Senaste kommentarerna i forumet

vilken bra genomgång av motiv till att sluta. Bra att ha i plånboken när tankar på A pockar på från reptilhjärnan!

Det som finns inom en omger en. Ska det vara :)

Så det finns alltså vita älgar, hoppet finns. Jag blir lycklig på riktigt och vill åka till Värmland imorgon redan.
"Har någon sett Ebba? Mmm, hon är i Värmland och letar efter en vit älg".

God natt :)

Hej Jenny,
tror du är inne på rätt spår att avstå alkohol. Hon ser det och tar säker in det. Du blir kanske en förebild. Även fast det borde vara tvärtom.
Gick du med bara för att förstå din mamma?
Det var främst mina barns påverkan som fått mig upp på banan. En kommentar var tex "du har ju problem". Sen ett ständigt kontrollerande om jag drack. Det är man ju inte stolt över. Sen märkte jag att tilliten till mig började försvinna. De blev inte längre så glada av att vara med mig. Det skakar om en. Att de man älskar så tydligt börjar markera att det inte är okej.
Sen finns massa andra anledningar till varför jag vill vara nykter. Finns säker de som har mer att bidra här än jag. Tror att hon måste komma till insikt själv och att ni kan påverka. Finns säkert inga rätt och fel. Bättre och visa vad ni tycker även fast det inte sägs rakt ut. Det som finns inom omger en.

Skippa det redan imorhon så slipper du tänka på det. Visdt det kommer bli jobbigt med ångest, sova dåligt men efter ett par dagar mpr du så bra som du aldrig gjort förut. Har du problem att bryta kanske du ska kontakta sjukvården för stöd och hjälp. Kämpa på.

Ja, helt klart energi i en sådan längtan :)

/Ebba, trött.

Bra cal. Går själv på lchf funkar bra. Jag tror du hade abstinens när du förklarade dina symtom. Du kommer soca bättre och bättre. Alkohol är ju en bomb av kalorier så du lär ju gå ned mer. Kämpa på och ta en dag i sänder. Äggröra och bacon var min start, grillst kött tzatsiki, sallad och ikväll blev det tjock korv med stejt vitkål och bea. Mätt och god och NYKTER.

Barnen började konfrontera mig med kommentarer såsom du har ju problem. Visade sitt ogillande på många sätt. Började kontrollera mig. Det fick mig först att sluta dricka när barnen var hos mig. Jag var t.o.m nykter i 2 mån förra året först men började igen när de inte var med. Kändes som ett steg i rätt riktning. Jag skämdes. Vill ju vara en förebild för dem.
Andra anledningar var att jag inte mådde bra varken fysiskt eller psykiskt. Alkohol skapar ångest. Livsglädjen försvinner med tiden. Leder till ensamhet eftersom jag ville dricka utan att någon annan ska se. Andra drar sig undan. Till slut står man själv i vardagen. Visst träffar man alla nära då&då. Men man vet att de vet. Sen att inte orka med jobbet och prestera som man borde ger till slut väckarklockor. Att skolka från jobbet när suget kommer är ju inte okej. Ekonomin påverkades till slut och ger tankeställare. Massor av dumma beslut gör ryggsäcken för tung med tiden. Sen att tex ramla och slå sig när man är onykter ger tankeställare. Sen varför jag drack är nog olika. Ensamhet efter separationen. Ouppklarade saker som jag bar inom mig. Inte ha förmågan att prata med någon gör ont i magen till slut. Eller kanske för bara för att det var så gott (i början) för att sedan bli ett beroende. Så hur ta sig ut ur detta. Det som fått mig på rätt väg är att jag vill inte förlora mina barn, mitt jobb, hälsan och så vill jag känna livsglädje igen. Det har inte funnits en enstaka anledning varför jag nu slutat, utan ryggsäcken blev för tung samtidigt som jag kommit över separationer och skapat mig en bra grund. Ett hem, jobb, bil, och sommarstuga. Har underbara barn som jag vill vara nära och dela deras vardag som helg. Vill vakna och somna lycklig. Ha en bra hälsa känna att jag lever varje dag resten av mitt liv.

Nej jag kunde inte hälla ut det, tyvärr! Men jag har sagt att på söndag börjar min kamp. Jag kämpar och förbereder mig. Analyserar mig själv i berusat tillstånd. Bygger upp ett hat mot alkohol, dokumenterar här hur vidrigt jag mår och påminner er om hur djävligt det är att dricka. Så det är inte så knepigt, det är mitt alkoholiserade liv jag delar med mig av. Jag hoppas att jag får vara kvar här i eran gemenskap även om jag inte lyckats att vara nykter än. Jag har förhoppningsvis stolta nyheter nästa vecka som gör mig mer behörig på forumet.

