Senaste kommentarerna i forumet

Tack för din hälsning gulle du! ❤ Men om jag är storsyrran, så är du verkligen min lillsyrra. :-D Trevlig tanke!

Men du agerar nu själv som en storasyrra, tycker jag. Det går ju så himla bra för dig, eller hur. Även om jag fattar att det är lite rörigt inombords av olika skäl. Är det inte dags för dig också att ta tag i de där trassliga trådarna? Du har ju varit på väg med det ett tag... Du skulle må så bra av det... Jag märker nu att jag inte har det där behovet av att missbruka mat längre. Gode Gud - låt det hålla i sig. Men det är inte förrän nu som jag liksom börjat kunna släppa taget om det. Jag behöver det på något vis inte längre. Eftersom jag har ändrat inställning till mig själv. Det hade jag aaaaaaaaaaaaaldrig klarat utan terapin. Den säger psykologen också - att vissa saker kan man inte lösa själv. Det går liksom inte. Vad har du att förlora...?

Puss och kram och ha en fin, vit Valborg
❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Tror jag fattar. ;-) Men det ÄR extremt viktigt att kunna se och känna att man är värd någonting - det må vara hur klyschigt som helst. Tror att många av oss kämpar med det och därför dövar hålet därinne i bröstkorgen. Att kunna få känna, i alla fall under korta stunder, att man är värd någonting känns ju som när vårsolen plötsligt tittar fram och govärmer våra frusna kroppar.

På tal om svamel...

Önskar dig hur som helst en fin Valborg. Kramis

HEJ FM!
Jag blir nästan lite upprymd och förväntansfull när du beskriver det vita alkoholfria vinet! Smakar det verkligen bra? Är detcinte sött och sliskigt?
Jag som äter sockerfritt (lchf) avskyr sötma men inte vin. Skulle jag hitta ett alkoholfritt alternativ skulle jag jubla! Även om jag häller i mig enhel flaska på en kväll. Just nu knaprar jag nötter och dricker bubbelvatten....för mycket nötter är inte heller bra. Hm... jaja men jag ser det som en övergångsperiod. Nu vä tar min första alkoholfria valborgsmässoafton på 17 år! Brum brum ut och köra bil! Hahahaha

:D

Tack! Vet du? Jag kom plötsligt på en sak. Kan inte formulera det riktigt, men det har att göra med att acceptera det jag inte kan förändra och att bara inse på djupet att jag är "värd det". Det är en underliggande sanning, en naturkraft, ett faktum. Det bara ÄR så, för oss alla, att vi är värda det. Värdefulla. Vi behöver inte tvivla eller förneka längre. Fan, vad jag svamlar, det här går aldrig vägen... Nåväl.

Jag vill önska alla härinne på forumet en härlig Valborgsafton. Minns inte vad jag gjorde i fjol. I år dyker jag in i denna dag med känslan att det är så himla skönt att fira sista april sprakande nykter. Alltså;

Go for it.
Be it.
Cause we're worth it.

Ok, hittade han massa halvtomma vinflaskor? Men som du själv säger det kanske blir enklare. Är gömman (som nu inte är en gömma) borta?Om inte ta bort den! Tror att jag förstår din känsla av skam men den leder inte till något bra för dig. Ta hand om dig och stor Valborgskram.

Ok Muränan, jag förstår logiken med att acceptera mataffärens matlagningsvin. Måste väl bara gilla läget. Eller...ett annat alternativ...här på "landet" har systembolaget ombud, då kanjag ju beställ alkoholfritt! Thjohoo, det måste testas! Jag har kollat sortimentet och hittat en röd för 49 kr nr 1919.
Vita alkoholfria1912 och 1911, mousserande 1932. Nån som testat? Undrar just hur de smakar. Jag har kommit på att eftersom min tolerans mot alkohol har ökat så "känner " jag ändå inte av alkoholen på bara ett par glas som normala människor. Då kan jag ju lika gärna dricka utan alkohol om det smakar gott. Jag har heller aldrig druckit för att kunna "släppa loss". Jag är tillräckligt spontan och social som jag är. Så egentligen undrar jag VARFÖR jag har druckit? Jag började inte att dricka förrän vid 40 års åldern då jag träffade min man. Jat kom frånen helt alkoholfri bakgrund. Kanske är jag helt enkelt en beroendepersonlighet där allt eller inget styr. Det finns en del att jobba med inombords. Att löra känna sej själv är en utmaning!

