Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas du tillbringade lördagskvällen med att repa upp din gamla äckliga kofta.
Svår att bli av med den har det varit, men ibland så. Nej, inte har någon tvingat
oss att hälla i oss alkohol. Jag gick självmant. Jag har några bilder kvar uppe i hjärnan
som jag har så svårt att plocka fram, jag håller på med det nu för det är ett måste om
jag någon gång ska bli hel.
I morgon är skitrolig måndag då jag ska ligga i tandläkarstolen för sista gången då jag
håller på med storrenovering. Jobbigt, men snyggt ska det bli. Tänkte på det igår att jag
inte hade tandläkaren som min fovorit när jag drack. Han stoppade ner i ett lönnfack som bara
jag kunde öppna. Har nu öppnat dörren för honom och han härjar fritt bland mina tänder.
Men jag vet vad jag får när han är klar.
Sedan jag trädde in i nykterheten känns det som jag måste göra något hela tiden det är nytt för mig.
Innan var det ju inte idag, det tar jag en annan dag. Sedan har jag mina rutiner jag hänger fast vid.
T.ex. ladda kaffebryggaren på kvällen, lägga ägg i en katstrull med vatten. Knäppt egentligen, men
tror att det kommer från mitt misbruk att nu jävlar anamma ska det vara ordning.
Ha en fin dag
Konsrnären

beslut att lämna nu Slutkörd. Du kan inte hjälpa honom och vi som står vid sidan kan inte förstå alkoholistens "varför".
Sök dig gärna till Al-anon, där möter du människor som vet från insidan och du får stöd utan fördömanden. Inte heller de som missbrukar fördöms och det är så befriande. Kram / mt

Jag håller med dig det är fruktansvärt att ens underbara (förr) man är ett vrak som stinker o är totalt motbjudande. Han gråter o är ynklig. Jag känner mig elak när jag väljer att annat liv nu. Har bestämt mig att flytta. Men jag känner för honom jag vet att han egentligen inte vill dricka. Men alkoholen är övermäktig.
Hoppas att du kan se att livet ni har med fester o middagar inte är värt ngt när det är som det är. Jag har gjort det nu.
Eran dotter o du är värda ett liv utan alkoholism.

Efter att ha tillbringat 5 veckor i behandling på Jälla är det första han gör att supa ner sig både fredag o lördag. Även helgen innan han kom hem så söp han ner sig på lördagen o tog buss o tåg hem. Då handlade jag som en riktig medberoende o skjutsade tillbaka, fikade på anhörighetsfikat o låtsades som ingenting, inom mig rasade jag. Av fem veckors behandling där mobil o dator varit "förbjudna" har han lyckats smussla in både och för att sedan trakassera mig dag som natt.
I fredags lämnade jag hemmet o var borta hela dagen. Lördagen skulle vara vit men närjag kom var han onykter varvid jag åkte hemifrån. Kunde inte sova borta men kom hem sent. Mitt i natten går han upp ner i garaget stannar där ett par timmar för att komma in superfull.
Jag har bestämt mig för att lämna men vad är det som händer. Han var nykter i fem veckor, en vecka innan o fyra på Jälla. Varför tar han inte till sig behandlingen? Är han inte "färdigsupen"? Är det så nu att vi bara ska släppa taget. Säga att vi finns här om du väljer att vara nykter men annars är du ensam.
Ganska klar med vad jag ska göra, flytta så snart det går.

..barnen ute och svirar och här sitter vi vuxna och glor på varandra ifrån varsin sida av soffan.

Jahopp!, vad gör vi nu då?
Zappar runt lite förstrött på alla kanaler på teven, det mesta är sådant som till och med jag skulle kunna producera,
PÅ MUGGEN!

Tycker nog att det är lite trist när vi är själva, vi har sagt det tusentals gånger till oss själva redan...
..det är bara att vänja sig, snart är ungarna utflugna och vi har bara pensionen att se fram emot och få dalta med barnbarnen.

