Senaste kommentarerna i forumet

En skön lördag som snart är slut. Solen har strålat och värmt upp och lockat ut människor igen. Är nere i vårt stugområde och träffar på sommargrannarna som börjar feja och ordna inför sommaren. Skönt att sommaren är på gång men just för tillfället känns det som att jag har samma tankar som jag hade i höstas, när jag slutade med alkoholen. Mina alarmklockor har ringt högt under dagen. Natten till igår drömde jag att jag drack, utan att jag egentligen inte ville, mer för att jag inte kunde säga nej. Idag har jag tänkt såna där tankar som att - "blir det inte konstigt om vi ska in till någon av grannarna här nere någon kväll, och jag sitter där och inte dricker något" eller "det blir ju konstigt om jag ska springa hem och hämta mitt alkoholfria alternativ varje gång vi ska till någon" eller varför inte denna - "nu när jag hållit uppe så länge utan problem kan jag säkert ta något glas" och "hade jag så stora problem - egentligen? Det är ju många andra som också har problem isf."

Ja, tankarna flyger på. Det är ju så med ett förändringsarbete, själva förändringen är ju relativt enkel till en början, när motivationen är stor. Och tankarna går ju rätt så enkelt att svara på och bemöta. Nej, det är inte konstigare att gå hem och hämta ett gott alkoholfritt alternativ än vad det varit att gå hem för att hämta mer vin, eller ta ett extra glas hemma, i smyg, när man hämtar en kofta eller filt, eller något annat. Och ja, jag hade så stora problem, och ja, det har säkert många andra också, men det kan inte jag göra något åt. Jag kan bara ta hand om mig själv. Och det gör jag bäst genom att inte dricka någon alkohol. Punkt.
Mitt tillsvidare beslut gäller fortfarande, men behöver kanske påminna mig själv oftare just nu, mot för en månad sedan. Fem och en halv månad utan alkohol, så skönt.

God natt alla.
/m

Valde att falla... 2 glas rött - gudomliga 2 första klunkar. Glömt hur gott det är. Klarar idag med dessa 2, men vet att jag inte kan fortsätta utan att det blir litet mer för varje gång. För första gången under dessa veckor är jag lugn igen och det i sig är ju en alarmklocka. Ma min sover efter ex glas, men inte märktes det att hon druckit. Huvudet mitt planerar. Kanske kan jag dricka igen om ett par månader när jag åker på jobbresa. Sjukt, jag vet. Jag kan inte, så mycket vet jag. Jag är så trött på kampen. Jag är så trött på att känna att jag inte känslomässigt passar in. Jag tror att vi har blivit rädda för känslor. Inte alla, men många av de jag känner. När man bråkar, låter det som man för en lugn och sansad diskussion. Jag blir intensiv när jag diskuterar utan att för den skull vara arg. Jag är väldigt glad när jag är det och då är det positivt för de flesta. Är jag ledsen, så rinner tårarna, om jag inte biter ihop för att inte skrämmas. Därför försöker jag gömma undan de andra känslorna än glädjen. Det lyckas så där, om jag inte trubbar av mig. Nu ska jag inte skylla på en massa saker, för valet är mitt och jag kan välja hur jag förhåller mig till livet. Jag väljer själv om jag dricker, oavsett om det är en sjukdom. Valet är endast mitt och det är jag som får stå för konsekvenserna inför mig själv och min familj. Jag vill välja rätt, men idag var jag inte tillräckligt beslutsam.

Läser om era vedermödor och även den tillförsikt som finns därute i vårsolen. Inte illa alls
måste jag säga! Vaknade i morse tidigt med min dotter i båten. En frukost ute i solen. Väl påpälsade i
Fleecejacka och sedan en tur ut på havet innan lunch! Det är verkligen livskvalitet.

Tidigare var det ju en kraftansträngning att få på sig mjukisbrallorna innan lunch.
Mycket nöjd med dagen vill jag skicka min lördagshälsning till alla kämpar.
Väl medveten om att det kan vara "högtrycket" innan nästa "lågtryck" passar jag på att bara njuta!