Härlig läsning Akvariet! Gläder mig så mycket att det så fint för dig!
KRAM

Hej Träningstanten,

Ja... för vissa går det inte att ha någon alkohol hemma alls... Plocka fram bilden av dig och decilitermåttet nästa gång som suget sätter in. Jag tror att den kan hjälpa dig att stå emot då. Inte för att du ska må dåligt över dig själv, utan för att påminna dig om var "nivån ligger". Jag har en del sådana bilder som är "fina" att plocka fram som avskräckare ibland. Man får vara försiktig så man inte mår för dåligt bara, men ett decilitermått är väl lagom hemsk påminnelse?

Jag har alltid haft vin i maten. Vet inte om det ursprungligen har varit en ursäkt för att få dricka vin. Säkert. Vad jag gör nu är att jag köper matlagningsvin på affären. Visst, det är inte lika fylligt som vanligt vin. Men det kompenseras av att man inte behöver gå till systemet. Och tills läget är lugnare, så klarar man sig i ärlighetens namn ganska bra på det där gamla matlagningsvinet.

Kram

Vilka möjligheter! För första gången på 17 år ska jag fira en nykter Valborg. Det öppnar möjligheter som jag vill ta tillvara. Varför inte delta i ett nyktert firande med IOGT/NTO? Till min glädje så är vi helt överens om nykterhet nu och framöver, kanske pga. Olika motiv. Jag är öppen med att jagdruckit för mycket, så mycket att det har blivit ett beroende. Min partner ser det mest som en ekonomisk sak. Men det spelar ingen roll vilket som ökar mmotivationen. Men jag tror inte att han har insett vidden av mitt beroende. Kändes ynkligt av mig att smygdricka av matvinet igår....ur ett decilitermått av plåt! Herregud! När jag ser den bilden framför mej så ser jag en alkoholiserad tant! Må så vara att hon är vältränad som få...hjärnan är ändå kapad av alkoholmonstret! Den lilla dl. Vin jag drack igår drog igång magkatarren direkt! Bra! Jag fick mitt straff och en påminnelse.
Ps: jag rusade också till skafferiet en gång och togen rejäl klunk direkt ur flaskan! Den bilden skrämmer mig ännu mer! Hur lågt kan man komma?
Det var absolut inte värt det, för det triggade igång suget direkt och hela kvällen gick åt till att tänka på det där matvinet och hur jag skulle kunna få åt mig en klunk till......
Jag kommer att klaradet här! Jag vill helt och fullt leva upp till min egen och andras bild av mig som träningstanten hahahaha.
Allt gott kära vänner denna Valborg i nykterhet!

Fint att läsa dina inlägg Berra! Framför mig har jag den första Valborg utan alkohol på 17 år! Jag ser fram emot det, faktiskt!

Jag skäms Jag skäms Jag skäms Jag skäms Jag skäms
Jag kan skriva det en miljon gånger men det räcker inte för att tala om hur jag mår.
Min man hittade min vin gömma igår! Jag är helt tom inuti, vad fan håller jag på med.
Jag har världens underbaraste man och nu riskerar jag detta.
Vilket "Wake upp call"
Kanske, kanske blir det enklare att motivera sig i fortsättningen. Jag hoppas verkligen det.
Kramar och lycka till, till alla som kämpar

Tack för tipset, mt :)! Det kan vara gott ibland med nåt liknande rödvin till god mat. Hoppas på att kunna lägga ner även det a- fria till slut. I går köpte jag en flaska vitt a-fritt o hällde i mig den på en halvtimme. Vad säger det? Jo, att jag har kvar mitt beteende att jag MÄSTE dricka nåt som belöning eller avslappning när jag är stressad. I fint glas framför tv:n. Knäppt. Blir som en ritual. Ofarlig just nu men ändå nåt jag vill ha bort. Valborg nu och lite jobb innan det drar igång med allt vad det innebär. Önskar dig mt, och alla andra här en fin och vit ( inte snö) Valborg./ FM