Okey, dagen har inte sugit, vi har umgåtts ordentligt med barnen och svärsonen, åkt skytteltrafik till byggvaruhuset
Med jätteallan-lådorna i min redan ganska så stora bil, det blev sådan däringa korgmöbler nya på baksidan,
Snabbt riva upp grejorna och fort som attan till sopstationen med tomkartongerna innan de stängde.

Grillen gick igång med några eftermiddagsdrinkar för att inviga de nya utemöblerna, poplådan dunkade ut över området och vi testade på några helt nya smaker på olika läsksorter som jag fann på den utländska avdelningen för käket på stormarknaden, root beer, kola-Cola, en gammal goding cherry-Coke, Jollycola osv...

Grannen ringde in och kollade om dottern kunde skjutsa över dem till deras middagsbjudning, självklart svarade jag, men ack vad jag bedrog mig.
-men pappa jag har ju druckit en drink, det här är inte bara mjölk, det är 43 i den också...
-Fyrtiotre vaddå, procent alkohol?
-Nä, det är en likör som heter så.
Jahopp det blev till att ringa in till grannen och avböja erbjudandet, chaffisen var inte körbar längre.
Nähepp svarade de, vi tar cyklarna...inga proplem.

Jag ringer och ursäktar mig med att säga att dottern är "full" och kan inte köra dem, de var också...en konstig känsla.
Jo vi är med barnen när de förfestar innan självaste riktiga festen, det var liksom tvärsom för några år sedan!!!
Livet förändras och det gäller att hänga med i svängarna...

Grabben var ute sent igår kväll, vid frukosten i morse var vi alla uppe förutom han.
Jag var på muggen när jag hörde de tunga fotstegen i trappen ifrån övervåningen, svärsonen som älskar att retas med honom var bara tvungen att klämma till honom med en bitter kommentar,
-och här kommer grabben med bakfyllan, hur känns det...?
-äh men vad fan, lägg av..jag drack inget igår, sluta tjata förihelvete...

Jag som hade hört precis allting kunde inte låta bli att sprida lite salt i såren, slog upp dörren från muggen med ett brak så att det skulle höras...
-Ahh...nyskiten och klar, men vad fan ...här luktar det gamla spritångor, är grabben vaken??
-men lägg av för fan, sluta hacka, ni är så jävla tråkiga, jag säger ju att jag inte drack igår...

-jomentjena svarar syrran, varför tog du farsans cykel istället för moppen då?
-Men...jag har ju sagt att hon bor i en jävla chuckrahåla (chuckra~sno), vågar inte lämna moppen där.
-men lämna farsans nya jonne går bra då, hade du ens lås med dig?
---

Det kan bli en del intressanta samtalsämnen på helgmornarna i våran familj, de som påstår sig inte ha druckit får skit i alla fall.
Han är en tonåring och jag vet vilka frestelser han utsätts för, vi vill egentligen bara poängtera att vi vet vad som händer i den åldern,
och att alla små små detaljer som vi ser mycket väl kan lägga pussel till vad han egentligen INTE säger.
Så han kommer inte undan, men till hans fördel så måste jag säga att han såg inte sliten ut i vilket fall, så han talade nog sanning.
Nackdelen kan ju bli att när han ändå får skit för det han inte har gjort mycket väl kan leda till att han gör det i alla fall.
Men vi trackar inte honom utan en kärleksfull omtanke, vi klappar honom på axeln så att han förstår att vi gör det av just...omtanke och
Naturligtvis en stor portion oro som tonårsföräldrar alltid bär med sig.
Vilket betyder att vi har kollen, och allt du gör uppmärksammas utan att vi sätter några som helst gränser men under eget ansvar,
ta vara på det så blir det inga restriktioner.

Han vet det, och dottern som nu räknas som vuxen kan bara instämma, så var hennes frihet men under eget ansvar.
Kanske lite tung börda för en sådan ung kille att bära, men jag hade en liknande uppväxt och jag behövde sällan göra mina föräldrar besvikna,
visst hände det prylar, men de kunde som mest handläggas under kategorin "olyckor".
Samtidigt, det händer grejer under den tiden, det vet vi, men de behöver ju heller inte vara oansvariga.
Dricker man alkohol så händer det grejor, det gäller att göra dem uppmärksamma på att allt behöver inte vara av godartade händelser.
Så när de dricker vilket händer så måste de vara ännu mer på alerten så att inte det tråkiga händer, vilket kan ta udden av det roliga med att dricka.

