Senaste kommentarerna i forumet

..längesen jag lämnade avtryck hos dig.

Ser hur du kämpar och din frustration. Du är inte ensam…
Vill inte rätta men det är en stor skillnad på att vara nykter och spritfri.
Min karl har varit spritfri 1,5 år men han är långt från nykter. Han är precis samma som med sprit i kroppen bara ännu värre uppleva beteendet och inte ha spriten att lägga skuld på.
Hans missbruksbeteende är så inrotat i honom och det har inte ändrats ett dugg. Alltså är spritfria missbrukare inte nödvändigtvis nyktra…

Kämpa vidare men tappa inte bort dig själv
Kram

Det gick alltså inte så bra och helst skulle jag vilja stoppa huvudet i sanden eller bara försvinna. Det ska jag INTE göra. Jag erkänner och ska försöka acceptera att jag misslyckades men att det inte ger mig rätten att fortsätta misslyckas. Läste att någon av er skrev"att uppleva sitt barn ska man unna sig att göra nykter", det gick verkligen rakt in i hjärtat på mig. Timern nollställd och nu jäklar anamma ska jag ge mig själv och de runt mig den bästa gåvan vi någonsin kommer att få. Jag ska från och med nu leva ett nyktert liv!

Ofta känner vi oss nog som större idioter än er som faktiskt dricker.Även om ni ser fakta så väljer ni och så även vi.Men vi är åtminstone nyktra när vi gör det.Iofs det är ju ni också innan första klunken :)

... tycker jag var ett klockrent svar. Det finns en tid för allt, förvisso, men det gäller att vara uppmärksam på vad förändringsviljan vill manifestera sig som. Yttre förändringar kan ibland bara vara pseudo-, en temporär makeup man tar till i egen frustration, bara för att man är så angelägen om att något ska hända. Det är kanske övermodigt sagt att allt man söker skall man finna på sin inre resa, men jag tror förbaske mig att det är så. På riktigt.

…tack för omtanken.

jo då, jag kan och jag orkar och ska MEN…
jag vill ju något annat så jag kör i kronisk motvind och uppförsbacke.

Min dröm är lugn och ro och enkelhet, bara vanliga dagar med ett "hej, hur mår du…" "tänker på dig…" "vi fixar detta…" "jag vill också…" "föråt…"
men dessa enkla ord existerar inte och viljan finns inte, bara lögner och elakheter.

Därför lämnar jag, jag har ett datum och hoppas åtminstone att det respekteras av honom. Han har redan när jag lämnade två dagar för honom välja mellan för skriva på papper krånglat och valt ett annat datum, ett datum då han vet jag har läkarbesök inbokat. Jag sa ja, men då på annan ort, det vägrar han….ja ni hör…inget ska gå lätt…

.

Och samtidigt har du plötsligt blivit mycket tydligare i konturerna för mig. Kram!

/Lena

Antabus tas tre gånger/vecka antingen hos läkare eller av personen själv. Jag tar måndag, onsdag och fredag. Jag har provat att dricka på antabus och det går med livet som insats. Jag blev knallröd på hela ryggen, i ansikten, svettningar och hjärtklappning.

... jag älskar också julmust. VRÅLÄLSKAR! :)

Lucas kommer hem i dag.
Det är dag 37.
Jag har sovit ensam och med sänglampan släckt.
Dag 37 är en bra dag.
Det tackar jag för.

... men vadan den ledsna smileyn i rubriken?

Du är en av dom på medberoendesidan jag tycker om att läsa. Så nu vet du det. :)

Håller med dig om det du skrev i Jackos tråd om det snillrika i detta forum; att båda sidor av myntet representeras. Allt som ökar förståelsen för ett fenomen, vad det nu än må vara, är välgörande och uppbyggligt. Perspektivbyte.

/Lena

Jag bara ler när jag läser dina rader. Ler, ler och ler.
Skulle bara säga det.

/Leende Lena

Ullabulla......du har rätt . Jag har ställt frågorna som jag har inget med att göra och svaren på de skulle sätta igång ännu mera funderingar och frågor. Hur enkelt som helst att förstå och det är ännu enklare förstå varför jag ställde de..........Jag har hamnat i hjulet som kan inte stoppas , kan inte kliva ur den än. Ska arbeta på det och varje gång som tyckasyndomhonom tankarna kommer ifatt mig ska jag tänka direkt på de osmakliga och icke tänkvärda från ett förhållande som gjorde mig bara ledsen och förtvivlad.
Tack !

om en kvinna som beskrev just denna jakt och hets.-Varför har alla så bråttom.Vars ska dom? Till och med brevbäraren,slaktaren har bråttom.Till vad?

