Senaste kommentarerna i forumet

Hej igen!

Tack snälla för era svar, otroligt kul att ni bryr er och kommer med kloka tankar! :) Igår var jag på en stor fest, nykter, gick väldigt bra tycker jag och jag saknade inte alltför mkt att dricka även om man känner sig lite stel... Skönt att vakna upp pigg och fräsch idag när resten av "skocken" faktiskt var ganska slitna. Skillnaden är dock att de flesta av dem nog bara var bakis medans om jag hade gått all-in så hade jag säkert sagt något dumt eller slängt iväg nått mess till någon som jag skulle behöva ha ånger för. Det verkar som att om jag inte gör något dumt på "festen" så måste jag alltid hitta på något annat som jag ska ha ångest för. För om sanningen ska fram så har jag nästan alltid ångest efter jag druckit och så ska man verkligen inte behöva leva sitt liv va!? Jag önskar bara att jag kunde ta den där ölen och sitta och njuta men av någon anledning så ska det alltid stressas i en massa för många och jag tappar kontrollen. Sjukt skrämmande faktiskt men jag skulle nästan kunna säga att jag är lite schizo. Helt annan person när jag blir full (iaf när jag fått i mig tillräckligt) där jag bara kör mitt race och inte bryr mig speciellt mkt om någon annan. :/ Blir faktiskt ledsen när jag tänker på det..

Jag har alltid supit på det här viset mer eller mindre och vi människor är ju vanedjur, kan det vara ett problem eller är det bara så att man är alkolist? Jag kan även känna att alla saker som har hänt i samband med fyllan håller på vara en ganska tung ryggsäck att bära och ibland så känns det som att jag super till ordentligt för att glömma, problemet är ju bara det att jag lägger dit nya saker istället..

Aeromagnus, jag känner absolut inget sug när jag inte dricker utan springer mest omkring med ångest och tänker att jag aldrig mer skall dricka. Men hinner jag då med något träningspass eller gör andra saker som jag mår bra av så glömmer jag ganska fort och sedan bestämmer jag hux flux att ikväll ska jag supa. För det är just så det blir, väldigt spontant. Detta medför ju också att jag sårar min sambo ganska mycket då jag helt plötsligt bara säger att ikväll drar jag ut på fest, utan förvarning. Illa!!!

Har varit nykter 1 vecka nu iaf och ska fortsätta på den banan. Har även kontaktat en alkoholklinik där jag hoppas att de kan vägleda mig till den hjälp jag behöver.

Hoppas ni alla har en bra helg!

/MåBättre

Hej,
vackert beskrivet.
Fortsätt att skriva här.

/E

Tusen tack för svaren! Återkommer med fler frågor. Nu ringde jag honom idag ändå. Är som ett beroende för mig med!!

fokus...fokus... Försök att inte känna, inte tänka och analysera, försöka förstå. Följ din plan, prata med banken, juristen, vänner som kan ge tips och råd. Låt banken kalla honom till möten, var ingen länk emellan. Ta hjälp av de som kan hjälpa dig. Ställ frågan när ni är hos banken hur ni ska lösa det med kostnaderna när han bor kvar i huset. Om han ska bo där så måste han ju köpa din del av huset? Mycket som måste klaras upp där, men där hjälper banken dig bäst, och det är så det går till vid en separation, oavsett om man är överens eller inte.

Du har kommit så långt, du är stark och du klarar det här.
Styrkekramar från mig ❤️

Tack Ullabulla .....jag har misstänkt att jag är redan medberoende .
Jag har lagat in på urplay.se och har bekräftelse.......
Jag är glad att jag har hjälpt en människa jag älskar och jag ska försöka älska mig själv och ännu mera än honom.
Får jobba på detta , men lättare sagt än gjort.
Vad är skillnaden från igår till idag ? Ja .....jag har fått en osant kraft och falsk glädje och jag lurar mig själv , att imorgon ska han ringa till mig och tacka mig för min kärlek och omtanke. Alltså står jag idag på samma plats som igår. Glädjer mig liiiiite av att förstå att jag har ett stort problem som jag måste ta i för snart hamnar jag på parkbänken med alla andra medberoende som har ingen kraft längre att resa sig upp .

att du faktiskt får de bevis under näsan som behövs för att säga dig att han faktiskt dricker.Kan du då slappna av i detta,eller går du igång på alla cylindrar?
Har du någon strategi såhär i förväg på hur du ska försöka agera.Kan du känna ett lugn i att det förmodligen är som du tror,att han smygdricker.Eller känner du dig då sviken och bedragen?
Känn in känslorna i förväg och identifiera isåfall vad de står för.Han är alkis,han kommer antagligen att dricka mer så länge han inte söker hjälp.Det är ju vad deras agerande,dvs drickande eller inte drickande gör med oss medberoende som egentligen ska vara kärnan i problemet för oss.Dvs deras triggers som gör att vi går igång.Kan du helt enkelt skita i det och se om din avslappning kan göra att du mår bättre.
Eller måste du på något sätt upparbeta en strategi då han faktiskt brutit det löfte han gav för en kort tid sedan?
Jag önskar dig en god vecka och hoppas att du ser fel för er bådas skull.