Vi förmanar och förmanar, ibland känns man som en tjatig tonårsförälder, och det kanske är det man ska vara, tjatig och förvarna om alla vuxna grejer som kan hända med vår livserfarenhet, antagligen det som ledde till att homo sapiens blev en lyckad art när man under apstadiet förkunnade att giftormar är inget som man lajjar runt med, de kan vara farliga...!
Vissa testade ändå, några med lyckade resultat, andra inte, men kunskapen hade i alla fall förmedlats.
Risken visste de ju om, precis som våra barn och alkoholen, deras pappa är ett levandes exempel på vad som kan hända när alkoholen medför mer nackdelar än fördelar, jag tror att det har påverkat dem mycket mer än vad jag nog innerst inne hade kunnat förväntat mig.

Det händer grejer därute med våra ungdomar, men jag känner ändå ett visst lugn, de har gått i en bra skola.
Det gäller att släppa navelsträngen och låta dem visa vad de går för.

Det gäller att visa att man kan lita på dem, sedan är det upp till dem.

Under tiden...får jag nöja mig med att glutta på frugan som nu ligger och snarkar i andre änden av soffan, men fjärrkontrollen ...den är min.
Sa jag det?, att jag har kontrollen...

Berra

Jag lider med dej. Du skall inte behöva ha det så hör. Jag tror han kommer på bättre tankar om du ställer ultimatum att inte dricka mer. Tänker på dej, hoppas det går bra .

Kanske däremot ett tecken på hur lätt det kan vara att trilla tillbaka ett par steg... Har haft liknande drömmar, och det är inget som är någon stämningshöjare att vakna till.
Nej, påskrecepten, tidningarna och annat ger inte så många alkoholfria alternativ. Är det något jag inte kan förstå från tidigare är att jag inte alls har fattat, eller ens reflekterat över, är hur lite hänsyn som visas till icke-drickare, på fest eller restaurang. Kör man, eller är gravid, eller av annan, oklar orsak är tvingad att avstå från alkohol (för det kan ju inte vara frivilligt...) så förväntas man tycka att det är helt ok med bubbelvatten eller Cola. Jag har inte varit ett dugg bättre själv. Normen är verkligen inte att vara nykterist.

Jaja, hoppas du hade en bra dag på alvaret, och att du får sova med goda drömmar inatt.
Kram m

Håller med dig i allt du skriver. Under mitt vindrickande har jag inte tänkt så aktivt på vad som fått mig att "behöva" vinet, har nog inte velat tänka att jag behövt det alls. Och det är ju heller inget man behöver tänka på, förrän den dagen man inser att det är svårt med en kväll utan. När man helt enkelt ska låta bli det, och känner det där suget som är nästan omöjligt att stå emot.
I processen att sluta/klara mig utan har det därför varit viktigt för mig att se vilka fördelar jag tycker mig ha haft av alkoholen, för att kunna slå hål på några myter för mig själv, och kanske ta tillvara på de bra sakerna och flytta dem till något annat. Belöning t.ex., det går ju att belöna sig med något annat efter en bra arbetsinsats, och det går att koppla av och bort på andra sätt.
Visst kommer det fortfarande såna där orättvisetankar - varför just jag... men varför inte jag? Alla som dricker alkohol med den regelbundenheten och mängd kommer ju att bli beroende. Det tillhör ju liksom alkoholen i sig att vara beroendeframkallande, både fysiskt och psykiskt. Något man gör varje dag, eller nästan varje dag, blir ju en vana som blir svår att bryta, att hitta nya rutiner är inte alltid så enkelt, och det är frestande att falla tillbaka i det som är välbekant, och som man vet fungerar. Resan mot nykterhet har ju varit som att slänga sig ut i något okänt. Man är inte längre samma person som man trodde att man var.
Det viktiga är väl både att slänga bort den där kliande och tyngande offerkoftan samtidigt som man inte får vara för hård mot sig själv. Gjort är gjort, och från och med nu kan det bara bli bättre, och annorlunda.

