Senaste kommentarerna i forumet

Hej Miss H!

Jag tänkte fråga om du läste intervjun med Per Holknekt i SvD i veckan? Han är ju nykter alkoholist sedan många år men har nu bestämt sig för att börja dricka igen. På grund av att han inte längre orkar med de sociala konsekvenserna av sin egen nykterhet! Han upplever att alla andra har tråkigare när han är med, på grund av hans nykterhet. Säger han, på ett i mina öron trovärdigt sätt.

Men kanske handlar det om att alkospöket lyckats tjata hål i huvudet även på honom och att återfallet är på väg.

Intressant var det i alla fall att läsa, finns på svd.se. Ha en skön helg!

VD

Du resonerar så klokt. Jag har inget att tillägga.
Kämpa på! Varm kram

Tack för alla fina kommentarer och kloka svar, dom värmer :-)

Helgen skapade en del grubblerier...på lördag kväll tyckte jag faktiskt att det var jobbigt att vara nykter måste jag erkänna, den där krisen jag beskrev i fredags kanske höll i sig? Inte så att jag var sugen på alkohol i sig, utan det blev extra tydligt att jag var "utanför" och jag gissar att jag tyckte lite synd om mig själv. Känner ju inte någon av pojkvännens kollegor och när alla fått i sig sina öl och sitt vin var stämningen något högljudd varpå jag kände mig...lite osynlig? Det slog mig vad egocentriska folk blir när dom dricker, blev framförallt besviken på min pojkvän som liksom "glömde bort" mig under kvällen. Inte så att han måste hålla mig i handen hela tiden, men det blev lite extra ensamt att vara själv nykter bland folk jag inte känner. Får komma på hur jag ska göra framöver helt enkelt. Är man på hemmaplan kan man ju gå hem när man tröttnar, lite svårt när man är på en ö :-). Sedan begriper jag inte hur folk med barn orkar dricka så mycket, och sitta uppe halva natten när barnen vaknar vid halv sju? Är det värt det? Pratade med pojkvännen igår om det där med alkohol och barn, sa att jag sett hur en av kollegorna tvingade sin tioåring att pussa henne godnatt, såg att han tyckte det var skitjobbigt, han skämdes väl (hon var så berusad att hon sluddrade). Jag dömer inte henne, hon bestämmer väl själv hur hon gör. Kanske far dom inte illa alls, vad vet jag? Men jag har alltid ansett att barn ska ha nyktra föräldrar, trots att jag druckit som jag gjort har jag alltid sett mig själv som en icke-drickande förälder till mina framtida barn.

Under söndagen var energinivån bland de flesta rätt låg, tröttheten skylldes på havsluften. Havsluften? Öppnas den första ölen direkt efter frukost är det väl inte så konstigt att man blir trött, har väl knappast med luften att göra? Grr...

Nästa prövning blir alltså midsommar, kommer väl festas en del men vill minnas att det hölls på en okej nivå förra året. I år ska vi fira med samma gäng. Minns att jag tyckte det kändes konstigt att dricka öl mitt på dagen när barnen sprang runt fötterna på mej. Kanske började jag fila på mitt nykterhetsbeslut redan där?

Ska ärligt säga att jag inte är lika bestämd i mitt beslut nu. Jag vet att jag inte kan/vill/ska dricka, det återkommer jag till hela tiden i mina resonemang. Men det känns inte lika starkt längre, måste säga att helgen som var var svårare än tidigare helger då alkohol har funnits runtomkring. Samtidigt är jag ju jätteglad över att slippa dricka, slippa vara full/bakfull, slippa bli stressad av allt vad det innebär. Känner mej kluven, är det en sån där återfallskris som kommer nu? Satt på balkongen imorse med mitt kaffe och frågade mig själv (schizofrent, jag vet men har börjat vänja mig): Du vet väl att du inte kan dricka, att du gör rätt? Ja svarade (mitt andra) jag, jag vet att det är rätt. Och det kändes skönt, det kändes liksom ända in i magen.

Varför blir det så här? Kommer jag1 försöka lura jag2 att dricka? Blir ju helt koko av det här. Kan ju vara läge att försöka räta ut det här innan helgen... Känner mig bitter över att det ska drickas hela jäkla tiden, när blev det okej? Minns när jag var yngre, jag trodde att "vuxenhet" var att inte festa. Var väl blind. Berättade om helgen på jobbet, "oo då drack ni väl vin...?" Nej, jag drack inget jävla vin, jag åt tre ägg och fem ostmackor och Polly och köttfärssås och potatischips och drack juice och cola och åt en pannkaka och pasta, men nåt vin, nej det fick jag inte i mig!" Som om det vore flytande guld...