Jag uppskattar verkligen ditt svar. Jag vill inte dricka alkohol i hennes närhet för att dels visa att jag bryr mig om henne och att de går att ha kul utan alkohol. Jag tror att hon inte har erkänt att hon är alkoholist fast hon sagt de till oss. Jag vet inte hur man ska göra för att gå vidare med att hjälpa henne att inse att hon måste sluta dricka. vad hjälpte dig om du vill dela med dig. Vad va din väckarklocka eller vad gjorde dina barn som du tog till dig?
/Jenny

Trodde du hällde ut vinet när du berättade för andra.Hmm knepigt läge att dricka samtidigt som du säger att du ska sluta. Men du har sått ett frö inom dig och är här. Så gräv ned flaskan och glaset som en symbolisk handling. Du är inte ensam om att varit där du är. Man måste ju börja någonstans för att komma någonstans. Kämpa på.

Så jag är berusad som vanligt. Jobbar dock häcken av mig samtidigt! Har bara en flaska vin kvar, bar ut flaskan + glas mot det område på gården jag jobbade, flaskan var dold bakom en planka och glaset instoppat under tröjan. (Så ingen förbipasserande granne ser).
Jag säkrar flaskan under en bänk med en bit planka så att den inte välter! Gud förbjude! Så nu snickrar jag, pissar dold bakom häcken och smygsuper, noga med att ingen ska se mig. Paniken jag har över att av misstag hälla ut denna sista flaska är skrämmande! Hur ska jag sluta på söndag när jag resonerar så här en torsdagskväll? Men jag måste och vill!

Jag fattar inte att det har gått så bra. 5 dagar utan vin.
Jag har använt vinet som tröst, när jag varit nere, som belöning när jag gjort något bra, varit extra nöjd med mig själv, för att få energi och ta tag i saker som måste göras eller för att jag bara vill fly när tristessen lamslagit mig. När tankarna på vin dyker upp, för de gör de så klart, så har jag lyckats med att bara knuffa undan dem. Låtsas som jag inte hör den där pockande rösten.Stänger av. Säger till mig själv att: Jag vill inte vakna med den där ångesten i morgon. Jag kommer att vara så besviken, förbannad på mig själv. Och så tänker jag på "Villmåbra" som har en sån otrolig viljestyrka.
Jag vet nog att dagar, när allt inte blir så enkelt, kommer.
Men just nu njuter jag. Känner mig stark. Glad.

.

Idag hade jag min yngsta elev någonsin. J 6 månader i kemi. Hon fick lära sig allt om farosymboler, säkerhet mm. Hon somnade, hmmm hur ska jag ta detta. Har en tjej som går i åttan som fött barn. Dagarna bara far iväg nu men jag mår toppen.

Hej Jenny, läste om din mamma och spontant så skulle jag inte sällskaps dricka med henne. För mig är det som att visa att jag accepterar, inte vet om eller blundar för att jag vet att hon är alkoholist. Om jag försöker sätta mig in i hur hon tänker så är att blunda för det samma sak som att inte bry sig. Det är nog värre än att visa att man bryr sig. Hon kommer att få dåligt samvete när ni inte dricker. Det kommer säkert att få henne att få ångest. Och en anledning till att sluta när väl den dagen kommer. Och hon förstår, ni behöver inte säga något. Hon vet. Sen behövs givetvis mer för att en alkoholist ska sluta dricka. Mina barn ogillar helt klart när jag druckit vilket är den största anledningen till att jag bestämt mig för att sluta. Lycka till.

Läste att du berättat och fått stöd. Bra gjort. Att berätta för andra är modigt. Ser att din resa har börjat och jag med flera reser med dig. Grattis så länge. Ser fram mot att få läsa mer här :)

Vaknade utvilad, äggröra, paprika och kaffe till frukost och sen iväg till jobbet. Igår kväll så var jag lite torr i munnen och lätt tryck kring tinningen. Är det abstinens eller lchf kosten. Vet inte. Jag har ju inte druckit varje dag tidigare. Men ca 3 d per vecka och för mycket när väl jag gjort det. Tror jag haft ca 4 dagar per vecka utan. Visst vart det mycket mer under sommaren förutom 2 vita veckor. Hade barnen då. På jobbet idag kände jag pirr i magen och var glad. Skämtade med andra istället för att dra mig tillbaka som jag gjort den senaste tiden. Kanske solen hjälpte till. Efter lunchen (lax&grönt) kom några tankar på att åka till bolaget. Men motade bort suget. Känner mig stark och motiverad. Det finns ett inre lugn, tror det beror på att jag bestämt mig. Imorgon fr och sen lö fram till 15.00 som är röda dagar. Känns som jag fixar det lätt just nu. Många tankar finns nu (efter och ha läst om andras återfall) om framtiden och total avhållsamhet från alkohol. Hur känns det efter 4v, 3mån, 6mån och 12mån samt resten av livet. Känns som det inte går att ha delmål utan tänka att det är så här det ska vara nu. Jag har lyckats redan nu, idag. Jag dricker inte längre, jag lever framtiden nu. Total om programmering pågår. Jag väntar och väntar på förvirringen och det som tar /tagit över min hjärna och kropp. Huvudet blir tungt och tryck över tinningen. Sug och tankar på hur gott det skulle vara med lite vin eller öl. När den kommer så är jag redo denna gång. Aldrig mer ge vika.

