Senaste kommentarerna i forumet

Första gångerna jag provade alkoholfritt (i tidig nykterhet) som var FÖR likt alternativen med alkohol blev jag sken-berusad! Mycket obehaglig känsla, och fick mig att tänka till. Nu för tiden blir effekten dock inte den, tror det är för att hjärnan inte längre gör samma koppling. Synapserna har tränats att ta en annan väg helt enkelt efter en längre tid och utveckling. Nu köper jag alternativ både på ica och systemet, som har finfin äppelmust bla. Ett annat alternativ som jag gillar som kall törstsläckare då läsk känns för slibbigt är Sanbitter med mycket is, också från systemet och 0,0%. Men ta det piano med det som smakar väldigt likt den "riktiga" varan är mitt råd, och våga känna efter helt ärligt vad valet av dryck och ev glas sänder för signaler till din hjärna. Gör det inte svårare för dig själv än var det redan är. Önskar er en fin helg i trevligt sällskap, och en sak till. Om det INTE känns trevligt i sällskapet - säg god natt och ta INTE på er skuldkänslan av att vara partypooper! Vårt vanliga dilemma. Ta inte på dig ansvar för hur andra som dricker upplever att du inte dricker. Så onödigt, då de ändå mest troligt inte kommer minnas eller uppskatta din "tappra insats" och ditt "offer" dagen efter. Kram på er och lycka till♥

Vad fantastiskt det kändes att läsa dina dessa rader kring Mullegubbens resa! Blir varm och glad innombords för er skull. Det är länge sedan jag fick vara på havet nu. Många år, och det saknas mig mycket. Ja, när jag tänker på det nu är det en av de saker av större betydelse som faktiskt saknas mig. Jag ska försöka mig på att aktivt ändra på det. Nästa sommar blir det kanske semester på eller kring havet. Denna sommaren verkar dock regna bort här hos mig iallafall. Uppehåll just nu och en liten solglimt, men det har vräkt ner i flera dagar. Midsommar firar jag och maken hemma i lugn och ro. Ev en tur till BB om lill* följer planen. Det känns inte som om h*n har någon brådska dock, kan nog lika väl bli en liten vecka eller så till. Det gör inget, jag vilar och försöker landa efter en svår och hektisk tid, och det kanske kroppen känner och låter mig vara ifred med det några extra dagar. Önskar er en fin helg med trevligt sällskap. Kram V♥

Är inte gott...tycker jag! Så för min del får jag äta mig mätt på jordgubbar.

Så hur går det TP? Vad är planen? Krascha pojkarnas förtroende eller garva läppen av dig över grannars och vänners firande? Du fixar detta. Visualisera den nyktra TP som barnen kommer till. Lite som Jesus...

Du fixar detta. Stark som urberget. Morgonkram och liten sötpotatispuss! /R

Inga snytingar delas ut. Visst är jag lite surgubbe/bergstroll men det är bara mot drycken och suget. Aldrig mot de som faller...det kan ju lika väl bli jag själv. Att slåss mot sig själv verkar bara dumt. Jag ska också ha telefonen med mig...skrika till er när/om suget sätter in.
Men vi fixar nog detta. Sommarens fylleorgie är inte för oss...den får de "normala" ta.

Sista arbetsdagen...som bara blir halv eftersom alla ska hem och förbereda för midsommar. Förbereda? Är det att provsmaka snapsarna? Själv ska jag få hem ongarna idag...så för mig blir det enkelt. Kör nykterfarsan idag. En lite sur men väldoftande man.

Nu borde jag hänga tvätt. Gillar sommaren när man kan hänga tvätten istället för torktumla. Massor med extrajobb men lite mysigt. Haha. Man får ta de SMÅ glädjestunderna när flaskan är borta ;-)

Ha det bra. Försök att tänka efter före... /R

Välj kolera! Prata ut med mannen. Intressant att väljer att prata ut med dig på midsommarafton istället för att hänga med nya tanten. Eller ska hon vara med? Stå på dig vännen. Och känn efter. Vad vill han och vad vill du? Vad känner du innerst inne? Om du väljer att ta tillbaka gubben så betänk att han har svikit en gång...orkar du leva med det?