Ja, PP, det blev ett längre inlägg än jag tänkt, och jag vet inte om det hängde så mycket ihop med det som du skrev, men ditt inlägg väckte tankar hos mig.

/m

Jag är en av dem som läst här i många år, men inte skrivit själv. Känns som om jag känner flera av er. Ni har alla hjälpt mig att fatta mitt livs svåraste beslut. Att lämna.

Jag känner igen mig så mycket med din situation sorgsen. Det jag ville förmedla nu är vad min terapeut sa då min nynyktre man och jag skulle försöka leva tillsammans förra våren. Terapeuten sa rakt ut att "din man är narcissist och kan själv inte ta på sig skulden det innebär med en skilsmässa, det måste du göra. Hans skuld är så stor i och med vad han gjort under sitt missbruk att han inte fixar en skuld till. Därför försöker han förmå dig att ta beslutet för både du och han inser det omöjliga i att leva tillsammans i framtiden. Medvetet eller omedvetet. Bagaget är för stort och för tungt att bära. Ju längre ni lever tillsammans desto mer sadistiska kommer ni båda att bli. "

Vad som hände var att jag fick fortsatt skuld för allt som var dåligt i vårt liv och i omvärlden. Men när jag slutligen sa att nu fick det vara nog, vi måste skilja oss, släppte mycket av trycket och trevligheten kom ganska snart därefter. Det jag befarat med aggressivitet och elände och kanske återfall blev inte alls resultatet utan en väldigt fin vänskaplig kontakt ganska snart. Läst mycket om narcissism och rekommenderar dig att göra detsamma. Det har ökat min förståelse för reaktioner och händelser. Det har lärt mig att det vara inte bara alkoholen som gjorde honom till den han var.

Och så vill jag verkligen rekommendera Århundradets Kärlekshistoria till alla ! Den berör mig fortfarande djupt fastän jag inte levt med alkoholen på ettochetthalvt år.

på konvent i Stockholm. Samma värme, respekt och ödmjukhet gentemot andras erfarenheter som jag upplevt de två tidigare konvent där jag deltagit. Vi träffade fler som blivit våra bekanta och knöt nya kontakter. Underbart att mötas som människor i ett sammanhang där yrke och bostadsort blir helt oväsentligt... där är livet nära. Tacksam! / mt

Du är en viktig person och värd allt det bästa och han ska inte få trycka ner dig och förminska dig. Du måste, om du inte lämnar honom, försöka bygga upp ett skydd så att han inte kommer åt dig. Gå bara ut ur rummet när han säger dumma saker eller tryck på inspelning på din mobil så har du bevis som du kan spela upp på behandlingshemmet. Försök iaf att inte bry dig men jag vet att det sätter sina spår och har du fått stå ut med detta i många år så är du nog skadad i själen. Kanske du behöver en psykolog att prata av dig hos?
jag blir uppriktigt orolig över hur du har det. Du ÄR en fin och uppskattad människa och han är avundsjuk men framförallt är han osäker och mår dåligt och många människor blir elaka mot sin partner när de själva mår skit. Någonting hos dig triggar igång honom och det är inte acceptabelt. Kan du inte skilja dig?

MIn man har sen igår klivit upp ur helvetet och drack ingenting på em/kvällen och han kom till mig och vi tittade på tv och gick sen och la oss tillsammans, hade sex och jag sov på hans arm. Älskar honom så mycket. Idag har har mått dåligt, spytt och darrat, jag har varit borta några timmar på franskakurs och han låg lugnt på soffan när jag kom hem. Konstigt att jag känner när det är fara och känner när det inte är det. Under dagen idag har jag känt mig helt säker att han inte druckit och så var det. Ingen oro i min mage, bara lugnt.

TÄnker inte nu som vanligt börja prata, tjata, fråga, gråta och göra någon affär av det här, tänker köra på samma linje som medans han söp.