//PP

dubbeltrubbel

Kära Mic.

Tack för din omtanke.
Jag pratar så mycket skit och de där två veckorna utan problem kan jag nu stoppa up i röven.
Det sa PANG och så var jag på det igen. Full o jävlig.
En riktig looser.
Jag mår så dåligt just nu och känner inte alls för att leva längre.
Har funderat runt väldigt dåliga tankar och scenarion idag.
Om jag haft en laddad pistol vid min sida så hade jag tryckt av.
Grejen är att man aldrig har en laddad pistol på sängbordet så den tanken är lika absurd som jag.
Men det otäcka är att jag hade tryckt av. Många gånger.
Så jävla impulsiv och märklig.
Tänker sen ett steg längre och ser min underbara familj framför mig. Hur skulle de leva vidare utan mig? De sår man skapar går aldrig tvätta bort.
Just nu är det så svart, men om en timme kan allt vara så vitt igen....Fy fan att man fastnat i alkoholberoende. Hur kommer det sig?
Jag har riktigt svårt att fatta det själv.
De som känner mig tycker så mycket om mig, tror jag.
Levande, lysande, glad och färggrann.
Hur kan jag då hamna i ett sånt här inferno av negativa känslor och självförakt?
Fan, just nu vill jag bara sova och vakna om två veckor.

Någon knackade precis på min dörr och en god vän dök upp och frågade var vi ska käka ikväll?
Åh, jag som kan dricka mängder utan att nån märker det kommer troligen däcka på restaurangen.
Det blir käk ikväll för jag har inte ätit nåt sen igår kväll, bara druckit.
Fan,var är pistolen?
- Vad har du gjort idag?
- Supit, och du?
- Som alla normala människor, inget speciellt.
- Nähä, men jag har supit i min ensamhet så då har jag i alla fall gjort något.

Jag är som vanligt långt borta från mitt hem och lever ensam i mitt andra hem någonstans i södra Europa. Ensamhet är inte bra för LillPer.
Söker med ljus o lykta efter andra jobb på hemmaplan, men det är inte lätt.
Jag är väldigt nischad i mitt jobb och kan givetvis få andra jobb hemma men det skulle innebära ett stort fängelse för mig.
Halva lönen och fasta rutiner.
Fy för den lede vilket liv.
Ni som läser detta märker kanske att jag svänger över mot att känna visst hopp just nu?
Jag tror det beror på att någon bankade på min dörr och ville ha mitt sällskap. En negativ spiral bröts och nu ska jag ut bland folk och fortsätta dricka bland de normala vackra människorna som har det såååå bra och funderar på om de ska förstora tuttarna eller köpa en ny bil för att döda sin ångest.
Fan, vad meningslöst livet egentligen är.
Eller helt fantastiskt.
Svart eller vitt. Fast mest grått har jag förstått för de flesta.

I vilket fall som helst så är jag på rätt väg som du säger Mic. VI är på rätt väg. De här dagarna som man är nykter och som man så noga räknar blir ett ok att bära. Jag vill kunna vara som de andra normala människorna där man inte räknar dagar eller överhuvudtaget tänker på alkohol.
Hur blev det så här för mig, hur i h-e blev det så här?

Jag ger inte upp och vill just nu bara avsluta kvällen med att gå i säng.
Men det går inte, för jag måste ut o käka med en god vän.
Det blir säkert bra.
Jag känner mig mest patetisk och misslyckad.
VILL och KAN hitta den rätta vägen igen.

Vi hörs.

LP

Hoppas verkligen du lyssnar på den svaga rösten. Du sitter inne med det slutgiltiga beslutet. Om du tar den vägen belönas du imorgon bitti istället.

Lycka till!