I er nykterhetssträvan. Skrivet här. Och är duktiga människor. Grattis till er!

Bra fråga, aeromagnus. Det är väldigt från och till.

Jag kämpar på,men samtidigt ser jag inte riktigt hur vi ska få tillbaka det vi hade. Det har hållit på i så många år och tilliten är borta. För mig är den avgörande.

Men jag kan ju erkänna att jag gick med på sex igår, mest för att känna hur det kändes. Det var inte fantastiskt vare sig kroppsligt eller själsligt och det var också ett ganska tydligt besked.

Han vill fortsätta, jag är osäker. Ska till en tjejkompis ikväll och snacka av mig lite.

För ett par veckor sedan skrev du om en eventuell kontakt med kvinnojouren. vilket bra initiativ. Hur gick det? Instanser som kvinnojourer och http://kvinnofridslinjen.se/ har stor kunskap och erfarenhet av det du utsätts för. Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, kan skapa processer som kan vara svåra att förstå. Att få en professionell kontakt kan vara ett steg vidare.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag är kvar på sida ett.
Funderar på den där stunden, då man inte dricker längre. Och alla inte kan säga att allt är ens ansvar längre. Det var inte jag som gjorde allting fel. Vad gör de då?

Nu har det gått ett tag sedan du skrev om den svåra situationen som du hamnat i. Det lät som att det hade bilvit en förändring och gått bra ett tag och så kom det ett stort bakslag. Nu låter det som att du är dubbel inför framtiden. Det är tyvärr inte ovanligt att vägen ur alkoholproblem innehåller bakslag. Om din kille snabbt bryter detta så kan han kanske lära sig något av det som inträffade och vad han behöver göra och tänka på för att det inte ska hända igen. Du vill vara med honom samtidigt som du är orolig för att hans problem är på väg åt fel håll, och vad det kommer innebära för dig och ert kommande barn. Om du kommer tillbaks hit, så får du gärna skriva igen och berätta hur det har gått.

/magnus
alkoholhjälpen

Tränade (sprang) i morse och njöt av att vara fräsch både till kropp (nåja.... i all fall fräschare) och själ. Är (fortfarande) lite rastlöst och tycker inte jag får saker ur händerna, men det är väl så det ska vara. Men efterdyningar av träningen för mig mindre frustrerad och mer fokuserad (och lite trött i kroppen). Trött på min hustrus drickande och har svårt att hantera det. Igår var det mycket snack om jobb mm samtidigt som hon drack öl och blev lulligare och lulligare. Jag svarar och försöker vara trevligt, men var nog egentligen mer intresserad av fotbollen som pågick samtidigt. Otroligt otrevligt egentligen, men vad ska man göra? Slår mig nu att det var en annan bild av den mytiska med mannen i nättröja med öl, chips, tipskupong och fotboll på TV och hustrun som försöker få kontakt och servar. Same, same, but different....

Inget glas idag heller. Att skriva här stärker mig, tack för att ni finns

Du har rätt! Det är nog mest minnen från förr då jag var kreativ och tokigt rolig. Nu är det nog mest att man går in en dåsig koma, djupa tankar och en genomsyrad känsla i kroppen av skuld och äckel. Antar att man håller fast vid det positiva för att klara av att förlåta sig själv för ens egna svagheter. Sorgligt att det behövde gå såhär långt, att man ignorerat alla varningstecken.

Vad fint du skriver och jag kan instämma att det var lika för mig. Summan ungefär lika som vi lade på A i månaden. Det där med det kreativa kan jag oxså hålla med om, men nu kommer det, att till slut försvinner även det. Och hur mycket man än försöker kommer det inte tillbaka. Jag drack mer och mer för att hitta den där känslan, men den var borta och i stället kom en ångest som var lika mäktig, farlig som den värsta tornado. Då när det var som värst sa kroppen och knoppen ifrån med mycket tråkiga följder.
Visst vågade jag mycket, men jag var då alltid full och kom knappt ihåg vad jag gjort dagen efter. Jag känner mig mycket modigare i nyktert tillstånd. Men det har tagit tid och det har inte varit lätt alla gånger. I och för sig vågar jag inte klättra varken i berg eller på ladugårdstak. Du målar tavlor när du är berusad, själv var jag gift en gång med en journalist som bara kunde skriva i berusat tillstånd, då knattrade från hans gamla Halda. Men det går Marie att finna glädje utan A.
Önskar dig en fin dag
Konstnären