Så nu har jag kräkts lite. Återkommer om jag behöver kräkas mer.

Är du ute och fiskar? Hoppas det. Skriv så vi vet att du lever. Själv ska jag stressa in i duschen nu...eller ställa mig naken i trädgården. Båda verkar funka lika bra. Öser ner. Öser gör även jag. Vi skrev ju om behovet att en "kräktråd". Nu har jag lagt en stor spya i min egen tråd.

Hoppas vi hörs under dagen. Kram Snusgubben min! /R

Jag läser runt här i trådarna och ser hur midsommarafton hausas upp. Många är oroliga. Kommer jag att kunna låta bli att dricka? Vad ska folk säga om jag inte dricker? Kan jag dricka lite normalt? Etc...

Här är mina frågor kring midsommar; Hur kommer barnen att må...när de än en gång får se sina vuxna bära sig åt, bli konstiga, högljudda och lukta illa? Är detta verkligen fest? Är jag inte en större människa än att jag måste göra som alla andra? Som alla andra år? Skall jag även i år bråka med min älskade? Är det mysigt att sitta full och pissnödig i den svenska iskalla sommarkvällen/natten?

Nu låter jag lite Bergstroll...men det är tyvärr mina tankar kring hela "festen" som väntar.
Hoppas av hela mitt hjärta att alla får en midsommar som just de blir nöjda med. Hur den än ser ut. Vit, gräddvit, salong eller aprak.

Härligt Lelas! Men det är klart vi talar spanska...näää. Men skulle vilja kunna. Ni firar väl spansk midsommar i Pianorow?

Ha en bra dag allihopa! /R

Stigsdotter, du har egentligen rätt... De som frågor för väl helt enkelt ta ett ärligt svar... Ingen kan ju direkt ifrågasätta det... Sen är det nog ganska bra att försöka undvika situationer man kan känna ett större behov av att dricka, det vill säga fester osv så att det blir lättare att hålla sig! Sen blir det väl enklare med tiden eller?

i arbetets tecken. Tidigt på kvällen drabbades jag av en ledsenhet som jag inte vet var den hade sina rötter. Ledsen, sorgsen och arg. Upprörda samtal med mannen om fritidsaktiviteter, båtliv och resor. Senare samtal om hur mycket starkt detta för honom är förknippat med ritualiserat drickande som ju även jag deltagit i. Sånt som varit festligt och trivsamt - nån gång - och som varit/blivit otrevligt ett antal gånger och nu är, skall vara, ett avslutat kapitel. Igen inser jag hur ... nej jag inser inte hur han klarade senaste sommar, hela den långa tid han varit i huvudsak nykter. Varit "i en bubbla" säger han... men också mått bra... Ute stilla sommarregn. Nu jobb, avslutar inför semestern. Ikväll sommarteater med barnbarn. / mt

Att dottern fick komma till läkaren. Har det inte gått in nu...så gör det nog det nästa gång. Hon har ju en smart mamma...så det finns ju alla förutsättningar för att hon kommer att förstå.

Att mannen inte greppar är ju beklagansvärt.

Men du kommer att klara det, dottern med. Bara ge det tid...den där djävla tiden. På tal om tid, nu är dags för en av årets värsta fyllehelger. Hur tänker du kring det? Jag menar när det gäller din dotter? Vågar du släppa ut henne? Vad ska du hitta på själv?

Jag ska fira för barnens skull...men är annars helt ointresserad. Min grej var aldrig att supa till och spänna på grannhustrun...utan jag ville dricka ensam i soffan. Så jag slipper den där "nu ska det passas på känslan" eller "alla andra har roligt, stackars mig ångesten".

Kram kompis/R

...ibland faktiskt sagt lite grand som det är, nämligen att jag "inte dricker just nu" nähä och varför inte blabla, då säger jag att "nej, jag tycker att det rätt ofta blir lite för mycket, jag tror att jag mår bra av att inte dricka nu". Den som säger emot det eller börjar retas kan ju slänga sig i väggen tycker jag!