//PP

11 veckor. Päron på besök. Jag kommer att falla. Skitsamma tycker en del av mig. Den andra skriker - NEEJ!! Bankar hårt bakom rutan. Rösten hörs svagt. Skitsamma tänker den delen som hörs mest. Vad är det för mening? F-N, vissa dagar känner jag inte ens för att leva. Så klart att jag tänker leva. Kan jag leva fullt ut? Är så sur, irriterad. Familjen har det bättre utan mig. Jag ska inte eller ska jag? Just nu tvivlar jag fullständigt på mig själv. Jag kan inte bestämma mig... Fast solen skiner ute och barnen skrattar. Vem är jag? Vad är jag? Jag tar en nollöl, så kanske det känns bättre? En skön lördag till er övriga!

Efter en dag med mycket slit med bilarna.

Känner lukten av avfettningsmedel och tittar ut på grässlänten hur tussilagon lyser i sina härligt gula färger och känner hur det är vår ända in i själen.

Att dricka alkohol just känns främmande...

Berra

Ibland är livet bra,enkelt och lätt.Satt just ute i solen och åt årets först glass och funderade
på hur i h-vte man kan vara så dum att tror att alkohol någosin är en bra lösning på problem..
för sanningen är ju att det bara blir sju resor värre. Minst..

Så varför gör man det då? Hur tänker man? Ja i mitt fall är det nog oftast så..att jag stänger av..
jag tänker inte. Inte alls.. Jag blir som i trans..Som om det är någon annan som går in på bolaget och handlar..

Just då är det inte jag..finns inget rationellt tänk alls..det bara värker i min kropp. Vill bara
bort..

Och när jag väl börjat..ja då är det kört. Finns absolut inget stopp då. Dricker upp precis allt
som kommer i min väg..så tankarna på att någonsin kunna dricka normalt igen är borta. Och det känns
bra att äntligen fattat det..

Jag har också blivit mycket bättre på att undvika alla risksitutioner..planerar numera ofta hur jag ska undvika
det. Och det går mycket bättre nu! MEN..och det är ett stort men..jag vet fortfarande inte hur
jag ska undvika de situtioner som bara uppstår ur tomma intet..För jag hade inte direkt på känn att det
skulle komma. Det bara kommer..Och den känslan jag får då?? Den känslan är så stark att den kväver allt förnuft...

Jag vet att det är jag som bestämmer. Att jag inte kan skylla på någon annan. Men ibland känns det
inte så...

Hittar jag denna sista pusselbit så är mina problem lösta..

Jag måste hitta ett försvar mot de blixtanfall av akut komma-bort-känsla som tar över mig vid de
tillfällena..

För jag vet vad jag vill..jag vill leva!

Idag är livet bra. Ska göra allt jag kan för att det ska förbli så.

Ha en bra dag alla som liksom jag kämpar därute!

/Mic

Lite.
Men följer min riktning
Våren både hjälper och stjälper.
Älskar ljuset, värmen och blomster i backarna.
Samtidigt tyngs jag av förväntningarna detta ger.
Huvudkänslan är Dock god.

Tack för stödet Berra och Konstnären!

Känns skönt att få stöd från er som verkligen vet vad det handlar om..

Och såklart har ni rätt! Jag måste resa mig. Igen. Titta framåt och gå vidare.

Igår var ju ingen lek precis.. helt otroligt att man utsätter sig för det om och om igen..

Men nu är det historia. Jag ska ladda om. En dag i taget ska bli många till slut hoppas jag!

Idag ska jag inte dricka. Jag börjar så. Idag ska jag ut och njuta av solen och
bara finnas till.

Släppa in ljuset och glömma det mörka..

/Mic

Hej. Ja, din mamma dricker för mycket. Jag har skiljt mig fr en alkoholiserad man och har en 17 årig son som också är trött på sin far. Samtidigt som han vill vara där, umgås och försöka övn.köra med pappa. Min sons skolkurator anmälde till socialen och jag flyttade barnen till mig. Tyvärr kan ingen få dem att sluta dricka om de inte själva vill och man känner sig hjälplös. Kan du bo hos din pappa? Ställ krav på din mamma att hon ska vara nykter när ni träffas annars kommer du inte. Jag vet att det är svårt att genomföra men man måste sätta egna gränser för att må bra. Nu ska du fokusera på dig själv. Vad mår du bra av?
Mitt ex lovade socialen att han inte skulle dricka när barnen var där. Precis det hände när 17 åringen var där förra helgen så jag fick ringa och påminna honom om vad han hade lovat. Fortsätter det så kommer jag att hindra barnen från att åka dit. Man måste markera att det inte ok.