Fint att få följa din resa. Tack för att du delar med dig! / mt

Jag har själv många gånger haft samma tankar. Varför slutade jag inte tidigare? Men. vi har ju försökt både du och jag och var nog inte mogna förut. Jag tycker det finns några mer eller mindre förlorade år här emellan, bortslösade. Men man får försöka försonas med det. Förlåta sej själv. Man ska ju ändra det man kan och glömma resten. Nu är vi här.
Jag blir fortfarande lycklig ibland bara över att jag är fri. Bortsett från ett oemotståndligt godissug som jag kämpat med ett tag, men det får inte alls samma konsekvenser. Tydligt är att det är samma sorts missbruk, sockersug. Det lär vara väldigt starkt och svårt att bli fri ifrån. Jag kämpar vidare mot det. Men aldrig mer alkohol, där är jag övertygad. För mej är det inte alls en dag i taget. Jag bestämde genast att jag skulle lära mej acceptera att det är för gott. Det tror jag ni med en dag i taget också vet, vi använder bara olika metoder. Det viktiga är att sluta tycka synd om sej själv. Att vara tacksam för att man slipper dricka och inte vara avundsjuk på dom som kan. Den känslan finns säkert inte i början men kommer om man håller ut. Jag kan i korta glimtar sakna känslan av att vara "normal", på resor kanske, att kunna dela en flaska vin till maten som andra par. Ett litet vemod känner jag ibland men inser också att nu är det så här. Trevlig helg önskar jag, nu måste jag rusa på jobb!

har jag många gånger benämnt detta. Och ja, du gjorde det igen Berra. Livsforum, javisst.
Glad valborg och varm vårkram till dig - bästa forumbrorsan Berra! / mt

såg i Stingos tråd att du saknade ett a-fritt rödvin. Håller helt med om att det vita är gott och det röda smakar blsk el saft. Min man är nykter sen flera år tillbaka (en lång resa) och vi dricker alltmer sällan annat än vatten. Så har det blivit och det är otroligt skönt. Om jag vill ha nåt smakligt till lamm el annat rött kött dricker jag 100% Blåbär. Det gillar jag verkligen. Ibland blandar jag det med en skvätt a-låg röd natureo så blir det lite rundare i smaken. Så fint att du hittat hit! Allt det bästa till dig! / mt

läser sporadiskt här och gläds över din insikt under påsken "Så här hade det fortsatt i alla år om jag hade varit kvar." - även om den på sitt sätt är ledsam. Fint att di dotter flyttat till dig och bra att hon fick fatta beslutet själv. Glad Valborg önskar jag dig och en härlig vår och sommar! Kram / mt

Jag sitter just här med mitt morronkaffe och kom på att logga in! Det är förstås naturligt att gå vidare, bra att man kan bli fri från medberoendet. Jag är ännu lite fast i det även om det är mycket mycket bättre. Svårt att helt släppa kontrollen. Men för egen del är jag fri från alkoholen, istället har jag just nu en svacka med oemotståndligt godissug. Fungerar på samma sätt, är säkert samma mekanismer. Bestämmer att idag ska jag inte äta och så gör jag det ändå. Smyger med det...Men konsekvenserna är betydligt lättare att leva med.
Trevlig helg!

- jag skriver nästan aldrig mer men läser, om än sporadiskt. Tack för din hälsning i min tråd för ett tag sen och ja, jag känner mig tämligen fri från medberoende. Det är som en ömsesidig process... många mönster har förändrats i vårt liv. Kanske jag skriver om det nu i helgen - känner att inspirationen rinner till:) Glad Valborg och Vårkram! / mt

jag har följt dig även om jag skriver mycket sällan numera. Så klok du är och ett fint stöd för andra. Härligt med luft under vingarna!
Glad valborg! Vårkram / mt

Efter mina samtal på beroendeenheten har jag ju lärt mig att man kan ärva dom där dåliga generna som gör att man har lättare att fastna i ett beroende.. Så japp från min mors sida har jag fått dom dåliga , taaaackaaar!!! Men från min fars sida har jag ärvt nåt så trevligt som tjurighet så därför när jag bestämt för nåt så ska jag jävlar i mig göra det också.. Så tjurigheten hjälper mig mycket nu när jag bestämt mig för att bli nykterist och dessutom träna:)

Nej, jag visste inte att man skulle skaffa en egen tråd. Får lägga upp det bland mina uppgifter. Starkt av dig att kämpa emot idag trots all ångest. Jag har också bulimi i min ryggsäck. Jag hade föräldrar som var rent sadistiska för en tonåring, även om de trodde de gjorde gott. Min flyktväg för att duga var att jag skulle vara smal, och bulimin var en ständig följeslagare mellan 19 och 24 års ålder. Träffade då min första man, som hjälpte mig att sluta dölja mitt verkliga jag, som jag uppfattade att min jag var då iallafall.