Och måste säga att jag aldrig mått bättre, fast det är en klycha.

Välkommen på nytt och lycka till. Att uppleva sitt barn skall man nog unna sig att göra nykter.

Så blir det 3 månader fullt, 13 veckor. Det är en god bit över halvvägs till de 5 månader jag lovat mig själv.

Påbörjade parterapi, med frun i veckan. Det tog tyvärr så här länge för oss att få igång det, nu blir det dessutom 4 veckors väntan på nästa session, pga resor. Kvällen efter terapin kändes jävligt jobbig, så mycket som kröp ut ur olika skrymslen och vrår, men efter det har saker redan börjat kännas litet bättre. Som om Sophie* kanske ändå hörde mig där och nu tar små steg för att mötas.

*Ja, jag får väl ta steget ut med mitt nick, och börja kalla min fru för Sophie. Valet av nick var nog medvetet, men gör bara inte alltför långt gående assossiationer till boken/filmen ;)

Befinner mig situationsmässigt i liknande läge. Inte geografiskt eftersom jag det gångna året mest levt i hobbithålan. Kan svårligen tillbaka till mitt boende i staden, men det är en helt annan historia. Och arbetsmässigt funderar jag mycket på hur de kommande 10 - 15 eller kanske 20 åren ska se ut. Det ordnar sig, men det känns ibland som om den här typen av problem borde höra till de unga "yngsta" åren i livet ;-)

Meningen med livet är ju inte självklar att hitta. Men kanske finns det en alternativ väg. Göra livet lite enklare? Om vi är beredda att avstå från en del som hetsar oss i konsumtionssamhället så kanske det öppnar sig alternativa livsformer? Livet - eller det som återstår av det - kanske kan fyllas med annat än jakten på "Östermalmsvåningar och NK shopping". Ja, Fia. Vad är egentligen meningen med livet. Om jag kommer på det är du den förste som får veta, lovar ;-)

Däremot tror jag inte på att fly ifrån det onda. Det onda går inte att segla bort. Men i självläkningsprocessen är allt som ger energi värt att testa.
Om vi lyckas fylla livet med saker som vi uppfattar som meningsfulla, så kommer vi väl längre bort från sorgen och eventuell bitterhet?

Ta väl vara på dig!

//PP

Jag känner igen mig, men jag dricker lite oftare (2-3 gånger i veckan). Håller ihop livet, har sambo, bra jobb, vänner etc men det blir alltid för mycket. Och för ofta. Att säga att man inte har sug mellan gångerna stämmer ju på ett sätt, jag har aldrig något fysiskt sug, men efter några dagar nykter kommer tankarna "Det hade varit sjukt nice med en öl nu, det är man ju värd". Så hittar jag någon som hänger på (det går alltid om man ringer runt lite, vilken dag som helst i veckan) och sätter sig och dricker. En öl blir alltid bra många fler. Hemma senast midnatt för att jag är för full eller har lite självbevarelsedrift, måste ju gå att gå till jobbet efteråt. Det är så lätt att tänka att detta inte är ett problem, men när man tittar på det från ett lite större perspektiv inser man att det är ett fruktansvärt dyrt pris att betala för några timmars "lycka" några gånger i veckan.

Hur gick det för er andra? Moa, blev det mer än tre dagar?

Jag tror det höll i en vecka. Kanske lite mer, jag minns faktiskt inte. Jag kommer inte ihåg att jag tog beslutet att börja dricka igen, det bara blev, precis enligt cykeln jag beskrev innan. Jag minns att jag tänkte på den här tråden och att jag borde skriva här, men det blev inte av. Inte ens den där veckan när jag var fast i mitt beslut gick jag in här och skrev, som att jag redan då började förbereda mig på att börja dricka alkohol igen. Nu är det inte den sjundeseptember2014 utan istället den 25 october. Men jag behåller mitt nick, om så bara för att påminna mig själv om mekanismen där man börjar dricka.
Jag har en väldigt bra anledning till nu (förutom minnesluckorna och det sociala fiaskot igår): jag skall bli pappa. Jag vill vara än bra mycket bättre förebild än min egen pappa.