Jag lever i nuet och är lycklig när han är nykter. Ingen idé att tänka på det som varit lika lite som att tänka på vad som eventuellt kan hända i framtiden. Förhoppningsvis var det här läxan han behövde.

Jag vill iaf att du köper den där boken. Där står det om precis såna fall som både din man och min. LYCKA TILL säger jag. Tänker på dig och vill gärna höra mer.
Kram

Vad som är det mest "problematiska" med att sluta dricka, har under min resas gång varit varierande. Initialt var nog rädslan för att jag förorsakat mig irreparabla fysiska skador stor. Senare kom andra fokus, som sorgen över att jag eventuell i framtiden inte kan backa bandet till normaldrickande. Ja, flera "fokusfrågor" har avlöst varandra. Något som under nästan hela processen varit aktuellt är att jag omedvetet sökt efter anledningarna till att jag hamnade i detta. Det är livets motgångar som har fått bära "hundhuvudet" för att Pellepennan fick alkoholproblem. Idag en liten bit in på vägen, har jag mycket svårt för när jag tänker på det viset! Anledningen är att det är något som måste förändras. Det går helt enkelt inte an att i framtiden tillåta sig att påverkas av negativa yttre omständigheter som gör att jag fattar oansvariga beslut för mig själv. Jag ska lära mig att jag bär ansvaret för mig själv och att det faktiskt är det enda jag kan påverka. Offerkoftan som jag tidigare skrivit om är en "programmering" till stor det förorsakad av alkoholen. Alkoholen har varit grogrund till att den har fått växa. Koftan ska inte få någon mer grogrund, så mycket är säkert! Jag har för avsikt att repa upp den och försöka sticka nå´t annat, ett par vantar kanske? Jag hatar verkligen min koftjävel! Därför är jag ärligt talat inte så förtjust i andras fula, kliande koftor heller. Men jag vet att dom finns och hur dom fungerar.

Naturligtvis har jag i livet - som de flesta - varit med om saker som har lett till att det har känts som att den lättaste vägen är att stänga av i ruset.
Inte annorlunda för mig än för många andra som försatt sig i alkoholberoendet. Försatt sig kanske någon frågar sig? Ja just det försatt oss! Precis så är det. Ingen har tvingat oss att hälla i oss den sprit som skulle leda till att stänga av sorg, oförrätter, ensamhet, besvikelser, värk, förluster. Därför har jag svårt för den typen av tankar när jag själv får dom. Dom tankarna är några av dom största lögnerna som alkoholen har gett mig.

Ingen tillförsel av gift för själen idag heller!

Det är skönt att ha vaknat till ytterligare en nykter dag

//PP

har jag varit i natt. Drömde att jag och min man var ute och campade som vi aldrig har gjort.
Plötsligt tar jag fram en rödvinsflaska och sätter mig och dricker upp den. Och fort gick
och berusad blev jag. Innan jag insåg att det var en dröm, kände jag ångesten krama mitt hjärta.
Är ju lite sanndrömmare, var det ett tecken. Vill inte tro det, och jag ska inte vidta några
åtgärder. Hemskt var det. Men nu har solen tittat fram och det blir en fin dag tror jag.
Igår kom det där deppiga över mig igen, vad kämpar jag för osv. avundsjukan på dom som kan.
Alla påskrecept i tidningarna, och då tänkte jag, jag är inte en av er nu, jag är lite annorlunda
genomgår en fas i livet, där hårt arbete ingår. Har fått jobba med mig själv lite extra några dagar.
Då längtan funnits. Men icke sa nicke det ska inte ske. Du blir aldrig en måttlighetsdrickare konstnären.
Fatta det.
Idag ska jag, hunden mannen åka till Öland och ströva på Alvaret, och rensa kroppen. Hade jag trott att
det var så jobbigt att bli nykter. Nej. Men det är det och nittio procent av tiden har och är det värt det.
Inget första glas för mig idag.
Konstnären

Jo, AA och deras program är ett klokt val!

Jag hoppas din man orkar ta sig ur återfallet, det kräver mod och styrka.

