att ta igen en fylledag!

Fortsätt att skriva här - det hjälper! Kämpa på! Kram

Grattis Muränan!
Så bra av dig att ha klarat av 11 dagar utan alkohol. Fortsätt på den här vägen! Ett nyktert liv är så mycket bättre än ett fyllt av alkohol. Nu ska jag försöka att kämpa på på den smala vägen och passa mig för att snubbla på fler stenar.
Kram från lilla Anna

med Izzy. Läs runt här i olika trådar så kommer du att känna igen både ditt och din mans beteende OCH se åt vilket håll det är på väg. Och nej, det är inte ok att dricka som han gör, varken mängden eller smygandet. Han har antagligen utvecklat tolerans och "tål" hög promillehalt, inget att gratulera till. Du har växt in i medberoende. Fortsätt läsa och skriva här och läs gärna Carina Bångs utmärkta blogg http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Bra tt du hittat hit! Ett första steg mot förändring! / mt

Ja, våra situationer låter onekligen lika. Jag jobbar oxså för sinnesro, och det funkar bra nu.
Vara här och nu du vet, inga direkta planer utan just denna dagen.
Tror inte jag skuldbelade min man, däremot skrev jag 18 dagars drickan plus en veckas återhämtning
vad är det för liv. Alltså går det bort 25 dagar på en månad, och kvar finns ynka 6 dagar.
Han vet så väl vad det handlar om och hur sjuk han har blivit denna gången. Visst gråter hjärtat, men
jag skuldbelägger inte honom längre. Vet däremot inte hur det ska gå denna gång med abstinens och allt.
Ändå stänger jag av i detta tragiska. Måste det om jag själv ska överleva detta inferno som A-jävulen.
Jag har däremot blivit starkare i mitt eget beslut att inte dricka, jag blir rent ut sagt äcklad.
Hoppas dina fina blommor kommer att växa. Själv har jag två tomatplantor på balkongen som håller på
att explodera bara växer och växer. Och jag har verkligen inga gröna fingrar.
Konstnären

Grattis till dig oxså. Skönt att höra ifrån dig. Skönt att det fungerade i dom där alkomiljöerna.
Ja, nu har man passerat 9 månaders strecket och det känns bara bra. Det blir en lugn midsommar hos
min kära storasyster, han tar max 2 snapsar och min syster ett par glas vin. Då kan man ju snacka och
verkligen umgås. Lite avis är jag nog att inte jag fungerar så. Men nu är det som det är.
Botten börjar närma sig här hemma. Vet inte om han klarar abstinensen denna gång, har ju gått innan
men denna gång är jag tveksam. Faktiskt engagerar det mig inte lika mycket som innan. Men långt ifrån
kul. Ser inte sommaren som en prövning längre men det gjorde jag i vintras, tänkte hur ska det gå.
Börjar verkligen komma till ro i min nykterhet.
Nu långrunda med vovven
Ha det fint
Konstnären

Hej vänner!
Konstnären det verkar nästan som att vi gör samma resa just nu. Jag skrev också ett brev till min man förra helgen, innehållet var dock lite annorlunda men det togs väl emot.
Jag berörde inte så mycket hur hans drickande påverkar mig, tänker att det vet han redan..., däremot skrev jag en hel del runt hur jag uppfattar hans mående, mina egna insikter och om min kärlek för honom. Jag skrev också nåt i stil med att jag nu släpper taget om hans missbruk och att jag har insett förändringen måste komma från honom och bara honom samt att jag finns här om och när han vill ha stöd i det.
Jag orkar inte bråka mera, på ett sätt är det som att jag gett upp och då började livet komma åter. Underligt men så är det.
Jag skulle med lätthet kunna diskutera och ifrågasätta honom varje dag men jag ids inte, jag låter det bara rinna av mig istället...
Ibland lyckas jag inte och då väljer jag verkligen att vara tyst. Diskussioner och kommentarer i irriterat tillstånd är lika med att starta gräl, och igen jag ids inte...
Jag jobbar för sinnesro och då finns det inget utrymme för små eller stora tjafs!
Jag känner mig mycket stabilare men inser också att tillvaron är både ny och skör så jag jobbar för att det ska vara långsiktigt stabilt.
Jag ser på det som min egen självutveckling, mitt val, på mina villkor och förhoppningsvis inte anpassning till alkoholisten...
Just nu rullar det iallafall på. Det är oftast trevligt hemma, mycket på jobbet för närvarande och snart sommar ledig!
Jag ska vara ledig i drygt 8 veckor i sommar och det SKA bli ljuvligt!!
Idag har vi köpt blommor till altanen så nu återstår bara att plantera dom, och att komma ihåg att vattna dom...
Sov gott och vakna pigg! Kram

Hej.