Mål för nästa vecka:
* Uppdatera denna tråd varje dag
* Inte dricka alkohol

Du har självklart rätt i att det finns olika syn på vad som är lämpligt. Om en NA öl skapar problem eller ej vet vi väl först när vi provat förmodar jag.
Kanske inte det som vi bör testa under den allra första nyktra tiden. För egen del började jag kanske dricka NA öl efter någon månad.

Gud vad mycket i livet som annars skulle kunna fungera som "inkörsport" till drickat. Självklart har vi programmerat oss till att det ska vara alkohol till mycket vi gör och mycket vi äter. Utlandsresor, jordnötter, maträtter. Midsommarens sillbord kommer väl fortsätta vara 50% av upplevelsen utan nubbe och öl. Så är det nog med många saker. I gengäld får man mer av annat. En söndagsmorgon är idag betydligt mer än 50%, och upplevelsen av en NA öl likaså. Förändringen tar tid, åtminstone för mig

Att avstå alkoholen kan ju vara ett val vi tar, för att vi just inte har något val. Själv vill jag inte dricka alkohol för att jag vet den ställer till problem för mig. Ungefär som när jag haft ett par mjukisbrallor med gummiband i midjan. Gummibandet har nu slutat att tänja tillbaka sig när man drar i det. Jag har dragit tillräckligt och funktionen finns inte kvar. Ett murket gummiband självläker inte. Nu gäller det att hitta andra vägar för att hålla brallorna uppe. Nu när jag väl hittat en lösning, så gäller det ju att bara att inte få den korkade tanken att vilja testa om det trots allt funkar med det ruttna gummibandet.

Trevlig helg alla!

//PP

Jag drack själv i smyg, trodde inte att det märktes. Det luktar ju en del. Det måste vara jobbigt att kolla allt hela tiden. Förstod inte hu frugan stod ut med mig. Ta en dag i taget.

UR Samtiden - Beroendedagen 2014: Medberoende och relationsberoende
urplay.se

Det är ett tungt jobb och mycket ödsligt mellan varven att se sin egen övergivenhet utan missbrukaren.Ångesten kan slita i en över att man inte längre får ta del av missbrukaren och hans liv.Jobba på,sakta går man ändå framåt framför allt när man inte bor under samma tak.

Jag läser och läser och läser !!!!!
Ser, att jag är inte ensam och inte heller unik .
Mina tankar och funderingar är andras tankar och funderingar. Skuldkänslor , dåligt samvete , att sitta och analysera och gräva sig när i allt det kan man inte påverka hos den andre.
Vilja förändra hans liv för att må bra själv.....eller för att tro att det är min uppgift att göra det ?
Jag har upptäckt ,att jag ser på honom som han ser flaskan ........Framåt för att uppnå målet-Jag , för att hjälpa honom , han för att försvara sig mot mig och innerst inuti inte vilja ha nån hjälp alls.
Allt är spel för galleri , utåt......." Titta på mig ! Jag tar antabus !!!! Ser ni ? "
Men i hans tankar lyser solen och han ser sin sommarstuga där han ska hamna snart igen ....med lugnet och ölburken i handen !!!!
Låter jag förvånad ?
Förlåt mig men jag tror mera på er alla här än hans vilja att blir nykter.
Nu tar jag två steg bak och ska börja med att öppna ögonen för min egen fördel.

Även jag kannor känna igen mycket i din text. Sökandet efter sätt att koppla av, och sökandet efter äventyr och utmaningar. Hela tiden jaga vidare efter något annat. Mina tankar är uppfyllda av sådant - stressigt och känsla av stagnation på jobbet - kolla vad arbetsmarknaden kan erbjuda en sådan som mig, läsa upp några poäng till? Alternativt söka ett utlandsjobb? Alternativt....? Träningsmässigt - göra en halvklassiker? Springa en halvmara? Yoga varje dag? Ju mer stressad eller frustrerad jag känner mig desto mer tänker jag på allt annat jag vill göra. Tidigare kunde jag koppla av tankarna, alternativt hitta ännu bättre planer efter några glas vin.
Relationstankarna känner jag också igen, håller med både det Santorini och Stingo skriver. Man blir uppfylld på ett sätt av sin egen utveckling och vill att allt ska utvecklas i samma takt.
Ja, några tankar såhär på lördagsmorgonen.
Ha en bra dag,
m

Du har ju kämpat så oerhört och till slut äts allting upp. Även om kärlek finns kvar så räcker inte det - dels eftersom allt som sagts och gjorts mot en har gjort att man liksom inte vill vara med på tåget längre, dels för att man inte får någon som helst förståelse, ursäkt, tillmötesgående eller liknande. "Jag kan inte stanna kvar för då finns inte jag kvar" skriver du - och det är ju det som händer om man stannar kvar i allt det där.