Tack !!!!

- det viktigaste är att du skriver och gör saker för din egen skull! Men du kommer säkert att få svar ibland ändå. Här finns så mycket engagemang och omtanke. Kram och ha en fin dag / mt

Jag har varit där du är nu. Du måste vilja i hela kroppen och själen. Det
är ett h-vete att vara där du befinner dig nu, men det går om du bara vill.
Försök att inte se det som ett världsproblem, jag trillade oxså och skämdes
till max. Men som Berra skriver det gäller att lära sig att styra sina tankar.
Vara förutseende, hoppa över alla fallgropar. Inget jävla pjoskande, för det är
inte synd om oss. Jag kan bara prata för mig själv, jag hade ju bara två val, leva
eller dö. Det var lätt ska jag säga dig. Valet alltså. Men det inre arbetet med mig
själv och som fortfarande pågår är ingen lek, men för varje seger växer jag en smula.
Du orkar börja om, se inte tillbaka, se en minut, en timme. Ut och gå, titta på männsikor.
Prata med ditt inre, vad vill jag. Forumet, min hund är den hjälp jag har, och forumet är
fantastiskt, man får respons, man får skriva av sig både glädje och sorg.
Jag kommer alltid att vara medveten om hu lömsk, falsk, elak den där jävulen är, och han
vill mig inget gott.
Just nu är jag fri, harmonisk och ett riktigt kakmonster. Snart ska jag skriv in 7 månader
utan att jag har lyft ett glas.
Kämpa på vi finns här
Konstnären

Igår ringde han och senare kom han hit till mig..... frivilligt..Han ville veta , varför jag reagerar så starkt. Förklarade varför jag mår som jag mår... Han lyssnade ....Jag förklarade varje situation vi hamnade i ....Jag ser det inte på det sättet , jag tycker inte om dem stunderna vi bråkar med varandra....jag har inte dem problemen du beskriver. Vist jag har druckit flera år varje kväll , men bara några öl.... Jag ska minska på det och jag ska lägga av med att dricka i veckan , sa han . Just nu kommer vi ingenstans , tänkte jag och lagt framför näsan på honom ett visitkort till en alkoholterapeut , samma människa jag var hos för , att prata om min situation. Dit vill jag att vi ska gå, sa jag . Han behövde inte gå dit för sin egen skull , tyckte han , men han ska göra det för vårt skull. Samtalet äger rum två dagar efter hans chef ska prata med honom som min kära särbo vet inte om. Jag ska gå dit med honom , men sedan mina krafter tar slut. På måndag ska jag träffa en terapeut för min egen skull och på tisdag ska jag träffa några i ett öppet grupp ......Ska sila bort allt och hitta kraften tillbaks utan att blanda honom i det . Och jag ska skriva av mig här hela tiden och ni behöver inte svara ....jag ska skriva ....

Kram

så ont det gör i hjärtat att läsa det du skriver ikväll. Jag läser ditt första inlägg och funderar vad som hänt sen dess.... Under de månader som gått. Du är nog väldigt lik de flesta andra som skriver här och andra anhöriga till missbrukare.... Vi ger chans på chans och flyttar samtidigt gränserna för vad som är okej i relationen och livet. På det sättet tappar man också långsamt och utan att man märker det sitt eget perspektiv... Det är ingen bra väg. Sök dig gärna till Alanon, där möter du människor som delar och förstår dina erfarenheter. Fortsätt gärna att skriva här regelbundet, det hjälper en att klargöra tankarna. Hoppas att du har en lugn och trevlig kväll! / mt

...you are just borrowing happiness from tomorrow.

Ett fint citat jag fann på en helt enastående sajt...

http://www.lifebuzz.com/

Gå till den om du har tråkigt, eller bara söker lite nya infallsvinklar.

