Senaste kommentarerna i forumet

Det är väl hela syftet att man bryts ner tillsammans och det värsta dras fram i ljuset men sen så byggs man åter upp och får en starkare grund att stå på än någonsin tidigare? Jag tycker att alla som går i terapi är hjältar oavsett om det är som par eller själva. Att våga vara så nära sig själv och sina demoner. När de kommer upp till ytan är det som att de är på riktigt (som att de inte finns där bara för att man inte pratar om det). En dag ska jag också sätta mig i soffan. Tiden är inte inne för min del än men jag har fått ett namn och snart kanske jag ringer.

Babel ikväll Nyman! /SL

Det finns ett kafé inte långt ifrån mig som har blivit vansinnigt populärt. Varje helg när jag går förbi är det fullt och det är alltid en eller två sällskap som jag känner. "Alla är där" med andra ord. Vilket känns märkligt eftersom det är ett kafé och inget annat, jag trodde vi hade blivit för gamla för att hänga på café.

Men men, igår fick jag och en kompis vända i dörren för att det var så smockat. Så nu, vis av erfarenhet, har jag dock kollat öppettiderna. Ska se till att hänga på låset där med min stickning så att jag vet med mig att jag får en plats. Oh lord vem har jag blivit? En gång i tiden var jag faktiskt lite cool. Nu är min bästa söndagstradition att ta en frukost och sticka på kafeer.

/SL

PS. Jag har dessutom garnförbud nu, det har blivit lite för mycket garn inköp den senaste tiden. Snart behöver jag gå på avvänjning...

Låter som en urhärlig lördag! Jag har också haft det mysigt. Men en kompis, som jag har saknat. Nu hemkommen och kanske ska kalasa på lite ost och charkisar och JULMUST! Älskar julmust.Kanske stannar jag uppe obcent länge också. Bara för att jag kan och inte måste gå och upp tidigt imorgon. Vi får se hur länge jag orkar hålla ögonlocken öppna. Jag brukar tyvärr inte hålla allt för länge.

Tog bussen hem och precis och det var så många förväntansfulla tjejer och killar som var på väg ut. De var så taggade. Min kompis frågade när vi skulle gå ut nästa gång. Herregud vad det känns avlägset just nu. Berättade för henne att jag i princip slutat dricka alkohol. Hon ba: "Men det är ju jättebra!!"
Jahopp, så var det med det.

... och på tredje dagen var LenaNyman återuppstånden och mådde tillräckligt bra för att supa till igen. Kort minne, liksom. Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver överlag, måste jag säga. Nu i dag är jag inne på 36:e dagen som alkoholfri och fasen vad det känns bra! Det är en annan feeling än att vara så här behagligt full förvisso (innan det vänder och drängfyllan slår in) men det är värt det. Och nu har du ju snart en "liten" anledning att verkligen ta tag i det här. Jag kan bara råda dig att fortsätta skriva. Man börjar fatta grejer, reflektera, vända och vrida. Och det är ett jobb, man ska inte inbilla sig nåt annat. Men vinsterna finns där.

Vi syns och hörs, 79:an!

/Lena

Vill bara smyga in här hos dig och önska dig välkommen. Hoppas du hittar din väg. Man kan tycka att det ser så olika ut för oss, du vet, det här när-var-hur-om, men ångesten och att göra sig själv och andra en otjänst verkar vara en gemensam faktor för oss alla.

Väl mött igen!

/Lena

... och gud vad gott det var!

Puss på dig, SL! Har du det bra, wherever you are?

En vecka är perfekt. Sju dagar. Du har ramat in en hel vecka i nykterhet. Det tycker jag är stort. Var så god, Lexi: här ger jag dig min glädje jag känner inför det du gett till dig själv under alla dessa timmar, minuter och sekunder. <3

Jag har lättare för att vara nykter när Lucas är hemma. Han har inte alls problem med alkohol och kan precis lika gärna vara utan. Så att ha en sambo som honom är en gudagåva. Men hur det nu än ser ut för oss, Lexi, så tycker jag det är stort att vi ger oss själva gåvan att vara utan alkohol. Det är vi värda. Vår själ, vår hjärna, vår hälsa är värd varenda millisekund av den varan.

