Senaste kommentarerna i forumet

Kan bara hjärtligt instämma!!

...och jag är glad för det...
En upphaussad blöt midsommar som i stort sett bara gick i en gammal repris, allt ska vara precis som det alltid har varit...
Regn regn ren, en massa förberedelser för en kort tids festande, frugan tillbringade 10 timmar i köket dagen innan, och ytterligare tre på midsommar...
Vi skämtade och sade att nästa gång köper vi all mat färdiglagad, eller så får våra gäster vara med i förberedelserna.
Vi är helt slutkörda på natten till midsommardagen och vill inget hellre än att gå och lägga oss.

Vid flera tillfällen lämnade jag festen för att gå en bit bort i skogen för att lyssna hur mycket vi hördes, och det gjorde vi.
Kunde i årets ljusaste natt skönja två midsommarfester till på avstånd, det skrattades och skreks om vartannat.
Detta är svensk midsommar tänkte jag, duggregnet hade hängt tungt hela dagen, allting var surt, partytältet, dynor, dukar och servetter.
Varför fortsätter vi med detta tänkte jag flera gånger det blir ju mest bara ett evigt tjatande om det förbaskade skitvädret.
Jag vill ha en förändring, men allt är ju redan en tradition, som inte kan förändras för att den just är en trsdition...

Midsommardagen blir alltid bättre, solen kom fram och tinade frusna fötter och vi stoppade ner 9 personer i två små båtar och drog till sjökrogen för att köpa glass.
Vi njöt av vartenda minut med solen i våra ansikten, och så fort den gick i moln började vi huttra och sno tröjor av varandra.
Vi såg en snubbe som var toktankad som satte sig i motorbåten, men lät som tur var någon annan få framföra ekipaget.
Tur för honom, jag hade aldrig tvekat att ringa 112, inte nog med att han kunde ha utsatt sig och sitt sällskap för enorma risker och materiella skador, han kunde ha utsatt andra omedvetande om sitt dåligs omdöme och orsaka dödsfall eller invsliditet bara för att han skulle få ha det lite roligt ett par timmar.
Man behöver tänka mycket längre än just enbart för stunden, man kan ångra en fylla men aldrig tillräckligt mycket för att få tillbaka någon annans liv, det är oåterkalleligt.

Är jag tråkig?
Nej jag tror inte det, men jag har på något sätt lyckat slå hål på en av de svenskaste myterna, att en svensk midsommar ska vara så höljd i mystik.
En massa förberedelser, ofta kasst väder, svårt förankrad tradition och en tsunami med en massa alkohol som gör att vi tappar verklighetsuppfattningen och tror att vi har haft det så himla ballt....
Jag vill inte vara en sådan partypooper, men ska verkligheten få träda fram så tar den udden av mystiken, den suger!
Jag vet det, en del medberoende vet det, en del anhöriga vet det, en del barn vet det, men alla vet det inte...

Det bästa med midsommar är när den är över och allting återgår till var det en gång varit, lugnt och stillsamt med nyktra människor.
Upplever man det som tråkigt, så är det antagligen det också, varken mer eller mindre, och så får man lära sig att leva med det också.
Inte att allt som oftast dra i väg på en verlighetsflykt med alkoholen som draghjälp, det är som att lura sig själv, om och om igen...

Berra

Hej! Hur går det för dig? Kram

Hej! Jag tycker alltid det är så jobbigt att läsa och höra när barn far eller farit illa! Det finns inget försvar alls i hela världen när barn inte får sina grundbehov tillgodosedda, och det skapar så mycket lidande även i vuxen ålder för det vuxna barnet. Kanske även för dennes barn om man inte fått hjälp att bearbeta det man gått igenom som barn. Inga föräldrar är felfria, men ett barn är helt utelämnad till sina föräldrar..Det måste vi alla komma ihåg ! Kram

Tänker att det ska bli spännande att umgås med mina vindrickande vänner i sommar, intalar mig det i alla fall, och själv vara nykter. Har för länge sedan faktiskt varit den som sällan dricker. Kunde då sitta en hel lång kväll och sippa på ett glas vin och vanligtvis inte klara av att dricka ur det glaset.Hur kunde det gå så snett...fattar det inte. Blir mer och mer övertygad om att jag aldrig mer vill dricka men är samtidigt livrädd för att falla. Läser som en tok varje dag på forumet för att styrka mig.