Hoppas det går bra! Att du vinar lite är sorgligt men förståligt. Nu skickar jag en massa kramar! /R

De senaste dagarna har mannen ägnat åt båten som ska sjösättas idag. I båten har det alltid funnits alkohol för olika tillfällen. Vinflaskan är det givna inslaget vid middagen hamn i de flesta båtar - det är min uppfattning... Av andra seglare har vi tagit till oss att ta en sup när man kommer i hamn - men det har varit sporadiskt. Jag har både gillat och ogillat alkoholen i båten, middagsvinet har det aldrig varit problem på sjön, eg inte med alkohol överhuvudtaget - men i viss mån ändå... öl under resaans gång har jag ogillat och hållit kort. Förrförra sommaren seglade mannen en dag med en kompis och de var rätt runda under fötterna när de kom i hamn - om dem situationen stred vi eftersom vännens fru tyckte det var så himla kul att dom haft trevligt. Det tyckte inte jag, jag var skitsur och det uppskattades ju inte.

Igår på kvällen kom mannen in, tog telefonen, söker numret till en man som han seglat en del med för flera år sen...ringer upp, inleder kort och berättar sen att han haft problem med alkohol och frågar om de kan segla tillsammans i sommar. Han berättar att han är nykter och att det är jävligt svårt, att han går på AA och att det är så bra. Han frågar om vännen kan tänka sig komma med till AA "som min vän". Vännen tog emot med öppen famn.

Jag trordde inte mina öron! Jag förstod inte heller - men sen berättade mannen att med denna vännen har segling inte hört ihop med alkohol och att han är en "sann vän" vilket också samtalet bekräftade.

Vi talade sen om andra vänner, speciellt en i ett numera obefintligt familjeumgänge... en av dem kommer han säkert att ta kontakt med och utröna om "vi träffas (har träffats) för att träffa varandra eller för att det är en anledning att dricka". Vi talde också om en annan vän (den andra seglingskompisen) som varit och skulle kunna vara mycket nära både vän och familjevän men där alkohol verkar vara en nödvändig ingrediens i samvaro.

Herregud vilken resa. ... Han sa också "nu växer jag, du får skynda dig om du ska hinna med..." Det var absolut inget hotfullt i det - kändes som en inbjudan. Det blir en spännande sommar! / mt

"blommor och skit" symboliserade bara allt som varit..

Idag kom tingsrättens papper.
Jag fattar ändå inte. Helt körd. Går inte in.

Han vill ses och prata i midsommar och jag vet att jag inte kan stå emot.
Det är vidrigt. Vill bara skrika nej, nej!
Vännerna har fått förhinder så jag kan välja total ensamhet eller samtal. Pest eller kolera.

Det är så märkligt. Jag säger det högt till folk. Vet att sanningen är så ful och sann, men ändå,
kroppen vill inte ta in.

Och det blir vin. Lagom för att döva.
Sorgligt som fan.

...både bra och dåliga erfarenheter. Jag skulle nog, såhär i början, hålla mig undan från allt vad ölsmak heter eftersom det , precis som du säger, kan dra igång ett sug. Eller så ser du till att ha så mycket alkoholfritt med dig att du kan pimpla hur mycket du vill, för tar det slut kanske du går över på det starka.

...det var här då! Forumpsykot minsann - läskigt! Men ni får skärpa till er lite för min plan inför fredagen är nämligen att slänga mig på telefonen och forumsurfa om jag känner mig det minsta sugen på att göra mina drickande vänner sällskap. Det kommer finnas alla möjligheter att smyga till sig dricka. Men det går ju inte, för det skulle verkligen bli så: smyga till mig. Jisses vad skämmigt, helt plötsligt sitter jag där packad som en liten jag vet inte vad - så kan vi ju inte ha det.

Så, välkommen att göra mig sällskap här på fredag. Kanske kan vi ha en särskild midsommarkräktråd?

Puss å kram surgubbe & till surkärringen med ;-)

*smyger ut innan jag får en snyting*

Hej, vad skoj att du tittar in :-) Du är ju en i gänget! Det är liksom lite det som är vitsen med det här, vi stöttar och bryr oss om varandra. Men det är ju många som försvinner emellanåt och vi som är kvar kan ju bara spekulera i vad som har hänt och hoppas att man har fullt upp med att må bra och inte hinner skriva!

För mig har det varit en process. Jag hade snurrat runt på forumet i ett år tror jag innan jag skapade en egen tråd och blev mer aktiv. Det måste nog vara en process för att man ska "få med sig själv"på banan. Det är en stor omställning ändå, det kräver mycket av en själv att först erkänna att man är allergisk mot alkohol och sedan bestämma sig för att göra någonting åt det. Det krävs eftertanke och analys - vad är det som gör att jag dricker, hur känns det nu, hur kändes det när jag drack, blev det bättre/sämre eller vad det nu var för effekt jag ville uppnå. VILLE jag uppnå en effekt eller drack jag bara för att glaset stod där?