Min karl trodde jag skulle supa ihjäl sig för 14 månader sen, innan han hamnade på behandlingshem, hans tredje i livet utöver massor av andra behandlingar. Saker jag inte visste! Han har fortfarande två månadsmöten kvar innan han räknas klara hantera sig själv! Han sköter sitt nya jobb sen 1,5 månad, han dricker inte, han är vänlig och korrekt och folk ser honom som stabil och trevlig.

Det är bara mig han behandlar som skit!!! Jag vet inte om folk på behandlingshemmet har genomskådat honom men där väljer han noga vad han säger och framställer sig själv som ödmjuk och senaste han vräkte ur sig till mig var att alla skrattar åt mig? Han förvränger och talar till sin egen fördel, otäckt att se! Jag har förstått detta och självklart måste hans elakheter få ett slut! All hans illamående är mitt fel och oavsett så får jag skiten. Saker jag inte har en aning om är galet vräker han ur sig i långa haranger och därför finns nu inget som är "vackert" och "vårt" kvar längre! Totalt utan syre!!! Jag är en offentlig person och han vet jag håller stenhårt på integriteten! För min familjs skull och för mina kollegors familjers skull! Han hånar mina val och försöker förminska min position. Det klarar han ju gentemot mig men världen är ju större än han och den kan han inte kontrollera. Antagligen handlar det om vanlig svensk avundsjuka och han vill ju gärna ta del av fördelarna för sitt eget egos skull! Är så trött på detta och haft överseende med mycket. Är stryktålig och har mycket tålamod men nu har jag fått nog! Han också men kommer bli jag som lämnar, det hör liksom till hans tidigare mönster, den övergivne stackarn!

Frågade per sms om han är kvar i huset. Han tror, eller, han VET jag har satt min familj och grannar att kontrollera honom?! Sjukt!!! Så svaret på min fråga var. Är jag?
Fick i alla fall svar...han har fått hela mig om bakfoten och det kan jag inte ändra hur mycket jag än vill!
Därför har jag gett upp...

Jag har haft en bra arbetsdag!
Köpt mig lite nya kläder!
Ätit gott!
Efter jobb imorgon ska jag träffa några avlägsna kollegor! På söndag de nära!
Känns lika förvånande varje gång men kollegorna gillar mig. Det känns att jag är svulten på tilltro och skyggare än för några år sen men jag är medveten. Jag vill vända ny och jag GÖR något! Det är jag stolt över just när jag nu skriver ner det. Jag gör något annat, eller jag gör som 1000-tals andra gånger men det KÄNNS annorlunda göra detsamma.

Ska bli kaffe med vänner nästa vecka.

på nåt sätt känns det bra att sitta själv för jag behöver inte oroa mig. Jag kan dricka ett par glas vin i lugn och ro utan att någon sitter bredvid och fyller på åt sig själv och kallar mig för "jävla torrboll" som inte vill dricka lika mycket som han. Det är skönt. Gillar att sköta mig själv, göra som jag vill utan att ta hänsyn till någon annan. Kanske han ska fortsätta bo i källaren och supa så kan jag ha mitt liv.
Jag fyller på hans förråd hela tiden så stannar han där. Inte stör han nån. Kommer någon och hälsar på låser jag in honom. Med massor med sprit.

fantasierna är många....

Det blev ingen dusch men jag tror han är sakta sakta på väg tillbaka....
Nu ligger han där nere igen men när jag släckte lampan såg jag att hans ögon var öppna, då finns det kanske hopp.
Jag vill tro att han är på väg tillbaka till sig själv, till mig, till vårt liv.
Om en vecka får vi hela släkten hit på påsklunch och det blir övernattningar och mycket folk.
Tisdagen därpå flyger vi söderut för att se till vårt nyinköpta sommarparadis.
Han måste helt enkelt snabbt nyktra till och bli frisk!
Har inte gråtit mer för det löser inga problem. Jag är stark och det kommer gå bra. Obotlig optimist.
Så det så.