Hej! Jag tror tyvärr att det är så att man alltid blir påverkad när ngt i familjen inte stämmer. Det går inte att distansera sig för det vi lever med varje dag, hur gärna vi än vill tro att det är så. Korta stunder kanske, men vi påverkas mer än vi kan tro. Det är min absoluta övertygelse. Kram

Hej jag levde med en man som var rent elak tidigare, inte alkoholist men det är ändå samma mönster. Att hota be eller gråta har ingen effekt. Det måste kännas att den här ggr är det allvar och att man visar det i handling inte ord och ändlösa bråk. Jag var precis som du helt beroende av honom, och fick yrsel varje ggr jag tänkte att jag måste ta med barnen och flytta inte minst för deras skull. Efter många försök och turer så gjorde jag det. Det blev som att ta hål på en ballong med honom. Grät som ett spädbarn ville inte leva osv. Tyvärr så har kärleken oftast tagit slut när man väl får kraften att gå. Men det positiva som hänt är att flera år efter separationen så tackade han mig att jag drivit igenom skilsmässan med järn hand. Pga att då mådde han så dåligt att han sökte hjälp på en mansmottagning för att komma tillrätta med sina aggressioner. Och har efter det blivit en god far till våra barn. Nu har jag ett annat dilemma lever med en snäll och god make, men som har stora alkoholproblem och jag är livrädd att hamna där själv. Därför drar jag i handbromsen för egen del nu och skall vårda mig och sluta med mitt tröst drickande. Jag spyr på alla tomma ölburkar mm. Så tänk på dig själv och barnen, då finns det en stor chans att han söker hjälp på riktigt. Även om barnen är stora så är det viktigt som förebild att hit men inte längre. När de ska gå in i vuxenlivet. Det är aldrig för sent att förändra. Min förra man blev hotfull i början, men då var jag så stark så jag bjöd upp till dans om han ville kriga. Det var då han föll ihop som en tom ballong. Men gör för Guds skull inte så när maken är påverkad! För då kan det gå illa. Kram och lycka till!

Märkligt hur jag är, vill ha min dagliga dos vin Max tre glas men kan räcka bra med ett eller två också. Behöver och önskar inte dricka mer. Men jag har fått förändrade blod och levervärden på det. Så jag måste väl ändå ses som en typ av alkoholist också. Men det spelar ingen roll egentligen vad jag är, jag känner bara att alkoholen drar ner mig psykiskt och fysiskt och det är tillräckligt för mig. Har blivit en dålig ovana att slappna av. Som en betingad reflex, slappnar av bara jag håller i glaset. Det började för sju år sedan då jag var nyskild och träffade min nuvarande man, som drack på ett helt annat sätt än mig. Det var romantiskt och härligt med gott vin och skumpa i tid och otid. Vi blev som unga på nytt. Men ack vad vi båda har gått ner oss på dessa år. Vi känner knappt igen varandra längre till utseendet men insidan är lika. Han har fått mycket svårare problem än mig, med med min mogna ålder vet jag att det inte går att förändra ngn annan. Jag ska bli pigg igen och han får ta ansvar över sin hälsa.

Sug skulle det stå såklart!

Känner att jag har isolerat mig lite för mycket den senaste tiden. Är inte riktigt säker på varför men det har varit så gött att bara komma hem, slänga sig på soffan med en bok eller God knows what. Istället för att hänga med mina vänner som jag annars gärna gör. Jag har verkligen inte ätit bra eller rört på mig. alls. Vilket säkerligen påverkar. Ligga på soffa=förslappad =känna sig osnygg. Så nu råder bot och bättring. Jag satte ner foten och gick till affären och köpte tidning Topphälsa, hahahaha. Som att det kommer vara räddningen?! Ah well jag får komplettera med någon form av motion också. Såg på framsidan att de hade något reportage som hette "Jag sprang mig nykter". Återkommer om det kan vara ngt av värde.