Min personliga favorit är...
http://www.lifebuzz.com/just-stop/
Den säger allt om det jag har försökt förklara som min mindfulness.

Men för att återgå till dig Mic...

Jag kan inte hjälpa dig...
-att göra det ogjort.
-och säga att det inte gjorde något.
-med att säga "vad var det jag sade".
-att ens säga ett litet förlåt.

För det kan jag inte.

Men jag kan säga...
-att du har uppdaterat din nykterhet.
-att det blev bra, att det blev dåligt.
-man börjar aldrig om, man fortsätter bara.
-se inte bakåt, titta framåt istället.

Du har smakat på beskan igen i dubbel bemärkelse, och jag kan lätt känna igen mig i dina ångestfyllda kval.
Det hjälper inte att du sitter och vämjer dig över allt som har hänt, du HAR fått din läxa för den här gången, det räcker nu!

Lägg tankarna på något som är bra för dig istället, försök tänka framåt och helst på något som är glatt och positivt.
Åtminstone så kan du glädja dig åt att imorgon vaknar du nykter i alla fall, eller hur?
Du kommer alltså inte elda på ditt dåliga samvete, det kommer bli bättre även om du inte tror på det just nu.
Ett "påtvingat" kanske falskt positivt tänk funkar det med, bryta tankemönstret.
När ingenting funkar, ta en kvällspromenad, se en rolig eller känslotagande film, det handlar om att lyfta bort dina tankar, pausa!

En erfarenhet rikare att lägga till ditt bibliotek, har det börjat bli många bokryggar med samma innehåll?
Förändringen finns där om du bryter med ditt förflutna, vanetänkandet är förbjudet, du går in i en ny livsstil nu.

Det kommer att bli bättre, så länge du innerst inne vill, och det finns bara en som bestämmer och det vet du.
När man slutar skylla på allt och alla, och tar sitt egna ansvar, det är då det händer grejor..

Nu går jag in i en ny helg, är fri i mina tankar så länge de inte tänker på alkoholen.
Eller rättare sagt JAG och alkoholen, vad grannen gör eller frugan tänker på när det gäller alkoholen, det står mig bi.

/Berra

Skriver några rader här för att få stopp på alla tankar som snurrar. Gå, inte gå, våga tro, framtiden med alkohol, framtiden utan, nästa steg, inget steg, suck.... Sambon har varit bortrest några dagar och ska komma hem snart. Jag känner mig helt kall och rädd för att han ska komma hem påverkad. Jag saknar att längta, fixa, göra fint till någon som ska komma hem från resa. Nu är det som att jag inte vågar anstränga mig för att slippa bli besviken. Så otroligt sorglig utveckling..
Jag har lovat mig själv att ett liv med missbruk och lögner inte är för mig. Jag är ju inte som andra som ger alkoholisten 1000 chanser... Eller så är det just så jag är :/
Efter att tidigare ha känt hopp om hans bättring på grund av vilja att söka hjälp känner jag nu en stor uppgivenhet igen. Han har inte bestämt sig och jag kan aldrig få honom att göra det. Sen är det så helt otroligt svårt att förstå att den som dricker inte vill göra allt för att sluta, ta den hjälp som finns osv.. Missbruksliv är inget liv. Det går helt enkelt inte att förstå. Jag har så svårt att släppa den tanken. Varför, varför älskade sambo väljer du flaskan före oss.

Så här sitter jag nu rädd, väntar på kvällens dom när det ringer på dörren och med kärlek att ge som jag inte vet vad jag ska göra av.
Det är så skönt att detta forum finns.
Trevlig kväll!