Varm stor kram från mig till dig!

/Lena

och
så
glad
jag
blir
över
att
få
en
teckning
dedikerad
av
dig
till
mig
!

tack
sweetie
pie-ebb
!

Men 20 år är en lång tid och förfallet nu sista halvåret sen han flyttade ned till stugan på eget initiativ har gått så oerhört fort.
Just den snabba utförsbacken ger mig ändå konstigt nog hopp att han snart ska krascha.Sen att vi fortfarande har mycket känslor kvar för varann hjälper ju till.Jag blir mindre skadad i nuläget än när vi bodde tillsammans då jag kände mig så personligt kränkt varje gång han drack eller smusslade.Det gör jag inte nu.Men det är klart att det är tungt och att jag säkert vore smartare om jag lämnade definitivt.Men jag ger det här en sista (?) chans och hoppas att han på eget bevåg har förstånd att söka hjälp.Han har gjort det en gång förut för två år sedan och det höll ett halvår innan han började smussla igen.Så mer professionell hjälp,typ behandlingshem är ju vad han egentligen skulle behöva.

Idag har jag varit nykter i en hel vecka. Tänk att man ska känna stolthet o glädje över en nykter vecka!? Men det gör jag och det har gått jättebra. I fredags var jag och träffade min terapeut för första gången och varje möte med honom ska vara i en timma. Första gången var det ju mycket att prata om, vi skulle ju lära känna varandra. Han bjöd på sig själv en hel del och då var det ju lättare för mig också att berätta det mesta. Det första rådet jag fick var att så fort jag kände minsta sug efter vin, så skulle jag ringa någon vän och berätta det. Tydligen har det visat sig vara bra för många i min situation, att man har en vän som vet och som man kan ringa till när det känns jobbigt. Men jag tycker inte att jag har någon vän eller person som jag vill berätta för och som jag skulle ringa till om suget blir för svårt. Hoppas det räcker med att jag går in här och skriver om/när det känns jobbigt. Men än så länge har det gått fint och något direkt sug har jag inte haft.
När jag läser flera av era andra trådar och förstår att många har en äkta hälft eller sambo som också dricker, så måste det ju vara tuffare. Jag har ju bara mig själv att tänka på och behöver absolut inte ha någon alkohol hemma. Dessutom bor jag ju en bit från någon stad och det är inte så enkelt att skaffa något, framför allt inte på kvällar eller helger. Så jag har ju faktiskt alla förutsättningar för att lyckas.
Hoppas ni alla har en fantastisk lördagskväll och njuter av den utan A. Kram på er!

Att förlora jobbet, din ekonomiska trygghet, din status, tja ditt liv? Jag drack varje helg, drack tillsbjag däckade. Kom till insikt delvis via aa. Kanske du ska prova? Du behöver hjälp att ta dig ur ditt beroende. Ta hjälpen innan det är för sent.

De förstår mer än vad man tror. Tråkigt att han inte kan skärpa till sig men han är en alkoholist och behöver professionell hjälp. Gör som flygcert sa ha något i beredskap som en plan B. Hoppet är det sista som överger en men det gör också ont när man hausar upp något som sedan inte går i hamn. Kanske bör du släppa kontakten helt. Är jättesvårt och gör ont men han sårar dig gång på gång. Jag gjorde samma sak mot min fru. Lovade, det sprack, lovade det sprack.

Du kan ju fråga honom vilka fördelar a har och vilka nackdelar. Har han jobb? Dricker han varje dag? Blir han alltid stupfull?

att trots att du är mitt uppe i jättejobbiga saker så är DU tydligare allteftersom du skrivit här.Du blir liksom klarare som person för mig som inte känner dig alls.Ville bara säga det :)

Jodå,jag roar mig så gott jag kan.Jag var ju förberedd då han druckit hela veckan.Så jag passar på att grejja lite.
Men nästa gång ska jag vara ännu mer förberedd och ha något riktigt trevligt alternativ klart som jag kan hoppa på.
Ledsen har jag varit tillräckligt känns det som.Men det kommer nog tillbaka det också.Men inte just idag iaf.
God vän till honom sen 35 år var förbi och fick lite ny info.Det märks att omgivningen vill hålla nån sorts hopp uppe också.Men vi träffade honom i förra veckan och då såg han riktigt fräsch ut osv.Jamen säger man då vad bra..Man ska liksom slaska in det i skallen på omgivningen innan de fattar det som är så uppenbart.

jag behöver dina ord - för det känns som jag är så gnällig när jag om och om igen tar upp saker, men det är ju för att socialtjänsten inte förstår...