Helt rätt! Märker redan efter ngn dag ,tre tror jag att en massa plufsig vätska försvinner ur kroppen. Det är skönt börjar känna igen mitt ansikte. Trots det och att jag inte varit ngn stor konsument så har jag ett sig som måste stillas på ngt annat sätt! Kram och lycka till

Det har varit en tung vår, med mycket jobbigt på familjefronten. Där har mindfulnessen blivit ett väldigt stort stöd för mig och delvis med dess hjälp, så verkar det som om en del saker så småningom kanske börjar vända mot det bättre. Går nog att hålla sig vaken, bara man sitter och inte gör det alltför bekvämt för sig, jag har flera gånger varit när att falla av stolen :)

Med det måttliga drickandet, stämmer samma för mig med. Det har blivit väldigt litet tillfällen. Men jag upplever att det går väldigt bra. Jag har inget behov att dricka mera eller oftare och kan fritt välja om jag tar emot eller inte, då det bjuds. Semestern börjar nu och det skall bli intressant att se hurudana dagarna på stugan blir, då de inte är gömda i alkoholdimmor.

Hej mannen! Hur är läget, såg att du skrivit hos mig. Tänkte kika in här och ser att du är helt inne i mindfulness, härligt!. Well, jag gick en sån där 8-veckors kurs för ett par år sen. Minns att jag somnade nästan varje gång :)

Hur tycker du att det har gått med ditt måttliga drickande? Känner du att du har kontroll över det? Det har varit så otroligt få tillfällen för mig så det är på tok för tidigt för mig att göra någon utvärdering. Funderar till och från om det är ett misslyckande, eller kan det, kanske, vara så att jag faktiskt kommer kunna lära mig att ta en klunk. Jag tror nog ärligt talat att jag aldrig kommer kunna dricka måttligt. Men kanske kommer jag kunna dricka lite?

Tidigare var det lite jobbigt på den privata fronten, hoppas det går åt rätt håll det med.

Kram och ta hand om dig Stingo!

Och jag önskar dig det samma! Barn hemma eller inte, VI är värda ett bra, friskt liv!
Kram

...du skriver. Det är som att läsa om mitt eget liv. Känner igen allt. Jag är visserligen lite äldre och har utflugna barn nu men.... Håller verkligen tummarna för dig att du ska må bra nu. Kramar om

Min man är alkoholist fast han skulle själv inte kalla sig det. Från fredag eftermiddag till söndag kväll dricker han mängder öl och vin. Det märks inte så mycket för den som inte känner honom. Han håller "stilen". Han tränar mycket, har ett bra jobb, är mycket kreativ och trädgårdsintresserad, han är inte aggressiv men han blir trött, sover stora delar av helgen, skyler på arbete. Det är aldrig alkoholens fel. När jag läser om medberoende känner jag inte igen mig. Jag är självständig, har ett bra jobba, egna fritidsintresse, egna vänner. Jag försöker inte gömma undan min mans alkoholism, jag låter honom ta sitt ansvar men jag mår ändå jätte dåligt. Jag bär på mycket aggression och kritiserar min man vilket få honom att säga att det är mitt fel att han dricker för att jag är en elak kärring. Jag vill inte skiljas men jag vill klara av att inte gå in i diskutioner när han har druckit och jag vill klara av att inte bli påverkad av hans drickande. All frustration och besvikelse gör att jag blir väldigt kritisk och negativ till allt min man gör och säger vilket hjälper inte vår relation. Jag vet att det är inte jag så gör att han är aggressiv men mitt beteende gör inte saken bättre. Hur gör man för klara av att inte bli negativ påverkad och behålla sin goda humör. Mina vänner och mina barn tycker att jag är en lugn, trevlig, omtänksam och harmonisk människa men med min man är jag helt annorlunda.