Ja blir Gaaalen!! Va i helvete händer? Ja kan inte föra mig bland folk och känner mig helt fel i allt jag gör och säger! Kan inte sova, minns inte avtalade tider, kommer inte ihåg vad vi har pratat om med min flickvän, minnesluckor,gråter hej vilt till och från, allt bara snurrar, ligger och rullar i sängen sömnlös om nätterna, osammanhängande tankar och handlingar, ångest, deprimerad, svårt att fatta beslut, kokar av ilska, hat och förakt mot mig och människor runt omkring, en stark känsla av att bara vilja vara själv och så långt borta från dom som älskar mig och vill väll, tappar ord! Välkommen till min vardag!
Det här är inte klokt. Och det går för fan inte över känns det som, nu har jag vart nykter i snart två månader vilket jag är jävligt glad och stolt över men gu va tungt det är. Nu ska ja inte måla allt svart för då är jag inte riktigt sann det finns faktiskt riktigt bra stunder mitt i allt det här oxå. Skogspromenader är riktigt bra för själen och att vara bland djur får mig att tänka på något annat än mig själv för en stund. Men tar det slut eller kommer jag alltid va så här? Är livet så här?
Karusellen som har vart igång i femton år har stannat så nu är bara vingla ut på nöjesfältet medans folket står och glor på och undrar va fan man styr med! Haha! Tack för en bra sida/forum

Hej Berra!

Ok det var ingen mardröm..borde ju förstått det..mina mardrömmar är rena komedifilmerna jämfört mmed verkligheten...

Så nu är ju frågan? Hur går man vidare nu? Hade du med såna här återfall o dippar innan du hittade ditt "inre lugn"....

Just nu är jag helt borta...allt känns så sjukt..var all kamp förgäves?

Ska man ge upp och köra så länge det håller? Jag klarar ju inte att sluta ändå? Eller?

F-n vilken Ångest jag har just nu...äter upp mig!

Läste ett tidigare inlägg av dig som handlade om flykt.. stämmer ganska bra in på mig....när mina (säkert ibland ganska små) problem i livet
uppenbarar sig så....vill jag ibland bara fly. Vet du? Det är ingen bra lösning på mina problem...Dagen efter(idag) har jag desto värre problem..

Helt jävla sjukt att man ändå går in i fällan....trodde jag hade lärt mig! Du har väl snart klarat 6 år?

Otroligt bra!

Önskar att jag når dit!

Ruta 1 igen.. Ska jag orka börja om?

Tack för att du och alla andra finns här hursomhelst! Ni är verkligen min livlina..

/Mic

till forumet utantro :-)

Tipsa honom om den här sidan och se om han har intresse av att läsa.

För din egen del, om du "bara" är medberoende, så får du mer hjälp på anhörigsidorna.

Kram !

Jag skulle önska, som flygcert, att kunna skriva något som gör dig glad och hoppfull. Du frågar hur jag gjorde... min situation var väldigt annorlunda än din men mönstret som återkommer i livet med missbrukare är att för missbrukaren är drogen det första och viktigaste. Ingen annan än missbrukaren själv kan göra valet att sluta. Det låter kanske hårt och som ett helt annorlunda svar än du väntar och önskar dig men du kan inte rädda honom. Din berättelse är så vanlig här, samma mönster av missbruk och samma önskan att kunna hjälpa.

Det du kan göra är att ta hand om dig själv - och det är faktiskt hoppfullt! Du äger makten över ditt eget liv och ingen mår sämre av att du tar hand om dig och mår bra!

Läs vad andra skrivit här och fortsätt skriva själv. Det kan vara till stor hjälp. Sök gärna upp Alanon och gå på möte så träffar du andra i samma situation.
Ta hand om dig! / mt

Hej alla ni !
Ni är fantastiska och otrolig modiga människor . Ni kämpar och faller , men ni hoppas att det blir bra och det kan blir om man är stark och har hjälp. Ni i alla fall har mod , att erkänna allt. Skulle önska mig , att min kille var där.....Dricka några öl varje kväll,blir passiv , kommer inte ihåg vad han säger, fettlevern, darrande händer, exem på kroppen som kom för två år sedan ,väljer att stanna hemma än att komma till mig, vinklubb och ishockey matcher . Jag har kontroll över allt så sluta leta efter felet hos mig och sluta tjata om din kärlek - säger han . Vad tycks ? Ska jag be honom läsa allt ni skriver här ?
Kram

Han kanske upptäckt och har förstött att han gör mig illa och därför stöttar han bort mig .....