Jag tror att det måste få ta tid. Precis som det gör för dig nu. Att bara dricka en gång i veckan är ju jättebra!

Många kramar till dig Annelie! Och du, tänk lite tvärtom, du ratar oss fast vi lämnar ut lite av oss själva varje gång vi skriver hos dig! Missförstå mig rätt nu, jag vill inte ge dig dåligt samvete ovanpå allt, men ibland kan det vara bra att ta ett steg utanför sin egna lilla sfär bestående av det egna jaget ;-)

Många kommer att vara riktigt fruktansvärt bakis på fredag och lördag morgon, eller hur?
I skrivande stund så försöker jag föreställa mig annat för min del. Kanske göra något tvärs emot annorlunda för en gångs skull. Att gå ut en promenad/jogga och faktiskt tänka på att man skulle kunnat varit sinnesjukt bakis istället.

Känns bra att tänka så. Just nu i vart fall.

Visst är det jobbigt att tänka en hel månad framåt. Fast jag tycker att självhjälpsprogrammet här verkar vara bra. I dagboken kan man ju planera en vecka och faktiskt tänka igenom lite hur man tänker sig sitt drickande.
Men ja, man vet ju hur det kan bli också. Man lovar sig själv osv.

z (som har planerat en näst intill vit midsommar)

och blir nästan lite förskräckt över alla svar. Vet inte varför jag valde att försvinna med svansen mellan bena men Liljas inlägg fick mig att fundera ett varv extra, det här om att bli för intim. För det är ju så, jag började känna mig som en i gänget, det var familjärt och intimt. Och då kom den gamla välbekanta känslan tillbaks, ju mer jag lämnar ut av mig själv desto mer blir jag sårad när jag sen blir ratad. Bättre då att dra sig undan. Herre gud, det är bara ett anonymt forum, varför känner jag då så??? Jag vet, jag borde söka hjälp.

Med drickandet går det sådär. Har beslutat mig för max en gång per vecka och det har funkat. Men jag mår så dåligt dagen efter så jag fattar inte varför jag inte lägger av helt. Förhoppningsvis är det en process mot ett helnyktert liv, det är i alla fall vad jag hoppas.

Vet inte när jag vågar skriva igen men en stor kram till er allihop som kämpar på där ute!

Glad och nykter fredag på dig själv surkärring ;-) /R

Du är i gott sällskap, jag är en riktig surkärring idag! Meeeen jag ser det som en bra anledning till att sjunka ner i ett skumbad med en bra bok och skita i allt jäkla packande! Och du, du har ju faktiskt rätt. Det gäller att förbereda sig extra noga inför helger som dessa då det blir onormalt normalt att supa till lite när man känner för det.

Glad midsommar på dig, surgubbe!

måste fortfarande vara helt inne på ett glas vitt, nej jag skulle säga ett glas mineralvatten, skrev fel... Jag misslyckades ju förra helgen och ska nu försöka igen i midsommar. Har köpt alkoholfri öl, men jag vet inte om jag ska ta med dessa, kan det dra igång ett sug? Har aldrig druckit alkoholfri öl förutom när jag var gravid. Nu är jag ju rädd att det känns så bra just när jag sitter där att jag går vidare på sktarköl när jag druckit en alkoholfri bara för att smaken sätter igång något. Har någon erfarenhet av detta?

Så om ett dygn är vi vid de planerade återfallens helg. Känner mig verkligen bergstroll men jag "ser" forum framför mig. Nada aktivitet på fredag...men många rop på hjälp på söndagskvällen. Inget ont i det och jag vill djävlar i havet inte vara dryg...men tänk ett steg i förväg.
Borde inte posta detta, men alla som hittat hit är medvetna om det egna ansvaret. Drycken/suget är starkt...men du då? Du är ingen wimp! Så tänker jag... Sen om jag klassas som det nya forumpsykot...ja, då tar jag det. Usch vilken surgubbe jag blivit - den perfekta förevändningen för att ta ett glas och "slappna av" /R

Grannar, sill, potatis, fest, party, drick drick drick flädersaft!!!!

för allvarligt talat - hur god är nubben egentligen på en skala? Om vi är riktigt ärliga?

Fyller en stor tung kristallskål med styrkekarameller och jävlaranammapraliner åt alla som behöver! Nej förresten, kristallskål passar inte här, jag fyller ett emaljerat tvättfat med godsakerna istället!

Kram!

ångest
Midsommar. Ja vad ska jag säga...inga barn som är små som tur är. Men bara en jävla ångest. Grannar, sill, potatis, fest, party, drick drick drick!!!!
Fan fan fan. Jag vill fast jag inte vill/bör.