Men nu kommer tårarna för att jag själv tog ett glas rosé till maten i min ensamhet. Känner mig så lurad, så sviken av mannen som jag älskar så oändligt. Vi är ett, har alltid varit. Kämpat i motvind i många år mot elaka X och vårdnader om barn mm. Vi har verkligen växt samman och ingen av oss kan tänka oss livet utan den andra. Och nu har han förvandlats från en vanlig man till en fullständigt utslagen människospillra. Jag är chockad.
Hur kunde det bli så här? Jag saknar honom så fruktansvärt, min älskade man som jag vill dela allt med. Var är han nu? Instängd i en kropp som ligger och sover på golvet i källaren, i smutsiga kläder, med oborstade tänder och orakad. Han luktar som herrarna på parkbänken som man många gånger gått förbi.
Gud vad jag saknar honom. Längtar efter honom. Vet inte hur jag ska klara det här...
Jag vill inte skiljas från honom, jag vill att han blir nykter förstås men samtidigt är det inte en nykterist jag vill leva med. Vårt liv har alltid innehållit god mat med perfekta viner till, alla våra resor har handlat just om det. Att hitta den perfekta måltiden. Vem ska jag nu dela det med?
Det är ju just på grund av vårt sociala underbara liv som nu fick honom att återfalla i missbruk. Han vill ju smaka goda viner, vill dricka en whisky med min far de gånger vi ses, vill prova goda ölsorter och vara en social människa som är med på alla våra tillställningar, fester och resor.
Hur ska vi göra nu?
Hur kul är det för mig att sitta själv och han är nykter? Det är inte kul. Helt enkelt inte alls kul. Så hur ska vi göra? Kan vi fortsätta leva ihop?
JA, vi måste för vi älskar varandra. Kärleken övervinner allt!

Nu är han helt plötsligt uppe på fötterna efter att ha legat och sovit i många timmar i sträck. Nu ska han in i duschen och tvätta sig, borsta tänderna och sen vill han se Let´s Dance sa han. Han måste äta också, har väl inte ätit nåt på två dagar. Jag har inte tagit hand om honom den här gången, tror det kommer göra susen. Nu måste han fatta att det här går inte. GUD, ge mig styrka. Jag älskar min man, uppriktigt och ärligt.

till och med jag blir det ibland när jag blir för full men jag blir "bara" elak mot min man när vi bråkar så det är inte riktigt samma sak. Många kvinnor jag känner eller träffat på ute på pubar och krogar är elaka med alla möjliga och omöjliga människor. Det är mycket obehagligt för alla. Jag undrar varför kvinnor ofta blir såna? Det är verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde.
Berätta mer om dig själv.

Kram

Har du ingen vuxen kvinna som du kan prata med? Mormor eller farmor? Moster eller faster? En kompis mamma?
Super hon din mamma och du bor med henne eller har du flytta hemifrån?
Du måste berätta lite mer....
Jag finns här om du behöver prata av dig. Klart man behöver en mamma men jag har själv aldrig haft någon fin kontakt med min mamma, av helt andra orsaker, men vi har ändå setts och umgåtts även om vi aldrig stått varann nära.
Jag är själv mamma till fyra barn, tre flickor, alla stora nu, den yngsta 17 1/2. Jag vet att jag är väldigt viktig för mina två yngsta och säkert den äldsta också men nummer två är mer som jag och vill inte stå mig nära. Hon vill hellre minnas bara allt dåligt som hänt under alla hennes uppväxtår. Tyvärr, Det svider i mitt hjärta väldigt mycket.

Men tillbaks till dig,.
Berätta. Jag lyssnar.
Kram

enligt min man, som just nu lider av ett helvetiskt återfall, men han säger att läkare och vårdpersonal är bara skit. De VET inte hur det är att vara alkoholiserad. Men det vet de allihop på AA. Där är det ingen som dömer eller har åsikter, de bara lyssnar och stöttar.
Köp BOKEN nu! Ge den till honom och han kommer börja läsa i den...jag lovar.

ISBN 978-91-972093-5-9 anonyma alkoholister och ISBN 978-91-974965-7-5 Tolv steg och tolv traditioner. Jag beställde från http://www.aa.se/webbshop/

Min man kommer ge sig hängivet in i det igen när den här fasan är över, gör han inte det så super han helt enkelt ihjäl sig. Vilket väljer han?