Min fru är nog bara lättad att jag kan vara med och dricka vin. Jag har aldrig haft problem med att dricka för mycket när jag dricker hemma. Mitt problem är att långvarigt smådrickande ger mig ångest. Plus att jag är less på att för många delar av livet innebär alkohol. Nu har jag till viss del avbetingat några av dessa områden i och med sex månaders nykterhet.

jag har haft ett förhållande sen hösten -09 han hade varit nykter i 10 mån och gick ut med att han var nykter alkoholist. första träffen så drack han och sen har det fortsatt med var annan vecka ibland längre uppehåll. men jag har aldrig vetat när nästa gång har blivit,men har lärt mig se på hans beteende. han går ut efter att han fått i sig några öl och sen har jag inte vetat om han kommer hem el hur han ska vara, eller om de har blivit bråk ute på krogen. Jag själv har inte druckit på två år,slutat gå ut, och tappat massa vänner. Alltså har jag isolerat mig döljt hans missbruk för barn som inte bor hemma, dem började få höra av andra vad han gjort när han varit ute och hur det låtit när han kommit hem. då talade jag om lite hur det var allt så började jag ljuga som jag aldrig gjort förr massa medberoende beteende, sjukt. för en och en halv månad sa jag stopp och jag talade om att går vi inte skilda vägar så kommer vi gå under båda två och de tänker jag inte göra. För första gången tog han de på allvar.jag har sagt så många gånger att nu får det vara nog och sen har det inte hänt mer vi har inte ens pratat ut om problemet. han har gått och pratat med nissbruks vården, kuraton, fått antabus som han aldrig tagit. men de har inte blivit bättre och lögnerna är nog fler än jag vet. Han är hos sina släktingar och hälsar på. han har inte letat lägenhet på allvar, så han bor hos mig än. Helgen innan han åkte körde han en tre dagars. sen gick de fyra dagar och han körde en tre dagars till, han äter även antideprisiv medicin som han inte tar när han bestämt sig för att dricka. Så han ringde idag och talade om vad han gjort och de lät jätte bra, sen började han gråta och sa att han saknade mig och att han älskade mig så mycket och att de var så jobbigt. Han ringde lite senare och talade om att han hämtat sin medicin. jaha har du inte tagit medicin så då har du druckit och då erkände han de först två dagar sen ändrade han sig och sa tre dagar. Ja sa jag de hade jag kunnat tala om redan innan han talade om de för hörde på honom att han hade ångest.Han sa även att han skulle börja med antabus när han kom tillbaka, men jag talade om att de gjorde ingen skillnad på vårat förhållande. Så hur jobbigt de än är så måste jag vara stark och börja tänka på mig själv, för jag tror inte att han kommer sluta så länge jag finns i hans liv. Så stå på dig om du bestämt, Massa kramar

Värk tabletter är ett bra knep har just avslutat en kur på riktigt. så det kan bli svårt att förklara för dom närmsta.
Det är nog bara att försöka sig på nej tack.
åååå att det ska vara så helv..es jäv.a svårt att genomföra detta. det är ju bara för att vi ni och andra ska må bra och inte ställa till det.......

Jag skyller på värktabletter som gör att man blir tokig om man blandar med alkohol och tokig vill ingen att jag skall bli :-)
Ibland är det lättare att ljuga än att försöka förklara, fulla människor är ju inte så logiska och ganska lättlurade//Kram Kalla

Jag håller helt med er som skriver att det är svårt att erkänna att man inte vill dricka mer, det känns som om folk tycker man är onormal... Ofta har jag (de få gånger jag avstått alkohol på en fest) blivit tjatat på, kallats tråkig och tillsagts att jag i alla fall kan ta ett glas när det bjuds... Problemet för mig är att jag sällan har svårt att avstå det första glaset, det är de som följer som är svårare... Jag dricker då tills alkoholen är slut eller att jag helt enkelt däckar... :( varför ska folk tycka det är så fel att man inte vill ha alkohol att dricka? Klart att jag inte kam skylla på någon annan att jag dricker mig dyngrak, det är ingen som häller alkoholen i halsen på mig eller håller en pistol mot mitt huvud utan det är mitt eget val... Men utan tvånget att det måste drickas varje gång man hittar på något eller varje storhelg och allt tjat och alla frågor... Hade det varit enklare att säga nej till andra och sig själv!

Jag håller helt med er som skriver att det är svårt att erkänna att man inte vill dricka mer, det känns som om folk tycker man är onormal... Ofta har jag (de få gånger jag avstått alkohol på en fest) blivit tjatat på, kallats tråkig och tillsagts att jag i alla fall kan ta ett glas när det bjuds... Problemet för mig är att jag sällan har svårt att avstå det första glaset, det är de som följer som är svårare... Jag dricker då tills alkoholen är slut eller att jag helt enkelt däckar... :( varför ska folk tycka det är så fel att man inte vill ha alkohol att dricka? Klart att jag inte kam skylla på någon annan att jag dricker mig dyngrak, det är ingen som häller alkoholen i halsen på mig eller håller en pistol mot mitt huvud utan det är mitt eget val... Men utan tvånget att det måste drickas varje gång man hittar på något eller varje storhelg och allt tjat och alla frågor... Hade det varit enklare att säga nej till andra och sig själv!