Då är du ju inte ens beroende av att vara bussig mot någon du måste sova över hos - då går du bara hem när vännerna börjar bli odrägliga (eller så stannar du kvar och samlar lite avskräckande bilder för framtida funderingar.

Och visst är det ett återfall! Dricka för en kväll, nä varför då egentligen? Som Dompa säger, skjut upp tills på tisdag, då kan du få dricka kanske men inte på midsommaraftonen. Någon måste ju se till att alla ungar inte far illa! Sätt upp ett kubbspel och kör turné med dem som är nyktra nog!

P.S. Dompa sill är gott! Så det så!

Och de självgående samtalen i hjärnan fortsätter. Idag fick jag för mig att jag visst kommer att kunna findricka en Amarone till maten nån gång i framtiden, jajjemän! Sen fortsatte den eviga reprisen; du vill ju inte bara ha ett par glas, det GÅR ju inte. Nej, jag vet. Har insett att diskussionerna med alkospöket har två dimensioner, den ena handlar om det "sociala" antar jag, att kunna vara som alla andra.

Igår kväll kände jag att jag saknade själva ruset, det har jag inte gjort tidigare vad jag kan minnas. Inte så starkt. Mindes en kväll för ett tag sen då vi var ute och drack öl och tänkte att, det där saknar jag. Att glida bort. Vad jag glömde komma ihåg var ångesten jag kände efter första glaset, känslan av att det var fel. Det pinsamma smset till vänninan, det sluddriga telefonsamtalet med en annan, fyllepromenaden med en stackars liten hund (det hände inget men jag är med djur som med barn) och vinspyan på pojkvännens kompis (som jag knappt känner) toalett. Baksmällan dagen efter då vi skulle på bröllop, skammen jag kände över att sitta hos frissan och stinka gammal fylla, händerna som skakade när jag försökte måla naglarna...behöver jag fortsätta? Tänkte att visst, kan du få känslan, helt isolerad utan några konsekvenser, så fine. Men det GÅR inte. Och då är det inte värt det. Aldrig. Funderade sedan på vad jag vill glida bort ifrån? Kom inte på något. Varför vill man dränka hjärnan i gift? Antar att det här är fysisk abstinens?

Tänkte istället på när jag klättrade i klippor i helgen, åskan som mullrade en bit bort, regnet, vågorna. Det var också ett slags rus, utan trista konsekvenser (ja förutom en blöt jacka). Bestämde mig för att knarka på lite med upplevelser istället :-)

Nu är det snart dags för midsommar och jag har bestämt mig för att inte köpa med mig alkoholfria öl som jag hade tänkt. Vågar helt enkelt inte. Dags att starta nya traditioner, helgen ska framöver förknippas med flädersaft istället för öl och snaps! Fläder och sill, funkar det tro?

Jag har inte bestämt hur men jag kommer inte att gå till Bolaget och inhandla för en 3 dagars, utan den butiken får vara för min del.Kan bli att jag går till Bolaget och handlar åt Frugan om hon ska ha hem nåt.
(en prövning det med!) Men den klarar jag.
Jag har heller inte planerat någott drickande, där emot har mina tankar lutat åt hel vitt.:-)
Gräddvitt kanske men ingen katastråf i så fall;-/