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Är i samma ålder och har nog ganska stora problem. En livsavgörande händelse fick mig att nästan gå under för ungefär 2 år sedan. Jag tog mig upp igen enbart för att nu sitta och dricka folköl så fort jag är ledig. Jag älskar alkohol, har gjort sedan första gången jag provade det. Jag vågar prata med folk, känns som att det är det enda sättet att träffa någon tjej osv osv. För att försvara mitt eget beteende så är det ju ändå "bara folköl" men när man byter närbutik varje dag enbart för att det känns pinsamt att köpa öl samt att man efter det första sexpacket cyklar en lång bit i natten för att kunna köpa ett till så är det inte okej längre. Jag är även ute med kompisar, lyckas hålla det på en rätt okej nivå förutom några gånger då det är totalt svart. Nu känns det som att folk dock börjar märka det. Ringarna under ögonen blir mörkare och plånboken tunnare. Har världens bästa jobb, underbara vänner men ändå håller jag på såhär. Jag har inget bra svar till dig, min vän. Det sägs att man mår bättre och bättre när man "kommer ifrån det" Det gäller väl bara att hålla ut. Jag har ikväll fått nog. Kommer nog inte sluta helt, men det här beteendet får mig att riskera att sjunka lika djupt som jag har varit. Någon gång i månaden kan det vara okej att gå ut, men då bara några öl och sen får det vara nog. En stor önskan för mig är att ibland kunna gå ut nykter och ha lika kul. Känns väldigt långt borta men alkoholen är fruktansvärt destruktiv och vi måste klara det här.

Jag önskar dig all lycka till min vän.

MVH

Jag känner så väl igen det där med att dricka i garaget och att gömma tomburkar!
Det verkar som att det är ganska vanligt att hålla till där.
Konstigt att det inte märks på honom om han dricker sådana mängder!
Men det är verkligen inte ok att dricka så mycket!
Välkommen hit förresten!
Kram

Hej Konstnären!
Tack allt bara bra. Har haft lite mycket att stå i så jag har varken läst eller skrivit. glömde nästan till och med att vi haft månadsdag. helt otroligt ! men jag grattar dig gärna i efterskott. Har vistats mycket i ute miljöer, nära till alkohol, men det har fungerat över förväntan. ska verkligen läsa ifatt lite när jag kommer hem.
/PP

det här programmet på Kunskapskanalen. Och jag skräms återigen över läkemedelsindustrin och dess köpta läkare som intalar folk att lösningen är ett piller.

http://urplay.se/Produkter/175404-Russell-Brand-fran-missbruk-till-drog…

Kan man gratulera till en insikt att man är alkoholist? Nja, det kanske man inte kan ;-) Men vad bra för dig att du kan erkänna dina problem. För egen del har det gått 11 dagar och jag kan inte erkänna att jag är alkoholist. Men jag har definitivt alkoholproblem. Det är alltid ett steg på vägen i alla fall... Jag tycker att du är stark och modig som vågar skriva det rakt ut och med versaler! Heja dig lilla Anna!

Tror att man kanske får räkna med att snubbla på vägen. Tack för du delar med dig. Det du skriver får mig att dra mig själv i kragen. Varför skulle jag klara av att "ta ett glas vin", utan att det flera? Som du förstår pågår det förhandling med mig själv. Men när jag läser din tråd blir jag omruskad. Tack för det.

Kämpa på! Stor kram

Hej Yogin!

Roligt att du klarat 2,5 veckor! Bra jobbat! Själv är jag inne på dag 11.

Funderar på det du skriver. Nu vill jag inte såra dig, men ändå vara ärlig. Jag tror faktiskt att du lättare kommer att träffa en trevlig tjej nu när du är nykter. Det är många gånger som man tror att man bli så social och trevlig av att dricka alkohol. Att man tror att man måste dricka för att bli intressant och våga prata med folk. Men faktum är att i många fall flyger den där sociala förmågan ut genom fönstret så snart man hällt upp första glaset vin... Hellre en trevlig, mjuk, nykter kille som lyssnar och använder intellektet, än en pladdermaja som röjer! ;-)

Lycka till och kämpa på!! Kram till dig

Berra, du skriver så bra... Tack för allt du delar med dig av i din tråd och tack för inspiration. Kram till dig

Läst i din tråd idag och imponeras över dig! Bra jobbat - TVÅ ÅR! Tänk så långt du har kommit! Kram

till 2 år !! Och det blir ännu bättre framöver :-))

Jättestort grattis till dig. Fantastiskt. Själv är jag nu uppei 9 månader och det är så skönt.
Man har en annan frihet nu och själen mår bra. Blev glad att höra ifrån dig.
Ha en underbar kväll
Konstnären

Känner bara att jag måste skriva det. Firar 2-årsjubileum idag, genom att inte fira kan man säga. Det går bra utan att behöva korka upp nåt ens. Det kanske känns jobbigt för er som ännu är i början och kämpar men samtidigt är det väl också bra att få läsa att det går att sluta. Jag har också varit på botten av förnedring och skam och jag har klättrat upp. Det är svårt att tro i början men det är så otroligt skönt att slippa alkoholen helt och hållet. Det är svårt att förklara frihetskänslan, jag är faktiskt nästan dagligen fortfarande tacksam att jag slipper. När jag tar bilen på morron och inte behöver vara rädd för poliskontroll. Jag luktar inte bakfylla, jag behöver inte oroa mej för att nån ska ringa sent och höra att jag sluddrar en vanlig måndagkväll. Jag är fri, det kan inte beskrivas på annat sätt. Välkomna till friheten!