Jag inledde ett år senare universitetsstudier och blev arbetsnarkoman. Ångesten var min följeslagare jämt, jämt, jämt. Försökte kombinera arbetsnarkomanin med barn och det perfekta radhuslivet. Kände aldrig att jag dög, fast verkligenheten då vittnade om något annat. Jag bar med mig den bild av mig själv jag hade när jag var 19. Jag hatade mig själv och ansåg att jag själv var lägst på jorden, vid 40 såväl som vid 20. Inget jag gjorde kunde jaga bort min självbild, hur framgångsrik jag än var.

2010 gick jag i den berömda väggen, och hade då skilt mig och börjat tröstdricka. Inget jag dolde ännu, men det var runt hörnet förstås. Så här i backspegeln förstår jag inte varför jag inte fick tillgång till ångestdämpande mediciner, så att jag kunde se mer klarsynt på min tillvaro, Se möjligheter istället för att vara inlåst i ångesten. Jösses, bulimi är idag en psykiatrisk diagnos!!! Precis som utbrändhet. Hade jag vetat att det fanns någon hjälp att få, så skulle jag inte behövs självmedicinera mig. Så mitt tips är: Försök ta emot all hjälp du kan få. Hade du varit med om en bilolycka och blivit fysiskt skadad, så hade du väl tagit emot hjälp? Jag undrar när den psykiska hjälpen skall bli lika självklar......

Lycka till över Valborg och första maj. Du är inte ensam.

KRAM

Tack för era kommentarer. Utan forumet och er hade jag inte kommit så här långt det vet jag. Jag har ju slutar mååånga gånger tidigare men aldrig klarat av att vara nykter så här länge och med sådan övertygelse om att det är så här jag vill leva. Önskar så att jag gjort detta för länge sedan. Kanske när jag var i trettioårsåldern och inte tillåtit mig själv att falla så långt. Men nu är det som det är och det är ingen idé att gnälla över det som varit. Nu gäller det att se mot framtiden.

Jag upplever att jag fått tillbaka mitt liv, min glädje och min energi igen. Jag orkar göra mer än att bara jobba och ligga i soffan och jag är inte rädd för att någon ska genomskåda mig länge. Det är underbart för det var jag rädd för hela tiden, att man skulle se hur illa det var, jag skämdes så mycket. Ville inte att någon skulle se att jag drack i smyg för ofta och alldeles för mycket. Tänkte idag på hur jag tidigare lät bli att svara i telefon eller om någon ringde på dörren på kvällarna för jag var så rädd att de skulle se. Nu behöver jag inte skämmas lägre, inte för mitt supande i alla fall :) Finns säker lite annat med det är ok.

Nu finns jag här för mina vänner och framförallt för min familj :) Jag upplevde idag den underbara lyckan att vara nära en liten bebis och kunna pussa på hen utan rädsla för att lukta illa. Vara där. Varje dag bejakar jag min nykterhet och känner att nu är det som det ska. Livet är ok igen.

Vilket Mod! Du säger som det är och nu inser jag klokheten i att ta dag för dag, en liten stund intaget! Det ger mej en förhoppning att själv komma vidare trots att jag bara är i början av min resa. Tacksamhet, det tror jag är en inställning som kan bära genom vardagens och helgernas frestelser. Tacsamhet över ......ja, tänk själv vad som är värdefullt i ditt liv, just NU !

Hej, kikar in för att avlägga en rapport. Till helgen har det gått ett år sedan jag slutade dricka. Suget finns fortfarande där då och då. Men konsumtionsvanan av alkohol är bruten och det innebär att suget inte längre är förknippat med just alkohol. Skönt!
Vi hörs!