veligt svar, men jag kommer att bestämma mig vid sittande bord :-I

Kämpa På Vi Hörs

Jag känner att jag måste få skriva av mig lite. Som jag skrev i min inledning av denna tråd så har även min svärmor och svåger alkoholproblem. Hela familjen har alltid, i mina ögon, haft ett osunt förhållande till alkohol, allt eskalerade också när min svärfar gick bort i slutet av 90-talet. Min svärmor har alltid varit den som egentligen aldrig sett något egenvärde, alltid ställt upp för alla andra och totalt utplånat sig själv. Har alltid haft svårt att säga nej och alla har fått komma och gå i hennes hem som man velat och hon har alltid sett till att allt ska se så fint och prydligt ut på ytan. Efter makens död så fortsatte hon jobba efter en tids sjukskrivning, hon var en toppen-farmor även om hon ibland kunde bli "sjuk" och inte synas till under ett par veckor (jag vet ju vad det handlade om). Sen kunde hon dyka upp som gubben i lådan som om inget hade hänt. Detta gjorde mig fruktansvärt arg många gånger och jag konfronterade henne ett antal gånger ang hennes drickande och förklarade att jag både förstod och visste och att jag var villig att hjälpa henne att söka hjälp...men hon hade ju inga problem. Som jag sade, hon fanns iallafall där för sina enda barnbarn (mina barn) och var delaktig i deras aktiviteter, för det mesta när det passade.
För ca 3,5 år sedan sade hon upp sig från sitt jobb (arbetsgivaren började ställa krav på henne)och har sedan dess inte haft något offeciellt jobb. Hon bor i den lilla byn 5 mil ifrån oss och civilisationen och har knappt varit och hälsat på oss under dessa år. Paketen till barnen på deras födelsedagar skickar hon med andra, inköp av mat fixar hon så att andra sköter m.m. Det går att räkna på 10 fingrar hur många gånger hon varit utanför byns gränser på dessa år. För ca 1 år sedan stängdes strömmen av pga obetalda räkningar...I den vevan försökte jag och min svägerska att få hjälpa henne att räta upp situationen men vi fick ett klart och tydligt: JAG HAR INGA PROBLEM OCH JAG VILL INTE HA HJÄLP AV ER! Sedan dess har jag bestämt mig för att jag har gjort det jag kan för henne så länge hon inte vill ha hjälp och försöka räta upp sitt liv. Hon bor tillsammans med sin äldsta son och de två super i kapp och är inte alls bra för varandra och han verkar inte heller orka/vilja ta tag i sitt liv (jag har pratat även med honom och bestämt mig för att ej lägga ner någon energi mera). Att min svärmor inte har ström har blivit som någon "vardag" för henne, hon lever i detta och har anpassat sig till ett liv utan el och har börjat vara hos sin åldriga pappa då hon lagar mat och ser på tv....Det är ju så sjukt. Jag ringde soc i höstas ett antal gånger och anmälde detta och jag vet att de varit i kontakt med både sonen och henne men vi anhöriga får ju inte reda på något, antar att det är sekretessen som sätter stopp. Vet ej vad planen är och om det överhuvudtaget finns någon plan?!
I söndags hämtades svärmor med ambulans pga en ful fotledsfraktur som hon ådragit sig ett dygn tidigare på en fest så nu ligger hon nyopererad på lasarettet. Konstigt nog så känns det skönt att hon är där, att veta vad hon gör och att hon inte kan dricka. Jag pratade med inskrivande läkare om hennes psykiska och sociala problem och att allt håller på att ta knäcken på oss. Såg denna fraktur som en början till att kunna få hjälp men det verkar svår..."hon ligger ju på en ortopedavdelning med en bruten fotled och inte på någon psyk avdelning, men jag ska skriva en anteckning ang det du säger"..det var det jag fick till svar. Jag FÖRSTÅR att de inte kan göra så mycket men jag tänkte kanske att vissa prover kunde tas och att man sedan den vägen kunde gå vidare när foten är åtgärdad.

Vad jag vill komma fram till är att min familj påverkas så mycket av dessa människor att jag har börjat hata dem. Min sambo mår dåligt och är fruktansvärt inbunden och svår att prata med och bara grubblar.....
Vet inte vad jag ska ta mig till! Varför får de förstöra andras liv istället för att ta tag i sitt eget. Jag hoppas att detta på något vis ska bli hennes "botten"..men de vete katten.
Hjälp mig tänka!

Är förbaskat glad att jag har er!

Dels behövde jag få höra att jag är nära ett återfall! (för i mina tankar skulle jag ju bara
dricka en kväll) som om jag skulle klara det!
Har lurat mig själv tillräckligt nu!

Sen behövde jag få beskrivet för mig en i mina ögon traditionell midsommarfest....NEJ! Jag
vill inte, tänker inte, ska inte dricka.
Jag tänker spendera kvällen och obsevera
hur korkade människor blir i rent utbildningssyfte.
Eftersom festen är hos en granne....så kan jag knalla hem när jag fått nog!

Tack för att ni tänker åt mig!
På midsommardagen skall rapport skrivas!
Jag lovar!

Kramar TP

Vad är det för skit du vill plocka förutom blommorna? Ja, du din midsommar låter ungefär lika festlig som min... Gillar ju inte maten, stod dock ut förr eftersom man fick dricka till. Men nu? Sillen är inte riktigt min favorit :(. Inte heller jag har ngn att pussa. Rart av dig att bjuda föräldrarna...men du är ju sån. Rar! Och smart att hålla dig nykter nu när flickan ska ut. Undrar om min 13-åring kommer att försöka smyga till sig ngn öl? Kanske inte med två alkisar till föräldrar. Men någon gång ska han ju prova och då är jag helst i krokarna.

Borde nog jobba lite nu. Hoppas dagen blir uthärdlig! Kram