Centrala frågor och vi alla är väl i olika faser av livet upptagen med just detta.Var är jag på väg,vad vill jag och varför.Och hur svarar man på det på ett enkelt sätt.Hur mycket är som du beskriver påverkan utifrån,ekonomiskt tryck eller påverkan av den man lever med.
Och om det nu är ett inre tryck,vad grundar det sig i?

Vill jag verkligen ha den förändringen eller är det just det yttre trycket som liksom gjorts om till ett inre tryck som jag nu inbillar mig är mitt inre tryck.Inte lätt och att förändra sig själv eller delar av sitt liv tar mycket kraft och energi.
Kanske framför allt att våga och orka stanna upp i den känslan och ta rätt på vad det egentligen står för.
Jag tror att när man gång på gång kommer fram till en viss slutsats när man ventilerat det med sig själv och andra till slut måste tro på att det är en inre önskan.Men om man då är lättpåverkad av trycket utifrån,eller om svaret faktiskt kommer inifrån en själv måste nog varje person själv avgöra.Hur stark kontakten är inåt och hur pass påverkbar man faktiskt är av yttre ting.Det här svaret blev du väl mycket klokare av Stingo.

Snillen spekulerar...

Det var så förbannat skönt. Människor ler när de ser mig sticka. Någon frågar vad det ska bli. Jag tror att människor tror att man är en bra och snäll person bara för att man stickar (de skulle bara veta). Jag känner till 100% att jag är den personen jag vill vara när jag stickar. Herregud har det någonsin hänt tidigare? Varför beter jag mig som en nyfrälst människa men det fullkomliga lugn som kommer över mig är helt otroligt. Det faktum att jag inte dricker har blivit sekundärt efter att jag börjat med detta. Och snyggt blir det också!!

Vi hade jättefint samtal nu på morgonen och han var nykter och pratsam.Han ska komma i em kväll och då får vi se hur det blir.Nu ska det städas och rullas lite köttbullar.
Jag ska klistra in en länk som jag hittat nu på morgonen som visar vem JAG är.Det är ju sällan bara en sida av saken.Så jag har en medberoende alkoholist till exsambo och han har en medberoende arbetsnarkoman till x-sambo.Vi har en bit att vandra om vi nu nånsin kan hitta en gemensam väg igen..

Arbetsnarkomani, arbetsholism, arbetsberoende. Olika benämningar på samma sak: att en människa går upp i sitt arbete och blir beroende av det nästan som en alkoholist av alkohol. Arbetet har blivit det viktigaste i denna människas liv och bär upp hennes självkänsla och hennes liv i övrigt.
Utmärkande för arbetsnarkomani är intensiteten, farten och hängivenheten. Arbetsnarkomani innebär inte detsamma som att vara effektiv i sitt arbete, utan att den som är beroende av arbete inte kan låta bli att arbeta. Det har blivit ett inre tvång att utföra och prestera. Arbetsnarkomanen blir inte nödvändigtvis lycklig av att arbeta utan kan snarare vara mycket utmattad, ångestfylld och oförmögen att koppla av.
Arbetsnarkomanen förmår ofta inte säga nej till nya arbetsuppgifter, och kan gå omkring med ständigt ont samvete över dåligt utförda eller ogjorda arbeten. Den som lider av arbetsberoende har svårt att skilja på arbete och fritid. Fritiden kan vara så fylld av aktiviteter så att avkopplingen och stimulansen uteblir nästan helt.
Man talar inte nödvändigtvis om arbetsnarkomani som ett problem eller en sjukdom. Flitighet, effektivitet och noggrannhet är dygder i det moderna arbetslivet, och därför är det inte så lätt att inse att arbetet upptar en alltför stor plats i en människas liv. Vår kultur och vår arbetsetik ger berättigande åt prestationstänkandet, och det kan även bidra till att utveckla ett arbetsberoende. Arbetsnarkomani är en form av beroende som inte innehåller de sociala element av skam som t.ex. alkoholism eller sexberoende.

Min arbetsnarkomani har gått från glädjefylld eufori till plågsam ångestdämpare.Från att ha varit en viktig del av mitt liv så har den blivit totalt dominerande.En del kanske säger att det är en flykt av att leva med en alkoholist och det kanske det är.Men nånstans på vägen tar vi varandra i hand jag och mitt x då vi valt att lindra vår själsplåga på varsitt ej uppbyggliga sätt.