Känner med dig och vet att du har det kämpigt och mer ha det kämpigt,men jag jag vet att du klarar det, att du kan kämpa!!
Kramar

Ursäkt alla ordfel ;)

-En sak i taget (när du tex duschar var bata där och då i tankarna)
- Handla tvärtemot känsla (nej jag ska fan inte dammsuga jo det ska jag!)
- Inte döma varken sig själv eller andra.
- acceptera precis som det är
- agera ej bara reagera (beror på såklart)
- tankar är tankar ej fakta
- Du är vad du tänker

Så. Ett litet bidrag till en toppenhelg jag önskar dig. Du är den enda som skulle få hälsa på mig i slottet. Vem kommer? Lens Nyman min vän som pallar er dårskap.

:)

LOVE EBB

Det finns väl 2 helt olika linjer om det där med 0-öl. Den ena, att det hjälper att motstå sug och att bygga en ny tillvaro utan A, den andra, att det håller upp vanan, smaken och porten till A. Själv tror jag att vardera kan stämma, för olika personer, eller t.o.m för samma person i olika situationer. Själv har jag alltid gillat det beska och speciellt ogillar jag söta drycker, så 0-öl är nästan oumbärligt för mig. Så pass mycket hedonist är jag dessutom, att jag definitivt behöver hitta andra njutningar, om jag någonsin skall gå över till helvit.

Jag har sagt det tidigare här, men de som gillar tyskt veteöl (weissbier) har tur. De flesta a-fria weissbieren är verkligen goda, betydligt närmare äkta vara, än andra 0-öl.

Jotack, det där känner man ju igen... :)
Har funderat lite till nu. Jag är inte sugen på dom där NA-ölen (hehe, det är ju inte lönt heller, för den delen) och dom väcker inget begär. Det känns bara lite skumt att det står öl i kylen. Rädslan bestod nog i att jag var rädd för att jag skulle ha blivit lite förslappad i nykterhetstänket i och med ölinköpen. Du vet, att det kanske betydde att jag börjat "glänta på dörren". Men det känns inte så, nu när tankarna fått snurra några varv. Kall bärsa ÄR gott så why not? Kom att tänka på en gång i somras när vi campade. Dom hade en servering där med ett litet urval av öl, svindyra 33:or som man fick hämta själv i nån kyl dom hade vid kassan. Jag köpte en var åt Lucas och mig (hade väl egentligen lust att köpa fyra åt mig själv) och så gick vi ut och satte oss. Efter en liten stund säger Lucas: "Men vad konstigt den här Mariestaden smakar!" Och visst, jag hade givetvis lyckats plocka två alkoholfria bärsor.

Nu går jag på affären och köper dom frivilligt... Men inte Mariestad, usch.

Tack för svar, PP! Du är en klippa!

/L

jag läste just ditt inlägg på din sida.
Jag förstår precis vad du saknar och känner, hatar och längtar, förstår det dubbla inuti och besvikelsen.

Jag vill inte skiljas, har aldrig velat och vill inte nu heller. Jag väntar inte på något under eftersom jag inser det aldrig kommer inträffa men jag saknar, längtar, och i hjärtat lever en kärlek som måste dödas. Jag vet vi hade kunnat få ett fantastiskt liv tillsammans om…detta OM…han vågat släppa sina garden. Det kommer inte hända och nu är allt trasigt. Jag kan inte stanna kvar för då finns inte jag kvar, Jag har förintats till ingenting, har inget värde i hans värld. Jag vet han älskar mig men han har trappat upp sitt hat, sin sarkasm så högt att det inte finns någon väg tillbaka. Han kommer aldrig kapitulera inför sig själv, aldrig…. Jag tror han kommer sluta med en flaska i handen och dö i tron han är oöverträffad, ensam med spriten. Det är vad jag tror men behöver inte oroa mig för det för nu går jag….för alltid…

Är riktig öl fast utan alkohol.
Om du främst druckit öl för att bli påverkad blir du nog först lite besviken
Men om det är för ölsmakens skull du köpt den så blir det nog bra till maten.

Tror inte du behöver oro dig. Det är främst alkoholen vi ska undvika.
Det är den som ger allergi . Det andra är bara placebo.

Men om du känner sug efter alkohol så skippa det framöver. För mig har det varit
Utan problem. Största skillnaden är nog att man är nöjd efter en eller två.
Det är ju då man börjar bli törstig med alkoholhaltig öl.
Ju mer jag drack av den, desto törstigare blev jag.

Trevlig NA helg!

/PP