Idag satt jag i soffan, och frös så om händerna så jag satte dem mellan mina lår - och då kom jag på mig själv med att det är första gången på säkert 7 år som jag sitter så... för när jag och exet blev tillsammans så satt jag ofta så - tills han blev arg på mig och frågade om jag "inte gillar när han smeker mig eftersom jag tydligen måste hålla på själv"... så liksom med så många andra saker så slutade jag att sitta så; det var ju onödigt att göra honom så upprörd...
Och igår var jag på after work med mina kollegor - så fantastiskt trevligt!!! Jag kunde dricka lite vin, prata med allt och alla, och inte minst - jag kunde komma hem när jag ville utan att få kommentarer och frågor om det!
Så oändligt mycket jag ändrade i mitt liv för att vara honom till lags - hur jag pratade, med vem, vad jag sa, hur jag sa saker, hur jag hälsade på honom, hur jag lindade in saker, hur jag slutade prata i telefonen, hur ag begränsade mitt umgänge, hur han hotade och vände på allt jag sa, hur han skrämde mig... och jag förstår att jag måste förklara för socialtjänsten att min oro för barnen inte förväxlas med detta, utan att jag faktiskt ser och hör att många av dessa saker gör han på liknande sätt nu mot våra barn - men HUR FAN TÄNKER MAN: en människa som kan göra så mycket ont, göra någon så illa - och ändå menar de att han älskar sina barn och han försöker ändå bättra sig??? Jaa, vad ska jag säga - så om man slår någon sönder och samman, eller mal sönder personen verbalt, eller hotar, skrämmer och förnedrar, eller tom mördar någon - så gör det inget, om bara förövaren älskar sitt offer?
Och, ja, jag vet - mitt ex har lugnat sig, (tack vare sin exfru och numera tillika ångvälten som inte backar för socialtjänsten, anmälningar, tvist?) och han är snällare nu, men det ligger ju ändå så mycket manipulation i det han säger till barnen, jag hör så tydligt och tom utredarna sa att de kunde se flera saker som gjorde dem mycket eftertänksamma - men det lät ändå som att "men han visar verkligen att han älskar sina barn" - jo, jag vet att han älskar dem, och det tror jag också, men det hjälper inte om man älskar någon om man ändå inte kan låta den människan vara den hen är, om man måste få den personen att bara säga vissa saker, att inte få lov att säga andra saker, att straffa psykiskt för vissa saker, att säga förtäckta hos"om du säger så, så kommer jag..."... ja, jag vågar inte riktigt skriva exakt vad det handla rom, känner mig bara så maktlös...

Snart åker jag på en liten semesterresa! Några dagar ska barnen vara hos mina föräldrar, och sedan lämnar de över till pappan... Men JAG ska åka på semester - min första resa sedan separationen, och alltså min första resa på ett antal år där jag inte kommer behöva sova själv på hotellet för att exet blev så arg att han drog, och jag behöver inte vara rädd att titta på "fel saker", gilla "fel saker" osv - jag ska njuta, och jag ska försöka slappna av och bara vara!! Ska bli så härligt!!!

krasst kan man säga att du själv valt det - men det finns inget som är så starkt som hoppet...
Känner med dig och förstår att det är tungt.

Kan du göra något för dig själv?
När jag var mitt i allt det där så var det inte så trevligt att se kärleksfilmer, men serier (Homeland? Sons of Anarchy?) elelr andra typer av filmer? Ta ett varmt bad eller en härlig dusch? Jag gillar att sortera och röja, det kanske? Eller bara sitt och tillåt dig vara ledsen?