Skit i det och släpp kontrollen.Ställ gärna frågor i dig själv och skriv dom här på forumet.Men ta inte reda på det,för det leder ingen vart även om du vet.Då kommer bara följdfrågorna,har han varit på sin kontroll.Sköter han verkligen medicineringen osv.Det finns alltid mer att ta reda på och hålla koll på och det tar aldrig nånsin slut.
Att det går fram och tillbaka.Att man är stark och svag om vartannat betyder egentligen bara att man påbörjat sin resa på väg från medberoendet och in i nåt nytt friskare.Jag kunde nånstans känna att så länge jag var helt fast i medberoendet så mådde jag ganska ok.Fokus var ju aldrig på mig utan bara på min nyktra/onyktra gubbe och hans mående.Jag slapp helt och hållet ta ansvar för mig själv och mitt liv.Man blir precis som du beskriver formligen uppäten inifrån av maskar.De lämnar bara ett tomt svart hål som inte fylls av något annat istället och det är fruktansvärt tungt att känna.

För din historia.Hoppas du fortsätter spikrakt framåt :)

Det är väl det som är livsmantrat i samhället just nu. Man skall hela tiden hitta nytt, utvecklas, byta arbete, omskolas, resa, vidga vyer, hoppa av. Vad som helst duger bara man inte stagnerar. För bara 50 eller 100 år sedan skördade bonden samma åkrar med samma redskap, hela livet ut. För 30 år sedan fick man ett jobb som ung, som man antingen höll till pensionen, eller kanske man avancerade några pinnar inom samma bolag. Nu ser folk snett på en om man haft samma arbetsgivare i 10 år, oberoende av hur varierande arbetsuppgifter man kanske haft. Vilken sjukt stor förändring som har skett på bara några få decennier.

Också här är det många som talar om egna tankar på förändring, nu senast i LillPers tråd. Själv känner jag också ofta av samma tryck, men om jag sätter mig ned och tänker efter, så upplever jag att det mesta av det trycket kommer utifrån. Inombords är jag faktiskt ganska nöjd som det är. När jag säger utifrån, så menar jag inte att någon konkret skulle ställa sådana krav på mig, utan att någon del av mig själv tror att det är det som förväntas av mig och tänker att jag borde göra så, för att det förväntas av mig. Sen när "mitt verkliga jag" säger ifrån och påpekar att det jag själv vill är väl ändå viktigare än vad jag tror att omvärlden förväntar sig av mig, så uppstår en inre konflikt, som jag just nu när jag skriver det här kan känna som ett tryck i halsgropen, jobbigt. Hur är det med er andra, som funderat på stora förändringar. Har ni funderat över varifrån de tankarna kommer? Hur känns det när förändringsviljan är verklig och kommer inifrån en själv?

Förväxla inte det här med det jag nyss skrev om parterapi. Att försöka få ordning på äktenskapet är en helt annan process, som jag ser mera som återuppbyggande (renovering) än förändring. Visst vill man ha nytt och fint när man renoverar, men grunden är ändå samma gamla. Just nu tar den här processen all min energi, tillsammans med ovanligt mycket att göra på jobbet. Jag värnar svartsjukt om mina lediga stunder och kryper hellre inåt än utåt. Tyvärr har jag också svårt att komma fysiskt i gång och få praktiska saker gjorda, men det beror nog delvis på årstiden och vädret (man kan inte klippa gräs i duggregn).

Oj oj oj jag älskar att glädja folk.
Har inte ritat på tolv år men här i slottet finns inte mycket annat att göra. Ska åka och köpa lite egna pennor idag. Puss.

Du hade tackat ja till inbjudan, och sagt att du gärna dricker alkoholfritt till maten, och ändå klarar hon inte att fixa fram det till den goda maten? Oempatiskt och faktiskt lite ofattbart!
Helt säker du hittar din like IRL med. Här har du massor, men dom finns säkert även hos dig där du bor.

Hoppas söndagen blir ok

/PP

Söndag igen.....Jag är på samma ruta igen. Igår kändes det okey , att förstå att livet tar inte slut utan honom.Idag säger min magkänsla att nåt går snett.
Igår hade jag lust att ta hand om mig själv. Det var små stunderna men iallafall....
Trädgården får vänta tyvärr.
Den konstiga känsla att inte veta nåt äter upp mig. Jag vet vad ni tycker ......att jag ska sluta älta och titta framåt !!!!
Kan inte än .
Nu får jag be er att svara mig - hur fungerar medicinering med antabus . Hur och hur ofta tar man tabletterna. Går man till en läkare eller hur gör man !!!
Går man på några kontroller ? Kan arbetsgivare kräva en uppföljning och information av den som tog emot hjälpen ?

Sticka på kafé låter skönt, tycker jag.

Ja....många kramar från mig med......<3