Jo jag har alkoholproblem. Visst är det så... Men det har inte alltid varit så här, när barnen var små tyckte jag det var läskigt om jag kände mig onykter... Så fort jag kände av effekten av vinet så slutade jag dricka - då på den tiden. Drack max ett glas... Men nu är ungarna utflugna och jag behöver bara hålla reda på mig själv - vilket jag inte klarar så bra. Är inne på samma linje som du, att inte dricka alls, iaf inte på länge. (Ett år eller så..) Vet inte om jag klarar det tyvärr. En vecka går bra men sedan kommer suget.. eller suget finns där redan på dag tre efter en bläcka men det går att hålla ut en vecka... Otäckt att se det jag skriver, trodde inte att jag skulle hamna här. Tack för kramar, vi får stötta varann...

du har alkoholproblem vännen. Det är bara så. Känner så väl igen mig och ångesten är inte att leka med...Usch! Du är långt ifrån ensam om att fungera så här och trots att man verkligen bestämt sig för att dricka bara två glas så slutar det ändå med att man dricker tills allt är slut och man däckar. Jag klarar ofta av att dricka bara ett par glas, men mitt förhållningssätt till alkohol är inte normalt. Jag sitter hela tiden och tittar på hur snabbt andra dricker och försöker själv dricka långsammare. Njuter man då av ett glas vin? Nej det gör man inte och det enda sättet är att inte dricka något alls...
Kramar!

Vad hände Blomman?
Berätta, det brukar hjälpa åtminstone lite.

Förmodligen har du ändå inte lyckats komma upp i samma antal kalorier som du gjort om du druckit vin...:)
Jag tittade kritiskt på juicen i morse och tänkte att det hade varit gott, men onödiga kalorier...sen slog det mig att den innehåller ca en tredjedel så mycket som vin och då unnade jag mig ett glas...det är ju inte som att jag hade nöjt mig med ETT glas vin. :)

Hur illa ska det behöva bli för att sluta helt?

Har gått 7 km och sprungit 5 km. Känns härligt att vara trött i kroppen. Det tråkiga är att jag känner mig föga social gentemot familjen. Har så mycket i huvudet och jag trivs bäst med att pyssla med praktiska saker så att jag får vara ifred och tänka...Hoppas att detta är något övergående. :(

Nu har jag ätit allt jag kommit över pga att när jag är ute i trädgården och småfixar brukar jag dricka vin. Men idag var det tomt att småfixa utan vinglaset. Så jag åt mig proppmätt istället och nu ska jag vila en stund då suget blev lite lugnare! Kram

Vändningen du har så rätt. Jag måste smida en plan och FÖLJA den.

är väldigt sammankopplad med alkohol för många. De flesta? För mycket alkohol för väldigt många. Jag har nu firat min tredje midsommar sedan jag sliutade med alkoholen. Det känns helt självklart och naturligt. Jag har tack vare tips här på forum hittat så goda alternativ. Dricker sällan alkoholfritt vin men ibland vill jag ändå ha nåt annat och då fungerar UnVined från Jacobs Creek utmärkt. Det är så mycket i mitt liv nu så jag är oerhört tacksam att jag alltid är nykter och klar. Gamla föräldrar och svärföräldrar som behöver skjuts och hjälp. Barnbarn som ska passas. Jag vet inte hur jag skulle våga vara onykter för jag vet aldrig när det behövs nån utryckning. Mina barn vet att jag inte dricker utan alltid är pålitlig.
Just nu kan jag inte påminna mej nät tillfälle då jag saknar vinet. Det känns för mej lika naturligt som att jag inte röker och så önskar jag att det förblir. Men kommer det nåt sug nån gång så gör inte det nåt för jag har bestämt mej för att jag aldrig mer ska dricka alkohol, no matter what. Med det beslutet känner jag mej trygg.