Lycka till!!
Kram

men om din man skulle bli helt nykterist så skulle han ju bli precis den han var förut, vad tror du händer då?
Jag kommer ihåg filmen med Al Pacino och Meg Ryan där hon är alkholist och de skiljer sig till slut och många månader senare så ser han henne gå in på ett AA-möte och han följer efter och lyssnar när hon pratar där inne....de börjar om tillsammans och det är så vackert och romantiskt.
Kan verkligheten bli sån? Ja säger jag! Det måste ju finnas par där den ena varit alkis men slutat och sen blir det underbart.
Jag måste tro så, älskar min man så oerhört mycket när han är nykter. Vi har så kul ihop jämnt och fantastiskt sexliv och jag önskar vid gud att han ska bli nykter och ge oss vårt liv tillbaks.
Önskar dig lycka till och fortsätt berätta hur det går här inne.
Tycker det känns bra här, att man kan prata av sig utan att bli dömd. Har inga vänner att prata med, jag är inte sån som pratar.
Kram på dig

Nu är det helt slut med att ta hand om och stötta. Jag har varit helt likgiltig och inte sagt något alls till honom mer än att han ska gå ner i källaren. Och det gjorde han.
När jag kom hem från jobbet idag satt han på yttertrappan till vår villa och sov framåtlutad över knäna med systempåsen vid fötterna. Där fanns två mellanöl(?) en flaska vitt vin och en plunta med vodka som var halvfull.
Jag tog påsen och gick in, lät honom sitta där. Efter ett tag knackade han på och jag släppte in honom, sa ingenting. Spriten hällde jag ut och gav honom de två små burkarna med öl, som jag satte i bakfickorna på honom, och så tog han sig med stor möda nerför trapporna. Apfull.

jag har hållt på med mitt här uppe och gick sen ner till tvättstugan och tittade in i rummet där han var och han låg helt utslagen på golvet. Kladdigt på golven och allt i oreda. När hans mobil ringde, för femitelfte gången från olika jobb, satte han sig upp men svarade som tur var inte. Ingen kan undgå att höra att han är helt plakat.
Ser hans mail från de jobb han har, viktiga jobb, där de väntar på analyser och tidrapporter mm. De lär ju undra om han dött....Det stora fina uppdraget som han har på G brinner väl inne snart...han har skrivit och ringt otaliga gånger och väntat på att min man skulle ringa i två dagar nu. Detta är riktigt hemskt.

Jag har skrivit över vår firma på honom så får han ta smällarna själv, det är också något som han brukar skrika om när han är riktigt full, att han ska ha firman själv för jag gör ju ändå ingenting. Den här gången har han dock varit nästan otäckt tyst men det kanske beror på att jag inte bråkat på honom, inte tjatat, inte skällt, inte gråtit, inte bett utan bara varit helt omdeveten om att han ens finns här. Tror det gör mer nytta faktiskt. Då har han ingenting att skylla på. Annars är det ju inte så konstigt om en karl super med en sån tjatkärring runt sig som bara skäller. :-/

I morgon är det meningen att samfundet ska städa runt här i området och han brukar alltid vara med. Nästan så jag vill att han, precis när alla krattar här ute i solskenet, kommer utvinglandes och sätter sig på cykeln för att ta sig till systemet. Men så full som han är är det inte ens säkert att han skulle minnas det tyvärr...

jag tänker ta det lugnt i kväll, plugga franska bl a för jag har kurs i morgon kl 10 och ska cykla in till stan, min man brukar vara med. Nu är det roliga slut. Har pratat med dottern om att vi ska titta efter en lägenhet hon och jag så flyttar vi om det blir en gång till. Detta är sista gången. Punkt.

Sorgsen och räta på ryggen! Hoppas du får en skön Påskhelg. Kramar / mt

i konvent i Stockholm imorgon. Mullegubben är på konferens i kungliga huvudstaden sedan igår och har börjat dagen med AA-möte kl 7 - före hotellfrukosten:)
Det är fint med ett nyktert liv! / mt

vill.sluta. Fint att du har det bra, fortsätt så! Allt gott / mt