Vissa dagar går i 110 och då kommer alkospöket och hälsar på, men tjii fick den för här kan den inte landa. Hoppas ni alla har det bra där ute//Kramar Kalla

när jag tänker på att man ska anses som onormal om man inte dricker, och att det är så svårt att säga som det är. Man kan ju säga nej tack till vad som helst annars pga man bantar, har brytit benet, har migrän osv osv. Men att säga nej tack jag tål inte alkohol är för mig så skamligt att jag inte vet hur jag ska få det över mina läppar.

vad säger din fru om ditt beslut? Jag känner stor sorg över att inte kunna dricka vin med min man, men jag kan ju inte njuta av en halv flaska vin utan att leta efter nästa, eller att redan i tanken vara där. Lycka till med ditt försök.

Normalt vist är det underligt att det har blivit så att det är drickandet som är normalt.
jag blir riktigt förbannad på det, och jag har varit med och skapat detta "normalicerande"
Så nu vill jag vara med och försöka ändra på detta.
Till sammans kanske vi hittar en lösning?
KÄMPA PÅ!

Ja i dag är jag nykter. En dag i taget.
Kan inte bli enklare!
;-)

...är det ju alltid i detta land. Planerar att fira midsommar nykter men vet faktiskt inte hur det ska gå. Klarade ju inte ens av helgens restaurangbesök utan att göra mig själv besviken. Satt liksom där och tänkte att det verkar ju helkonstigt att sitta här och beställa förätt och inte ta ett glas vin till. Som att det var det onormala att dricka vatten till..... Och hade det varit ETT glas vin så hade det ju varit normalt, men jag fortsatte tills flaskan var slut och beställse sedan mer och mer. Som tur var hände inget pinsamt och förskräckligt men det är just det som ni var inne på att det är så inrotat att det normala är att dricka....

Ja, det kanske man kan kalla det.

Jag har inte riktigt känt mig bekväm med mitt helnyktra beslut på sistone. Som att jag inför andra motiverar mitt beslut att ständigt ha flytväst på mig med att jag inte vill drunkna. Även när jag är på torra land. Men nu tar jag av mig flytvästen, och går ner för badstegen, med många vittnen inom räckhåll. Hoppas att simtagen håller mig flytande. Annars får vi inleda en gemensam räddningsaktion.

Jag ser detta som ett experiment. Och sådana kan ibland vara ganska farliga. Mitt fokus under experimentet kommer att ligga på min ångestnivå och hur den eventuellt korrelerar med alkoholintaget.

Ett annat sätt att se det är att jag kapitulerar, om än tillfälligt, för vår alkoholkultur. Jag har känt mig ensam helt enkelt.

För det tredje har jag saknat att få dricka vin med min fru.

Tack för omtanken hur som helst!

Klart jag känner.. <3

Nu blir det fotbollsmatch på andra sidan stan. Dottern är ju bra på fler saker än att festa som tur är...
Hon är lite tagen efter läkarkontroll och samtal men, kanske, har det gått in nu.
Mannen fattar inte ett skit av sin roll i hennes trasiga själ, men så är han författare också och lever på en annnan planet.
Vi lever i verkligheten och vi ska fixa det här.

Hej! Jag har heller ingen uppfattning om vad som är möjligt eller inte möjligt eller vad som är bäst för dig nu eller i framtiden.

Däremot har jag en reflektion kring dina senaste inlägg. Som jag väljer att skriva om för att jag litegrann uppfattat att du vill veta vad vi tänker om detta.'

Så.......OK...

Jsg uppfattar dina senaste inlägg som att du nu är i en situation där du ägnar nästgan lika mycket tid och kraft åt att tänka på, resonera kring och försöka kontrollera alkoholen som den som forfarande dricker på ett farligt sätt brukar göra.

Det får mig att tänka att alkoholen kan vara på väg att "kidnappa din hjärna", på vägen mot vad som blir ett helt vanligt återfall.

Jag hoppas att jag har fel. Stor kram med en önskan om att du får en varm och mysig midsommarvecka

VD

Vilket är ditt favoritfiske TP? (Om man undantar fagra damer vill säga :-) För egen del är det nog bottenmete, plattfisk är favoritfångsten, ål ställer mest till trassel i redskapen. Samtidigt är det få saker som väcker adrenalinet så distinkt som ett gäddhugg. Gäddfiske från båt är också en höjdare, sakta glidandes fram över spegelblank sjö. Jag gillar nog allt fiske, undantaget fluga, men det kan lika gärna handla om min usla teknik, har bara testat ett fåtal gånger.

Oavsett vilket, ha en bra dag!