Kramar!

Jag har varit nykter sedan 3 augusti. Känner igen mig i dig av vad du skriver. Kram

Då ska jag nog dedikera en teckning till dig så att du förstår att jag finns på riktigt. <3

Är det en guldgruva att få läsa om er drinkare.Vi som så ofta står där och sliter vårt hår för era mindre klyftiga val.Här och nu kan man gå in och läsa varje dag om er kamp för att få näsan ovanför vattenytan och försöka hålla er kvar där.Tack! Det har gett mig så mycket mer förståelse för sjukdomen alkoholism och så mycket mer förståelse för den enorma kraft alkoholen har över er och så lite motstånd som till slut finns kvar när man närmar sig botten.

Eller rött kanske. Varningslampor, red alert. :)
Men känner igen mig lite i sättet att skriva. Jag kallar det "von oben". Man lägger en distans mellan sig själv och sitt handlande och varför det då? Tja, är det kanske för att skydda sig? Förmildra, förminska? Eller ÄR man bara sån kanske? Hur som helst är du varmt välkommen hit. Detta är din andra sociala kontakt här på forumet och det är väl inte illa? En och en halv per dag, liksom... ;)

Sitter du och super nu, förresten? Egetrejset med hörlurarna och låtsassnorpappret vid sidan om?

Kram på dig, Jacko. Blir intressant att se vad du plitar ner nästa gång. Jag har ju som upptäckt dig här nu.

/Lena

backade han idag ur vår träff pga fylla.Jag hade det på känn då han druckit varje dag denna vecka.Han påstod att han skulle komma i morgon istället.Jag var iaf stark och frågade om han druckit vilket han erkände.Han tyckte att jag skulle komma ned till honom men jag avböjde och påminde om att han åtminstone skulle vara nykter denna enda dag på veckan som vi träffades.
Så nu sitter jag här mol allena,men det har jag ju valt själv :(

Försöker vara seriös så hoppas sarkasmen lyser igenom.
Du Ebba ha i alla fall skrivit en kommentar, det måste väl vara en social kontakt :)
Den första sen i onsdags!
Skål!

Nu visar det sig att Lucas inte kommer hem förrän i morgon och då ser jag på ölen på ett annat sätt. Plötsligt förvandlas dom från ett substitut för alkoholmättad öl till en måltidsdryck som förgyller en helt vanlig söndag. Ja, jösses hur det kan bli... Stingo, jag tror också man måste hitta andra njutningar som kan funka i alla fall ungefär lika tillfredsställande. En grej jag tror skulle kunna sätta nykterheten på hal is är att jag plötsligt (och just plötsligt för min del, eftersom jag är så omedelbar) känner att jag missar något väsentligt i min avhållsamhet. Då kan det nog hända att jag börjar snegla på alternativen med lite för begärlig blick. PP, underbar liknelse med ruttet gummiband! Jag har väl gott omkring med dom där mysbrallorna utan funktionell upphängningsanordning ett bra tag innan jag fattade att dom faktiskt var uttjänta. Och sen gick det ett bra tag innan jag ville slänga dom också...

Ebb, vilka råd! Den här agera tvärsemot känsla satt som en smäck! Jag är ju hela tiden så känslostyrd - ALLT är känsla liksom. "Nä, jag kan inte städa, jag bara känner inte för det" och så vidare. Samma sak med den här att agera, inte reagera. Eller alla råd för den delen. Tack, kära. <3
Nyman på slottet vore ju nåt i hästväg, rätt vad det är blir jag tvångsinlagd. Har bara klarat mig hittills med blotta förskräckelsen. ;)
Förresten, du har en underbar handstil. Och teckningarna är underbara likaså. Har tagit för vana att dagligen kika in på din blogg. Bara så du vet. :)

Må väl, everybody. För det ska vi ha. Att må bra är ett naturligt tillstånd, resten beror på omständigheter och ens förmåga att krångla till tillvaron. Galenskaparna har en poäng där:
http://www.youtube.com/watch?v=E0Aj37ml8QI